En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
Tandförlust, eller odontiatros, är en patologisk tillstånd där en eller flera tänder faller ut, ofta orsakat av karies, parodontit, trauma eller åldrande.
En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.
Den första tanduppsättningens 20 tänder, vilka lossnar och ersätts av de permanenta tänderna, vanligtvis i sexårsåldern. Samtliga mjölktänder skall ha visat sig vid tvåochetthalvtårsåldern.
"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."
"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.
"Tandframbrott, även kallat dental caries eller karies, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyror som angriper tandens hårda yta och leder till nedbrytning av emaljen."
"En övertänd tand definieras som en tand som inte har någon kvarvarande rotkanal eller rotstumpe och inte längre har någon funktionell anknytning till käkbenet."
Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.
"Tooth wear" refererer til den progressive nedbrydning eller slidning af tænderne, der sker som følge af forskellige faktorer som f.eks. tannslid i forbindelse med parafunktioner (som bl.a. knusesyge), fejlagtig brug af tandsøm, kemisk påvirkning eller slid som følge af malingen på tænderne. Det er en naturlig proces, der foregår over tid, men forstærkes ofte af de nævnte faktorer.
"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.
En non-vital tand är en tand där pulpan, det inre viktiga vävnadslager som innehåller blodkärl och nerver, har skadats eller dött till följd av karies, trauma eller andra orsaker. Denna skada kan resultera i att tanden blir obekväm, smärtsam eller förlorar sin vitalitet, vilket gör att den inte svarar på temperatur- eller beröringssimulatorer. I vissa fall behandlas en non-vital tand med en rotbehandling för att avlägsna infektionen och rädda tanden från extraktion.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
"Tandmissfärgning, eller dental fluorosis, är en diskret till allvarlig missfärgning av tandens emalj, orsakad av för höga fluoridnivåer under uppväxten."
En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."
"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
"Tandexfoliering, även känt som tandskaling, är en rutinmässig tandsjukvårdsbehandling där hård depositionssubstans, såsom tandsten, mekaniskt avlägsnas från tänderna med speciella instrument."
Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som refererar till en subluxation eller dislokation av en tand, vilket innebär att tanden har förskjutits från sin normala position i käken. Detta kan inträffa på grund av olyckor, skador, sjukdomar eller vissa medicinska behandlingar. Tandluxationer kan vara smärtsamma och orsaka skada på tanden och omgivande vävnader, så det är viktigt att söka tandläkare omedelbart ifall man misstänker en luxation. Behandlingen kan bestå av att justera tanden tillbaka till dess normala position eller i vissa fall extrahera den om skadan är för allvarlig.
Två tänder som förenas under utvecklingen från hopväxta tandanlag. Tänderna kan ha hopväxt tandemalj, rotdentin eller båda.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
Tandsjukdomar är sjukdomar eller skada som drabbar tänderna och orala hålrumen, inklusive tandkött, käkar och käkleder.
Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
'Ankylos av tänder' refererar till en tillstånd där en tand är fastväxt eller fogad fast till den underliggande käkbenet, ofta orsakat av en abnorm alveolär process eller trauma. Detta resulterar i en förlorad rörlighet och funktion hos tanden, och kan leda till komplikationer som attandens position i käken förändras under tandsättning eller tillväxt.
Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.
Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.
"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."
Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom odontologi där en konstgjord tandsilon eller rot (implantat) placeras chirurgiskt i käkbenet för att fungera som en stomme till en senare monterad tandprotes, med syfte att ersätta en saknad tand eller flera tänder på ett stabilt och hållbart sätt.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.
Tandresorption, även känt som odontoklaseri, är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas av käkbenet. Detta orsakas vanligtvis av en inflammation i käkbenet eller en infektion som når ner till roten på tanden. Tandresorption kan också förekomma vid vissa autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och bryter ned tandvävnaden. Denna process leder till att tanden förkortas och kan leda till smärta, känslighet och infektioner om den inte behandlas.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.
'Rotfyllning' är en odontologisk term som refererar till proceduren där en tandrot fylls med ett lämpligt material, vanligtvis cement eller gummi, för att återställa dess funktion och skydda den mot ytterligare skada eller infektion efter en rotbehandling.
