Organofosfater (organofosfater) är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet fosforatom med organiska substituenter. De är välkända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosfater fungerar genom att störa signalsubstanser i nervsystemet hos skadedjur eller människor, vilket kan leda till muskelkramper, andningsproblem och i värsta fall död. Det är viktigt att hantera och använda organofosfater med försiktighet på grund av deras toxicitet och potentiala hälsoeffekter.
En kolinesterashämmare (innehållande organothiofosfor) som används som insektsbekämpningsmedel.
En kolinesterashämmare av organotiofosfat, som används som insekt- och kvalsterbekämpningsmedel.
Medel för bekämpning av för människor skadliga insekter, antingen sådana som är direkt skadliga, som att t ex överföra smitta, eller sådana som gör indirekt skada genom att angripa grödor, livsmedel eller textilier.
I en enkel medicinsk definition är Paraoxon ett kemiskt ämne som är ett aktiverat derivat av det organiska insecticiden Parathion. Paraoxon fungerar som en starkt giftig acetylkolinesterasinhibitor, vilket betyder att det stör nervsignalsystemet hos levande organismer, inklusive människor, genom att hämma en viktig enzymaktivitet. Detta kan leda till symptom som svälla, krampningar, yrsel och andningssvårigheter, och i allvarliga fall kan det vara dödligt.
Organofosforföreningar är en kemisk term som refererar till samtliga föreningar som innehåller minst en kovalent bunden fosforatom och en eller flera kolatom(er), vanligtvis i form av en fosfatester-bindning.
Medel som hämmar kolinesteraser. Nervtransmittersubstansen acetylkolin hydrolyseras snabbt och inaktiveras av kolinesteraser. När kolinesteraser hämmas förstärks verkan av endogent acetylkolin vid kolinerga synapser. Kolinesterashämmare har omfattande klinisk användning för sin förmåga att öka den kolinerga effekten på mag-tarmkanalen, urinblåsan, ögat och skelettmusklerna; de används också för sin effekt på hjärtat och det centrala nervsystemet.
Organophosphate poisoning refers to the harmful effects that can occur when a person is exposed to high levels of organophosphates, which are a group of chemicals commonly used in pesticides, herbicides, and nerve gases. These chemicals work by inhibiting an enzyme called acetylcholinesterase, which is responsible for breaking down the neurotransmitter acetylcholine in the body.
I medicinen refererar "paration" till ett kirurgiskt ingrepp där en del av ett organ eller vävnad separeras från den resterande delen. Detta kan göras för att behandla olika sjukdomstillstånd, lindra smärtor eller förbättra funktionen hos det kvarvarande organet eller vävnaden. Exempel på paration inkluderar gallbladders paration (kirurgiskt avlägsnande av gallblåsan) och delresektion av levern (parning av en del av levern).
Organothioposphorus compounds are chemical substances that contain carbon and phosphorus atoms bonded to each other, with at least one of the remaining valences on the phosphorus atom being satisfied by a sulfur group. These compounds have a wide range of applications, including as pesticides, plasticizers, and flame retardants, but some can be highly toxic and pose environmental and health concerns.
Tritolylfosfat (Trioctyl phosphate, TOF) är ett syntetiskt, icke-flyktigt, fettlösligt ämne som ofta används som plastifieringsmedel i cellulosafolier och härdplaster. Det kan även användas som lösningsmedel inom elektronikindustrin och som kylvätska i transformatorer och kondensatorer. TOF är inte en medicinsk substans i sig själv, men kan möjligen ha biologiska effekter vid exponering, beroende på dos och varaktighet.
"Bekämpningsmedel" är en term använd inom medicinen för att beteckna en substans eller en kombination av substanser som används för att kontrollera, döda eller hämma växt- eller djurfödseln, skadedjurspopulationer eller sjukdomsalstrare, med syfte att skydda människors hälsa och/eller hälsan på djur och växter.
Utveckling av motståndskraft mot insektsmedel hos insekter.
Läkemedel som används för att häva den inaktivering av kolinesteras som orsakas av organofosfater eller sulfonater. De utgör ett viktigt terapeutiskt hjälpmedel i samband med organofosfat- eller sulfonatförgiftning inom lantbruk, industri och hos militär personal.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetylkolin och vatten till kolin och acetat. Det förekommer i den grå nervvävnaden, i röda blodkroppar och i musklernas motoriska ändplattor. Reaktionen bryt er ned acetylkolin som frigjorts vid de neurohumorala kopplingarna och tillåter därmed att impulsöverföreingen återupprättas. EC 3.1.1.7.
