"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.

Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.

Vasopressinreceptorer är proteiner som finns på cellytan och binder till hormonet vasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH). När vasopressin binds till sina receptorer aktiveras olika signaltransduktionsvägar inne i cellen, vilket leder till kontrahering av glatt muskulatur och ökat vattenreabsorption i njurarna. Detta hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Vasopressinreceptorerna delas in i två huvudgrupper: V1-receptorer, som orsakar kontrahering av glatt muskulatur, och V2-receptorer, som främjar vattenreabsorption i njurarna.

En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.

Oxytocin är ett hormon och signalsubstans som produceras i hypofysen, en liten körtel vid basen av hjärnan. Det är välkänt för sin roll i fosterleverans och amning, då det stimulerar kontraktioner av livmodern under förlossningen och utsöndring av bröstmjölk under amningen. Oxytocin kallas också "kärlekshormonet" på grund av dess inverkan på social bindning, empati och förtroende. Det frisätts även under sexuell aktivitet och bidrar till att stärka banden mellan partners.

Brattleboro rats, also known as HIFI (hypertensive inherited Fawn hooded) rats, are a strain of laboratory rats that exhibit a genetic disorder causing an impairment in the reabsorption of salt and water in the kidneys, leading to an elevated levels of urine production and hypotension (low blood pressure).

Lypressin är ett syntetiskt hormonellt preparat som utgörs av en analog av naturligt förekommande antidiuretiskt hormon (ADH) och används som läkemedel för att behandla diabetes insipidus, en ovanlig endokrin sjukdom där kroppen producerar för stora mängder urin. Lypressin hjälper till att kontrollera vattnets balans i kroppen genom att reglera nedbrytningen av vatten i njurarna, vilket reducerar urinmängden och håller kroppsvattnet i jämvikt.

Neurofysiner är proteiner som påträffas i nervceller (neuron) och har en viktig roll vid transporten av signalsubstanser, neurotransmittorer, inom cellen. De hjälper till att transportera neurotransmittorerna från kroppen av neuronen till dess synapser, det vill säga de platser där nervcellen kommunicerar med andra celler. Neurofysinerna bidrar också till att reglera frisättningen av signalsubstanser i synapsen.

"Renala medel" refererar till ett laboratorievärde som mäter nivåerna av kreatinin i blodet, vilket kan användas för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR). GFR är ett mått på njurfunktionen och anger hur mycket urin producerar en individ per tidsenhet. Ett lägre värde på GFR kan indikera nedsatt njurfunktion eller renalt skada. "Renala medel" används ofta som en kortform för att beskriva detta laboratorievärde och dess betydelse för bedömningen av njurfunktionen.

Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd orsakat av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på ADH, vilket leder till polyuri (överdrivet urinutflöde) och polydipsi (extrem törst).

Neurohypofysen är den bakre delen av hypofysen, en hormonproducerande endokrin gland som ligger i hjärnan. Neurohypofysen består av nervceller och fibra tractus som bildar en del av det neuroendokrina systemet. Den fungerar som ett lagrings- och sekretionsställe för hormonerna oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH), som produceras i hypothalamus och transporteras till neurohypofysen via axoplasmatiska transportbanor. När behövligt, frisätts dessa hormoner in i blodomloppet för att reglera olika kroppsliga funktioner, såsom vattenbalans och socialt beteende.

Vasotocin är ett neuropeptidhormon hos ryggradslösa djur, som är strukturellt och funktionellt homologt med oxytocin och argininvasopressin hos ryggradsdjur. Vasotocin deltar i regleringen av vatten- och saltbalansen, samt socialt beteende hos ryggradslösa djur.

"Antidiuretika är ett samlingsnamn för substanser som minskar urinproduktionen i njurarna genom att påverka det antidiuretiska hormonet (ADH) eller dess receptorer, vilket resulterar i mer vatten som absorberas tillbaka in i kroppen och mindre urin som produceras."

Den medicinska definitionen av 'Nucleus supraopticus' är en del av hypothalamus i hjärnan som producerar och lagrar hormonet oxytocin. Denna kärna är belägen ovanför optisk chiasma, där nerv fiber från ögat korsas. Nucleus supraopticus är en del av hypothalamohypofys systemet och arbetar tillsammans med nucleus paraventricularis för att kontrollera frisättningen av oxytocin till blodomloppet via hypofysen. Oxytocin har flera funktioner, inklusive kontraktion av muskler i livmodern under förlossning och stimulering av milk release från brösten under amning.

Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin

Neurohypophysial hormones are a group of hormones synthesized and stored in the neurohypophysis, or posterior pituitary gland, which is a part of the hypothalamic-pituitary axis. The two main neurohypophysial hormones are oxytocin and vasopressin (also known as antidiuretic hormone or ADH). These hormones are produced by neurons in the supraoptic and paraventricular nuclei of the hypothalamus, then transported along axons to the neurohypophysis where they are released into the bloodstream. Oxytocin plays important roles in social bonding, childbirth, and breastfeeding, while vasopressin regulates water balance and blood pressure by controlling the reabsorption of water in the kidneys.

Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.

Vattenbrist, eller dehydrering, är ett patologiskt tillstånd där vattenhalten i kroppen minskar och koncentrationen av kroppsvätskors salter ökar, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter om det inte behandlas.

Syn. diures.

"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."

Oxytocinreceptorer är proteiner som fungerar som hormonreceptorer och är inblandade i en rad fysiologiska processer, särskilt i reproduktiv systemet. De aktiveras av hormonet oxytocin och utlöser signaltransduktion som leder till cellulära respons. Oxytocinreceptorer finns i höga koncentrationer i ammarnes bröst, livmodern, hypothalamus och hippocampus hos däggdjur. De är involverade i social bindning, moderkärlek, sexuell aktivitet, fosterutveckling, förlossningsprocessen och mjölkkörtlarnas funktion.

Aquaporin 6 (AQP6) is a protein that functions as a water channel, facilitating the movement of water molecules across membranes in certain types of cells. It is one of several aquaporins found in the human body and is primarily expressed in the kidney, where it plays a role in urine concentration and acid-base balance. AQP6 is also unique among aquaporins because it can conduct both water and anions, such as chloride ions. Additionally, it may be involved in regulating intracellular pH and responding to changes in osmotic pressure.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).

Brist på natrium i blodet.

Hyponatremi och saltförlust via njurarna pga kroppsvätskeövertryck till följd av ihållande frisättning av vasopressiner (dvs antidiuretiskt hormon, ADH), trots avsaknad av nödvändiga stimuli. Tillstånd förknippade med detta omfattar medicineringseffekter, hjärnhinneinflammation, skallskada, hjärninflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, hydrocefalus, lunginflammation, astma, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd. Detta syndrom kan även vara idiopatiskt eller bero på ektopisk produktion (utanför hypofysen) av ADH.

Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.

Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.

Sjukdom med onormalt stor urinutsöndring, kännetecknad av normala njurfiltreringsnivåer och normala mängder av lösliga ämnen, men med konstant hypoton urin. Tillståndet beror på njurkanalernas oförmåga att reagera på urinhämmande (antidiuretiska) hormoner, som t ex vasopressin. Kanalernas okänslighet för vasopressin kan vara resultatet av genetiska defekter, sjukdomar, läkemedelsverkningar, eller graviditet.

Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

The paraventricular hypothalamic nucleus (PVN) is a collection of neurons located in the hypothalamus, adjacent to the third ventricle, that plays a crucial role in regulating various autonomic functions such as cardiovascular regulation, fluid and electrolyte balance, and energy homeostasis, as well as endocrine function through the release of neurohormones such as oxytocin and vasopressin.

"Törst" är ett subjektivt symptom som definieras som en stark och outtröttlig önskan eller behov att dricka, ofta orsakad av en ökad törstkänsla som kan bero på olika fysiologiska eller patologiska tillstånd, såsom uttorkning, diabetes, njurssjukdomar eller vissa läkemedel.

Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.

En hyperton saltlösning är en lösning med högre salthalt än den normalt förekommande i kroppsvätskor, vilket kan störa elektrolytbalansen och leda till dehydrering om intaget överstiger kroppens förmåga att utsöndra salt.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Angiotensinreceptorer är proteiner på cellytan som binder till hormonet angiotensin II, vilket orsakar blodkärlskonstriktion och ökat blodtryck som en del av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS).

Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.

Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.

Membranproteiner som möjliggör vattentransport. De ingår i den grupp av membrankanalproteiner som inkluderar linsproteinet och bakteriella glycerolbärare.

Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

En neuropeptid från hypotalamus som stimulerar utsöndring av kortikotropin från främre hypofysloben.

Föreningar med utbredd användning inom biomedicinen, bl a som dopaminagonister.

"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."

Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.

Injicering i hjärnventriklarna.

Ornipressin är ett syntetiskt hormon och vasopressor som är relaterat till naturligt förekommande hormonet argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH). Ornipressin används främst för att behandla blödningar i mag-tarmsystemet och för att höja blodtrycket vid chock eller hypotension. Det fungerar genom att kontrahera glatt muskulatur i artärer och blodkärl, vilket orsakar en minskad blodvolym och ökat blodtryck. Ornipressin kan också användas för att diagnostisera sköldkörtelrubbningar genom att mäta den förmåga kroppen har att utsöndra vätska efter hormonbehandling.

Ett endokrint system av nervceller, nervtrådar, endokrin vävnad och blodkärl som producerar och släpper ut hypofyshormoner i cirkulationssystemet.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.

Kemiska ämnen som hämmar de endokrina körtlarnas funktioner, biosyntesen av de hormoner de utsöndrar, eller blockerar hormonernas specifika verkan.

Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.

Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.

Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.

I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.

Spiroföreningar är en klass av organiska föreningar som innehåller en spiroatom, vanligtvis kol, som knyts till två eller flera cykloalkanringar i en spirokonformation, vilket ger upphov till en unik, rymlig tre-dimensionell struktur.

Bristfällig utsöndring av vasopressin från neurohypofysen. Kliniska symtom är extrem törst (polydipsi) och nedsatt serumosmolalitet. Tänkbara orsaker kan vara skallskada, sviter av nervkirurgi, hypotalamustumörer, hypofystumörer, infektioner i det centrala nervsystemet, hypofysapoplexi, cerebrovaskulära störningar, granulomatösa sjukdomar (t ex sarkoidos) och andra tillstånd. Sjukdomen kan också vara ärftlig, som ett autosomalt eller recessivt drag.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Tryckreceptorer är speciella sensoriska nervceller eller receptorers som är känsliga till mekanisk tryck och dekanterar signaler till centrala nervsystemet när de stimuleras, vilket hjälper till att uppfatta och tolka olika former av beröring och tryck i omgivningen.

Onormalt höga halter av natrium i blodet.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

Neurosekretion är ett biologiskt fenomen där hormoner som produceras i nervceller (neuroendokrina celler) i hjärnan eller centrala nerverna, transporteras genom axonet och får sin release från neurohypofysen direkt in i blodomloppet istället för att släppas ut i synapser som vanliga signalsubstanser. Detta möjliggör en snabb och effektiv kommunikation mellan nervsystemet och endokrina systemet, vilket har stor betydelse för regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom homeostas, stressrespons, tillväxt och reproduktion.

Pyrrolidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en pyrrolidinring, en fem-ledad saturad heterocyclisk ring som består av fyra kolatomer och en kväveatom. Pyrrolidinringen är isoelektronisk med piperidinringen, men den senare är en sex-ledad omslutning. Pyrrolidiner har visat sig vara aktiva som agonister vid flera neuroaktiva receptorers bindningsställen, inklusive dopaminreceptorer och nicotinreceptorer, vilket gör dem av intresse för forskning kring sjukdomar såsom Parkinson och nikotinberoende.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

En tetradekapeptid som ursprungligen isolerades från huden på paddorna Bombina bombina och B. variegata. Den är också en endogen neurotransmittor hos många djurarter, vilken påverkar glatt muskulatur, utsöndring av magsaft samt njurcirkulation och -funktion.

En alfaadrenerg agonist (alfastimulerare) som används som pupillvidgande, nässlemhinneavsvällande och hjärtstimulerande medel.

Natriures är utsöndringen av natrium (ett mineral och ett elektrolyt) i urinen. Det inträffar när njurarna släpper ifrån sig mer natrium än vad de behåller, vilket kan leda till ett ökat urinvolym och potentialen för påverkan på elektrolytbalansen i kroppen. Natriures kan vara en normal fysiologisk respons eller ett tecken på olika medicinska tillstånd, såsom njursjukdomar, hjärtsjukdomar och vissa läkemedelsbiverkningar.