'Odontometry' är ett äldre och föråldrat medicinskt begrepp som refererar till metoden att mäta tändernas storlek eller längd med hjälp av speciella instrument. Numera används det sällan inom odontologin (tandvården), då det är mer vanligt att använda sig av andra metoder för att bedöma tänder och deras tillstånd.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
De 32 tänder som delvis ersatt och delvis tillkommit utöver de 20 mjölktänderna.
Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.
Medfödd avsaknad av tänder. Det kan röra sig om total anodonti eller partiell, om avsaknad av såväl mjölktänder som permanenta.
Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
"Age Determination by Teeth" refers to the process of estimating an individual's age based on the development and wear of their teeth. This method is commonly used in forensic science, as well as in anthropology and archaeology.
Det fasta, benartade bindväv som täcker tandroten från emalj-cementgränsen till rotspetsen och som dessutom utgör stöd åt tanden genom att vara fäste för det parodontala ligamentet.
'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.
Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.
Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.
Vävnadsdöd i tandpulpan. Om nekrosen beror på ischemi med efterföljande bakterieinfektion talar man om pulpakallbrand.
"Tandremineralisering" refererer til den naturlige proces, hvor mineralske stoffer, herunder primært hydroxylapatit, genopbygges i emaljen på tænderne. Dette sker når plakkabakteriernes syreproduktion fører til at emaljen demineraliseres og bliver mindre hårdt over tid. Ved at udsætte tænderne for fluorider fra forskellige kilder, såsom toothpaste, saltvand eller fluortilførsler i drikkevandet, kan denne remineraliseringseffekt øges og hjælpe til at forebygge tandsygdomme som carier.
"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.
En panoramaradiografi, även kallad panorex eller panoramaskära, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntes av tändernas, käkbenets och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den visar en platt, bred bild som sträcker sig från ett tinneben till det andra och inkluderar både över- och underkäken, tänderna, käkleden och temperomandibulärt ledbandet (TMJ). Panoramaradiografi används vanligen för att undersöka tandpositionering, karies, tumörer, cystor, käkfrakturer och andra patologiska tillstånd i munhålan och ansiktsskelettet.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontalt undergrävande apikalt tandbone lossning, är en form av tandlossning orsakad av en infektion eller inflammation i det mjuka vävnaden runt kanten av en tands rot, kallat periapikal granulom. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till en obehandlad karies eller en dödad tand (dödad pulpa), där smittbakterier sprider sig från den infekterade tandpulpan och når periapikal vävnaden.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Paleodontologi är ett ämnesområde inom arkeologi och antropologi som handlar om studiet av fossila tänder och mundhålor hos utdöda djur och människor. Det inkluderar analys av deras struktur, skada, funktion, tillväxt och diet baserat på tandsediment och andra relaterade bevis. Paleodontologi ger viktig information om evolution, utveckling, migration, livsstil och hälsostatus hos utdöda arter, inklusive människan.
Förfarande för avlägsnande av kariesangripet material från tänderna och biomekaniskt rätt förberedelse för lagning. Ett stående krav är att vidta åtgärder för att förhindra att lagningen misslyckas pga fortskridande karies eller otillräckligt motstånd mot yttre påfrestningar.
Avsaknad av tänder i någon del av underkäken eller överkäken.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
Proteiner som utgör en del av tandemaljmassan.
En typ av amelogenes (amelogenesis imperfecta), kännetecknad av ofullständig emaljbildning och överförd som X-bundet eller autosomalt dominant drag. Defekten är även förenad med brist på A-, C- eller D-vitamin, infektionssjukdom, prematuritet, förlossningsskada, Rh-inkompatibilitet, traumatisk skada eller lokal infektion. I lindriga fall syns små skåror, gropar och sprickor, i svåra fall horisontella rader av djupa gropar, och i extrema fall kan emaljen saknas.
Ett onormalt stort avstånd eller en onormal springa mellan två tänder.
Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.
Epitelceller som omger tandpapillen och som är differentierade i tre olika skikt: det inre emaljepitelet, bestående av ameloblaster som kommer att bilda emaljen, emaljpulpan och det yttre emaljepitelet, vilka båda reduceras och försvinner, före respektive under tanderuptionen.
Skötsel av den personliga munhygienen. Hit hör att hålla munnen ren och fin och främja god munhälsa i allmänhet.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Den sista permanenta tanden att växa fram på var sida av överkäken och underkäken.
