Trimetafan är ett läkemedel som används som smärtstillande och avslappnande medel, framförallt vid operationer i ögats glaskropp. Det fungerar genom att slappna av musklerna i kroppen, vilket hjälper till att minska smärtan och spasmer. Trimetafan är en antikolinerg muskelrelaxant och verkar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i muskler och nervändar.

Medel som främst verkar genom att stoppa nervsignalöverföringen via nikotinreceptorer på autonoma postganglienervceller. Eftersom de har så bred verkan, omfattande blockering av både sympatiska och parasympatiska system, har de i terapeutiskt bruk till stor del ersatts av mer specifika läkemedel. De används dock fortfarande för blodtrycksreglering hos patienter med dissekerande aortaaneurysm och för att sänka blodtrycket under operationer.

Hypotoni, kontrollerad, refererar till ett lägre än normalt muskeltoni i skelettmuskulaturen, som uppmätts med objektiva metoder under vila och/eller aktiv kontraktion, efter att ha eliminerat potentiala orsaker såsom neuromuskulära sjukdomar eller skador.

Oorganiska salter av den hypotetiska syran H3Fe(CN)6.

N,N,N-trimetyl-2-((1-oxobutyl)tio)-etanaminium. En svavelhaltig analog till butyrylkolin som hydrolyseras av butyrylkolinesteras till butyrat och tiokolin. Det används som reagens vid bestämning av bu tyrylkolinesterasaktivitet.

En histamin H1-antagonist, använd vid allergiska reaktioner, hösnuva, rinit, urtikaria (nässelfeber) och astma. Medlet har också haft veterinärt bruk. Det är ett av de mest använda av de klassiska antihistaminpreparaten och ger som regel mindre trötthet än prometazin.

Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.

Nitroprusside är ett snabbtverkande intravenöst blodtrycksmedel som används för att behandla akut högt blodtryck och hjärtödem. Det verkar genom att dilatera (vidga) de perifera artärerna, vilket sänker efterlasten på hjärtat och minskar blodtrycket. Nitroprussid bör endast användas under intensivvård och under ständig blodtrycksövervakning, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar, inklusive cyanidförgiftning.

Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Polypharmacology kan definieras som användandet eller påverkan av en enda substans, vanligtvis ett läkemedel, som binder och modulerar verkan på två eller flera målmolekyler i kroppen. Detta står i kontrast till den traditionella monoterapi-approachen, där varje sjukdom behandlas med en specifik läkemedelsbehandling riktad mot ett enda molekylärt mål. Polypharmacologi kan antingen vara avsiktlig, genom design av multifunktionella läkemedel som binder till och modulerar flera mål för att optimera effektivitet och/eller minska biverkningar, eller oavsiktlig, där en läkemedelsbehandling har oväntade effekter på andra än det ursprungliga målet.

En alfa-2-adrenerg agonist med såväl central som perifer nervsystemverkan. Dess främsta kliniska användningsområde är som medel mot högt blodtryck.

Ett blodtryckssänkande medel med viss antiarytmieffekt.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Ett centralt verkande blodtryckssänkande medel. Medlet sänker såväl det systoliska som diatoliska blodtrycket genom att aktivera det centrala nervsystemets alfa-2-adrenoreceptorer, vilket ger ett minskat sympatiskt signalflöde och därav minskad kärlspänning. Biverkningar är muntorrhet, trötthet och konstipation.

Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.