Tandköttssjukdomar är en allmän beteckning för olika patologiska tillstånd som drabbar tandköttet, även känt som gommen eller mukosan, och omgivande strukturer i munhålan.
'Tandkött', även känt som gingiva, är det tunna skiktet av mjuk vävnad som täcker käkbenen och omger tänderna.
Onormal tillväxt av tandkött till följd av cellförstoring (hypertrofi) eller ökning av antalet celler (hyperplasi).
Icke-inflammatorisk förstoring av tandköttet av andra orsaker än lokal irritation. Svullnaden beror typiskt på cellförökning.
Utbredd eller lokal, diffus, fibrös påväxt på tandköttet, oftast som ett autosomalt dominant drag, men vissa fall är idiopatiska och andra läkemedelsframkallade. Den förstorade gingivan är ljusröd, fast och läderartad, med finknottrig yta, och i svåra fall är tänderna nästan helt övertäckta.
Tandköttsinflammation, eller gingivit, är en inflammatorisk reaktion i tandköttet som orsakas av plack och bakterier som ansamlas vid tänderna.
Tandköttstumörer är abnorma, ofta elakartade tillväxter på munhålas skivor (tandkött), som kan vara orsakade av olika faktorer som genetiska mutationer eller irritationer, och de kan vara classificerade som benigna eller maligna beroende på deras potential att sprida sig och återkomma efter behandling.
Onormal utvidgning av tandköttets sulkus som inte åtföljs av apikal förflyttning av epitelfästet.
Onormal förstoring av tandköttet pga förstorade celler.
"Parodontalstatus" är ett begrepp inom tandvården som refererar till den sammanlagda bedömningen av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen's stödjevävnader, såsom kotor (tandkotor), bindväv och ben. En parodontalstatus-undersökning innebär vanligtvis att en tandläkare eller tandhygienist mäter djupen på de fickor som kan finnas mellan tänderna och kotorna, ser efter tecken på inflammation, retraktion av tandköttslinjen och eventuell benförlust. Denna bedömning används för att avgöra om patienten har någon form av parodontal sjukdom, som kan vara mild, moderat eller allvarlig, samt för att planera behandling och förebyggande åtgärder.
En måttskala för placktillväxt.
"Tandlossning (medicinsk: Periodontit) är en infektion som orsakas av bakterier och påverkar det mjuka vävnaden runt tänderna, samt i värsta fall även benstrukturen under tanden, vilket kan leda till att tanden lossnar."
Kirurgiskt avlägsnande av tandkött, vid fästet, så att en ny tandköttskant bildas. Metoden används för att ta bort tandköttsfickor, eller som förberedelse för mer omfattande kirurgiska ingrepp, samt för bättre åtkomst för avlägsnande av tandsten.
Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv, orsakade av bakterieplackens inflammation och canlängre framgående progressiva destruktion av dessa vävnader.
'Porphyromonas gingivalis' är en anaerob gramnegativ bakterie som är associerad med parodontit, en allvarlig form av tandköttsinflammation som kan leda till tandlossning och i värsta fall systemiska infektioner.
En parodontal ficka är ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet, där tandköttet fästes vid tanden. När tandplack ansamlas i denna ficka och orsakar inflammation kan den bli djupare, vilket kan leda till parodontit och eventuell tandlossning om den inte behandlas.
"Epithelfästet" är en term inom anatomi och histologi som refererar till den vävnad som täcker ytor av kroppen, inklusive huden och de slemhinnor som löper längs med luftvägar, matstrupe, urinvägar och reproduktiva organ. Epitelcellerna är specialiserade för att fungera som en barriär mellan det inre miljön och den yttre miljön, skyddar mot infektioner, håller kroppsvätskor inne och reglerar utbyte av substanser mellan kroppen och omgivningen.