Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Den medicinska definitieon av "5-HT2A-serotoninreceptorn" är en typ av serotoninreceptor, som är ett protein på cellmembranet hos däggdjur, inklusive människor. Serotonin är en signalsubstans i centrala nervsystemet och andra delar av kroppen. När serotonin binder till 5-HT2A-receptorn aktiveras den och utlöser en signaltransduktionskaskad inne i cellen, vilket leder till en biologisk respons.
Den medicinska definitieon av "5-HT1A-serotoninreceptor" är en subtyp av serotoninreceptorer (5-HT-receptorer) som tillhör den stora familj av G-proteinkopplade receptorer. 5-HT1A-receptorn är predominant uttryckt i centrala nervsystemet och deltar i regleringen av en rad fysiologiska processer, inklusive sinnesstimulans, humör, kognition, smärta och neuroendokrin funktion. Agonist aktivitet vid 5-HT1A-receptorn har potentiala terapeutiska effekter i behandlingen av depression, ångest, migrän och epilepsi.
Serotoninreceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstansen serotonin och utlöser en biologisk respons inom cellen. De spelar en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner, såsom sinnesstämning, sömn, aptit, smärta och koordination.
The 5-HT1B serotonin receptor is a subtype of serotonin receptor that binds to the neurotransmitter serotonin (also known as 5-hydroxytryptamine or 5-HT). It is a G protein-coupled receptor, which means it activates a specific type of intracellular signaling pathway when bound by serotonin. The 5-HT1B receptor is primarily located in the central nervous system and is involved in the regulation of various physiological processes, including neurotransmitter release, vasoconstriction, and pain perception. It has also been implicated in the pathophysiology of several neurological and psychiatric disorders, such as depression, anxiety, migraine, and addiction.
Den medicinska benämningen '5-HT2C-serotoninreceptor' refererar till en specifik typ av serotoninreceptor, som är belägen på cellmembranet och binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin). Detta G-proteinkopplade receptormolekylärkomplexet är involverat i en rad fysiologiska processer, inklusive regulering av aptit, sömn, humor och smärtförnimmelser. Genom att aktiveras eller blockeras kan 5-HT2C-receptorn påverka signalsystemet kring serotonin, vilket gör den attraktiv som potential therapeutisk mål för behandling av olika sjukdomszustånd, till exempel depression, ångest och fetma.
5-HT1-serotoninreceptorer är en typ av serotoninreceptor som har en inhibitorisk effekt på adenylatcyklasen, vilket leder till minskad cellsignalering och kan påverka en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive neurotransmission, blodflöde och smärtperception.
'Serotonin Plasma Membrane Transport Proteins', also known as the serotonin transporter (SERT), are membrane-spanning proteins that regulate serotonin concentrations in the synaptic cleft by recycling serotonin from the extracellular space back into presynaptic neurons. This process helps terminate serotonin signaling and maintain proper neurotransmission.
"En serotoninblockerare är ett läkemedel som blockerar serotoninreceptorerna, vilket resulterar i minskad serotoninverkan på celler och vävnader i kroppen. Denna mekanism används för att behandla olika sjukdomstillstånd som depression, ångest, migrän och illamående."
5-HT3-serotoninreceptorer är en typ av receptor som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och aktiverar snabb exciterande svar i nervceller. Dessa receptorer är involverade i diverse fysiologiska processer såsom nausea, kräkning, smärta, neurogen inflammation, samt regulering av tarmfunktioner. De är också ett viktigt mål för läkemedel som används för behandling av exempelvis kemoterapiinducerad illamående och kräkningar, irritabel tarm och depression.
Serotoninuptagshämmare är en klass av psykoaktiva läkemedel som verkar genom att blockera reabsorberingen (uptake) av signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin, 5-HT) i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av serotonin i synapsspaltet och förlängd serotoninerg signaltransduktion. Dessa läkemedel används primärt för behandling av depression, ångeststörningar och vissa typer av neuropsykiatriska störningar.
'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' are a class of medications that block the action of serotonin, a neurotransmitter, at the 5-HT2 receptors. These antagonists are used in the treatment of various conditions such as psychiatric disorders, migraines, and nausea associated with chemotherapy. Examples include antipsychotic drugs like risperidone and paliperidone, and migraine medications like sumatriptan and naratriptan.
Serotonin receptor agonists are a class of medications that bind to and activate serotonin receptors in the body, mimicking the effects of the neurotransmitter serotonin. These drugs are used to treat various conditions such as migraines, cluster headaches, and psychiatric disorders, including depression and anxiety. Examples of serotonin receptor agonists include sumatriptan for migraines, ergotamine for cluster headaches, and buspirone for anxiety. It's important to note that some of these drugs have a higher affinity for certain serotonin receptors than others, leading to different therapeutic effects and side effect profiles.
'Serotonin 5-HT2 Receptor Agonists' are a class of compounds that bind and activate the serotonin 5-HT2 receptors, leading to various pharmacological effects such as vasoconstriction, bronchodilation, and modulation of neurotransmission in the central nervous system. Examples include hallucinogenic drugs like LSD, as well as certain antimigraine medications and antipsychotics.
"Serotoninmedel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att påverka serotoninnivåerna i centralnervösa systemet (CNS). Dessa mediciner används ofta för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar och migrän. Exempel på serotoninmedel inkluderar selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) och tri- och tetrazykliska antidepressiva mediciner (TCA/TeCA).
'Serotonin 5-HT1 Receptor Agonists' are a class of medications that selectively bind to and activate serotonin 5-HT1 receptors, leading to the modulation of various physiological functions such as neurotransmission, vasoconstriction, and hormone secretion. These agonists are used in clinical settings for the treatment of conditions such as migraine, cluster headaches, and psychiatric disorders. Examples include sumatriptan, rizatriptan, and ergotamine.
Den medicinska definitien av '5-HT2B-serotoninreceptorn' är en subtyp av serotoninreceptorer som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin) och aktiverar specifika signaltransduktionsvägar inne i celler. Denna receptortyp är involverad i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, hjärt-kärlsjukdomar och neuropsykiatriska tillstånd. Forskning pågår för att undersöka möjliga terapeutiska användningsområden för modulering av 5-HT2B-serotoninreceptorn.
5-HT2-serotoninreceptorer är en grupp av G-proteinkopplade receptorers subs typer (5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C) som aktiveras av neurotransmittorn serotonin (5-hydroindolacetylsyra eller 5-HT) och är involverade i en rad fysiologiska processer inklusive sinnesvisshet, humör, minne, aptit och sexuell funktion. Dessa receptorer spelar också roll i patofysiologiska tillstånd som psykoser, migrän, pulmonell arteriell hypertension och fibrotiska sjukdomar. Agonistbindning till 5-HT2-receptorerna orsakar excitation av nervceller genom att öka intracellulärt calcium, medan antagonistbindning blockerar dessa effekter.
"Serotonin 5-HT1 Receptor Antagonists" are a class of medications that block the action of serotonin, a neurotransmitter, at the 5-HT1 receptor subtype. These drugs are often used to treat conditions such as migraines and chemotherapy-induced nausea and vomiting by blocking the activation of these receptors and thereby inhibiting the transmission of painful or nauseating signals in the brain.
Serotoninsyndrom är ett tillstånd som orsätts av överskott av serotonin, en signalsubstans i centrala nervsystemet. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta kramper, tremor, hyperreflexi, autonoma symtom som höjd puls, svettningar och feber samt mentala symtom som agitation, förvirring och i värsta fall medvetslöshet. Serotoninsyndrom kan utvecklas akut efter intag av serotoninergörande läkemedel eller en kombination av sådana.
Den medicinska definitionen av '5-HT1D-serotoninreceptor' är en subtyp av 5-HT1-serotoninreceptorer, som är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT). När serotonin binder till 5-HT1D-receptorn aktiveras en signalkaskad som i slutändan leder till att intracellulära jonkanaler stängs och signaltransduktion påverkas inom cellen. Dessa receptorer är involverade i en mångfald av fysiologiska processer, såsom neurotransmission, neuroprotektion och reglering av kardiovaskulära funktioner. Mutationer i 5-HT1D-serotoninreceptorerna har associerats med olika sjukdomstillstånd, till exempel migrän och neuropsykiatriska störningar.
Tryptophanhydroxylase är ett enzym involverat i serotoninsyntesen i kroppen. Det katalyserar den första och rate-limitierande reaktionen, nämligen omvandlingen av aminosyran tryptofan till 5-hydroxytryptofan (5-HTP). Serotonin är en signalsubstans som har betydelse för bland annat sömnbeteende, aptit och stämningsreglering.
'Serotonin 5-HT3 Receptor Antagonists' are a class of medications that work by blocking the serotonin 5-HT3 receptors in the gut and brain, thereby preventing serotonin from binding to these receptors and causing symptoms such as nausea and vomiting. These antagonists are commonly used to treat conditions such as chemotherapy-induced nausea and vomiting, irritable bowel syndrome, and postoperative nausea and vomiting. Examples of 5-HT3 receptor antagonists include ondansetron, granisetron, and palonosetron.
5-HT4-serotoninreceptorer är en typ av receptor som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till excitation av celler i det centrala nervösa systemet samt i det enteriska nervsystemet i tarmen. Dessa receptorer är involverade i regleringen av bland annat gastrointestinala funktioner, kognition och humör.
En selektiv serotoninreceptorantagonist med svagt adrenoreceptorhämmande egenskaper. Medlet är effektivt för sänkning av blodtrycket vid essentiell hypertoni. Det hämmar även trombocytaggregation. Preparatet tolereras väl och är särskilt effektivt hos äldre patienter.
Hydroxyindolilsyran, eller 5-HIAA (5-hydroxyindoleacetic acid), är ett metabolit av serotonin, ett signalsubstans som har en viktig roll i centralnervösa processer såsom stämningsreglering och sömn-vakenhetscykler. 5-HIAA:s nivåer i urinen används som markör för serotoninproduktionen i kroppen och kan vara förhöjda eller sänkta vid olika sjukdomstillstånd, till exempel karcinoidsyndrom och depression.
7-(dipropylamino)-5,6,7,8-tetrahydro-1-naftalenol. En serotonin 1A-receptoragonist som används experimentellt för att undersöka serotonineffekter.
Humana tjocktarmsadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringssärdrag, typiska för mogna tarmceller, så som bägarceller.
Raphe nuclei är en samling av serotoninerga neuron i hjärnstammen som spelar en viktig roll i regleringen av sinnesstämning, sömn, aptit, smärta och andra kroppsliga funktioner. De är belägna i den mediala longitudinala fissuren, som delar de två hemisfärerna i hjärnbalken. Raphe nuklei delas vanligtvis upp i olika subnuklei baserat på deras anatomiska position och funktionella skillnader. Serotonin är en signalsubstans som verkar genom att binda till specifika receptorer i målcellerna, vilket orsakar en varierad biokemisk respons som kan påverka excitation eller inhibition av neuronala nätverk. Dysfunktion i raphe nuklei har associerats med flera neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive depression, ångest, sömnstörningar och smärtsjukdomar
Den första högspecifika serotoninupptagshämmaren. Medlet används mot depressionstillstånd och har mer godtagbara bieffekter än de traditionella antidepressiva medlen.
Serotoninprekursor som används som antiepileptiskt och antidepressivt medel.
'Serotonergic neurons' are defined as nerve cells that produce, store, and release the neurotransmitter serotonin (5-hydroxytryptamine, 5-HT) to transmit signals in the nervous system. These neurons have their cell bodies located in specific brainstem nuclei, such as the dorsal raphe nucleus and median raphe nucleus, and project their axons widely throughout the central nervous system (CNS), including the cerebral cortex, hippocampus, hypothalamus, and spinal cord. Serotonergic neurons play crucial roles in various physiological functions, such as mood regulation, sleep-wake cycle control, appetite modulation, pain perception, and sensorimotor integration. Alterations in serotonergic neurotransmission have been implicated in several neurological and psychiatric disorders, including depression, anxiety, schizophrenia, and neurodegenerative diseases.
Ett preparat som selektivt hämmer återupptaget av av serotonin i nervceller och som används som antidepressivt medel med klinisk effekt och med tolererbara biverkningar. Medlet minskar dessutom etanol lupptaget hos alkoholmissbrukare, och används mot depression hos patienter som även lider av tardiv dyskinesi, ett tillstånd som förvärras av tricykliska antidepressiva medel.
Serotonin 5-HT3 receptor agonists are a class of medications that selectively bind to and activate the 5-HT3 subtype of serotonin receptors, which are found in the central and peripheral nervous system. These drugs are primarily used to treat various gastrointestinal disorders such as chemotherapy-induced nausea and vomiting, and irritable bowel syndrome with diarrhea. Examples of 5-HT3 receptor agonists include ondansetron, granisetron, palonosetron, and ramosetron.
Serotonin 5-HT4 receptor agonists are a class of medications that selectively bind to and activate the serotonin 5-HT4 receptors, leading to various pharmacological effects such as increased gastrointestinal motility, improved cognitive function, and regulation of mood and affect.
Ett ergotaminderivat som är en variant av lysergsyradietylamid (LSD). Det motverkar effekterna av serotonin i blodkärl och glatt tarmmuskulatur, men har ett fåtal av egenskaperna hos andra mjöldrygaalkaloider. Metysergid används till att förebygga migrän och andra vaskulära typer av huvudvärk och för att motverka serotonin i karcinoidsyndromet.
'Serotonin 5-HT4 Receptor Antagonists' are a class of pharmaceutical drugs that block the activity of the serotonin 5-HT4 receptor, which is a type of serotonin receptor found in the body. These antagonists work by binding to the 5-HT4 receptors and preventing serotonin from activating them, which can help to reduce the symptoms of certain medical conditions such as gastrointestinal disorders, neurological disorders, and psychiatric disorders. Some examples of drugs that belong to this class include renzapride, cisapride, and mosapride.
Paroxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar och panikstörningar. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra humöret och lindra rädsla och oro.
En selektiv och irreversibel hämmare av tryptofanhydroxilas, ett mängdreglerande enzym i serotoninbiosyntesen (5-hydroxitryptamin). Fenklonins farmakolgiska verkan består i att nollställa de endogena serotoninnivåerna.
Biogena aminer med endast en amindel. Till denna gruppen hör alla naturliga monoaminer som bildats genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror.
Analoger till eller derivat av amfetamin. Många är sympatomimetiska och centralstimulerande, och används vid trötthet, narkolepsi, parkinsonism, lågt blodtryck och aptitlöshet. Pga snabbt tilltagande tolerans föreligger fara för missbruk och beroende.
Tryptamin med substitution av två hydroxylgrupper i position 5 och 6. Det är en neurotoxisk serotoninanalog som förstör företrädesvis serotonerga nervceller och används som verktyg inom neurofarmakolo gin.
Medel med central verkan som både blockerar serotoninupptag och framkallar transportförmedlat frisättande av serotonin.
Tryptaminer är en grupp substanser som innefattar neurotransmittorerna serotonin och melatonin, samt psykoaktiva ämnen såsom psilocyn och dimetyltryptamin (DMT). Kommunt tryptamin har en indolring med en etylgrupp i position 2. Tryptaminer delar strukturell likhet med aminosyran tyrosin och är involverade i en rad biologiska processer, inklusive sömn-vakenhetscykler, regulering av humör och känslomässiga respons, och förändringar i medvetandetillstånd.
Ritanserin är ett läkemedel som tillhör gruppen 5-HT2-receptorantagonister och används för att behandla allvarliga psykiatriska sjukdomstillstånd, såsom schizofreni. Ritanserin fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska positiva symtom som hallucinationer och förvirring. Preparatet används inte längre på grund av sitt potentiale till hepatotoxicitet (skada på levern).
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
En serotoninreceptorantagonist i det centrala nervsystemet som används som antipsykotiskt medel.
Piperaziner är en grupp av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en piperazinring, bestående av två kolatomar och fyra kväveatomer som är bundna i en sex-ledad ring. Piperazin är även namnet på den enklaste representanten för denna grupp.
Ett halvsyntetiskt derivat av lysergsyra från mjöldryga (Claviceps purpurea). Det har komplexa effekter på serotinerga system, bl a antagonism på vissa perifera serotoninreceptorer, både agonism och antagonism på serotoninreceptorer i det centrala nervsystemet, och möjligen även verkan på serotoninomsättning.
N-metyl-3,4-metylendioxyamfetamin är ett syntetiskt preparat som tillhör gruppen amfetaminer och är känt under streetnamnet MDA eller "ecstasy's syster". Det är en psykoaktiv drog som kan orsaka eufori, empati, ökad social interaktion och förändrade medvetandetillstånd. MDA är ett kontrollerat substance i många länder, inklusive Sverige, på grund av dess potential att missbrukas och orsaka beroende.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
En serotoninantagonist med bgränsad antihistamin-, antikolinerg- och immunsuppressiv verkan.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
En strukturellt och verkningsmässigt mångfaldig grupp av läkemedel som inte är tricykliska eller monoaminoxidashämmande. De kliniskt mest betydande tycks ha selektiv verkan på serotonerga system, särs kilt genom att hämma återupptag av serotonin.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Ett ångestdämpande medel och serotoninreceptoragonist av azaspirodekanediontyp. Preparatet är strukturellt obesläktat med bensodiazepinerna, men det har en effekt liknande den hos diazepam.
En serotoninantagonist och histamin H1-hämmare, som används mot klåda, mot allergi, för att öka aptiten, och vid postgastrektomisyndromet.
En selektiv serotininåterupptagsblockerare (SSRI). Medlet har effekt vid behandling av depression, tvångssyndrom, ångest, panikångest och minnesstörningar pga alkoholbruk.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Ett enzym som katalyserar den oxidativa deamineringen av naturligt förekommande monoaminer.Det är ett flavinhaltigt enzym, hemmahörande i mitokondriemembran, antingen i nervändar, levern eller andra organ. Monoaminoxidas är viktigt för regleringen av den metaboliska nedbrytningen av katekolaminer och serotonin i nervvävnader eller målvävnader. Levermonoaminoxidas har en avgörande försvarsroll för inaktivering av cirkulerande monoaminer eller sådana, som tyramin, som kommer från tarmen och absorberas i portaomloppet. EC 1.4.3.4.
Preparat som innehåller en förenad treringsdel och som används för behandling av depression. Dessa medel blockerar upptaget av norepinefrin och serotonin i axonslut och kan blockera vissa subtyper av serotonin-, adrenerga och histaminreceptorer. Deras verkningsmekanism är dock inte helt klarlagd, då de terapeutiska effekterna vanligen visar sig först efter någon vecka och kan återspegla kompensato riska förändringar i centrala nervsystemet.
En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.
Prototypen för tricykliska antidepressiva medel. Det har använts mot egentlig depression, dystymi, bipolära tillstånd, adhd, agorafobi och paniktillstånd. Medlet har svagare sedativ effekt än vissa andra preparat i denna grupp av läkemedel.
En grupp naturligt förekommande aminer som bildas genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror. Flera av dem har kraftig fysiologisk verkan (t ex histamin, serotonin, epinefrin och tyramin ), och de som bildas av aromatiska aminosyror eller deras syntetiska analoger (t ex amfetamin) har farmakologisk användning.
Ett tricykliskt antidepressivt preparat liknande imipramin som selektivt hämmar upptaget av serotonin i hjärnan. Det tas lätt upp i tarmen och demetyleras i levern till sin primära, aktiva metabolit, desmetylklomipramin.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Tryptophan är en essentiell aminosyra, som betyder att den måste införas genom kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv. Det är en building block för proteiner och spela en viktig roll i produktionen av neurotransmittor, såsom serotonin och melatonin, som är involverade i sömnschema reglering och humör.