I den medicinska kontexten, kan "rotstift" användas för att beskriva en process där resurser sparas genom att minska eller avskaffa vissa tjänster, program eller verksamheter som bedöms vara mindre effektiva eller nödvändiga. Detta kan jämföras med att "strica ut" med en röd penna (rotstift) på en lista över utgifter. Termen används ofta när det diskuteras om budgetnedskärningar inom sjukvården eller forskning.
En pulpectomi är en medicinsk procedur där den infekterade eller döda tandmärgen (pulpan) tas bort från en kariesdårad eller skadad tand. Detta görs vanligtvis för att behandla en inflammation eller infektion i pulpan, som orsakats av bakterier som trängt in i tandens inre delar. Efter att pulpan har avlägsnats desinfekteras och rengörs rotkanalen innan den fylls med en permanent fyllmaterial för att stabilisera tanden och förhindra ytterligare infektioner. Pulpectomi är vanligtvis ett steg i en rotcanalbehandling och används när tandens nerv inte kan återställas eller behållas.
Total avsaknad av tänder till följd av sjukdom eller utdragning.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
I en enkel mening kan parodontium definieras som det biologiska systemet runt och stöddande tanden, inklusive tandkött, käkben, cement och periodontal ligament (parodontalligament). Detta system arbetar tillsammans för att hålla tanden fast i käken och skydda den från skada orsakad av exempelvis bakterier och mekanisk påfrestning.
En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.
Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv, orsakade av bakterieplackens inflammation och canlängre framgående progressiva destruktion av dessa vävnader.
Ett inom odontologin allmänt använt statistiskt begrepp.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
"Mesial movement of teeth" refererar till den tandbetesrelaterade förändringen där tänder rör sig från sin ursprungliga position och drar sig närmare den mellersta linjen eller medianlinjen i käken. Detta fenomen kan inträffa som en komplikation av onormal tandbite, paradontit (tandköttsinflammation) eller på grund av bråckbildning. Mesial rörelse kan leda till oönskade förändringar i tandsättningen och behöver ofta behandlas med hjälp av ortodontisk vård, tandläkarvård eller kirurgi.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.
I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.
En delprotes som är konstruerad för att lätt kunna tas ut.
Konstgjord ersättning för en eller flera tänder, del av en tand eller intilliggande strukturer, vilken kan bestå av allt från en tanddetalj till en komplett uppsättning. Tandprotesen kan ha både kosmetisk och funktionell betydelse. Det finns speciella termer för löständer och specifika typer av löständer.
Insippring av vätskor, föroreningar och mikroorganismer i skarven mellan tand och lagning.
"Root canal obturation" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare fyller ut det kanalsystemet i roten på en tand efter att det har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Detta görs vanligtvis med ett material som kallas gutta percha, som är smältbart och formbart så att det kan anpassas till canalen. Obturationen stoppar smärta genom att blockera små nervändar i rotkanalerna och förhindrar infektioner från att spridas till omgivande benvävnad. Det är ett viktigt steg i slutförandet av en root canal-behandling, som syftar till att rädda en tand som annars skulle behöva dras ut.
Pulpainflammation, eller pulpit, är en smittsam inflammation i tandpulpanen, det vitala vävnadsområdet inne i tanden som innehåller blodkärl och nerver. Den orsakas vanligtvis av karies eller skada på tanden som exponerar pulpanen för bakterier från munhålan.
Tuggande och malande av föda i munnen.
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
En tandregleringshjälpmedel definieras som ett ortodontiskt eller tandtekniskt instrument, såsom en fast eller lös båge, en platta, en skruv, en gummiband eller en hake, som används för att korrigera, föryngra eller förbättra positionen och funktionen av tänder och/eller käkar genom att utöva kontrollerad kraft på tänderna under en viss tidsperiod.
Ett homeodomänprotein som samverkar med tataboxbindande protein. Det undertrycker gentranskription av målgener och spelar en kritisk roll i odontogenesen.
Tunn beläggning på tandytorna som ofta ger upphov till kariesangrepp och tandköttsinflammation (gingivit). Placket består av muciner från spottkörtlarna och mikroorganismer.
Tillämpning av odontologisk vetenskap i rättsfall.
