Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.

En form av kompenserad hydrocephalus, kliniskt kännetecknad av långsamt inträdande gångstörning, intellektuell försämring och urininkontinens. Spinalvätsketrycket ligger högt inom det normala intervallet. Tillståndet kan bero på processer som stör absorptionen av cerebrospinalvätska, som t ex subaraknoidalblödning, kronisk hjärnhinneinflammation och andra sjukdomstillstånd.

Dränagerör inlagda som förbindelse mellan en hjärnventrikel och den inre halsvenen. De möjliggör dränering av cerebrospinalvätska (likvor) för lindring av hydrocefalus och andra tillstånd med ökad ans amling av vätska i ventriklarna.

En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt implantat som används för att behandla ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologisk vätskeansamling i hjärnan. Shunten består av en kateter som placeras in i den laterala ventrikeln i hjärnbalken och leds under huden till bukhålan där vätskan absorberas. Detta hjälper till att reducera ökat ICP och förhindra skada på hjärnan.

En ventrikulostomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga de håligheter i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av överskott CSF och minska intrakraniell tryck vid vissa former av hjärnskador eller sjukdomar, såsom hydrocefalus. Öppningen kan hållas öppen med en kateter som leder cerebrospinalvätskan ut till ett annat område i kroppen där den kan absorberas. Ventrikulostomi är ofta en temporär lösning tills en permanent behandling, såsom placeringen av en shunt, kan genomföras.

Smal, vätskefylld gång i mellanhjärnan som förbinder den tredje och fjärde ventrikeln. Syn. aquaeductus cerebri.

"Den tredje hjärnventrikeln är en fluidfylld kammare belägen centralt inom hjärnbalken i hjärnan, som kommunicerar med de övriga ventriklarerna och cerebrospinalvätskan, med funktionen att cirkulera och absorbera denna vätska för att skydda hjärnan och nerverna."

Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags rörlig kamera) används för att undersöka och behandla skallbottnen, hjärnventriklarna och andra delar av centrala nervsystemet. Det gör det möjligt för kirurgerna att se in i hjärnan utan att öppna upp skallen fullständigt, vilket minskar trauma och recovery time för patienten. Neuroendoskopi används ofta för att behandla patologier såsom hydrocefalus, arachnoidal kistor och andra former av intrakraniella tumörer.

Pneumoencephalography (PEG) is a medical procedure that involves introducing air or another gas into the ventricular system of the brain, displacing cerebrospinal fluid and allowing for the visualization of the brain structures through X-ray imaging. This technique was commonly used in the past to diagnose various neurological conditions such as tumors, hydrocephalus, and other abnormalities within the ventricular system. However, due to its invasive nature and the availability of less invasive imaging techniques like MRI and CT scans, PEG is rarely used today.

Röntgenundersökning av hjärnans ventrikelsystem efter injektion av luft eller annat kontrastmedel direkt i ventriklarna. Hit hör också datortomografi av hjärnventriklarna.

Trycket i cerebrospinalvätskan uppmätt med tryckmätare vid lumbalpunktion, hjärnventrikelpunktion eller cisternpunktion. Trycket inuti skallen benämns intrakraniellt tryck.

En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.

Ett tunt membran som omger hjärnventriklarna och ryggmärgens mittkanal.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.

Medfött, eller sällan förvärvat, bråck på hjärnhinne- och ryggmärgsvävnad pga benvävnadsmissbildning i kotpelaren. Allra oftast förekommer felet i lumbosakralområdet. Kliniska kännetecken är paraplegi, känselbortfall i nedre delen av kroppen och inkontinens. Tillståndet kan vara förknippat med Arnold-Chiaris missbildning och vattenskalle.

Spinal dysraphism är en samlad benämning på en grupp med congenitala missbildningar orsakade av oregelbunden neurologisk utveckling under fostertiden, vilket leder till att ryggraden och ryggmärgen inte formas korrekt. Detta kan resultera i strukturella defekter i ryggkotorna, missbildningar av ryggmärgens hinna och uttrångsning eller exponering av ryggmärgen eller dess nerver. Spinal dysraphism kan vara associerad med neurologiska symptom som muskelsvaghet, känselbortfall, smärta, inkontinens och i vissa fall med anatomiska avvikelse som exempelvis en hudknöl eller ett fettpåse på ryggen. De två vanligaste formerna är spina bifida occulta och myelomeningocele.

Tryck inuti skallutrymmet. Det påverkas av hjärnmassan, cirkulationssystemet, cerebrospinalvätskeflödet och skallens styvhet.

Det subkommissurala organet (SCO) är ett neurosekretoriskt organ beläget i hjärnbalken hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det producerar och sekreterar ett glykoprotein som kallas sialomukotrop, som tros spela en roll i cerebrospinalvätskans (CSF) produktion och cirkulation. SCO är beläget under plexus chorioideus och ovanför commissura posterior, och består av ett par cellkluster som sträcker sig längs med aquaduktus cavum sellae i fjärde ventriklen. Organet är välutvecklat hos alla ryggradsdjur, men dess funktion och betydelse för människan är fortfarande inte fullständigt klarlagd.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.

Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.

Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.

En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.

Hålrum i de båda hjärnhalvorna som härrör från embryots nervrör. De är åtskilda genom skiljeväggen septum pellucidum, och båda sidoventriklarna kommunicerar med den tredje ventrikeln genom Monros foramen, genom vilken även sidoventriklarnas plexus choroidei hänger samman med den tredje ventrikelns plexus choroideus.

En medfödd missbildning i det centrala nervsystemet, med utebliven utveckling av lillhjärnans mittstrukturer, utvidgning av den fjärde ventrikeln och förskjutning uppåt av hjärnhinnans tvärgående sinus, tentorium och torcula. Kliniska särdrag är utstickande bakhuvud, tilltagande förstoring av skallen, utbuktning av den främre fontanellen, papillödem, ataxi (samordningsrubbning), gångstörningar, nystagmus (ögondarrningar) och nedsatt intellektuell förmåga.

Tumörer belägna i hjärnans ventriklar, inklusive de båda sidoventriklarna, den tredje och den fjärde ventrikeln. De kan vara primära (t ex plexus choroideustumörer eller subependymalgliom (ependymom)) , metastaser från andra organ, eller utväxter från lokalt invasiva tumörer i intilliggande delar av hjärnan.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.

Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar liknar tumörer och kan uppstå och påvisas kliniskt vid alla åldrar, med de är förmodligen av med fött ursprung.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

En medlem av S-100-proteinfamiljen som finns i höga halter i blod och vävnadsvätskor vid många infektionssjukdomar, inflammationer och elakartade sjukdomstillstånd, inklusive reumatoid artrit, inflammatoriska tarmsjukdomar och cystisk fibros. Komplexet består av en lätt kedja (kalgranulin A) och en tung kedja (kalgranulin B). L1 binder kalcium genom en EF-hand, och har visats besitta antimikrobiell verkan.

Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.

Den vanligaste formen av lera (vattenhaltigt aluminiumsilikat), med ungefärlig kemisk formel Al2Si2O5(OH)4. För användning för farmaceutiska och medicinska ändamål avlägsnas sand och andra föroreningar genom sköljning. Mineralet har fått sitt namn efter den ursprungliga fyndplatsen, Kaoling, i Kina.

Agenesis of the Corpus Callosum (ACC) is a congenital brain malformation characterized by the complete or partial absence of the corpus callosum, which is the largest bundle of nerve fibers connecting the two hemispheres of the brain. This condition can occur in isolation or as part of a broader syndrome or genetic disorder. ACC may result in various neurological and cognitive impairments, depending on the extent of the malformation and associated abnormalities.

De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.

Neurokutan syndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp genetiskt betingade sjukdomar som kännetecknas av både neurologiska och hudrelaterade symptom. De neurokutana syndromen orsakas vanligtvis av defekter i gener som påverkar cellers förmåga att differentiera, överleva eller fungera korrekt. Exempel på neurokutana syndrom inkluderar Neurofibromatosis typ 1 och 2, Tuberösa skleros komplex och Cowdens syndrom. Symptomen kan variera kraftigt mellan olika individer med samma syndrom, men de kan omfatta hudanomalier, neurologiska problem som epilepsi eller utvecklingsstörning, skelettförändringar och ökad risk för tumörer.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Ett neurokirurgiskt ingrepp för att avlägsna eller avskilja det epileptogena området i hjärnbarken på ena hjärnhalvan. Metoden används vanligtvis på patienter med svårbehandlad, ensidig epilepsi till följd av missbildad hjärnbark eller hjärnskador. Beroende på omfattningen av det epileptogena området på hjärnhalvan, kan hjärnbarken avlägsnas helt eller delvis.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

"Medicine as an art" is a philosophical concept that emphasizes the importance of compassion, intuition, and experience in medical practice, alongside scientific knowledge. It recognizes that each patient is unique and may require individualized approaches to care, beyond what can be strictly dictated by evidence-based guidelines. This perspective values the therapeutic relationship between the physician and patient, acknowledging the emotional and psychological aspects of illness and healing.

Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.

Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.

Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.

Medfödda multipla missbildningar av organ och kroppsdelar.