5-metoxy-1H-indol-3-etanamin. Serotoninderivat som föreslagits som effektförstärkare för hypnotiska och sedativa preparat.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Transmittorreceptorer på eller nära presynaptiska terminaler, vilka är känsliga för transmittorsubstanser från själva terminalen. Hit hör också receptorer för hormoner från hormonproducerande celler.
En kemiskt heterogen grupp läkemedel med det gemensamt att de kan blockera oxidativ deaminering av naturligt förekommande monoaminer.
Läkemedel som blockerar överföringen av adrenerga transmittorer till axonändarna eller deras lagringsvesiklar. Tricykliska antidepressiva medel och amfetamin är terapeutiskt viktiga läkemedel som verk ar på detta sätt.
Sertralin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar och paniksyndrom. Medlet verkar genom att öka koncentrationen av signalsubstansen serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra stämningsläget och lindra rädsla och oro.
Spiperone är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel som primärt används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtom såsom hallucinationer, förvirring och aggressivt beteende. Spiperone kan också ha en viss effekt på serotoninreceptorerna, vilket kan göra det användbart i behandlingen av affektiva störningar som depression och bipolär sjukdom.
Läkemedel eller droger som har förmåga att framkalla illusioner, hallucinationer, vanföreställningar, paranoida föreställningar och andra förändringar av sinnesstämning och tankeverksamhet. Trots sin benämning är den egenskap som utmärker dessa preparat framför andra läkemedel deras förmåga att framkalla tillstånd av ändringar i uppfattning, tanke och känsla som annars inte kan erfaras.
Norepinephrine plasma membrane transport proteins, also known as norepinephrine transporters (NETs), are membrane-bound proteins that play a crucial role in the regulation of norepinephrine levels in the body. They are responsible for the reuptake of norepinephrine from the synaptic cleft back into the presynaptic neuron, thereby terminating the neurotransmitter's signal and preparing the neuron for another transmission.
Pyridiner är en grupp organiska föreningar som innehåller en pyridinring, vilket är en sex-ledad aromatisk heterocyklisk ring som består av fem kolatomer och en kväveatom. Pyridiner har ett brett spektrum av biologiska aktiviteter och kan fungera som cofaktorer i enzymer, vitaminer eller ha toxiska effekter beroende på struktur och dosering. Exempel på pyridiner inkluderar nicotin, vitamin B3, och neurotransmittorerna serotonin och histamin.
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Sumatriptan är ett läkemedel som används för att behandla migrän och klusterhuvudvärk. Det är en selektiv serotoninreceptoragonist (SSRA) som verkar genom att stimulera serotoninreceptorer i hjärnan, vilket orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning) och minskad smärta. Sumatriptan ges vanligtvis som tablett, sublingualt tablet, spruta eller som en näspray.
Bicykliska, heteroaromatiska föreningar bestående av 2,3-bensopyrrol.
Octopamine är ett signalsubstans (neurotransmittor) som förekommer hos ryggradslösa djur, såsom leddjur och insekter. Det är involverat i regleringen av olika fysiologiska processer, till exempel ämnesomsättning, rörelsekoordination och beteende. Octopamin är strukturellt relaterat till adrenalin och noradrenalin hos ryggradsdjur, men dess funktioner skiljer sig något åt mellan olika djurgrupper.
Piperidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, kondensierad med en aminogrupp, vilket ger upphov till en cyklisk sekundär amin. Denna strukturella enhet förekommer ofta i biologiskt aktiva molekyler, inklusive läkemedel och naturliga produkter. Exempel på piperidinder är muskarin, som finns i flugsvamp, och diverse farmaceutiska substanser som loratadin (en antihistamin) och pimobendan (en kardiovaskulär terapi).
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
En grupp basala granularceller i tarmarna, vars korn lätt färgas med silver- eller kromsalter. Cellerna utsöndrar serotonin, substans P och enkefaliner. Det finns tre typer: de i magslemhinnan, i tolvfingertarmen och i tarmarna.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
P-kloramfetamin (PMA) är ett syntetiskt stimulant och entaktogen som tillhör amfetaminfamiljen. Det är illegalt och saknar medicinsk användning. PMA är känt för att orsaka ökad hjärtslagfrekvens, blodtryck, pupillutvidgning, kroppstemperatur och cancersjukdomar. Det kan även orsaka allvarliga neurologiska skador och dödsfall vid högre doser eller vid kombination med andra droger, särskilt när det används som substitut för ecstasy (MDMA).
Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Pyridiner som ersatts med en aminogrupp i någon position. De kan vara hydrogenerade, men måste ha åtminstone en dubbelbindning.
Ondansetron är ett läkemedel som används för att behandla illamående och kräkningar orsakade av cancersjukdomar, strålbehandling eller kirurgi. Det fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i mag-tarmsystemet och hjärnan. Ondansetron tillhör en grupp av läkemedel som kallas 5-HT3-receptorantagonister.
Fluorbenzen är en organisk förening med formeln C6H5F, bestående av en bensenring som substituerats med en fluoratom. Det är en primär alifatisk fluoralkan och en aromatisk fluorcompound. Fluorbenzen används som en building block inom organisk syntes och som ett lösningsmedel i kemiindustrin.
Tropaner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en tropanring, en cyklopentanring fusionsad med en piperidinring. De flesta tropaner är alkaloider och de kan hittas i växter, djur och svampar. Många tropaner har betydande farmakologiska egenskaper och används inom medicinen som exempelvis atropin, scopolamin och kokain. De kan användas som muskelrelaxantia, smärtstillande medel, läkemedel mot sjökrankhet och receptfria hostmedel.
En tetracyklisk förening med antidepressiv verkan. Den kan ge dåsighet och hematologiska problem. Dess terapeutiska verkningsmekanism är inte helt klarlagd, men den tycks blockera alfaadrenerga, histamin H1- och vissa typer av serotoninreceptorer.
S-isomeren av fenfluramin. Den är en serotoninagonist som används som bantningspreparat (aptitnedsättande). Till skillnad från fenfluramin har det ingen katekolaminagonistverkan.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Tryptamin med substitution av två hydroxylgrupper i position 5 och 6. Det är en neurotoxisk serotoninanalog som förstör företrädesvis serotonerga nervceller och som används inom neurofarmakologisk for skning.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Monohydroxiderivat av cyklohexaner med den allmänna formeln R-C6H11O. De har en kamferliknande doft och används för framställning av tvål, insektsmedel, bakteriedödande medel, till kemtvätt och som mjukgörare.
Avser dels en grupp biguanidderivat med blodsockersänkande effekt, dels en grupp kemikalier med desinficerande egenskaper.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
En serotoninreceptorantagonist (5HT-3-selektiv receptor) som använts mot illamående och kräkning hos cancerpatienter som genomgår kemoterapibehandling.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Vesicular Monoamine Transport Proteins (VMAT) är transmembranproteiner som transporterar monoaminer, såsom serotonin, dopamin, norepinefrin och histamin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i neurosekretoriska celler. Detta möjliggör lagring av monoaminer i vesiklarna och kontrollerad release av dem till synapsen när cellen är exciterad. VMAT transporterar också andra cationer, såsom joner av natrium, kalium och protoner, för att underhålla ett gradient av laddning över vesikelmembranet som driver transporten av monoaminer. Det finns två typer av VMAT-proteiner hos däggdjur, VMAT1 och VMAT2, med olika substratspecificitet och subcellulär distribution.
En affektiv störning som visar sig som en dyster sinnesstämning eller förlorat intresse för eller förlorad glädje över vanliga aktiviteter. Dysterheten är framträdande och ganska ihållande.
En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.
5-hydroxi-indol-3-etanol.
En dopaminagonist och serotoninantagonist. Medlet har används på samma sätt som bromokriptin som dopaminagonist och för behandling av migräntillstånd.
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
En tricyklisk dibensazepinförening som förstärker nervsignalöverföringen. Desipramin blockerar selektivt återupptaget av norepinefrin från nervsynapsen och tycks även hämma serotonintransporten. Föreningen har dessutom en viss antikolinerg verkan, genom sin affinitet till muskarinreceptorer.
Dopamintransportproteiner (DAT) är proteiner som transporterar neurotransmittorn dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals vesiklar för återupptagning och återanvändning inuti nervceller (neuron). DAT hjälper också till att avsluta signalsignaleringen av dopamin i centrala nervsystemet.
Neurotransmitteruptagshämmare, eller "neurotransmitter reuptake inhibitors" på engelska, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar återupptaget av neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och/eller dopamin i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av dessa signalsubstanser i synapsen och förlängd neurotransmission.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
En sorts beteende som leder till självhävdelse. Det kan uppstå ur inneboende drivkrafter eller ur känsla av frustration och kan uttryckas i destruktivt och aggressivt uppförande, i fientlig och obstru ktiv förslagenhet, eller i ett sunt självexpressivt behov av att bemästra.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
Pargylin är ett medel som används för att behandla högt blodtryck och hypertoni. Det är en irreversibel monoaminoxidas-hämmare (MAO-hämmare) av typ A, vilket betyder att det fungerar genom att blockera en viss typ av enzym som bryter ner neurotransmittor i hjärnan. Genom att göra detta kan Pargylin hjälpa till att öka nivåerna av certain signalsubstanser i hjärnan och sänka blodtrycket. Notera dock att MAO-hämmare kan interagera med vissa livsmedel, läkemedel och andra substanser, så det är mycket viktigt att prata med din läkare om alla dina mediciner och hälsotillstånd innan du börjar ta Pargylin.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.
Genetisk polymorfism är ett begrepp inom genetiken som refererar till att en specifik position (nucleotid) i DNA:t kan ha mer än en bas (A, T, C eller G), vilket resulterar i olika varianter (alleler) av samma gen. Dessa variationer är vanliga och förekommer naturligt hos många individer inom en population. Genetisk polymorfism bidrar till den genetiska mångfalden hos arter, inklusive människan. Det bör dock poängteras att alla varianter inte har samma frekvens i populationen och vissa kan associeras med ökat eller minskat risk för vissa sjukdomar.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
En rad strukturellt besläktade alkaloider med ergolinets grundstruktur.
Etilaminer är ett centralstimulerande medel och anaestetikum som verkar genom att blockera återupptaget av dopamin, noradrenalin och serotonin i synapsklyftan. Det används inte som läkemedel men kan förekomma som en illegal drog.
En talgkörtel, även kallad sebaceous gland, är en typ av körtel som finns i huden och producerar ett oljigt sekret kallat talg, som hjälper till att fukt- och skydda huden.
Simning kan definieras som:
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
Måttliga depressionstillstånd, i motsats till svår depression vid neurotiska eller psykotiska tillstånd.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Ett ämne som ger reversibel hämning av monoaminoxidas typ A (MAO) och har antidepressiva egenskaper.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Tydlig depression under involutionsperioden, kännetecknad av hallucinationer, vanföreställningar, paranoia och upphetsning.
Norfenfluramin är ett appetitdämpande och centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenylpiperidin-derivat. Det användes tidigare i vissa länder som viktminskningsmedel, men har sedan 1990-talet dragits tillbaka från marknaden på grund av allvarliga biverkningar såsom hjärtklaffsfelem och pulmonell hypertension. Norfenfluramin är numera en kontrollerad substans och används inte längre inom medicinen.
Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt bildat under nedbrytningen av katekolaminerna, neurotransmittorersamlingen som innefattar dopamin, noradrenalin och adrenalin. HVA kan mätas i urinen och användas som en biokemisk markör för dopaminnivåer i hjärnan, vilket är användbart vid diagnostisering och monitorering av sjukdomar som påverkar dopaminsystemet, såsom Parkinson's disease.
Ett tricykliskt dibensodiazepin, klassat som ett atypiskt antipsykotiskt preparat. Det binder flera typer av receptorer i det centrala nervsystemet och uppvisar en unik farmakologisk profil. Klozapin är en serotoninantagonist, med stark bindning till 5-HT-2A/2C-receptorsubtypen. Det har också stark affinitet till ett flertal dopaminerga receptorer, men visar svag antagonism vid dopamin D2-receptorn, som anses modulera neuroleptisk aktivitet. En väsentlig biverkning av medlet är agranulocytos.
Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.
Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
2,5-Dimethoxy-4-methylamphetamine (DOM) är ett syntetiskt psykoaktivt ämne som tillhör klassen amfetaminer. Det är ett potent psykdeliskt hallucinogen som i olaglig kontext kan användas som en substitut till LSD. DOM är en stark serotoninagog, vilket betyder att den stimulerar serotoninreceptorerna i hjärnan och kan orsaka sinnesförvrängningar, hallucinationer och förändrade medvetandetillstånd vid intag. Det är ett kontrollerat substance i många länder, inklusive Sverige, på grund av dess potentiala missbruk och skadliga hälsoeffekter.
Ett antidepressivt medel och monoaminoxidashämmare besläktad med pargylin.
En hallucinogen serotoninanalog från huden på grodor och paddor, svampar, högre växter och däggdjur, särskilt i hjärnvävnad, plasma och urin hos schizofrena. Substansen har använts som hjälpmedel vid CNS-studier och som psykedeliskt preparat.
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.
Medel som blockerar transport av dopamin in i nervcellsutskotten eller in i vesiklar inuti utskotten. De flesta adrenerga upptagshämmare hämmar också upptag av dopamin.
Spiroföreningar är en klass av organiska föreningar som innehåller en spiroatom, vanligtvis kol, som knyts till två eller flera cykloalkanringar i en spirokonformation, vilket ger upphov till en unik, rymlig tre-dimensionell struktur.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.
Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.
Oxadiazoler är en klass av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en fem-ledd ring bestående av två kolatomer, en syreatom och två kväveatomer, varav två är bundna till varandra i ett oxadiazolringsystem. Det finns tre isomerer av oxadiazoler beroende på positionen av de två kväveatomerna relativt varandra i ringen: 1,2-oxadiazoler, 1,3-oxadiazoler och 1,4-oxadiazoler. Dessa föreningar har visat sig ha potential inom områden som läkemedelsutveckling och materialvetenskap på grund av deras unika elektroniska och optiska egenskaper.
1,4-dietylendioxider. Dessa används som industriella lösningsmedel. Dioxan är potentiellt cancerframkallande, enligt Fourth Annual Report on Carcinogens (NTP 85-002, 1985).
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
In biokemi, betyder "kompetitiv binding" att två eller fler molekyler tävlar om att binda till samma aktivt site på ett enzym eller receptor. Den kompetitiva inhibitorn är en typ av enzyminhibitor som liknar substratet i sin struktur och konkurrerar med substratet om att binda till aktivt sidan, vilket resulterar i minskat enzymaktivitet. Ju högre affiniteten kompetitiva inhibitorn har för aktivt sidan, desto mer effektiv är den som inhibitor. Värt att notera är att kompetitiv inhibition kan reversibilis vara, vilket innebär att effekten avger när koncentrationen av inhibitorn minskar eller när substratkoncentrationen ökar.
En biogen amin som finns hos djur och växter. Hos däggdjur produceras melatonin i tallkottkörteln. Utsöndringen ökar i mörker och minskar vid exponering för ljus. Melatonin medverkar i regleringen av sömn, humör och fortplantning. Det är även en effektiv antioxidant.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
Ett amfetaminderivat som hämmar upptagningen av katekolaminneurotransmittorer. Det är hallucinogent. Det är mindre toxiskt än det metylerade derivatet, men kan ändå i tillräckligt stora doser förstöra serotonerga nervceller och har använts experimentellt för detta ändamål.
Toluener hos vilka en vätejon i metylgruppen ersatts med en aminogrupp. Alla substitutioner på bensenringen eller aminogruppen är tillåtna.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
En simpel medicinsk definition av "synaptosomer" är att de är små, vesikulära strukturer som innehåller neurotransmittor-belagda vesikeln och membranproteiner, som bildas när synapser (de platser där nervceller kommunicerar med varandra) isoleras. Synaptosomer kan användas för att studera neurotransmission och neurologiska sjukdomar i laboratoriemiljö.
Trombocytaggregering refererar till den process där blodplättar (trombocyter) i kroppen sammanlänkas med varandra för att bilda en blodpropp (trombus) i ett blodkärl. Denna process är en del av normala koaguleringsprocessen och hjälper till att stoppa blödningar vid skada. Trombocytaggregering aktiveras när blodplättarna kommer i kontakt med collagen i subendotelcellerna (celler som bildar en del av kärlväggen) eller när proteiner som kallas "koagulationsfaktorer" blir aktiva. När trombocyterna är aktiverade, utsöndrar de granula som innehåller substanser som gör att fler blodplättar attraheras och sammanlänkas med varandra, vilket resulterar i bildandet av en blodpropp.
Arylalkylamine N-acetyltransferase (AANAT) är ett enzym involverat i regleringen av sömn-vakena cykel hos däggdjur, genom att katalysera överföringen av en acetylgrupp från acetylkoenzym A till neurotransmittorn serotonin och bildar N-acetylserotonin. Detta enzym har också visat sig spela en roll i regleringen av pigmentproduktionen hos vissa djur, såsom kameleonter.
'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.
Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom forskning och klinisk diagnostik för att undersöka specifika receptorer eller transporter i levande vävnad, vanligtvis genom att använda en radioaktivt märkt molekyl (en radioligand) som binder till målproteinet. Metoden bygger på principen att den radioaktiva signalen kan detekteras och kvantifieras för att ge information om antalet och bindningsförmågan hos målproteinerna. Radioligandanalys används ofta inom neurologi, farmakologi och toxikologi för att studera olika sorters receptorer, såsom neurotransmittorreceptorer eller hormonreceptorer, och kan ge värdefull information om deras struktur, funktion och interaktion med läkemedel eller toxiner.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Preparat som lindrar ångest, spänningar och neurotiska symtom. De har en rogivande effekt utan att påverka medvetandet eller nervfunktionerna. Adrenerga betaantagonister, som också används vid behandl ing av ångest, räknas inte hit.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.
Ett symtomkomplex associerat med karcinoidtumörer och kännetecknat av attacker av svåra, uppblossande hudrodnader, vattniga diarréer, sammandragning av luftrören, plötsliga blodtrycksfall, ödem och vätskeansamling i buken. Karcinoida tumörer är oftast belägna i mag-tarmkanalen och bildar levermetastaser. Symtomen orsakas av utsöndring från tumören av serotonin, prostaglandiner och andra biologiskt aktiva ämnen. Karcinoid hjärtsjukdom föreligger när hjärtat drabbas.
Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod som används inom medicinen för att studera olika funktioner i kroppen, till exempel metabolism, blodflöde och receptoraktivitet. Metoden bygger på att man injicerar en patient med en liten mängd radioaktivt markert ämne (radioligand), som accumulerar i de vävnader eller organ som man vill undersöka.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.
Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.
Preparat som används för att minska matlusten.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Psykologisk stress definieras som ett tillstånd där individen upplever att de mentala, emotionella och fysiska kraven överstiger deras förmåga att hantera dem, vilket orsakar negativa konsekvenser för deras välbefinnande.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Pindolol är ett ickeselectivt betablockerande läkemedel, som används för att behandla hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet under eller efter fysisk aktivitet till följd av hjärtklaffors dysfunktion) och oregelbundenhetar i hjärtslaget. Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin på hjärtat, vilket sänker pulsens hastighet och minskar blodtrycket.
Ett tvångssyndrom är en mental störning karaktäriserad av upprepade, ofrivilliga och obesvarande tankar, impulser eller handlingar (tvångshandlingar) som orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

