Shigatoxin, även känt som verocytotoxin eller VTX, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bacterien Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, och de kan orsaka allvarliga tarmsjukdomar hos människor och djur.
Shiga toxin 2 är ett potent starkt giftigt protein som produceras av vissa stammar av Shigella dysenteriae, en bakterie som orsakar den allvarliga tarmsjukan shigellos. Detta toxin är mycket skadligt för celler och kan orsaka celldöd och svårartade sjukdomar i mag-tarmsystemet, inklusive blodiga diarréer och hemolytisk-uremisk syndrom (HUS), en komplikation som kan leda till njursvikt och skada på andra organ. Shiga toxin 2 är ett av två typer av Shiga toxiner, medan det andra är Shiga toxin 1. Båda dessa toxiner är mycket lika varandra i struktur och funktion, men Shiga toxin 2 anses vara mer giftigt än Shiga toxin 1.
Shiga toxin 1, också känt som Verocytotoxin 1 (VT-1), är ett potentt proteinaktivt ämne som produceras av vissa stammar av Escherichia coli bakterier, särskilt serotypen O157:H7. Detta toxin är skyddat inom en struktur som kallas för en proteinkapsel och kan orsaka allvarliga tarmsymptom, såsom blödande diarré och magont, samt systemiska komplikationer som hemolytisk-uremisk syndrom (HUS) och trubbigt njurfunktionssyndrom. Shiga toxin 1 är mycket giftigt och kan vara dödligt i vissa fall, särskilt bland barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Shigatoxiner, också känd som Shiga-toxin eller Verocytotoxin, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bakterier, särskilt Shigella dysenteriae och vissa serotyper av Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, som är mycket potenta toxiner som kan orsaka allvarlig skada på celler, särskilt i njurarna och centrala nervsystemet.
'Shiga-toxigenic Escherichia coli' (STEC) är en typ av patogena, tarmbakterier hos människor och djur som producerar Shiga-toksiner, vilka kan orsaka allvarliga mag-tarmsjukdomar, inklusive blodig diarré och hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS), en typ av njursvikt. Den mest kända serotypen är Escherichia coli O157:H7, men det finns också andra stammar som kan orsaka sjukdom. Bakterierna förekommer naturligt hos nötkreatur och andra djur och sprids ofta till människor genom kontaminerad mat eller vatten.
'Shigella dysenteriae' är en art av bakterier som orsakar dysenteri, en allvarlig form av diarré som kännetecknas av blodigt, vattnigt och smärtsamt avföring. Sjukdomen kan även innebära feber, magkramper och svaghet. Shigella dysenteriae producerar ett toxin som orsakar skada på tarmslemhinnan och kan leda till komplikationer som hjärnhinneinflammation och död om den inte behandlas adekvat med antibiotika. Denna bakterie sprids vanligtvis via kontaminert mat eller vatten, eller genom direkt personlig kontakt med en smittad persons avföring.
En verocytotoxinproducerande serogrupp tillhörande O-underfamiljen av Escherichia coli som visat sig ge svår matförgiftning. Stammen serotyp H7 producerar Shigaliknande toxiner och har kopplats till epidemier orsakade av smittförande livsmedel av nötkött. Denna serogrupp ger upphov till hemorragiskt och hemolytiskt uremiskt syndrom samt övervägande blodig diarré och gastroenterit hos barn.
Syndrom med hemolytisk anemi, trombocytopeni och akut njursvikt, och en patologi som kännetecknas av trombotisk mikroangiopati i njurarna och njurbarksnekros.
Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).
"Enterohemorrhagic Escherichia coli (EHEC) är en patogent subtyp av E. coli-bakterier som orsakar diarré och buksmärtor, och kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och leverfailure. De producerar en speciell toxin som skadar tarmslemhansen och orsakar blödningar, därav namnet enterohemorrhagic. EHEC-infektioner kan fås via föda, vatten eller direktkontakt med djur, särskilt nötkreatur."
Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.
Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.
T-2-toksin är ett mycotoxin, eller svampgift, som produceras av vissa sorter av skimmelsvampar inom släktet Fusarium. Det kan förekomma i vissa grödor som vete, korn, råg och solrova under vissa väder- och förvaringsförhållanden. T-2-toksin är ett potentt neurotoxin och immunosuppressivt medel som kan orsaka allvarliga skador på djurs och människors hälsa. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på dosen och exponeringstiden, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, feber och i allvarliga fall kan det leda till döden.
En cytotoxin är ett toxin som verkar skadligt eller dödligt på celler. Cytotoxiner produceras ofta av vissa mikroorganismer, såsom bakterier och virus, och kan orsaka celldöd eller celldamage genom att störa cellmembranet, inhibera protein syntes eller orsaka oxidativ stress. Exempel på cytotoxiner inkluderar botulinumtoxin från Clostridium botulinum och shiga toxin från certaina Escherichia coli-stammar.
