Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.
Polydipsi är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk törst, vilket innebär en stark och outsläcklig önskan att dricka stora mängder vätska. Detta är vanligtvis ett tecken på underliggande sjukdomar eller störningar, såsom diabetes, njurproblem, psykiska störningar eller medelhjärnaninflammationer. I allmänhet används termen för att beskriva en situation där individen dricker mer än 3 liter vätska per dygn.
Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd orsakat av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på ADH, vilket leder till polyuri (överdrivet urinutflöde) och polydipsi (extrem törst).
Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin
Bristfällig utsöndring av vasopressin från neurohypofysen. Kliniska symtom är extrem törst (polydipsi) och nedsatt serumosmolalitet. Tänkbara orsaker kan vara skallskada, sviter av nervkirurgi, hypotalamustumörer, hypofystumörer, infektioner i det centrala nervsystemet, hypofysapoplexi, cerebrovaskulära störningar, granulomatösa sjukdomar (t ex sarkoidos) och andra tillstånd. Sjukdomen kan också vara ärftlig, som ett autosomalt eller recessivt drag.
"Antidiuretika är ett samlingsnamn för substanser som minskar urinproduktionen i njurarna genom att påverka det antidiuretiska hormonet (ADH) eller dess receptorer, vilket resulterar i mer vatten som absorberas tillbaka in i kroppen och mindre urin som produceras."
Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.
Sjukdom med onormalt stor urinutsöndring, kännetecknad av normala njurfiltreringsnivåer och normala mängder av lösliga ämnen, men med konstant hypoton urin. Tillståndet beror på njurkanalernas oförmåga att reagera på urinhämmande (antidiuretiska) hormoner, som t ex vasopressin. Kanalernas okänslighet för vasopressin kan vara resultatet av genetiska defekter, sjukdomar, läkemedelsverkningar, eller graviditet.
"Törst" är ett subjektivt symptom som definieras som en stark och outtröttlig önskan eller behov att dricka, ofta orsakad av en ökad törstkänsla som kan bero på olika fysiologiska eller patologiska tillstånd, såsom uttorkning, diabetes, njurssjukdomar eller vissa läkemedel.
En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.
Aquaporin-3 (AQP3) is a type of aquaglyceroporin, which is a subclass of aquaporins, water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP3 is primarily expressed in the epithelial cells of various tissues, including the skin, kidneys, and eyes. It plays a crucial role in osmoregulation, epidermal hydration, and wound healing by allowing the passage of water, glycerol, and other small molecules. Dysregulation of AQP3 has been implicated in several pathological conditions, such as skin disorders and cancer.
Aquaporin 6 (AQP6) is a protein that functions as a water channel, facilitating the movement of water molecules across membranes in certain types of cells. It is one of several aquaporins found in the human body and is primarily expressed in the kidney, where it plays a role in urine concentration and acid-base balance. AQP6 is also unique among aquaporins because it can conduct both water and anions, such as chloride ions. Additionally, it may be involved in regulating intracellular pH and responding to changes in osmotic pressure.
Solute Carrier Family 12, Member 1 (SLC12A1) is a protein that functions as a sodium-potassium-chloride cotransporter, also known as NKCC1. It is primarily expressed in the kidney and brain, where it plays crucial roles in regulating electrolyte balance, fluid homeostasis, and cell volume. In the kidney, NKCC1 helps to reabsorb ions and water in the loop of Henle, while in the brain, it is involved in neuronal excitability and neurotransmitter release. Dysfunction in SLC12A1 has been implicated in various diseases, including hypertension, epilepsy, and hearing loss.
Vattenbrist, eller dehydrering, är ett patologiskt tillstånd där vattenhalten i kroppen minskar och koncentrationen av kroppsvätskors salter ökar, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter om det inte behandlas.
Förstoring och nybildning av juxtaglomerulära celler, vilket ger hypokalemisk alkalos (förhöjd pH-värde i blodet med minskad kaliummängd) samt hyperaldosteronism (ökad utsöndring av binjurebarkhormone t aldosteron) karakteriserad av normalt blodtryck och höjd plasmareninnivå. Sjukdomen drabbar ofta barn och är troligen ärftlig och kan vara förenad med andra missbildningar; kallas också juxtaglomeru lärcellshyperplasi.
Nokturi är ett medicinskt begrepp som refererar till nattlig urininkontinens eller det vanliga behovet att vaka upp och gå på toaletten under natten för att urinera. Det kan vara en störande symptom i samband med olika medicinska tillstånd, såsom prostatabesvär hos män eller infektioner eller andra problem med urinvägarna hos både män och kvinnor.
Natturytning, även känt som nattlig enures, är ett tillstånd där en individ urinerar i sömnen, ofta under sitt täcklakan, mer än två gånger per vecka efter att ha passerat den normala utvecklingsstadiet av torr natt (vanligtvis vid fem års ålder). Det kan vara associerat med olika medicinska orsaker, såsom strukturella eller funktionella urinvägsproblem, neurologiska störningar, diabetes, sömnapné eller psykologiska faktorer. I de flesta fallen är orsaken okänd och det kallas idiopatiskt natturytning.
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Membranproteiner som möjliggör vattentransport. De ingår i den grupp av membrankanalproteiner som inkluderar linsproteinet och bakteriella glycerolbärare.
Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.
I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.
En natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein som fungerar som en transportör i cellmembranet och aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Denna transport sker i en specifik ratio där två kloridjoner, en natriumjon och en kaliumjon transporteras in i cellen per cykel. NKCC hjälper till att reglera osmotisk jämvikt och fluidbalans i kroppen, och är viktig för funktionen hos flera olika typer av celler, däribland nervceller och celler i innerörat.
