I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl

"Immunologiska synapsen är en högst specialiserad kontaktzon mellan en immuncell, såsom en T-cell, och en annan cell, som kan vara en antigenpresenterande cell, där signalsubstanser som MHC-molekyler, costimuleringsmolekyler och cytokiner interagerar för att aktivera immunresponsen eller modulera dess intensitet."

"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."

Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.

Presynaptiska terminaler är en del av ett neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer, vilka används för att överföra signalsubstanser till efterföljande nervceller i en synaps.

'Elektrische synaps' är en typ av synaps mellan nervceller där signaler passerar direkt från den presynaptiska cellen till den postsynaptiska cellen genom elektrisk konduktion, istället för kemisk transmission som i majoriteten av alla neuronala synapser.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

'Synaptic blisters' are a type of membrane deformation observed in synapses, where small fluid-filled protrusions form on the presynaptic membrane, possibly caused by changes in lipid composition or protein distribution and implicated in the regulation of neurotransmitter release.

Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.

AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat-acetat receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i neuroner och är involverade i snabba signalsubiter på postsynaptiska membranet under excitation. När den binder till sin naturliga ligand, glutamat, öppnas kanalen för natrium- och kaliumjoner, vilket leder till en depolarisering av cellmembranet och möjliggör fortsatt nervimpulsöverföring. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel vid behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi, depression och skador på centrala nervsystemet.

Taggiga utskott på dendriter, som vart och ett mottar retningssignaler från ett nervslut. De återfinns vanligtvis på purkinjeceller och pyramidceller.

En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.

NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartatereceptorer, är en typ av jonotrop receptor som finns i centrala nervsystemet hos däggdjur. De spelar en viktig roll inom synapser (kontaktpunkterna mellan nerver) där de medierar långsamma exciterande signalsvarv och är involverade i synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning. NMDA-receptorer består av flera underenheter och aktiveras av glutamat, den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet. Dessutom krävs det en kombination av två olika joner, natrium (Na+) och calcium (Ca2+), för att aktivera receptorn fullt ut. NMDA-receptorernas aktivitet kan regleras på flera sätt, inklusive genom binding av ligander som glycin, D-serin och magnesium (Mg2+). Dys

"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."

En neuromuskulär förbindelse är den synaptiska transmissionen mellan en motorneuron och en muskel, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från den presynaptiska nervändan och diffunderar över synapsen för att aktivera receptorer på den postsynaptiska muskelfibern, vilket leder till kontraktion.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.

En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.

En synaptisk membran är det postsynaptiska neuronala membranet där neurotransmittorers signaler mottas och tolkas som en del av den kemiska signalsubstanstansöverföringen vid en nervcell till nervcell-förbindelse, kallad en synaps.

Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.

"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.

En ihållande verkningsberoende reduktion i den synaptiska effekten mellan nervceller. Den uppkommer normalt efter upprepad, lågfrekvent, afferent stimulering, men kan även framkallas på annat sätt. Långtidsdepression tycks spela en roll för minnet.

Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.

I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.

Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.

Purkinje celler är neuron som finns i cortex cerebelli, den del av lillhjärnan som är involverad i koordineringen och kontrollen av muskulär aktivitet. Purkinjecellerna har en unik morfologi med ett stort, flikigt dendritiska träd och en enda axon som löper parallellt med ytan på cortex cerebelli. De tar emot input från flera källor, inklusive climbing fibers och mossy fibers, och skickar output till deep nuclei i lillhjärnan. Deras aktivitet är involverad i finmotorisk koordination, olika typer av learning och andra kognitiva funktioner.

Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.

Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.

I medicine er Pyramidceller (piramideceller) en type av nervocell i hjärnan som är specialiserade på att bearbeta synsinnet. De finns i flera djur, inklusive människor, och de är viktiga för att uppfatta form, storlek och position på objekt i synfältet. Pyramidcellerna är namngivna efter sin triangulära form och de är ofta stora nog att ses med ett blotta öga under mikroskopi. De är också kända för att vara involverade i visuell uppmärksamhet, rörelseperception och djupseende.

