Topoisomerase inhibitors are a class of medications that interfere with the function of topoisomerase enzymes, which are responsible for relaxing supercoiled DNA during processes such as replication and transcription. By inhibiting these enzymes, topoisomerase inhibitors introduce DNA breaks and prevent the completion of DNA replication or transcription, leading to cell death. These drugs are used in cancer chemotherapy to target rapidly dividing cancer cells.

Topoisomerase I inhibitors are a class of anticancer drugs that work by inhibiting the function of the enzyme topoisomerase I, which is involved in the relaxation of supercoiled DNA during processes such as replication and transcription. By inhibiting this enzyme, these drugs cause DNA damage and apoptosis (programmed cell death) in rapidly dividing cancer cells. Examples of Topoisomerase I inhibitors include camptothecin and its derivatives irinotecan and topotecan.

Topoisomerase II inhibitors are a class of anticancer drugs that work by interfering with the function of topoisomerase II, an enzyme that plays a critical role in the DNA replication and transcription processes. These inhibitors bind to the enzyme-DNA complex, preventing the relaxation of supercoiled DNA and causing DNA strand breaks. This results in the accumulation of DNA damage during DNA replication, which can lead to apoptosis (programmed cell death) of cancer cells. Topoisomerase II inhibitors are used in the treatment of various types of cancer, including leukemia, lymphoma, and solid tumors. Examples of topoisomerase II inhibitors include etoposide, doxorubicin, and mitoxantrone.

DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av den ena av de två DNA-strängarna, genomföring av den obrutna strängen genom brottpunkten och återförening av den kluvna strängen. Typ 1-DNA-topoisomeraser minskar belastningen på DNA-strukturen genom att relaxera superhelixvindlingarna och knutringarna i DNA-spiralen. EC 5.99.1.2.

DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av båda DNA-strängar, genomföring av de obrutna strängarna genom brottpunkten och återförening av de kluvna strängarna. Dessa enzymer relaxerar superhelixvindlingarna och frigör en duplex-DNA-knutring. EC 5.99.1.3.

En alkaloid från stammen på Camptotheca acuminata, ett träd hemmahörande i Kina. Substansen hämmar selektivt kärnenzymet DNA topoisomeras. Ett flertal halvsyntetiska kamptotecinanaloger har visat antitumöraktivitet.

Enzymer som reglerar DNA-topologin genom att bryta, relaxera, förbikoppla och återkoppla DNA-strängar i celler. Dessa enzymer har en viktig funktion i DNA-replikationssystemet. De klassificeras efter sin specificitet. Typ 1-DNA-topoisomeraser verkar på enkelsträngar av DNA, medan typ 2-DNA-topoisomeraser verkar på dubbelsträngar av DNA. EC 5.99.1.2.

Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.

N-(4-(9-akridinylamino)-3-metoxyfenyl)metansulfonamid. Ett aminoakridinderivat med starkt cytostatisk verkan. Det är effektivt vid behandling av akut leukemi och maligna lymfom, men har dålig verkan m ot solida tumörer. Det används i kombination med andra antitumörmedel. Det ger acceptabla bieffekter i form av benmärgshämning och hjärttoxicitet.

'Trypanosoma rangeli' är en protozoisk parasit som orsakar en sjukdom hos däggdjur, främst hos vampyrfladdermöss, men kan också infektera människor. Den tillhör samma släkte som den mer kända parasiten 'Trypanosoma brucei', som orsakar sjukdomen sömnsjuka i Afrika. 'Trypanosoma rangeli' överförs vanligtvis genom artruper och är inte direkt livshotande för människor, men kan orsaka symtom som feber, trötthet och svullnader i lymfkörtlarna.

En grupp antileukemimedel med immunsuppressiva egenskaper som främst erhålls från Ochrosia elliptica (tillhörande familjen Apocynaceae, oleanderväxter). De hämmar både DNA- och RNA-syntes.