5-HT2A (or 5-Hydroxytryptamine 2A) serotonin receptor är en typ av serotoninreceptor som binder till signalsubstanser i hjärnan och andra delar av kroppen. Denna receptor påverkar bland annat humör, sömn, aptit, smärta och hallucinationer.

5-HT2A-receptorn är involverad i en rad olika funktioner i kroppen, men den är speciellt välkänd för sin roll i psykiatrisk forskning och farmakologi. Psykedeliska droger som LSD och psilocybin verkar genom att aktivera 5-HT2A-receptorn, vilket orsakar de känslomässiga och perceptuella förändringarna som är associerade med dessa droger.

Flera antidepressiva läkemedel, såsom tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA) och atypiska antipsykotiska läkemedel, verkar delvis genom att blockera 5-HT2A-receptorn. Dessa läkemedel kan hjälpa att lindra symtom av depression och ångest, men de kan också orsaka biverkningar som sömnighet, viktförändringar och sexuella problem.

5-HT1A-serotoninreceptor är en typ av serotoninreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet hos djur som binder till signalmolekylen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT). När serotonin binder till 5-HT1A-receptorn aktiveras den och påverkar cellens funktion.

5-HT1A-serotoninreceptor är en del av en större familj av G-proteinkopplade receptorer, vilket innebär att de är kopplade till ett G-protein som hjälper till att överföra signalen in i cellen. När serotonin binder till 5-HT1A-receptorn aktiveras det associerade G-proteinet, vilket leder till en inhibitering av adenylatcyklas och minskad produktion av cAMP (cyklisk AMP). Detta i sin tur påverkar olika intracellulära signaltransduktionsvägar som kan ha effekter på cellens excitabilitet, neurotransmission, celldelning och apoptos.

5-HT1A-serotoninreceptorn förekommer i höga koncentrationer i centrala nervsystemet (CNS) hos däggdjur, där den är involverad i en rad olika funktioner som reglering av sinnesstämning, kognition, smärta, aptit, sexuell aktivitet och neuroendokrinologi. Dessutom har 5-HT1A-receptorn visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av olika sjukdomar som depression, ångest, migrän, epilepsi, psykoser och missbruksrelaterade tillstånd.

Serotoninreceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och utlöser en biokemisk respons inne i cellen. Serotoninreceptorerna spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer som sinnesstimulans, aptit, sömn, smärta, minnesbildning och humör.

Det finns flera olika typer av serotoninreceptorer (5-HT1 till 5-HT7) som varierar i struktur och funktion. Varje typ av serotoninreceptor är kopplad till specifika signaltransduktionsvägar som utlöser olika cellulära svar när de aktiveras.

Förändringar i serotoninsystemet, inklusive serotoninreceptorerna, har visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd såsom depression, ångest, migrän och neurologiska störningar som Parkinson's sjukdom. Därför är serotoninreceptorer ett viktigt mål för läkemedelsbehandling av dessa tillstånd.

5-HT1B-serotoninreceptorn är en typ av serotoninreceptor, som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och utlöser en biologisk respons. Detta receptorprotein är kopplat till G-proteinet och verkar hämma adenylatcyklasen, vilket leder till minskad produktion av cAMP (cykliskt AMP).

5-HT1B-serotoninreceptorn finns i höga koncentrationer i hjärnan, särskilt i basala ganglierna och hippocampus. Den är involverad i en rad neurobiologiska processer, inklusive reglering av humör, aptit, smärta, kognition och motorik. Dysfunktion i 5-HT1B-serotoninreceptorn har associerats med olika neurologiska tillstånd som depression, ångest, migrän och Parkinson sjukdom.

Läkemedel som verkar på 5-HT1B-serotoninreceptorn används för behandling av olika medicinska tillstånd, såsom migrän, depression och alkoholberoende. Exempel på läkemedel som är agonister (aktiverare) av 5-HT1B-serotoninreceptorn inkluderar sumatriptan, rizatriptan och eletriptan, som används för behandling av migrän.

5-HT2C (fifty percent HT two C) serotonin receptor är en typ av serotoninreceptor, som binder till signalsubstanser i hjärnan och kroppen. Den tillhör 5-HT2-familjen av serotoninreceptorer och innehar en speciell struktur och funktion.

5-HT2C-receptorn är belägen huvudsakligen i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och påverkar en rad olika neuropsykiatriska processer, inklusive hungerkontroll, sinnesstämning, sömn-vakenhetscykler, smärtförnimmelser och kognitiv funktion.

När serotonin binder till 5-HT2C-receptorn utlöses en serie signalsvägar inne i cellen som kan modifiera den elektriska aktiviteten hos nervceller och på så sätt påverka olika kroppsliga funktioner. Vissa läkemedel, som antidepressiva, antipsykotiska och appetitdämpande medel, verkar genom att påverka 5-HT2C-receptorns aktivitet.

5-HT1-serotoninreceptorer är en typ av serotoninreceptor som binder till signalsubstanser i centrala nervsystemet och hjärtat. Det finns flera undertyper av 5-HT1-receptorer (A, B, D och F), men de är alla kopplade till inhibition av adenylatcyklas och minskad intracellulär cAMP-koncentration.

Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom sömn, aptit, smärta, emocionella respons och kognition. De är också involverade i patofysiologiska tillstånd som migrän, depression, ångest och psykoser.

Läkemedel som påverkar 5-HT1-receptorerna används för behandling av olika sjukdomar, såsom triptaner för migränbehandling och atypiska antipsykotiska läkemedel för behandling av psykoser.

'Serotonin plasma membrane transport proteins', også kendt som serotonin transporter (SERT) eller 5-HTT, er et type transmembrant protein, der regulerer genlevelet og signaleringen af neurotransmitteren serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT) i centralnervøse systemet og i det perifere nervesystem.

SERT er ansvarlig for at transportere serotonin fra synaptisk gab til den presynaptiske neuron, hvor det kan genbruges eller oplagres i vesikler. Dette hjælper med at afslutte serotoninsignalerne og forberede neuronen på fremtidig serotoninfrigivelse.

Dysfunktioner i SERT er associeret med en række sygdomme, herunder affektive lidelser som depression og angst, samt neuropsykiatriske lidelser som autisme og ADHD. Inhibitorer af SERT, også kendt som selektive serotonin-reuptake-hæmmere (SSRI), anvendes til behandling af disse sygdomme for at øge mængden af serotonin i synaptisk gab og forlænge serotoninsignalerne.

En serotoninblockerare, även känd som serotoninantagonist, är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av signalsubstancen serotonin i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Serotonin är en signalsubstans som överför signaler mellan nervcellerna och spelar en viktig roll i stämningsreglering, sömn, aptit, smärta och impulskontroll.

Serotoninblockerare används ofta för att behandla psykiatriska tillstånd som depression, ångest, schizofreni och tvångssyndrom. De kan också användas för att behandla sjukdomar som ger upphov till illamående och kräkningar, såsom cancerbehandlingar och migrän.

Det finns olika typer av serotoninblockerare, inklusive typiska antipsykotiska läkemedel (till exempel haloperidol), atypiska antipsykotiska läkemedel (till exempel risperidon och olanzapin) och specifika serotoninreceptorantagonister (till exempel ondansetron och granisetron). Varje typ av serotoninblockerare har olika verkan på de olika typerna av serotoninreceptorer i hjärnan, vilket ger upphov till deras specifika läkemedelsverkningar.

5-HT3-serotoninreceptorer är en typ av receptor för signalsubstanser i nervsystemet och andra delar av kroppen. "5-HT" står för 5-hydroxytryptamin, som är ett annat namn för serotonin, och "3" refererar till att detta är den tredje typen av serotoninreceptor som upptäcktes.

Dessa receptorer är belägna i cellmembranet hos nervceller och andra typer av celler. När serotonin binder till 5-HT3-receptorn aktiveras den och öppnar en jonkanal, vilket leder till en ström av natrium- och kaliumjoner in och ut genom cellmembranet. Detta orsakar en elektrisk impuls som kan leda till att nervcellen skickar ett signalsignal till andra nervceller.

5-HT3-receptorer har visat sig spela en viktig roll i regleringen av kroppsliga funktioner som kräver snabba neurotransmissionseffekter, såsom smärta, illamående och kräkningar. De är också ett mål för läkemedel som används för att behandla symtom relaterade till kemoterapi och irritabel tarm.

'Serotoninuptagshämmare' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att blockera återupptaget av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i stämningsreglering, impulskontroll och smärtkänslighet, bland annat.

När serotoninet har sitt verkan på mottagaren i hjärnan, transporteras det tillbaka till signalämnesförrådet i nervcellen med hjälp av en transportprotein, som kallas serotonintransportör (SERT). Genom att blockera denna transportprocess med hjälp av serotoninuptagshämmare, ökar koncentrationen av serotonin i synapsen och förlängs därmed dess verkan.

Serotoninuptagshämmare används bland annat som behandling av depression, ångeststörningar, obesitàt och migrän. Exempel på läkemedel som tillhör denna grupp är fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och paroxetin (Paxil).

'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' er en type av legemiddel som virker ved å blokere serotonin 5-HT2-reseptorer i hjernen og andre deler av kroppen. Serotonin er en kjemisk stoff som fungerer som en neurotransmitter, der det overfører signaler mellom nerveceller. Serotonin 5-HT2-reseptorer spiller en viktig rolle i reguleringen av en rekke fysiologiske funksjoner, inkludert søvn, appetitt, smertefølelse, humør og kognisjon.

'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' brukes som behandling for en rekke medisinske tilstander, inkludert psykiatriske lidelser som skizofreni og bipolær størrelse, migren, søvnforstyrrelser og hjerte-kreftsindelese. Disse legemiddlene virker ved å blokkere serotonin 5-HT2-reseptorer i hjernen, deretter reduserer overaktivitet av disse reseptorene som kan være involvert i syklene tilstander.

Eksempler på 'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' inkluderer risperidon, olanzapin, quetiapin, ziprasidon, sumatriptan og cyproheptadin.

'Serotonin Receptor Agonists' er en klasse av legemiddel som virker ved å binde seg til og aktiverer serotoninreseptorer i kroppen. Serotonin er en neurotransmitter, eller en kjemisk stoff som overfører signaler mellom nerveceller, som spiller en viktig rolle i reguleringen av humør, appetitt, søvn, smertefølelse og andre fysiologiske funksjoner.

Serotonin Receptor Agonists kan brukes til å behandle en rekke medisinske tilstander, for eksempel migren, klossethet (overdrevent sveding), depression og psykoser som følge av parkinson. Dessutten kan de også være nyttige i behandlingen av clusterhoder og visse typer av tumorer.

Det finnes flere forskjellige typer av serotoninreseptorer i kroppen, og hver type har sin egen unike funksjon. Serotonin Receptor Agonists kan være selektive for en spesifik reseptortype eller være ikke-selektive og binde seg til flere typer.

I tillegg kan disse legemiddelene ha bivirkninger, for eksempel hovedpine, åpenbaringsvansinne, opptredende hallusinasjoner og i noen tilfeller økt risiko for hjerteklappesvikt. Derfor bør de brukes under påvåkning av en læge for å minimere risikoen for bivirkninger og sikre at de er effektive i behandlingen av den underliggende tilstanden.

'Serotonin 5-HT2 Receptor Agonists' er en type medisinsk aktivstoff som binder til og aktiverer serotonin 5-HT2 receptorer. Serotonin, også kjent som 5-hydroxytryptamin (5-HT), er en biogen amin som fungerer som en neurotransmitter i centraln nervøs system og som et hormon i andre deler av kroppen.

Serotonin har mange forskjellige funksjoner, men det er særlig kjent for sin rolle i reguleringen av humør, appetitt, søvn, smmertar og seksuell funksjon. Serotonin 5-HT2 receptorer finnes i hjernen og i andre deler av kroppen, og de er involvert i en rekke fysiologiske prosesser, inkludert reguleringen av neuroendokrin systemet, blodtrykk og blodkoagulasjon.

Serotonin 5-HT2 Receptor Agonists kan brukes som medisinsk behandling for en rekke tilstander, inkludert psykiatriske lidelser som depression og angst, migren og klusterhoder, Parkinson's sykdom og erektile disfunksjon. Eksempler på Serotonin 5-HT2 Receptor Agonists inkluderer sumatriptan, ergotamin, lysergic acid diethylamide (LSD) og psykedeliske medisiner som psilocin og meskalin.

Noen bivirkninger av bruk av Serotonin 5-HT2 Receptor Agonists kan inkludere forstyrrelser i blodtrykk, hjerterytme, hallucinasjoner, forvirring, agiterthet og serotonin syndrom, en livstruende tilstand som oppstår når serotoninnivået i kroppen er for høyt.