"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.

Post-synaptic density (PSD) refers to a specialized region within the post-synaptic neuron of a chemical synapse, where the neurotransmitter receptors and associated signaling proteins are clustered. The PSD is a structurally and functionally complex domain that plays a critical role in mediating synaptic strength and plasticity, which underlie learning and memory processes. It is often visualized as an electron-dense thickening of the post-synaptic membrane under the transmission electron microscope.

Synaptophysin är ett protein som förekommer i synapser, de speciella kontaktzonerna mellan nervceller där neurotransmittorer frisätts för att överföra impulser till andra nervceller. Proteinet är en viktig komponent av de små blåsaformade vesiklar som innehåller neurotransmittorer och deltar i deras transport, dockning och exocytos vid synapsen. Synaptophysin används också som markör för att identifiera nervceller och deras processer i histologiska och immunhistokemiska preparat.

Vesicular Glutamate Transport Protein 1 (VGLUT1) refers to a type of protein that is responsible for transporting the neurotransmitter glutamate into synaptic vesicles within neurons. This protein plays a crucial role in the packaging and release of glutamate, which is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. Proper functioning of VGLUT1 is essential for normal neurotransmission and is involved in various physiological processes, including learning and memory.

Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.

"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."

Guanylatkinas (GK) är ett enzym som katalyserar den första reaktionen i guanosinmonofosfat (GMP) syntesen, vilket är en viktig del av cellens energihushållning och signaltransduktion. Specifikt katalyserar GK konversionen av guanosindifosfat (GDP) till guanylat (GTP), som är en höghöjdsenergikemisk förening som kan användas för att driva andra biokemiska reaktioner. GK har också visat sig spela en viktig roll i regleringen av celldelning och cellcykelkontroll.

Nervceller som aktiverar muskelceller.

En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.

Inhibitory postsynaptic potentials (IPSPs) are electrical signals that occur in the postsynaptic neuron when a neurotransmitter, such as GABA or glycine, binds to inhibitory receptors on the postsynaptic membrane. This binding causes an influx of negative ions (such as chloride) into the cell, which results in hyperpolarization of the neuron's membrane potential. In other words, IPSPs make it more difficult for the neuron to reach its threshold and fire an action potential, thereby inhibiting the transmission of signals in the nervous system.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

I en enkel mening kan synapsiner definieras som proteiner som deltar i regleringen av neurotransmission i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). De är involverade i processen att underlätta exocytos av neurotransmittorer från presynaptiska terminaler till synapsklyftan, där de kan binde till receptorer på postsynaptiska neuroner och signalera fortsatt nervaktivitet. Synapsiner är en viktig komponent i den molekylära maskineri som styr kommunikationen mellan neuroner och är kopplad till flera neurologiska sjukdomar om de påverkas eller muteras.

"Nervtrådar är det del av nervsystemet som består av vit substance, innehållande axoner som överför signalsinformation i form av elektriska impulser till och från hjärnan och ryggmärgen till den perifera muskulaturen och känselreceptorerna."

"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.

Cellyteproteiner som binder glutamat och som genom G-proteiner påverkar sekundära budbärarsystem. Flera olika typer av metabotropa glutamatreceptorer har klonats. De skiljer sig åt farmakologiskt, i fördelning och i fråga om verkningsmekanismer.

En mollusk av underklassen Opisthobranchia (gastropoder) av ordningen Anaspidea. Den används ofta för studier av nervsystemets utveckling pga sina stora och lätt igenkännbara nervceller.

Ytmolekyler som bidrar till cell-cellbindning och som deltar i sammansättningen och sammankopplingen av nervsystemet hos ryggradsdjur. Molekylerna främjar cellbindning via en homofil mekanism. De får inte förväxlas med NCAM (neurala celladhesionsmolekyler), vilka uttrycks i en rad olika vävnads- och celltyper förutom i nervvävnad.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Pyridiniumföreningar är salter eller estrar av pyridinium-kationen, ett positivt jon som bildas när pyridin, en aromatisk heterocyklisk organisk förening, protoneras och thereby blir positivt ladad. Pyridiniumföreningar är vanligen stabila under normala förhållanden och kan vara svaga till moderata akvaterbara baser. De används ofta inom organisk syntes som katalysatorer eller reagens i olika typer av reaktioner, såsom Michael-additioner, aldoleringar och Mannich-reaktioner.

