Zinksulfat är ett salt av zink och svavel, med formeln ZnSO4. Det används inom medicinen som ett astringens, som kan hjälpa att minska irritation och svullnad i slemhinnor, samt som en källa till zink, vilket är ett essentiellt spårämne med flera viktiga funktioner i kroppen.

Zinkoxid är ett oorganiskt, vitt pulver som används som ett aktivt ingrediens inom vissa topiska läkemedel och kosmetiska produkter, såsom solskyddsmedel, hudkräm och tandkräm. Det fungerar som en bariär mot UV-strålning och har även antibakteriella egenskaper. Zinkoxid är också ett vanligt ingrediens i vissa typer av diaper rash salva på grund av dess förmåga att minska irriterad hud och förebygga bakterieväxt.

Zink är ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i en mängd biologiska processer, såsom immunförsvar, näringsupptagning, celldelning, cellreparation och syntes av DNA. Det fungerar också som en katalysator för enzymer och hjälper till att stabilisera cellmembranen. Zink måste tas in via födan, eftersom kroppen inte kan producera det själv.

Zinc radioisotopes are radioactive forms of the chemical element zinc, which have unstable nuclei and emit radiation as they decay towards a stable state. Examples of zinc radioisotopes include zinc-65 and zinc-72, which are used in medical research and nuclear medicine for various applications such as imaging, therapy, and radiotherapy.

Finmalna frön av vete eller andra sädesslag.

I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.

Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.

Preparat som orsakar sammandragning, vanligen vid lokal användning.

Sötningsmedel med större sötma än socker; det metaboliseras som fenylalanin och asparaginsyra.

Mukosit är en beteckning på inflammation och skada av slemhinnor (mukosa) i kroppen, ofta i munhålan eller tarmar. Det kan orsakas av olika faktorer som infektioner, cancerbehandlingar som strålterapi och cellgiftsbehandling, dålig näring, vissa mediciner och sjukdomstillstånd som HIV/AIDS. Symptomen kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sår eller ulcerationer på slemhinnan.

Mat som fått tillägg av essentiella näringsämnen i större mängd än i vanlig mat eller som normalt saknas i födan. Ett exempel är frukostflingor berikade med järn och vitaminer.

En heteropolysackarid som till strukturen liknar heparin. Den ansamlas i individer med mukopolysackaridos.

Ett protein med låg molekylvikt (ca 10 kD) som finns i njurbarkens och leverns cytoplasma. Det är rikt på cysteinylrester och innehåller inga aromatiska aminosyror. Metallotionein har hög affinitet för tvåvärda tungmetaller.

'Zinkfingrar' är ett medicinskt termer som refererar till små, tunna plattor gjorda av zinkmetall, som används inom tandvården för att understödja och skydda sårade, känsliga eller utsatta tandrotar. De placeras vanligtvis i direkt kontakt med rotarna under en restaurativ behandling och kan hjälpa till att förebygga fortsatt nedbrytning och infektion.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Muntorrhet definieras som ett tillstånd där slemhinnan i munnen är torr och obekväm, ofta orsakad av brist på nedsköljning eller syrebrist i kroppen.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Själva benämningen "svavelsyra" används sällan inom medicinen, men syftar vanligtvis på den kemiska föreningen H2SO4. Ibland kan termen användas i överförd bemärkelse för att beskriva en patofysiologisk process där svavelväte (H2S) är involverat, men detta är ovanligt. I denna kontext skulle "svavelsyra" inte vara en korrekt medicinsk term.