Prilocaine är ett lokalbedövningsmedel som används för att orsaka smärtstillning under kortvariga medicinska procedurer, till exempel injektioner eller lätt kirurgiska ingrepp. Prilocaine verkar genom att blockera nervimpulser i det aktuella området, vilket resulterar i en temporär förlust av känsel och smärta. Det är vanligtvis tillgängligt som en cream eller gel som appliceras på huden, men kan också ges som en injektion.
Medel som vid lokal applicering i lämpliga mängder blockerar nervledningsförmågan. De har verkan på alla delar av nervsystemet och på alla typer av nervtrådar. I kontakt med ett nervknippe kan medlen ge både sensorisk och motorisk förlamning i det bedövade området. Verkan är fullständigt reversibel.
Ett lokalt bedövningsmedel som är kemiskt besläktat med bupivakain, men farmakologiskt mer likt lidokain. Det används vid
Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.
Ett lokalbedövningsmedel med tiofen som farmakologiskt liknar mepivakain.
Bedövning begränsad till en del av kroppen genom anbringande av ett lokalt bedövningsmedel som genom infiltration verkar på angränsande nervslut.
"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalanestesi som injiceras i munnen för att undertrycka smärta under dentalprocedurer, såsom fyllningar, rotkanalbehandling och kirurgiska ingrepp. Den lokala bedövningen gör patienten smärtäktsfri under behandlingen, men medveten om vad som händer.
Syntetisk analog till lypressin, med starkare kärlsammandragande effekt än antidiuretisk. Den används som blodstillande medel.
Den mellersta grenen av trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
En tandpulpatest, även känd som pulpavitalitetstest, är ett sätt att utvärdera om pulpan (det levande vävnadsmaterialet inuti tanden) har blödning eller inte i respons på en stimulus. Det görs genom att applicera termisk, elektrisk eller kemisk stimuli på tanden och mäta patientens smärreaktioner eller avsaknaden därav. Denna information kan hjälpa odontologer att diagnosticera dentala problem som inflammation, infektion eller nekros i pulpan.
Ledningsanestesi är en form av lokal anestesi där en fin nål används för att injicera lokalbedövningsmedel direkt intill en nerv, vilket leder till ett snabbt och effektivt bedövningseffekt i det specifika området av kroppen som nerven innerverar.
Bruk av två eller flera preparat samtidigt eller i följd för att framkalla anestesi. Preparaten kan administreras på olika sätt.
"Munrehabilitering är en process av evaluering, behandling och/eller skräddarsydd prevention, som är inriktad på att återställa, förbättra eller kompensera funktioner i mun, käke och ansiktsområdet efter sjukdom, skada eller medfödd defekt."
Närvaro av methemoglobin i blodet, vilket leder til cyanos. Normalt finns det små mängder methemoglobin i blodet, men skada eller giftiga ämnen omvandlar en större andel hemoglobin till methemoglobin, som inte fortsätter att fungera som syrebärare. Methemoglobinemi kan bero på en defekt i enzymet NADH-methemoglobinreduktas (ett autosomalt recessivt drag) eller en avvikelse i hemoglobin M (ett autosomalt dominant drag).
Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.
Kirurgisk behandling av öppenvårdspatienter.
Tetracaine är ett lokalanestetiskt läkemedel som används för att orsaka bedövning och smärtlindring vid ytlig kirurgi, injektioner eller ögonundersökningar. Det verkar genom att blockera nervimpulser i det aktiverade området, reducerande således sannolikheten för smärta som upplevs under proceduren. Tetracaine tillhandahålls vanligtvis som en 0,5%-lösning och bör användas enbart under läkares övervakning.
I medicinsk kontext, är en salvor (även känd som en topisk behandling) ett medel som appliceras på ytan av kroppen, ofta i form av en salva, kräm, gelé eller olja, för att lindra smärta, lindra irritation eller behandla olika hudtillstånd. Salvor kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, beroende på deras ändamål, och de kan användas för att behandla allt från torrhet och eksem till muskel- och ledsmärta.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum injiceras nära en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta orsakar en temporär eller permanent förlust av känsel och/eller rörelse i den berörda kroppsdelen.
I en enskild mening kan 'Toluidiner' definieras som en grupp organiska föreningar som innehåller en bensenring med två substituerade aminogrupper (-NH2), där minst en av dem är en toluidin-grupp. En toluidin-grupp är en metylgrupp (-CH3) som är bundet till en aminogrupp (-NH2), vilket ger upphov till strukturen C6H7N2. Toluidiner är relaterade till aniliner, där båda aminogrupperna inte är substituerade med en metylgrupp.
Noradrenalin, även känt som Norepinephrin, är ett hormon och neurotransmittor som verkar i kroppen genom att kontrahera (sammanpressa) blodkärlen och öka hjärtats slagfrekvens och styrka. Det används inom medicinen som läkemedel för att behandla lågt blodtryck orsakat av sjukdomar som septisk chock, anafylaxi och svår blödning. Noradrenalin verkar genom att binda till adrenerga receptorer i kroppen, främst α1-receptorerna, vilket orsakar konstriktion (smalning) av blodkärlen och ökat blodtryck.
Ett mycket använt lokalbedövningsmedel.
Metoder för provtagning av venblod för diagnosändamål eller för behandling av vissa blodsjukdomar, som t ex erytrocytos, hematokromatos, äkta polycytemi och porfyri (porphyria cutanea tarda).
Olika sorters rivsår.
"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.
En nerv som utgår ifrån ländryggsträngen (L2-L4) och löper genom ländplexus för att leda motoriska signaler till lårets sträckmuskler och sensoriska impulser till delar av låret, underbenet, foten, samt till höft- och knäled.