Den CA1-regionen i hippocampus är en del av korntärnan, som är en region i hjärnbarken känd för sin roll i minnes- och läringsprocesser. CA1-regionen består av excitatoriska neuron som mottar input från entorinalbarken via perforantpatchet och skickar output till subiculum och andra delar av hjärnbarken. Den CA1-regionen är känslig för ischemisk skada, vilket kan leda till minnesförlust som i Gilles de la Tourettes syndrom.

Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.

Presynaptiska receptorer är proteiner på den signalsubstanseremottande (presynaptiska) nervcellens membran, som binder specifika signalsubstanser och reglerar frisättningen av neurotransmittorer i synapsen.

Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.

Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.

"Ett nervnät är ett komplext system av nervceller och deras sammanlänkande nervfibrer, som kommunicerar med varandra och koordinerar kroppens funktioner genom att överföra och bearbeta signalsubstanser."

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Läkemedel som på något sätt påverkar de excitatoriska aminosyrornas signalöverföringssystem. Hit hör medel som verkar på excitatoriska aminosyrors receptorer, påverkar dessa signalsubstansers livscykel, eller påverkar de nervcellers överlevnad, som utnyttjar excitatoriska aminosyror.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Retinal bipolar cells are a type of neuron located in the inner nuclear layer of the retina, which is the light-sensitive tissue at the back of the eye. These cells play a critical role in visual signal processing by receiving input from photoreceptor cells (rods and cones) and transmitting electrical signals to ganglion cells, which then send information to the brain via the optic nerve.

'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.

Den yttre grå substansen på lillhjärnan. Den består av två huvudskikt: stratum moleculare och stratum granulosum.

Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.

Vesicular Glutamate Transport Protein 2 (VGLUT2) är ett protein som transporterar neurotransmittorn glutamat från cytoplasman in i synapska vesiklar, där det kan lagras och sedan frisättas under nervimpulser. Detta spelar en viktig roll i exocytotisk neurotransmission i centrala nervsystemet.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.

En kraftig, stimulerande aminosyraantagonist med förkärlek för icke-NMDA-jonotropa receptorer. Den används främst som ett forskningsverktyg.

'Vesicular Inhibitory Amino Acid Transport Proteins' refererar till specifika transportsystem som transporterar inhibitoriska aminosyror, såsom GABA (gamma-aminobutyriska acid) och glycin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i nervceller. Dessa transporter proteiner är viktiga för att reglera neurotransmissionen genom att fylla vesiklarna med neurotransmittorer som sedan kan frisättas under signalsubstansernas överföring mellan neuron. Genom att aktivt pumpa in aminosyror i vesiklarna och hålla cytoplasmanivåerna låga, bidrar transportproteinerna till en effektiv neurotransmission och hjälper till att underhålla homeostasen av signalsubstanser inne i nervceller.

En kraftig och specifik NMDA-receptorantagonist i D-enantiomerisk form. L-formen är inaktiv mot NMDA-receptorer, men kan påverka AP4 (2-amino-4-fosfonobutyrat; APB)-stimulerande aminosyrareceptorer.

Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.

Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.

Undersökning i elektronmikroskop av prover som först färgats på immunocytokemisk väg. Tekniken används i stor utsträckning vid virologisk diagnostik som en del av mycket känsliga immunologiska tester.

"Nya barken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, skyddande vävnaden som omger hjärnan och ryggmärgen, även känd som hårda nervskalet eller meningerna. Detta skikt består av tre lager: ependym, araknoidea och dura mater. Nya barken producerar cerebrospinalvätska (CSF) som cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen för att skydda dem från mekanisk skada och infektioner. Ordet "nya" i begreppet "nya barken" kommer ifrån latinets "pia mater", vilket betyder "fromma moder".

Kinoxaliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kinoxalin-struktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk komponent bestående av två bensenringar som är sammanbundna via två kolatomer och en kväveatom. Kinoxaliner har historiskt använts inom organisk syntes för att skapa andra kemiska föreningar, men de har inte så vanligt används inom medicinen. Det finns dock vissa forskningsstudier som undersöker möjliga biologiska aktiviteter hos vissa kinoxaliner, till exempel deras potential som antimikrobiella eller antitumörmedel.

Neuropil refererar till det tätnära nätverket av nervcellers utskott (dendriter och axoner) och deras synapser, glialceller och blodkärl som tillsammans bildar den strukturella grunden för hjärnan och nervsystemets funktion. Det är en plats där nervimpulser överförs och bearbetas kontinuerligt för att underlätta kognition, perception, rörelse och andra nervsystemsfunktioner.

Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

Colinerga receptorer är en grupp av membranproteiner som fungerar som mål för signalsubstanser med kolinerg verkan, det vill säga substanser som har aketylkolin som sin naturliga ligand. Kolinerga receptorer delas in i två huvudkategorier: muskarinreceptorer och nicotinreceptorer, beroende på om de aktiveras av muskarin eller nicotin. Dessa receptorer är involverade i en rad fysiologiska processer som exocytos, hjärt- och andningsaktivitet samt kognitiva funktioner.

Allmän benämning på karpfisken Carassius auratus, vanlig i dammar och akvarier.

I en enda mening kan AMPA (α-aminosuberatsyra) definieras som en typ av receptor i centrala nervsystemet hos däggdjur. Den är en subtyp av ionotropa glutamatreceptorer och spelar en viktig roll i snabba exciterande signalsubstanser i hjärnan. AMPA-receptorn aktiveras av neurotransmittorstyrkan glutamat och orsakar öppnandet av jonkanaler, vilket leder till inflödet av natrium- och kalciumjoner och utflödet av kaliumjoner. Detta resulterar i en depolarisering av postsynaptiska membranet och kan leda till aktionspotentialer i den efterföljande nervcellen. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel som används för behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och depression.

Postsynaptiska spänningar som alstras genom frisättande av nervsignalsubstanser från en presynaptisk nervände i frånvaro av en aktionspotential. De kan vara små excitatoriska postsynaptiska potentialer (MEPSP) eller små inhibitoriska postsynaptiska potentialer (MIPSP).

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.

'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.

Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

En nervändslut, även kallad neurom, är en overkänslig och oftast smärtsam förtjockning eller knuta i en nervend som orsakas av skada, sjukdom eller irritation.

Den talamusen är en subkortikal struktur i hjärnan som fungerar som ett centralt reläcenter för sensorisk information, utom syn- och hörselintryck, innan den når cerebral barken. Den deltar också i regleringen av sömn/vakenhetscykler, kognition, emotioner och motorik.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Den "CA3 regionen i hippocampus" är en del av hippocampus, ett komplex strukturellt och funktionellt hjärnområde involverat i minnes- och inlärningsprocesser. CA3 är en av tre huvudsakliga subregioner i denta gyrus, tillsammans med CA1 och CA2. Den består av ett nätverk av neuron som kallas mossy fibers, vilka skickar information till dendrittreet på dendriterna hos granulära celler i regionen CA3. Ändringar i CA3-regionen har visats vara involverade i olika neurologiska störningar som epilepsi och demens.

Ringmaskar (annelider) av klassen Hirudinea. Några arter, de blodsugande, kan tillfälligtvis uppträda som parasiter på djur, inkl. människan. Medicinska iglar (Hirudo medicinalis) har använts för åderlåtning sedan antiken.

En proteinkomponent i det synaptiska basalmembranet. Den har visat sig framkalla anhopning av acetylkolinreceptorer på ytan av muskelfibrer, och andra synapsmolekyler vid såväl återbildning som utveck ling av synapser.

