Hornhinneinflammation orsakad av en amöboid protozo. Sjukdomen kan orsaka hornhinnesår som leder till blindhet.
En amöbaart som lever fritt i jorden och inte har något flagellatstadium. Organismerna är humanpatogener som ger ett flertal infektioner och har påvisats i ögon, skelett, hjärna och luftvägar.
Inflammatorisk reaktion i hornhinnan.
En art jordlevande amöbor som tillhör familljen Acanthamoebidae. Den kan orsaka hjärninflammation och hornhinneinflammation hos människor.
Linser avsedda att bäras på ögonglobens främre yta.
Medel med amöbadödande effekt.
Infektion med någon amöba. Hos de flesta smittade är infektionen asymtomatisk, men tillstånd med allt från kronisk, lätt diarre till fullt utvecklad dysenteri kan förekomma.
Sterillösningar som används för rengöring och desinfektion av kontaktlinser.
Mjuka, smidiga kontaktlinser, tillverkade av plastpolymerer, vilka lätt samverkar med vattenmolekyler. Det finns många typer, inklusive sådana avsedda för kontinuerligt eller långtidsbruk och som är gasgenomsläppliga och lätta att sterilbehandla.
Bortfall av epitelvävnad från hornhinnans yta till följd av erosion eller vävnadsnekros. Tillståndet orsakas vanligtvis av bakterie-, svamp- eller virusinfektion.
"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."
Avser dels en grupp biguanidderivat med blodsockersänkande effekt, dels en grupp kemikalier med desinficerande egenskaper.
Ett släkte amöboida protozoer. Till kännetecknen hör en vesikulär kärna och flera pseudopodier, av vilka en är dominerande vid varje given tidpunkt. Förökning sker asexuellt genom delning.
Amidiner som substituerats med en bensengrupp. Bensamidin och dess derivat är peptidashämmare.
Partiell eller fullständig ersättning av centrala hornhinnans alla skikt.
Lindriga till svåra infektioner i ögat eller dess angränsande vävnader förorsakade av protozo- eller metazoparasiter.
18S rRNA (ribosomal RNA) är en typ av RNA-molekyler som är en viktig komponent i de ribosomer som finns i alla levande celler. Ribosomen är ansvariga för att syntetisera proteiner genom att översätta informationen från mRNA (messenger RNA) till aminosyror som bildar proteinerna. 18S rRNA utgör en del av de mindre subenheterna i eukaryota ribosomer och har en viktig roll i initieringen av translationsprocessen.
En ytlig Herpesvirus hominis-infektion i hornhinnans epitel, kännetecknad av förekomst av små blåsor som kan sjunka ihop och flyta samman till dendritiska sårbildningar (dendritisk keratit).
En form av herpeskeratit, kännetecknad av små blåsor som sjunker samman och flyter ihop till återkommande dendritiska sårbildningar, typiskt oregelbundna, linjära, förgrenade, med knoppliknande avslutningar.
Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.
Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.
Bakterieinfektioner utvändigt eller invändigt i ögat. Till de vanligare patogenerna hör Haemophilus, Neisseria, Staphylococcus, Streptococcus och Chlamydia.
Hydrofila kontaktlinser för permanent användning eller användning under längre tidsperioder..
Mannosider som bildas genom reaktionen mellan hydroxylgruppen på mannosets anomera kolatom och metylalkohol. De omfattar såväl alfa- som betametylmannosider.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Desinfektionsmedel är ett ämne eller en produkt som används för att reducera antalet mikroorganismer på en yta eller ett föremål, inklusive bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara baserade på olika verksamma ämnen som kvävehaltiga desinfektionsmedel, alkoholer, klorföreningar, jodföreningar och kvicksilverföreningar. De är vanligtvis använda inom sjukvården och livsmedelsindustrin för att förhindra spridning av smitta och infektioner. Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och kontakttid för att garantera deras verkan.
Skiktat, skvamöst (fjällande) epitel som täcker hornhinnans ytteryta. Det är slätt och innehåller många fria nervändar.
Desinfektionsmedel och antiseptiskt medel för lokalt bruk, som även används som munvatten för att förebygga plack.
Ett difosfonat som påverkar kalciumomsättningen och som effektivt hämmar benresorption och förkalkning av mjukvävnad.
I vid bemärkelse det samma som renlighet, men även vetenskapen om skapande och upprätthållande av en för individ och grupp hälsofrämjande miljö.
Ett släkte av familjen Muridae omfattande elva arter. C. migratorius, grå hamster eller armensk hamster, och C. griseus, kinesisk hamster, är de två arter som används mest i biomedicinsk forskning.
Slemhinnan som täcker ögonlockens insida och den främre delen av ögonglobens senhinna (sklera).
En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).
Lindrig till svårartad bakterie-, svamp- eller virusinfektion ytligt på ögat eller inuti ögat, med påföljande inflammation, synnedsättning eller synförlust.

