'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen timolol, som är ett beta-blockerande läkemedel. Synbanor används vanligtvis för att behandla ögoninflammation och minska ökat tryck i ögat (glaukom). Läkemedlet verkar genom att reducera produktionen av vätska inne i ögat, vilket hjälper till att minska ögattrycket och skydda det synnerliga nerver som är viktiga för att se.

I medicinen, refererar "syncentrum" till den del av hjärnan som är involverad i synprocessen. Mer specifikt, är syncentrum en del av thalamus, en struktur som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information som skickas till hjärnan. Syncentrum tar emot, integrerar och bearbetar information från ögonen och hjälper till att koordinera rörelser relaterade till synen. Det är också involverat i visuell uppmärksamhet och medvetandeprocesser.

Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.

"Synuppfattning" refererar till den totala uppfattningen eller förståelsen av vad som ser sig för en individ, vilket inkluderar både klarhet och skärpa i synfältet samt tolkningen av det observerade. Det är ett sammanfattande begrepp som beskriver hur vi uppfattar, tolkar och interagerar med vår omgivning baserat på vad vi ser.

"Synfält, eller visuellt fält, refererar till det totala området som ett individuals ögon kan uppfatta vid en given blickriktning, inkluderande både central seende och perifer seende."

"Synskärpa (visual acuity) är ett mått på förmågan att uppfatta detaljer och skilja på små objekt, ofta uttryckt som antalet bokstäver eller linjer en individ kan urskilja på ett visst avstånd."

Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika svar i levande vävnader eller organismen. Detta kan uppnås genom att exponera celler eller vävnader för ljuskällor med specifik intensitet, frekvens och våglängd. Ett exempel på fotostimulering är användning av ljusbehandling, även känt som fototerapi, för att behandla säsongsbunden depression eller sömnstörningar genom att exporsera individen för en speciell typ av ljus.

"De knäförsedda kropparna", en del av mellanhjärnan under svansen på ryggsidan av talamus, vilka omfattar en sidokropp som förmedlar synimpulser från synstråket (tractus opticus) till calcarbarken, och en mittkropp som förmedlar hörselimpulser från hörselstråket (lemniscus lateralis) till hörselbarken.

En "synnervskorsning" (optic chiasm) är ett cross-over-område där nerver från båda ögonen korsar varandra, så att syninformation kan skickas till rätt hemisfär i hjärnan för bearbetning. Detta sker för att möjliggöra binokulärt seende och djupseende.

"Visuellt mönsterigenkännande är förmågan att upptäcka, urskilja och kategorisera regelbundna strukturer och återkommande formationer i visuell information, ofta baserat på erfarenheter och inlärda kunskaper."

Förmågan att uppfatta skarpa gränser (stimuli) och att uppfatta små skillnader i luminans (ljustäthet, ljusstyrka) på en yta utan distinkta skiljelinjer. Psykofysiska mätningar av denna synfunktion används för bedömning av synskärpa och för att upptäcka ögonsjukdomar.

'Synstörningar' är ett samlingsbegrepp för varierande problem med synen som kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, skador, sjukdomar eller genetiska störningar, och som kan resultera i nedsatt förmåga att uppfatta, tolka och agera på visuell information.

Generell benämning på ett antal medfödda defekter i aminosyrametabolismen som innebär brist på eller avsaknad av pigment i ögon, hud eller hår.

Visual field tests är en undersökningsmetod inom oftalmologi och optometri som mäter det totala området av synen som en individ har i alla olika blickfältet när man tittar rakt fram. Detta test används för att upptäcka och mäta skador på synfältet, vilket kan vara ett tecken på sjukdomar eller skador på optiska nerver, hjärnan eller binokulärt seende. Resultaten från visual field tests hjälper oftalmologer och optometrister att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och bedöma patients synfunktion.

I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.