Tätt, fibröst skikt av mesodermvävnad som omger emaljorgansepitelet. Cellerna vandrar så småningom till utsidan av det nyss bildade rotdentinet och ger upphov till cementoblasterna, som avsätter cement på roten som håller på att utvecklas, till fibroblasterna som bildar det parodontala ligamentet, och till osteoblasterna i det växande alveolarbenet.
"Bitewing radiography" är en typ av dental röntgenundersökning där patienten biter hårt på en film eller en digital sensor medan ett par rader av tänder simultant exponeras för att producera images av de övre och undre molara- och premolara tänderna. Detta ger information om karies, tandköttsinflammation och andra strukturella problem i mellanrummen mellan tänderna och kontrollera kvaliteten på eventuella fillings eller kronor.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp tillstånd som alla berör tanden's periapical, eller rotdempen, och orsakas av infektion eller inflammation i den pulpa (nerven och blodkärlen) inuti tanden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till karies eller trauma till tanden.
Sådan förskjutning och dålig kontakt mellan underkäken och överkäken att effektiviteten i käkens tuggrörelser påverkas negativt.
Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i bildningen av tandemaljen, den hårda yttre skiktet på tänderna. Det kodas för av genen AMELX hos kvinnor och AMELY hos män. Amelogenin utgör ungefär 90% av proteinerna i ameloblasternas extracellulära matrix under tidig tandemaljbildning, och är involverat i regleringen av mineraliseringen av emaljen.
PAX9 är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll under den tidiga utvecklingen av människans ansikte och hals, särskilt när det gäller skapandet av käkbenen och tändernas utveckling. PAX9 aktiverar eller stänger av specifika gener som behövs för att bilda strukturer i munhålan och för att initiera tandsäckarnas formation, där tänderna senare kommer att bildas. Genetiska mutationer i PAX9-genen kan leda till att tänder saknas eller är underutvecklade.
Den linje som tänderna i käken beskriver.
En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
Utkast och utformning av tandproteser i allmänhet eller av en specifik protes. Hit hör inte design av löständer. Stommen består vanligtvis av metall.
"Parodontalstatus" är ett begrepp inom tandvården som refererar till den sammanlagda bedömningen av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen's stödjevävnader, såsom kotor (tandkotor), bindväv och ben. En parodontalstatus-undersökning innebär vanligtvis att en tandläkare eller tandhygienist mäter djupen på de fickor som kan finnas mellan tänderna och kotorna, ser efter tecken på inflammation, retraktion av tandköttslinjen och eventuell benförlust. Denna bedömning används för att avgöra om patienten har någon form av parodontal sjukdom, som kan vara mild, moderat eller allvarlig, samt för att planera behandling och förebyggande åtgärder.
Fototeknik inom ortodonti, estetisk tandvård och patientundervisning.
"Dentinkänslighet" refererar till smärta eller obehag som uppstår när dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj, exponeras för yttre stimuli som kyla, värme, söta, sura eller skarp föda. Detta inträffar vanligtvis på grund av tandköttsretirering, tandbrist, tandblekning, onormalt slitage eller skada.
En legering som används för tandreparation och som innehåller kvicksilver, silver, tenn, koppar och möjligen zink.
'Ortodontiska bågfästen' är en typ av fast innesatt ortodontisk apparatur som används för att korrigera tandsättning och käkposition, bestående av en metallbåge fäst till tänderna med hjälp av små metallklamrar eller band.
En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.
Tandköttsinflammation, eller gingivit, är en inflammatorisk reaktion i tandköttet som orsakas av plack och bakterier som ansamlas vid tänderna.
Ca(OH)2. Ett vitt pulver med många terapeutiska användningsområden. Eftersom det har förmågan att stimulera mineralisering, används det i många tandpreparat.
Färdigheter, metoder, teknik och principer för förbättring av tändernas och ansiktets symmetri i syfte att uppnå såväl bättre uttseende som funktionalitet hos tänder, mun och ansikte.
Tandlagningar av metall, porslin eller plastmaterial, tillverkade för att passa i en preparerad kavitet och sedan cementeras fast i tanden. "Onlay"-lagningar läggs ovanpå bettytan på en tand eller flera. De hålls på plats genom friktion eller på mekanisk väg.
Behandling av tandytor med betmedel, vanligtvis fosforsyra, för att öka vidhäftningsförmågan för olika resiner.
"Parodontala skenor är instrument som används vid dentalbesök för att mäta djupet på parodontal pockets, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet, som ett indikator på parodontalförfall eller tandlossning."