Akanthamoebakkeratit är en mycket sällsynt, men allvarlig infektion orsakad av amöban Acanthamoeba. Infektionen drabbar främst ögats hornhinna (kornean) och kan leda till synförlust eller i värsta fall till blindhet. Det finns två huvudtyper av akanthamoebakkeratit:

1. Keratitis typ I - Den mer vanliga formen som orsakas av Acanthamoeba-amöbor som lever fritt i miljön, ofta i vattenreservoarer som simbassänger, spa och kontaktlinselösningar.
2. Keratitis typ II - Den sällsyntare formen som orsakas av Acanthamoeba-amöbor som lever som kommensaler i människokroppen, ofta hos immunosupprimierade individer eller personer med skador på hornhinnan.

Infektionen uppstår vanligtvis när amöban tränger in genom sår eller skador på hornhinnan och förökar sig där. Symptomen kan vara smärta, rodnad, tårflöde, känslighet för ljus (fotofobi) och nedsatt syn. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka ett prov från ögat med hjälp av mikroskopi eller molekylärbiologiska tekniker. Behandlingen består ofta av antiproliferativa läkemedel och antibiotika som riktas direkt mot Acanthamoeba-amöban. I allvarliga fall kan en kirurgisk behandling vara nödvändig för att avlägsna infekterade vävnader och förhindra fortsatt skada på ögat.

'Acanthamoeba' är ett släkte med frilevande amöbor som förekommer världen över i sötvatten, havsvatten, jord och luft. Dessa organismer kan orsaka två olika sjukdomar hos människan: Acanthamoeba keratit (AK), en infektion i ögats hornhinna som kan leda till synförlust, och granulomatosus amöbaskleros, en allvarlig och ofta dödlig centralnervsysteminfektion. Infektioner orsakas vanligtvis av kontakt med infektiös vätska eller skador på huden som ger tillgång för amöban att tränga in i kroppen.

'Hornhinneinflammation' (latin: Keratitis) är en benämning på inflammation i hornhinnan, som är den transparenta skivan voro oss ögats främre del. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, trauma eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på keratit kan inkludera rodnad, smärta, tårflöde, fotofobi (ljuskänslighet) och sänkt synskärpa. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men kan innebära antibiotika eller antivirala läkemedel för infektioner, samt antiinflammatoriska medel för att reducera inflammationen. I vissa fall kan kirurgi behövas om det uppstår komplikationer som till exempel slemhinneskador eller hål i hornhinnan.

'Acanthamoeba castellanii' är en frilevande amöba som förekommer naturligt i vatten, jord och luft. Den är en encellig organism som kan orsaka infektioner hos människor, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kallas ofta Acanthamoeba keratit när den drabbar ögats hornhinna och är särskilt vanlig bland kontaktlinsbärare. Infektionen kan också orsaka hud- och centralnervsysteminfektioner, även om detta är mycket ovanligt. Acanthamoeba castellanii kan bilda cystor som är resistenta mot behandling och därför gör infektionerna svåra att behandla.