Trihexosylceramider, även kända som Gb3 eller CD77, är en typ av glycosphingolipid, en sorts fettsubstans, som förekommer naturligt i cellmembranen hos däggdjur. Den består av en ceramid-bas och tre hexos (sackarider) kedjor kopplade till varandra. Trihexosylceramider har visat sig spela viktiga roller i cellytor och signalöverföring, men de är också associerade med vissa sjukdomstillstånd, särskilt Fabry sjukan, en genetisk sjukdom som orsakas av defekter i enzymet alpha-galaktosidase A, vilket leder till pålagringar av trihexosylceramider i olika celltyper och skador på olika organ.
Glykosfingolipider innehållande N-acetylglukosamin (paraglobosid) eller N-acetylgalaktosamin (globosid). Globosid är P-antigenet på erytrocyter, och paraglobosid är ett mellansteg i biosyntesen av blodgrupp ABH- och P1-glykosfingolipidantigen. Ansamling av globosid i kroppsvävnaden, beroende på defekter i hexosaminidas A och B, ger upphov till Sandhoffs sjukdom.
Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa gurkbuskeväxter, särskilt ricinusveten (*Ricinus communis*). Giftet är ett protein som kan vara dödligt för människor och andra djur vid exponering. Ricin fungerar genom att störa ribosomerna i celler, vilket stoppar proteinsyntesen och orsakar celldöd. Det finns inget känt botemedel mot ricinförgiftning.
I en enkel medicinsk definition är ett profag prosjektet eller en del av ett bakteriechromosoms DNA som inte är del av den genetiska koden för bakteriens eget protein, utan istället kapslar in virus-liknande gener. När profagen induceras kan detta resultera i produktion och frisättning av viruslika partiklar, även kallade bakteriofager, som kan infektera andra bakterier. Detta är en del av bakteriens överlevnadsmekanism där den kan använda profagen för att ta över andra bakteriers DNA och öka sin egen fitness.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
Ribosome Inactivating Proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. RIPs work by removing a specific adenine residue from the sarcin-ricin loop of the 28S rRNA in the large ribosomal subunit, which results in the inhibition of protein synthesis and ultimately leads to cell death. These proteins are produced by plants as a defense mechanism against herbivores and microorganisms. Some well-known examples of RIPs include ricin, abrin, and modeccin.
Stelkrampstoxin är ett neurotoxin som produceras av giftglanden hos svarta mamban, en art av giftsnok som finns i Afrika. Toxinet fungerar genom att störa normalt neurotransmission i muskulatur och kan leda till snabb och potentiellt dödlig muskelförlamning, vilket ger upphov till det medicinska tillståndet stelkramp.
Renat antiserum från djur (oftast hästar) som immuniserats genom toxin- eller toxoidinjektioner. Antitoxinet ges för passiv immunisering mot specifika bakteriella toxiner, som t ex botulinum-, tetanus - eller difteritoxin.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Proteiner från Escherichia coli.
Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.
"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande eller behandling av enterotoxigena eller enteropatogena kolibakterieinfektioner.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Botulinum Toxin Type A är ett neurotoxin producerat av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Det används inom medicinen som en muskelrelaxerande behandling under varunamn som Botox och Dysport. När toxinet injiceras i en muskel blockerar det signalsubstanser i nervsystemet, vilket orsakar att muskeln slappnar av. Det används vanligtvis för att behandla muskelspasmer, vissa typer av smärta och också kosmetiskt för att minska rynkor och andra skråmärken i ansiktet.
Gifter som avges från marina växter eller djur. De omfattar specifika, definierade gifter som saknar egna termar, så som de från giftiga fiskar. Hit hör t ex clupeotoxin, pahutoxin, prymnesin och scombrotoxin.
Infektionssjukdom orsakad av Shigellabakterier. Typiska kännetecken är buksmärtor och diarré. Syn. bacillär dysenteri.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Enterotoxin är ett typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar skada på enterocyterna, de celler som lining epitel i tarmen. Detta kan leda till diarré och andra symtom relaterade till mag-tarmsjukdomar. Ett exempel på en bakterie som producerar ett enterotoxin är Staphylococcus aureus, som producerar toxinet stafylokockenterotoxin (SEB). Detta toxin verkar genom att aktivera G-proteinkopplade receptorer på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP och calciumjoner, vilket i sin tur orsakar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen. Andra exempel på bakterier som kan producera enterotoxiner inkluderar Vibrio cholerae, som producerar choleratoxin, och Escherichia coli, som kan producera ett fl
'Shigella' är ett genus av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, encapsulerede kocker som orsakar shigellos, en typ av dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av mag- och tarmbesvär, blod i avföringen och ofta fekala vattendroppar i tarmarna. Shigella kan överföras via kontaminert mat eller vatten, eller direkt från en smittad persons avföring.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Virus som infekterar bakterieceller.
