Calcium-sensing receptors (CaSR) are a type of G protein-coupled receptor found primarily in various tissues and organs, including the parathyroid gland, kidneys, and bones. They play a crucial role in regulating calcium homeostasis in the body by sensing changes in extracellular calcium levels and transmitting signals to adjacent cells to adjust calcium metabolism accordingly.
Bisköldkörtlarna, även kända som bifunktala körtlar eller vesiculära ganglier, är två små körtlar hos mannen som ligger nära urinblåsan och har en funktion i spermaproduktionen. De producerar en protein- och fruktosehaltig vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesvätskan under ejakulationen, vilket ger näringsrikt miljö och skydd för spermierna på vägen genom kvinnans reproduktionssystem.
Onormalt höga halter av kalcium i blodet.
Lägre halter av kalcium i blodet än normalt. Symtombilden innehåller hyperaktiva senreflexer, Chvosteks tecken, muskel- och bukkramper och karpopedalspasm.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.
Föreningar med aminobensen (fenylamin).
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Hypoparathyroidism är ett tillstånd där kroppen inte producerar tillräckligt med paratyreoidhormon, som reglerar calcium- och fosfornivåerna i blodet. Detta kan leda till låga nivåer av calcium och höga nivåer av fosfor i blodet, vilket kan orsaka symtom som kramper, spasmer, sömnlöshet, depression och förvärrad kognitiv funktion. Långvarig hypoparatyreoidism kan också leda till komplikationer som njursten, katarrhal fotsula (en deformitet av fingrarna eller tårna) och ökad risk för benbrott.
Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.
I en enkel medicinsk kontext kan 'naftalener' referera till en grupp organiska föreningar som innehåller naftalen, ett polycykliskt aromatiskt kolväte (PAH) bestående av två benzening rings som är kondenserade med varandra. Naftalener har historiskt använts inom medicinen, men deras användning är numera begränsad på grund av toxicitet och cancerrisk. I vissa fall kan naftalener fortfarande användas externt i dermatologiska preparat, men interna användningsområden är idag mycket sällsynta.
Hyperkalciuri är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer kalcium (Ca2+) i urinen. Normal urinhalt av kalcium är mellan 100-300 milligram per dygn (mg/dygn). Om urinhalten av kalcium överstiger 300 mg/dygn talar man om hyperkalciuri. Detta tillstånd kan vara primärt, det vill säga orsakas av en endogen ökning av kalciumexkretionen i njurarna, eller sekundärt, det vill säga som ett resultat av högre serumkalciumnivåer. Hyperkalciuri kan vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom njursjukdomar, primära hyperparatyreoidism och vissa läkemedel som kalciumkanalblockerare och vitamin D-preparat.
Calcimimetics are a class of medications that mimic the action of calcium on the calcium-sensing receptor (CaSR) in the parathyroid gland. By activating the CaSR, calcimimetics decrease the release of parathyroid hormone (PTH), which helps to regulate the balance of calcium and phosphorus in the body. These medications are primarily used to treat secondary hyperparathyroidism in patients with chronic kidney disease (CKD) on dialysis, as well as in some patients with primary hyperparathyroidism who are unable to undergo surgery. Examples of calcimimetics include cinacalcet and etelcalcetide.
Bisköldkörtelhormon-relaterat protein (Inhibin B) är ett glykoprotein hormon som produceras av spermatozygter i testiklarna och hämmar produktionen av födelsekontrollhormonet folikelstimulerande hormon (FSH) i hypofysen.
Nefrolitias är medicinsk terminologi för när det bildas stenar eller kristaller i njurarna eller urinvägarna, vilket kan orsaka smärta, blod i urinen och andra besvär.
Onormalt hög aktivitet i bisköldkörtlarna med överproduktion av bisköldkörtelhormon till följd av hyperfosfatemi i samband med njursvikt.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Felaktigheter i omsättningen av kalcium i kroppen, vid upptag, transport, lagring och förbrukning.
Bisköldkörtelsjukdomar (Parathyroid diseases) är en samlingsbeteckning för olika tillstånd som drabbar bisköldkörtlarna, små körtelstrukturer belägna bakom sköldkörteln, och som producerar ett hormon som reglerar kalciumhalten i blodet. Bisköldkörtelsjukdomar kan orsaka för höga eller för låga nivåer av detta hormon, vilket kan leda till symptom som benontbildningar, muskelvärk, trötthet, konfusion och i vissa fall allvarliga komplikationer såsom njurskador. De vanligaste bisköldkörtelsjukdomarna är primär hyperparatyreoidism, sekundär hyperparatyreoidism och hypoparatyreoidism.
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
Primær hyperparathyreoidism är ett tillstånd där en eller flera av de bakre sköldkörtelarna (parathyroidea) producerar för mycket parathormon, vilket orsakar höga nivåer av calcium i blodet.
Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.
Förstoring och nybildning av juxtaglomerulära celler, vilket ger hypokalemisk alkalos (förhöjd pH-värde i blodet med minskad kaliummängd) samt hyperaldosteronism (ökad utsöndring av binjurebarkhormone t aldosteron) karakteriserad av normalt blodtryck och höjd plasmareninnivå. Sjukdomen drabbar ofta barn och är troligen ärftlig och kan vara förenad med andra missbildningar; kallas också juxtaglomeru lärcellshyperplasi.
En U-formad njurkanalstruktur i njurmärgen som består av en nedåtgående och en uppåtgående förbindelse genom njurens bark och märg och är belägen mellan de proximala och de distala njurkanalerna.
Ett cellkomplex bestående av juxtaglomerulära celler, extraglomerulära mesangiets celler, distala njurtubulis macula densa, och granulära, peripolära epitelceller. Juxtaglomerulära celler är modifierade celler i glatt muskulatur i väggarna till afferenta glomerulära arterioler. Extraglomerulära mesangieceller finns i vinkeln mellan de afferenta och efferenta glomerulusarteriolerna. Granulära, peripolära epitelceller förekommer i vinkelvecket i njurkorpuskelns parietala-viskerala vinkel.
Intracellulära signalpeptider och proteiner som binder till kalcium. De genomgår allosteriska förändringar efter bindning till kalcium som påverkar deras samverkan med andra signalöverförande molekyler. De skiljer sig från kalciumbindande receptorer, vilka känner av extracellulära kalciumnivåer.
Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.
Proteiner, främst i cytoplasma, som specifikt binder kalcitriol, förflyttar sig till kärnan och reglerar transkription av specifika segment av DNA med hjälp av D-receptorsamverkande proteiner (s k DRIP). Vitamin D omvandlas till kalcitriol i levern och njurarna och verkar sålunda slutligen genom dessa receptorer.
Gastrinproducerande celler, också kända som G-celler, är en typ av hormonproducerande celler som finns i mag-tarmkanalen hos däggdjur. Dessa celler producerar och sekreterar gastrinet, ett peptidhormon som stimulerar frisättningen av hydroklorisk acid och pepsinogen från slidcellerna i magsäcken för att underlätta proteinavdigringen. Gastrinproducerande celler är koncentrerade i magsäckens fundus och antrum, men de kan även hittas i tjocktarmen och i bukspottkörteln.
En familj cykliska, alifatiska kolväten med en amingrupp och den generella formeln R-C6H10NH2.
Parathyroidectomy är ett kirurgiskt ingrepp där delar eller alla parathyroidea körtlar tas bort. Dessa körtlar finns nära sköldkörteln och producerar parathormon, som hjälper till att reglera blodets calciumnivåer. Parathyroidectomy utförs vanligtvis för att behandla sjukdomar som orsakas av överaktiva eller cancerväxter i parathyroidea körtlarna, såsom primär hyperparatyreoidism och sekundär hyperparatyreoidism.
En bisköldkörteltumör är en neoplas Eli (abnormal growth) som utvecklas i sköldkörteln, den endokrina körtlarna som producerar tyreoideahormoner. Dessa tumörer kan vara både godartade och elakartade, med de senare varianterna som är mer allvarliga och kan metastasera (spread) till andra delar av kroppen. Bisköldkörteltumörer kan orsaka en rad symtom, inklusive förändringar i huden, viktförlust, sväljningssvårigheter och förändringar i humör eller kognition.
Omättade derivat av estranerna, med metylgrupper vid kol 13, inget kol vid kol 10, och högst ett kol vid kol 17. De måste ha minst en dubbelbindning.
Grundämne i gruppen lantanider, sällsynta jordartsmetaller. Kemiskt tecken är Gd, atomnummer 64, och atommassan varierar mellan 157 och 160 hos isotoperna. Det finns tio kända radioisotoper.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Filamins är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i cytoskelettet hos eukaryota celler, där de hjälper till att organisera och stabilisera aktinfilamenten. De bildar ett nätverk av strukturer som stödjer cellytan och hjälper till att kontrollera cellens form och rörelse. Filamins har också visat sig vara involverade i signaltransduktion och cellsignalering.
HEK293 cells, also known as human embryonic kidney 293 cells, are a type of immortalized cell line that were originally derived from human embryonic kidney tissue. They are widely used in scientific research due to their ability to express high levels of recombinant proteins and other foreign genes, making them valuable for the study of protein function, drug discovery, and gene therapy. HEK293 cells have a flat, fibroblast-like morphology and can be grown in culture under standard conditions, allowing for easy manipulation and analysis. It is important to note that while HEK293 cells are derived from human tissue, they are not considered to be primary cells, as they have been transformed and do not retain the same characteristics as the original tissue from which they were derived.