'Serotoninmedel' refererar till läkemedel som på något sätt påverkar serotoninet, ett signalsubstanstansystem i centrala nervsystemet (CNS). Serotonin är en neurotransmittor som spelar en viktig roll i regleringen av känslor, sömn, aptit, smärta och andra fysiologiska processer.

Det finns olika typer av serotoninmedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd. Några exempel är:

1. Serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Dessa läkemedel fungerar genom att blockera serotoninreceptorerna och förhindra återupptaget av serotonin i presynaptiska neuron, vilket leder till ökat serotoninnivå i synapsen och förbättrad neurotransmission. SSRIs används ofta för att behandla depression, ångeststörningar och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

2. Serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI): Dessa läkemedel blockerar både serotonin- och noradrenalinreceptorerna, vilket leder till ökat nivå av båda neurotransmittorerna i synapsen. SNRIs används ofta för att behandla depression, neuropatisk smärta och fibromyalgi.

3. Serotoninantagonister/Agonister: Dessa läkemedel påverkar serotoninreceptorerna på olika sätt beroende på vilken specifik receptor de binder till. Exempelvis kan de fungera som antagonister (blockerare) av 5-HT3-receptorer för att behandla illamående och kräkningar, eller som agonister (aktiverare) av 5-HT1-receptorerna för att behandla migrän.

4. Triptaner: Dessa läkemedel är selektiva serotoninagonister som binder till 5-HT1B/1D-receptorerna och används för att behandla akut migränattacker.

Det är viktigt att notera att alla dessa läkemedel kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel, därför bör de endast användas under medicinsk övervakning.

'Serotonin 5-HT1 Receptor Agonists' er en type medisinsk behandling som virker ved å aktivere serotonin 5-HT1 reseptorer i vår kropp. Serotonin er en type neurotransmitter, som hjelper til å overføre signaler mellom cellekreftene i hjernen og andre deler av kroppen.

5-HT1 reseptorer finnes i flere forskjellige steder i kroppen, inkludert hjernen og blodkarrene. Når en serotonin 5-HT1 receptor agonist binder til disse reseptorene, kan det føre til en rekke forskjellige effekter, afhængig av hvor i kroppen receptorerne er plassert.

For eksempel kan serotonin 5-HT1 receptor agonister brukes til å behandle migren og klosak, fordi de kan hjelpe til å reducere blodkarrene i hjernen og mindske smerten. De kan også brukes til å behandle Parkinsons sykdom, fordi de kan hjelpe til å regulere bevegelsesmønstre og forbedre motorfunksjonen.

Noen eksempler på medisiner som er serotonin 5-HT1 receptor agonister inkluder sumatriptan, rizatriptan, naratriptan, zolmitriptan, og eletriptan. Disse medisinene kan ha bivirkninger som kvalme, søvnighet, trang til å sove, yrker, og forvirring.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en typ av serotoninreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet hos djur. Den aktiveras av neurotransmittorstillståndet serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och är involverad i signalering mellan nervceller inom det centrala nervsystemet och andra delar av kroppen.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en G-proteinkopplad receptor som uttrycks i flera olika vävnader, däribland hjärtat, blodkärlen, mag-tarmkanalen och det centrala nervsystemet. När serotoninet binder till 5-HT2B-receptorn aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till cellyta eller celldelning, inflammation, samt reglering av blodtrycket och hjärtats kontraktion.

Förändringar i 5-HT2B-serotoninreceptorn har visat sig vara involverade i flera sjukdomstillstånd, däribland vissa former av psykiatriska störningar och hjärtsjukdomar.

5-HT2-serotoninreceptorer är en typ av serotoninreceptor, som är belägna i cellmembranet hos främst nervceller. Serotonin, även känt som 5-hydroxytryptamin (5-HT), är en signalsubstans som har en central roll i regleringen av flera fysiologiska processer såsom sinnesstämning, aptit, sömn, smärta och blodtryck.

5-HT2-serotoninreceptorerna delas upp i tre undergrupper: 5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C. Dessa receptorer är kopplade till G-proteiner och aktivering av dem leder till en ökning av intracellulärt calciion. De är också involverade i flera patologiska tillstånd såsom psykiatriska sjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

5-HT2A-receptorerna är de mest studerade av 5-HT2-serotoninreceptorerna och finns i hög koncentration i hjärnbarken. De är involverade i perceptionen av hallucinationer, psykoser och andra psykiatriska symtom som kan uppstå vid exempelvis användning av hallucinogena droger eller vid schizofreni.

5-HT2B-receptorerna finns i hög koncentration i hjärtat, blodkärl och tarmar. Aktivering av dessa receptorer kan leda till ökad cellproliferation och fibros, vilket kan vara skadligt för hjärtat och andra organ.

5-HT2C-receptorerna finns i hög koncentration i hjärnan och är involverade i regleringen av aptit, sinnesstämning och sömn. Aktivering av dessa receptorer kan ha en dämpande effekt på dopaminaktiviteten i hjärnan, vilket kan vara användbart vid behandling av exempelvis bipolär sjukdom och missbruk av amfetaminliknande droger.

'Serotonin 5-HT1 Receptor Antagonists' er en type av legemiddel som blokkerer serotonin 5-HT1 reseptorer. Serotonin er en kjemisk stoff som fungerer som en neurotransmitter i hjernen og annen del av kroppen, og det spiller en viktig rolle i reguleringen av mange fysiologiske prosesser, inkludert søvn, appetitt, smertefølelse, humør og emosjonell tilstand.

5-HT1 reseptorer er en type serotoninreseptor som finnes i hjernen og andre deler av kroppen. Når serotonin binder seg til disse reseptorene, fører det til en række biokjemiske endringer som kan påvirke cellens aktivitet.

Serotonin 5-HT1 Receptor Antagonists virker ved å blokkere serotoninets binding til disse reseptorene, hvilket kan forandre cellens aktivitet på mange måter. Disse legemiddlene brukes ofte i behandlingen av forskjellige medisinske tilstander, inkludert migren, søvnforstyrrelser og psykiatriske lidelser som depression og angstanfaller.

Eksempler på Serotonin 5-HT1 Receptor Antagonists inkluderer sumatriptan, rizatriptan og zolmitriptan, som alle brukes i behandlingen av migren, og ramelteon, som er et legemiddel som brukes for å behandle søvnforstyrrelser.

Serotoninsyndrom är ett tillstånd som orsakas av för höga nivåer serotonin i centrala nervsystemet. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta kramper, rastlöshet, snabb hjärtslag, höjd blodtryck, feber, diarré, förvirring och medvetandesänkning. Serotoninsyndrom kan utvecklas akut, vanligtvis inom 24 timmar efter att dosen av ett serotoninerg Medel har ökat eller när två serotoninerga läkemedel kombineras. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker serotoninsyndrom, eftersom det kan vara livshotande om det inte behandlas.

5-HT1D-serotonin receptor är en typ av serotoninreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet hos djur som binder till signalmolekylen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT). När serotonin binder till 5-HT1D-receptorn aktiveras den och påverkar cellens funktion.

5-HT1D-serotonin receptorn är en del av 5-HT1-familjen av serotoninreceptorer, som innefattar 5-HT1A, 5-HT1B, 5-HT1D, 5-HT1E och 5-HT1F. Dessa receptorer är kopplade till G-proteiner och har en inhibitorisk effekt på adenylatcyklasen, vilket leder till minskad produktion av cAMP (cykliskt AMP).

5-HT1D-serotonin receptorn förekommer i höga koncentrationer i hjärnan och är involverad i en rad olika funktioner, inklusive reglering av sömnen, aptiten, smärta, humör och kognition. Dessutom har det visat sig att 5-HT1D-receptoragonister har potential som läkemedel för behandling av migrän och klusterhuvudvärk.

Tryptofanhydroxylas (TPH) er en viktig enzym som spiller en rolle i neurotransmitter-syntesen i kroppen. TPH er involvert i produksjonen av serotonin, et neurotransmitter som hører under biogenamineklassen og er involvert i reguleringen av humøret, søvn, appetitt og smertefølelse.

TPH katalyserer den første og rate-limiterede reaksjonen i serotoninproduksjonen ved å konvertere aminosyren tryptofan til 5-hydroxytryptofan (5-HTP). Dette er en viktig reaksjon siden 5-HTP er den direkte prekursoren for serotonin. Derfor kan TPH-aktiviteten ha en betydning for serotoninnivået i kroppen og kan påvirke funksjoner som reguleres av serotonin.

Der er to isoformer av TPH, TPH1 og TPH2, som har noen forskjellige egenskaper og uttrykkes i ulike deler av kroppen. TPH1 er hovedsakelig uttrykt i eksterne organer som tarmen og leveren, mens TPH2 primært er uttrykt i centralnervøse systemet (hjernen og rygmarven). Dette betyr at TPH2-aktiviteten sannsynligvis har en større betydning for serotoninnivåene i hjernen og kan påvirke humør, kognisjon og andre cerebrale funksjoner.

'Serotonin 5-HT3 Receptor Antagonists' er en type av läkemedel som blockerar serotoninreceptorer av typen 5-HT3. Dessa läkemedel används främst för att behandla illamående och kräkningar, särskilt orsakade av kemoterapi vid cancersjukdomar eller efter operationer. De fungerar genom att blockera serotoninreceptorerna i mag-tarmkanalen, vilket reducerar impulserna som orsakar kräkningar och illamående. Exempel på läkemedel inom denna grupp är ondansetron (Zofran), granisetron (Kytril) och palonosetron (Aloxi).

5-HT4-serotoninreceptorer är en typ av receptor som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin) i celler. Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer och aktivering av dem leder till ökad aktivitet av adenylatcyklas, vilket i sin tur leder till ökad produktion av cAMP (cyklisk AMP). Detta resulterar i en exciterande effekt på celler som de aktiverar.

5-HT4-receptorer finns främst i nervsystemet och play an role in regulating gastrointestinal motility, memory and cognition, and modulation of pain. They are also a target for the treatment of various disorders such as constipation, irritable bowel syndrome, and depression.

Ketanserin är ett läkemedel som tillhör gruppen så kallade serotoninantagonister. Det används främst för att behandla högt blodtryck (hypertension) och specifikt för att behandla en komplikation av högt blodtryck som kallas renovascular hypertension.

Ketanserin fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i kroppen, särskilt 5-HT2 receptorerna, vilket hjälper att minska spänningen i blodkärlen och därmed sänka blodtrycket.

Läkemedlet ges vanligen som en tablett som tas per oral (genom munnen). Det bör endast användas under läkarövervakning på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra mediciner.

Hydroxyindolilsyran, eller 5-hydroxyindolilsyra (5-HIAA), är ett derivat av aminosyran Tryptofan och är en viktig biologisk signalmolekyl i kroppen. Det fungerar som en signalsubstans i centrala nervsystemet (CNS) och är också involverad i immunförsvaret.

5-HIAA är det huvudsakliga avfallsprodukten efter att serotonin har brutits ned i kroppen, och nivåerna av 5-HIAA i urinen kan användas som en indikator på serotoninnivåer i kroppen. Ökat eller förhöjt utsöndring av 5-HIAA kan vara ett tecken på olika tillstånd, såsom karcinoidsyndrom och vissa former av depression.

HT-29 är en typ av cancerceller som initiallyt isolerades från ett humant kolorektalt adenocarcinom, ett slags tjocktarmscancer. Dessa celler används vanligen inom forskning för att studera olika aspekter av cancern, såsom cellcykeln, celldelningen och apoptosen (programmerad celldöd). HT-29-cellinjen är också känd för sin förmåga att differentiera sig till kolumner av slagskiktade epitelceller som liknar de normala cellerna i tarmen. Dessa celler kan användas för att studera hur cancerceller interagerar med andra celler och med den extracellulära matrisen i sin omgivning.

Raphe nuclei är en samling av serotonerga (5-HT) neuron i hjärnstammen som sträcker sig från förlängda märgen till mitthjärnan. Dessa neuron projicerar sina axoner över stora delar av centrala nervösa systemet och är involverade i regleringen av en rad olika funktioner, inklusive sömns-vaknets cykel, smärta, humör, aptit och aggression. Raphe nuklei delas vanligtvis upp i ett dorsalt och ventralt område, där dorsala raphe nuklei primärt är involverade i regleringen av smärta och humör, medan ventrala raphe nuklei främst är involverade i regleringen av sömns-vaknets cykel. Dysfunktion i raphe nuklei har associerats med en rad olika neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive depression, ångest, kronisk smärta och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's.

Fluoxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av flera psykiatriska tillstånd, däribland depression, panikångest, social fobi och tvångssyndrom. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och minska rädsla och oro. Fluoxetin säljs under varumärken som Prozac och Sarafem, och ges vanligtvis som tablett eller kapsel.

5-Hydroxytryptophan, ofta förkortat 5-HTP, är en kemisk förening som är ett mellansteg i kroppens syntes av neurotransmittorerna serotonin och melatonin. Det produceras naturligt i kroppen när aminosyran L-tryptofan bryts ned.

5-HTP kan också intas som närings supplement, och har visats i vissa studier att kunna vara effektivt vid behandling av depression, ångest, insomni och migrän. Det är dock viktigt att notera att intag av 5-HTP bör ske under medicinsk vägledning eftersom det kan ha interaktioner med andra läkemedel och kunna orsaka ökad serotoninnivå i kroppen, vilket kan leda till allvarliga biverkningar.

'Serotonergic neurons' refererer til nerveceller i centralnervøst system som har serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) som deres primære neurotransmitter. Disse neuroner findes hovedsageligt i raphekernene i hjernestammen og spredt ud over andre områder i hjernen. Serotonin er involveret i en række forskellige fysiologiske processer, herunder søvn/vågen cyklus, appetit, smertestilling, humør og adfærd, kognition og neuroendokrinologi. Dysfunktion i serotonergic neurons er associeret med en række sygdomme, herunder depression, angst, migræne og neurologiske lidelser som Parkinsons sygdom.

Citalopram är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av depression och olika ångeststörningar, såsom panikångest, social fobi och posttraumatisk stressrubbning. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och lindra rädsla och oro.

Citalopram bör ges under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel, trötthet, torr mun, förändrade smaksinne, illamående, diarré, förstoppning, ökad svettning och sömnsvårigheter. I sällsynta fall kan det förekomma allvarligare biverkningar som exempelvis störningar i hjärtfunktionen, epileptiska anfall eller ökad självmordsrisk.

Innan du börjar med citalopram ska du informera din läkare om alla andra läkemedel, närings- och kosttillskott samt eventuella sjukdomar du har, särskilt hjärt- eller leverproblem, epilepsi, diabetes eller ökad självmordsrisk. Under behandlingen bör du regelbundet besöka din läkare för att övervaka effekterna och eventuella biverkningar.

'Serotonin 5-HT3 Receptor Agonists' er en type medisinsk behandling som virker ved å aktivere serotonin 5-HT3 receptorer, som primært finnes i det enteriske nervesystemet (dvs. nervesystemet i tarmen) og i det centrale nervesystemet (hjernen). Disse medikamentene brukes ofte for å behandle kvalme og oppløsning etter operasjoner, strålingsterapi eller kjemoterapi, samt for å behandle akut og kronisk diarré.

Eksempler på Serotonin 5-HT3 Receptor Agonists inkluderer: ondansetron (Zofran), granisetron (Kytril), palonosetron (Aloxi) og dolasetron (Anzemet). Disse medikamentene er tilgjengelige i forskjellige formater, som tablettar, injeksjoner eller transdermale plaster.

'Serotonin 5-HT4 Receptor Agonists' er en type medisinsk legemiddel som binder til og aktiverer serotonin 5-HT4 receptorer. Serotonin, også kjent som 5-hydroxytryptamin (5-HT), er en biogen amin neurotransmitter som spiller en viktig rolle i reguleringen av forskjellige fysiologiske funksjoner i kroppen, inkludert humør, søvn, appetitt, og gastrointestinale funksjon.

5-HT4 receptorer finnes hovedsakelig i det centrale nervøse systemet (CNS) og i det enteriske nervesystemet (ENS), som er en del av det autonome nervesystemet som styrer gastrointestinal funksjon. Aktivering av 5-HT4 receptorer kan føre til økt motilitet og sekreting i tarmen, noe som kan være anvendelig i behandlingen av forskjellige gastrointestinale lidelser.

Serotonin 5-HT4 Receptor Agonists inkluderer for eksempel:

* Prucalopride (Motegrity)
* Cisapride (tidligere markedsført som Propulsid, men trukket tilbake på grunn av hjertebivirkninger)
* Mosapride (Gastrodin)
* Tegaserod (Zelnorm, trukket tilbake på grunn av kardiovaskulære bivirkninger)

Denne klassen medisinske legemidler kan være anvendt i behandlingen av forskjellige gastrointestinale lidelser, inkludert opstøvsymptomer, forstoppelse, og irritabelbukesyndrom.

Metysergidd är ett syntetiskt hallucinogent preparat som verkar som serotoninantagonist och agonist. Det används primärt för behandling av migrän, clusterhuvudvärk och i viss mån även för behandling av klusterpsykos. Preparatet påverkar blodkärlen i hjärnan och kan orsaka konstriktion (smalning) av de stora halsartärerna, varför det är kontraindicerat vid existerande eller historik av cerebrovaskulära sjukdomar.