Partiell eller fullständig synförlust i den ena halvan av synfältet för ett eller båda ögon. Till de olika typerna hör höjdhemianopsi eller horisontell hemianopsi, som kännetecknas av syndefekt ovanför eller under synfältets horisontallinje. Homonym hemianopsi innebär synfältsbortfall antingen på höger sida eller vänster sida på båda ögon. Binasal hemianopsi avser bortfall av synfältshalvan mot näsan på båda ögon. Bitemporal hemianopsi innebär dubbelsidig förlust av de yttre synfälten. Kvadrantanopsi avser synförlust inom en fjärdedel av synfältet på ett eller båda ögon.

En medicinsk definition av 'synnerv' (optisk nerv) är: Den nerv som för transporterar synsinnet från ögat till hjärnan, bestående av ganglioncellernas axoner inbundna i en nerversträng.

Iakttagelse av föremåls rörelse genom synfältet.

Psykofysik är ett forskningsområde som undersöker sambandet mellan mentala processer och fysiska händelser, ofta med fokus på sambanden mellan psykologiska upplevelser (sinnesintryck) och deras korresponderande fysiologiska eller neurofysiologiska grunder. Det inkluderar studier av perception, uppmärksamhet, minne, emotion och motorisk kontroll. Psykofysik använder sig ofta av experimentella metoder för att mäta subjektiva upplevelser och korrelera dem med objektiva, fysiska storheter.

"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."

'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.

Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.

Den visuella uppfattningen av en viss färgnyans.

Monokular synförmåga refererar till förmågan att uppfatta och tolka visuella stimuli med ett öga oberoende av det andra, istället för att använda bägge ögonen tillsammans för att skapa en tresidimensionell (djup) perception.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Sure, I'd be happy to provide a medical definition for "optic neuritis" in one sentence:

"Sensorisk tröskel är det minsta stimuli som just kan uppfattas och registreras av ett sinnesorgan, medan starkare stimuli över denna tröskel når uppmärksamhet och ger upphov till en känsla eller en perception."

"Den övre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i synbanan.

'Synnervssjukdomar' är en övergripande benämning på olika medfödda eller aquireda tillstånd som drabbar nervtrådarna i ögat och stör synfunktionen, inklusive grava former av neuropati som exempelvis optisk neurit (inflammation av optisk nerven) och retinitispigmentosa (progressiv degeneration av näthinnan).

Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.

Förlorad förmåga att förstå innebörden av ett eller flera av sinnena (bl a syn, smak, hörsel, lukt och känsel). Kan också omfatta förlorad kännedom om föremål.

Binokulär synförmåga är förmågan att koordinera och integrera de visuella intrycken från båda ögonen till en tredimensionell, sammanhangsriktad perception, vilket möjliggör djupseende och ökat rumsligt medvetande.

Oförmåga att se eller uppfatta synintryck. Tillståndet kan bero på ögonsjukdomar, synnervssjukdomar, defekt i synnervskorsningen, eller hjärnsjukdomar som påverkar synbanor eller nacklob.

Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.

Rymduppfattning, eller "space perception", är ett samlingsbegrepp inom neurovetenskapen som refererar till hur människans hjärna tolkar och förhåller sig till information om rumslig orientering och rörelse. Detta inkluderar förmågan att uppfatta avstånd, storlek, form, position och rörelser i tre dimensioner.

Retinal ganglion cells are a type of neuron located in the inner layer of the retina, the light-sensitive tissue that lines the back of the eye. These cells receive visual information from other cells in the retina and transmit it to the brain via the optic nerve. They play a critical role in processing and transmitting visual signals, including detecting contrast, motion, and color. Damage to retinal ganglion cells can lead to vision loss or impairment, as seen in conditions such as glaucoma and optic neuritis.

Den sensoriska förmågan att urskilja mönster och former.

