TIE-receptorer, eller tyrosinkinaseväxtfaktorreceptorer (angl. Tyrosine kinase with Ig and EGF homology domains), är en typ av receptorer som finns på cellytan hos flera olika slags celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom signalsubstansernas kommunikation mellan cellerna och är involverade i reguleringen av bland annat angiogenes (bildning av nya blodkärl), celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd).

TIE-2 (angiopoietin-1 receptor) är ett tyrosinkinasreceptorprotein som spelar en viktig roll i angiogenesprocessen, det vill säga bildandet av nya blodkärl. Detta receptorprotein förekommer framförallt på endotelceller, dvs cellerna som bildar ytan till de inre håligheterna i kroppens blodkärl och lymfkärl. När TIE-2 aktiveras genom att binda till sin ligand angiopoietin-1, främjar detta överlevnaden och stabiliteten hos de befintliga blodkärlen samt underlättar angiogenes vid behov, exempelvis under fostertid eller vid läkning av sår. Dysfunktion i TIE-2-signalering kan leda till patologiska tillstånd som inflammation och tumörväxt.

TIE-1 (angiopoietin receptor 1) är ett tyrosinkinasreceptorprotein som spelar en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten och utvecklingen av blodkärl. Detta receptorprotein hittas huvudsakligen på endotelceller, vilket är de celler som liner blodkärlen. TIE-1-receptorn interagerar med ligander som angiopoietin 1 och 2 för att regulera vaskulär homeostas och inflammation.

Angiopoietin-1 (ANG-1) är ett protein som spelar en viktig roll i angiogenesen, dvs. tillväxten och utvecklingen av kärlsystemet. Det binder till receptorn Tie2 på endotelceller och aktiverar signaltransduktionsvägar som främjar cellulära processer som adhesion, migration och överlevnad. ANG-1 bidrar därmed till att stabilisera och stärka de befintliga kärlena genom att öka permeabiliteten och minska Entzündningsresponsen. Det är också involverat i angiogenes under fostertiden och vuxen ålder, särskilt under läkning av sår och hudregeneration.

Angiopoietin-2 (ANGPT2) är ett protein som spelar en viktig roll i regleringen av blodkärlens tillväxt, integritet och permeabilitet. Det uttrycks främst i endotelceller, de celler som bildar blodkärlens innera väggar. ANGPT2 verkar som en antagonist till Angiopoietin-1 (ANGPT1), ett protein som under normala förhållanden hjälper till att stabilisera och stödja blodkärlen.

Angiopoietiner är en grupp av proteiner som spelar en viktig roll i angiogenesen, det vill säga tillväxten och utvecklingen av kärlsystemet. Angiopoietin-1 och -2 binder till receptorn Tie2 på endotelceller och regulerar blodkärlspermeabilitet, stabilitet och inflammation. Angiopoietin-1 är involverat i kärlväggens stabilisering och angiopoietin-2 i dess destabilisering, vilket kan leda till angiogenes. Dessa proteiner har potentialen att användas som terapeutiska mål inom områden som cancer, diabetes och ögoninflammation.

Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av membranbundna receptorer som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och växt- och djurs cellers tillväxt och differentiering. När en ligand binder till RTK aktiveras receptorns tyrosinkinasdomän, vilket leder till att intracellulära signaltransduktionsvägar aktiveras genom fosforylering av specifika proteiner. Dessa signalsystem är involverade i en rad cellulära processer som celldelning, celldifferentiering, apoptos och cellyttuppdelning. Mutationer eller abnorma nivåer av RTK kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer och developmentella störningar.

I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.

Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.

Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.

Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.

En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.

En angiogenesinducerande substans eller molekyl är ett ämne som främjar tillväxten och formationen av nya blodkärl (angiogenes) genom att stimulera proliferation, migration och differentiering av endotelceller. Angiogenesinducerande substanser kan spela en viktig roll i fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men de kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.

