I en enda mening kan "premedicinering" definieras som den process där individen tar ett läkemedel eller en kombination av läkemedel med syfte att förbereda sig inför en medicinsk procedur eller operation. Detta görs ofta för att reducera rädsla, oro och smärta, samt för att skydda mot komplikationer under proceduren. Exempel på läkemedel som används i samband med premedicinering innefattar sedativa, analgetika och antibiotika.
"Premedication before surgical anesthesia refers to the administration of medication prior to a planned surgery, with the aim to prevent complications, reduce anxiety, and improve patient comfort. These medications may include sedatives, analgesics, or anticholinergics, and are tailored to each patient's individual needs and medical history."
Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.
Ett fentiazin som används vid behandling av psykoser.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
Medel som ges tillsammans med narkosmedel för ökad effekt, förbättrad tillförsel eller för att reducera den nödvändiga doseringen.
Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.
Ett bensodiazepin med kramplösande, ångestdämpande, sövande, muskelavslappnande och amnestiska egenskaper, och med lång verkningstid. Verkan beror på en ökning av gamma-aminosmörsyraaktiviteten. Medlet används för behandling av svåra ångesttillstånd, som sömnmedel vid korttidsbehandling av sömnlöshet, som lugnande medicin och för premedicinering, mot kramper och för behandling av alkoholabstinens.
En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.
Preparat som lindrar ångest, spänningar och neurotiska symtom. De har en rogivande effekt utan att påverka medvetandet eller nervfunktionerna. Adrenerga betaantagonister, som också används vid behandl ing av ångest, räknas inte hit.
Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.
Prometazin är ett antihistaminmedel som primärt används för behandling av allergier och sinusit, men kan även användas för att behandla illamående och sömnsnöd. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket hjälper att lindra symptomen på sjukdomen. Prometazin har också en sedativ effekt och kan användas som lugnande medel före operationer eller för att behandla sömnsnöd.
Kirurgisk behandling av öppenvårdspatienter.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Sötsaker bestående av socker och andra kolhydrater, choklad, mjölk, ägg och olika smakämnen.
Snabbverkande narkosmedel för induktion. Medvetslösheten kommer snabbt och behagligt, men utan muskelavslappning och utan avsevärd minskning av reflexerna. Upprepad tillförsel leder till ackumulering av medlet och förlängd återhämtningstid. Den smärtlindrande effekten är obetydlig.
Narkos.
"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalanestesi som injiceras i munnen för att undertrycka smärta under dentalprocedurer, såsom fyllningar, rotkanalbehandling och kirurgiska ingrepp. Den lokala bedövningen gör patienten smärtäktsfri under behandlingen, men medveten om vad som händer.
En histamin H1-antagonist som används mot illamående, som hostdämpande medel, mot dermatoser och klåda, mot överkänslighetsreaktioner, som hypnotikum och mot parkinsons sjukdom. Medlet används även som ingrediens i förkylningspreparat. Det har vissa mindre önskvärda antimuskarin- och sedativa effekter.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla generalanestesi under operationer, samt för sedering av patienter under kortvariga medicinska procedurer. Det verkar genom att binda till och aktivera GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket resulterar i ett snabbt insättande med medelstark depresion av andnings- och cirkulationsfunktioner. Propofol karakteriseras också av en kort eliminationshalvtid och ett relativt litet påverkan på hjärt-kärlsystemet jämfört med andra anestetiska läkemedel, vilket gör det till ett populärt val bland anestesiologer.
En grupp föreningar med den generella formeln R-OCH3.
Kvartära ammoniumderivat av skopolamin med antimuskarinverkan som används för att behandla kramper i matsmältningssystemet, livmodern, urin- och gallvägarna, och i samband med kontraströntgen vid mag- och tarmundersökning. Syn. buscopan.
Bedövning (narkos) genom inandning av narkosgaser eller ångor.
Ett syntetiskt morfinliknande smärtstillande medel med narkotisk antagonistverkan. Det används vid behandling av svår smärta.
Narkos via intravenös injektion eller dropp.
Neuroleptanalgesi är ett medicinskt tillstånd eller ett behandlingsförfarande som innebär kombinerad användning av neuroleptiska läkemedel (som sedativar och antipsykotiska) och analgetika (smärtstillande medel) för att producera ett dissociativt tillstånd med smärtlindring, rörlighetsnedsättning och sänkt medvetandenivå. Det används ibland under kortare medicinska ingrepp eller procedurer som kräver smärtlindring och muskelavslappning, men inte fullständig narkos.
"Separationsångest är ett tillstånd av distress hos barn eller ungdjur som orsakas av separation från den primära vårdnadshavaren, kännetecknat av sorg, rastlöshet och ångest."
