"Venules" är små blodkärl som transporterar syrefattigt blod från kapillärerna till de större venerna i kroppen. De är en del av det djupa vaskulära systemet och har en diameter på mellan 20 och 50 micrometer. Venuler är avgörande för att reglera cirkulationen och vätskebalansen i kroppen.

Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).

Sammanhängande cellskikt (intima) i lymfkärlen. Det har större genomsläpplighet än det vanliga kärlendotelet, idet det saknar selektiv absorption och har till huvudfunktion att ta bort plasmaproteiner som sipprat genom kapillärkärlen till vävnaderna.

Artärernas minsta förgreningar, belägna mellan muskelartärerna och kapillärkärlen.

Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.

Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.

Förflyttning av fästande, sfäriska leukocyter längs endotelytan hos mikrokärlen. Fästförmågan och rullningen innefattar samverkan med selektiner och andra adhesionsmolekyler i såväl endotelet som leukocyten. Den rullande leukocyten aktiveras så av kemokiner, blir platt och får ett fast fäste på endotelytan innan den vandrar igenom interendotelcellkontakten.

L-selectin är ett typ av adhesionsmolekyler, som spelar en viktig roll inom immunsystemet. Det är en transmembranprotein som finns på ytan av vissa vita blodkroppar (leukocyter), särskilt de som är involverade i inflammatoriska processer.

Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.

Ett skikt av bukhinnan som fäster bukorganen vid bukväggen och bär deras blodkärl och nerver.

P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selektin och E-selektin, som båda spelar en viktig roll inom immunsystemet. I denna definition kommer vi att fokusera på P-selektinet.

Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.

Blodcirkulationen genom blodkärlen som försörjer bukorganen.

En mikroskopiteknik där tv-kameror används för att öka ljusstyrkan i annars för mörka, förstorade bilder. Tekniken är vanlig inom telepatologi.

Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.

De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.

I medicinsk kontext, betyder "kind" normalt sett en persons genetisk bakgrunn eller arv, inkludert deres gener og kromosomer. Det kan også referere til en specifik sykdom som er assosiiert med bestemte gener eller genetiske faktorer.

Ett system av organ och vävnader som bereder och transporterar immunceller och lymfa.

Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.

Lymphocyte homing receptors refer to a group of specialized adhesion molecules found on the surface of lymphocytes (white blood cells that are part of the immune system, including T cells and B cells). These receptors play a crucial role in the process of lymphocyte homing, which is the targeted migration of lymphocytes from the bloodstream to specific secondary lymphoid organs (such as lymph nodes, spleen, and Peyer's patches) and sites of infection or inflammation.

Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.

Vävnadsprepareringsteknik som går ut på att injicera plast (akrylat) i blodkärl eller andra ihåliga kärl och behandla vävnaden med något frätande medel. Resultatet blir en negativ avgjutning eller fast kopia av utrymmet i vävnaden som kan undersökas i ett svepelektronmikroskop.

"Blodådror, eller venösa systemet, är ett nätverk av rörliga strukturer som transporterar blod till hjärtat från kroppens vävnader, oftast med lägre syre- och närings halter än arteriella systemet. De har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärer och innehåller valvular mekanismer för att förhindra återflödet av blod."

Sammanbundna proteiner bestående av mukopolysackarider kopplade till proteiner. Mukopolysackariddelen utgör den största gruppen, medan proteindelen endast utgör en liten andel av den totala molekylvikten.

Hopklumpning av röda blodkroppar vid dåligt blodflöde, till följd av dragningskraften mellan cellerna, vilka binds till varandra i rouleaux-aggregat. Den svaga mekaniska kraft som blodflödet utövar är tillräcklig för att bryta upp aggregaten. Starkare eller svagare hopklumpning kan bero på en rad förhållanden i cellmembranet eller i blodplasman. Aggregationsgraden påverkas av erytrocyternas deformerbarhet, sialylering i cellmembranet, ändrad negativ ytladdning hos cellerna pga den dielektriska effekten av proteiner i den omgivande plasman, osv. Blodviskositeten och sänkan påverkas av erytrocytaggregationen och används som parametrar för beräkning av hopklumpningen.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

I immunologi, är en selektin ett transmembrant protein som fungerar som en receptor och spelar en viktig roll i cell-till-cell- och cell-till-matrixinteraktioner. Selektiner är involverade i leukocytadhäsion och migration till inflammationsfyllda områden i kroppen. De binds specifikt till sackarider på cellmembranet, vilket möjliggör selektiv kontakt mellan olika typer av celler.

Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.

I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.

CCL21 (C-C motif chemokine ligand 21) är en kemokin som spelar en viktig roll inom immunförsvaret, särskilt när det gäller att reglera migration och positionering av olika typer av vita blodceller, framför allt dendritiska celler och T-lymfocyter. CCL21 attraherar dessa celler till sekundära lymfoida organ, där de kan delta i immunresponsen mot infektioner och andra främmande ämnen. CCL21 binder till sin receptor, CCR7, för att utöva sina funktioner. Den produceras naturligt i lymfnoder och Peyers platta i tarmen.

Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

E-selectin är ett protein som uttrycks på ytan av aktiverade endotelceller (celler som liner blodkärlen) och medierar adhesionen och migrationen av vissa typer av vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter, till områden av skada eller infektion i kroppen.

Sialomuciner är salivproteiner som tillhör mucin-superfamiljen och består av högmolekylära, glykosylerade proteiner. De produceras huvudsakligen i slemhinnan i mun, näsa och andningsvägar, och har en viktig funktion för att fuktighålla och skydda dessa ytor genom att bilda ett skyddande skikt av slem. Sialomuciner är speciella eftersom de innehåller mycket sialinsyra, vilket ger dem en negativ laddning och gör att de kan hjälpa till att förhindra bakteriers infektion och adhesion till slemhinnan.

En underenhet till alfa-integrin som är unik på så sätt att den saknar I-domän, och dess proteolytiska spjälkningsställe är nära mitten av den extracellulära delen av polypeptiden, snarare än intill membranet, som hos andra alfa-integrinunderenheter.

Det kolhydratrika området på cyllytan. Zonen kan påvisas genom färgning eller genom sin affinitet för lektiner. Trots att kolhydratskiktet till större delen är bundet till plasmamembranmolekyler, innehåller glykokalyx såväl glykoproteiner som proteoglykaner, som utsöndrats till det extracellulära utrymmet och sedan absorberats i cellytan.

Blodflödesmotståndet i det perifera blodkärlsystemets kapillärnät.

De fina blodkärl i kärlsystemet som är mindre än 100 mikromillimeter i inre diameter.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.

NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.

En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.

"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.