Plasminogenaktivatorer är en grupp enzymer som aktiverar plasminogent till plasmin, vilket orsakar nedbrytning av fibrin i blodet och bidrar till lösning av blodproppar och återupplösning av blodkoagulerade klumpar.

Plasminogen är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen och har en viktig roll i blodets koagulationssystem. Det fungerar som en proenzym, vilket betyder att det i sig självt inte är aktivt, men kan omvandlas till ett enzym som kallas plasmin. Plasmin bryter ned fibrin, ett protein som bildas under blodkoagulationen och utgör en del av blodproppen. På så sätt hjälper plasminogen till att lösa upp blodproppar och underlätta blodflödet.

'Urinary Plasminogen Activator' (u-PA) refers to a specific type of enzyme found in urine that is capable of activating plasminogen, a zymogen, into the proteolytic enzyme plasmin. Plasmin plays a crucial role in the breakdown of blood clots and the degradation of the extracellular matrix, making u-PA an essential component in processes such as fibrinolysis, tissue remodeling, and cell migration.

"Vävnadsplasminogenaktivator (t-PA) är ett enzym som produceras naturligt i kroppen och speler en viktig roll i upplösningen av blodproppar genom att omvandla plasminogent till plasmin, vilket i sin tur bryter ner fibrin till mindre beståndsdelar."

Plasminogenaktivatorer är en grupp enzymer som aktiverar plasminogent till plasmin, vilket orsakar nedbrytning av fibrin i blodkoagel och därmed bidrar till fibrinolys. De två huvudsakliga typerna av plasminogenaktivatorer är t-PA (tissue-type plasminogen activator) och u-PA (urokinase-type plasminogen activator).

Plasminogenaktivatorhämmare 1, även känt som PAI-1, är ett protein som inhibiterar trombolys eller fibrinolys, det vill säga nedbrytningen av blodproppar. Det gör så genom att hämma plasminogena aktivatorer, till exempel t-PA och u-PA, vilka annars skulle omvandla inaktivt plasminogen till aktivt plasmin, som är den primära enzymet bakom fibrinolysen. Höga nivåer av PAI-1 har visats korrelera med ett ökat risk för trombos och tromboemboli.

Fibrinolysin är ett enzym som bryter ner fibrin, ett protein som är involverat i blodets koagulering. Detta process kallas fibrinolys och är viktig för att bryta ner blodproppar och förebygga överdrivet blodkoagulering.

Den naturliga, enzymatiska upplösningen av fibrin.

Ett protein som erhålls från fibrinogen i närvaro av trombin och som utgör en del av blodproppen.

Urokinase Plasminogen Activator Receptors (uPAR) are cell membrane-bound proteins that play a crucial role in the process of extracellular matrix degradation and tissue remodeling. They serve as receptors for the serine protease urokinase plasminogen activator (uPA), which converts the zymogen plasminogen to the active protease plasmin, leading to the breakdown of extracellular matrix components. The interaction between uPAR and uPA plays a significant role in various physiological processes, including wound healing, embryonic development, and angiogenesis. However, dysregulation of this system has been implicated in several pathological conditions, such as tumor invasion, metastasis, and inflammation.

Plasminogenaktivatorhämmare 2, även känt som PAI-2, är ett protein som hämmar aktiviteten hos enzymet t-plasminogenaktivator (tPA), vilket i sin tur är involverat i processen med fibrinolys - nedbrytningen av blodproppar. PAI-2 produceras huvudsakligen i monocyter och granulocyter, men kan även hittas i andra typer av celler, inklusive epitelceller och träffar man på det ofta vid infektion eller inflammation.

'Serpin E2', også kendt som 'Neuroserpin', er et protein som tilhører serinprotease inhibitor (SERPIN) familien og spiller en rolle i reguleringen af neuroinflammation og neurale celledød. Dets specifikke funktion inkluderer at forhindre overaktivitet hos en type enzymer kaldet tisse-serinproteaser, som er involveret i degradationen af proteiner i centralnervesystemet. Mutationer i SERPIN E2/Neuroserpin-generne har været associeret med neurologiske lidelser såsom de generelle serpin-relaterede sygdomme og specifikt en form for arvelig cerebral autosomal dominant hjerneblødning kaldet 'autosomal dominante cerebrale hjerneblødning med type 2 neuroserpin'.

