*Vibrio cholerae* är en gramnegativ, spiralformad bakterie som orsakar den akuta diarré-relaterade sjukdomen kolera hos människor. Den förekommer naturligt i vatten och kan finnas i vattenväxter och plankton. Sjukdomen sprids främst via kontaminert mat eller vatten som innehåller bakterien. Kolerasmitta kan också spridas direkt från en smittad persons avföring till munnen, exempelvis genom bristfällig hygien.
'Vibrio' är ett släkte av gramnegativa, spiralformade eller stavformade bakterier som naturligt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i kustnära och estuarina ekosystem med brackvatten. Många arter av Vibrio är kända för att orsaka sjukdomar hos människor, framför allt Vibrio vulnificus och Vibrio cholerae, som kan leda till allvarliga infektioner som till exempel matförgiftning eller sårinfektioner. Vibrio-bakterier är ofta förenade med vattenlevande djur, såsom skaldjur och fiskar, och smitta hos människor kan inträffa genom att äta rå eller underkokt skaldjurs kött eller genom öppna sår som utsätts för infekterad vatten.
'Vibrio cholerae' serotype 'O1' refererer til en specifik bakteriestam som er kjent for å kunne orsake den alvorlige infeksjonen kalt kolera hos mennesker. Bakterien lever naturlig i vann og ferskmat, særlig under varme klimakrets, og kan forekomme i urent vann eller mat som er kontaminert av fekalier fra smittet personer eller dyr. Infeksjonen med Vibrio cholerae O1 kan føre til akutt diarré og dehydrering, som kan være livstruende hvis den ikke behandles rett tidlig.
En akut diarrésjukdom som är endemisk i Indien och Sydostasien och som orskas av Vibrio cholerae. Sjukdomstillståndet kan leda till allvarlig uttorkning inom några timmar om inte snabb behandling sätts in.
"Vibrio cholerae 0139" är en serogrupbetekning på en särskild stam av bakterien *Vibrio cholerae*, som kan orsaka kolera, en akut infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och karaktäriseras av omfattande, vattenartad diarré. Särskilt serogruppen 0139 har visat sig vara förmögen att orsaka utbrott av kolera i Asien under 1990-talet. Det är viktigt att understryka att inte alla stammar av *Vibrio cholerae* orsakar kolera, och att särskilda förhållanden behövs för att en infektion ska uppstå, till exempel förekomsten av vatten- och näringsbrist.
"Vibrio cholerae non-01" refers to a group of bacteria that are similar to the more well-known Vibrio cholerae 01, but which do not possess the same genetic makeup and are not typically associated with large outbreaks of cholera. These bacteria can still cause illness in humans, however, through contaminated food or water. The symptoms of infection with Vibrio cholerae non-01 are similar to those caused by Vibrio cholerae 01 and can include diarrhea, vomiting, and dehydration. It's important to note that while both types of Vibrio cholerae can cause illness, they are distinct from each other and require different methods for detection and identification.
En Vibrioinfektion är en infektion orsakad av gramnegativa, spiralformade bakterier av släktet Vibrio, som lever fritt i vatten och kan påträffas i sötvatten, bräckt vatten och saltvatten. Infektioner orsakade av Vibrio-bakterier kan vara allvarliga och potentiellt livshotande, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid infektion med den patogena arten Vibrio vulnificus. Symptomen på en Vibrioinfektion kan inkludera diarré, buksmärtor, illamående och feber. Infektioner kan uppstå efter att man har ätit kontaminerad skaldjursmat eller genom direktkontakt med infektiös vatten, till exempel vid simning eller när man har en öppen sår i kontakt med vattnet.
Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.
'Vibrio parahaemolyticus' är en gramnegativ, encapsulerad, kurbitsformad bakterie som naturligt förekommer i vatten och kan påträffas i varmvattenshavsområden över hela världen. Den är en av de vanligaste orsakerna till akut gastroenterit (mag-tarmsjukdom) som drabbar människor via förorenad mat, särskilt rå eller undermcookad skaldjur och fisk. Bakterien producerar termostabil toxiner som kan orsaka diarré, buksmärtor, kräkningar och feber hos drabbade individer.