Syra med fyra kolatomer, CH3CH2CH2COOH, med obehaglig lukt, som förekommer i smör och animaliskt fett.
En medicinsk definition av "toxoid" är:
Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.
En akut sjukdom hos smågrisar som oftast ses i samband med avvänjning. Typiska kliniska kännetecken är förlamning och subkutana ödem.
Virus med Escherichia coli som värdorganism.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Förekomst av bakterier, virus och svamp i födoämnen. Området är inte begränsat till patogena orgranismer, utan omfattar även närvaro av icke-patogena bakterier och svampar i t ex ost och vin.
En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
Enheterna av tunga kedjor i klatrin.
"RNA (Ribonucleic acid) is a nucleic acid molecule that plays a crucial role in biological processes such as protein synthesis. Ribosomes are cellular structures composed of ribosomal RNA (rRNA) and proteins, responsible for translating messenger RNA (mRNA) into proteins. 28S rRNA is one of the four types of rRNA molecules found in eukaryotic cytoplasmic ribosomes, specifically in the large subunit, and its function includes decoding mRNA during translation."
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Adenylyl cyclase is an enzyme that catalyzes the conversion of adenosine triphosphate (ATP) to cyclic adenosine monophosphate (cAMP), which acts as a second messenger in various cellular signaling pathways. It plays a crucial role in regulating numerous physiological processes, including metabolism, gene expression, and cellular excitability. The activation of adenylate cyclase can occur through different G protein-coupled receptors (GPCRs) or other regulatory proteins, depending on the specific signaling pathway involved.
"Foodborne diseases" refer to illnesses caused by the consumption of contaminated food or water, which contains harmful bacteria, viruses, parasites, or toxic substances. These agents can cause a range of symptoms, including nausea, vomiting, diarrhea, abdominal cramps, fever, and dehydration. Examples of common foodborne diseases include Salmonella, E. coli, Listeria, norovirus, and botulism. It is important to handle and prepare food properly, store it at safe temperatures, and cook it thoroughly to prevent foodborne illnesses.
Det medicinska begreppet "P-blodgruppsystem" refererar till ett system för att kategorisera blodgrupper baserat på förekomsten av olika antigener (proteiner eller kolhydrater) på ytan av de röda blodkropparna. P-blodgruppssystemet innehåller endast ett antigen, känt som P1-antigenet, och två grundläggande blodgrupper: P1 och P2. Den största delen av befolkningen tillhör P2-gruppen, medan en liten andel (mellan 0,1 och 0,3 procent) har P1-antigenet på sina röda blodkroppar och tillhör därmed P1-blodgruppen. Det är viktigt att matcha blodgrupper korrekt vid transfusioner för att undvika allvarliga komplikationer orsakade av immunreaktioner mot främmande antigener.
Trans-Golgi network (TGN) refers to a cellular organelle that is a part of the Golgi apparatus in eukaryotic cells. It is the final sorting station where proteins and lipids are sorted and packaged into vesicles for transport to their respective destinations, such as endosomes, lysosomes, plasma membrane, or the extracellular space. The TGN also plays a crucial role in modifying and processing proteins and lipids before they are transported.
''Enteropatogena E. coli'' är en benämning på specifika stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli) som orsakar diarré och andra enteriska sjukdomar hos människor och djur genom att kolonisera tarmen. De kan delas in i fem huvudgrupper baserat på patogenesfaktorer och kliniska symtom: enterotoxigena E. coli (ETEC), enteroinvasiva E. coli (EIEC), enterohämagglutinerande E. coli (EHEC), enteroaggregativa E. coli (EAEC) och enteroövriga hemorragiska E. coli (EPEC). Varje grupp har unika virulensfaktorer som gör dem skadliga för tarmsystemet.
Trisacharider är en typ av kolhydrat som består av tre monosackarider (enkelkolhydrater) som kovalent bundna till varandra genom glykosidbindningar.
Den genetiska massan hos bakterier.
Den dosmängd av ett giftigt ämne eller av joniserande strålning som krävs för att döda 50% av en testpopulation.
Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.
