Zollinger-Ellison syndrome is a rare condition characterized by multiple gastrin-secreting neuroendocrine tumors (gastrinomas), typically in the pancreas and duodenum, leading to excessive gastrin production, severe gastric acid hypersecretion, peptic ulcers, diarrhea, and possible complications such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and malabsorption.

En gastrinproducerande neuroendokrin tumör i icke-beta-öcellerna, gastrin- eller g-cellerna. Tumörtypen uppträder primärt i bukspottkörteln eller tolvfingertarmen. De flesta av tumörerna är elakartade och bildar metastaser i lever, lymfknutor och skelett, men sällan på andra platser. Förekomst av gastrinom är ett av tre kriterier för Zollinger-Ellisons syndrom, som ibland ses hos familjer med multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN-1).

En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.

Tolvfingertarmstumörer, även kända som duodenumtumörer, är sällsyna cancerartade tillväxtar som utvecklas i tolvfingertarmen (duodenum), en del av det smala tarmsystemet (tjocktarm, tunntarm och tolvfingertarm) i mag-tarmsystemet.

"Multiple endocrine neoplasia type 1 (MEN1) is a rare inherited disorder characterized by the development of multiple hormone-secreting tumors in various endocrine glands, including the parathyroid glands, pancreas, and anterior pituitary. The most common manifestations are primary hyperparathyroidism, gastrinomas leading to Zollinger-Ellison syndrome, and insulinomas. MEN1 is caused by mutations in the MEN1 tumor suppressor gene, leading to an increased risk of developing these tumors."

Saltsyra i magsaften.

Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.

"Multipla hormonella tumörer" (MHT) är ett sällsynt tillstånd där patienten utvecklar flera endokrina tumörer som producerar olika hormoner i flera olika kroppsliga lokaliseringsområden. Dessa tumörer kan vara både godartade och elakartade, och de kan påverka olika endokrina system i kroppen.

Brist eller avsaknad av saltsyra i magsaften trots stimulering till vätskeproduktion i magsäcken.

Oregelbundet formade argyrofila celler som producerar histamin, kromogranin A/pankreastatin, samt en än så länge icke identifierad peptidhormon. De utgör den talrikaste typen av enokrina celler i magsäckens syraproducerande slemhinna. Dessa celler reagerar på gastrin genom att frisläppa sina sekretoriska ämnen, och denna histaminkälla fungerar som den positiva parakrina stimulatorn för utsöndring av saltsyra från parietalcellen.

En godartad tumör i Langerhans cellöar som kan förekomma varsomhelst i bukspottkörteln. Kan orsaka hyperinsulinism eller Zollinger-Ellisons syndrom.

3-(beta-aminoetyl)pyrazol. En histamin H2-agonist som används kliniskt för att undersöka magsäckens sekretion.

Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.

Analys av magsaften för bestämning av syrahalten.

Kirurgiskt avlägsnande av hela (total gastrektomi) eller del av (partiell gastrektomi) magsäcken.

Sekretin är ett hormonellt peptidhormon som frisätts från särskilda celler (sekretinceller) i tunntarmen och stimulerar produktionen av tarmt fluor, särskilt bikarbonat, för att neutralisera magsyra som släpps ner från magsäcken.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

En megaloblastanemi som förekommer hos barn, men som är vanligare senare i livet, och som kännetecknas av histaminfast aklorhydri. Laboratorie- och klinisk diagnos baseras på vitamin B12-malabsorption pga av magslemhinnans förmåga att producera intrinsic factor.

Lansoprazole är ett prostaglandinhämmande läkemedel som tillhör gruppen protonpumpshämmare (PPI). Det används främst för behandling av mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastrit, refluxösomatisk dispepsi och Zollinger-Ellisons syndrom. Lansoprazole verkar genom att hämma protonpumpskapslens förmåga att sekrettera mag syra i magsäcken, vilket leder till minskad syraproduktion och lindring av symtom som sura uppstötningar, syrabränna och magont.

Vanligtvis liten, långsamt växande neoplasm bestående av öar av runda, oxyfila eller spindelformade, medelstora celler med ganska små, vesikulära kärnor, och täckt av en slemhinna med gul, fårad yta. Tumören kan uppträda var som helst i mag-tarmkanalen (men även i lungorna eller på andra platser); ungefär 90 % uppkommer i appendix. Dessa tumörer har neuroendokrint ursprung och härstammar från en p rimitiv stamcell.

2-Pyridinylmethylsulfinylbenzimidazoles are a type of chemical compound that consists of a benzimidazole ring, which is a heterocyclic aromatic organic compound similar to benzene and pyridine, but with two nitrogen atoms in the six-membered ring. This benzimidazole ring is attached to a sulfinyl group (-S(=O)-), which is then connected to a 2-pyridinylmethyl group. The 2-pyridinylmethyl group consists of a pyridine ring with a methyl group attached to the 2nd carbon atom in the ring.

Magsår beläget i tolvfingertarmen.

Bukspottkörteltumörer, också kända som levercancer eller hepatocellulära carcinom (HCC), är maligna neoplasier som utvecklas från hepatocyterna i bukspottkörteln.

En sulfoxid är en organisk förening som innehåller en sulfuratom bundet till två kolatomer och en syreatom, R-S(=O)-R'. Sulfoxider kan bildas genom oxidation av svavelhaltiga föreningar, såsom sulfider. De har en dipolär karaktär på grund av delokaliserad positiv laddning på svavelatomen och negativ laddning på syreatomen, vilket ger upphov till intermolekylära krafter som kan påverka deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Sulfoxider är viktiga intermediärer inom organisk syntes och förekommer naturligt i vissa biologiskt aktiva ämnen, till exempel garlic och penicillin.

"Syrabindande medel" är en benämnning inom medicinen för substanser som minskar mängden syra i mag-tarmkanalen genom att neutralisera eller hämma sekretion av saltsyra från magcellerna. Exempel på sådana medel är H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare, som används för behandling av tillstånd som magreflux, ångest, magsår och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).

Olika preparat med varierande verkningsmekanismer som används för behandling och lindring av magsår och irritationer i mag-tarmkanalen.

Protonpumpsh inhibitors (PPIs) are a class of medications that reduce gastric acid production by blocking the H+/K+ ATPase proton pump in gastric parietal cells, providing effective therapy for gastric acid-related conditions such as gastroesophageal reflux disease (GERD), peptic ulcers, and dyspepsia.

"Sekretionshastighet" refererar till mängden sekret som produceras och utsöndras från en körtel per tidsenhet. Det kan appliceras på olika kroppsliga system, såsom speicheldrüsor (spottkörtlar), levern och lungorna. I en enkel mening: "Sekretionshastigheten är hastigheten på sekretering av ett specifikt sekret från en körtel."

Omeprazol är ett protonpumpshämmande läkemedel som används för att behandla mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), Zollinger-Ellisons syndrom och magulcusor. Det fungerar genom att blockera den aktiva platsen för en protonpumpa i magcellernas syrasekretoriska kanaler, vilket reducerar mängden syra som produceras i magsäcken.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.