1-Methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine (MPTP) is a chemical compound that can cause permanent parkinsonian symptoms. It is not a medication or a drug in clinical use. MPTP itself is not toxic, but it is metabolized into a toxic substance called MPP+ (1-methyl-4-phenylpyridinium) by the enzyme monoamine oxidase B (MAO-B) in glial cells. MPP+ is taken up by dopaminergic neurons in the substantia nigra, where it inhibits complex I of the electron transport chain, leading to energy depletion and cell death.

Exposure to MPTP can lead to rapid onset of parkinsonian symptoms such as rigidity, bradykinesia, resting tremor, and postural instability. The use of MPTP as a model of Parkinson's disease in research has contributed significantly to our understanding of the pathophysiology of this disorder.

MPPP (1-metyl-4-fenyl-4-propionoxipiperidin) är ett syntetiskt opiatliknande ämne som kan missbrukas som narkotika. Vissa illegala laboratorier har felaktigt tillverkat MPPP och skapat en närbesläktad substans som kallas MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin) istället.

MPTP är ett mycket giftigt ämne och kan orsaka allvarlig skada på hjärnan, särskilt i de delar som styr rörelserna. När MPTP intas konverteras det i kroppen till en annan substans som heter MPP+ (1-metyl-4-fenylpyridinium). MPP+ är mycket toxisk och kan döda nervceller i hjärnbarken, särskilt dopaminproducerande neuron i substantia nigra.

MPTP-förgiftning orsakar en neurologisk sjukdom som kallas Parkinsonism, vilket är en grupp symtom som liknar de som ses vid Parkinsons sjukdom. Symtomen inkluderar rörelsekoordinationsproblem, stelhet, tremor och svårigheter med balans och koordination. MPTP-förgiftning kan behandlas med läkemedel som liknar de som används för att behandla Parkinsons sjukdom, men skadan som orsakas av giftet är oftast permanent.

'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakar rörelseproblem liknande de som ses vid Parkinson's disease. Dessa symptom inkluderar tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabilitet i kroppsställningen. Det finns olika orsaker till parkinsonism, exempelvis andra neurologiska sjukdomar, vissa mediciner eller toxiner, eller degenerativa hjärnsjukdomar som Parkinson's disease.

'Parkinson's sjukdom, sekundär' (engelska: 'Secondary Parkinsonism') är en neurologisk störning som liknar Parkinson's sjukdom men orsakas av en annan underliggande medicinsk eller fysiologisk tillstånd. Den kan också kallas för 'atypisk parkinsonism'.

Det finns flera möjliga orsaker till sekundär Parkinsonism, inklusive:

1. Exponering för toxiner som mangan eller koldisulfid (CS2)
2. Infektioner som encefalit eller venerisk syfilis
3. Hjärnskador orsakade av stroke, trauma eller operation
4. Vissa mediciner som neuroleptika, reserpin och MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin)
5. Neurodegenerativa tillstånd som demens sjukdomen vid koroirosion (CJD), multipel systematrofi (MSA) och progressiv supranukleär paralys (PSP)

Sekundär Parkinsonism kan vara lika svår att diagnostisera som primär Parkinson's sjukdom, men det finns vissa skillnader i symtomen som kan hjälpa till att skilja dem åt. Till exempel kan sekundär Parkinsonism orsaka snabbare påverkan av balans och koordination jämfört med primär Parkinson's sjukdom.

Liksom med primär Parkinson's sjukdom finns det inget botemedel för sekundär Parkinsonism, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen. Dessa inkluderar läkemedel som levodopa och dopaminagontistorer, samt fysisk terapi och rehabilitering.

1-Methyl-4-phenylpyridinium (MPP+) är en positivt laddad katjon som förekommer i neurotoxinet MTPT (1-methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine). MPP+ är känt för att vara mycket skadligt för dopaminerga nervceller och används ofta som en modell för att studera Parkinson's sjukdom i laboratoriemiljö.

I medicinsk kontext kan termen användas när man diskuterar forskning eller terapi relaterad till Parkinson's sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd.

'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.

Dopaminmedel är en grupp av läkemedel som påverkar dopaminnivåerna i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll för kognition, rörelsekoordination, motivation, belöningssystemet och stämningsregleringen.