Kontaktlinser är smala, genomskinliga föremål som placeras direkt på ögats krfta för att korrigera synfel eller för estetiska ändamål. De tillveras vanligtvis av silikonhydrogel eller ett mjukare material som hydrogel. Kontaktlinser finns i olika former, storlekar och styrkor beroende på den enskilda anvndares behov. Det finns också olika slags kontaktlinser, till exempel torra kontaktlinser, dagliga kontaktlinser och tvåveckorskontaktlinser. Kontaktlinsanvndning kräver vanligtvis en professionell optometrisk eller oftalmologisk utvrdare för att säkerställa en korrekt passform och anvndning.

Amebicides are a type of medication used to treat infections caused by Entamoeba histolytica, a species of amoeba that can cause dysentery and other gastrointestinal symptoms. Amebicides work by killing or inhibiting the growth of the amoebae, thereby eliminating the infection.

Examples of amebicides include:

* Metronidazole (Flagyl)
* Tinidazole (Tindamax)
* Chloroquine (Aralen)
* Paromomycin (Humatin)
* Iodoquinol (Yodoxin)
* Diloxanide furoate (Furamide)

These medications are usually given in pill or liquid form, and the dosage and duration of treatment may vary depending on the severity of the infection and the individual patient's medical history. It is important to follow the instructions of a healthcare provider when taking amebicides to ensure that the infection is properly treated and to minimize the risk of side effects.

It is also important to note that some of these medications can have serious side effects, especially if taken in large doses or for extended periods of time. Therefore, it is essential to use amebicides only under the supervision of a healthcare provider.

En amöbainfektion är en infektion som orsakas av en viss typ av encellig organism kallad amöba. Det finns många olika arter av amöbor, men de två huvudsakliga arterna som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica och Acanthamoeba.

Infektion med Entamoeba histolytica kan orsaka en allvarlig mag-tarminfektion som kallas amöbiasis. Symptomen på amöbiasis kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning och feber. I vissa fall kan infektionen leda till allvarligare komplikationer som tarmblödning, tarmsäckscystit (inflammation av tarmsäcken) eller amöbabesläktning (då parasiten sprider sig utanför tarmarna och orsakar abscesser i levern eller andra organ).

Infektion med Acanthamoeba kan orsaka en allvarlig infektion som kallas granulomatös amöbaskleros. Denna sjukdom drabbar främst immunförsvagna individer och kan leda till inflammation och skador på hjärnan, lungorna, levern och ögonen.

Behandlingen av amöbainfektioner beror på vilken art av amöba som orsakar infektionen och hur allvarlig sjukdomen är. För Entamoeba histolytica-infektioner används ofta läkemedel som tinidazol eller metronidazol, medan behandlingen av Acanthamoeba-infektioner kan vara mer komplex och innebära användning av flera olika läkemedel.

Kontaktlinsvätska, även känd som kontaktlösning eller ögondroppe, är ett sterilt lösning som används för att behandla, rengöra och fuktföra kontaktlinser. Det finns olika typer av kontaktlinsvätskor, inklusive:

1. Mjukkontaktlinsvätska: Används för att lagras och fuktför mjuka kontaktlinser över natten och/eller fuktför kontaktlinsen under användning.
2. Hårdkontaktlinsvätska: Används för att rengöra, desinficeras och fuktför hårda kontaktlinser.
3. Enkel reningsvätska: Används för att dagligen rengöra kontaktlinser.
4. Flersidig reningsvätska: Används för att både rengöra och desinficeras kontaktlinser.
5. Salinläkande vätska: Används för att behandla torra ögon orsakade av användning av kontaktlinser.

Det är viktigt att använda rätt typ av kontaktlinsvätska beroende på typen av kontaktlinser du använder och efter rekommendationer från din optiker eller ögonläkare. Använd aldrig vatten som ersättning för kontaktlinsvätska, eftersom det kan orsaka skada på ögat.

Kontaktlinser, mjuka, är smala, genomskinliga, konvexa skivor som tillverkas av hydrogelmaterial och sitter direkt på ögat. De används för att korrigera synfel eller för estetiska ändamål. Mjukakontaktlinser är populära på grund av sin bekvämlighet, enkelhet att hantera och deras lägre risk för skador jämfört med hårda kontaktlinser. De finns i olika typer, former och styrkor beroende på behov och recept från ögonläkare eller optiker. Det är viktigt att följa rengörings- och hanteringsanvisningar för att undvika risker som infektioner eller skador på ögat.

