Tymidin är en naturligt förekommande nukleosid som består av pyrimidinbasen tymin och den femvärda sockerarten deoxiribos. Tymidin spelar en viktig roll i DNA-syntesen och är ett av de fyra building blocken (nukleotiderna) som bygger upp DNA-molekylen.

Tymidinkinase (TS) är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av tymidin till tymidinmonofosfat (dTMP) i nukleotidsyntesen, en viktig biokemisk process för celldelning och tillväxt.

Tymidinfosforylas är ett enzym som katalyserar den första steget i syntesen av DNA-nukleotiden tymidinmonofosfat (dTMP) genom att överföra en fosfatgrupp från en donator, vanligtvis ATP, till nukleosiden tymidin.

Tymidinmonofosfat (TMP) är ett nukleotid som består av en nukleobase vid namn tymin som är bundet till en sockerart som kallas deoxiribosa, vilket i sin tur är bundet till en fosfatgrupp. TMP är en building block i DNA-syntesen och spelar därför en viktig roll i cellers delning och tillväxt.

Tyminnukleotider, eller tidigare kända som deoxyribothymidinmonofosfat (dTMP), är en typ av nukleotid som primärt förekommer i DNA-molekyler. Varje tyminnukleotid består av en sockermolekyl, en fosfatgrupp och en bas, i detta fall thymin. Thymin bildar specifika par med adenin genom komplementär basparning, vilket är en viktig del av DNA-replikation och transkription.

En acykloviranalog som har kraftigt hämmande verkan på herpesvirusarter, inklusive cytomegalovirus. Ganciklovir används för att behandla cytomegalovirusinfektioner hos AIDS-patienter.

En cells förökning genom delning.

Simplexvirus är ett släkte inom herpesvirussläktet, som orsakar humana herpes simplexinfektioner (HHS). Det finns två typer av humant simplexvirus: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 tenderar att orsaka små sår i ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda typerna kan dock orsaka infektioner på vilken kroppsdel som helst. Simplexvirus är ett DNA- virus och efter första smittotillfället etablerar sig viruset i nervceller där det kan ligga latent och ge upphov till återfall av infektionen under resten av individens liv.

2'-deoxiuridin. En antimetabolit som omvandlas till deoxiuridintrifosfat vid DNA-syntesen. Undertryckande av deoxiuridin används för laboratoriediagnostik av megaloblastanemier till följd av brist på vitamin B12 och folat.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.

Nukleosid är en organisk komponent i nukleotider, som i sin tur är byggstenarna i nukleinsyror såsom DNA och RNA. Nukleosider bildas genom kondensation av en pentos (en fem-kolmon sugarkedja) med en heterocyklisk bas, vanligtvis adenin, guanin, cytosin, uracil eller tymin. Exempel på nukleosider är adenosin, guanosin, cytidin och uridin.

En cancerantimetabolit som omvandlas till fluorouracil efter snabb injektion. Vid långsam, kontinuerlig, intraarteriell infusion omvandlas ämnet till floxuridinmonofosfat. Det har använts för behandling av levermetastaser till gastrointestinala adenokarcinom och för lindrande behandling vid maligna tumörer i lever och mag-tarmkanal.

En nukleosid som ersätter tymidin i DNA och därmed verkar som antimetabolit. Den orsakar kromosombrott och har föreslagits som medel mot virus och tumörer.

"Thymine är en pyrimidinnukleotid som förekommer i DNA, där den bildar par med adenin genom två vätebindningar."

Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.

En purin- eller pyrimidinbas bunden till deoxiribos.

Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kovalent bundet till en femtoribos (ribose) via en beta-N1-glykosidbindning. Det förekommer naturligt i RNA och har en central roll i cellers proteinsyntes som en del av transfer-RNA (tRNA).

Tymidylatsyntas är ett enzym som katalyserar syntesen av nukleotiden tymidinmonofosfat (dTMP) till DNA-molekyler under cellens celldelning och tillväxt. Detta steg är av vital betydelse för cellens replikation och DNA- lagning, eftersom dTMP är en nödvändig byggsten i DNA-molekylen. Tymidylatsyntas hämmas av läkemedlet fluorouracil (5-FU), vilket används som cancerbehandling eftersom cancerceller tenderar att ha högre aktivitet hos detta enzym än normala celler.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

1-beta-D-arabinofuranosyluracil. En pyrimidinnukleosid som bildas i kroppen genom deaminering av cytarabin.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

En deoxyuridinanalog som blockerar DNA-syntes hos virus.