Ett organoklorbaserat insektsmedel som förbjudits i USA. Det har använts för att begränsa spridningen av gräshoppor, spridare av tropiska sjukdomar, termiter (genom direkt tillförsel i marken), och för behandling av frön och växter, ej avsedda för livsmedelsbruk.
Kemiska substanser som används i krig för att åstadkomma oreda, sjukdom eller död.
En fosfotriesterhydrolas är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner av fosfotriesterbindningar, vilket innebär att de bryter ned dessa estrar till korresponderande alkoholer och fosfat. Dessa enzymar har betydelse inom flera biologiska processer, men de är också relevanta i medicinsk kontext då de kan spela roll i nedbrytningen av nervgiftiga organofosforsubstanser, såsom nervgas och vissa insekticider.
Pyrethriner är naturliga insecticider som utvinns från blommor av släktet Chrysanthemum, särskilt C. cinerariaefolium och C. coccineum. De har länge använts som ett effektivt medel mot insekter på grund av sin störande verkan på nervsystemet hos insekter. Pyrethriner är giftiga för en bred palett av olika skadedjursarter, inklusive myggor, flugor, spindlar och kackerlackor, men de anses vara relativt säkra för djur och människor i låga koncentrationer. De är dock irriterande för ögon, hud och andningsvägar vid högre exponeringar och kan vara dödliga för vissa vattenlevande organismer.
Sarin är ett farligt nervgas, klassificerat som ett massförstörelsevapen, som verkar genom att störa funktionen hos en neurotransmittor (acetylkolin) i centrala och perifera nervsystemet. Kontakt med sarin kan orsaka andningssvårigheter, krampattacker, förlamning och död.
EC 3.1.1.7 - 3.1.1.8.
Ett kolinesterashämmande organotiofosfat som används som insektsbekämpningsmedel.
Salter och estrar av karbaminsyra som innehåller den generella formeln NH2-COO-. Estrarna kallas ofta uretaner, vilket egentligen endast är korrekt för etylestrarna.
Aryldialkylfosfataser är en grupp enzymer som bryter ned organofosfater, inklusive nervgaser och insecticider. De är även kända som A-esteraser och är specifika för att hydrolysera den aryldialkylfosfatbindningen i substraten.
Ett insektsbekämpningsmedel av bredspektrumtyp bestående av alifatiskt organofosfat (C10H19O6PS2) med utbredd användning både inomhus och inom jordbruksnäringen.
En form av kolinesteras (EC 3.1.1.8).
I medicinsk kontext, refererer "fosfiter" til kemiske forbindelser der indeholder en fosfit-ion (PO3−3). Fosfit-ionen består af et fosforatom omgivet af tre syrede oxygenatomer i en trigonal planar konfiguration.
"Toxiska nervskador" refererar till skador på nerverna orsakade av exponering för toxiska substanser, vilket kan leda till sensorisk eller motorisk funktionsnedsättning.
Sjukdomar hos personer sysselsatta med olika arbetsuppgifter inom kreatursskötsel och jordbruk.
Ett insektsmedel för lokalt bruk som kan irritera ögon och slemhinnor, men inte huden.
Ett organofosforbaserat insektsbekämpningsmedel som hämmar acetylkolinesteras.
Pralidoximförbindelser är en grupp av antikolinesterasmediciner som används för att behandla organofosfat- och carbamatförgiftningar, vanligtvis i samband med exponering för nervgas eller insecticider, genom att reaktivera inhibiterad acetylkolinesteras och på så sätt motverka de toxicologiska effekterna av förgiftningen.
Enzymer (hydrolaser) som spaltar estrar. EC 3.1.
En irreversibel kolinesterashämmare med verkningsmekanismer liknande dem hos ekotiofat. Det är ett kraftfullt miotikum som huvudsakligen används för behandling av glaukom.
En oximer är en organisk förening som innehåller både en imin-grupp (-C=N-) och en hydroxylgrupp (-OH) i samma molekyl, vanligtvis kopplade till samma kolatom. Oximerer är viktiga intermediater inom organisk syntes och har också visat sig ha potential som läkemedel, exempelvis som muskelrelaxerande medel.