'Hornhinnesår' (latin: *corneae ulcus*) är en ögonsjukdom där det skador på ytan av hornhinnan, som är den transparenta delen av ögat framför irisen (regnbågshinnan). Hornhinnesår kan vara lätta eller allvarliga beroende på storleken och djupet på skadan. Obehandlade eller allvarliga hornhinnesår kan leda till synnedsättning eller blindhet.

Orsakerna till hornhinnesår kan variera, men de vanligaste orsakerna är mekanisk skada (till exempel skador från kontaktlinser, skymmande partiklar eller skrubbning av ögat), infektioner, näringsbrist i hornhinnan och andra sjukdomar som kan påverka ögats hälsa.

Symptomen på hornhinnesår inkluderar smärta, rodnad, ljuskänslighet, tårflöde, sveda, känsla av främmande kropp i ögat och nedsatt syn. Behandlingen beror på svårighetsgraden av hornhinnesåret och kan innefatta smärtstillande medel, antibiotika för att förebygga infektioner, läkemedel som hjälper till att läka sår och i vissa fall kirurgi.

'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.

Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.

Biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity, which leads to reduced fasting glucose levels and improved glycemic control.

The most commonly prescribed biguanide is metformin, which has been widely used in clinical practice due to its efficacy, safety profile, and low cost. Metformin works by inhibiting mitochondrial respiratory chain complex I, leading to decreased hepatic glucose production and increased insulin sensitivity.

Other biguanides that have been used in the past include phenformin and buformin, but they are no longer commonly prescribed due to their association with lactic acidosis, a rare but potentially life-threatening side effect. Metformin is also associated with an increased risk of lactic acidosis, but this risk is much lower than that observed with phenformin and buformin.

In summary, biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes, with metformin being the most commonly prescribed drug in this class due to its efficacy, safety profile, and low cost. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity.

En amöba är en typ av encellig eukaryot cell, som tillhör supergruppen Amoebozoa. Amöbor kännetecknas vanligtvis av sin förmåga att röra sig och förändra sin form genom att utvidga och drar in pseudopodier (fingerliknande utskott). Det finns många olika arter av amöbor, och de kan variera i storlek, form och funktion. Några arter lever frilevande i vatten eller fuktiga miljöer, medan andra är parasiter som lever inne i andra organismer, inklusive människor. En känd amöba som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica, som kan orsaka amöbiasis, en infektion som kan leda till diarré, magont och i värsta fall livshotande komplikationer.

Bensamidiner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en bensenring och två amider. De används främst inom farmaceutisk forskning och utveckling, där de fungerar som en typ av proteinklyvningshämmare, vilket betyder att de hindrar en viss typ av enzymer (proteas) från att bryta ner andra proteinmolekyler.

I medicinsk kontext kan bensamidiner användas för att behandla olika sjukdomar, framför allt neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease och Huntington's disease. Dessa sjukdomar orsakas delvis av överaktiva proteas som bryter ner viktiga proteiner i nervceller för snabbt eller fel, vilket leder till skada och död av dessa celler. Genom att hindra proteaskvernen med hjälp av bensamidiner kan man försöka sakta ned denna process och därmed mildra symtomen hos patienterna.

Exempel på bensamidiner som används inom medicinen är bortezomib (som används för att behandla multipel myelom) och safinamide (som används för att behandla Parkinson's disease).

Penetrating Keratoplasty (PK) är en typ av korneas transplantation där den skadade eller sjukdomsdrabbade delen av hornhinnan helt ersätts med en donators hornhinna. I denna procedure tar kirurgen bort ett cirkulärt område av patientens egen hornhinna och ersätter det med en motsvarande cirkel av en givarens friska hornhinna. Den transplanterade hornhinnan är vanligtvis 7-8 mm i diameter, beroende på sjukdomens art och omfattning.