Cellyteproteiner som binder glutamat och direkt kontrollerar jonkanaler. Kainsyrareceptorer särskildes ursprungligen från andra glutamatreceptorer för sin affinitet för agonisten kainsyra. Aktivering av kainsyrareceptorer har allmänt en excitatorisk verkan på celler. Subtyper har klonats, och för vissa gäller inte den traditionella distinktionen från AMPA-receptorer.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.

Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Den hjärnstamskärna som tar emot de centrala impulserna från hörselnerven. Koklearkärnan är placerad åt sidan och snett bakom nedre lillhjärnsskänkeln och är funktionellt indelad i en bakre (dorsal) och en främre (ventral) del. Den är tonotopiskt organiserad, utför det första steget i den centrala hörselprocessen, och sträcker sig (direkt eller indirekt) till de högre hörselområdena, omfattande den övre olivkärnan, de mediala geniculi, de nedre kullarna (colliculi) och hörselbarken.

GABAergic neurons are a type of nerve cell that releases the neurotransmitter gamma-aminobutyric acid (GABA). GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, meaning it works to decrease the activity of other neurons. GABAergic neurons make up about 20-50% of all neurons in the human brain and are widely distributed throughout the central nervous system. They play a crucial role in regulating many physiological processes, including motor control, cognition, and emotional regulation. Dysfunction in GABAergic neurotransmission has been implicated in various neurological and psychiatric conditions, such as epilepsy, anxiety disorders, and movement disorders.

Biofysik är ett forskningsområde som utnyttjar principer och metoder inom fysiken för att studera biologiska system på molekylär, cell- eller organismnivå. Det kan omfatta analyser av fysikaliska processer som kemisk binding, struktur och dynamik hos biomolekyler, signaltransduktion i celler, transportfenomen över cellytor, tillämpningar av medicinsk fysik inom diagnostik och terapi, samt studier av komplexa system som existerar inom levande organismer och populationer.

Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.

N-metylaspartat är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (–CH3) är bundet till den nitarpositionen (-NH2) på aspartats sidokedja. Det saknas kliniskt signifikanta medicinska användningsområden för N-metylaspartat, men det har forskats på som ett möjligt neuroprotektivt medel i samband med stroke och traumatisk hjärnskada.

"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."

Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.

En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som naturligt förekommer hos vissa djur, särskilt havslevande blåsfiskar (Tetraodontidae), som inkluderar kugghajar och globefiskar. TTX produceras av bakterier som lever symbiotiskt i dessa djur och kan koncentreras i deras kött, lever, gonader och hud. Det är mycket giftigt för människor och kan orsaka paralysi och andningsstillestånd om det konsumeras, även i små mängder. TTX blockerar de snabba natriumkanaler som finns i nerv- och muskelceller, vilket stör deras elektriska signalering och kan leda till döden. Det finns inget specifikt motgift för TTX-förgiftning och behandlingen är därför symptomatisk och understödjande.

Vesicular Glutamate Transport Proteins (VGLUTs) are a type of protein responsible for transporting and loading the neurotransmitter glutamate into synaptic vesicles within nerve cells. This process is crucial for proper neurotransmission, as glutamate is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. There are three subtypes of VGLUTs (VGLUT1, VGLUT2, and VGLUT3) which differ in their expression patterns and functions, but all play essential roles in maintaining normal synaptic physiology and neurological function.

En amorf, elektrontät massa i cytoplasman, från vilken mikrotubuluspolymeriseringen börjar. Pericentriolområdet i centrosomen som omger centriolerna är ett exempel.

Calcium-Calmodulin-Dependent Protein Kinase Type 2 (CaMKII) är ett intracellulärt enzym som spelar en viktig roll i cellers signaltransduktionsprocesser. Det aktiveras av ökade intracellulära calciumnivåer och består av flera underenheter som bildar en multimerisk komplexstruktur. CaMKII reglerar en rad cellulära funktioner, inklusive neurotransmission, excitation-contraction-koppling, genelexpression och celldelning. Dess abnormala aktivitet har visats vara involverad i flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och påverkar celler genom samverkan med G-proteiner. GABA-B-receptorer kännetecknas farmakologiskt av att de är okänsliga för blockeraren bikukullin och känsliga för agonisten L-baklofen. De uppträder både presynaptiskt och postsynaptiskt, med varierande verkan såsom hämmande av adenylatcyklas, aktivering av fosfolipas A2, aktivering av kaliumkanaler och inaktivering av spänningsaktiverade kalciumkanaler.

