"Vagotomi" är en medicinsk term som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, som är en del av det autonoma nervsystemet och styr bland annat mag- och tarmverksamheten. Den vanligaste anledningen till att utföra en vagotomi är att lindra symptomen på magreflux (gastrit), ett tillstånd där magsaften läcker upp i matstrupen, ofta orsakad av en ökad nervös aktivitet i den vagala nerven.
Vagotomi, proximal gastrisk, refererar till en medicinsk procedure där den proximala delen av vagusnerven, som innerverar magmuskulaturen, delvis eller fullständigt klyvs av i samband med behandling av Magengrundssjuka (gastrit eller ulcus). Detta görs för att minska magsaftproduktionen och underlätta läkning av mag- eller tarmulcus. Proximal gastrisk vagotomi innebär vanligtvis att den vagala gren som innerverar överkanten av magen träffas, men kan också omfatta en selektiv vagotomi där även den gren som innerverar fundus och corpus delvis klyvs.
Trunkal vagotomy is a surgical procedure that involves selective division of the vagus nerve trunks to reduce acid secretion in the stomach, often used to treat refractory gastroesophageal reflux disease (GERD) and peptic ulcer disease.
Den del av magen som övergår i tolvfingertarmen. Den karaktäriseras av tjocka cirkelformade muskelskikt, magmunsringmuskeln, som reglerar öppning och stängning av magsäcken.
Magsår beläget i tolvfingertarmen.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.
Symtom från mag-tarmkanalen, beroende på att nedre delen av magsäcken blivit bortopererad eller inte fungerar.
En rad kirurgiska rekonstruktiva förfaranden för återställande av ett sammanhängande mag-tarmsystem. De två viktigaste standardmetoderna är Billroth I (gastroduodenostomi) och Billroth II (gastrojejunostomi).
Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.
'Antrum pyloricum' är den nedre, utvidgade delen av magsäcken som mynnar ut i muskelvävnaden i magmunnen (pylorus), vilken kontrollerar flödet av delvis sönderdelad mat till tolvfingertarmen.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
Postgastrektomisyndrom är ett samlingsbegrepp för en uppsättning symtom som kan uppstå efter en delvis eller total gastrectomi, det vill säga bortoperation av hela eller delar av magen. Det vanligaste symtomet är kräkningar eller illamående, ofta i samband med eller strax efter måltider. Andra symtom kan vara diarré, onormalt snabb matsmältning, ont i magen, vitaminbrist och ohälsa orsakad av brist på magsyra. Symtomen beror vanligtvis på att magsäcken har tagits bort och att maten därför inte längre kan lagras och bearbetas på samma sätt som före operationen. Postgastrektomisyndrom behandlas ofta med små, vanligen flytande, måltider och magstärkande läkemedel. I vissa fall kan kirurgisk återuppbyggnad av magsäcken vara aktuellt.
Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som används som diagnostiskt verktyg inom medicinen. Det stimulerar magsekretionen och frisätter gastrin, ett hormon som reglerar magsaftens sekretion. Pentagastrin används vid undersökningar av magsäckens funktion och för att diagnostisera tillstånd såsom gastrinom, en ovanlig sorts neuroendokrine tumör.
Kirurgiskt avlägsnande av hela (total gastrektomi) eller del av (partiell gastrektomi) magsäcken.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Saltsyra i magsaften.
En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.
Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.
Mag-tarmkanalens rörelser.
Sårbildning i magslemhinnan pga kontakt med magsyra. Tillståndet förknippas ofta med Helicobacter pylori-infektion eller bruk av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAIDS).
Tunntarmens översta del.
Onormal vidgning av magsäcken till följd av ansamling av maginnehåll, som kan nå en volym av 10-15 l. Magutvidgning kan bero på ventrikeltömningshinder, ileus, magmuskelförlamning eller nervskada.
En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.
Stabila cesiumatomer med samma atomnummer som Cs-133, men med olika atomvikter.