Den penetrerande keratoplastin utförs ofta när patienten lider av allvarliga skador eller sjukdomar som inte kan behandlas med andra former av korneas transplantation, till exempel lamellär keratoplasti (LK). PK-kirurgi används vanligtvis för att behandla djupa arrosionsskador, infektioner som inte har svarat på antibiotika, keratokonus i ett sen stadium och andra allvarliga hornhinneförändringar.

Efter operationen behöver patienten bära en skyddande kontaktlinse under några veckor eller månader för att stödja läkningen och hålla de transplanterade hornhinneskalet i position. Ögonläkaren kommer att övervaka patientens framsteg nära nog och justera behandlingen efter behov för att säkerställa en optimal läkning och visualisering.

Parasitic eye infections are caused by microscopic parasites that invade the eye or surrounding tissues. These infections can cause a range of symptoms, including redness, pain, discharge, and vision changes. Some common types of parasitic eye infections include:

* Acanthamoeba keratitis: This infection is caused by a free-living amoeba called Acanthamoeba. It typically affects contact lens wearers and can cause severe pain, redness, and sensitivity to light.
* Toxoplasmosis: This infection is caused by the parasite Toxoplasma gondii and can be transmitted through contaminated food or cat litter. It can cause inflammation and scarring of the retina.
* Leishmaniasis: This infection is caused by a protozoan parasite called Leishmania and is transmitted through the bite of infected sandflies. It can cause inflammation, ulcers, and scarring of the cornea.
* Onchocerciasis: Also known as river blindness, this infection is caused by a filarial nematode worm called Onchocerca volvulus and is transmitted through the bite of infected blackflies. It can cause inflammation, scarring, and eventually blindness if left untreated.

Parasitic eye infections are often difficult to diagnose and treat, and may require specialized care from an ophthalmologist or infectious disease specialist. Treatment typically involves the use of anti-parasitic medications, which can be given orally, topically or intravenously. In some cases surgery is required to remove the parasites or repair any damage caused by the infection. Prevention measures such as good hygiene and avoiding contact with contaminated materials are also important in preventing these types of infections.

RNA står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA men har några viktiga skillnader i sin kemiska struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av proteiner och RNA-molekyler och spelar en viktig roll i syntesen av protein. De två huvuddelarna av ett ribosom kallas för stora och små subenheter. I den stora subenheten finns det tre stycken rRNA-molekyler: 5S, 5.8S och 28S. I den lilla subenheten finns det en rRNA-molekyl som kallas 18S rRNA.

18S rRNA är en strukturell komponent i den lilla ribosomala subenheten och hjälper till att bilda den aktiva plats där aminosyror kopplas samman för att bilda proteiner under processen kallad translation. 18S rRNA är en viktig molekyl i cellens proteinproduktion och finns i alla levande celler.

Herpes keratitis är en infektion orsakad av herpes simplex-virus (HSV) som drabbar hornhinnan i ögat. Det finns två typer av HSV: HSV-1 och HSV-2, där HSV-1 oftast är orsaken till herpes keratit. Infektionen kan ge upphov till sår (ulcus) på hornhinnan, inflammation och i värsta fall permanent skada till synen. Symptomen på herpes keratitis kan inkludera rodnad, smärta, känslighet för ljus, tårflöde och slem i ögat. Infektionen kan vara återkommande hos vissa individer. Behandlingen av herpes keratitis består vanligtvis av antivirala läkemedel som appliceras topisk eller ges systemiskt. I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att avlägsna infekterade vävnader och förhindra fortsatt skada på hornhinnan.

Dendritisk keratit är en form av ytkornitis, en inflammation i det övre lagret av hornhinnan (kornean epitelet). Den dendritiska keratiten karaktäriseras av typiska grenformade skador på kornealepitelet. Dessa skador orsakas vanligtvis av en infektion med herpes simplex-virus, men kan även förekomma vid användning av kontaktlinser och vissa ögonmediciner. Symptomen på dendritisk keratit innefattar rodnad, smärta, tårflöde, ljuskänslighet och nedsatt syn. Behandlingen består vanligtvis av antivirala läkemedel och ibland även immunmodulerande terapi. I allvarliga fall kan kirurgi vara aktuell för att återställa hornhinnans integritet.