"Hörselbanor, även kända som cochlea nervibanor, är de neuronala vägarna från inneröra organ till hjärnan där ljudintryck konverteras till percepterade ljud."

Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.

Cannabinoid receptor modulators are a class of compounds that interact with and modify the function of cannabinoid receptors, which are part of the endocannabinoid system in the human body. These receptors, known as CB1 and CB2, are involved in various physiological processes such as pain perception, appetite regulation, memory, and immune function. Cannabinoid receptor modulators can either activate (agonists), block (antagonists), or modify (partial agonists/antagonists) the activity of these receptors, leading to therapeutic effects for various medical conditions. Examples of cannabinoid receptor modulators include synthetic and natural cannabinoids like THC and CBD found in marijuana, as well as synthetic drugs like rimonabant and nabilone.

Oorganiska eller organiska derivat av fosfinsyra, H2PO(OH). Hit hör fosfinater och fosfinsyraestrar.

I medicinen, refererar "perforant banan" till en specifik nervbana som spelar en viktig roll i minnesprocessen. Den perforanta banan är en del av hippocampusformationen, en region i hjärnan ansvarig för att koda och lagra minnen.

En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.

Verkar avslappande på glatt muskulatur och blodtryckssänkande.

Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.

I en enkel mening kan "biofysikaliska processer" definieras som de fysiska processer och fenomen som sker inom organiska system, såsom celler och levande organismer. Dessa processer inkluderar interaktioner mellan strukturer på molekylär nivå, till exempel proteiner och DNA, samt större skalor som celldelning, transport över cellytan och signalsubstanser som reglerar cellers funktion. Biofysikaliska processer är av central betydelse för att förstå hur levande system fungerar på en grundläggande nivå.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.

Kokleardelen av den åttonde kranialnerven (vestibulokoklearnerven). Hörselnervstrådarna utgår från hörselnervgangliets nervceller och sträcker sig perifert till snäckans hårceller och centralt till hj ärnstammens nucleus cochlearis. De förmedlar ljudförnimmelse.

Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. De bildas som en del av posttranslatorisk modifiering av proteiner och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, inklusive smärtperception, hunger, sömn, minne och emotionella respons. Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som påverkar cellens funktion och aktivitet.

Anhopningar (nervknutor) av flerpolära nervceller, omgivna av svagt strukturerat bindväv, placerade utanför det centrala nervsystemet.

Amakrinceller är en typ av neuroner som finns i ganglioncellskiktet i näthinnan (retina) hos ryggradsdjur, inklusive människor. Deras främsta funktion är att bearbeta och integrera synsignaler från fotoreceptorer (stavar och tappar) och bipolära celler innan de skickas vidare till ganglioncellerna, vars axoner bildar optiska nerven som för signalerna till hjärnan. Amakrincellernas utformning och placering gör dem unika för att möjliggöra lateral transmission av information mellan olika delar av retinan, vilket bidrar till kontrastökning, kantuppfattning och rörelsedetektion.

Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.

En tillväxtfaktor i familjen nervtillväxtfaktorer. I hjärnan har BDNF trofisk (tillväxtfrämjande) verkan på retinala, kolinerga och dopaminerga nervceller, och i det perifera nervsystemet har substand sen verkan på både rörelse- och känselnervceller.

Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.

Pikrotoxin är ett neurotoxiskt ämne som isolerats från giftsäckar hos vissa arter av sniglar och blötdjur, såsom *Cric Bernaclea* och *Nerita textilis*. Det är en blandning av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotinin, som båda aktiverar GABA(A)-receptorer i hjärnan. Pikrotoxin används ibland inom forskning för att studera den kemiska signaleringen i nervsystemet, men är mycket giftigt och kan vara dödligt om det intas eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.