Dopaminmedel används primärt för behandling av sjukdomar där dopaminnivåerna är för låga, till exempel:

1. Parkinson's disease: Dopaminmedel hjälper att ersätta den bristande dopaminet i hjärnan och förbättra rörelsekoordinationen.
2. Restless legs syndrome (RLS): Vissa dopaminmedel kan användas för att lindra obehagliga känslor och rastlöshet i benen som förekommer vid RLS.
3. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): Stimulerande dopaminmedel kan hjälpa att öka koncentration och minska hyperaktivitet och impulsivitet hos personer med ADHD.
4. Depression: Dopaminmedel kan användas som komplement till traditionella antidepressiva läkemedel för att behandla svår depression, särskilt i fall där patienten inte svarar på vanliga behandlingar.

Exempel på dopaminmedel inkluderar levodopa (L-DOPA), carbidopa, bromocriptin, pramipexol, ropinirol och amantadin.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produces and releases the neurotransmitter dopamine. These neurons are located in several regions of the brain, including the substantia nigra pars compacta and the ventral tegmental area. They play important roles in various cognitive and behavioral processes, such as motivation, reward, movement, and memory.

Dopaminergic neurons have a distinctive morphology, characterized by a large cell body and several long, branching dendrites that receive input from other neurons. Their axons project to various target areas in the brain, where they release dopamine to modulate the activity of other neurons.

Dysfunction of dopaminergic neurons has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as Parkinson's disease, schizophrenia, and drug addiction. In Parkinson's disease, for example, the loss of dopaminergic neurons in the substantia nigra pars compacta leads to motor symptoms such as tremors, rigidity, and bradykinesia.

Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.

Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.

Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.

Striatonigral degeneration (SND) är en ovanlig neurologisk sjukdom som kännetecknas av progressiv neurodegeneration i de basala ganglierna, särskilt i putamen och substantia nigra. Detta leder till rörelsekoordinationsstörningar och andra symtom som är relaterade till skador på dessa områden i hjärnan.

SND är en form av Multisystem degeneration (MSD), även känd som Parkinsonism-plus syndrom, vilket innebär att den drabbade personen utöver rörelsekoordinationsstörningar också kan ha andra systemiska symtom.

Typiska symtom på Striatonigral degeneration inkluderar:

* Rigiditet (förhöjd muskeltonus)
* Akinesi (förminskat rörelseinitiativ)
* Tremor (skakningar) är mindre vanligt än i Parkinson's sjukdom
* Postural instabilitet (svårigheter att hålla balansen)
* Dysautonomi (störningar av autonoma nervsystemet, såsom svettningar, blodtrycksfluctuationer och urinvägsproblem)
* Kognitiva störningar (minnes- och koncentrationssvårigheter)
* Ögonbrynsfältspåslagen (en ansamling av vätska under ögonbrynen)

SND är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen kommer att förvärras över tiden. Det finns ingen känd botemedel för Striatonigral degeneration, men vissa behandlingar kan hjälpa till att lindra symtom och förbättra livskvaliteten.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

3,4-Dihydroxyphenylacetic acid (3,4-DHPAA) is defined in medical terms as a metabolite of dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in the regulation of movement, emotion, and cognition. 3,4-DHPAA is formed when dopamine is metabolized by an enzyme called monoamine oxidase (MAO). It can be found in urine and has been used as a biomarker for dopamine turnover in the body. Additionally, abnormal levels of 3,4-DHPAA have been associated with certain neurological disorders such as Parkinson's disease.

Läkemedelsdefinitionen av Levodopa är:

Levodopa, även känt som L-DOPA, är ett aminosyra derivat som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det används som läkemedel för att behandla Parkinson sjukdom och andra tillstånd som orsakas av en brist på neurotransmittor kallad dopamin i hjärnan.

Levodopa konverteras i kroppen till dopamin, vilket hjälper till att kontrollera rörelser och muskelaktivitet. När det används som läkemedel ges ofta levodopa tillsammans med en inhibitor av enzymet catechol-O-methyltransferase (COMT) eller monoaminoxidas (MAO) för att förhindra nedbrytningen av levodopa i kroppen och förlänga dess verkan.

Exempel på läkemedel som innehåller levodopa är Madopar, Sinemet och Stalevo.

Selegilin är ett icke-kompetitivt irreversibelt monoaminoxidas (MAO) inhibitor som främst används i behandlingen av Parkinson sjukdom. Det hämmar nedbrytningen av neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och serotonin genom att blockera enzymet MAO-B i hjärnan.

Selegilin kan också användas off-label för behandling av depression, åldersrelaterad kognitiv nedgång och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

"Antiparkinson medication" refers to a type of medical treatment that is used to manage the symptoms of Parkinson's disease, a progressive neurological disorder that affects movement. These medications work by increasing the levels of dopamine in the brain, which is a neurotransmitter that is often depleted in people with Parkinson's disease.