Blåsor som bildas i cytoplasman när höljeförsedda blåsor ömsar sitt klatrinhölje. Endosomer innesluter makromolekyler som binds av receptorer på cellytan.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Transcytosis är ett transportprocess som sker inom celler, där en substans transporteras från lumen eller apikala sidan till basolaterala sidan av en cells membran, och vice versa. Detta sker genom att substansen fångas upp i vesiklar (blåsa-liknande strukturer) inuti cellen, som sedan transporteras genom cellens cytoplasma och slutligen exocytoseras (ut ur cellen) på den motsatta sidan av cellmembranet. Transcytosis är en viktig process för att reglera transporten av olika substanser, som till exempel näringsämnen, hormoner och immunoglobuliner, genom epitelceller i kroppen.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
Proteinsynteshämmare är en grupp av substanser som hindrar eller minskar förmågan hos celler att syntetisera protein, ofta genom att störa funktionen hos ribosomer eller andra komponenter i proteinsyntesprocessen.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Metabolit hos svamp, bestående av makrocykliskt lakton med omfattande antibiotisk verkan.
Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Siphoviridae är en familj av virus som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar, men de är mest kända för att infektera bakterier. Virusen i denna familj har en icke-flexibel, stavformad kapsid med en längd på omkring 60-200 nanometer och en diameter på omkring 20 nanometer. Deras genom består av dubbelsträngat DNA (dsDNA) och har vanligtvis en stor genomstorlek på mellan 40 och 150 kilobaspar (kb).
Immunochromatography är en typ av kemisk analysmetod som används för att upptäcka och bestämma närvaron av specifika proteiner, antikroppar eller andra molekyler i en biologisk provleverans. Detta görs genom att utnyttja immunreaktioner mellan antikroppar och deras målproteiner, vanligtvis i en form av senstiv grundmembran med ett immobiliserat antigen. När en provleverans (t.ex. blod, urin eller svett) appliceras på membranet, kommer målproteinet att bindas till det immobiliserade antigent och bilda en färgad linje som kan ses med blotta ögat. Immunochromatografi är känt för sin snabba och enkla användning, och används ofta i diagnostiska tester inom medicin och biologisk forskning.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Amyloid P-komponent är ett litet, icke-fibrillärt glykoprotein med pentagonstruktur i normalt serum och i alla amyloidavlagringar. Det verkar som ett akutfasprotein hos möss och hos människa modulerar det immunsvar och hämmar elastas.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.
I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.
Salter och estrar av smörsyra.
"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."
Republik i Mellaneuropa. Ytan är 356 733 km2 (efter 1990), och folkmängden uppgår till 82,6 miljoner invånare (2003). Huvudstad är sedan 1991 Berlin.
En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.
Pinocytos är en form av cellåterupptagande, där en cell absorberar vätska och de lösliga ämnen som den innehåller, genom att bilda små utbuktningar (vesiklar) i sin cellyta som sedan innesluter och transporterar innehållet in i cellen. Denna process skiljer sig från fagocytos, där cellen istället fagocyterar fasta partiklar genom att omsluta dem med sin cellyta. Pinocytos är en icke-selektiv process och kan leda till att cellen absorberar diverse substanser från omgivningen, både nyttiga och skadliga.
Kolhydratantigener som uttrycks i elakartad vävnad. De är värdefulla tumörmarkörer och mäts i serum med radioimmunanalys och monoklonala antikroppar.
Tosylphenylalanyl Chloromethyl Ketone (TPCK) är ett kemiskt ämne som används som en inhibitor av proteaser, specifikt serinproteas. Det är en modifierad peptid med en tosylgrupp (p-toluen sulfon grupp), fenylalanin och en klorometylketongrupp. TPCK fungerar genom att reagera covalent med serinen i aktiva centrumet hos serinproteas, vilket blockerar dess proteolytiska aktivitet.
Mykotoxiner är giftiga ämnen som produceras av vissa slags svampar, kända som mikroskopiska sklerotiocinmycelier (MSTs). Dessa toxiner kan bildas både före och efter skörden på grödor såsom spannmål, nötter och frukt. Mykotoxiner kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos människor och djur om de konsumerar kontaminerad mat eller dryck. De kan också påverka livsmedelskvaliteten genom att försämra smaken, lukt och utseendet hos livsmedel. Mykotoxiner är en allvarlig hälsorisk och kräver strikta regleringar och kontroller inom livsmedelsindustrin för att minimera exponeringen hos konsumenter.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
Neutrala glykosfingolipider (NGSL) är en typ av glykolipid som innehåller en neutral sockergrupp kopplad till en ceramidbas. Ceramiden består av en fettsyra och en sphingosinmolekyl. NGSL delas in i fyra grupper baserat på deras sockerstruktur: globosider, lactosylceramider, gangliosider och fukosider. Dessa molekyler är viktiga för cellmembranens struktur och funktion, och har också visat sig spela en roll i cellytiska processer som signaltransduktion och celldelning. Anomalier i metabolismen av neutrala glykosfingolipider kan leda till olika arvsmassaburna sjukdomar, såsom Gaucher sjukan och Tay-Sachs sjukan.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.