Alpha-2-antiplasmin är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna och stoppa blödningar. Proteinet fungerar som en inhibitor av serinproteas, till exempel plasmin, som bryter ned fibrin, ett protein som är involverat i blodkoaguleringen. Genom att hämma plasminens verksamhet bidrar alpha-2-antiplasmin till att stabilisera den bildade blodkoageln och förhindra fortsatt blödning.

Aminocaproic acid is a medication that works as an antifibrinolytic, which means it helps to prevent the breakdown of blood clots. It does this by inhibiting the action of certain enzymes that dissolve blood clots. Aminocaproic acid is used in the treatment of conditions such as bleeding from the mouth, nose, or gums; heavy menstrual periods; and after surgery or childbirth to reduce the risk of excessive bleeding. It can also be used to help control bleeding in patients with hemophilia or other bleeding disorders. It is important to note that aminocaproic acid should only be used under the supervision of a healthcare professional, as its use can increase the risk of blood clots and other complications.

Streptokinas är ett enzym som produceras av beta-hemolytiska streptokocker och bryter ned fibrinogen till fibrin, vilket kan leda till störningar i blodkoaguleringen och bildandet av blodproppar.

Fibrinolysin eller ämnen som omvandlar plasminogen till fibrinolysin (plasmin).

Protease nexins are a group of proteins that regulate the activity of proteases, which are enzymes that break down other proteins. Protease nexins bind to and inhibit specific proteases, helping to control their activity within the body. This regulation is important for maintaining proper biological processes and preventing excessive protein degradation, which can contribute to various diseases.

Proteindomäner av trippelslingor med disulfidbindningar. Dessa vanliga, strukturella domäner, kallade kringlor pga sin likhet med danska kringelkakor (kringler), har betydelse för membran-, protein- och fosfolipidbindning, samt för reglering av proteolys. Kringlor finns också i koagulations- och fibrinolysproteiner och i andra plasmaproteinaser.

Aminocaproates are a group of chemical compounds that contain an amino group and a carboxylic acid group, as well as a cyclohexane ring with a propyl side chain. One common representative of this group is ethylene diamine tetraacetic acid (EDTA), which is widely used in medical treatments for its ability to chelate metal ions, such as calcium and magnesium. This property makes EDTA useful in the treatment of heavy metal poisoning, calcific uremic arteriolopathy, and digitalis toxicity, among other conditions. However, it is important to note that the use of aminocaproates in medicine is generally limited to EDTA and a few other specific compounds with unique therapeutic properties.

En irreversibel kolinesterashämmare med verkningsmekanismer liknande dem hos ekotiofat. Det är ett kraftfullt miotikum som huvudsakligen används för behandling av glaukom.

Vitronectin är ett glykoprotein som förekommer naturligt i blodplasma och andra kroppsvätskor, samt utsöndras av olika celltyper. Det har en viktig roll inom koagulationskaskaden, celldödlighet och celldifferentiering, immunförsvar och vävnadsförnyelse. Vitronectin binder till flera olika molekyler som till exempel cellreceptorer, extracellulära matrixproteiner och proteaser, vilket gör att det kan medla i celld–cell-interaktioner och proteaskontroll. Dessutom har vitronectin visat sig ha en skyddande effekt mot oxidativ skada och inflammation.

Angiostatin är ett protein som hämmar angiogenes, det vill säga bildandet av nya blodkärl. Det produceras naturligt i kroppen och har potential att användas som terapi mot olika sjukdomar, framför allt cancer, eftersom tumörer ofta behöver angiogenes för att kunna växa och sprida sig.

"Serinproteinashämmare är en typ av enzyminhibitorer som specificerat binder till och hämmar aktiviteten hos serinproteas, en grupp enzym som katalyserar nedbrytningen av proteiner med serinrestar i sin aktiva plats."

Medel som hindrar fibrinolys eller upplösnig av blodkoagel. Flera endogena antiplasminer är kända. Preparaten används för behandling av omfattande blödningar och koaguleringsstörningar.

Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

En serpin (serine proteinase inhibitor) är ett slags proteiner som fungerar som inhibitorer för serinproteas, en grupp enzymer som bryter ned andra proteiner genom att klippa sönder specifika peptidbindningar. Serpiner spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom blodkoagulering, inflammation och immunförsvar. Genom att hämma serinproteasens verksamhet kan serpiner hjälpa till att kontrollera dessa processer och förhindra överdrivna eller oregelbundna reaktioner i kroppen.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.

Fysiologiskt inaktiva ämnen som kan omvandlas till aktiva enzymer.

Trombolysbehandling, även kallat trombolys eller tromblys, är en behandlingsform som innebär att man med hjälp av läkemedel försöker upplösa blodproppar (tromboser) i kroppen. Behandlingen ges intravenöst och verkar genom att omvandla plasmaproteinet plasminogen till plasmin, ett enzym som bryter ner blodkoagelns beståndsdel fibrin och därmed upplöser blodproppen. Trombolysbehandling används främst vid akut behandling av allvarlig stroke orsakad av en blodpropp i hjärnan, men kan även ges vid andra typer av tromboser som till exempel lungemboli och mesenterialtrombos. Behandlingen bör ges så snart som möjligt efter symtomdebut för att minska risken för varaktiga skador orsakade av syrebrist i drabbade vävnader.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Alfamakroglobuliner är ett slags protein som förekommer i blodplasma hos däggdjur, inklusive människor. De har en vikt av ungefär 820 kDa och består av fyra identiska subenheter, var och en med en molekylvikt på cirka 170 kDa. Alfamakroglobulinerna har en central roll i koagulationsprocessen och fungerar som transportproteiner för små proteaser, det vill säga enzymer som bryter ner andra proteiner. De hjälper också till att neutralisera dessa proteaser och skydda kroppen från överdrivet proteinav Bakterier kan också bindas till alfamakroglobulinerna, vilket gör dem till en viktig del av immunförsvaret.

'Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-1' (LRP1) är ett protein som fungerar som en receptor och har en viktig roll i cellens metabolism, specifikt i nedbrytningen och transporten av lipoproteiner. Detta protein är involverat i intracellulära processer såsom cellsignalering, endocytos och kolesterolhomeostas. LRP1 binder till flera olika ligander, inklusive lipoproteiner med låg densitet (LDL), proteiner associerade med alzheimers sjukdom, och diversa enzymer och growth factors. Dessutom har forskning kopplat LRP1 till reguleringen av cellulärt stress, neuroinflammation och neuronal apoptos.

Enzymaktivatorer är substance som ökar enzymers aktivitet genom att sänka den effektive substratkoncentrationen, stabilisera enzymets aktiva konformation eller på annat sätt underlätta kemiska reaktioner katalyserade av enzymer.

Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.

Endopeptidaser som har en metall som zink som katalytisk komponent.

En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.

En undergrupp av peptidhydrolaser. De klassificeras huvudsakligen utifrån sin katalytiska verkan. Specificitet används endast för identifiering av enskilda enzymer. De omfattar serinendopeptidaser (EC 3.4.21), cysteinendopeptidaser (EC 3.4.22), asparaginendopeptidaser (EC 3.4.23), metalloendopeptidaser (EC 3.4.24) samt en grupp enzymer som ännu inte placerats in i någon av ovannämnda klasser (EC 3.4.99). EC 3.4.-.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.

En familj zinkberoende metalloendopeptidaser som medverkar till nedbrytningen av komponenter i den extracellulära matrisen. EC 3.4.24.-.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.

En proteasomhämmare är ett läkemedel som blockerar funktionen hos proteasomen, en cellular molekylär maskin som bryter ner överflödiga eller skadade proteiner, vilket leder till att celldöd (apoptos) induceras i cancerceller.

Ett endopeptidas som strukturellt liknar gelatinas A. Det bryter ned gelatin typ I och V och kollagen typ IV och V. EC 3.4.24.35.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.

En peptidhydrolas är ett enzym som bryter ned specifika peptidbindningar i peptider och proteiner, ofta involverat i regleringen av biologiska processer såsom blodkoagulering, immunresponser och signaltransduktion.

"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."

Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.

Ett utsöndrat endopeptidas som är homologt med interstitiellt kollagenas, men med en extra, fibronektinliknande domän. EC 3.4.24.24.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

En cells förökning genom delning.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.