There are several different types of antiparkinson medication, including:

1. Levodopa: This is the most commonly prescribed medication for Parkinson's disease. It is converted into dopamine in the brain and can help to improve stiffness, slowness of movement, and tremors.
2. Dopamine agonists: These medications mimic the effects of dopamine in the brain and can be used alone or in combination with levodopa. Examples include pramipexole, ropinirole, and rotigotine.
3. MAO-B inhibitors: These medications block the breakdown of dopamine in the brain and can help to prolong the effects of levodopa. Examples include selegiline and rasagiline.
4. COMT inhibitors: These medications block the breakdown of levodopa in the body and can help to reduce motor fluctuations and "off" time. Examples include entacapone and tolcapone.
5. Anticholinergics: These medications block the action of acetylcholine, another neurotransmitter that is often imbalanced in people with Parkinson's disease. They can help to reduce tremors and rigidity.

It's important to note that antiparkinson medication can have side effects, and the most appropriate treatment plan will depend on the individual patient's needs and circumstances. Regular follow-up appointments with a healthcare provider are essential to monitor the effectiveness and safety of these medications.

Pyridiniumföreningar är en grupp organiska föreningar som innehåller ett pyridinium-jon, vilket är en positivt laddad katjon med en pentagonal piramidal struktur. Pyridinium-jonen består av en pyridinring, som är en aromatisk heterocyklisk förening med sex kolatomer och en kväveatom, där kvävet bär den positiva laddningen.

Pyridiniumföreningar kan bildas när pyridin reagerar med en elektrofil substituent, vilket resulterar i protonering av kvävet och formationen av en pyridinium-jon. Dessa föreningar är ofta starkt basiska och kan undergå nukleofil subsititution vid den positivt laddade kväveatomen.

Ett exempel på en Pyridiniumförening är pyridiniumklorid (C6H5NH+Cl-), som bildas när pyridin reagerar med saltsyra.

'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.

Exempel på nervskyddande medel inkluderar:

1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.

2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).

3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.

4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.

5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).

Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt som bilds när dopamin, en signalsubstans i hjärnan, bryts ned i kroppen. Normala värden på HVA i cerebrospinalvätskan (CSF) kan användas som en indikator på hur mycket dopamin som producerats och metaboliserats inom centrala nervsystemet. Förhöjda nivåer av HVA i CSF kan vara associerade med sjukdomstillstånd som Parkinson's disease och andra neuropsykiatriska störningar.

"Bleka klotet" er en uformell betegnelse for hjernen hos en person som har lidt af en hjerneblødning eller andre skader som fører til at store dele av hjernen dør og bliver erstattet med cystevann. Betegnelsen kommer fra det faktum at den skadede hjernen ofte ser ut like en blek, vannfylt balle utenom noen tydelige strukturer.

En mer medisinsk betegnelse for denne tilstanden er "encefalopati med pallidusnécrose og glios". Denne betegnelsen refererer til de specifikke skader som forekommer i hjernen, inkludert nekrosen (død) av grå stoffet i den bake del av puten (pallidusnécrose) og gliosen (scarvann) som oppstår som en reaksjon på skaden.

Denne tilstanden kan føre til mange symptomer, inkludert bevegelsesvansker, kognitive vansker, spastiskitet, svært med å tale og svingende bevissthetsnivåer.

'Saimiri' är ett släkte i primatfamiljen kapucinerapor (Cebidae) och innehåller fyra arter, inklusive den vanligaste arten, Saimiri sciureus, som kallas även brun näsbrokat kapucin. Dessa apor är ursprungligen hemmahörande i Central- och Sydamerika och kännetecknas av sina distinkta ansiktsmönster och deras energiska och akrobatiska beteende. De lever i stora grupper och har en diet som består av frukt, frön, insekter och små ryggradsdjur.

Neostriatum är ett begrepp inom hjärnans struktur och funktion och refererar till en del av basala ganglierna, som är en viktig grupp av subkortikala kärnor involverade i motorisk kontroll, kognition och emotionell processing. Neostriatum består av två huvudsakliga strukturer: caudat kärnan och putamen. I vissa sammanhang kan även nucleus accumbens ingå i neostriatum. Dessa strukturer mottar information från barken ( cortex) och projicerar vidare till andra delar av basala ganglierna för att hjälpa koordinera och reglera rörelser, kognition och emotionella respons.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Mazindol är ett centralstimulerande ämne som används som appetitdämpande och viktminskande medel. Det fungerar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som styr hungern och matintaget. Mazindol tillhör en grupp läkemedel som kallas noradrenerga och dopaminerga receptoragonister.

