I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.
Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.
Skallbastumörer är ovanliga, benigna tumörer som utvecklas i tinningbenet (temporalbenet) och består av benvävnad och bindväv.
En skallfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns en brytning eller spricka i ett eller flera ben i skallbenen, ofta orsakat av trauma eller olyckshändelser.
En skallfraktur, nedtryckt (depressiv skallfraktur) definieras som en inbuktning eller intryckning av den yttre skallbenets tjocka, kompakta barklager, ofta orsakad av en traumatisk händelse såsom ett slag eller fall. Denna typ av skada kan potentiellt vara farlig eftersom det kan finnas skada på underliggande vävnader, inklusive hjärnan.
"Hjässben, även känt som calvaria eller skullkapet, är den del av skallbenen som bildar det övre och bakre huvudets yttre skelett, skyddande hjärnan."
Fibriga skarvar mellan skallbenen.
För tidig slutning av en eller flera av skallsuturerna.
Den medicinska termen "nackben" (latin: os axis) refererar till det andra segmentet i halsryggens (cervical) vertebrala kolumn, direkt under atlas (den första cervikala vertebra). Nackbenet är unikt eftersom det har en smal, vertikal protrusion som sträcker sig uppåt och kallas dens axis eller "dens axISeus", vilket bildar en led med atlas och tillsammans utgör de den övre cervikala regionen där kraniet vilar ovanpå.
Sammanfattande benämning på två utdöda reptilordningar från Mesozoikum, nämligen Saurischia och Ornithischia.
En skallbasfraktur är en fraktur (en broken bone) i tinningbenet (os temporale), som är ett av de tre benen i skallen (cranium). Skallbasfrakturer kan vara öppna eller slutna, beroende på om det finns en kontinuerlig anslutning mellan det yttre miljön och det inre hålrummet i huvudet. Dessa frakturer kan orsaka komplikationer såsom infektion, hjärnskada eller läckage av cerebrospinalvätska (CSF), beroende på allvarligheten och platsen på frakturen.
Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.
En elakartad tumör med ursprung i de embryonala resterna av notokorden (ryggsträngen). Syn. kordokarcinom, kordoepiteliom och notokordom.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
Läckage av cerebrospinalvätska (likvor) genom näsan. Vanliga orsaker är trauman, tumörer eller tidigare genomförda kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppkomma spontant.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Kraften i tuggmusklerna när käkarna bits ihop.
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
"Hårbotten, även känd som hårsäcken eller folliculus pili, är den del av hårtet som innehåller de celler och strukturer som ansvarar för hårets tillväxt och nystan."
Könsbestämning vid skelettet utförs genom undersökning av de primära och sekundära könskaraktärerna hos skelettet, såsom skilda pelvisformer, storlek och form på bäckenbenet, huvudet på överarmsbenet och andra benstrukturer, för att fastställa individens biologiska kön.
Fysisk skada på skallen och skallens inre strukturer (som t ex hjärnan, hjärnnerverna, hjärnhinnorna osv). Skadorna kan klassificeras utifrån skadans omfattning (dvs om den är genomträngande eller icke genomträngande) eller uppträdande av åtföljande blödning. Syn. skallskada.
Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.
Tredimensionella avbildniingar av anatomiska strukturer. Modeller kan användas i stället för hela djur eller organismer för undervisning, övningar och studier.
En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.
Fast eller icke förbrukningsbar kirurgisk apparatur för bruk i samband med operationer. Den skall särskiljas från "kirurgiska instrument", som oftast är handinstrument för bruk i operationsområdet.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Det hål genom vilket ryggmärgen står i förbindelse med hjärnan.
Rörelse utan någon styrningsreaktion, men med vridning i slumpmässig riktning. Den omfattar ortokinesis, rörelsefrekvens, och klinokinesis, vridningsutslag, vilka hänger samman med stimuleringsintensiteten.
Tuggande och malande av föda i munnen.
Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.