"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

En medicinsk definition av 'navelvener' är ett sjukligt tillstånd där det förekommer en öppen anslutning mellan naveln och bukhölen, vilket kan leda till infektioner eller inre vätskors läckage. Detta är också känt som omphalitis eller gastroschisis om det förekommer från fostertillståndet.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Tretinoin, också känt som ATRA (All-Trans Retinoic Acid), är ett derivat av vitamin A och används inom medicinen för behandling av dermatologiska tillstånd som akne och psoriasis, samt vissa typer av cancer, till exempel promyelozytisk leukemi. Preparatet verkar genom att påverka celldifferentiering och celldelning, och används ofta i kombination med andra terapier.

Den artär som försörjer nästan hela vänstra hälften av tjocktarmens tvärgående del, hela nedåtgående delen, sigmoideus och större delen av ändtarmen. Den är mindre än den övre tarmkäxartären och utgår från en punkt på aortan ovanför dennes delning i de stora höftartärerna.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Adhesionsmolekyler som finns i stort sett på alla monocyter, blodplättar och granulocyter. CD31 är starkt representerade på endotelceller och koncentrerade till kontaktytorna mellan dem.

Kärlmissbildningar är abnormiteter eller defekter i blodkärlen som kan vara presenta från födseln eller uppstå senare under livet, orsakade av genetiska faktorer, infektioner, toxiner eller andra skador på fostret under graviditeten. Dessa missbildningar kan vara strukturella, funktionella eller båda, och kan påverka blodkärlen i hjärtat, hjärnan, lungorna, levern, mag-tarmkanalen eller extremiteterna, vilket kan leda till komplikationer som organskador, funktionsnedsättningar eller död.

Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.

Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.

Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.

Vascular Endothelial Growth Factor Receptor 2 (VEGFR-2) är ett tyrosinkinaset aktiverat av bindning av vaskulär endotelcellsfaktor A (VEGF-A), vilket stimulerar angiogenes och lymfangiogenes, processer involverade i blodkärls- och lymfkärlsbildning respektive.

Mycoplasma pulmonis är ett smittämne som orsakar lunginflammation hos möss och råttor, och är det vanligaste mycoplasmabakteriespecies som infekterar dessa djur. Det tillhör de minsta självreproducerande prokaryota organismerna och saknar en celldelad vägg, vilket gör att det är resistent mot många vanliga antibiotika som behandlar andra bakterieinfektioner. Mycoplasma pulmonis kan orsaka kronisk lunginflammation, ökad andningsfrekvens och svårigheter vid andning hos drabbade djur. Det finns inga kända zoonotiska fall av infektion hos människor.

En pericyt är en typ av bindvävscell som omger och interagerar med de endoteliala cellerna som linjer blodkärlens innersta vägg, deltar i regleringen av blodflödet, och har potential att differensiera till andra celltyper under vissa förhållanden.

Hjärtats inre ytskikt, bestående av endotelceller. Syn. endokardiet.

En sällsynt, elakartad tumörform som kännetecknas av snabbt tillväxande och infiltrerande, anaplastiska celler som kan härledas från blodkärl och som bekläder blodfyllda eller knöliga hålrum.

Angiogene proteiner är proteiner som bidrar till angiogenes, det vill säga processen där nya blodkärl bildas från befintliga. Dessa proteiner kan vara både stimulerande och inhibiterande i sin verkan på angiogenesen. Exempel på angiogena stimulerande proteiner inkluderar vascular endothelial growth factor (VEGF), fibroblast growth factor (FGF) och platelet-derived growth factor (PDGF). Dessa proteiner binder till receptorer på endothelcellerna, som liningen av blodkärlen, och aktiverar signaltransduktion som leder till cellproliferation, migration och differentiering till nya blodkärl. Angiogena inhibiterande proteiner, såsom angiostatin och endostatin, hindrar eller minskar angiogenesprocessen genom att hämma vissa av dessa signaleringsvägar.

I en medicinsk kontext kan 'kläder' defineras som:

Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.

Vaskuläre endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF) är en grupp signalsubstanser som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl från befintliga. De verkar främst på vaskulära endotelceller och spelar därför en central roll i patofysiologiska processer som exempelvis tumörväxt, diabetesrelaterade komplikationer och åderbrist.

Lösliga proteinfaktorer som bildas av aktiverade lymfocyter och påverkar andra celler, främst sådana som ingår i det cellulära immunsvaret.