Metysergidd har också potentialen att påverka humöret och används i viss mån för behandling av depression, dock med en viss varning om ökad risk för serotoninsyndrom när kombinerat med andra serotonerga läkemedel.

Det bör också nämnas att metysergidd har potentialen att orsaka fysisisk beroende och abstinenssymptom vid plötslig avbrott, varför det rekommenderas att avsluta behandlingen gradvis.

'Serotonin 5-HT4 Receptor Antagonists' er en type medisinske legemiddel som blokkerer serotonin 5-HT4 receptorers aktivitet. Serotonin, også kjent som 5-hydroxytryptamin (5-HT), er en biogen amin som fungerer som en neurotransmitter og signalstoff i kroppen. Det binder til forskjellige receptorer for å utløse forskjellige fysiologiske svar.

5-HT4 receptorer finnes i hjernen, tarmen og andre organer, og de er involvert i reguleringen av en rekke funksjoner, inkludert gastrointestinale motilitet (tarmsammensvøing), smertefølelse, kognisjon, humør og læring. Når et serotonin 5-HT4 receptor antagonist legemiddel binder til disse receptorane, blokkerer det serotoninets evne til å binde seg dertil og utløse en respons.

Dette kan være anvendelig i behandlingen av forskjellige medisinske tilstander. For eksempel kan 5-HT4 receptor antagonister være nyttige i behandlingen av gastrointestinale lidelser som irritabel tarmsyndrom (IBS) og forstoppelse, fordi de kan reducere overaktivitet i tarmens muskler. Disse legemiddelen kan også være anvendelige i behandlingen av psykiatriske lidelser som depression og angst, selv om dette er mindre vanlig.

Ikke alle 5-HT4 receptor antagonister er like selektive eller har like styrke når det kommer til blokering av serotoninets binding til disse receptorane. Nogle av de mer kjente 5-HT4 receptor antagonistene inkluderer renzaprine, cisapride og prucalopride. Renzaprine er en muskelrelaksant som også har virkninger som en antidepressiv, mens cisapride er en prokinetisk agent som stimulerer tarmens motilitet. Prucalopride er et relativt nye legemiddel som primært brukes i behandlingen av kronisk forstoppelse og IBS med konstipasjon.

Paroxetin är ett selectivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar, panikstörningar och social fobi. Preparatet fungerar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra humöret och lindra rädsla och oro. Läkemedlet ges vanligen som tablettor som tas en gång om dagen och behandlingen bör övervakas av en läkare. Biverkningar kan förekomma, men de tenderar att vara milda och tillfälliga.

Fenclonine är ett muskelavslappnande medel som används för att behandla spasmer och stelhet orsakad av multipel skleros (MS), ryggradsskada eller andra neurologiska tillstånd. Det verksamma ämnet i Fenclonine är fenclonin, som fungerar genom att blockera signalsubstanser i hjärnan och ryggmärgen som orsakar muskelspasmer.

Fenclonine kan också användas för andra medicinska syften som bestäms av din läkare. Det är viktigt att du följer din läkares instruktioner när du tar detta eller något annat medicin.

"Biogene monoaminer" er en betegnelse for en type neurotransmittere, som inneholder en enkelt aminogruppe og er dannet fra aromatiske aminosyrer. De viktigste biogenene monoaminerne inkluderer serotonin (5-HT), dopamin, norepinefrin (noradrenalin) og epinefrin (adrenalin). Disse stoffene spiller en viktig rolle i reguleringen av forskjellige fysiologiske funksjoner i kroppen, som sinnesytring, stemning, søvn-vesen, appetitt og blodtrykk.

Amfetamin är ett centralstimulerande preparat som tillhör gruppen fenyletilaminers. Det verkar primärt genom att öka frisättningen av neurotransmittorerna dopamin, norepinefrin och serotonin i hjärnan, vilket leder till en ökad excitation och aktivering av nervceller. Amfetamin används kliniskt för behandling av vissa medicinska tillstånd som ex ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), men på grund av sitt missbrukspotential och biverkningar är det strikt reglerat och endast tillgängligt på recept.

Långvarigt eller otillåtet bruk kan leda till allvarliga bieffekter som ex psykos, depression, kardiovaskulära problem och beroende.

5,7-Dihydroxytryptamin är en kemisk förening som är relaterad till neurotransmittorn serotonin. Den har formeln C12H9NO3 och kan också stavas 5,7-dihydroxytryptamine.

Specifikt är 5,7-dihydroxytryptamin ett derivat av tryptamin som innehåller två hydroxylgrupper (–OH) vid kolatomerna 5 och 7 i ringen. Den kan syntetiseras genom att oxidera serotonin med väteperoxid under sura förhållanden.

I biologiska system är 5,7-dihydroxytryptamin ett intermediärt steg i nedbrytningen av serotonin, och det kan också agera som en neurotoxin då det ansamlas i hjärnan.

Fenfluramin är ett centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenetylaminer. Det användes förr som appetitdämpande medel i viktminskningspreparat, tillsammans med phenmetrazin under varumärket Phen-Fen. Fenfluramin ökar frisättningen av serotonin i hjärnan genom att blockera serotoninreceptorer och på så sätt minska aptiten.

På grund av allvarliga biverkningar, som hjärtklaffbrist och lungblödningar, togs Fen-Fen och fenfluramin ut ur kliniskt bruk under 1990-talet. Användandet av fenfluramin är numera begränsat till forskningssyfte och under kontrollerade förhållanden.

Tryptaminer er en klasse av neurotransmittere og psykoaktive forbindelser som inneholder en indre tryptamin-struktur. Dette inkluderer endogene neurotransmittere som serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) og melatonin, som er involvert i reguleringen av søvn, stemning, og andre fysiologiske funksjoner. Det inkluderer også psykedeliske stoffer som dimetyltryptamin (DMT), psilocin, og bufotenin, som kan påvirke bevisstheten og opplevelsen av virkelighet ved å interagere med serotoninreseptorer i hjernen.

Ritanserin är ett läkemedel som tillhör gruppen 5-HT2-receptorantagonister. Det används inte längre som läkemedel i Sverige, men har tidigare använts för behandling av allvarlig depression och schizofreni. Ritanserin fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att korrigera oregelbundenheter i serotoninetabolismen som är associerade med dessa sjukdomstillstånd.

Antidepressiva mediciner är en grupp läkemedel som främst används för att behandla depression, men de kan även vara effektiva vid behandling av andra psykiatriska tillstånd såsom ångeststörningar, panikattacker, social fobi, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), essäntiell tremor och smärre smärttillstånd. Dessa mediciner fungerar genom att påverka kemiska signaler i hjärnan som reglerar humöret och stämningarna.

Det finns flera olika typer av antidepressiva mediciner, inklusive:

1. SSRIs (Selektiva Serotoninåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av serotonin i hjärnan, vilket ökar mängden serotonin som är tillgängligt för cellerna i hjärnan. Exempel på SSRI-preparat inkluderar fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och citalopram (Celexa).
2. SNRIs (Dubbla Serotonin- och Noradrenalinåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av både serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket ökar mängden av dessa neurotransmittorer som är tillgängliga för cellerna i hjärnan. Exempel på SNRI-preparat inkluderar venlafaxin (Effexor) och duloxetin (Cymbalta).
3. Tricykliska antidepressiva mediciner: Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av flera olika neurotransmittorer i hjärnan, inklusive serotonin, noradrenalin och dopamin. Exempel på tricykliska antidepressiva preparat inkluderar amitriptylin (Elavil) och imipramin (Tofranil).
4. MAO-hämmare: Dessa mediciner fungerar genom att blockera enzymet monoaminoxidas, som bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan. Exempel på MAO-hämmare inkluderar phenelzin (Nardil) och tranylcypromin (Parnate).

Det är viktigt att notera att alla antidepressiva mediciner kan ha biverkningar och att det kan ta tid för dem att verka. Det rekommenderas därför att en läkare konsulteras innan man börjar med någon form av antidepressiv behandling.

Metiotepin är ett läkemedel som används inom onkologi (cancerbehandling). Det är en typ av cytotoxisk medel, vilket betyder att det dödar celler, i det här fallet cancerceller. Metiotepin fungerar genom att störa DNA-syntesen och celldelningen i cancerceller.

Läkemedlet ges vanligen som en intravenös infusion (dropp) under flera timmar, oftast en gång per vecka. Några av de vanligaste biverkena är illamående, kräkningar, diarré och försämrad blodbild med lågt antal vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar. Andra allvarliga biverkningar kan vara lung- och hjärtsvikt samt lever- och njursskador.

Patienter som behandlas med Metiotepin bör övervakas noga för att upptäcka eventuella biverkningar så snart som möjligt, och dosen kan behöva justeras beroende på patientens tolerans och blodbild.

Piperaziner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperazinring, ett heterocykliskt komplex med två kolatomar och två kväveatomer i en sluten ringstruktur. Piperazin är en basisk förening och kan agera som en protonacceptor.

Inom medicinen används piperaziner ofta som en del av strukturen hos läkemedel, där de kan fungera som en del av en receptorbindningsplats eller på annat sätt påverka farmakologisk aktivitet. Exempel på läkemedel som innehåller piperazinringar är antihistaminet cyproheptadin, neuroleptika som flufenazin och muskelrelaxanten pipecuronium.

Det är värt att notera att piperaziner också kan användas inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier och läkemedel.

LSD, eller lysergsyradiethylamid, är ett starkt psykoaktivt preparat som tillhör gruppen hallucinogener. Det är ett syntetiskt ämne som framställs från ergometrin, som i sin tur utvinns från svampen Claviceps purpurea (som också kallas för "mjöldrygasvamp"). LSD är ett av de mest potenta psykoaktiva preparaten vi känner till och påverkar hjärnan genom att påverka serotoninreceptorerna i det centrala nervsystemet.

Effekterna av LSD kan variera stort mellan individer, men vanliga effekter inkluderar förändrade sinnesupplevelser, hallucinationer, förvrängda perceptioner av tid och rum, och förändrade känslor och tankar. Effekterna kan vara positiva eller negativa och kan variera beroende på dos, personlighet, mental hälsa, miljö och förväntningar. LSD anses inte vara fysiskt beroendeframkallande, men det kan orsaka psykiskt beroende hos vissa individer.

N-Metyl-3,4-metylendioxyamfetamin, även känt som NEXUS, är ett syntetiskt psykoaktivt ämne som tillhör klassen av amfetaminer. Det är en derivat av MDMA (ecstasy) och har strukturellt sett en metylgrupp bunden till kväveatomens (N) kolvätekedja, vilket skiljer det från MDMA.

Detta ämne är ett kontrollerat substans i många länder, inklusive USA och Sverige, på grund av dess potential att orsaka psykisk beroende och skadliga effekter på hjärtat, blodkärlen och centrala nervsystemet.

N-Metyl-3,4-metylendioxyamfetamin är en substans som kan användas för rekreationella ändamål, men det finns inga godkända medicinska användningsområden för denna substans.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

Cinnarizine är ett läkemedel som tillhör gruppen antihistaminer och används vanligtvis för att behandla symptomen vid rörelsemotionssjuka, såsom sjösjukan. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i hjärnan och påverkar också calciumkanaler, vilket hjälper att reducera muskelspasmer och blodflödesstörningar i inner ORCID:
ears.

Cinnarizine har också visat sig ha en viss effekt vid behandling av throughbindning till serotoninreceptorer, men det används sällan som ett specifikt läkemedel för detta ändamål. I allmänhet förekommer biverkningar sällan, men kan inkludera trötthet, yrsel och mag-tarmbesvär.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Androgen-generating antidepressants" are not a recognized category of medications in medicine. Antidepressants are a class of drugs used to treat depression and anxiety disorders, among other conditions. They work by affecting the levels and activity of neurotransmitters (chemical messengers) in the brain, such as serotonin, norepinephrine, and dopamine.

Androgens are hormones that play a role in the development and maintenance of male sexual characteristics and reproductive function. They are not typically associated with the treatment of depression or anxiety disorders. Therefore, there is no such thing as "andragenerating antidepressants."

It's possible that you may be thinking of other classes of medications that have been studied for their potential to affect androgen levels, such as selective estrogen receptor modulators (SERMs) or aromatase inhibitors. However, these are not considered antidepressants and would not be classified as "andragenerating."

If you have any concerns about your medications or treatment plan, I recommend speaking with your healthcare provider for clarification and guidance.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

Buspiron är ett antidepressivt läkemedel som tillhör gruppen azapironderivat. Det används främst för behandling av generaliserad ångeststörning (GAD), men kan också användas för att behandla panikångest och social fobi.

Buspiron fungerar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som reglerar humör, sömn, aptit, sexuell drift och smärta. Det gör detta genom att verka som en partiell agonist vid serotonin-1A (5-HT1A) receptorer, vilket leder till minskad ångest och oro.

Buspiron är vanligen inte förstahandsvalet för behandling av ångeststörningar, men kan användas när andra läkemedel har visat sig vara otillräckliga eller ha obehagliga biverkningar. Det tar vanligtvis en vecka eller två innan full effekt upplevs.

Biverkningar av buspiron kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, illamående och sömnsvårigheter. I mycket sällsynta fall kan det orsaka allvarliga leverproblem. Buspiron bör inte användas tillsammans med alkohol eller andra centralstimulerande medel, eftersom detta kan öka risken för yrsel och yrselrelaterade skador.

Cyproheptadine är ett läkemedel som tillhör gruppen antihistaminer, vilka verkar genom att blockera histaminergica receptorerna i kroppen. Det används främst för att behandla allergiska reaktioner och symptom relaterade till histaminutsläpp, såsom snuva, brynblockering, irriterad näsa och klåda. Cyproheptadine har också visat sig vara effektivt vid behandling av migrän och Clusterhuvudvärk.

Läkemedlet fungerar genom att hämma histaminergica signalering i centrala nervsystemet (CNS), vilket kan ha en viss sedativ effekt som kan vara användbar vid behandling av sömnsvårigheter och oro.

Det är viktigt att notera att cyproheptadine bör endast användas under läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer.

Fluvoxamine är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, främst för att behandla obsessiv-kompulsiiva störningar (OCD), social fobi och panikstörningar. Det fungerar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra humöret och minska rädsla och ångest.

Läkemedlet ges vanligen som tablettor som tas per oral (genom munnen). Vanliga biverkningar inkluderar illamående, yrsel, trötthet, svårigheter att sova och ökad aptit. I sällsynta fall kan Fluvoxamine orsaka allvarligare biverkningar som självmordstankar, aggressivt beteende och maniska symptom.

Det är viktigt att alltid ta Fluvoxamine enligt läkares rekommendationer och att inte stoppa behandlingen plötsligt utan att först diskutera det med läkaren, eftersom det kan orsaka abstinensbesvär. Läkemedlet bör inte användas under graviditet eller amning utan att först ha konsulterat läkare, på grund av risk för skada på fostret eller barnet.

Membrantransportproteiner är proteiner som spänner över cellytans membran och aktivt transporterar molekyler, joner eller vattenmolekyler genom membranet. Dessa proteiner kan vara specifika för en viss substans och kan verka som aktiva transportörer (där energibeslutas används för att pumpa substansen upp- eller nedför ett koncentrationsgradient) eller passiva transportörer (där substansen transporteras med gradienten). Membrantransportproteiner är väsentliga för cellens homeostas och kommunikation med sin omgivning.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

Tricyclic antidepressants (TCAs) are a class of medications that were initially developed in the 1950s for the treatment of depression. The name "tricyclic" refers to the chemical structure of these drugs, which contains three rings of atoms. TCAs work by increasing the levels of certain neurotransmitters, such as serotonin and norepinephrine, in the brain.

TCAs are effective in treating depression, but they have a number of side effects that can be unpleasant or even dangerous. For this reason, they have largely been replaced by newer classes of antidepressants, such as selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs) and serotonin-norepinephrine reuptake inhibitors (SNRIs), which have fewer side effects.

TCAs are still sometimes used to treat depression that has not responded to other treatments, or in the treatment of certain other conditions such as chronic pain or migraine headaches. Some examples of tricyclic antidepressants include amitriptyline, imipramine, and nortriptyline.

It is important to note that TCAs can be dangerous in overdose, and they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

Imipramin är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som primärt används för att behandla klinisk depression. Det fungerar genom att blockera återupptaget av neurotransmittorer, till exempel serotonin och noradrenalin, i hjärnan, vilket leder till en ökad koncentration av dessa signalsubstanser i synapsen och kan således förbättra humöret.

Imipramin kan också användas off-label för att behandla andra psykiatriska störningar, som ångeststörningar, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), och smärre sömnsvårigheter. Preparatet kan ges som tabletter eller intravenöst.

Viktiga biverkningar av Imipramin inkluderar torkad mun, förstoppning, yrsel, trötthet, viktskiftningar, och i sällsynta fall serotoninsyndrom. Det finns också en risk för allvarliga hjärt- och kärlsidanfällder, såsom QT-tidförlängning, speciellt vid högre doser eller i kombination med andra läkemedel som påverkar hjärtat. Dessutom kan Imipramin orsaka ökad fotosensitivitet och därför bör exponering för starkt solljus undvikas.

Läkemedlet bör endast användas under medicinsk övervakning och efter en noggrann vikning av för- och nackdelar, särskilt hos äldre patienter eller patienter med redan existerande hjärtproblem.

