Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.

"Vattenrening är ett samlingsbegrepp för processer som tar bort eller reducerar föroreningar i vattendrag, grundvatten, avloppsvatten och industriellt avfallsvatten, med syfte att göra det användbart eller säkert för återanvändning, behandling eller utsläpp."

Systematisk kartläggning, utveckling, organisering och utnyttjande av utbildningsresurser och administrering av dessa processer. Begreppet används ofta i en mer inskränkt betydelse, avseende apparatorienterad pedagogik eller tekniska hjälpmedel i undervisningen.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

En biologisk vetenskapsgren som omfattar djurens, växternas och mikroorganismernas ursprung, struktur, utveckling, växt, funktion, genetik och fortplantning.

Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.

Osmotiskt tryck är ett kolloidosmotiskt tryck som uppstår över ett semipermeabelt membran mellan en lösning med högre koncentration av osmotiskt aktiva partiklar och en lösning med lägre koncentration, på grund av diffusionskrafter som strävar efter att utjämna koncentrationsskillnaden. Detta orsakar vattenmolekyler att diffundera från den lägre koncentrerade sidan till den högre koncentrerade sidan för att nå jämvikt, vilket kan leda till volymförändringar i de berörda kompartmenten.

Lösningar gjorda för utbyte genom ett halvgenomträngligt membran av lösta ämnen med molekylstorlekar bestämda av membranmaterialets tröskelvärde för genomsläpplighet.

En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.

Gasers eller lösningars förmåga att utbreda sig från ett område med högre tryck eller koncentration till områden med lägre tryck eller koncentration. Diffusion är en viktig mekanism i samband med biologisk transport.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur