"Upphostning" kan definieras som en patologisk process där kroppsvävnad bryts ned och ersätts av ämnen som inte har sin normala plats eller funktion, ofta orsakat av infektion, inflammation eller cancer.

Tuberkulos i lungorna.

Bestående, onormal vidgning av luftrören.

En ärftlig sjukdom i de exokrina körtlarna som drabbar främst bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna, och som brukar börja i barnaåren. Sjukdomen kännetecknas av kroniska luftvägsinfektioner, nedsatt kapacitet hos bukspottkörteln och benägenhet för värmeutmattning. Skrumplever under barndomen förekommer ofta och kan leda till portahypertension, mjältförstoring och hypersplenism.

Luftrörskatarr, eller nasal katarr, är en inflammation i näshålorna som orsakar slemmiga, vattniga eller stickande sekretioner och möjligen svullnad i näsan och svalgången.

'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.

"Medicinskt, betyder 'provhantering' att övervaka och kontrollera symptomen eller effekterna av en sjukdom eller tillstånd, vanligtvis genom användning av läkemedel eller terapi."

Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.

Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.

Proteiner som återfinns i eosinofilkorn. De är primärt basiska proteiner med betydelse för immunskyddet och för aktiverade eosinofilers förinflammatoriska verkan.

Mätning av den största luftmängd som kan avges vid forcerad VC-bestämning inom ett givet antal sekunder. Den anges som FEV med ett indextal för antalet sekunder mätningen gjorts, eller ibland som ett procenttal av den forcerade vitalkapaciteten.

Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.

En hyperton saltlösning är en lösning med högre salthalt än den normalt förekommande i kroppsvätskor, vilket kan störa elektrolytbalansen och leda till dehydrering om intaget överstiger kroppens förmåga att utsöndra salt.

Plötslig och ljudlig utdrivning av luft ur lungorna genom en delvis stängd struphuvudöppning, efter inandning. Hostan är en reaktion på retningar i luftstrupe och luftrör och en skyddsmekanism för att rensa luftvägarna från främmande föremål och sekret.

Medel som ökar utsöndringen från slemhinnor. Hit räknas även mukolytiska medel, dvs preparat som är slemförtunnande. Syn. expektorantia.

Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.

I en enkel mening kan "varbildning" definieras som en process där levande vävnad ersätts av hårda, icke-levande substans, vanligtvis kalk eller kolföreningar. Detta fenomen är också känt som "kalkification" eller "petrifikation". Varbildning kan ske naturligt i vissa djur och växter, men den kan även vara ett tecken på sjukdom eller skada hos människor.

Ett sjukdomstillstånd med diffusa och irreversibla luftflödeshinder. Underordnade typer av KOL är kronisk bronkit och lungemfysem.

Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av luftrören.

Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.

Tuberkulose (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Den vanligaste formen av sjukdomen drabbar lungorna, men den kan även spridas till andra delar av kroppen. Symptomen på TB inkluderar hosta som varar länge, feber, viktminskning och trötthet. Sjukdomen överförs vanligtvis via luften när en smittad person nyser eller hostar ut bakterierna. Behandlingen för TB består av en kombination av antibiotika som vanligtvis varar i sex till nio månader.

"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."

Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.

Onormal ökning av antalet eosinofila celler i blod, vävnader och organ.

En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungvolymer, flöden och gasutbyte för att bedöma lungfunktionen hos en individ.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

En Pseudomonasinfektion är en infektion orsakad av grampositiva stavbakterier av släktet Pseudomonas, vanligtvis Pseudomonas aeruginosa, som kan kolonisera och infektera skilda typer av vävnad i människokroppen. Dessa bakterier är vanligen förekommande i vatten, jord och vegetation, men de kan även kolonisera miljöer som sjukhus och utveckla resistens mot antibiotika. Infektionerna kan vara livshotande, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom patienter med cystisk fibros eller AIDS, samt för äldre och kroniskt sjuka patienter.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av proteiner, inklusive elastin. Det klyver företrädesvis bindningarna på karboxylsidan av Ala och Val, med större specificitet för Ala. EC 3.4.21.37.

"Läkemedelsresistent tuberkulos definieras som en form av tuberkulossjukdom orsakad av mycobacterium tuberculosis-bakterier som är resistenta mot ett eller flera vanligt använda tuberkulosläkemedel, vilket gör sjukdomen svårare och i värsta fall omöjlig att behandla."

Bruk av instrument och teknik för att åskådliggöra material och detaljer som inte är synliga med blotta ögat. Detta åstadkoms genom förstoring av bilder, vilka överförs med ljus- eller elektronstrålar genom optiska eller magnetiska linser som förstorar hela bildfältet. Vid svepmikroskopi skapas bilder genom punktvis avbildning av preparatet, i förstorad skala, efterhand som en smal stråle av ljus, elektroner, laser, en ledande sond eller topografisond sveper över det.

Vitalkapacitet (Total Lung Capacity - TLC) är den totala volymen av luft som kan inandas när lungorna expanderas maximalt. Detta inkluderar residualvolymen, den luft som alltid finns kvar i lungorna även efter maximal utandning, och den komplementära lungvolymen (IC), det vill säga den extra volym av luft som kan tas upp efter en normal inandning. Vitalkapaciteten är ett viktigt mått på lungfunktionen och minskar vid exempelvis lungsjukdomar eller åldrande.

Alla sjukdomstillstånd som kännetecknas av ihållande hinder för luftflödet i luftrören.