Stelnad saft av de tropiska träden Palaquium och Payena, naturligt hemmahörande i Indonesien. Produkten är en transisomer av naturgummi och olöslig i vatten. Guttaperka används som tandfyllnads- och avgjutningsmaterial och för isolering inom elektroteknik.
En "karieshindrande medicin" är ett medel som används för att förebygga och skydda tänder från kariesutveckling. Dessa medel innehåller vanligtvis fluor, som hjälper till att stärka tandemaljen och gör det svårare för bakterier att orsaka skada på tänderna. Andra aktiva ingredienser i karieshindrande medel kan också inkludera xylitol och kalcium, som hjälper till att reducera mängden bakterier i munnen och stärka tändernas yta. Karieshindrande medel finns i olika former, såsom tandkräm, gel, spray, tablettor och lösningar.
Periapical tissue refers to the delicate, highly vascularized and innervated connective tissue that surrounds the apex of a tooth's root and is continuous with the periodontal ligament. It contains various cell types, including fibroblasts, immune cells, and neural elements, and plays a crucial role in maintaining the health and integrity of the tooth's supporting structures. Inflammation or infection of this tissue can lead to periapical periodontitis or abscess formation, which may require endodontic treatment to preserve the tooth.
'Tätningsmedel, dentala' refererar till material som används inom tandvården för att fylla ut och skapa en tät lämplig förslutning av hålrum (kaviteter) i tänder som orsakats av karies eller trauma. Dessa material kan vara av olika slag, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och keramerer, och väljs beroende på faktori som storlek och läge på hålrummet, estetiska krav och patientens vanor och preferenser.
Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.
Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.
"Tandreglering" är en odontologisk behandlingsmetod där en ortodontist använder sig av fasta eller lösa apparater för att korrigera tandsättning, rätas ut tandställningar och eventuellt justera käkrelationerna hos en patient, med syfte att förbättra funktion, estetik och allmän munhälsa.
Orthodontic extrusion refers to the process of moving a tooth in an upright position while it is being deliberately and slowly moved outward, thus increasing its length above the gum line through controlled force and pressure applied by orthodontic appliances or braces. This technique is often used in orthodontic treatment to correct teeth that are positioned too high or low relative to their neighboring teeth, to create space for crowding or to align the tooth before other procedures such as fitting a crown or veneer.
En blandning av metaller eller metallföreningar med andra metalliska föreningar i varierande proportioner för bruk som tandreparationsmaterial.
En specialitet inom odontologin med inriktning på vård av tandpulpan och behandling av pulpahålan.
Utformning och framställning av utrustning för reglering av tandställning eller riktning av tänder.
En parodontal ficka är ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet, där tandköttet fästes vid tanden. När tandplack ansamlas i denna ficka och orsakar inflammation kan den bli djupare, vilket kan leda till parodontit och eventuell tandlossning om den inte behandlas.
Pulpotomi är en behandlingsmetod inom tandvårdens endodonti, som innebär att man avlägsnar den kroniska inflammerade delen av pulpan (tandköttet) i en kavitet eller rotkanal, för att sedan fylla och seala dessa. Syftet är att behålla den hälsosamma rotsystemets pulpa och skydda den från ytterligare infektioner. Detta kan vara ett tillfälligt eller permanent lösning beroende på omständigheterna, ofta använd som en metod för att behandla barns mjukpulpa skador eller infektioner i permanenta tänder.
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Vanemässigt, ofrivilligt malande eller gnidande av tänderna mot varandra, ofta med krampaktigt hopbitna käkar och oftast i sömnen. Störningen kan leda till skada och spänningshuvudvärk. Underliggande orsaker tros vara känslomässiga, som t ex undertryckt aggression, spänningstillstånd, ilska, rädsla eller frustration. Syn. bruxism.
Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.
Ett snabbt digitalt bildsystem av lågdostyp som nyttjar en liten intraoral sensor istället för röntgenfilmsutrustning. Patienten utsätts för lägre exponering, och bildförvrängningen blir minimal, men upplösning och bildbredd är sämre än vid vanlig röntgen. En mottagarenhet som vidarebefordrar signalerna till en bilddator placeras i munnen. Systemet kan även användas för digitalisering av röntgenfilmbilder eller data från andra typer av detektorer.