Det bör endast användas under kontrollerade medicinska förhållanden och under läkares övervakning, på grund av riskerna för biverkningar och missbruk. Användning av mazindol kan leda till ökad hjärtslagfrekvens, högt blodtryck, sömnsvårigheter, irritabilitet, och i värsta fall till beroende.

Det är viktigt att notera att användning av mazindol för viktminskning utan medicinsk övervakning inte rekommenderas, eftersom det kan leda till allvarliga hälsorisker.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera enzymet monoaminoxidas (MAO), som bryter ner monoaminer såsom serotonin, noradrenalin och dopamin i kroppen. Genom att hindra MAO från att bryta ner dessa signalsubstanser ökar deras koncentration i hjärnan och påverkar signalöverföringen mellan nervcellerna.

MAO-hämmare används främst för behandling av depressioner, speciellt vid patienter som inte svarat på andra antidepressiva läkemedel. De kan också användas för att behandla panikångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Det finns två typer av MAO-hämmare: reversibla och irreversibla. Irreversibla MAO-hämmare binder starkt till enzymet och kan vara verksamma i upp till två veckor efter att läkemedlet har upphört att tas, medan reversibla MAO-hämmare binder svagare och har en kortare verkan.

MAO-hämmare bör inte användas tillsammans med andra läkemedel som påverkar monoaminer eller matvaror som innehåller höga halter av tyramin, såsom ost, choklad och fermenterade livsmedel, eftersom detta kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket (hypertensiv kris).

"Dyskinesi" er en medisinsk betegnelse for abnorme, ofte uønskede, vanskelig kontrollerede og usminkede bevægelser. Disse bevægelser kan involvere muskler i hele kroppen, herunder ansigt, hals, arme, ben eller torso. Dyskinesier kan opstå som en bivirkning af længerevarende behandling med levodopa eller andre typer medicin til behandling af Parkinson's sygdom. Disse uønskede bevægelser kan også være forbundet med andre neurologiske forstyrrelser, såsom cerebral palsi og skader på hjernen eller nervesystemet.

Sulfoniumföreningar är organiska föreningar som innehåller en sulfoniumgrupp, vilket är en funktionell grupp med positivt laddad svavelatom bundet till tre kolatomer. Den allmänna strukturformeln för en sulfoniumförening är R−S+R'R", där R, R', och R" kan vara olika alkyl- eller arylgrupper.

Dessa föreningar är ofta stabila under normala förhållanden, men de kan reagera vid vissa betingelser, till exempel under sura eller basiska förhållanden eller under inflytande av ljus. Sulfoniumföreningar används inom organisk syntes som starkt oxiderande reagens och i vissa typer av övergångsmetallkatalyserade reaktioner.

Pyridin är ett heterocykliskt aromatiskt organisk ämne som består av en sex-ledad ring med fem kolatomer och en kväveatom. Pyridin har kemisk formel C5H5N och är strukturellt relaterat till bensen, men med en kväveatom istället för en kolatom i ringen.

Pyridin och dess derivat förekommer naturligt i vissa livsmedel, som fiskolja och svart tea, och det kan även produceras syntetiskt. Pyridinderivat har en rad medicinska användningsområden, till exempel som läkemedel mot astma, depression och schizofreni, samt som lokalbedövningsmedel. Pyridin självt används inte som läkemedel, men det är en viktig building block inom organisk syntes och förekommer i många olika läkemedelsmolekyler.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

I'm happy to help! In a medical context, "noradrenergic" agents, also known as "nortropanes," refer to drugs that affect the noradrenaline (also known as norepinephrine) system in the body. Noradrenaline is a neurotransmitter, a chemical messenger that transmits signals in the nervous system and helps regulate various functions such as heart rate, blood pressure, and alertness.

Noradrenergic agents work by increasing the availability of noradrenaline in the synaptic cleft (the space between two neurons where neurotransmitters are released) or by directly activating the noradrenergic receptors. These drugs have a range of therapeutic uses, including treating depression, attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), and certain types of pain.

Examples of noradrenergic agents include:

* Selective norepinephrine reuptake inhibitors (SNRIs) such as desvenlafaxine, duloxetine, and venlafaxine
* Alpha-2 adrenergic receptor agonists such as clonidine and guanfacine
* Noradrenaline reuptake inhibitors (NRIs) such as atomoxetine
* Norepinephrine-dopamine reuptake inhibitors (NDRIs) such as bupropion.

It's important to note that while these drugs have similar mechanisms of action, they may have different therapeutic profiles and potential side effects, so it's essential to consult with a healthcare provider for personalized medical advice.