'Vibrio vulnificus' är en sjöbådsmask som kan orsaka allvarliga infektioner, ofta hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid öppna sår exponerade för kontaminert vatten eller rå havsfisk.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektion med Vibrio cholerae. Det ursprungliga koleravaccinet bestod av avdödade bakterier, men nu finns andra vaccintyper.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
"Vibrio mimicus" är en gramnegativ, kommaseptererad bakterie som förekommer i vattenmiljöer och kan orsaka gastroenterit och andra infektionssjukdomar hos människor. Bakterien är besläktad med den mer kända Vibrio vulnificus och kan påträffas i sötvatten, bräckt vatten och saltvatten, liksom i skaldjur som ostron och krabbor. Infektioner hos människor kan uppstå via födointag eller kontakt med infekterad vätska eller partiklar.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Republik i Asien, nordost om Indien. Ytan är 147 600 km2, och folkmängden uppgår till ca 125 miljoner. Huvudstaden Dhaka har mer än 6 miljoner invånare. Officiellt språk är bengali, och officiell reli gion är islam.
"Vibrio alginolyticus" är en gramnegativ, kurvformad, encellig bakterie som naturligt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i varmt kustvatten och brackvatten. Den kan orsaka infektioner hos människor, ofta efter att ha svuttit eller ätit kontaminerad skaldjursfrukt eller fisk. Infektioner kan vara allvarliga och orsaka symptom som diarré, magont, illamående, feber och sällsynt men mer allvarligt blodförgiftning (sepsis).
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Den genetiska massan hos bakterier.
Proteiner som utgör strukturella beståndsdelar av bakteriella fimbrier eller sexpili.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.
Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.
Virus som infekterar bakterieceller.
"Skaldjur är en samlingsbeteckning inom näringslära och kokkonst för olika evertebrater, som vanligtvis konsumeras av människor, till exempel bläckfiskar, kräftdjur och snäckor."
Enterotoxin är ett typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar skada på enterocyterna, de celler som lining epitel i tarmen. Detta kan leda till diarré och andra symtom relaterade till mag-tarmsjukdomar. Ett exempel på en bakterie som producerar ett enterotoxin är Staphylococcus aureus, som producerar toxinet stafylokockenterotoxin (SEB). Detta toxin verkar genom att aktivera G-proteinkopplade receptorer på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP och calciumjoner, vilket i sin tur orsakar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen. Andra exempel på bakterier som kan producera enterotoxiner inkluderar Vibrio cholerae, som producerar choleratoxin, och Escherichia coli, som kan producera ett fl
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Ostreidae är en familj av tvåskaliga musslor, även kända som ostron, som innehåller kommersiellt värdefulla arter såsom den amerikanska pälslösa ostronen (Crassostrea virginica) och den japanska pälslösa ostronen (Crassostrea gigas). Ostreidae-musslor har en karakteristisk form med en platt skalbotten och en rundad skalsida, och de lever vanligtvis fastsittande på hårda ytor i marina miljöer.
Quorum sensing är ett biokommunikationssystem hos bakterier som tillåter dem att detektera och reagera på populationens densitet genom att producera, upptäcka och svara på signalmolekyler, kallade autoinducerer. När bakteriepopulationen når en viss tröskelvärde (quorum) av celltäthet, kommer koncentrationen av autoinducerer att vara tillräckligt hög för att utlösa ett gemensamt beteende eller svar, vilket kan inkludera bioluminescens, antibiotikaproduktion, sporbildning eller biofilmformering.
Hemagglutininer är ett protein som förekommer på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har kapaciteten att fästa sig vid röda blodkroppar och orsaka deras klumpning eller agglutination. Detta är anledningen till att det heter just hemagglutinin. Detta protein spelar en viktig roll i virusets infektionsförmåga, eftersom det underlättar viruset att binde sig till celler i andningsvägarna och på så sätt invadera dem.
"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Tunna skikt av bakterier eller andra mikroorganismer på ytor i vatten eller andra våta miljöer där organismerna kan leva, t ex på medicinska implantat, på tandytor eller på båtbottnar i sjövatten. I r eningsverk används biofilm för vissa processer. Biofilmen består av flera lager celler i ett skyddande slem av polymerer, som cellerna själva producerar, och som bildar en barriär mot såväl fagocyter som antibiotika.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
Vetenskapen om de mikroorganismer som lever i olika miljöer omkring oss (i luft, jord, vatten osv) och deras eventuella patogena egenskaper i förhållande till andra organismer, inklusive människor.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
En familj stavformade eller trådiga bakteriofager av enkelsträngat DNA. Det finns två släkten, Inovirus och Plectrovirus.