En protes med utbredd användning som ger en stark, permanent lagning. Den består av en elektrolytiskt etsad gjutmetallshållare, som med harts cementeras (bondas) fast vid angränsande tänder, vars emalj också etsats med syra. Syn. fast delprotes, hartsbondad.
I en enkel medicinsk definition, är silikater kemiska föreningar som innehåller siliciumdioxid (SiO2) och andra metalloxider. De används ofta i medicinska produkter som exempelvis implantat, proteser och läkemedelskapslar på grund av deras goda biokompatibilitet och stabilitet. Silikater kan också förekomma i kosmetiska produkter och livsmedel som smörj- och fyllmaterial.
"Tandröntgen" är en typ av medicinskt dental imaging som använder sig av röntgensstrålning för att producera detaljerade tvådimensionella bilder av tänder och käkbenet, vilket hjälper odontologer att diagnostisera och behandla tand- och oralhälsorelaterade problem.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.
Protes eller tandlagning av tillfällig art, avsedd att försegla och stabilisera tanden under en kortare eller längre period, tills den kan ersättas av en permanent lagning.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.
Organiska föreningar innehållande en epoxid/oxirangrupp. De består av polyetrar framställda genom reaktion mellan bisfenol A och epiklorhydrin. Tack vare sina goda sammanfogande egenskaper används epoxihartser i stor utsträckning för limning, fogning och gjutning. De har betydande användning som tandmaterial.
"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.
En kronisk, endemisk form av tandemaljshypoplasi som orsakas av intag av vatten med hög fluorhalt under tandbildningsperioden. Tillståndet kännetecknas av bristfällig kalkbildning och kritliknande emalj, som med tiden får en brunaktig missfärgning.
En konstruktion som används som konstgjord eller protetisk ersättning för saknade tänder och angränsande vävnader. Hit räknas inte tandkronor, stödtänder eller artificiell tand.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Dentin som bildas av normal pulpa sedan rotspetsen färdigutvecklats.
I en enkel mening kan toothpaste (tandkräm) definieras som ett hygienprodukt som används tillsammans med en tandborste för att rengöra tänder och tandkött, förebygga dentalcaries (tandgnuggning) och fräna luften i munnen. De flesta toothpastes innehåller aktiva ingredienser som abrasiva medel, fluorider, humectanter, smakämnen, sötningsmedel och andra tillsatser för att ge extra skydd mot dentalcaries, känslighet, tandstenosbildning och ont i munnen.
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-joner, vilka frigörs som klor när lösningen kommer i kontakt med vatten. Det används vanligtvis som en 5-15% starkt koncentrerad lösning, även känd som blekmedel eller "blond"-lösning. Natriumhypoklorit är effektivt mot bakterier, virus och svampar, men kan vara skadligt för människor och djur vid höga koncentrationer eller inandning av ångor.
Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.
"Tandlossning (medicinsk: Periodontit) är en infektion som orsakas av bakterier och påverkar det mjuka vävnaden runt tänderna, samt i värsta fall även benstrukturen under tanden, vilket kan leda till att tanden lossnar."
Böld som tränger ut i tandköttet.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.
Sammanfattande benämning på två utdöda reptilordningar från Mesozoikum, nämligen Saurischia och Ornithischia.
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.
Det totala utbudet av tjänster för diagnos, förebyggande och behandling av tandsjukdomar eller tandskador.
En "kariesaktivitetstest" är ett laboratoriediagnostiskt test som mäter aktiviteten hos kariespatogener bakterier i oral håla, vanligtvis genom att mäta syrautvecklingen efter kolhydratkonsumtion. Det hjälper till att bedöma individens risk för kariesutveckling och kan användas som en del av en preventiv tandvårdsstrategi.
Periodontal attachment loss (PAL) refers to the clinical condition where the supporting structures of the teeth, including the gingiva (gums), periodontal ligament, and alveolar bone, are destroyed or damaged due to periodontal disease. This results in the detachment or separation of these structures from the tooth surface, leading to pocket formation and eventual tooth mobility or loss if left untreated. PAL is a key indicator of periodontal disease severity and progression, and its measurement is essential for diagnosing and monitoring periodontal health.
Fluoridföreningar, oftast i form av pasta eller gel, för lokal applicering för att motverka tandkaries.