I medicinen refererar 'orbit' till den bägge hålorna i skallbenet där ögonen är placerade. Orbitten innehåller även fett, muskler, kärl och nerver som är nödvändiga för att ögat ska fungera korrekt.
Huvudskador som uppvisar tecken på genomträngning av skallbenet och hjärnhinnan. Sådana kan bero på skottskador och skador genom stick eller slag.
En del av tinningbenet.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
Plagiocephaly är ett tillstånd där ett barns skalle har en asymmetrisk form, ofta med en flat sida eller en vinklad panna. Detta kan ses som en deformation av skallbenen och är vanligare hos spädbarn. Plagiocephaly kan vara associerad med torticollis, ett tillstånd där musklerna i halsen är korta eller starkt spända, vilket kan leda till en prefererad halsposition och påverka skallens form. I allmänhet behövs inget medicinskt ingripande om det inte finns några andra besvär eller komplikationer, men i vissa fall kan behandling med en speciell hjälm vara aktuell för att korrigera skallformen.
Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Paleontologia är ett forskningsfält som handlar om studiet av förhistoriska livsformer, baserat på fossila lämningar och spår efter dem. Forskningen innefattar bland annat analys av fossiliserade ben, skelett, växtdelar, spår i sediment och koproliter (fossiliserad avföring), för att få en bättre förståelse om hur livet på jorden har utvecklats under miljontals år. Paleontologin är ett multidisciplinärt ämne som inkorporerar insikter från geologi, biologi och kemi för att rekonstruera förhistoriska ekosystem och deras evolutionära historia.
En av de pariga näshålor, som är belägna i kilbenet och står i förbindelse med den översta näshålegången på samma sida.
Paleopatologi är ett multidisciplinärt forskningsfält som undersöker sjukdomar och skador hos människor i förflutna kulturer och populationer, vanligtvis genom att studera fysiska rester såsom skelett, mumifierade kroppar och mumifierad vävnad. Paleopatologin använder metoder inom bland annat antropologi, arkeologi, medicin, biologi och kemi för att tolka tecken på sjukdomar, trauma och genetiska avvikelser hos forntida individer. Denna disciplin ger viktig information om människans evolutionära historia, levnadsvillkor, hälsoproblem och socio-kulturella aspekter under historiens gång.
Jämförande studier av organismers struktur med avseende på homologa organ eller delar.
Kraniostenos med akrocefali och syndaktyli som kännetecken; förmodligen ett autosomalt dominant drag.
Medfödda missbildningar eller andra abnormaliteter i skallens och ansiktets benstrukturer.
Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.
Den bakre delen av tinningbenet. Den utgör ett utskott på klippbenet.
Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
Stora kräldjur med långa svansar, inklusive kaimaner, tillhörande ordningen Loricata.
En autosomalt dominant missbildning, kännetecknad av akrocefali (spetsig skalle), exoftalmus (utstående ögon), hypertelorism (stort avstånd mellan ögonen), strabismus (skelögdhet), papegojnäsa, liten underkäke och utskjutande överkäke.
Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.
Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
"Hårdgomer är en patologisk förändring i artärväggarna, definierad som kalkavlagringar och/eller förminskning av elastiska fibrar, vilket orsakar stelhet och förträngning i artären, med potentialen att minska blodflödet till organ och vävnader och öka risken för kardiovaskulära sjukdomar."
"Biological evolution" refers to the gradual change and diversification of species over time through processes such as mutation, selection, gene flow, and genetic drift. This results in the development of new characteristics and traits in populations, leading to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in biology that explains the diversity of life on Earth.
Utbuktning av hjärnvävnad genom en medfödd eller förvärvad skalldefekt. De flesta medfödda hjärnbråck uppträder i skallens bakre eller främre delar. Till de kliniska särdragen hör en utbuktande massa som kan vara pulserande. Mängden och platsen för den framträngande nervvävnaden är avgörande för typen och graden av nervskada. Synstörningar, dålig psykomotorisk utveckling och ihållande motoriska störningar förekommer ofta.
