En typ av elektrofores där en gel av stärkelse (en blandning av amylos och amylopektin) används som diffusionsmedium.
Stärkelse är ett kosttillskott eller livsmedelsprodukt som består av nästan ren amylopektin eller amylose, två former av polysackarider (kolhydrater) som utvinns från stärkelserika vegetabiliska material, såsom majs, potatis eller korn. Stärkelse används ofta som tjockmjölkealternativ för att ge en geléartad konsistens till maträtter eller som stabilisator och texturförbättrare i industriellt framställda livsmedel.
En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.
Kolloider med fast kontinuerlig fas och flytande fas i lösning. Geler kan bli instabila när den fasta fasen blir flytande, till följd av temperaturändring eller annan orsak. Den då bildade kolloiden kallas sol.
Metod för separation av blodproteiner i ett elektriskt fält.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.
Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av alfa D-glukos 1-fosfat till alfa D-glukos 6-fosfat. EC 5.4.2.2.
En elektroforesmetod där en andra elektrofores på en vinkelrät bana görs på de komponenter som separerats vid den första elektroforesen. Det vanliga mediet vid denna teknik är polyakrylamidgel.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
Enzymer (hydrolaser) som spaltar estrar. EC 3.1.
Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Rakt, vattenlösligt glukan som utgör en mindre beståndsdel av stärkelse (huvuddelen är amylopektin). Det består av en kedja glukosrester med alfa-(1,4)-länkning. Det färgas blått av jod.
En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.
En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.
Hydroxyethyl starch (HES) derivatives are modified starches that are used as plasma expanders in medical treatment. They are created by chemically modifying a starch source, typically from potatoes or corn, with hydroxyethyl groups. The modification process changes the properties of the starch, making it more stable and longer-acting in the bloodstream compared to unmodified starches. HES derivatives can be used to treat hypovolemia (low blood volume) due to trauma, surgery, or other conditions that cause fluid loss. However, their use has become somewhat controversial due to concerns about potential side effects such as kidney injury and coagulopathy.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Stärkelsefosforylas är ett enzym som bryter ned stärkelsemolekyler till glukosenheter genom att foga fosfatgrupper på varje glukosenhet under en katalytisk process, vilket resulterar i att slutprodukten blir glukose-1-fosfat.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
Genetisk polymorfism är ett begrepp inom genetiken som refererar till att en specifik position (nucleotid) i DNA:t kan ha mer än en bas (A, T, C eller G), vilket resulterar i olika varianter (alleler) av samma gen. Dessa variationer är vanliga och förekommer naturligt hos många individer inom en population. Genetisk polymorfism bidrar till den genetiska mångfalden hos arter, inklusive människan. Det bör dock poängteras att alla varianter inte har samma frekvens i populationen och vissa kan associeras med ökat eller minskat risk för vissa sjukdomar.
Elektrofores i miniatyr, i en mikroflödesapparat.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.
I glykogen- eller amylopektinsyntes är detta enzymet som katalyserar överföringen av ett segment av en 1,4-alfaglukankedja till en primär hydroxigrupp i en likartad glukankedja. EC 2.4.1.18.
Alpha-Amylasen är ett enzym som bryter ned stärkelser i kosten till maltose, en enkel sockerart bestående av två glukosmolekyler. Alpha-Amylasen används inom medicinen, specifikt inom gastroenterologi, för att behandla patienter med exokrin pankreasöverfunktion (EPI). Dessa patienter saknar tillräckligt med eget pankreasenzym och behöver därför komplettering för att bryta ned kosten i tarmarna. Alpha-Amylasen är ett av de enzymer som används i dessa preparat.
En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.
Denaturing Gradient Gel Electrophoresis (DGGE) är en molekylärbiologisk metod använd för att separera och jämföra DNA-fragment med samma längd men olika bassekvens, till exempel PCR-amplifierade genregioner. I DGGE-metoden appliceras ett gradient av denatureringsmedel (till exempel formamid och varierande temperatur) över en polyakrylamidgel, vilket leder till att dubbelstrupet DNA delvis denatureras och separeras baserat på dess melting behavior. När temperaturen eller koncentrationen av denatureringsmedlet ökar når det en punkt där en specifik baspar match delvis förlorar sin sekundärstruktur, vilket resulterar i en saktare migration genom gelen under elektrofores. På så sätt möjliggör DGGE separation av DNA-fragment med endast en eller ett fåtal baspar skillnad, och kan användas för att upptäcka genet
'Solanum tuberosum' är den botaniska termen för potatis, ett viktigt jordbruksgrönsaksväxt som tillhör potatissläktet och är ursprungligen från Anderna i Sydamerika. Potatisar är kända för sina stärkelserika rotknölar som är rika på näringsämnen och används globalt inom matlagning, industri och odling.
Kolhydrater i föda innehållande spjälkningsbara sockerarter och stärkelsesorter och icke spjälkningsbar cellulosa och andra kostfibrer. De förra utgör det främsta energikällan. Sockerarterna förekommer i sockerbetor och sockerrör, frukt, honung, majs, sirap, mjölk och mjölkprodukter osv. Stärkelse återfinns i sädeskorn, ärtväxter, rotfrukter osv.
Ett högväxande sädesslag av släktet Zea och familjen Poaceae (Gramineae), som odlas som födoämne och djurfoder. Det har sitt ursprung i Amerika. Syn. majs.
Kroppens nedbrytning av föda för ämnesomsättningen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Ett enzym som hydrolyserar 1,6-alfaglukosidgrenlänkningarna hos glykogen, amylopektin och deras beta-avgränsningsdextriner. Det skiljer sig från pullulanas (EC 3.2.1.41) genom sin oförmåga att angripa pullulan och svag verkan av alfa-avgränsningsdextriner. Det skiljer sig från amylopektin-6-glukanohydrolas (EC 3.2.1.69) genom sin verkan på glykogen. Tillsammans med EC 3.2.1.69 har det funktion av "avgreningsenzym". EC 3.2.1.68.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Glukos-1-fosfatadenylyltransferas är ett enzym som katalyserar överföringen av en adenylylgrupp från ATP till glukos-1-fosfat, vilket resulterar i bildandet av adenosinmonofosfat (AMP) och glukos-1,6-bisfosfat. Detta enzym spelar en viktig roll inom cellens energihushållning och styrs av olika signalsubstanser beroende på cellens behov.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av de yttersta 1,4-bundna alfa-D-glukosdelarna från icke-reducerande ändar av polysackaridkedjor, med frigörande av betaglukos. Det förmår även hydrolysera 1,6-alfa-glukosidbindningar om nästa bindning i sekvensen är 1,4. EC 3.2.1.3.
Plasmaersättningsmedel, även kända som kolloidala lösningar eller substitutionsvätskor, är preparat som används för att ersätta vätska och protein i blodplasmavätskan under olika medicinska tillstånd, såsom blödningar, operationer, trauma, sepsis och skada på njurfunktionen, då den naturliga produktionen av plasma inte är tillräcklig. De kan vara av naturlig eller syntetisk börd och innehåller ofta albumin, kolloidala polymerer eller syntetiska aminosyror.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.