Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De två vanligaste polymyxinerna som används kliniskt är polymyxin B och colistin (polymyxin E). Polymyxiner fungerar genom att interagera med bakteriens yttre membran, vilket leder till cellmembransförstöring och död av bakterien.

Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika och utvinns från bakterien Paenibacillus polymyxa. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att interagera med lipopolysackariderna i bakteriens yttre membran, vilket leder till skada på cellmembranet och död av bakterien. Det kan dock orsaka skada på njurarna och nervsystemet vid höga doser eller långvarig användning.

Cykliskt polypeptidantibiotikum från Bacillus colistinus. Det består av polymyxin E1 och E2 (eller kolistin A, B och C), som verkar som detergenter på cellmembran. Kolistin är mindre giftigt än polymyxin B, men iövrigt likartat. Metansulfonatet används oralt.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Avskiljande av toxiner eller metaboliter från blodcirkulationen genom att i ett externt kretslopp låta blodet passera ett filter av semipermeabla mikrokapslar som innehåller något adsorptopnsmedel (tex aktivt kol), enzymer eller enzympreparat (t ex gelinneslutna mikrosomer, membranlösa enzymer på konstgjorda bärare) eller andra adsorptionsämnen (t ex hartser eller albumin-agaroskonjugat).

Lipid A är den biologiskt aktiva beståndsdelen i lipopolysackarider. Den har en kraftigt endotoxisk verkan och uppvisar immunogena egenskaper.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

'Burkholderia cenocepacia' är en gramnegativ bakterie som tillhör släktet Burkholderia och familjen Burkholderiaceae. Den är känd för att orsaka lungsjukdomar, särskilt hos personer med cystisk fibros (CF), och kan vara svår behandla på grund av sin motståndskraft mot många antibiotika. Bakterien förekommer naturligt i vatten, jord och växter, men kan också kolonisera människokroppen och orsaka infektioner, ofta hos immunförsvagna individer. Det är viktigt att identifiera och behandla B. cenocepacia-infektioner korrekt på grund av deras potential att bli kroniska och orsaka allvarliga komplikationer, inklusive lungtransplantationsrelaterade infektioner och dödlighet hos CF-patienter.

'Acinetobacter baumannii' är en gramnegativ, kapselbildande bakterie som vanligtvis förekommer i vatten- och jordmiljöer. Den kan också kolonisera människors hud och slemhinnor utan att orsaka sjukdom. Men hos immunosvaga individer eller vid invasiv behandling, som mekanisk ventilation eller kateterplacering, kan den orsaka allvarliga infektioner såsom lunginflammation, blodförgiftning och hud- och slemhinnesår. 'Acinetobacter baumannii' är notoriskt för sin förmåga att utveckla resistens mot många antibiotika, inklusive karbapenemer, vilket gör den svår att behandla och har blivit en allt större global hälsoproblem.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

'Achromobacter denitrificans' är en grampositiv, aerob bakterie som förekommer i vatten- och jordmiljöer. Den är känd för sin förmåga att reducera nitrat till kvävegas genom denitrifikationsprocessen. Organismen kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immungcompromiserade individer, men är vanligtvis inte patogen.

Toxiner som är starkt förknippade med den levande cytoplasman eller cellväggen hos vissa mikroorganismer, och som inte lätt tränger ut i odlingsmedium, men frigörs vid cellupplösning.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Små, katjoniska peptider som hos de flesta arter utgör en viktig del av det tidiga, medfödda och framkallade försvaret mot angripande mikroorganismer. Hos djur finns de på slemhinnor, i fagocytkorn oc h på kroppsytorna. Också insekter och växter har dessa peptider. Gruppen omfattar bl a defensiner, protegriner, takyplesiner och tioniner.

'Uranylnitrat' är ett salt av uranylsyra och salpetersyra, med formeln UO2(NO3)2. Det används främst inom forskning och industri, bland annat som en källa till uran i kärnreaktorer. Strålningsfarligt vid exponering.

Celldöd bland njurbarkens funktionella celler, men med fortsatta livsfunktioner hos merparten av njurmärgen. Tillståndet beror oftast på njurens egendomliga fördelning av artärer, vilken gör njurbarken känslig för minskat blodflöde.

*Paenibacillus* är ett släkte av grampositiva, aerotoleranta stavformade bakterier som tillhör familjen *Paenibacillaceae*. Dessa bakterier förekommer vanligen i jordmån och vattenmiljöer, men kan även påträffas i associering med djur och växter. Släktet innehåller över 180 arter, varav flera har potential att producera industriellt användbara enzymer och metaboliter. Några arter av *Paenibacillus* kan också orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer, men de är relativt sällsynta och vanligen svårbehandlade på grund av deras resistens mot antibiotika.

Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.