Tandemaljens egenskap att tillåta ljus, värme, gas, vätskor, metaboliter, mineraljoner och andra ämnen att passera. Mikroorganismers förmåga att tränga igenom emaljen räknas inte hit.

Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.

En typ av amelogenes (amelogenesis imperfecta), kännetecknad av ofullständig emaljbildning och överförd som X-bundet eller autosomalt dominant drag. Defekten är även förenad med brist på A-, C- eller D-vitamin, infektionssjukdom, prematuritet, förlossningsskada, Rh-inkompatibilitet, traumatisk skada eller lokal infektion. I lindriga fall syns små skåror, gropar och sprickor, i svåra fall horisontella rader av djupa gropar, och i extrema fall kan emaljen saknas.

Proteiner som utgör en del av tandemaljmassan.

Epitelceller som omger tandpapillen och som är differentierade i tre olika skikt: det inre emaljepitelet, bestående av ameloblaster som kommer att bilda emaljen, emaljpulpan och det yttre emaljepitelet, vilka båda reduceras och försvinner, före respektive under tanderuptionen.

Uppkomsten av tandemalj genom ameloblasternas verkan, från dentin-emaljkontakten till emaljsubstansen.

Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.

Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i bildningen av tandemaljen, den hårda yttre skiktet på tänderna. Det kodas för av genen AMELX hos kvinnor och AMELY hos män. Amelogenin utgör ungefär 90% av proteinerna i ameloblasternas extracellulära matrix under tidig tandemaljbildning, och är involverat i regleringen av mineraliseringen av emaljen.

Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.

Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.

En ärftlig (autosomalt dominant eller X-länkad) mineraliseringsrubbning med ofullständig emaljutveckling, som yttrar sig som en mycket tunn och ofta missfärgad tandemalj.

Ett utsöndrat matrismetalloproteinas (MMP-20; enamelysin; matrixmetallopeptidas-20) som står för den dominerande proteolytiska verkan i tandemaljmatrisen. Enzymet har hög specificitet för tandemaljproteinet amelogenin. EC?

Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.

Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.

Tandemaljlöslighet, eller dual-species biofilm formation, refererar till förmågan hos två olika orala mikroorganismer att kolonisera och bilda en sammanhängande biofilm på ett tandem-liknande sätt på ett surfaces. Denna process involverar komplexa interaktioner mellan de två arterna, inklusive kommunikation genom signalsubstanser och koordinerad reglering av genuttryck, vilket leder till en stabil struktur med fördelaktiga egenskaper jämfört med var sina enskilda biofilmer. Tandemaljlöslighet kan spela en viktig roll i patogenesprocesser relaterade till oral hälsa, såsom kariesutveckling och parodontit.

Det totala utbudet av tjänster för diagnos, förebyggande och behandling av tandsjukdomar eller tandskador.

I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:

En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.

Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.

"Tandremineralisering" refererer til den naturlige proces, hvor mineralske stoffer, herunder primært hydroxylapatit, genopbygges i emaljen på tænderne. Dette sker når plakkabakteriernes syreproduktion fører til at emaljen demineraliseres og bliver mindre hårdt over tid. Ved at udsætte tænderne for fluorider fra forskellige kilder, såsom toothpaste, saltvand eller fluortilførsler i drikkevandet, kan denne remineraliseringseffekt øges og hjælpe til at forebygge tandsygdomme som carier.

"Tandblekning, även kallat tandvittring, är en kosmetisk behandling som avsåger att förbättra utseendet på tänder genom att avlägsna eller reducera yttre färgstoff och fläckar, vilket resulterar i ljusare och vitare tänder."

Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.

"Tandmissfärgning, eller dental fluorosis, är en diskret till allvarlig missfärgning av tandens emalj, orsakad av för höga fluoridnivåer under uppväxten."