Paklitaxel är ett preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom onkologin, för att behandla olika typer av cancer. Det är en typ av cellcyklusspecifik kemoterapi, som verkar genom att stabilisera mikrotubuli i cellen och på så sätt störa celldelningen.
Alkaloider från olika växter, men särskilt från belladonna (Atropa belladona). Atropin, hyoscyamin och skopolamin är välkända muskarinreceptorblockerare med mångsidig farmakologisk verkan. De används huvudsakligen som kramplösande medel.
En agonist för adrenerga alfa-2-receptorer som används inom veterinärmedicin för sina smärtstillande och lugnande egenskaper. Den är en racemat av dexmedetomidin.
"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.
Ett cyklohexanonderivat som används som narkosmedel. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men ketamin har förmåga att blockera NMDA-receptorer och kan interagera med sigmareceptorer.
En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.
Gaser eller flyktiga vätskor som framkallar olika grader av bedövning eller narkos, beroende på styrka, cirkulation, andning och neuromuskulära effekter. Inhalationsmedlen har den fördel framför de in travenösa att narkosdjupet snabbt kan ändras genom snabb ändring i koncentrationen av det inhalerade preparatet.
Intratracheal intubation är ett medicinskt ingrepp där en slang (tube) sätts in i luftvägen (trachean) via munnen eller näsan, för att underhålla och stödja andningen. Det används ofta under allmänbedövning, intensivvård och akut sjukvård när patienten har svårigheter att andas på egen hand. Intuberingen görs med hjälp av laryngoskopi och ska placeras under styring ned i trachean, för att undvika skada på stämbanden och att säkerställa en korrekt placering. Ett ballongslutstycke sitter fast på slangen och infleras med luft för att skapa ett tätt utrymme runt tuben och förhindra luftläckage.
Införande av läkemedel i ändtarmen, vanligen hos förvirrade eller oförmögna patienter, såsom små barn, åldringar och medvetslösa.
Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.
Tiden för uppvaknande ur narkos, under vilken medvetandet gradvis återkommer.
Histamin H1-antagonist, som används i form av vätefumarat vid hösnuva, rinit, allergiska hudreaktioner och klåda. Medlet orsakar dåsighet.
Ett butyrofenon med egenskaper liknande dem hos haloperidol. Medlet har använts för behandling av avvikande sexuellt beteende.
Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.
Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.
Tiopental är ett kortverkande, intravenöst anestetiskt medel som tillhör gruppen barbiturater. Det används primärt inom medicinen för att inducera och underhålla allmänbedövning (generalanestesi) under kirurgiska ingrepp. Tiopental verkar genom att dämpa hjärnaktiviteten och ge patienten en trygg, sedativ effekt. Preparatet är numera förknippat med viss kontrovers på grund av biverkningar och möjliga komplikationer under användning.
Tillförsel av dos i löslig form mellan kinden och tandköttet, också direkt på buckalslemhinnan genom pensling eller med spray.
Intravenösa bedövningsmedel som framkallar dåsighet, orörlighet, amnesi och förlust av smärtförnimmelse.
Bedövning begränsad till en del av kroppen genom anbringande av ett lokalt bedövningsmedel som genom infiltration verkar på angränsande nervslut.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Oorganiska föreningar som innehåller jod som en huvudbeståndsdel i molekylen.
I en enkel mening kan opium definieras som en naturlig substance som utvinns från mjölksaften hos opiepoppens (Papaver somniferum) oskadade frön och kapselväggar. Opium är ett starkt smärtstillande medel och kan orsaka eufori, förvirring, yrsel, andningsdepression och beroende vid missbruk. Det innehåller flera aktiva ämnen, däribland morfin, codein, tebin och papaverin.
Ophthalmologic surgical procedures refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by an ophthalmologist, a medical doctor who specializes in eye care and surgery. These procedures aim to diagnose, treat, or manage a range of eye conditions such as cataracts, glaucoma, retinal disorders, corneal diseases, and eyelid abnormalities. Examples of ophthalmologic surgical procedures include:
Sympatolytika är en grupp av läkemedel som blockerar den sympatiska nervsystemets aktivitet. Den sympatetiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och styr kroppens kroppsfunktioner under stress, såsom ökat hjärtrytm, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck. Sympatolytika fungerar genom att blockera adrenergiska receptorer, som är målet för signalsubstanser från den sympatiska nervsystemet. Detta leder till en minskad effekt av signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin, vilket kan leda till en lägre puls, sänkt blodtryck och ökat blodflöde till huden och musklerna. Sympatolytika används ofta för att behandla vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar, glaukom och vissa neurologiska störningar.
Succinylkolin är ett kurarummedel som används under kortvarig bedövning för att inducera muskelrelaxering och underlätta intubation av luftvägen. Det är en kvicksilverförening som agerar som en depolarisering blockerare av nicotiniska acetylkolinreceptorer, vilket leder till temporär muskellösning.
Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.
4-Piperidinkarboxylsyror är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperidinring, en sexmedlemmad cyklisk amin, med två karboxylsyresyradikaler i 4-positionen. Dessa substanser är derivat av piperidinkarboxylsyra och kan ha varierande farmakologiska egenskaper beroende på andra substituenter på piperidinringen. De kan användas som läkemedel, intermediärer i kemisk syntes eller forskningsredskap inom biomedicinsk forskning.
Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.
Tillförsel av lösligt läkemedel genom placering under tungan.
Mios är en pupillsammandragning som kan bero på medfödd avsaknad av pupillöppningsmuskel, defekt sympatisk nervförsörjning eller irritation av bindhinnan eller hornhinnan.
Kväveoxid (N2O), en färglös och luktfri gas som används för narkos och smärtlindring. Höga halter har en bedövningseffekt och kan ersätta syre, vilket leder till död genom syrebrist. Gasen används även i livsmedelsindustrin som aerosol vid framställning av vispgrädde.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av magsäckens insida.
"Taxoids are a class of natural compounds derived from the bark of the Pacific yew tree and other plants, which have been found to have significant anticancer properties. They work by stabilizing microtubules in the cell, preventing their disassembly and thus blocking cell division, leading to cancer cell death."
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
Tandvårdsrädsla, eller odontophobia, är en irrationell och bestående rädsla för tandvård som kan leda till undvikande av nödvändig dentalbehandling och därmed orsaka negativa konsekvenser för den drabbades muntliga hälsa och välbefinnande.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.
Postoperativ smärta definieras som smärta som upplevs efter en kirurgisk procedure eller operation.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
Silikonpolymerer bestående av kiselatomer med substitutioner av metylgrupper och länkade med syreatomer. De ingår i en serie biokompatibla material i form av vätskor (silikonoljor; lågmolekylära), geler eller fasta ämnen (silikongummi, silikonplast; högmolekylära): som film för konstgjorda membran, geléer för implantat, vätskor för läkemedelstransport, och som skumdämpande medel.
Kirurgiska ingrepp i kvinnans könsorgan.
En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.
Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.
Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid motion sickness (rörelsekänslighet) och postoperativt illamående och kräkningar. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket reducerar känslan av illamående och kräkningar. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster som appliceras på huden).
Xylazin är ett centralt aktiverat alfa-2 agonistisk läkemedel som används som sedativ, muskelrelaxans och smärtstillande medel inom veterinärmedicinen. Det verkar genom att binda till adrenoreceptorer i hjärnan och centrala nervsystemet, vilket orsakar en reducerad sympatisk aktivitet och en ökad parasympatisk aktivitet. Detta leder till sänkt hjärtrytm, lägre blodtryck, sedering och smärtlindring. Xylazin används ofta i kombination med ketamin för att inducerar djup narkos hos djur under operationer.
Ett stabilt och icke-explosivt narkosmedel med förhållandevis lindriga biverkningar.
Bruk av två eller flera preparat samtidigt eller i följd för att framkalla anestesi. Preparaten kan administreras på olika sätt.
Medel som kan framkalla totalt eller partiellt känselbortfall, speciellt förlust av smärtförnimmelse. Vid total anestesi (narkos) nås ett tillstånd av medvetslöshet.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
En oroskänsla i magen, ofta i förening med behov att kräkas. Vanliga orsaker är påbörjad graviditet. sjö- och åksjuka, emotionell påfrestning, svår smärta, matförgiftning och olika enterovirusinfektioner.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Neuromuskulära icke-depolariserande medel är läkemedel som blockerar nervimpulsöverföringen mellan den neuromuskulära junktionen av en nerv och en muskel, vilket orsakar muskellösning, utan att aktivera muskelkontraktion.
"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)
Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.
"Andning, eller respiration, är ett vitalt fysiologiskt process där luft intas och utsöndras via lungorna, för att möjliggöra syre-kolmonoxid-utbyte mellan kroppen och omgivningen."
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Kontinuerlig övervakning av en patients tillstånd (livsfunktioner) under en pågående operation.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
En antiinflammatorisk 9-fluoroglukokortikoid (se antiinflammatoriska medel, steroida).
Medel som vid lokal applicering i lämpliga mängder blockerar nervledningsförmågan. De har verkan på alla delar av nervsystemet och på alla typer av nervtrådar. I kontakt med ett nervknippe kan medlen ge både sensorisk och motorisk förlamning i det bedövade området. Verkan är fullständigt reversibel.
Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
Allt agerande hos barn mellan två och tolv år. För nyfödda och barn under två år används "spädbarns beteende".
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.