En perforerad peptisk sår är en allvarlig komplikation till ett vanligt mag- eller tolvfingertarmsår, där en hålformig ulceration genomgått alla lagren av magsäcks- eller tarmslemhinnan, resulterande i en förbindelse mellan lumen och peritonealcaviteten, vilket kan leda till abdominal sepsis om inte behandlas omedelbart.
I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.
Den fjärde magen hos idisslare. Kallas också den "riktiga" magen. Den består av en avlång, päronformad säck till höger nertill i buken, ungefär mellan sjunde och tolfte revbenet. Den leder till tunnta rmen.
"Sekretionshastighet" refererar till mängden sekret som produceras och utsöndras från en körtel per tidsenhet. Det kan appliceras på olika kroppsliga system, såsom speicheldrüsor (spottkörtlar), levern och lungorna. I en enkel mening: "Sekretionshastigheten är hastigheten på sekretering av ett specifikt sekret från en körtel."
I en enkel medicinsk definition, kan retikulum syfta på ett nätverk av membranstrukturer inom celler, som är involverade i processer som intracellulär transport, lagring och nedbrytning av proteiner. Detta nätverk består av en mängd små, sammanlänkade vesiklar (säckar) och tubuli (rör), som tillsammans bildar ett komplext system för cellytan och cytoplasman. Retikulum delas ofta upp i två typer: det grova retikulument (GR) och det tunnare retikulument (TR). GR är vanligtvis beläget nära cellytan och innehåller en hög koncentration av ribosomer, som är involverade i protein syntes. TR däremot, har ett mindre antal ribosomer och är ofta involverat i lagring och transport av proteiner.
Onormal förbindelse med magsäcken.
Betankolföreningar, även kända som hepatiska steatoosi, är ett tillstånd där det abnormt ansamlas fett (triglycerider) i leverceller (hepatocyter), vilket orsakar cellskador och leverinflammation.
Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.
Sjukliga tillstånd i magen.
Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.
Analys av magsaften för bestämning av syrahalten.
En "magsäck, idisslare" är en del av ett idisslande djurs matspjälkningssystem, som består av ett pannband och tre magsäckar (kamrar) med var sin funktion i kosteners nedbrytning och förberedelse inför ämnesomsättningen.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
"Andning, eller respiration, är ett vitalt fysiologiskt process där luft intas och utsöndras via lungorna, för att möjliggöra syre-kolmonoxid-utbyte mellan kroppen och omgivningen."
Röntgenundersökning av gallblåsan efter intagande av kontrastmedel.
Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.
En peptisk sår med blödning är en erosion eller ulceration i mag- eller tarmslemhuan, orsakad av aggressivt utsöndrat saltsyra och proteolytiska enzymer från magsaftkörtlarna, vilket leder till penetrering av blodkärlen och därmed blödning.
En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.
Stabila guldatomer med samma atomnummer som grundämnet guld, men med varierande atomvikter. Au-197 är en stabil isotop.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Sjukdomstillstånd med kronisk eller återkommande tarmsymtom utan klarlagd orsak. Typiska tecken är kronisk eller återkommande buksmärta, gasspänningar, slem i avföringen och oregelbunden avföring.
Undersökning eller behandling med hjälp av endoskop av tolvfingertarmens inre ytor.
Tarmsjukdom med kroniska, inflammatoriska infiltrat, fibros i alla skikt av den serösa hinnan och uppkomst av icke-kaseösa granulom. Det område som oftast drabbas är tunntarmens nedersta del, därefter tjocktarmen.
Allmän benämning för en grupp näringsbristsyndrom, orsakade av bristande förmåga till normalt näringsupptag i tarmarna.
Kroniska, icke-specifika inflammationer i mag-tarmkanalen. Orsaken kan vara genetisk eller miljöbetingad. Hit hör Crohns sjukdom (morbus Crohn) och ulcerös kolit.
Funktionella tjocktarmssjukdomar är en grupp medicinska tillstånd som påverkar tjocktarmens muskelaktivitet och förmåga att transportera och utsöndra avfallsprodukter, utan synliga strukturella skador eller sjukdomar i tarmen.