"Renala medel" refererar till ett laboratorievärde som mäter nivåerna av kreatinin i blodet, vilket kan användas för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR). GFR är ett mått på njurfunktionen och anger hur mycket urin producerar en individ per tidsenhet. Ett lägre värde på GFR kan indikera nedsatt njurfunktion eller renalt skada. "Renala medel" används ofta som en kortform för att beskriva detta laboratorievärde och dess betydelse för bedömningen av njurfunktionen.
Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.
Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.
Ett allmänt tillstånd av slöhet, orkeslöshet, ointresse, trötthet, koncentrationssvårighet och oförmåga att utföra enkla uppgifter. Det kan ha samband med depression eller drogmissbruk.
Ofrivillig urinering vid en ålder då miktionskontroll borde föreligga, dvs efter fyraårsåldern, ungefär. Oftast avses ofrivillig urinavgång under nattsömnen. Syn. enures.
Neurohypofysen är den bakre delen av hypofysen, en hormonproducerande endokrin gland som ligger i hjärnan. Neurohypofysen består av nervceller och fibra tractus som bildar en del av det neuroendokrina systemet. Den fungerar som ett lagrings- och sekretionsställe för hormonerna oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH), som produceras i hypothalamus och transporteras till neurohypofysen via axoplasmatiska transportbanor. När behövligt, frisätts dessa hormoner in i blodomloppet för att reglera olika kroppsliga funktioner, såsom vattenbalans och socialt beteende.
Onormalt höga halter av natrium i blodet.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Aquaporin-1 (AQP1) is a type of aquaporin, which is a family of water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP1 is specifically expressed in various tissues, including the kidney tubules, red blood cells, and the gastrointestinal tract. It plays a crucial role in maintaining water homeostasis by allowing water to move rapidly and selectively through the cell membrane in response to osmotic gradients. Additionally, AQP1 has been shown to have a role in the transport of gases such as carbon dioxide and nitric oxide.
Neurofysiner är proteiner som påträffas i nervceller (neuron) och har en viktig roll vid transporten av signalsubstanser, neurotransmittorer, inom cellen. De hjälper till att transportera neurotransmittorerna från kroppen av neuronen till dess synapser, det vill säga de platser där nervcellen kommunicerar med andra celler. Neurofysinerna bidrar också till att reglera frisättningen av signalsubstanser i synapsen.
Ett tillstånd som uppkommer till följd av minskat intag av kalium med födan, t ex vid svält, vid för liten intravenös tillförsel, pga diarré, missbruk av laxermedel, kräkningar, sugning av maginnehållet, eller avledning av tarmarna. Svår kaliumbrist kan ge muskelsvaghet, förlamning och andningssvikt. Muskelsvikt kan leda till hypoventilering, ileumparalys, blodtrycksfall, muskelryckningar, stelkramp och rabdomyolys. Njursvikt till följd av kaliumbrist försämrar koncentrationsmekanismen, vilket framkallar polyuri och minskad maximal urinkoncentration, med sekundär polydipsi (ökad törst).
Syn. diures.
I medicinen, kan "specifik densitet" referera till ett mått på hur mycket en substans väger per enheten volym. Det är relaterat till den absoluta densiteten, som är vikten av en substans dividerad med dess totala volym. Specifik densitet definieras istället som vikten av en substans dividerat med dess vätska-fyllda volym. Detta används ofta för att jämföra densiteter hos olika fasta materialer, till exempel ben- eller broskvävnad, där det kan ge värdefull information om strukturell komposition och egenskaper.
Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En medicinsk definition av en 'pandemi' är när en infektionssjukdom sprider sig globalt och drabbar många länder runtom i världen samtidigt. Detta leder till att ett stort antal människor blir sjukas eller dör, vilket kan ha stor påverkan på samhället som helhet. För att en sjukdom ska klassificeras som en pandemi måste den vara mycket smittsam och orsaka allvarliga symptom hos de flesta drabbade. Exempel på kända pandemier är den spanska grippen 1918 och COVID-19-pandemin som startade år 2019.
En röntgenundersökning är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder små mängder radiation för att producera detaljerade bilder av inre strukturer i kroppen, såsom ben, lungor och tänder.
Radiologisk teknologi definieras som den vetenskapliga och tekniska aspekten av användandet av joniserande strålning och andra bildgivande metoder inom medicinen. En radiologisk teknolog är en individ som är utbildad och certifierad för att hantera, administrera och övervaka användningen av joniserande strålning och andra bildgivande tekniker under läkares tillsyn. De arbetar ofta i sjukhus, kliniker eller diagnostiska centrum och är ansvariga för att producera klara, skarpa och noggranna medicinska avbildningar som används för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Radiologisk teknologi innefattar också kännedom om strålskydd och säkerhetsförfaranden för att minimera patientens och personalens exponering för joniserande strålning.
Massundersökning med röntgenteknik av stora folkgrupper för att hitta lung- och hjärtsjukdomar.
Konferenser, sammankomster eller formella möten, vars deltagare vanligtvis representerar något speciellt verksamhetsområde.
"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."
Influenza A-virus med subtyp H1N1 är ett specifikt subtyp inom influensavirus typ A, som orsakar influensa (gräsfångetyp). Detta subtyp har en yttre proteinkapsel bestående av två huvudproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H1N1 specificerar just denna undergrupp. Viruset är känt för att orsaka både säsongsbundna influensautbrott samt pandemier, såsom den globala pandemin 2009 som orsakades av en ny variant av H1N1-viruset.