Funktionell nukleosidguanosinanalog. Den har antimetabolisk verkan, isynnerhet hos virus. Används som antiviralt medel, särskilt vid herpesinfektioner.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.

Typarten av Simplexvirus som orsakar de flesta former av icke-genital herpes simplex hos människor. Primär infektion förekommer huvudsakligen hos små barn, varefter viruset blir latent i dorsalrotsnervknutan. Viruset kan därefter från och till under livet aktiveras och ger då för det mesta godartade åkommor.

Pyrimidine nucleosides are organic compounds consisting of a pyrimidine base (such as thymine, cytosine, or uracil) linked to a sugar molecule, typically ribose or deoxyribose, via a beta-N-glycosidic bond.

Genetic therapy, also known as gene therapy, is a medical discipline that involves the use of genetic material, such as DNA or RNA, to treat or prevent diseases. It typically involves introducing functional genes into cells in order to correct genetic defects or to provide a therapeutic benefit. This can be accomplished through various methods, including the use of viral vectors, naked DNA, or RNA interference techniques. The goal of genetic therapy is to restore normal function to cells or tissues that have been affected by genetic disorders or diseases, offering the potential to treat or cure conditions that are currently considered incurable.

N-(4-(((2,4-diamin-6-pteridinyl)metyl)amino)benzoyl)-L-glutamsyra. Ett folsyraderivat som används som råttgift och som visat sig ha teratogen effekt.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

En medicinsk definition av 'Nukleosidfosfatkinas' är ett enzym som katalyserar reaktionen där en fosfatgrupp (en fosfoeserbindning) överförs från adenosintrifosfat (ATP) till en nukleosid eller en nukleotid. Denna reaktion är viktig för att producera nukleosidmonofosfater, som är building blocks i syntesen av DNA och RNA. Det finns olika typer av nukleosidfosfatkinaser som är specifika för de olika nukleosiderna, till exempel adenosinkinase (AK) för adenosin, guanosinkinase (GK) för guanosin och så vidare.

5-brom-2,4(1H,3H)-pyrimidindion. Ett bromerat derivat av uracil som verkar som antimetabolit sedan det ersatt tymidin i DNA. Medlet används mest som ett experimentellt mutagent preparat, men dess deox iribosid (bromdeoxiuridin) används för behandling av tumörer.

NAD+-dehydrogenas är ett enzym som katalyserar oxidationen av NADH till NAD+, vilket är en central reaktion i cellens energiproduktion genom celldygnets (cell respiration). Detta enzym spelar också en viktig roll i produktionen av reaktiva syremolekyler som kan skada celler. Inhibition eller mutation av NAD+-dehydrogenas har associerats med flera sjukdomar, inklusive neurodegenerativa störningar och cancer.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

"Mitogen" är ett medico-biologiskt begrepp som refererar till en substans eller en signal som stimulerar celldelning, specifikt mitosen, i celler som är kapabla av att dela sig. Mitogena stimuli får vanligtvis reaktion hos vissa typer av celler, särskilt vita blodkroppar (leukocyter), genom att aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som slutligen leder till upphörande av celldelningscykeln hos en quiescent cell och början av en ny celldelingsprocess. Exempel på naturliga mitogena ämnen inkluderar tillväxtfaktorer, som ger signaler för celldelning under normala fysiologiska processer, medan vissa virusproteiner och tumörpromotorer kan också agera som mitogena på obehaglig sätt och bidra till onkogenes eller cancerutveckling.

Ett enzym som reversibelt katalyserar fosforyleringen av deoxicytidin så att det bildas ett nukleosiddifosfat och deoxicytidinmonofosfat. Också cytosinarabinosid kan fungera som mottagare. Alla naturliga nukleosidtrifosfater, utom deoxicytidintrifosfat, kan vara givare. Enzymet aktiveras av vissa virusarter, i synnerhet herpes simplexviruset (Herpesvirus hominis). EC 2.7.1.74.

Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Purin- eller pyrimidinbaser bundna till deoxiribos, med bindning till en fosfatgrupp.

