Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Stelkramp, eller "tetanus," är en allvarlig infektion orsakad av bakterien Clostridium tetani, som producerar ett starkt neurotoxin som orsakar stela, konvulsiva muskelspasmer, ofta börjande i ansiktet och nacken och kan spreda sig till andra delar av kroppen.
En medicinsk definition av "toxoid" är:
Stelkrampstoxin är ett neurotoxin som produceras av giftglanden hos svarta mamban, en art av giftsnok som finns i Afrika. Toxinet fungerar genom att störa normalt neurotransmission i muskulatur och kan leda till snabb och potentiellt dödlig muskelförlamning, vilket ger upphov till det medicinska tillståndet stelkramp.
Stelkrampsantitoxin är ett protein med neutraliserande effekt mot tetanus-bakteriens toxin, som orsakar den livshotande sjukdomen stelkramp. Detta toxin kallas även tetanustoxin och är mycket starkt neurotoxiskt, vilket innebär att det har en skadlig verkan på nervceller.
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
Orsaken till stelkramp (tetanus) hos människor och husdjur. Bakterien är vanligt förekommande i tarmkanalen hos människor och hästar, och i jord. Dess kraftigt verkande exotoxin utgörs av två komponen ter, ett nervgift och ett hemolytiskt toxin.
Kombinationsvacciner bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och en cellfri form av pertussisvaccin.
Ett vaccin bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och helcellspertussisvaccin. Det skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta. Syn. DTP-vaccin; difteri-tetanus-pertussisvaccin; difteri-stelkramp-kikhostevaccin.
En infektionssjukdom mer eller mindre begränsad till slemhinnor och hud och orsakad av stammar av Corynebacterium diphtheriae. Den kännetecknas av förekomst av pseudomembran vid infektionsstället. Det gift, difteritoxin, som produceras av bakterien, kan ge upphov till hjärtmuskelinflammation, polyneurit och andra systemiska förgiftningseffekter.
Ett kombinationsvaccin mot difteri och stelkramp, bestående av difteri- och tetanustoxoid. Detta vaccin används istället för DTP-vaccin (difteri-tetanus-pertussis) när det t ex föreligger kontraindikation för kikhostevaccin. Syn. DT-vaccin; difteri-tetanusvaccin.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.
Antitoxin (motgift) för behandling av difteri. Det framställs ur hästblod mot toxin från difteribakterien, Corynebacterium diphtheriae.
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
Tidsschema för optimala tidpunkter/intervall för primär och/eller sekundär immunisering.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Infektion i andningsvägarna orsakad av Bordetella pertussis och kännetecknad av återkommande hostattacker som slutar med en kippande andhämtning.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
En uppslamning av avdödade Bordetella pertussis-bakterier som används för immunisering mot kikhosta (helcellsvaccin). Ofta används suspensionen i blandning med difteri- och stelkrampstoxoid, s k DTP-vaccin. Det finns även ett acellulärt kikhostevaccin, framställt av renade antigena beståndsdelar av kikhostebakterien, vilket ger färre biverkningar än helcellsvaccinet; också det används i kombination med difteri- och stelkrampstoxoid.
"Inactivated poliovirus vaccine (IPV) is a dead-virus vaccine used to prevent polio infection."
"Kombinerad vaccin är ett vaccine som innehåller två eller flera antigen från olika sjukdomar, och administreras i samma injektion för att skydda mot flera sjukdomar samtidigt."
Stafylokocktoxoid är ett inaktiverat toxin från Staphylococcus aureus-bakterier, använt som en komponent i vissa vacciner för att inducera immunitet mot stafylokocktoxinet och förebygga stafylokockinfektioner.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Vacciner eller vaccinkandidater med antigena polysackarider från Haemophilus influenzae, framställda för att förebygga infektionssjukdom. Vaccinet kan innehålla isolerade polysackarider eller polysackarider bundna till bärarmolekyler. Det kan även ingå i kombinationsvaccin tillsammans med difteri-, stelkramp- och påssjukevaccinkomponenter.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektioner med Neisseria meningitidis.
Renat antiserum från djur (oftast hästar) som immuniserats genom toxin- eller toxoidinjektioner. Antitoxinet ges för passiv immunisering mot specifika bakteriella toxiner, som t ex botulinum-, tetanus - eller difteritoxin.