Biogene aminer är en grupp signalsubstanser i kroppen som har en betydande roll i cellkommunikation och neurotransmission. De bildas från essentiella aminosyror och andra kolhydratföreningar genom en biokemisk process. De två huvudgrupperna av biogena aminer är catecolaminer (dopamin, noradrenalin och adrenalin) och indolaminer (serotonin och melatonin). Dessa signalsubstanser påverkar bland annat humör, aptit, sömn-vakenhetsrytm, smärtförnimmelse, minnesfunktion och kardiovaskulära funktioner.

Klomipramin är ett antidepressivt läkemedel som tillhör gruppen tricykliska antidepressiva (TCA) preparat. Det verkar genom att öka koncentrationen av neurotransmittorerna serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket kan hjälpa att lindra symptom på depression och ångeststörningar. Klomipramin kan också användas för behandling av obsessiv-kompulsiivt syndrom (OCD) och nattskräck.

Läkemedlet bör preskrivas och övervakas av en läkare, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och interagera med andra mediciner. Vid behandling med Klomipramin rekommenderas kontinuerlig medicinsk follow-up för att övervaka effektiviteten och säkerheten hos terapin.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Tryptophan är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in via kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som finns i proteiner. Tryptofan är viktig för produktionen av niacin, ett B-vitamin, och serotonin, en signalsubstans i hjärnan som hjälper till att reglera sömnen, humöret och smärtan.

5-Metoxytryptamin är ett psykedeliskt hallucinogent ämne, som är relaterat till neurotransmittorn serotonin. Det är också känt som psilocin när det förekommer naturligt i vissa svampar, såsom till exempel arter av släktena Psilocybe och Gymnopilus.

5-Metoxytryptamin har en liknande kemisk struktur som serotonin och andra tryptaminer, men med en metoxigrupp (CH3O-) istället för en hydroxylgrupp (OH-) vid kolatomposition 5 i ringen. Detta ger upphov till dess unika farmakologiska egenskaper och psykoaktiva effekter.

I medicinsk kontext kan 5-metoxytryptamin användas för att studera serotoninreceptorer och deras roll i olika sjukdomar, såsom depression och ångest. Det finns också rapporter om användning av 5-metoxytryptamin inom alternativ medicin som ett medel för att främja personlig insikt och andlig tillväxt. Dock bör det påpekas att användning av 5-metoxytryptamin utanför kontrollerade studier eller under medicinsk övervakning kan vara farligt och olagligt i många länder.

'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.

Autoreceptorer är en typ av receptor som finns på ytan av en nervcell (neuron) och binder till signalsubstanser som den själv har frisatt. Dessa receptorer hjälper till att reglera aktiviteten hos nervcellen genom att minska eller öka frisättningen av signalsubstanser. Autoreceptorer spelar en viktig roll i homeostasen och kontrollen av olika fysiologiska processer, såsom hunger, sömn, humör och smärta. Exempel på autoreceptorer är serotoninautoreceptorer och dopaminautoreceptorer.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera enzymet monoaminoxidas (MAO), som bryter ner monoaminer såsom serotonin, noradrenalin och dopamin i kroppen. Genom att hindra MAO från att bryta ner dessa signalsubstanser ökar deras koncentration i hjärnan och påverkar signalöverföringen mellan nervcellerna.

MAO-hämmare används främst för behandling av depressioner, speciellt vid patienter som inte svarat på andra antidepressiva läkemedel. De kan också användas för att behandla panikångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Det finns två typer av MAO-hämmare: reversibla och irreversibla. Irreversibla MAO-hämmare binder starkt till enzymet och kan vara verksamma i upp till två veckor efter att läkemedlet har upphört att tas, medan reversibla MAO-hämmare binder svagare och har en kortare verkan.

MAO-hämmare bör inte användas tillsammans med andra läkemedel som påverkar monoaminer eller matvaror som innehåller höga halter av tyramin, såsom ost, choklad och fermenterade livsmedel, eftersom detta kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket (hypertensiv kris).

Adrenerga upptagshämmare, även kända som adrenerga receptorantagonister, är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. De gör detta genom att binda till adrenerga receptorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar att signalsubstanserna adrenalin och noradrenalin kan binde till och aktivera samma receptorer.

Det finns två huvudtyper av adrenerga upptagshämmare: α-receptorantagonister och β-receptorantagonister. Varje typ blockerar en specifik undergrupp av adrenerga receptorer (α eller β) i kroppen.

Exempel på läkemedel som tillhör denna grupp inkluderar propranolol, atenolol och metoprolol (β-receptorantagonister), och phentolamin och phenoxybenzamin (α-receptorantagonister).

Adrenerga upptagshämmare används ofta för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom högt blodtryck, hjärtklappning, migrän och glaukom.

'Sertralin' er ein legenmedisinell antidepressant tilleggsstoff som hører under klassen av selektive serotonin-återupptagshinder (SSRI). Det betyr at sertralin virker ved å hindre nedbrot av neurotransmitteren serotonin i hjernen, noe som kan forbedre humøret og mindske symptomer på depresjon, angst, panikkattakker, og andre psykiske lidelser. Sertralin kan også brukes til å behandle tvangslidelser og posttraumatisk belastnings stress (PTSD).

Som med alle antidepressiva legemidler, bør sertralin prespescriberes av en autorisert lege og overvåkes nøye for eventuelle bivirkninger og interaksjoner med andre legemidler.

Spiperone är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör gruppen bensamider. Det används främst för behandling av akuta och kroniska psykoser, såsom schizofreni. Spiperon fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer och förvirring.

Läkemedlet kan också användas för behandling av känslomässiga störningar, aggressivt beteende och agitation hos äldre patienter med demenssjukdomar. Spiperon har också visat sig vara effektivt i behandlingen av Tourettes syndrom.

Spiperon kan ges som injektion eller som tablett, och den vanligaste doseringen ligger mellan 2 och 15 milligram per dag. Läkemedlet bör ges under medicinsk övervakning på grund av risk för allvarliga biverkningar, såsom rörelsestörningar, sänkt blodtryck och förändringar i elektrolytbalansen.

'Hallucinogen' är en term inom medicinen och neurovetenskapen som används för att beskriva substanser som kan orsaka hallucinationer, förvrängda perceptioner och andra avvikande mentala tillstånd. Dessa substanser påverkar vanligtvis den del av centralnervsystemet som är involverad i perceptionen, känslorna, tankarna och medvetandet, vilket ofta kallas för psykiatriska effekter.

Exempel på hallucinogener inkluderar:

* LSD (lysergsyradietylamid)
* Psilocybin (finns i vissa svampar, även kallade "magiska svampar")
* DMT (dimetyltryptamin)
* Ayahuasca (en dryck gjord på växtdelar som innehåller DMT)
* Meskalin (finns i peyote-kaktusen)
* PCP (fencyklidin) och ketamin (dissociativa droger som kan orsaka både hallucinationer och utomkroppsliga upplevelser)

Det är värt att notera att effekterna av dessa substanser kan variera mycket mellan individer, beroende på dosen, personens mentala tillstånd, miljön och andra faktorer. Vissa hallucinogener kan också vara psykologiskt beroendeframkallande, men de är inte vanligtvis fysiskt beroendeframkallande på samma sätt som narkotika eller alkohol.

Norepinephrine plasma membrane transport proteins, også kendt som NET (Norepinephrine Transporter) proteiner, er transmembranäre proteinmolekyler som aktivt transporterer norepinefrin (noradrenalin) fra synaptisk gab og tilbage til presynaptiske nerveenderinger i det sympatiske nervesystem. Dette hjælper med at afslutte neurotransmissionen og regulere koncentrationen af norepinefrin i den synaptiske kløft. NET proteiner er en del af den larger familie af neurotransmitter transportere, der også inkluderer transportere for serotonin (SERT) og dopamin (DAT).

Pyridin är ett heterocykliskt aromatiskt organisk ämne som består av en sex-ledad ring med fem kolatomer och en kväveatom. Pyridin har kemisk formel C5H5N och är strukturellt relaterat till bensen, men med en kväveatom istället för en kolatom i ringen.

Pyridin och dess derivat förekommer naturligt i vissa livsmedel, som fiskolja och svart tea, och det kan även produceras syntetiskt. Pyridinderivat har en rad medicinska användningsområden, till exempel som läkemedel mot astma, depression och schizofreni, samt som lokalbedövningsmedel. Pyridin självt används inte som läkemedel, men det är en viktig building block inom organisk syntes och förekommer i många olika läkemedelsmolekyler.

'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.

Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).

Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.

I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.

Sumatriptan är ett läkemedel som används för att behandla migrän och klusterhuvudvärk. Det är en selektiv serotoninreceptoragonist, vilket betyder att det aktiverar specifika receptorer i hjärnan (5-HT1D-receptorer) som orsakar smalningskonstriktioner av kärl i huvudet och halsen. Dessa konstriktioner hjälper till att reducera den inflammation och sänka smärtan som är associerad med migrän och klusterhuvudvärk.

Sumatriptan finns tillgängligt i olika former, såsom tabletter, sublinguala tableter, sprutor, intramuskulära injektioner och näspray. Läkemedlet bör tas så snart som möjligt efter att symtomen på migrän eller klusterhuvudvärk har börjat uppträda. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående dosering och användning av sumatriptan, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar.

Som med alla läkemedel kan sumatriptan orsaka biverkningar, såsom yrsel, trötthet, muskelvärk och känslor av tryck eller smärta i bröstet. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som hjärtklappning, högt blodtryck, seriotoninförgiftning eller ischemisk hjärtsjukdom. Om du upplever några av dessa allvarligare biverkningar efter att ha använt sumatriptan bör du söka omedelbar medicinsk vård.

Medicinskt sett betyder "inte kunna tolerera" eller "inte tåla" ett visst läkemedel, substans eller behandling den som att ha en intolerans. Det innebär att personen upplever biverkningar eller reaktioner på läkemedlet även i låga doser, som inte kan tas emot väl av kroppen. Detta kan orsaka obehagliga symptom och i vissa fall kan vara livshotande.

Exempel på medicinsk intolerans inkluderar exempelvis patienter med aspirinintolerans som kan få allvarliga allergiska reaktioner på acetylsalicylsyra, en vanlig ingrediens i smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Andra exempel är lactoseintolerans, där individen saknar ett enzym som behövs för att bryta ned laktosen (den naturliga sockret i mjölk) vilket kan leda till mag-tarmsymptom som kräksjuka, diarré och buksmärtor.

Octopamine är ett signalsubstans, eller neurotransmittor, som förekommer hos ryggradslösa djur, såsom leddjur och insekter. Det är involverat i en rad olika funktioner, till exempel reglering av rörelse, aptit, sömn och ämnesomsättning. Octopamin är strukturellt relaterat till adrenalin och noradrenalin, som är signalsubstanser hos ryggradsdjur.

Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.

Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.

Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Enterochromaffin cells, också kända som Kulchitsky cells eller enteroendocrina cells, är typen av neuroendokrina cell som finns i tarmens slemhinna. Dessa celler producerar och sekreterar flera olika typer av hormoner och neuropeptider, inklusive serotonin, som spelar en viktig roll i regleringen av gastrointestinal funktioner såsom smärta, inflammation, samt mag-tarmsystemets motorik. De kan också vara involverade i immunresponsen och angreps ofta vid neuroendokrina tumörer (NETs).

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

P-kloramfetamin (PCAF) är ett syntetiskt amfetaminanalog, klassificerat som en kontrollerad substans i Schedule II under Controlled Substances Act i USA. Det används kliniskt för behandling av nästlastande depression och ADHD (upppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) i vissa länder, men på grund av dess potential till missbruk och beroendeframkallande egenskaper är det strikt reglerat.

PCAF verkar som en stark stimulans av centrala nervösystemet (CNS), vilket kan leda till ökad puls, blodtryck och andning, samt förändrade mentala tillstånd som eufori, oro, aggressivitet och i värsta fall psykos. Långvarigt eller missbruk kan också orsaka allvarliga hjärtsjukdomar, neurologiska skador och död.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som går ut från ryggmärgen och innerverar muskler, organ och känselorgan). De neurotransmittorsubstanser som finns i kroppen är till exempel dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat, acetylkolin och histamin.

När en nervimpuls når slutet av en nervcell (axonterminalen) frisätts neurotransmittorsubstansen i det smala gapet (synapsgapet) mellan den aktiva nervcellen och målcellen (den cell som nervcellen ska påverka). Neurotransmittorsubstansen binder till receptorer på målcellens yta, vilket orsakar en kemisk signal i målcellen. Detta kan leda till att målcellen exciteras eller hämjs, beroende på vilken neurotransmittorsubstans som används och vilken typ av receptor som aktiveras. Efter att neurotransmittorsubstanser har frisatts i synapsgapet transporteras de tillbaka till den aktiva nervcellen eller bryts ned av enzymer för återanvändning eller utsöndring.

Neurotransmittorsubstanser spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, inklusive sinnesstimulans, rörelsekoordinering, känslor, minne, aptit, sömn och sexuell respons. Dysfunktion i neurotransmittorsystemet kan leda till olika sjukdomar som depression, ångest, Parkinsons sjukdom, epilepsi, migrän och ADHD.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Aminopyridines are a group of organic compounds that contain an amino group (-NH2) and a pyridine ring in their chemical structure. They have various medical uses, particularly in the treatment of neuromuscular disorders such as multiple sclerosis (MS) and Lambert-Eaton myasthenic syndrome (LEMS).

The most commonly used aminopyridines in medicine are 3,4-diaminopyridine (3,4-DAP) and 4-aminopyridine (4-AP). These drugs work by blocking the voltage-gated potassium channels in nerve cells, which leads to an increase in the release of neurotransmitters and improved neuromuscular transmission.

By enhancing the communication between nerves and muscles, aminopyridines can help alleviate symptoms such as muscle weakness, fatigue, and spasticity associated with MS and LEMS. However, they may also cause side effects such as tremors, dizziness, and gastrointestinal disturbances.

It is important to note that the use of aminopyridines should be under the supervision of a healthcare professional, as their dosage and duration of treatment need to be carefully monitored to ensure safety and efficacy.

Ondansetron är ett läkemedel som används för att behandla illamående och kräkningar orsakade av cancersjukdomar, strålbehandling eller kirurgi. Det verkar genom att blockera serotoninreceptorerna i mag-tarmkanalen och hjärnan. Ondansetron tillhör en grupp av läkemedel som kallas 5-HT3-receptorantagonister.

Fluorbenzen är ett organisk förening med formeln C6H5F. Det består av en bensenring där en väteatom har ersatts av en fluoratom. Fluorbenzen är en färglös, flyktig vätska som är svagt lättlöslig i vatten och fullständigt blandbar med de flesta organiska lösningsmedel.

Fluorbenzen används ofta som en building block inom organisk syntes för att skapa andra fluorerade föreningar, eftersom fluoratomerna är mycket reaktiva. Det har också visat sig vara ett utmärkt lösningsmedel för elektrofil substitution av bensenringen.

Fluorbenzen kan vara toxiskt och skadligt om det kommer i kontakt med hud eller andasluftvägar, så det bör hanteras med omsorg och användas i en väl ventilerad miljö.

Tropaner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en tropanring, vilket är en heterocyklisk komponent bestående av en fem-ledad kolring fäst vid en sex-ledad kolring genom en syreatom. Tropaner innefattar en rad biologiskt aktiva ämnen, däribland neurotransmittorerna acetylkolin och dopamin, samt flera giftiga alkaloider som förekommer naturligt i växter och djur. Bland dessa kan nämnas atropin, skopolamin och kokain, som alla har en betydande farmakologisk verkan på det mänskliga nervsystemet. Atropin och skopolamin är muskarinreceptorantagonister och används inom medicinen för att behandla kolinerga sjukdomstillstånd, medan kokain är en stark localanestetik och centralstimulans som missbrukas som drog.

Mianserin är ett antidepressivt läkemedel som tillhör gruppen tetracykliska antidepressiva medel. Det fungerar genom att påverka olika signalsubstanser i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket kan hjälpa att korrigera humörsvackor och andra symtom relaterade till depression. Mianserin kan också ha en viss effekt på sömnen och minska ångesten.

Läkemedlet används för behandling av klinisk depression, men det kan också vara användbart vid behandling av andra psykiatriska tillstånd som panikångest och social fobi. Mianserin bör endast användas under medicinsk kontroll på grund av riskerna för vissa allvarliga biverkningar, såsom blodförtunnande effekter och störningar i hjärtrytm.

Dexfenfluramine är ett centralstimulerande medel som under en period användes som appetitdämpande läkemedel för att behandla fetma. Preparatet blockerar serotoninreceptorer i hjärnan, vilket leder till en minskad aptit och kaloriintag.