Ett släkte trådiga bakteriofager av familjen Inoviridae. Släktets medlemmar infekterar enterobakterier, Pseudomonas, Vibrio och Xanthomonas.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
"Ribotyping is a laboratory technique used in molecular biology for identifying and analyzing subtypes of bacteria based on the specific pattern of ribosomal RNA (rRNA) genes, which are highly conserved among different bacterial species."
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Republik i ögruppen Stora Antillerna i Västindien. Haiti utgörs av den västra delen av ön Hispaniola. Ytan är 27 750 km2, och folkmängden uppgår till drygt 7,6 miljoner invånare (2004). Huvudstad är Port-au-Prince.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Republik i södra Asien, mellan Burma och Pakistan. Landets yta är 3 287 590 km2, och folkmängden är knappt 1,1 miljard invånare (juli 2005). Huvudstad är New Delhi.
Unga, icke avvanda däggdjur, som får sin näring från sin mor, fostermor eller från flaska.
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
*Aliivibrio fischeri* är en gram-negativ, strikt aerob bakterie som lever symbiotiskt med vissa marina djur, till exempel certain marine snails and squid species. Den producerar bioluminescence, ett fenomen där den avger ljus som resulterar från en kemisk reaktion inne i bakterien. Denna bioluminescens används av värddjuren för att förvirra eller försvara sig mot predatorer. *A. fischeri* är också ett viktigt modellorganismer inom forskning om bakteriers symbiotiska relationer och bioluminescens.
En aminopolysackarid som ingår i bl a insekters hudskelett och i svampar. Den är en rak polysackarid av acetylglukosaminlänkar och den näst vanligaste biopolymeren på jorden. Den deacetylerade formen kallas kitosan.
Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
Plankton är en samlingsbeteckning för de organismar som lever i ett suspended state och drifts med vattnets strömningar i sjöar, hav och andra vattenmiljöer. Plankton består av både vegetativt plankton (fitoplankton) och djurplankton (zooplankton) och kan variera i storlek från mycket små encelleda alger och bakterier till större djursamhällen som kräftdjur och blötdjur. Plankton utgör en viktig del av näringskedjan i vattenmiljöer, då de bildar föda för många andra marina djur, inklusive fiskar och valar.
Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.
Zooplankton är en samlingsbeteckning för små djur, oftast mindre än 1-2 millimeter, som lever i vattenmiljöer och huvudsakligen livnär sig på att filtrera och äta plankton. Zooplankton kan vara ett viktigt steg i näringskedjan inom ekosystemet, där de konverterar produktiviteten från primärproducenter (till exempel fitoplankton) till en form som är mer tillgänglig för större djur. Exempel på zooplankton inkluderar encelliga organismer såsom mikroplankton, samt flercelliga former som kräftdjurslarver och vuxna individer av diverse arter.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
I en enkel medicinsk definition är ett profag prosjektet eller en del av ett bakteriechromosoms DNA som inte är del av den genetiska koden för bakteriens eget protein, utan istället kapslar in virus-liknande gener. När profagen induceras kan detta resultera i produktion och frisättning av viruslika partiklar, även kallade bakteriofager, som kan infektera andra bakterier. Detta är en del av bakteriens överlevnadsmekanism där den kan använda profagen för att ta över andra bakteriers DNA och öka sin egen fitness.
En cytotoxin är ett toxin som verkar skadligt eller dödligt på celler. Cytotoxiner produceras ofta av vissa mikroorganismer, såsom bakterier och virus, och kan orsaka celldöd eller celldamage genom att störa cellmembranet, inhibera protein syntes eller orsaka oxidativ stress. Exempel på cytotoxiner inkluderar botulinumtoxin från Clostridium botulinum och shiga toxin från certaina Escherichia coli-stammar.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
Proteiner från Escherichia coli.
Renat antiserum från djur (oftast hästar) som immuniserats genom toxin- eller toxoidinjektioner. Antitoxinet ges för passiv immunisering mot specifika bakteriella toxiner, som t ex botulinum-, tetanus - eller difteritoxin.
I en enda mening kan serologi definieras som den vetenskapen som studerar serumproteiner och serumsreaktioner, särskilt inom immunologi. Serologi fokuserar ofta på att identifiera antikroppar i serumet som ett resultat av en individuell persons exponering för olika patogener eller vaccineringar. Dessa antikroppsreaktioner kan användas för att diagnostisera infektionssjukdomar, fastställa samband mellan exponering och sjukdom, och bedöma immunitet mot specifika patogener.
Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.