"Vaccination" refers to the process of introducing a vaccine into the body, usually through injection, with the goal of stimulating an immune response and providing protection against a specific disease-causing agent, such as a bacterium or virus. Vaccines contain weakened or inactivated forms of these agents, or parts of them, which trigger the immune system to produce antibodies and memory cells that can recognize and fight off the pathogen if the individual is later exposed to it. This process helps to prevent or reduce the severity of infectious diseases and protects both individuals and communities from outbreaks.
Motståndskraft mot ett sjukdomsalstrande smittämne förvärvad genom att moderns immunitet överförts till fostret via moderkakan eller till det nyfödda barnen med modersmjölken.
Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.
Ett barbiturat med effekt som sömn- eller lugnande medel.
Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Sjukdomar som uppträder vid födseln (medfödda) eller under den första levnadsmånaden. Hit räknas inte ärftliga sjukdomar som inte visar sig vid födseln eller inom de 30 första dagarna efter födseln, och heller inte medfödda ämnesomsättningssjukdomar. För dessa finns de särskilda termerna "ärftliga sjukdomar" och "medfödda ämnesomsättningsrubbningar".
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Ett mått på styrkan av bindningen mellan en antikropp och ett enkelt hapten eller en antigendeterminant. Den beror på den stereokemiska passningen mellan en antikropps anslutningsplatser och de antige na determinanterna, på anslutningsytans storlek och på fördelningen av laddade och hydrofoba grupper.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
En typ av H. influenzae som oftast återfinns i biotyp I-isolat. Innan vaccin var tillgängligt, var denna bakterie en av de främsta orsakerna till hjärnhinneinflammation hos barn.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
Vacciner eller vaccinkandidater innehållande inaktiverat hepatit B-virus eller dess antigen och avsedda att förebygga hepatit B. Vissa vacciner framställs med rekombinantteknik.
I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
IgA utgör 15-20% av människans serumimmunglobuliner, huvudsakligen i form av polymerer med 4 kedjor. Hos andra däggdjur dominerar dimerer. Sekretoriskt immunglobulin A är det vanligaste immunglobulinet i sekret.
Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.
Den förändring i immunitetstillståndet som följer på det första mötet med antigen och som gör det möjligt för individen att producera antikroppar snabbare och i större mängd vid förnyad kontakt med antigenet.
New Guinea is the world's second largest island, located in the southwest Pacific region, sharing its maritime border with Indonesia and Papua New Guinea. The island is divided politically between these two countries, with the western part being a part of Indonesia (known as Papua and West Papua) and the eastern part being an independent nation called Papua New Guinea.
En art av gramnegativa, aeroba bakterier som orsakar kikhosta. Bacillerna består av små stavar omgivna av ett slemskikt.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
"Pneumokockvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot olika typer av bakterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Dessa bakterier kan orsaka allvarliga infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och meningit. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot de specifika sockerstrukturerna (polysackarider) som finns på bakteriens yta. Detta gör att kroppen blir resistent mot infektioner orsakade av dessa bakterier."
Tuberkulin är ett proteinaktivt extract från det bakterium som orsakar tuberkulos, Mycobacterium tuberculosis. Det används vanligtvis som en diagnostisk hudtest (Mantoux-test) för att upptäcka om en person har utvecklat immunitet mot tuberkulos, vilket kan indikera en tidigare exponering eller vaccination med bacillus Calmette-Guérin (BCG).
Handlingsplaner för genomförande av immuniseringsåtgärder i syfte att förhindra olika smittsamma sjukdomar. Programmen kan avse en rad olika målgrupper: skolor, sjukhus, folkhälsoinrättningar, frivilligorganisationer inom hälsovård osv. De kan genomföras inom breda befolkningsgrupper eller på viss administrativ nivå: kommunal, landstings-, nationell eller internationell.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Kopparinnehållande, syretransporterande protein som finns i hemolymfan hos vissa ryggradslösa djur. Proteinet är färglöst i frånvaro av syre, men är blått i oxiderad form. Till skillnad från hemoglobin innehåller hemocyanin ingen hem-del, varför namnet egentligen är missvisande. ( 2004-10-05 Källa Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=201478)
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.
Neisseria meningitidis serogruppe C är en bakterie som kan orsaka allvarliga sjukdomar som meningit (hjärnhinnesackinflammation) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien är gramnegativ och förekommer naturligt hos många människor i näsa och svalgang, oftast utan att orsaka några symptom. Serogrupp C är en av de vanligaste serogrupperna som orsakar meningit och sepsis världen över. Vaccinering rekommenderas vanligen för barn och ungdomar upp till 25 års ålder för att förebygga sjukdomen.