I en enkel medicinsk definition, kan en nacklob (latin: nuchae ligamentum) beskrivas som ett band av starkt, icke-elastiskt bindväv som fäster sig vid ryggraden (kolonnen) och sträcker sig över nackens övre del. Denna anatomiska struktur hjälper till att stödja huvudet och underlättar rörelser i nacken.

Skotom är en medicinsk term som refererar till ett fält av nedsatt eller frånvarande syn i det centrala eller periphera synfältet, ofta som en följd av skada på synnerven eller hjärnan. Det kan upplevas som en mörk fläck eller tomhet i det visuella fältet.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

En medicinsk definition av 'Tinninglob' (latin: Glandula timpanica) är en liten endokrin körtel, belägen nära mittöronet inuti skallen. Den producerar ett hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hinnerns hälsa.

Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.

En syntester är en person som använder sig av kemi och biologi för att konstruera, designa och skapa nya genetiska sekvenser eller gener genom metoder som genetisk engineering och syntes av DNA.

I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.

Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.

Tillstånd med ensidig eller dubbelsidig nedsättning av formseendet. Pga defekt i det amblyopidrabbade ögats synfixeringsförmåga är rörelseuppfattningen försämrad.

En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.

Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.

"Optiska illusioner är en perceptionell företeelse där det visuella systemet uppfattar en objektivt felaktig eller missvisande bild av en extern stimulus, orsakad av kognitiva processer som tolkar och interpreterar informationen på ett missledande sätt."

I en medicinsk kontext refererar "orientering" till en persons förmåga att vara medveten och förstå omgivningen, inklusive tid, plats, person och situation.

Onormal känslighet för ljus. Denna kan uppkomma som manifestation av ögonsjukdomar, migrän, hjärnblödning, hjärnhinneinflammation och andra åkommor. Fotofobi kan även uppträda i samband med depression och andra psykiska störningar.

Varierande reaktioner på olika stimuli.

Mätning av elektriska spänningsskillnader i näthinnan efter ljusstimulering.

Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.

I medicinen, refererar Pulvinar till en del av thalamus, en tvålkroppsformad kärna i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensoriska signaler. Pulvinaret är specifikt associerat med synsinnet och antas spela en viktig roll i uppmärksamhet, perception och visuell bearbetning.

Neuropil refererar till det tätnära nätverket av nervcellers utskott (dendriter och axoner) och deras synapser, glialceller och blodkärl som tillsammans bildar den strukturella grunden för hjärnan och nervsystemets funktion. Det är en plats där nervimpulser överförs och bearbetas kontinuerligt för att underlätta kognition, perception, rörelse och andra nervsystemsfunktioner.

"Psykomotorisk funktion" refererer til den sammenhæng og koordination mellem psykiske processer (som tanker, følelser, perception) og motoriske handlinger (som bevægelser, reflekser). Den psykomotoriske funktion omfatter evnen til at modtage information fra sin omverden, bearbejde denne information og svare igen med en relevant fysisk respons. Dette er vigtigt for adfærdsmønstre som opmærksomhed, hukommelse, læring, planlægning, koordination og kontrol af bevægelser.

Förmåga att uppfatta utsträckningen av den tredje dimensionen.

Ocular adaptation refers to the ability of the visual system to adjust and respond to changes in the visual environment, allowing for maintained visual performance and comfort. This can include both short-term adaptations, such as pupillary response to changing light levels, as well as longer-term adaptations, like the adjustments that occur when transitioning between different viewing distances or environments (e.g., from dark to light). Additionally, ocular adaptation encompasses the process of neuroadaptation, where the visual cortex modifies its responses and plasticity in order to optimize visual perception and accommodate for changes in the visual input.

Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.

Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.

Perceptionsstörningar är en medicinsk term som refererar till förändringar i sinnesintryck där individen upplever att deras vardagliga perceptioner av sig själv, andra eller sin omgivning är avvikande eller felaktiga, vilket kan påverka tankster, känslor och beteende.