"Rostfria stål är en legering av järn, krom och vanligtvis nickel, där minst 10,5% krom är innehållt för att bilda ett passivt oxidskikt på ytan som skyddar mot korrosion orsakad av syre och fukt i miljön."
En ärftlig (autosomalt dominant eller X-länkad) mineraliseringsrubbning med ofullständig emaljutveckling, som yttrar sig som en mycket tunn och ofta missfärgad tandemalj.
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktskvaliteter som orsakas av missanpassade bettrelationer och oregelbundna tändpositioner. Ortodontisten använder sig av en rad olika typer av apparater, såsom fasta och lösa klamrar, att korrigera tändernas position och förbättra bettfunktionen. Syftet med ortodontisk behandling är att förbättra individens käkfunktion, estetik och oral hälsa.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.
Apexification är en behandlingsprocess inom tandvårdens område som används när en permanent tand's rotändning, även känd som apiken, inte har utvecklats fullt ut eller saknas helt. Detta inträffar ofta vid odontogen nekros (död av tandvävnad) orsakad av trauma eller infektion.
I en enda mening kan 'Odontoma' definieras som en benign (godartad) tumör i munhålan som består av odontogen epitel (tandbildande vävnad) och odontogen mesenchym (underlaget för tandbildning). Odontomen är vanligtvis lokaliserade till käkbenet och kan vara associerade med en eller flera malformade tänder eller tandfragment. De är oftast små och asymptomatiska, men kan i vissa fall orsaka symtom som smärta, svullnad eller förändringar i bettfunktionen ifall de växer tillräckligt stora. Odontomen behandlas vanligen genom kirurgisk excision (bortoperation).
Alla sorters preparat för rengöring av tänder: vanligtvis innehåller de slipmedel, rengöringsmedel, bindmedel och smakämnen, och de finns i flytande form, pasta- eller pulverform. De kan även innehålla läkemedel och medel mot karies.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
Bettslitage på ytorna av en tandlagning eller ytslitage på löständer.
Zinc oxide-eugenol cement är ett sorts temporärt tandfyllningsmaterial som består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja extraktad från kryddnejlika. Det används ofta som en bas under tillfälliga kronor och brukar ha en ljusgul färg. Zinkoxid-eugenol cement har god biokompatibilitet, god isoleringsförmåga och en viss antibakteriell verkan. Det är relativt enkelt att arbeta med och härdar genom kontakt med vatten.
Tandemaljens egenskap att tillåta ljus, värme, gas, vätskor, metaboliter, mineraljoner och andra ämnen att passera. Mikroorganismers förmåga att tränga igenom emaljen räknas inte hit.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
"X-ray microtomography (micro-CT) is a non-destructive imaging technique that uses X-rays to create cross-sectional images of small objects, typically with dimensions ranging from a few millimeters to several centimeters. By reconstructing the series of 2D X-ray images, a 3D visualization of the object's internal structure can be generated, allowing for detailed analysis and measurement of various features at the microscopic level."
Tandemaljlöslighet, eller dual-species biofilm formation, refererar till förmågan hos två olika orala mikroorganismer att kolonisera och bilda en sammanhängande biofilm på ett tandem-liknande sätt på ett surfaces. Denna process involverar komplexa interaktioner mellan de två arterna, inklusive kommunikation genom signalsubstanser och koordinerad reglering av genuttryck, vilket leder till en stabil struktur med fördelaktiga egenskaper jämfört med var sina enskilda biofilmer. Tandemaljlöslighet kan spela en viktig roll i patogenesprocesser relaterade till oral hälsa, såsom kariesutveckling och parodontit.
Applicering av ett skyddande medel på en exponerad pulpa (direkt överkappning) eller på ett tunt, resterande skikt av dentin över pulpan (indirekt överkappning) för att pulpan skall kunna tillfriskna och återfå sina normala funktioner.
En tandpulpatest, även känd som pulpavitalitetstest, är ett sätt att utvärdera om pulpan (det levande vävnadsmaterialet inuti tanden) har blödning eller inte i respons på en stimulus. Det görs genom att applicera termisk, elektrisk eller kemisk stimuli på tanden och mäta patientens smärreaktioner eller avsaknaden därav. Denna information kan hjälpa odontologer att diagnosticera dentala problem som inflammation, infektion eller nekros i pulpan.
Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.