Jordbrukskemikalier. Hit hör insektsmedel, desinfektionsmedel, gödningsmedel, växthormoner, steroider, antibiotika, svampmedel osv.
'Bekämpningsmedelsrester' refererar till de aktiva ingredienser eller biprodukter som kvarstår i eller på livsmedel, djurfoder, miljömedia eller utrustning efter användning av bekämpningsmedel, vilka kan vara potentiellt skadliga för människors, djurs och ekosystems hälsa.
En myggart i släktet Anopheles som utgör den främsta malariavektorn i Afrika.
5-HT2-serotoninreceptorer är en grupp av G-proteinkopplade receptorers subs typer (5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C) som aktiveras av neurotransmittorn serotonin (5-hydroindolacetylsyra eller 5-HT) och är involverade i en rad fysiologiska processer inklusive sinnesvisshet, humör, minne, aptit och sexuell funktion. Dessa receptorer spelar också roll i patofysiologiska tillstånd som psykoser, migrän, pulmonell arteriell hypertension och fibrotiska sjukdomar. Agonistbindning till 5-HT2-receptorerna orsakar excitation av nervceller genom att öka intracellulärt calcium, medan antagonistbindning blockerar dessa effekter.
En förgiftning definieras som en skada på organismen orsakad av en giftig substans, som intagits, andats in eller kommit i kontakt med huden. Förgiftningen kan vara akut eller kronisk beroende på dosen och exponeringstiden.
Medel som motverkar eller neutraliserar gifter.
Ett kolinesterashämmande organofosfat som används för insektsbekämpning.
Närings- och vetenskapsgren som omfattar odling av jorbruksprodukter och kreaturskötsel.
Temefos är ett organofosfatförening baserat insecticid och akaricid, som verkar genom att störa nervsignalsystemet hos skadedjur.
Enzymer som katalyserar hydrolys av estrar av karboxylsyra under bildande av alkohol och en karboxylsyraanjon.
Ett myggsläkte tillhörande Culicidae som är vanligt förekommande i tropiska områden. Arter av detta släkte fungerar som vektorer för St. Louisencefalit och många andra sjukdomar hos människor och djur.
"Yrkesmässig exponering" refererar till den repetitiva eller långvariga kontakten med ett ämne eller en aktivitet i en arbetsmiljö, som kan öka risken för skada eller sjukdom hos en individ.
Minskning eller reglering av myggförekomst med kemiska, biologiska eller andra medel.
Insektsmedel av en polyklorförening (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan) som motstår ljus och oxidering. DDT är svårlösligt i vatten, men löser sig i organiska lösningsmedel och kan anrikas i fettvävnad. Dess beständighet har lett till svårigheter att avlägsna rester av medlet ur vatten, jord och livsmedel. I "Fourth Annual Report on Carcinogens" (NTP-85002, 1985) antas medlet kunna vara cancerogent.
En karboxylesteras är ett enzym som katalyserar hydrolys (nedbrytning) eller syntesen av karboxylesterbindningar, vilket innebär att de bryter ned estrar till alkoholer och karboxylsyror eller syntetiserar estrar från alkoholer och karboxylsyror.
I en enkel mening är PC12-celler en typ av celllinje som originallyt isolerades från ett tumörscancer i den kromaffin cellen i ganglionet (en sorts nervcell) hos en rat. Dessa celler har blivit väl använda inom forskningen, särskilt för studier av neuronala system och neuroendokrina system, eftersom de kan differensieras till likna neuronala fenotyp under rätt kulturella villkor. När PC12-celler differensieras visar de en typisk nervcells morfologi med långa utskott och kan även producera och sekretera neurotransmittorer, som dopamin och acetylkolin.
'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.
Metod för att mäta effekterna av biologiskt verksamma ämnen i in vivo- eller in vitromodeller under kontrollerade forhållanden. Syn. bioassay eller biologiska metoder.
Exponering för tänkbart skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska medel i omgivningen, eller för omgivningsfaktorer som kan medföra joniserande strålning, patogena organismer eller giftiga ämnen.
"Miljöövervakning är processen att systematiskt mäta, samla in, analysera och rapportera information om miljöfaktorer som luft, vatten, mark och biologisk mångfald, för att bedöma deras påverkan på ekosystemet och människors hälsa, med syfte att stödja beslut om miljöskyddsåtgärder och efterlevnad av miljölagar."
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.