Dexfenfluramine marknadsfördes under varumärkena Redux och Ionamin innan det togs bort från marknaden på grund av allvarliga biverkningar, särskilt hjärtklaffbristfunction. Det är numera inte längre tillgängligt som läkemedel.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

5,6-Dihydroxytryptamine is a chemical compound that is classified as a indoleamine and a derivative of tryptamine. It is a metabolite of serotonin, which is a neurotransmitter involved in various physiological functions, including mood regulation, sleep, and appetite. 5,6-Dihydroxytryptamine is formed through the oxidation of serotonin by the enzyme monoamine oxidase (MAO). It is not considered to have any significant biological activity in humans.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Cyklohexanol är en organisk förening med formeln (CH2)5OH. Det är den primära alkoholen som erhålls när cyklohexan är oxiderad. Cyklohexanol är en färglös, oljig vätska som är blandbar med vatten och polära organiska lösningsmedel. Det har en söt, doft av kamfer och används ofta som ett lösningsmedel i kosmetika och parfymer. Cyklohexanol är också ett intermediat i syntesen av andra kemikalier, inklusive nylon.

Biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity, which leads to reduced fasting glucose levels and improved glycemic control.

The most commonly prescribed biguanide is metformin, which has been widely used in clinical practice due to its efficacy, safety profile, and low cost. Metformin works by inhibiting mitochondrial respiratory chain complex I, leading to decreased hepatic glucose production and increased insulin sensitivity.

Other biguanides that have been used in the past include phenformin and buformin, but they are no longer commonly prescribed due to their association with lactic acidosis, a rare but potentially life-threatening side effect. Metformin is also associated with an increased risk of lactic acidosis, but this risk is much lower than that observed with phenformin and buformin.

In summary, biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes, with metformin being the most commonly prescribed drug in this class due to its efficacy, safety profile, and low cost. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Granisetron är ett läkemedel som används för att behandla illamående och kräkningar. Det är en selektiv serotoninreceptorantagonist (5-HT3-receptorantagonist) och fungerar genom att blockera 5-HT3-receptorer i mag-tarmsystemet och hjärnan. Dessa receptorer spelar en viktig roll i utlösandet av illamående och kräkningar, särskilt som ett resultat av kemoterapi eller strålbehandling vid cancerbehandling.

Granisetron ges vanligtvis som intravenös injektion eller som oralt intaget tabletform. Det är effektivt för att reducera akut och fördröjd kräkningar, och kan användas ensamt eller i kombination med andra antikräkmedel beroende på patientens behov.

Sidan som läkemedelsföretaget AstraZeneca har är en bra källa för mer information om Granisetron:

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Vesicular Monoamine Transport Proteins' (VMAT) er proteiner som transporter monoaminergne neurotransmittere, såsom serotonin, dopamin, og noradrenalin, fra cytoplasmaet ind i synaptiske vesikler i nerveceller. Disse proteiner spiller en vigtig rolle for at regulere frigivelsen af monoaminerge neurotransmittere fra præsynaptisk terminale til postsynaptisk neuroner, hvilket er essentielt for normal nervefunktion og humørregulering. Der findes to typer VMAT-proteiner, VMAT1 og VMAT2, der har forskellige udbredelse i kroppen og forskellige substratspecificiteter. VMAT1 er primært fundet i adrenerg neuroner i det sympatiske nervesystem, mens VMAT2 er mere udbredt og findes i både serotoninerg, dopaminerg og noradrenerg neuroner i centralnervesystemet.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

'Kokain' er ein stimulant medetiskt og lægemiddelaktiv stoff som naturlig forekommer i bladene til planten Erythroxylon coca. Det kan også syntetiseres i laboratorium. Kokain virker primært ved å hindre en type nevrotansin (en kjemisk substans i hjernen) fra å ta hensyn til signaler som normalt får en person til å oppleve matta eller søvnighet.

Kokain kan brukes på forskjellige måter, inkludert:

* Sniffing eller snorting (inhalering gjennom nesa)
* Smoking (røyking)
* Injektion (injeksjon i en vener)

Bruk av kokain kan føre til eufori, økt oppmærksomhet, forbedret sjelvsike og større selvtillit. Men det kan også føre til alvorlige helseproblemer som hjerteanfall, slagtilfelle, psykose, nasalbløyninger, hulsår, innre skader på nesa og tann, HIV/AIDS og hepatitt C (som følge av delt bruksutstyr). Kokain kan også være livstruende i kombinasjon med andre stoffer eller alkohol.

Kokainavhengighet er en alvorlig medisinsk tilstand som kan behandles med både medicinske og psykososiale metoder.

Hydroxytryptophan (5-HTP) är ett ämne som förekommer naturligt i kroppen och är en direkt prekursor till neurotransmittorn serotonin. Serotonin har en rad funktioner i kroppen, inklusive styrning av sömnande, aptit, smärta och humör. 5-HTP kan erhållas som närings supplement och tas ofta för att förbättra humöret och behandla depression. Det produceras kommersiellt från frön av ett afrikanskt träd som kallas Griffonia simplicifolia.

Metergolin är ett läkemedel som används för att behandla Parkinson sjukdom och hyperprolaktinemi (för höga värden prolaktin i blodet). Det är en ergolinerg dopamin D2-receptor agonist, vilket betyder att det aktiverar dopaminreceptorer i hjärnan.

Dopamin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i rörelsekoordination och belöningssystemet i hjärnan. Vid Parkinson sjukdom är produktionen av dopamin nedsatt, vilket leder till rörelsesvårigheter. Metergolin efterliknar dopamins effekter på dopaminreceptorerna och kan därför användas för att behandla symtomen hos patienter med Parkinson sjukdom.

Metergolin kan också användas för att behandla hyperprolaktinemi, eftersom prolaktinet produceras i hypofysen och dopamin är en naturlig inhibitor av prolaktinproduktionen. Genom att aktivera dopaminreceptorerna kan metergolin minska produktionen av prolaktin.

Det är viktigt att notera att användning av metergolin och andra ergolinerga läkemedel kan vara associerat med en ökad risk för allvarliga biverkningar, såsom fibros (förhårdnad) i hjärtat eller lungorna. Dessa biverkningar är ovanliga, men de kan vara livshotande. Läkemedelsbehandlingen bör därför övervakas noga och patienter bör informeras om symtom på fibros så att det kan behandlas tidigt.

Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.

Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.

Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.

Desipramin är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som verkar genom att blockera återupptaget av noradrenalin i centrala nervsystemet. Det används för behandling av klinisk depression, neuropati och vissa typer av smärta. Desipramin kan också ha en viss effekt på sömnsvårigheter och kan användas off-label för att behandla detta tillstånd.

Läkemedlet bör endast användas under läkarövervakning på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hjärtrytmrubbningar och förhöjt blodtryck. Desipramin kan också orsaka antikolinerga biverkningar som yrsel, torr mun, förstoppning och urinvägsbesvär.

Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga och att undvika kombinationer med andra läkemedel som kan interagera negativt med desipramin.

Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.

Neurotransmitteruptagshämmare, även kända som receptorblockerare eller antagonister, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar förmågan hos specifika neurotransmittor ( signalsubstanser i centrala nervsystemet) att bindas till sina respektive receptorer på neuronens cellmembran.

Denna mekanism förhindrar eller minskar signaleringnivån i det aktiverade nervbanans system, vilket kan ha effekter som varierar beroende på vilken neurotransmittor och specifik receptor som påverkas. Exempel på vanliga neurotransmitter inkluderar serotonin, dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och acetylkolin.

Neurotransmitteruptagshämmare används ofta som läkemedel för att behandla en rad olika mentala tillstånd, såsom depression, ångest, schizofreni, bipolär sjukdom och ADHD. Exempel på vanliga neurotransmitteruptagshämmare är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), tricykliska antidepressiva medel (TCA), atypiska antipsykotiska läkemedel och antihistaminer.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

Aggression kan definieras som en handlingsprocess eller ett beteende som är riktat mot att skada, skrämma eller på något annat sätt ha negativ inverkan på en individ eller en grupp. Från ett medicinskt perspektiv kan aggression vara ett symptom på olika psykiatriska tillstånd, såsom personlighetsstörningar, neuropsykiatriska störningar, affektiva störningar och neurologiska sjukdomar. Aggression kan också vara en bieffekt av vissa mediciner eller substanstyrelse. Det finns två huvudsakliga typer av aggression: impulsiv aggression och planerad aggression. Impulsiv aggression är ofta kopplat till känslomässiga reaktioner, medan planerad aggression är mer förutsägbar och kontrollerad.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

Pargylin er ein leglegare medikament som brukes for å behandle hypertensjon (høyt blodtrykk) og akut koronarsykelose (smerte i brystet orsaket av for lidt ilt til hjertet). Pargylin er ein monoaminoxidase-B (MAO-B) inhibitor, som betyr at det fungerer ved å hindre en bestemt type enzym (MAO-B) i hjernen fra bryte ned dopamin og andre neurotransmittere. Dette fører til økt mengde dopamin og andre neurotransmittere i hjernen, som kan hjelpe å reduse blodtrykk og forbedre krevet på hjertet.

Pargylin har også vært brukt off-label for å behandle depresjon, essensiell tremor og andre medisinske tilstander, men dette er ikke FDA-godkjent bruk av medikamentet.

Som med alle medisiner, kan Pargylin ha bivirkninger og interaksjoner med andre medisiner. Det er viktig å snakke med en læge før du starter, stopper eller endrer dosis av noen medisin.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

Enligt Medicin.com är ett ganglion i zoologi definierat som en samling nervceller utanför centrala nervsystemet hos ryggradslösa djur. Ganglier fungerar som en slags "mini-hjärna" och hanterar information från olika delar av djuret's kropp. De är ofta ansvariga för att koordinera rörelser och andra reflexiva respons. Varje ryggradslöst djur har ett unikt ganglionsystem beroende på deras art och behov.

Genetisk polymorfism är när det finns fler än ett vanligt förekommande varianter (allaso kända som alleler) av ett specifikt gen i en population. Dessa varianter resulterar från små förändringar i DNA-sekvensen, såsom en enda nukleotidsubstitution eller en insertion eller deletion av ett fåtal nukleotider.

Genetisk polymorfism är vanlig och förekommer naturligt i alla levande organismer. De flesta genetiska polymorfa varianter har ingen påverkan alls på individens fenotyp (det observerbara kroppsliga uttrycket av ett gen) eller funktion, men vissa kan associeras med en ökad risk för vissa sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

En typ av genetisk polymorfism som har fått mycket uppmärksamhet inom forskningen kring personlig medicin och genetisk predisposition är singel-nukleotidpolymorfier (SNP). SNPs är enkla nukleotidbyten i DNA-sekvensen som kan användas för att spåra arvet av vissa gener och för att undersöka samband mellan genetiska varianter och sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

I'm sorry for the confusion, but "ergoliner" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that it may be a term specific to a certain language or field. If you could provide more context or clarify what you are looking for, I would be happy to try and help further.

Etylamin är en organisk förening som består av en kolatom (C) och en kväveatom (N) som är bunden till varandra med en enkel kovalent bindning. Den har också en metylgrupp (CH3) och en aminogrupp (-NH2) bundna till kolatomen. Etylamin har formeln C2H5NH2.

I medicinsk kontext kan etylamin användas som en building block i syntesen av olika läkemedel och andra biologiskt aktiva föreningar. Det är dock inte ett vanligt förekommande inslag i läkemedelsmolekyler på grund av dess reaktivitet och basiska karaktär.

Enligt Medicinska Ordlistan:

"TALKOTTKÖRTEL, pl. talkottkörtlar (salivary gland), är en körtel som utsöndrar saliv i munhålan. De tre parvisa stora tallkottkörtlarna är underkäksgånglarna (sublingualkörtlarna), pannkörteln (glandula parotidea) och kindkörteln (glandula submandibularis). Dessutom finns det många små talkottkörtlar i munhålasväggarna."

Så en talkottkörtel är en körtel som producerar och utsöndrar saliv i munhålan för att underlätta sväljning, tuggning och smakupplevelser.

Simning definieras inom medicinen som en aktivitet där individen rör sig framåt i vattnet genom att använda armar och ben för att skapa framdrift. Simningen är en form av kroppsövning som involverar stora muskelgrupper och kan ge en hög grad av konditionell träning beroende på intensitet och volym.

Simning kan delas in i olika stilar, såsom frisim, ryggsim, bröstsim och fjärilsim, samt komplexare manövrer som turer och hopp. Varje simstil kräver specifika tekniker för att optimera framdriften och minska resistensen i vattnet.

Simning kan vara en lättrörlig aktivitet för de flesta, men det kan också finnas risker relaterade till andningssvårigheter, utmattning och skador på muskler och led. Därför är det viktigt att lära sig korrekt simteknik och gradvis öka intensiteten under träningen för att undvika skador.

"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.

Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.

Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.

I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Nedstämdhet är ett subjektivt och multidimensionellt begrepp som kan omfatta både kroppsliga och psykiska aspekter. Det saknas en entydig medicinsk definition, men nedstämdhet kan definieras som ett tillstånd av minskad mental och fysisk energi, minskat intresse och motivation, trötthet, koncentrationssvårigheter, lättretlighet, sömnproblem och känslomässig negativt stämning. Det kan också vara förknippat med kroppsliga symtom som muskelvärk, smärtor och mag-tarmbesvär.

Nedstämdhet kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk eller psykiatrisk sjukdom, såsom depression, utmattningssyndrom (burnout), stressrelaterade tillstånd, sömnbrist, anemi, hypotyreos, diabetes osv. Det kan också vara en reaktion på livets händelser och stresser eller vara relaterat till livsstilsfaktorer som brist på motion, usel kost och drog-/alkoholmissbruk.

Om nedstämdhet är lindrigt och tidsbegränsat kan det behöva ingen medicinsk behandling. Om det dock är allvarligt eller varaktigt kan det behövas en medicinsk utvärdering för att fastställa eventuell underliggande orsak och ge lämplig behandling.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Moklobemid är ett antidepressivt preparat som verkar genom att hämma återupptaget av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan. Det används för behandling av depression, och kan också användas för att minska känslan av rörelsebegränsningar hos patienter med Parkinson sjukdom.

Läkemedlet tas vanligen upp till fyra gånger per dag i form av tabletter, och behandlingen börjar vanligtvis på en lägre dos som sedan gradvis ökar under de första veckorna. Moklobemid kan ge vissa biverkningar, såsom illamående, yrsel, huvudvärk och sömnsjukdomar. I sällsynta fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar som man måste vara medveten om.

Det är viktigt att alltid följa din läkares rekommendationer när du tar Moklobemid eller något annat läkemedel, och att inte sluta ta det plötsligt utan att först diskutera det med din läkare.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

Norfenfluramin är ett ämne som tillhör gruppen fenylpiperidinderivat och är en nor-analog (därtill en metylenreducerad variant) av amfetamin. Detta medel har haft användning som appetitdämpande och viktminskande läkemedel, men används inte längre på grund av allvarliga biverkningar i form av kardiovaskulära effekter, såsom pulmonell hypertension och strukturella förändringar i hjärtat. Norfenfluramin är numera klassificerat som en narkotikaklassad substans.

Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt som bilds när dopamin, en signalsubstans i hjärnan, bryts ned i kroppen. Normala värden på HVA i cerebrospinalvätskan (CSF) kan användas som en indikator på hur mycket dopamin som producerats och metaboliserats inom centrala nervsystemet. Förhöjda nivåer av HVA i CSF kan vara associerade med sjukdomstillstånd som Parkinson's disease och andra neuropsykiatriska störningar.

Klozapin är ett atypiskt antipsykotikum som används för behandling av schizofreni, särskilt i fall där patienten inte har svarat på andra typer av antipsykotiska läkemedel. Klozapin verkar genom att blockera flera olika dopamin- och serotoninreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att korrigera de avvikande tanke- och känslomönstren som är karaktäristiska för schizofreni.

Läkemedlet kan också vara effektivt vid behandling av akut manisk eller bipolär sjukdom, samt vid behandling av aggressiva beteenden hos personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Klozapin har potentialen att orsaka vissa allvarliga biverkningar, såsom agranulocytos (förlust av vita blodkroppar), som kan kräva regelbunden övervakning av blodprover under behandlingen. Andra vanliga biverkningar inkluderar viktsökning, sömnighet, torr mun och förstoppning.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan Rauwolfia serpentina. Det används som ett läkemedel för att behandla högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom ångest och aggressivt beteende.

Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket leder till en minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en förändring i humöret hos vissa patienter.

Reserpin används inte lika ofta som förr, på grund av att det kan orsaka biverkningar såsom trötthet, illamående, huvudvärk och i sällsynta fall parkinsonism-liknande symtom. Dessutom finns det nu fler moderna läkemedel som är lika effektiva för att behandla högt blodtryck och psykiska störningar med mindre biverkningar.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

2,5-Dimethoxy-4-methylamphetamine (DOM) är en psykedelisk drog som tillhör fenyletilamin-klassen. Det är ett syntetiskt ämne som inte förekommer naturligt i några växter eller djur. DOM är känt för att orsaka starka hallucinationer, förändrade sinnesstämningar och förstärkta känslor. Det är ett kontrollerat substance i många länder, inklusive Sverige, och användandet av det kan leda till straffrättsliga konsekvenser.

Clorgyline är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas MAO-hämmare (Monoaminoxidas-hämmare). Det används inte längre som läkemedel i klinisk praktik, men har använts tidigare inom psykiatrin för behandling av depression.

MAO-hämmare fungerar genom att blockera en specifik typ av enzym, monoaminoxidas (MAO), som bryter ner neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och dopamin i hjärnan. Genom att blockera detta enzym ökar koncentrationen av dessa signalsubstanser i synapsen mellan nervcellerna, vilket kan leda till en stärkt signalöverföring och på så sätt ha en antidepressiv effekt.