"Cistanche" er en slags plante (Cistanche deserticola) som tilhører familien Orobanchaceae. Den vokser naturlig i ørkenområdene i Kina og Mongolia. Den har tradisjonelt vært brukt innen kinesisk medicin for sine påståede helsefremmende egenskaper, som inkluderer forbedring av erektil funksjon, forbedring av nyrefunksjon og forbedring av immunsystemet. Der er noen vitenskapelige studier som støtter disse påstandene, men det trengs mer forskning for å fastslå effektivitet og sikkerhet. Det bør neves at bruk av kinesisk medicin kan ha bivirkninger og interaksjoner med andre medisiner, så det er viktig å snakke med en helsefagperson før du starter på noen nye behandlinger.

Läkemedelsframkallad dyskinesi är en typ av rörelsestörning som orsakas av långvarig användning av vissa typer av läkemedel, särskilt levodopa, som används för att behandla Parkinson sjukdom. Dyskinesier är ofrivilliga, oregelbundna rörelser som kan vara lokaliserade till ansiktet, armar, ben eller hela kroppen. Symptomen kan variera från milda och sällsynta till allvarliga och konstanta. Andra läkemedel som kan orsaka dyskinesi inkluderar amfetaminer och antipsykotiska mediciner.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan och är involverad i rörelsekoordinering, belöningssystemet och kognitiva funktioner. Det är en oval formad struktur som ligger lateralt till globus pallidus och medialt till nucleus caudatus. Putamen och nucleus caudatus tillsammans bildar den striatala komplexet, som tar emot dopaminerga signalsubstanser från substantia nigra pars compacta. Dopaminbrist i detta system har visats korrelera med rörelsekoordinationsstörningar som ses vid sjukdomar som Parkinson.

"Macaca fascicularis", ofta kallad den "cebusk grön markatta" eller "sjungande langur", är en art i släktet *Macaca* och familj *Cercopithecidae*. Den är ursprunglig för södra och sydöstra Asien, inklusive Sumatra, Borneo, Thailand, Malaysia och Vietnam.

Den är en medelstor primat med en kroppslängd på cirka 40-60 cm och en vikt mellan 2,5 och 7 kg. Pälsen är gråbrun till gulaktig och ansiktet är naket och rödaktigt eller rosa.

Macaca fascicularis lever i flockar med en hierarkisk struktur och har en diett som består av frukt, frön, blad, insekter och små djur. De är kända för sin förmåga att simma och klättra väl i träd.

I vissa länder används den som laboratoriedjur på grund av sin närhet till människan, både genetiskt och beteendemässigt.

Clorgyline är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas MAO-hämmare (Monoaminoxidas-hämmare). Det används inte längre som läkemedel i klinisk praktik, men har använts tidigare inom psykiatrin för behandling av depression.

MAO-hämmare fungerar genom att blockera en specifik typ av enzym, monoaminoxidas (MAO), som bryter ner neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och dopamin i hjärnan. Genom att blockera detta enzym ökar koncentrationen av dessa signalsubstanser i synapsen mellan nervcellerna, vilket kan leda till en stärkt signalöverföring och på så sätt ha en antidepressiv effekt.

Clorgyline är specifikt ett irreversibelt MAO-hämmande medel, vilket betyder att det binder starkt till enzymet och förblir kvar där i en längre tid. Detta kan leda till en mer kraftfull och varaktig verkan än reversibla MAO-hämmare, men också öka risken för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel eller föda som innehåller tyramin.

Idag används MAO-hämmare sällan på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hypertensiv kris och serotoninsyndrom, när de kombineras med vissa andra läkemedel eller föda. Istället har andra typer av antidepressiva läkemedel blivit vanligare, som till exempel selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska antidepressiva medel (TCA).

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.

Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.

Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.

Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.

Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.

'Växtgift' är ett samlingsbegrepp för olika typer av skadliga ämnen som kan produceras av växter. Dessa giftiga ämnen kan vara toxiner, alkaloider, glykosider eller fenoler och de kan finnas i alla delar av växten, inklusive bladen, stjälken, rötterna och frukterna. Vissa växter producerar giftiga ämnen som en försvarsmekanism mot rovdjur och andra skadedjur, medan andra kan innehålla giftiga ämnen som en del av deras normala metabolism.

Många växtgifter kan vara farliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på vilket gift det är och hur mycket som har intagits. Vissa vanliga symptom på växtgifte kan vara illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, andningssvårigheter och i värsta fall till och med dödsfall.

Exempel på vanligt förekommande växter som kan innehålla giftiga ämnen är potatis, belladonna, flitiga blåbär, vinruteväxten och många arter av gullvivan. Det är viktigt att vara medveten om vilka växter som kan vara farliga och att undvika att äta eller hantera dem på ett otillräckligt sätt.