Fungal eye infections, also known as fungal keratitis or ocular fungal infections, are caused by the invasion of fungi into the eye. The most common types of fungi that cause these infections include Fusarium, Aspergillus, and Candida. These infections can affect any part of the eye, including the cornea, conjunctiva, sclera, and vitreous humor.

Fungal eye infections often present with symptoms such as redness, pain, sensitivity to light, tearing, blurred vision, and discharge. In severe cases, they can lead to complications such as corneal ulcers, perforation of the eye, and even blindness.

Risk factors for fungal eye infections include trauma to the eye, contact lens wear, immunosuppression, and underlying eye diseases. Diagnosis is typically made through a combination of clinical examination, laboratory testing, and imaging techniques such as confocal microscopy or optical coherence tomography.

Treatment for fungal eye infections usually involves the use of antifungal medications, either topical (eye drops), oral, or intravenous, depending on the severity and location of the infection. In some cases, surgical intervention may be necessary to remove infected tissue or repair damage to the eye. Prevention measures include good hygiene practices, avoiding contact with contaminated surfaces or water sources, and prompt treatment of any underlying eye conditions.

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

Bacterial eye infections, also known as bacterial conjunctivitis or bacterial keratitis, are a type of eye infection caused by the invasion and multiplication of bacteria on the surface of the eye or inside the eye. The most common symptoms include redness, pain, discomfort, tearing, swelling, and a yellowish-green or white discharge that can cause the eyelids to stick together, especially upon waking up in the morning.

Bacterial eye infections can affect people of all ages, but they are more common in children and individuals with weakened immune systems. The most common bacterial pathogens responsible for these infections include Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae, and Pseudomonas aeruginosa.

Bacterial eye infections can be treated with antibiotic medications, such as topical ointments or eye drops, that target the specific bacteria causing the infection. In severe cases, oral antibiotics may also be prescribed. It is essential to seek medical attention promptly if you suspect a bacterial eye infection, as untreated infections can lead to serious complications and vision loss.

Långtidsanvändning av kontaktlinser definieras vanligtvis som att använda kontaktlinser dagligen under 14 timmar eller mer, under minst 30 dagar i rad. Detta inkluderar både de som sover med sina kontaktlinser och de som tar bort dem varje natt.

Det är viktigt att notera att långtidsanvändning av kontaktlinser kan öka risken för komplikationer, såsom hornhinneinfektioner och andra ögonrelaterade problem. Därför rekommenderas ofta att ge ögonen en paus från kontaktlinsbärandet varje dag och att alltid följa rengöring- och lagringsinstruktionerna korrekt för att minimera risken för komplikationer.

Det är också viktigt att ha regelbundna kontroller hos en ögonläkare eller optiker som specialiserar sig på kontaktlinser, för att säkerställa att linserna sitter rätt och att ögonen är friska.

Metylmannosider är ett slags sönderfallsprodukt som bildas när hemoglobin, det protein i röd blodkroppar som transporterar syre, bryts ned. När röd blodkroppar blir äldre och usela bryts de ned av cellsystemet i kroppen, och deras beståndsdelar återanvänds eller elimineras.

Metylmannosiderna är specifika sönderfallsprodukter som bildas när en viss typ av socker, mannosen, som finns i hemoglobinet, modifierats med en metylgrupp (en kemisk grupp bestående av en kolatom och tre väteatomer). När röd blodkroppen bryts ned avgår dessa metylmannosider med urinen.

Ökade nivåer av metylmannosider i urinen kan vara ett tecken på ökat antal äldre eller usela rödblodskroppar, vilket kan ses vid sjukdomstillstånd som bl a ledde till hemolys (förtida nedbrytning av röd blodkroppar) och järnbrist.

Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).

Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.

Desinfektionsmedel är en term inom medicinen och hälsovetenskapen som definieras som en substans eller ett preparat som används för att minska antalet patogena mikroorganismer på en yta eller ett föremål till en säker nivå. Det gör detsamma genom att förstöra eller inaktivera de flesta eller alla mikroorganismerna, bortsett från sporer och vissa virus som kan vara resistenta mot vissa desinfektionsmedel.