Neural cell adhesion molecules (NCAMs) are a group of glycoproteins that play crucial roles in the development and function of the nervous system. They are involved in various processes such as cell-cell recognition, adhesion, and signaling, which are essential for neural development, plasticity, and repair. NCAMs can exist in different isoforms due to alternative splicing, and they can also undergo post-translational modifications like glycosylation, which influence their functions. These molecules contribute to the formation and maintenance of neuronal networks and have been implicated in learning, memory, and other cognitive processes.

Neuroglia, eller neurogliaceller, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. De utgör ungefär hälften av volymen i centrala nervsystemet och har flera viktiga funktioner, såsom att ge strukturellt stöd till neuronerna, skydda dem från skada, reglera ionbalansen, underhålla homeostasen i extracellulärt utrymme, och bidra till signaltransduktion genom att modulera elektriska impulser och utöva synaptisk plasticitet. Det finns olika typer av neuroglia, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner och egenskaper.

Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.

En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).

En familj olika sötvattenkräftor, påminnande om hummer, men vanligtvis mindre i storlek. Vanliga släkten är Astacus, Cambarus, Oronectes och Pacifastacus. Hit hör även kräftor som föda, av vilka de populäraste är flodkräfta (Astacus astacus) och signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).

Endocannabinoider är kemiska signalsubstanser som produceras naturligt i människokroppen och binder till cannabinoidreceptorer, vilket påverkar en rad fysiologiska processer såsom smärta, humör, appetit, minne och immunförsvar. De två välkända endocannabinoiderna är anandamid och 2-arachidonoylglycerol (2-AG). Dessa molekyler deltar i regleringen av homeostas, eller jämvikt, inom kroppen. De kan också påverkas av externa cannabinoider som finns i cannabisplantan, till exempel delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD).

Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.

Neurogenesis refers to the process of generating new neurons, or nerve cells, in the nervous system. It is a complex process that involves the proliferation, differentiation, migration, and integration of neural stem cells or progenitor cells into existing neural circuits. Neurogenesis occurs during development and continues in certain areas of the adult brain, such as the hippocampus, which plays a crucial role in learning and memory. Dysregulation of neurogenesis has been implicated in various neurological disorders, including Alzheimer's disease, depression, and schizophrenia.

Proteiner som är delaktiga i ljusalstringsfenomen hos livsformer, vari ingår bl a enzymatiska och icke-enzymatiska system, med eller utan närvaro av syre eller kofaktorer.

Receptoraggregation refererar till en process där flera receptormolekyler samlas eller "aggregeras" tillsammans på cellytan, ofta som ett resultat av att de binds av ett ligand (ett signalmolekyl). Denna aggregation orsakar en konformationsförändring hos receptorn som kan leda till aktivering av intracellulära signalkaskader och därmed initiera en cellrespons. Detta är en viktig mekanism i celldifferentiering, cellytt-kommunikation och signaltransduktion.

Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen timolol, som är ett beta-blockerande läkemedel. Synbanor används vanligtvis för att behandla ögoninflammation och minska ökat tryck i ögat (glaukom). Läkemedlet verkar genom att reducera produktionen av vätska inne i ögat, vilket hjälper till att minska ögattrycket och skydda det synnerliga nerver som är viktiga för att se.

Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.

Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").

Parvalbumin är ett protein som tillhör familjen neurofilamentproteiner och förekommer naturligt i vissa typer av muskel- och nervceller hos djur. Det fungerar som en kalciumbindare, vilket betyder att det hjälper till att reglera cellers calciumnivåer. Parvalbumin är särskilt rikligt förekommande i snabbtverande muskelceller och i interneuroner, en typ av nervcell som fungerar som en slags "relästation" i centrala nervsystemet. Proteinet har också visat sig vara användbart som markör för vissa typer av nervcellsskador och sjukdomar, inklusive flera neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers sjukdom.

Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.

Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.

Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.