'Vesicular Monoamine Transport Proteins' (VMAT) er proteiner som transporter monoaminergne neurotransmittere, såsom serotonin, dopamin, og noradrenalin, fra cytoplasmaet ind i synaptiske vesikler i nerveceller. Disse proteiner spiller en vigtig rolle for at regulere frigivelsen af monoaminerge neurotransmittere fra præsynaptisk terminale til postsynaptisk neuroner, hvilket er essentielt for normal nervefunktion og humørregulering. Der findes to typer VMAT-proteiner, VMAT1 og VMAT2, der har forskellige udbredelse i kroppen og forskellige substratspecificiteter. VMAT1 er primært fundet i adrenerg neuroner i det sympatiske nervesystem, mens VMAT2 er mere udbredt og findes i både serotoninerg, dopaminerg og noradrenerg neuroner i centralnervesystemet.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Enligt International Classification of Diseases (ICD-10) är "Marmosetapor" en kod som används för att klassificera sjukdomar och tillstånd inom medicinen. Koden refererar till "Övriga specifika infektioner orsakade av streptokocker", där marmosetaporr är ett exempel på en art som kan vara värd för dessa bakterier. Marmosetaporr är en typ av primater, mer specifikt en sorts klätterapor.

Det är värt att notera att "Marmosetapor" inte direkt refererar till ett medicinskt tillstånd eller sjukdom hos marmosetaporna själva, utan snarare används som ett exempel på en art som kan överföra en specifik typ av infektion till människor eller andra djur.

'Vesicular Biogenic Amine Transport Proteins' er en type transportproteiner som transporterer biogene aminer, såsom serotonin, dopamin, histamin og noradrenalin, ind i synaptiske vesikler i nervesystemet. Disse proteiner spiller en vigtig rolle i reguleringen af neurotransmitterkoncentrationerne i synapsen og er derfor et aktivt forskningsområde indenfor neurologi og psykiatri. Der kendes to hovedtyper af vesikulære transportproteiner, nemlig VMAT1 (slankkanaline I) og VMAT2 (slankkanaline II), der har forskellige substratspecificiteter og udbredelse i kroppen. Mutationer i generne, der koder for disse proteiner, kan føre til forskellige sygdomstilstande, herunder neuropsykiatriske lidelser som depression og skizofreni.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

Nucleus caudatus är en del av basala ganglierna i hjärnan och består av två stora, kanelformade strukturer på var sida om thalamus. Den utgör tillsammans med putamen den dorsolaterala delen av striatum, som är den inre av de två huvudsakliga inputstrukturerna till basala ganglierna (den andra är globus pallidus).

Nucleus caudatus har en viktig roll i reguleringen av motorisk kontroll, kognition och emotioner. Den tar emot afferenta signaler från barken (cortex) och projicerar sedan efferenta signaler till globus pallidus interna och substantia nigra pars reticulata, som är de två huvudsakliga outputstrukturerna i basala ganglierna. Dessa signaler hjälper till att modulera motorisk aktivitet och kognitiva processer genom att påverka aktiviteten i thalamus och barken.

Förändringar i nucleus caudatus har associerats med flera neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, schizofreni och ADHD.

Mikroglia är en typ av glialcell som förekommer i centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. De utgör ungefär 10-15% av den totala cellpopulationen i CNS och är viktiga för underhåll, homöostas och skydd av det centrala nervsystemet. Mikroglia har också en viktig roll i immunförsvaret inom CNS genom att fagocytera (fagra upp och bortskaffa) skadade celler, patogener och celldebris. De kan aktiveras under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner, trauma, neurodegenerativa sjukdomar och neuroinflammation, vilket leder till morfologiska och funktionella förändringar. Mikroglia kan vara både neuroskyddande och neurodestruktiva beroende på deras aktiveringsstatus och utsöndrade signalsubstanser.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

Dopamin stimulantia är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i dopaminnervsystemet i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll i belöningssystemet, motivationen, kognitionen och rörelsekoordinationen.

Dopaminstimulerande läkemedel används främst för behandling av sjukdomar där dopaminbristen orsakar symptom, till exempel i Parkinson's disease, hyperkinetic syndrom och ADHD (uppmärksamhetsstörning med/utan samtidig hyperaktivitet). De ökar mängden dopamin i synapsklyftan genom att hämta upp dopamin från synaptosvaren eller blockera nedbrytningen av dopamin.