Tester som innebär inandning av allergen (i form av dimma eller damm), farmakologiskt aktiva lösningar i sprejform (t ex histamin eller metakolin) eller kontrollpreparat, och därpå följande lungfunkti onsanalys. Sådana tester används för diagnos av astma.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna, inklusive näsa, svalg, bronker och lungor, orsakade av olika patogener som bakterier, virus eller svampar.

Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av sjukdomar i andningsvägarna och deras organ. Under denna teknik faller andningsfunktionstester.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och symbolen Ra. Det upptäcktes år 1898 av Pierre och Marie Curie och används främst inom medicinen för behandling av cancer, då det sänder alfa-strålning som kan förstöra cancerceller.

Radon är ett radioaktivt ädelgas som förekommer naturligt i jordens skorpa och kan akkumuleras i byggnader, särskilt under grunden eller i källaren. Långvarig exponering för höga nivåer av radon gas kan öka risken för lungcancer.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Radioaktivitet är ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant, under processen kallas detta för radioaktiv decay. Under sönderfallen emitteras hö energetiska partiklar och/eller gammastrålning. Detta leder till att den ursprungliga atomkärnan förändras och omvandlas till en annan kemisk element. Radioaktiva isotoper, också kallade radionuklider, kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt i laboratorier och kärnreaktorer.

I en enskild medicinsk betydelse kan "uran" referera till användningen av uran-238 eller uran-235 som en källa till joniserande strålning inom radiationsteori och strålbehandling. Detta är emellertid inte en primär medicinsk användning av ämnet, utan snarare en tillämpning av dess fysiska egenskaper.

En internationell överenskommelse inom World Medical Association (WMA) som ger riktlinjer för hur studier på människor får genomföras. Den antogs 1962 och reviderades vid den 18. medicinska världskongressen i Helsingfors 1964. Senare revisioner har gjorts 1975, 1983, 1989 och 1996.

"Radondöttrar" är ett medico-tekniskt begrepp som används för att beskriva två radiologiska artärer, den högra och vänstra subklaviella arterien, som delar en gemensam trunc i närheten av skulderbladet. Detta fenomen kallas också "bifurkation" eller "trifurkation" om det även inkluderar den yttersta thoracica arterien.

'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (sångmask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, en tropisk sjukdom som drabbar människor i världsdelarna Afrika och Sydamerika. Parasiten lever i vattenlevande sniglar och sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta vid badning eller arbete i vattendrag. Sjukdomen kan orsaka allvarliga symptom som feber, hosta, diarré och magonti, samt skador på lever och levervävnader om den inte behandlas tillfälligt.

I medicinsk kontext, refererar "blodmask" till den totala mängden blodceller och flytande komponenter (plasma) som tillsammans utgör blodet. Det inkluderar röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).

'Schistosoma haematobium' är en parasitisk mask som orsakar urinvägsinfektion och är den vanligaste orsaken till schistosomiask infektion i Afrika. Den lever som vuxen parasit i blodkärlen runt urinblåsan hos människor och lägger ägg som sedan passerar genom urinen. Dessa ägg kan leda till skada på bland annat urinvägar, blåsa och könskörtlar. Infektionen kan orsaka symptom som blod i urinen, smärta vid urinering och andra problem med urinvägarna. Långvarig infektion kan leda till allvarliga komplikationer som njurskada och cancer i urinvägarna.

Schistosomiasis mansoni är en parasitär infektion orsakad av flatmasken Schistosoma mansoni. Den överförs genom kontakt med snäckor som innehåller maskarnas larver, vilka kan penetrera huden och sedan utvecklas till vuxna maskar i blodkärlen runt lever och tarmsystem. Infektionen kan orsaka symptom som diarré, magont, feber och trötthet, men många drabbade visar inga tydliga tecken på sjukdom. I ondartade fall kan dock Schistosomiasis mansoni leda till allvarlig lever- eller tarmsjukdom, såsom fibros eller cancer. Infektionen är vanligast i Afrika och Sydamerika, men behandlas effektivt med läkemedlet Praziquantel.

Snäckfeber, även känt som schistosomiasis, är en parasitär infektion orsakad av vattenlevande snäckor som bär på vuxna stadium av parasitsläktet Schistosoma. Infektionen uppstår när människan utsätts för kontakt med infekterad vatten, vilket leder till att parasitens larver penetrerar huden och sedan migrerar till levern och tar form av äggproducerande vuxna maskar. Symptomen på snäckfeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, hosta, halsont och andningssvårigheter. Kronisk infektion kan leda till skador på levern, urinvägar, tarmar och centrala nervsystemet.

Schistosomiasis japonica är en parasitär infektion orsakad av flatmasken Schistosoma japonicum. Denna speciella art av schistosomiasis är endemisk i Östasien, främst i Japan, Kina och Filippinerna. Parasiten lever som vuxen i blodkärlen hos människor och producerar ägg som passerar genom urinen eller feken. Symptomen på infektionen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar mag-tarmbesvär, leverinflammation, anemi och i vissa fall till och med livshotande komplikationer som fibros och cancer. Diagnos ställs vanligen genom mikroskopisk undersökning av kroppsvätskor eller biopsier för att hitta ägg från parasiten. Behandlingen består ofta av en medicinell behandling med praziquantel.

Ett släkte sötvattensnäckor som är mellanvärdar för Schistosoma mansoni. Särskilt gäller detta arten Biomphalaria glabrata.