Nukleosider som förlorat två hydroxigrupper från sockerdelen. De flesta av dessa föreningar har bredspektrumverkan mot retrovirus tack vare sin antimetabola effekt. Nukleosiderna fosforyleras intracellulärt till 5'-trifosfat och hämmar omvänd transkription hos virus genom att bilda kedjeavslutningar.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Uracil är en av de nucleotider som förekommer i RNA, där det ersätter tymin som en beståndsdel i en del av RNA:s building block, ribonukleotider. Uracil är en pyrimidinbas och har en liknande struktur som tymin, men saknar en metylgrupp som tymin innehåller. Det spelar en viktig roll i kopiering och syntes av RNA under cellens normala funktioner.

Zidovudin, även känt som AZT, är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla HIV-infektioner. Det fungerar genom att hämma enzymet reverse transcriptas, vilket HIV behöver för att replikera sin DNA och sprida sig i kroppen. Zidovudin kan inte bota HIV eller AIDS, men det kan hjälpa till att fördröja sjukdomens framskridande och förbättra livskvaliteten hos de drabbade.

Den sockerart som tillsammans med någon av de fyra kvävebaserna adenin, cytosin, guanin eller tymin bildar DNA.

En prodrug är en farmakologisk substance som undergår biotransformation in vivo till sin farmacologiskt aktiva form, vanligtvis genom metabolism i levern. Detta görs för att förbättra farmakokinetiska egenskaper, såsom absorption, distribution, metabolism och exkretion (ADME), och/eller för att reducera toxicitet eller biverkningar hos den aktiva substansen.

DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.

Ett medel mot cancer som hämmar DNA-syntes genom att blockera ribonukleosiddifosfatreduktas.

Gener som används transgent, dvs med hjälp av genöverföringsteknik, för att framkalla celldöd.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.

Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.

En blandad grupp störningar kännetecknade av förändrad mitokondriemetabolism som leder till onormala muskel- och nervfunktioner. De drabbar ofta flera system och kan variera avsevärt beroende på åldern vid debut (oftast under de 10-20 första åren av livet), vilka muskler som drabbas, svårighetsgrad och förlopp.

Purinbaser besläktade med hypoxantin, en mellanstegsprodukt i urinsyrasyntesen och nedbrytningsprodukt vid adeninkatabolism.

DNA som finns i tumörvävnad.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.

En homogen och snabbväxande leukemiform hos möss.

Uridinfosforylas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av uridinmonofosfat (UMP) till föreningarna uracil och fosfat genom att avlägsna en fosfatgrupp. Detta enzym spelar därför en viktig roll i nucleotidmetabolismen hos levande organismer.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

En pyrimidinnukleosid som består av basen cytosin, kopplad till D-ribos, ett socker med fem koldelar.

Uracilnukleotider vars sockerdel utgörs av deoxiribos.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Trifluridin är ett antiviralt läkemedel som används för behandling av herpes simplex-infektioner, särskilt när de uppstår hos immunosuppicerade individer. Det verkar genom att inhibera viral DNA-polymeras och därmed stoppa virusets förmåga att replikera sig.

Uridinkinase (UK) är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av nukleosiden uridin till uridinmonofosfat (UMP) under produktionen av nukleotider i cellmetabolismen. Det finns två isoformer av uridinkinas hos människor, UK1 och UK2, som båda spelar en viktig roll i celldelning och tillväxt.

'Experimentelle Tumoren' refererer til forskningsmodeller av voksende, abnormale celler, designet for å afterforske mekanismer og behandlingsmuligheter for kraftige, livstruende værtscellereguleringsovergrepene kreft. Disse modellene kan inkludere to-dimensjonale cellagre, tre-dimensjonale organoider eller levende dyr (f.eks. musmus) med inducerte tumorer.

NADP-dehydrogenase, också känt som NADP+ reduktas, är ett enzym som katalyserar oxidationen av NADPH till NADP+ i celler. Detta enzym spelar en central roll i celldesoxideringsprocessen och bidrar till att underhålla cellens reduktiva potential. Det är också involverat i flera metaboliska processer, inklusive syntesen av fettsyror, steroider och nukleotider.

I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.

Organisk bas, 6-oxi-2-aminopurin (C5H5N5O). Det ingår i guaninnukleotider.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

Pyrimidinnukleotider är molekyler som består av en pyrimidinbas (tymin eller cytosin), en pentos fosfatbacke (ribose eller deoxyribose) och en fosfatgrupp. De är en del av nukleinsyrorna DNA och RNA, där de bildar baspar med purinnukleotider genom komplementär basparning (tymin med adenin och cytosin med guanin).