Exempel på dopaminstimulerande läkemedel är:

* Levodopa/Karbidopa (Sinemet, Madopar)
* Dopadecarboxylas-hämmare (Benserazid, Carbodopa)
* Dopaminagonister (Pramipexol, Ropinirol, Rotigotine)

Dessa läkemedel bör användas under tätt medicinskt övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer.

Dopamin D3-receptorer är en typ av dopaminreceptor, som är G-proteinkopplade receptorer i hjärnan och centrala nervsystemet (CNS). Dopamin är en signalsubstans som har en viktig roll i motorik, kognition, belöningssystem, emotioner och homeostas.

D3-receptorerna är specifika för dopamin och aktiveras när denne binds till receptorn. När detta sker initieras en signaltransduktionsväg som leder till cellulära respons såsom ökad intracellulär signalsubstans, ändringar i membranpotential och andra effekter beroende på celltyp.

D3-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive modulering av dopaminets utsöndring, regulering av motorik, belöningskonditionering, och kognitiv funktion. Dysfunktion eller störningar i D3-receptorernas system har visats vara involverade i patologiska tillstånd som Parkinson's sjukdom, schizofreni, beroendesjukdomar och affektiva störningar.

Därför är forskningen kring D3-receptorerna av stor betydelse för att utveckla nya terapeutiska strategier för behandling av dessa sjukdomstillstånd.

NG-nitroargininmetylester, även känt som L-NG-Nitro-L-argininmetylester (L-NAME), är ett syntetiskt preparat som används inom forskning för att studera den smala blodkärlsfunktionen. Det fungerar som en inhibitor av enzymet nitrik oxidsynthas, vilket i sin tur resulterar i en minskad produktion av signalsubstanserna som reglerar den smala blodkärlsfunktionen.

Detta preparat används ofta inom forskning för att simulera ett tillstånd som kallas för endotelio dysfunktion, vilket kan vara associerat med olika sjukdomar såsom högt blodtryck, diabetes och hjärtsjukdomar. Genom att använda L-NAME som en forskningsverktyg kan forskare undersöka de underliggande mekanismerna bakom dessa tillstånd och utveckla nya behandlingsstrategier för att motverka deras negativa effekter.

Konotoxiner är en typ av neurotoxiner som finns i giften hos bläckfiskar, särskilt i de giftiga tentaklerna hos blåsrankor (Conus species). Dessa toxiner är peptider och har en komplex struktur med hög specificitet för olika typer av natriumkanaler i nervceller. Konotoxinernas förmåga att blockera dessa natriumkanaler gör dem intressanta som möjliga läkemedel för smärtlindring och behandling av neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och neurodegenerativa tillstånd.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

'GDNF' står för Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor, vilket är ett protein som verkar som neurotrofin, det vill säga ett protein som främjar överlevnaden och tillväxten av nervceller. GDNF produceras naturligt i kroppen och har visat sig vara viktigt för utvecklingen och funktionen av vissa delar av nervsystemet, framförallt i hjärnan och ryggmärgen. Det används också inom forskning om neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease eftersom det kan skydda och stimulera tillväxten av de nerver som skadas i sjukdomen.

Rotenone är ett organisk compound som naturligt förekommer i vissa växter, såsom johannesbrödsträdet. Det har traditionellt använts som ett insektgift och fiskgift av olika kulturer runt om i världen.

I medicinsk kontext kan rotenon användas som en form av experimentell behandling för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I dessa studier har forskare använt rotenon för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom i laboratoriet genom att exponera celler eller djur för ämnet. Rotenon är känt för att inhibera en specifik typ av enzym, komplex I, i mitokondrier, vilket orsakar oxidativ stress och celldöd. Dessa effekter liknar de som ses hos Parkinson's sjukdom, vilket gör rotenon användbart som ett forskningsverktyg för att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsstrategier.

Det är värt att notera att rotenon inte används som en etablerad behandling för Parkinson's sjukdom hos människor på grund av dess toxicitet och brist på tillräcklig information om säkerhet och effektivitet.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Metylparation (metsulfan, NSC-372061) är ett organosulfurförening och ett organiskt halogen förenat med formeln (CH3)2SO4. Det är en metyl ester av svaveldioxid och metanol. Metylparation används som ett kemoterapeutiskt läkemedel, framför allt för behandling av cancer i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det är en alkylerande agens som fungerar genom att störa celldelningen hos snabbt delande celler, vilket resulterar i död av cancerceller.