Dessa är lösliga mitogen som utsöndras från ett flertal organ. Faktorerna utgörs av en blandning av två polypeptidenkelkedjor med heparinaffinitet.. Molekylvikten är organ- och artberoende. De har mitogena och kemotaktiska effekter och stimulerar endotelceller till att växa och syntetisera DNA. De är besläktade med såväl basiska som sura fibroblastväxtfaktorer, men har andra aminosyrasekvenser.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.

Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.

Rekombinaser som infogar exogent DNA i värdgenom. Exempel är proteiner som kodas av polgenen hos Retroviridae och även latenta bakteriofager, varav bakteriofag lambda är mest känd.

Speciella områden i cellhöljet, vid vilka cellen fäster vid den extracellulära matrisen eller annat substrat.

Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Graviditetsmissfall under det embryonala utvecklingsstadiet, som hos människor utgörs av perioden mellan den andra och åttonde veckan efter befruktning.

Human Umbilical Vein Endothelial Cells (HUVECs) are a type of primary cells that are isolated from the umbilical cord vein of human placenta. These cells are widely used in scientific research due to their accessibility and ease of culture, as well as their ability to form a confluent monolayer and exhibit key endothelial cell functions, such as the capacity to form tubes and express various surface markers and adhesion molecules. HUVECs are often used in studies related to angiogenesis, thrombosis, inflammation, and vascular biology.

Genetisk enhet bestående av tre strukturella gener, en operator och en reglergen. Reglergenen styr syntesen av de tre strukturella generna för beta-galaktosidas, beta-galaktosidpermeas (som medverkar till laktosomsättningen) och beta-tiogalaktosidacetyltransferas.

De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

Lymfkärlsbildning.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Protoncogenproteinet c-AKT, också känt som protein kinase B (PKB), är ett intracellulärt enzym som spelar en central roll i cellers överlevnad, tillväxt och differentiering. Det aktiveras av signalsubstanser utsöndrade från extracellulära receptorer och reglerar diverse cellulära processer genom fosforylering av olika proteiner involverade i apoptos, metabolism, celldelning och transkription.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

En embryohinna bildad av endoderm och mesoderm. Hos kräldjur och fåglar innesluter den gulan i tarmkanalen för näringtillförsel till embryot. Hos däggdjur med moderkaka har den rudimentär funktion. Den utgör dock källa för merparten av tarmslemhinnan och för könscellerna. Den benämns ibland vitellinsäcken, som inte får förväxlas med äggulehinnan hos ägg.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."

Angiogenesmodulatorer är substanser som modulerar (det vill säga påverkar) angiogenesen, det vill säga processen där nya blodkärl bildas från befintliga. Angiogenesmodulatorer kan vara både angiogenesframkallande (proangiogeniska) eller angiogeneshämmande (antiangiogeniska). De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, till exempel cancer och åderförkalkning.

En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.

Tumor proteins are abnormal or altered proteins produced by the genetic changes that occur within cancer cells, contributing to tumor growth, progression, and resistance to therapy.

Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.

Proton pump inhibitor proteins, also known as protono pumpare, refer to a group of protein pumps found primarily in the parietal cells of the stomach that play a key role in regulating gastric acid secretion. These proteins are responsible for transporting hydrogen ions (protons) from the cytoplasm of the cell into the lumen of the stomach, where they combine with chloride ions to form hydrochloric acid. By inhibiting the function of these proton pumps, medications known as proton pump inhibitors can reduce gastric acid secretion and alleviate symptoms associated with acid-related disorders such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and peptic ulcers.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

Tissue engineering methods refer to the scientific approaches that aim to repair or replace damaged tissues or organs by combining cells, biomaterials, and/or biologically active molecules to create functional substitutes. These techniques can involve a variety of strategies, such as scaffold-based tissue engineering, bioprinting, and regenerative medicine therapies, among others, with the goal of restoring tissue function and improving patient outcomes.

Onkogenproteinet v-cbl är ett muterat protein som bildas från onkogent viruset av typen ABL, vilket kan orsaka cancer i djurmodeller. Det normalt förekommande cbl-proteinet fungerar som en E3 ubiquitinligase, vilket hjälper till att reglera cellsignalering genom att markera andra proteiner för nedbrytning. Vid mutation i onkogent viruset orsakas detta protein att bli överaktivt och leda till obalanserad celldelning och cancerutveckling.