En familj av icke-höljeförsedda virus som infekterar däggdjur (Mastadenovirus) och fåglar (Aviadenovirus). Infektionerna kan vara symtomfria eller ge upphov till en rad sjukdomar.

Mukoproteiner från bönor (Phaseolus vulgaris). Några av dem har mitogen verkan på lymfocyter, andra agglutinerar alla eller vissa typer av erytrocyter eller lymfocyter. De används huvudsakligen vid undersökning av immunmekanismer och i cellkulturer.

Läkemedel som kemiskt liknar naturliga metaboliter, men som skiljer sig tillräckligt för att störa den normala metaboliska processen.

Adenosinmolekyler som kan ha ersättningar i samtliga positioner, men som saknar en hydroxylgrupp i ribosdelen.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

En familj höljeförsedda, raka, dubbelsträngade DNA-virus, som infekterar en rad olika djurarter. Tll underfamiljer räknas, utifrån biologiska kännetecken, Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Nukleotider är de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA, molekyler som lagrar genetisk information och kodar för proteiner. En nukleotid består av en pentos-socker (ribosa eller deoxyribosa), en fosfatgrupp och en nitrogenbas. Nitrogenbaserna kan vara adenin, guanin, cytosin och uracil i RNA eller thymin i DNA. Nukleotider kopplas samman med varandra genom fosfatbrückor mellan sockerstrukturerna och bildar på så sätt långa polymerkedjor.

Biologiskt aktivt DNA som sammansatts in vitro av DNA-segment från olika källor. Det innehåller sammanfogningspunkten för en heteroduplexregion, där två olika DNA-molekyler är förenade.

En pyrimidinanalog som utgör en antimetabolit mot tumörer. Den stör DNA-syntesen genom att blockera den tymidylatsyntetasförmedlade omvandlingen av deoxiuridylsyra till tymidylsyra.

Hämmare av enzymet dihydrofolatreduktas (tetrahydrofolatdehydrogenas), som omvandlar dihydrofolat (FH2) till tetrahydrofolat (FH4). De har utbredd användning inom cancerkemoterapi.

Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.

En antimetabolit mot tumörer med immunsuppressiva egenskaper. Preparatet hämmar tetrahydrofolatdehydrogenas och förhindrar bildandet av tetrahydrofolat, som behövs för att syntetisera tymidylat, en viktig DNA-komponent.

Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.

Stavudin är ett antiretroviralt läkemedel som används för behandling av HIV-infektion. Det är en nukleosidanalog reverse transkriptas inhibitor (NRTI) och fungerar genom att hämma virusesens förmåga att replikera sin genetisk information.

Deoxycytidine är ett derivat av cytosin, en nucleotid som förekommer i DNA. Deoxycytidine består av en deoxiribos-sockermolekyl som är kovalent bundet till en cytosinbas. Det spelar en viktig roll i celldelningen och cellens livscykel, genom att vara en byggsten i DNA:s dubbelhelix.

Pentosyltransferases are a group of enzymes that catalyze the transfer of a pentose sugar molecule from an activated donor to a specific acceptor molecule, such as a nucleotide or a polysaccharide. These enzymes play important roles in various biochemical pathways, including the biosynthesis of nucleic acids, glycoproteins, and other complex carbohydrates.

Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.

Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.

Införande av funktionella (vanligen klonade) gener i celler. Olika sorters teknik och naturliga processer används för genöverföringen, som t ex cellhybridisering, liposomer eller mikrocellförmedlad genöverföring, elektroporering, kromosomförmedlad överföring, transfektion och genetisk transduktion. Genöverföring kan leda till såväl ombildade celler som organismer.

En ganska stor grupp enzymer, omfattande inte bara dem som omvandlar fosfat, utan även difosfat,nukeotidylrester och andra. Dessa har indelats efter acceptorgrupp. EC 2.7.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.

Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

En grupp akuta infektionssjukdomar orsakade av herpes simplexvirus typ 1 eller typ 2, kännetecknade av uppkomst av små vätskefyllda blåsor med upphöjd, röd botten på hud eller slemhinnor. Den kan uppstå som primär infektion eller återkomma pga reaktivering av latent infektion.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Enzyminduktion refererar till processen där aktiviteten hos ett enzym ökar som ett resultat av exponering för en inducerande agent. Detta sker vanligtvis genom att induceringsagenten påverkar genuttrycket och/eller syntesen av enzymet, vilket leder till en ökad mängd fungerande enzym i cellen. Enzyminduktion kan ha kliniskt relevans inom områden som farmakologi och toxicologi, eftersom den kan påverka både farmakokinetiken och toxikokinetiken av olika substanser.

RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.

Ett enzym som katalyserar den hydrolytiska deamineringen av deoxicytidylsyra till deoxiuridylsyra och ammoniak. Det har en viktig roll i regleringen av deoxinukleotiderna hos högre organismer. Enzymet verkar också på vissa 5-substituerade deoxicytidylsyror. EC 3.5.4.12.

Cytosinnukleotider som har deoxiribos som sockerdel.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Typarten till släktet Varicellovirus som ger upphov till vattkoppor (varicella) och bältros (herpes zoster) hos människor.

En purinnukleosid bestående av guanin bundet via sitt N9-kväve till C1-kolet i ribos. Guanosin ingår i RNA, och dess nukleotider har stor betydelse i ämnesomsättningen.

Leverregeneration är den förmågan hos levern att regenerera och återställa sin funktion och storlek efter skada eller delvis borttagande. Denna process involverar att kvarvarande hepatocyter, leverceller, prolifererar och differensieras för att ersätta skadade eller avlägsnade celler. Det är en unik egenskap hos levern som möjliggör att den kan återställa sig till nästan sin ursprungliga storlek och funktion, även efter en betydande del av den har tas bort.

Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.

Tioinosin är ett organisk förening som består av en heterocyklisk bensendion-ring, innehållande två svavelatomer och en inosin-grupp. Det är ett nukleosid som bildas genom kondensation av svavelkvävebasen tiobase (4-thiouracil) med ribose-sötningsmedlet. Tioinosin har visats ha potential som antiviral, antibakteriell och antitumörmedel i vissa studier, men det används inte rutinmässigt inom klinisk medicin på grund av dess okända säkerhets- och effektprofil hos människor.

"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus, för att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Detta skapar en standardiserad modell för att undersöka cancerbiologi och kan ge insikter om tumörväxternas beteende på cellulär nivå.

Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.

5-brom-2'-deoxicytidin.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

Antimetabolitpreparat som används i behandling av cancer.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

"Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta syntetiska enkelsträngade DNA-molekyler, som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider."

En experimentell form av lymfocytisk leukemi hos möss.

Nukleotidaser är en grupp av enzymer som bryter ned nukleotider, de building blocken för DNA och RNA, till enskilda nukleosidmonofosfater. Denna process katalyseras genom att nukleotidaserna hydrolyserar fosfoestrarbindningarna mellan nucleosiden och de två eller tre fosfatgrupperna i nukleotider. Det finns olika typer av nukleotidaser, inklusive 5'-nukleotidaser, 3'-nukleotidaser och apurinska/apyrimidiniska nukleotidaser, som är specialiserade på att bryta ned specifika typer av nukleotider. Nukleotidaser har en viktig roll i cellulär metabolism genom att reglera nivåerna av nukleotider och frisätta byggstenar för syntesen av andra molekyler.

Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.

"Genetisk transformation refererer til den proces, hvor DNA fra en organisme overføres til en anden organisme for at ændre dens genetiske makeup og dermed dens fysiologi eller egenskaber. Dette opnås ofte ved brug af en vektor, typisk en plasmid eller virus, der indeholder det ønskede DNA. Den resulterende ændring i genomet kaldes for en genetisk transformation."

Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.

Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.

Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.

Intervallet mellan två på varandra följande celldelningar, då de enskilda kromosomerna inte är urskiljbara. Interfasen består av G-faserna (G1, G0 och G2) samt S-fasen (då DNA-replikationen äger rum).