Saralasin är ett syntetiskt peptid hormon som fungerar som en antagonist till angiotensin II receptor typ 1, och används som ett diagnostiskt verktyg för att undersöka patienters renin-angiotensin-aldosteronsystem (RAAS). Det blockerar de effekter av angiotensin II har på blodkärlen och andra vävnader i kroppen.

I medicinsk kontext, kan "parning" (engelska: "pairing") referera till processen att koppla ihop två relaterade entiteter, ofta för att underlätta övervakning eller hantering av data. Ett exempel på detta är när en medicinsk enhet, såsom en blodglucosmätare, parsas med en smartphone-app för att enkelt spara och visa mätvärden över tid. Det kan också användas för att beskriva när två genetiska matchar i en DNA-sekvens eller när två proteiner interagerar med varandra inom en cell.

Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.

Ett bukspottkörtelhormon som utsöndras av Langerhansöarnas alfaceller. Det är en rak polypeptid med 29 aminosyror (molekylvikt 3550 D) som spelar en viktig roll i regleringen av blodsockerhalten, ketonomsättningen och flera andra biokemiska och fysiologiska förlopp.

Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.

Neurosekretoriska systemet är ett nervsystem som producerar, lagrar och sekreterar neurohormoner direkt in i blodomloppet, vilket påverkar funktionen hos andra endokrina organ och regulerar homeostasen i kroppen.

"Kroppsvatten" refererar till det totala vattentrycket inom ett levande organismers kropp, inklusive alla fluider såsom blodplasma, extracellulärt vätska och intracellulärt vätska. Det utgör en stor del av kroppsvikten hos människor och djur, och håller celler och vävnader fuktiga, transporterar näringsämnen, hormoner och andra substanser, och hjälper till att reglera kroppstemperatur.

Fosforsyraestrar av inositol. De omfattar både mono- och polyfosforsyraestrar, med undantag av inositolhexafosfat, som är av fytinsyra.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna inne i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också urinledare eller ureter. Det finns två typer av njurkanaler: det tunna nästan hårliknande rörsystemet inne i njuren som kallas tubuli, och de muskulösa, mer tjockväggiga rör som transporterar urinen från njuren till urinblåsan. Det sistnämnda kan delas upp i två delar: det inre njurkanalen (ureteren) och det yttre njurkanalen (uretra).

Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.

En art av de äkta paddorna, Bufonidae, med utbredning i tropiska områden. Från körtlar i huden utsöndras ett kraftigt gift.

Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.

Den aktiva formen av glykogenfosforylas (1,4-a-D-glukan:fosfat a-D-glukosyltransferas) som fås genom fosforylering av fosforylas b. Fosforylas a deaktiveras till följd av hydrolys av fosfoserin genom fosforylasfosfatas, varvid bildas fosforylas b. EC 2.4.1.1.

Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.

ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.

Kemisk stimulering refererer til den proces, hvor en kemisk substans interagerer med et biologisk system, f.eks. en celle eller en gruppe celler, og øger aktiviteten eller responsen i systemet. Denne øgede aktivitet kan resultere i en række forskellige effekter, afhængigt af hvilket system der er under indflydelse.

Samverkan mellan hypofysens framdel och binjurekörtlarna, som innebär att kortikotropin (ACTH) stimulerar binjurebarken och att binjurebarkhormoner hämmar produktionen av kortikotropin i hypofysens främre del.

Septisk chock definieras som ett livshotande tillstånd orsakat av en allvarlig infektion som leder till ett cirkulatoriskt collapse med multiorgansvikt.

Upphöjning i hypotalamus infundibulum på hjärnans undre yta vid den tredje ventrikeln och intill arkuatuskärnan. Den innehåller hypotalamusneuronändar och hypofysportalsystemets kapillärnätverk, och fungerar därmed som en neuroendokrin länk mellan hjärnan och hypofysen.

En klass glukosyltransferaser som katalyserar nedbrytningen av lagrade polysackarider, som t ex glukospolymerer, genom fosforolys hos djur (glykogenfosforylas) och växter (stärkelsefosforylas). EC 2.4.1.1.