"Benförtjockning, eller subakut intestinal obstruktion, är en delvis mekanisk tillstånd där tarmsammalet (lumen) förträngs orsakad av abnormalt tjockt och trögt tarminnehåll, vanligtvis som ett resultat av långvarig kronisk obstipation eller ineffektivt sammandragande av tarmsmuskulaturen."
Läckage av cerebrospinalvätska genom den yttre hörselgången eller örontrumpeten till nasofarynx. Detta hänger ofta samman med skallskada (t ex tinningsbenfraktur), neurokirurgiska ingrepp eller har an dra orsaker. Läckaget kan även uppkomma spontant.
Mätning av längd, vikt, omfång, yta osv på kroppen eller kroppsdelarna hos människa och djur.
"Osteitis deformans", mer känt som Pagets sjukdom, är en benrelaterad sjukdom som karaktäriseras av abnormt och excesivt benvävnadsremodelering. Detta leder till oregelbunden benstruktur, förstoring och deformation av ett eller flera ben, samt ökad benfrakturrisk. I allmänhet är sjukdomen asymptomatisk under tidiga stadier, men kan med tiden orsaka symptom som smärta, stelhet, kraftig nedsatt rörlighet och i vissa fall neurologiska komplikationer om det berörda området inkluderar skallbenet.
"Sträckbehandling, eller stretching, är en aktiv rörelseövning där muskeln sträcks till dess maximala längd för att förbättra flexibiliteten, minska risken för skada och lindra spänningar i musklerna."
Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.
Icke skallbens- eller hjärnhinnegenomträngande skador, vilka ofta leder till mekanisk påverkan på intrakraniella strukturer som ger upphov till traumatiska hjärnskador, blödningar eller hjärnnervskada.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Skelettet är det organ system som ger kroppen form och stöd, skyddar vitala organ, möjliggör rörelse och lagrar mineraler. Det består av ben, brosk, band och ledkapslar.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Skelettsjukdomar är sjukdomar som drabbar skelettet och kan innefatta allt från smärre frakturer till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen, såsom osteoporos och reumatoid artrit. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, skörbegång och andra symtom som kan vara funktionsnedsättande eller till och med livshotande.
De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.
Kroppar som bevarats med fornegyptisk teknik eller av slump genom gynnsamma klimatförhållanden.
I en enskild medicinsk kontext kan "lizards" möjligen referera till ett fall av kutan mimicry (hudimitation) där en hudlösa yta på en persons kropp, oftast på grund av ett sjukdomstillstånd eller skada, får ett grovt utseende som liknar en lizards hud. Detta är dock mycket ovanligt och det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner eller användningar av "lizards" i den meningen.
I medicinsk terminologi refererer "bihålor" til to små kirtler, der ligger ved øjets yderkant, hvor øjenlåg og kinden mødes. De producerer en væske, der hjælper med at holde øjet fugtigt og beskyttet. Bihålernes medicinske navn er lacrimalkirtlerne.
Kirurgiska ingrepp utförda med hjälp av mikroskop.
"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."
En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.
Hornbeklädda, utskjutande käkar med varierande form och funktion hos fåglar och vissa andra djurarter (sköldpaddor, bläckfiskar och näbbdjur).
Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan under operationer med hög precision, baserat på individuella patientdata från bilddiagnostiska undersökningar som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Genom att kombinera preoperativa bilddata med realtime-avbildning under operationen kan neuronavigeringssystemet stödja kirurgen i att planera operationsmetoder, identifiera risker och skydda viktiga strukturer i hjärnan. Detta kan leda till minskade komplikationer och en snabbare återhämtning efter operationen för patienten.
Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.
Leden mellan översta halskotan (atlas) och nackbenet (os occipitale).
I medicinsk kontext, "berömda personer" ofta refererar till individer som har gjort betydande bidrag till medicinska upptäckter, innovationer eller framsteg inom sitt respektive område, och som är välkända inom professionen eller allmänheten på grund av detta.
Tiden före år 500 e. Kr.