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

En pyrimidinnukleosidanalog som huvudsakligen används för behandling av leukemi, i synnerhet akut, icke-lymfoblastisk leukemi. Cytarabin är ett antimetaboliskt antitumörmedel som hämmar DNA-syntesen. Dess verkan är specifik för cellcykelns S-fas. Medlet har även antivirala och immunnedsä'ttande egenskaper.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

"Strålningseffekter" refererer til de skader eller fysiologiske forstyrrelser, som kan opstå som følge af eksponering for ioniserende stråling, såsom røntgenstråling og radioaktivt nedfald. Disse effekter kan variere alt efter størrelsen og varigheden af stråle dosen, samt hvordan kroppen udsættes for strålingen. Strålningseffekter kan være akutte, med symptomer som opstår hurtigt efter eksponering, eller kroniske, med symptomer som udvikler sig over en længere periode. Akutte effekter kan inkludere hudskader, sygdomme i blodet og forstyrrelser af det centrale nervesystem, mens kroniske effekter kan inkludere øget risiko for kræft og arvelige skader.

En grupp genetiskt identiska celler som alla utvecklats ur en enda modercell genom mitos (hos eukaryoter) eller binär delning (hos prokaryoter). Till kloner hör också molekyler av rekombinant-DNA som alla bär en och samma sekvens.

I en enda mening kan 'bystander-effekt' inom medicin definieras som ett fenomen där närvaron av oskyddade, oskadliga celler eller molekyler i närheten av skadliga stimuli påverkas negativt, vilket kan leda till skada eller död av de oskyddade cellerna. Detta fenomen har observerats inom flera områden inom medicinen, såsom strålbehandling och cancerterapi, där biverkningarna orsakas av att skyddade celler drabbas av behandlingens skadliga effekter.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

"En pentose är en monosackarid bestående av fem kolatomer, vanligtvis förekommande i formen av en ketos eller aldos sugar."

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

Instabila fluorisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Fluoratomer med atomvikterna 17, 18, 20-22 är radioaktiva isotoper av grundämnet (F).

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Retroviridae är en familj av virus som inkluderar retrovirus, vilka karaktäriseras av att ha en diploid, RNA-baserad genomet som kopieras till DNA med hjälp av en revers transkriptas-enzym under dess livscykel. Den resulterande DNA-kopian integreras sedan i värddjurets genom, vilket gör att virusets information kan behållas och replikeras tillsammans med värddjurets celler. Många retrovirus är också kända för att orsaka sjukdomar hos djur och människor, inklusive HIV (Human Immunodeficiency Virus), som orsakar AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome).

En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.

DNA-beroende DNA-polymeras i bakterier, djur- och växtceller. Under replikationsförloppet katalyserar dessa enzymer anslutningen av deoxiribonukleotidrester till änden av en DNA-sträng i närvaro av DNA som mallprimer. De har även exonukleasverkan och spelar därför en roll vid DNA-reparation. EC 2.7.7.7.

"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.

"Cell transformation, viral" refererer til den proces hvor et virus inficerer en celle og forårsager ændringer i cellens genetiske makeup og opførsel, fremme cells overvækst eller udvikling af cancer. Dette sker når virale oncogener eller andre gener der påvirker cellcyklussen aktiveres og/eller regulerende gener støjes. Eksempler på virusser der kan forårsage celtransformation inkluderer humane papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og Epstein-Barr virus (EBV).

Pyrimidine phosphorylases are a group of enzymes that play a crucial role in the metabolism of pyrimidines, which are nitrogenous bases found in nucleic acids such as DNA and RNA. These enzymes catalyze the reversible reaction of phosphorolysis, in which a pyrimidine nucleoside is broken down into a pyrimidine base and a sugar phosphate using inorganic phosphate.

Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Nucleoside transport proteins (NTPs) are membrane-bound proteins responsible for facilitating the bidirectional movement of nucleosides and their analogs across the cell membrane. They play a crucial role in maintaining nucleoside homeostasis within cells, as well as in the uptake of nucleoside-based drugs used in chemotherapy. NTPs are essential for the survival of all organisms, from prokaryotes to humans.

Dideoxynucleotides are synthetic analogs of nucleotides, which are the building blocks of DNA and RNA. Unlike normal nucleotides, dideoxynucleotides lack a hydroxyl group (-OH) in the 3' carbon position of the sugar molecule (deoxyribose). This structural difference makes it impossible for dideoxynucleotides to form phosphodiester bonds with subsequent nucleotides during DNA synthesis, which ultimately results in termination of the growing DNA chain.

Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Cancer i grov- eller tjocktarmen.

En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.

Experimentellt framkallade tumörer i levern.