Eda receptorn, även känd som EDAR, är en typ av receptor som tillhör TNF-recettfamiljen (Tumor Nekros Faktor-Receptorfamiljen). Den aktiveras av proteinet EDA (Ectodysplasin A), vilket leder till signaltransduktion och reglering av celldifferentiering och cellyttstruktur i huden och andra ektodermala vävnader, såsom hårfolliklar och svettkörtlar. Genetiska mutationer i EDAR-genen kan leda till olika arvsmassabaserade sjukdomstillstånd, exempelvis Ectodermal Dysplasia.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.
En medicinsk definition av 'kariesanlag' är 'en område på tanden där bakterier har börjat angripa hård substance, ofta mellan tänderna eller vid tandens bas, och bildar kaviteter genom att bryta ner emaljen.' Detta kan leda till en hål i tanden om det inte behandlas. Kariesanlag orsakas vanligtvis av dålig oral hygien, konsumtion av sockerrika livsmedel och drycker, och vissa munbakteriers förmåga att metabolisera sockret till syra som angriper tänderna.
'Streptococcus mutans' är en gram-positiv, anaerob bakterie som främst förekommer i munhålan hos människor och är en av de huvudsakliga orsakerna till tandsmutsjukdomar, såsom karies, genom att producera syror som angriper tandemaljen.
Tandprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i såväl överkäke som underkäke.
En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
Avlägsnande av rotspetsen genom öppning av tandhålan från någon sida.
Ett sekret som finns i mycket små mängder i tandköttsskåran, och som av vissa anses vara en inflammatorisk vätska, medan andra anser att sekretet har en rengörande effekt, med plasmaproteiner som förbättrar vidhäftningen till epitelet, med antimikrobiella egenskaper, och med antikroppsverkan.
Ektodysplasin-receptorer (EDR) är en typ av receptormolekyler som spelar en viktig roll i utvecklingen och differentieringen av ektoderma, det yttre skiktet av celler hos embryot som senare blir hud, naglar, hår, svettkörtlar och tänder.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
En periapikal abscess är en samling av pios (fromma vätska) i tandens rothinna som orsakas av en infektion. Den uppstår när bakterier tränger in genom kaviteten i en cariös eller skadad tand och når pulpan, det levande vävnadsområdet inne i tanden. När pulpan dör orsakar infektionen en inflammation i området runt tanden, vilket leder till abscessbildning. Periapikala abscesser kan vara små och lokala eller sprida sig till mjukdelarna i ansiktet och käken. Symptomen inkluderar smärta, svullnad, rodnad, sårbildning och ibland feber. Behandlingen av en periapikal abscess består vanligtvis av att töja ut abscessen för att släppa ut pus, tandsanering eller eventuellt tandutvinning om tanden inte kan räddas. Antibiotika kan o
"Protein fouling" refers to the undesirable accumulation and binding of one or more proteins to a surface, which can negatively impact its function or performance in medical devices, laboratory equipment, or biological systems.
Tandköttssjukdomar är en allmän beteckning för olika patologiska tillstånd som drabbar tandköttet, även känt som gommen eller mukosan, och omgivande strukturer i munhålan.
Tillsättning av fluor, oftast i form av natriumfluorid, i t ex dricksvatten.
Tandpulpa är det levande, känsliga vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal. Tandpulpasjukdomar är en benämning på olika tillstånd som kan drabba denna tandpulpa och orsakas av olika faktorer, såsom tooth decay (tandcaries), skada eller trauma.
Saliv är ett vattenbaserat sekret som produceras av käkspeckarna och tungspetsgländerna i munhålan. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också elektrolyter, enzymer och proteiner som hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna och underlätta sväljningen.
Blödning från tandköttskanten, ofta i samband med tandköttsinflammation, parodontit, skador och C-vitaminbrist.
Vetenskaplig undersökning av mänskliga skelettdelar i den uttryckliga avsikten att åstadkomma identifikation. Häri ingår fastställande av personidentitet, skadeanalys, rekonstruktion av anletsdrag, fotografisk jämförelse, fastställande av tidpunkten för döden, samt brottsplatsundersökning. Rättsantropologer fastställer inte dödsorsaken, men tillhandahåller uppgifter som kan vara till hjälp för att fastställa den sannolika dödsorsaken. Detta är en gren av fysisk antropologi.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.