Clorgyline är specifikt ett irreversibelt MAO-hämmande medel, vilket betyder att det binder starkt till enzymet och förblir kvar där i en längre tid. Detta kan leda till en mer kraftfull och varaktig verkan än reversibla MAO-hämmare, men också öka risken för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel eller föda som innehåller tyramin.

Idag används MAO-hämmare sällan på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hypertensiv kris och serotoninsyndrom, när de kombineras med vissa andra läkemedel eller föda. Istället har andra typer av antidepressiva läkemedel blivit vanligare, som till exempel selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska antidepressiva medel (TCA).

Bufotenin, även känt som 5-HO-DMT eller N,N-dimetylserotonin, är ett neuroaktivt ämne som förekommer naturligt i vissa djur och växter. Det är en potent agonist vid serotoninreceptorerna, särskilt 5-HT4 och 5-HT1A receptorerna.

Bufotenin produceras av flera däggdjursarter, inklusive människor, men förekommer i högre koncentrationer hos vissa groddjur, till exempel åkande padda och guldkloakallegua. Det har påträffats i huden, giften och sekretet från dessa djur.

I människor kan bufotenin produceras av kroppen som en biprodukt vid nedbrytningen av neurotransmittorn serotonin. Det har också påträffats i små mängder i vissa växter, till exempel Anadenanthera colubrina och Psychotria viridis, som används inom traditionell medicin och rituella praktiker i olika delar av världen.

Bufotenin har visat sig ha potential som ett möjligt läkemedel för behandling av depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd, men forskningen pågår fortfarande och det finns inga etablerade medicinska användningsområden ännu.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.

Dopaminupptagshämmare, på engelska "dopamine reuptake inhibitors", är en typ av läkemedel som verkar genom att hämma återupptaget av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Detta leder till ökade nivåer av dopamin i synapssprickan och därmed stärker signalöverföringen mellan nervcellerna.

Dopaminupptagshämmare används ofta som behandling för neuropsykiatriska sjukdomar såsom ADHD (upppmärksamhetsstörning) och depression, då dessa tillstånd kan vara associerade med nedsatta dopaminnivåer i hjärnan. Genom att öka dopaminaktiviteten kan symtomen förbättras.

Exempel på läkemedel som verkar som dopaminupptagshämmare inkluderar bupropion, atomoxetin och nomifensin.

Spiroföreningar är en klass av organiska föreningar som innehåller en spiroatom, vanligtvis kol, som förbinder två cykliska system. Denna struktur ger upphov till en unik rörlighet i molekylen, vilket kan ha effekt på dess farmakologiska egenskaper. Spiroföreningar förekommer naturligt i vissa växter och djur, och de syntetiseras också för användning inom läkemedelsindustrin. Exempel på läkemedel som innehåller spiroföreningar är spironolakton (en hormonell kontraceptiv) och rizatriptan (ett migränmedel).

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Dopaminreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet hos däggdjur och andra organismers nervceller. De är receptorerna där neurotransmittorn dopamin binder till och utlöser en biokemisk signaltransduktion inne i cellen. Dopaminreceptorer spelar en viktig roll i flera kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, och kognitiv funktion.

Det finns fem huvudsakliga typer av dopaminreceptorer, indelade i två övergripande klasser: D1-like (D1 och D5) och D2-like (D2, D3 och D4). Varje typ har olika molekylära egenskaper och funktioner. Aktivering av dopaminreceptorer kan leda till en mängd olika cellulära respons, beroende på vilken receptortyp som aktiveras och i vilket omfång. Dysfunktion eller störningar i dopaminsystemet, inklusive dopaminreceptorerna, har visats vara involverade i en rad medicinska tillstånd, såsom Parkinson's sjukdom, schizofreni och beroendesjukdomar.

'Utforskande beteende' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara relaterat till olika aspekter av mänskligt beteende som kan studeras inom olika medicinska specialiteter. Ett exempel på när detta koncept kan användas är inom barnpsykiatrin, där det kan syfta på en normal utvecklingsfas hos barn där de utforskar sin omgivning och lära sig genom att undersöka föremål och situationer.

Ibland kan 'utforskande beteende' också användas för att beskriva en persons nyfikenhet eller intresse för att lära känna nya saker, vilket kan vara ett viktigt aspekt av personligheten som kan bidra till personlig utveckling och välbefinnande.

Det är värt att notera att 'utforskande beteende' inte bör förväxlas med sökande efter känslomässig stimulans eller sensationer, som kan vara ett tecken på vissa psykiatriska tillstånd, såsom impulsivitet eller stoffberoende.

Oxadiazoler är en typ av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en fem-ledd ring med två kolatomer, en syreatom och två kväveatomer, varav två är direkt bundna till varandra. Det finns tre olika isomerer av oxadiazoler beroende på vilka kolatomerna befinner sig i relation till syreatomen: 1,2-oxadiazol, 1,3-oxadiazol och 1,4-oxadiazol. Dessa föreningar har visat sig ha potential inom områden som läkemedelsutveckling och materialvetenskap på grund av deras elektroniska egenskaper och stabilitet.

"Dioxaner" är ett samlingsnamn för kemiska föreningar som innehåller en dioxanring, vilket är en sex-ledad cyklisk etertifta. Dioxaner kan vara av olika art beroende på de substituenter som sitter på syreatomerna i dioxanringen.

En specifik dioxan som används som lösningsmedel och som förekommer naturligt i vissa livsmedel är 1,4-dioxan. Det finns dock inget etablerat medicinskt användningsområde för 1,4-dioxan eller andra dioxaner som läkemedel.

Det är värt att notera att 1,4-dioxan kan vara skadligt om man exponeras för höga nivåer av det, och det har visat sig vara cancerogent hos djur i högre doser. Därför bör exponering undvikas så mycket som möjligt.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.

Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.

Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.

I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.

Melatonin är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, framförallt i pinealklandet i hjärnan. Det spelar en viktig roll när det gäller att reglera sömnen och vakenhetscykeln. Melatoninnivåerna börjar öka sent på kvällen, när mörker råder, och når sin topp under natten. Därefter sjunker nivåerna igen i gryningen.

Melatonin kan också användas som läkemedel i form av tabletter eller kapslar. Denna typ av melatonin kallas exogent melatonin och används ofta för att behandla sömnstörningar, såsom problem med insomni eller oregelbunden sömn-vakningscykel. Det kan även användas för att hjälpa till att minska jetlag.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

3,4-Methylenedioxymethamphetamine (MDMA) er en syntetisk droge som primært brukes som en rusmiddel. Det er kjent under flere strafferettlige betegnelser, inkludert "ekstasi" og "molekylen." MDMA er en amfetamin-derivat og stimulerer produksjonen av serotonin, dopamin og noradrenalin i hjernen, slik at det gir brukere en kortvarig euforisk følelse.

MDMA har vært undersøkt for sin mulige terapeutiske bruk, men det er ikke godkjent av FDA til noen medisinske bruk i USA. MDMA kan ha alvorlige helsekonsekvenser, inkludert hjerteproblemer, nedsatt immunsystem, lever skade og psykisk avhengighet.

Bensylaminer är en organisk förening som består av en bensenring med en aminogrupp (–NH2) och en metangrupp (–CH3) bundna till varsin kolatom i ringen. Den har den kemiska formeln C6H5CH2NH2. Bensylaminer är en typ av aromatiska aminer.

Den medicinska betydelsen av bensylaminer är begränsad, men substansen kan användas som en building block inom organisk syntes för att skapa andra kemikalier, däribland vissa läkemedel.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

'Synaptosomer' är en medicinsk term som refererar till små, membranomslutna strukturer som innehåller presynaptiska terminals av neuroner. Presynaptiska terminaler är de delar av nervceller där neurotransmittorer, kemiska signalsubstanser, lagras, produceras och senare frisätts till synapsklyftan för att överföra signaler till den postsynaptiska nervcellen. Synaptosomer isoleras ofta från homogeniserade hjärnvävnader genom en centrifugationsprocess och används som ett forskningsverktyg för att studera neuronala funktioner, neurotransmission och neurologisk sjukdom.

'Trombocytagggregation' refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) i blodet klumper sig sammen for at danne en blodprop (trombus), når et blødende værtsorgan skal repareres. Denne proces er en del af den naturlige koagulationskæde og hjælper med at stoppe blødning, når et blødende kar eller vaskulært værtsorgan såres.

Når en skade sker på endotelcellerne (de celler, der danner indersiden af karrene), udløses en række signalveje, der fører til at blodpladerne bliver aktiveret og begynder at klumper sig sammen. Dette sker ved hjælp af specielle receptorer på blodpladernes overflade, som binder sig til andre proteiner og molekyler i området, herunder fibrinogen, von Willebrand-faktor og andre kløeaggregationsfaktorer.

Når blodpladerne klumper sig sammen, dannes der et netværk af fibre, som hjælper med at forstærke klumpen og fastholde den på skadestedet. Dette netværk af fibre kan også danne basis for dannelsen af en blodprop, hvis mængden af aggregerede blodplader er stor nok.

I visse sygdomstilfælde, såsom trombocytose og visse former for leukemi, kan der være for mange aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan føre til en forhøjet risiko for uønsket trombocytaggregation og dermed større sandsynlighed for blodpropper. Derfor er det vigtigt at have kontrol over antallet af aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan opnås ved hjælp af forskellige typer medicin, herunder anti-aggregationsmedicin og trombolytika.

Arylalkylamine N-acetyltransferase (AANAT) är ett enzym som katalyserar överföringen av en acetylgrupp från acetylkoenzym A till arylalkylamin, vilket resulterar i bildandet av N-acetylarylalkylamin. Detta enzym spelar en viktig roll i regleringen av sömn-vakenhetscykeln hos djur genom att kontrollera syntesen av melatonin, ett hormon som är involverat i regleringen av sömnen och kroppens cirkadiska rytm. AANAT aktiveras av signalsubstanser som noradrenalin och serotonin, vilket leder till en ökning av melatoninsyntesen under mörka timmar.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom molekylär biologi, farmakologi och neurologi för att undersöka interaktioner mellan små molekyler (som läkemedel eller neurotransmittorer) och specifika receptorer eller transporter i levande vävnad.

I en radioligandanalys etiketteras en liten molekyl, som är av intresse för forskningen, med en radioaktiv isotop, vilket skapar en radiomärkt ligand. Denna radiomärkta substans kan sedan användas för att binda till specifika receptorer eller transporter i ett preparat av levande vävnad, exempelvis en cellkultur eller ett djurligt preparat som hjärnbrott. Genom att mäta den radiaktiva signalen från den bundna liganden kan forskaren få information om antalet och egenskaperna hos de målade receptorerna eller transporterna.

Radioligandanalys är en mycket känslig metod som kan användas för att upptäcka och karakterisera små mängder receptorer eller transporter, och den är därför värdefull inom forskning och utveckling av nya läkemedel.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Anti-anxiety agents, also known as anxiolytics, are a class of medications used to manage symptoms of anxiety disorders. These drugs work by reducing the abnormal excitement in the brain that can lead to feelings of fear, worry, and anxiety. They may act on neurotransmitters such as gamma-aminobutyric acid (GABA) to increase its inhibitory effects on nerve cells, which results in a calming effect. Common examples of anti-anxiety agents include benzodiazepines, azapirone, and buspirone. It's important to note that these medications should be used under the supervision of a medical professional as they can have potential for dependence and abuse.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

3,4-Dihydroxyphenylacetic acid (3,4-DHPAA) is defined in medical terms as a metabolite of dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in the regulation of movement, emotion, and cognition. 3,4-DHPAA is formed when dopamine is metabolized by an enzyme called monoamine oxidase (MAO). It can be found in urine and has been used as a biomarker for dopamine turnover in the body. Additionally, abnormal levels of 3,4-DHPAA have been associated with certain neurological disorders such as Parkinson's disease.

'Malignt karcinoidsyndrom' är ett sällsynt tillstånd som orsakas av en neuroendokrin malign tumör, oftast i tarmen eller lungorna. Tumören producerar hormoner och ämnen som påverkar andra delar av kroppen. Symptomen på det maliga karcinoidsyndromet kan inkludera diarré, hudrodnad, hosta, andningssvårigheter, svullnad i levern och hjärtproblem. Detta syndrom är allvarligare än det icke-maliga karcinoidsyndromet eftersom tumören har metastaserat (spridit sig) till andra delar av kroppen. Behandlingen kan innefatta operation, mediciner som minskar produktionen av hormoner och ämnen från tumören samt kemoterapi eller strålbehandling för att kontrollera tumörspridningen.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

'Patch-clamp-tekniker' är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflöden genom en individuell jonkanal i cellmembranet. Den utvecklades av den tyska forskaren Erwin Neher och den amerikanske forskaren Bert Sakmann år 1981, för vilket de belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1991.

Tekniken innebär att en glas pipett fylls med en elektrolytlösning och placeras i kontakt med cellmembranet så att en liten del av membranet sugs in i pipetten och formar en "patch" eller ett "tätslag". När denna patch är intakt, kan potentialen över membranet justeras så att jonkanalen öppnas och jonflödet genom kanalen kan mätas som en ström.

Patch-clamp-tekniken används inom flera områden av biomedicinsk forskning, till exempel för att studera hur jonkanaler regleras och hur de påverkar cellers elektriska signalering, samt för att utveckla läkemedel som kan modulera jonkanalfunktionen.

"Aptitdämpande medel" är en term som ofta används för att beskriva läkemedel som minskar aptiten. Den medicinska termen för sådana läkemedel är "apetitsuppressorer". De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som reglerar hungern och matintaget, vilket kan hjälpa till att minska kaloriintaget och understödja viktminskning. Exempel på aptitdämpande medel inkluderar phentermine och lorcaserin. Det är viktigt att notera att dessa läkemedel bör användas under medicinsk övervakning, eftersom de kan ha potentiala biverkningar och inte ska användas utan rekommendation från en läkare.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Psykologisk stress kan definieras som ett svar på ett förhöjt krav eller en utmaning i miljön som aktiverar fysiologiska och kognitiva mekanismer för att möta denna utmaning. Den kan uppstå när individen upplever att han eller hon har otillräckliga resurser för att hantera situationen. Psykologisk stress kan leda till en rad symtom som fysiska reaktioner, känslomässiga reaktioner och förändrade beteenden. Fysiska reaktioner kan inkludera ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck och svettningar. Känslomässiga reaktioner kan vara oro, rastlöshet, irritabilitet och sorg. Beteendereaktioner kan omfatta tillbakadragande från sociala situationer, ändringar i aptiten och sömnvanor och missbruk av droger eller alkohol. Långvarig psykologisk stress kan leda till allvarliga hälsoproblem som depression, ångest, hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Pindolol är ett läkemedel som tillhör en grupp betablockerare, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Specifikt är pindolol en så kallad "ickeselectiv" betablockerare, vilket innebär att den blockerar både betareceptorerna av typ 1 (β1) och 2 (β2), som finns i hjärta respektive lungor.

Pindolol har också en viss aktivitet på serotoninreceptorerna, vilket gör att det kan ha en lindrande effekt på migrän och depression.

Läkemedlet används ofta för att behandla högt blodtryck, hjärtklappning, och oregelbundna hjärtslag (arrhythmier). Det kan också användas för att förebygga ytterligare hjärtattacker efter en första hjärtattack.

Precautions or warnings may apply when using Pindolol, such as the risk of low heart rate, low blood pressure, bronchospasm in patients with asthma or COPD, and increased risk of hypoglycemia in diabetic patients. It is important to follow your healthcare provider's instructions carefully when taking this medication.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

... serotoninreceptor) och är en egenskap som är grundläggande för atypiska antipsykotika och ger Anti-EPS. Blockad av 5-HT2A har ... Inducera (stimulera) 5-HT3 sägs kunna leda till psykoser. Klozapin är inte potent för 5-HT6, som Olanzapin är. Klozapin är en ... Serotoninreceptorn 5-HT2C inte på samma sätt en kraftig blockad, 5-HT2C-receptorn definierades vid namn 5-HT1C-receptorn på ... Klozapin aktiverar på 5-HT1A i medelfrekvens (ger Anti-EPS). Det är antagonist vid 5-HT3-receptorn. ...
CBD har också visat sig fungera som en agonist för vår serotoninreceptor 5-HT1A och stimulerar alltså dess antidepressiva, ... 5 mars, 2018 10:48. Hej ! Jag tycker att Du ska trappa ner försiktigt med Din antidep medicin. Sen tror jag inte Du behöver ta ... När hon känner att den börjar komma, tar hon 5 dr CBD olja o känner hur huvudvärken drar sig tillbaka.. Amanda har ett liv ...
... serotoninreceptor) och är en egenskap som är grundläggande för atypiska antipsykotika och ger Anti-EPS. Blockad av 5-HT2A har ... Inducera (stimulera) 5-HT3 sägs kunna leda till psykoser. Klozapin är inte potent för 5-HT6, som Olanzapin är. Klozapin är en ... Serotoninreceptorn 5-HT2C inte på samma sätt en kraftig blockad, 5-HT2C-receptorn definierades vid namn 5-HT1C-receptorn på ... Klozapin aktiverar på 5-HT1A i medelfrekvens (ger Anti-EPS). Det är antagonist vid 5-HT3-receptorn. ...