"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.

Topotecan är ett cancerbekämpande läkemedel som tillhör gruppen topoisomeras I-hämmare. Det används för behandling av olika typer av cancer, bland annat äggstockscancer och långtgående småcellig lungcancer. Topotecan fungerar genom att hämma en specifik enzyms aktivitet i cancercellernas DNA-syntes, vilket leder till celldöd.

Ett bakteriellt DNA-topoisomeras II som katalyserar ATP-beroende delning av båda DNA-strängar, genomföring av hela strängar genom brottställena och återförening av de uppdelade strängarna. Topoisomeras IV binder till DNA i form av 2 parC- och 2 parE-underenheter. Enzymet är ett länkbrytande enzym som särar på sammankopplade dotterkromosomer efter DNA-replikation. EC 5.99.1.3

Teniposid är ett antineoplastiskt medel som verkar genom att stävja cellcykeln och orsaka apoptos, eller programmerad celldöd, i cancerceller. Det är en analog av podofillotoxin och hämmar specifikt enzymet topoisomeras II, vilket leder till att DNA-stängsel bildas och cellcykeln stoppas. Teniposid används primärt för behandling av akut myeloisk leukemi (AML) och small cell lung cancer (SCLC).

En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

Ringformat, supertvinnat duplex-DNA som isolerats från virus, bakterier och mitokondrier. Denna superhelixform av DNA har tillgång till fri energi. Under transkriptionsfasen är omfattningen av RNA-initiering proportionell mot superhelixgraden hos DNA:t.

Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en central roll i cellcykeln och DNA-reparationen, och som undertrycker oregelbunden celldelning och neoplasi (abnorm tumörväxt). Det gör detta genom att initiera apoptos eller celldelningsstopp vid skadad DNA eller påträngande onkogena signaler.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

"DNA-klyvning" refererer til den proces, hvor et DNA-molekyle klippes itu af et specifikt sted ved hjælp af et enzym kaldet en restriktionsenzym. Denne proces anvendes hyppigt i molekylærbiologi og genetisk engineering til at skære DNA-strenge op, så de kan manipuleres og for eksempel indsætte i andre organismer eller plasmider. Restriktionsenzymet krydser DNA-strengen på et bestemt sted, der kendes som en restriktionssite, hvor det specifikke sekvens af basepar er tilstede. Det resulterende DNA-fragment kan derefter anvendes i forskellige molekylærbiologiske teknikker som kloning og sekventering.

En medicinsk definition av 'DNA, katenat' är: DNA-molekyler som är sammanflätade med varandra i en dubbel helixstruktur, där varje molekyl består av två komplementära strängar av nukleotider. Denna struktur bildas under DNA-replikeringen och måste separeras innan celldelningen kan ske för att säkerställa korrekt fördelning av arvet till dottercellerna.

Razoxan är ett cytostatikum, ett slags cellgift som används inom cancerbehandling. Det är en kemisk substans som hämmar celldelning och kan användas för att behandla vissa typer av cancer, till exempel bräkensäckscancer (ovariellt carcinom). Razoxan ges vanligen intravenöst, det vill säga som en infusion direkt in i blodbanan.

Novobiocin är ett antibiotikum som verkar bakteriostatiskt, det vill säga att det hindrar bakteriers tillväxt och förökning, genom att störa deras proteinsyntes. Det produceras av Streptomyces niveus och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. Novobiocin har också visat sig ha viss verkan mot mykoplasma och chlamydia. Det används kliniskt för behandling av infektioner orsakade av dessa mikroorganismer, men på grund av sina biverkningar och begränsade spektrum används det inte lika ofta som andra antibiotika.

Proteiner, glykoproteiner eller lipoproteinfraktioner på tumörcellers ytor, som vanligen kan identifieras med monoklonala antikroppar.Många av dessa har antingen embryonalt eller viralt ursprung.