Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det yttre av de båda njurarnas pelvis, en del av urin systemet där urinen samlas innan den passerar ner i urinblåsan. Pyelonefrit orsakas oftast av bakterier som har kommit upp från urinblåsan och kan ge upphov till symtom som smärta i ryggen eller flankerna, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika.

Xantogranulomatösa pyelonefrit (XGP) är en sällsynt, kronisk inflammatorisk sjukdom som primärt drabbar njurarna. Den kännetecknas av typiska histologiska förändringar i njurtissan med bildning av så kallade xantogranulomer, som består av blandat inflammatoriskt infiltrat med bland annat skumcelliga makrofager.

Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).

'99mTc-DMSA' är ett radionuklidet teknetium-99m (^99mTc) kopplat till komplexet dimerkaptosuccininsyra (DMSA). Det används som en radiologisk kontrastmedel inom medicinen, vanligtvis för att utföras en scintigrafi och undersöka nierelaterade sjukdomar, särskilt njurfunktionsstörningar och njurskador. '99mTc-DMSA' absorberas av ren fungerande nefron (njurens funktionella enheter) i de båda njurarna, vilket gör att man kan få information om njurens struktur och funktion.

Inflammation i urinblåsan. Syn. cystit.

Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.

Vesicoureteral reflux (VUR) är ett medicinskt tillstånd där urin från urinusblåsan stannar upp och flödar tillbaka upp i en eller båda uretren, de rörliga rörleder som förbinder urinusblåsan med njurarna. Denna återflöde kan orsaka skada på njurarna och öka risken för återkommande urinvägsinfektioner (UTI). VUR är vanligare hos barn än vuxna och kan vara associerat med andra anatomiska avvikelser eller genetiska faktorer. Behandlingen kan innebära observation, medicinsk behandling eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda individen.

Förekomst av bakterier i urinen, med eller utan åtföljande urinvägsinfektion. Då bakteriuri är ett kliniskt begrepp, utesluts inte användning av "urine/microbiology" vid indexering och sökning i Medli ne när frågan rör tekniska resonemang om t ex isolering och identifiering av bakterier i urin.

En sjuklig ansamling av luft i vävnader och organ.

En form av akut njursjukdom som kännetecknas av nekros i njurpapillerna. Den är oftast förknippad med diabetes mellitus, pga de svåra kärlskador som förekommer i artärer och kapillärer, särskilt i njurarna. Vanligtvis föreligger även ett infektionstillstånd, och hos patienter utan diabetes är pyelonefrit och obstruktiv uropati de vanligaste orsakerna.

En Proteusinfektion är en infektion orsakad av bakterien Proteus mirabilis eller ibland Proteus vulgaris, som kan drabba olika kroppsregioner såsom urinvägar, hud, sår och blodomloppet. Infektionen kan leda till symptom som svullnad, smärta, feber och i allvarliga fall septisk chock.

Pyelitis är en infektion i nedre delen av urinvägssystemet som drabbar näringsblåsan (pyelen) i njuren. Det orsakas vanligtvis av bakterier som har migrerat upp från urinblåsan (cystit). Pyelitis kan vara akut eller kronisk och kan leda till allvarliga komplikationer om den inte behandlas tillräckligt snabbt. Symptomen på pyelitis inkluderar smärta i flankerna, trängande behov av att urinera, smärta under urineringen och eventuellt blod i urinen.

Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.

Nybildning av vävnad (ärrvävnad) i samband med sårläkning.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Succimer är ett chelatingsmedel som används för att behandla blyförgiftning. Det fungerar genom att bilda komplex med bly, vilket underlättar utsöndringen av toxinet från kroppen.

"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."

Det platta, trattformade utrymmet som förbinder urinledaren med njurkalkarna.

Tunna, trådliknande proteinstrukturer, inklusive proteinbaserade kapsulära antigen, som tillåter E. coli att fästa vid ytor och har en patogenetisk roll. De har hög affinitet för olika epitelceller.

Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.

Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

'Proteus mirabilis' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmar. Den är en av de vanligaste orsakerna till urinvägsinfektioner hos människor, särskilt hos äldre personer och dem med nedsatt immunförsvar. 'Proteus mirabilis' kan bilda ett häftigt slimet skal kring sig själv, vilket gör den svår att behandla med antibiotika och kan leda till att infektionen blir rekurent. Den kan också orsaka andra infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner.

Urografi är en radiologisk undersökningsmetod där kontrastmedel ges intravenöst för att studera urinvägarnas funktion och anatomi.

Preparat mot infektiösa agens i urinvägarna.

Infektioner som inträffar under graviditet, eller graviditet under pågående infektionssjukdom.

Pyelocystitis är en medisk term som refererar till inflammation eller iritation i både urinblåsan (cystit) och nedre delarna av urinvägarna, inklusive urinledaren (pyelonefrit). Detta kan orsakas av infektion med bakterier, virus eller svamp. Symptomen på pyelocystitis kan inkludera smärta i ländryggen, magkramper, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. Behandlingen för pyelocystitis består oftast av antibiotika för att bekämpa infektionen och smärtlindring.

"Urinvägar, eller urinär tractus, är en sammanfattande benämning på de organ som producerar, lagrar och transporter urinen från kroppen, inklusive njurarna, uretrarna och eventuellt vesikeln hos män."

Urolithiasis är ett medicinskt tillstånd där ett eller flera urinvägsstenar har bildats i någon del av urintransportsystemet, inklusive nedre delen av urinledaren (uretor), urinblåsan (vesikeln) eller urinrören (nefron). Dessa stenar kan vara små och orsaka inga symptom, eller de kan vara större och leda till smärta, blod i urinen, kramp och andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken, läge och typ av sten, men den kan innefatta icke-kirurgiska metoder som låga vattenintag och mediciner för att hjälpa till att passera stenen, eller kirurgiska ingrepp om stenen är för stor att passera på egen hand.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Appendicit. Akut inflammation i blindtarmsbihanget.

Känsla av obehag, smärta och svåra plågor i bukområdet.

"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)

Appendektomi. Avlägsnande av blindtarmsbihanget genom kirurgiskt ingrepp.

Samhällets organiserade åtgärder för omsorgen om barns hälsa och välbefinnande.

Barn med psykiska eller fysiska handikapp som inverkar på det dagliga livet och som kan kräva anpassningsåtgärder.

Allt agerande hos barn mellan två och tolv år. För nyfödda och barn under två år används "spädbarns beteende".