Mått på ett ledande materials förmåga att lagra elektrisk laddning.

The somatosensory cortex is a region in the brain that is responsible for processing sensory information from the body, including touch, temperature, pain, and proprioception (the sense of the position and movement of the body). The primary somatosensory area, also known as Brodmann area 3, 1, 2, is located in the postcentral gyrus of the parietal lobe. It receives and processes sensory information from the thalamus, which has received this information from the peripheral nerves. The primary somatosensory area contains a precise map of the body's surface, known as the homunculus, with areas that represent highly sensitive parts of the body, such as the hands and lips, being disproportionately larger than those representing less sensitive areas.

"Den övre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i synbanan.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Synaptotagmins are calcium-binding proteins that play a crucial role in the regulation of synaptic vesicle exocytosis and neurotransmitter release at the presynaptic active zone in nerve terminals. They function as sensors of increases in intracellular calcium concentrations, which triggers the fusion of synaptic vesicles with the plasma membrane and the release of neurotransmitters into the synaptic cleft. Synaptotagmins are essential for normal neuronal communication and have been implicated in various neurological disorders.

"Sensorisk deprivation" refererer til en tilstand hvor en individs sanseorganer får vanskeligheder med at modtage nok sensorisk input fra deres omgivelser, enten pga. øget isolation eller forringet miljø. Dette kan føre til forstyrrelser i perception, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner.

Signal substance receptors, also known as ligand-gated ion channels or metabotropic receptors, are proteins located on the cell membrane that bind to specific signal molecules (neurotransmitters, hormones, or drugs) and trigger a series of intracellular events. These receptors play a crucial role in intercellular communication and regulation of various physiological processes.

'Receptorer, antigen, T-celler' är termer inom immunologin och hänvisar till olika aspekter av den adaptiva immuniteten.

Djur, vars genom förändrats med hjälp av genteknik, eller deras avkomma.

En simpel medicinsk definition av "synaptosomer" är att de är små, vesikulära strukturer som innehåller neurotransmittor-belagda vesikeln och membranproteiner, som bildas när synapser (de platser där nervceller kommunicerar med varandra) isoleras. Synaptosomer kan användas för att studera neurotransmission och neurologiska sjukdomar i laboratoriemiljö.

Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.

En undergrupp av kannabinoidreceptorer som främst återfinns på centrala och perifera nervceller där de kan spela roll genom att reglera frisättande av nervsignalsubstanser.

Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.

En heterogen grupp immunkompetenta celler som förmedlar det cellbundna immunsvaret genom att bearbeta och presentera antigen för T-cellreceptorn. Vanliga celler med denna roll är makrofager, dendritis ka celler, langerhansceller och B-lymfocyter.

Aminosyretransportsystem X-AG, även känt som System xc-, är ett membranprotein som transporterar två aminosyror över cellytan simultant: en neutral, svavelhaltig aminosyra (t.ex. cystein) och en positivt laddad, aromatisk eller hydrofob aminosyra (t.ex. glutaminsyra eller aspartatsyra). Detta transportsystem hjälper till att reglera intra- och extracellulära nivåer av dessa aminosyror, och är viktigt för cellulär homeostas samt neurotransmittersyntes. System X-AG har också visat sig ha en roll i skyddet mot oxidativ stress genom att underhålla glutamatsignalering och cysteinbalans, vilket är kritiskt för syntesen av det antioxidativa molekylen glutatition.

Ett släkte av familjen Ambystomatidae (mullvadssalamandrar). De mest kända arterna av detta släkte är Ambystoma mexicanum och A. tigrinum.

Decapodiformes är en biologisk ordning inom klassen blötdjur (Mollusca) som bland annat innefattar humrar, tioarmade bläckfiskar och vampyrbläckfiskar. Ordningen kännetecknas av att djuren har 10 ben, varav de två främre benparen är omvandlade till fångstarmar med sugkoppar eller klor. De flesta arterna inom Decapodiformes lever i marina miljöer och många av dem kan producera bläck för att försvara sig mot fiender.

Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.