Näthinneneuroner, även kända som ganglionceller, är neuron i det retinala ganglioncellskiktet i ögat som samlar information från fotoreceptorcellerna via bipolära celler och skickar visuell information till hjärnan via optisk nerv. De är involverade i första steget av synsinnet och svarar på specifika aspekter av synfältet, såsom rörelse, kontraster och form.

Den visuella uppfattningen av en viss färgnyans.

En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.

"Sensorisk deprivation" refererer til en tilstand hvor en individs sanseorganer får vanskeligheder med at modtage nok sensorisk input fra deres omgivelser, enten pga. øget isolation eller forringet miljø. Dette kan føre til forstyrrelser i perception, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner.

Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.

Den talamusen är en subkortikal struktur i hjärnan som fungerar som ett centralt reläcenter för sensorisk information, utom syn- och hörselintryck, innan den når cerebral barken. Den deltar också i regleringen av sömn/vakenhetscykler, kognition, emotioner och motorik.

Den frekvens, vid vilken allt flimmer från en intermittent ljusimpuls upphör.

En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.

Signaler till en handling; det specifika inslag i ett perceptions- eller stimulansmönster som en individ lärt sig att reagera på.

"Ett nervnät är ett komplext system av nervceller och deras sammanlänkande nervfibrer, som kommunicerar med varandra och koordinerar kroppens funktioner genom att överföra och bearbeta signalsubstanser."

"Synnervsskada, eller optikus nerve skada, refererar till skada på den nerv som skickar synsinformation från ögat till hjärnan. Det kan orsaka synförlust, från milda symptom som nedsatt synskärpa eller flimmer, till allvarligare symptom som tunnelsyn eller total synförlust i ett eller båda ögonen."

Onormalt utstående ögon, pga funktionsbrister i enokrina körtlar (t ex tyreotoxikos), maligniteter, skada eller förlamning av ögonmuskelnerverna. Syn. exoftalmi.

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.

Ett område med ca 1,5 millimeters diameter i den gula fläcken, där näthinnan är mycket tunn pga avtrappningen av alla skikt utom färgepitelskiktet. Det omfattar gropens sluttande sidor och ett fåtal perifera stavar. I mitten finns de koner som ger skärpeseendet och som var och en är förbunden med endast en gangliecell.

Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.

"Skelning" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där benvävnad bryts ned och återbildas, ofta efter en fraktur eller en skada. Detta är en naturlig del av benreparationen och hjälper till att regenerera och stärka benet igen. Under skelningen växer osteoblaster, en typ av cell som producerar benvävnad, nya benmassa in i den skadedelen av benet. Samtidigt tar osteoklaster, en annan typ av cell, bort den gamla, skadade benmassan. Denna process fortsätter tills benet är fullständigt läkt och har återfått sin styrka och funktion.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Patologisk nystagmus är en oönskad, rytmisk och involverar ofrivilliga, snabba ögonrörelser, ofta ackompanjerade av långsamma korrektionsrörelser, vilka kan vara horisontella, vertikala eller rotativa. Denna abnormala ögonrörelse kan indikera på olika neurologiska eller sensoriska sjukdomar eller skador.

En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Allmän benämning på karpfisken Carassius auratus, vanlig i dammar och akvarier.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Inlärning som är förankrad i förmågan att reagera olika på olika stimuli.

'Visuell disparitet' refererar inom neurologi och perceptuella vetenskaper till skillnaden i position eller orientering av ett objekt som observeras med varsin öga. Detta fenomen utnyttjas av vårt binokulära synsystem för att uppfatta djup och avstånd genom en process som kallas stereoseende. Visuell disparitet är alltså den skillnad i det visuella input som skickas till hjärnan från varsin öga, vilket möjliggör en mer exakt uppfattning av ett objekts position och avstånd i rummet.

Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervösystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna. När myelin skadas bildas plackar eller ärr (lesioner) på nervern som förhindrar signalöverföringen mellan hjärnan/ryggmärgen och resten av kroppen. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive synnedsättning, muskelsvaghet, känselbortfall, koordinationsstörningar, balansproblem och svårigheter med tala och andas. MS-symptomen varierar i allvarlighet från person till person och kan komma och gå över tid. Det finns inget botemedel för MS, men behandlingar finns tillgängliga som kan hjälpa att hantera symtomen och fördrö

Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

"Eye diseases" (näthinnesjukdomar) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar ögats strukturer och funktioner. Detta kan inkludera sjukdomar som påverkar hornhinnan, regnbågshinnan, linsen, glaskroppen, näthinnan och de omkringliggande musklerna och blodkärlen. Exempel på näthinnesjukdomar är grön starr (grön katarakt), åldersförändringar i synfältet (age-related macular degeneration), diabetisk retinopati, glaukom och ögonsjukdomar som orsakas av infektioner eller autoimmuna sjukdomar.

Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.

Transport av organeller eller molekyler längs ett nervcellsutskott, antingen anterograd (bort från cellen) eller retrograd (mot cellen). Så sprids t ex rabiesvirus.

Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layern i ögon, främst i retinalan och optiska nervhuvudet. Tekniken bygger på principen med ljusinterferometri för att tolka reflekterat ljus från vävnaden, vilket ger information om dess struktur och skiktning. OCT används kliniskt för att diagnostisera, monitora och behandla en rad olika ögonrelaterade sjukdomar och tillstånd, inklusive åldersrelaterad makuladegeneration, diabetisk retinopati och papillödem.

Vetskapen att någon eller något som man möter har setts tidigare.

Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.

"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."

"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."

"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.

Studier av system som uppför sig oproportionerligt (icke-linjärt) under initialförhållanden eller vid störande påverkan. Icke-linjära

En synnedsättning är en varierande nedsättning av det visuella systemets funktion, som kan resultera i en förändring av synskärpan, färgseende, kontrastseende eller rörelseperception, och kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga aktiviteter och livskvalitet.

Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.

I en enkel medicinsk definition, är "sackader" cystor (lilla säckar fyllda med vätska) som kan bildas på olika ställen i kroppen, vanligtvis i hjärnan eller ryggmärgen. De kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom trauma, infektion, inflammation eller genetiska faktorer. Sackader kan variera i storlek och antal och kan leda till olika symtom beroende på deras plats och storlek. I vissa fall kan de behöva behandlas med kirurgi eller mediciner för att förebygga komplikationer som neurologiska skador eller smärta.

"Nervtrådar är det del av nervsystemet som består av vit substance, innehållande axoner som överför signalsinformation i form av elektriska impulser till och från hjärnan och ryggmärgen till den perifera muskulaturen och känselreceptorerna."

Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

Personer med så nedsatt syn att vardagslivet påverkas och att de endast med svårighet kan orientera sig i omgivningen.

Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.

"Ocular physiologic phenomena" refer to the various natural and involuntary processes that occur in the eye, related to its anatomy and function. These can include:

Det ena ögats funktionella dominans över eller föredragna utnyttjande framför det andra. Termen avser främst större förmåga i fråga om visuell iakttagelse eller motorisk prestation, och inte skillnad i synskärpa eller bristande funktion hos något av ögonen. Okulär dominans kan ändras genom visuell stimulans och neurotropa faktorer.

Ett par optiska linser i hållare som hålls på plats med stöd på näsan och öronen. Syftet är att förbättra synen. Hit räknas inte skyddsglasögon eller solglasögon, avsedda enbart som skydd för ögonen.

Felaktiga uppfattningar av yttre, verkliga upplevelser.

"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.

Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

"Ett brytningsfel är en punkt eller plats inom ett optiskt medium där ljusets brytningsindex ändras plötsligt, vilket orsakar en avböjning i ljusstrålarnas riktning."