Det bör dock poängteras att metylparation inte längre används kliniskt på grund av dess höga toxicitet och dåliga säkerhetsprofil. Det kan orsaka allvarlig skada på levern, njurarna och centrala nervsystemet. Istället har andra läkemedel som är mindre toxiska och mer selektiva i sin verkan tagits i bruk för behandling av cancer.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

'Fenyletrar' refererer til en gruppe stoffer som inkluderer fenyletilamin og alle derivater herav. Fenyletilamin er en organisk forbindelse med den kemiske formel C6H5CH2NH2, som består af en benzenring knyttet til en etylgruppe, der igen er bundet til en aminogruppe.

Fenyletrar inkluderer en bred vifte af stoffer, herunder stimulerende droger som MDMA (ekstasi) og amfetamin, men også visse slags lokalbedøvelsesmidler som procain og tetrakain. Disse forbindelser har en række farmakologiske effekter, herunder indvirkning på neurotransmittersystemerne i hjernen, der kan føre til ændringer i stemningsleje, opmærksomhed, sansning og andre psykiske og fysiske processer.

Det er vigtigt at notere, at mange fenyletrar også har en potentiale for misbrug og kan være skadelige eller endda dødelige i overdosis. Derfor bør de kun anvendes under kontrollerede forhold og under lægeovervågning.

Nucleus subthalamicus, även känd som subtalamisk kärna eller korpus luysii, är en liten, äggformad kärna i diencephalon i hjärnan. Den är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i motorisk kontroll och rörelsekoordinering.

Nucleus subthalamicus består av två huvudsakliga populationer av nervceller: exciterande glutamaterga neuron och inhibitoriska GABA-ergiska interneuron. Den exciterande signalen från nucleus subthalamicus är inhiberad av den inhibitoriska signalen från striatum, en annan del av de basala ganglierna. I sjukdomar som Parkinson och dyskinesi kan denna balans störas, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem.

Elektroda implantation i nucleus subthalamicus har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för att reducera symtomen hos patienter med Parkinson.

Alpha-synuclein (α-synuclein) er en liten, intracellulær proteinmolekyl som naturlig forekommer i hjernen. Det er en del av de proteiner som heter presennsile proteiner og har vært særlig interessant for forskere på grunn av sin rolle i neurodegenerative lidelser, især Parkinson's sykdom.

Alpha-synuclein er en naturlig bestanddel av de små strukturer som kalleres presennsinler, som finnes i synapser (de områder der informasjonen overføres mellom nerveceller). Denne proteinet har en viktig rolle i reguleringen av neurotransmitter-utslipp og -recycling.

I sykdommer som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi (MSA) kan alpha-synuclein aggregere og danne klaser, kjent som Lewy-legemer eller gliane intranerkulære akumuleringer. Disse aggregatene kan være skadelige for nerveceller og føre til deres død.

I sum: Alpha-synuclein er et lite protein som forekommer naturlig i hjernen, men dets aggregering kan være involvert i uviklingen av neurodegenerative lidelser som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi.

Dopamin D2-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin. Denna receptor är kopplad till G-proteiner och när den aktiveras, kan den påverka en rad cellulära processer, inklusive intracellulär signalering, membranpotential och sekretion av andra signalsubstanser. Dopamin D2-receptorerna spelar en viktig roll i reguleringen av rörelse, kognition, belöningssystemet och humör. De är också ett viktigt mål för behandling av sjukdomar som schizofreni, parkinsonism och beroendeproblematik.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

PC12-celler är en typ av neuroendokrina celler som initialt isolerades från ett tumörväv i en fallohund (Phochoca sinensis) av olfactocellär origin. Dessa celler har sedan blivit ett viktigt verktyg inom neurovetenskapen och cancerforskningen på grund av deras unika egenskaper.

PC12-celler har en dubbelpotential, det vill säga de kan differentieras till antingen en neuronal fenotyp eller en muskel-like fenotyp beroende på vilka signalsubstanser de exponeras för. När de differencieras till en neuronal fenotyp visar de typiska nervcellsegenskaper, såsom utskott och elektrisk excitabilitet, samt bildning av synaptiska kontakter. Dessa egenskaper gör PC12-celler till ett användbart modellsystem för att studera neuronal differentiering, neurotoxicitet, neurodegeneration och neuroplasticitet.

PC12-celler är också känsliga för signalsubstanser som nerveväxtfaktor (NGF), som främjar deras överlevnad, differentiering och neuritbildning. Som ett resultat har PC12-celler använts i studier av NGF-signalering och dess roll i neuronal differentiering och överlevnad.

I cancerforskningen har PC12-celler använts som ett modellsystem för att studera neuroendokrina tumörer, särskilt small cell lung cancer (SCLC), eftersom de delar många gemensamma molekylära egenskaper.

Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.