Desinfektionsmedel kan vara i olika former, såsom vätskor, sprayer, torkmedel, toalettgeler med mera. De kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, till exempel alkoholer, kvävekomponer, klorföreningar, fenoler och peroxider.

Det är viktigt att använda rätt typ av desinfektionsmedel för den specifika situationen och följa anvisningarna på produktet för att garantera effektivitet och undvika skador på ytan eller föremålet som desinficeras.

I medicsk sammanhang kan 'Hornhinneepitel' (latin: Epithelium corneum) definieras som den yttre lagern av hudens och slemhinnors skivformiga celler, som är platta och döda. Den består av döda celler med tätt packade keratinproteiner och har en viktig funktion i att skydda underliggande vävnader från mekanisk skada, bakterier, svampar och andra skadliga substanser. Hornhinneepitel är också motståndskraftigt mot vatten och fuktighet, vilket gör att det kan hjälpa till att bevara kroppens vätskor i behåll.

Klorhexidin är ett bredspektrum antiseptiskt medel som används för att reducera antalet mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar, på huden och slemhinnor. Det fungerar genom att förstöra cellmembranet hos mikroorganismerna, vilket leder till deras död. Klorhexidin används ofta inom medicinen före operationer, vid vård av sår och som en del av personsjukvården för att reducera risken för infektioner. Det finns också i konsumentprodukter som munvatten, tuggtabletter och hudkrämer för desinfektion och rengöring.

Clodronate (klodronsyra) är ett bisfosfonat som används inom medicinen. Det är ett medel som minskar nedbrytningen av benvävnad och används bland annat för att behandla osteoporos, tumörrelaterade skelettkomplikationer samt hyperkalcemi (förhöjda värden kalcium i blodet) orsakad av cancer. Clodronate fungerar genom att reducera aktiviteten hos celler som bryter ner benvävnaden, så kallade osteoklaster. Preparatet ges vanligen som tabletter eller intravenös infusion.

'Hygiene' är ett begrepp inom medicinen och offentlig hälsovård som refererar till de preventiva mätåtgärder som vidtas för att begränsa spridningen av sjukdomsalstrande mikroorganismer och förhindra smitta. Detta inkluderar personlig hygien, som exempelvis handhygien, tandsmyckesskydd och hudvård, samt miljöhygien, såsom rengöring och desinfektion av ytor och utrustning. Hygien är en viktig del av infektionskontroll och hjälper till att minska risken för smittspridning i både sjukvårds- och icke-sjukvårdsinstitutioner, såväl som i hemma miljöer.

"Cricetulus" er en slags gnaeger (rodent) som tilhører familien Cricetidae. Denne gruppen inkluderer forskjellige arter som lever i Asien, herunder den mongolske gnaegeren ("Cricetulus griseus") og den kinesiske hamster ("Cricetulus barabensis"). Disse gnaegerne er generelt små, med en kroppslengde på 8-12 cm og et vekt på 20-50 gram. De lever i underjordiske boner og har en diett som består av frø, urter og insekter.

"Bindhinna" är ett begrepp som används inom ayurvedisk medicin, en traditionell indisk läkekonst. Det betyder ungefär "sluten" eller "stängd" och används ofta för att beskriva den slutna delen av näsan där näshålorna möts.

Ibland kan termen även användas för att beskriva en behandling som innebär att man tillämpar ett stukat krut av kryddor eller örter i näshålan för att stänga den och underlätta läkning av en skada eller irritation.

Det är värt att notera att begreppet "Bindhinna" saknar en direkt motsvarighet inom västerländsk medicin och används därför främst inom ayurvedisk praktik.

'Mannos' är ett kolhydrat som består av en enkel sockermolekyl, även känd som en monosackarid. Mannos är en hexos, vilket betyder att den innehåller sex kolatomer. Det är en viktig beståndsdel i många komplexa kolhydrater, såsom glykoproteiner och glykolipider, som finns hos både djur och växter.

I människokroppen produceras mannos av levern och transporteras via blodet till olika celler i kroppen. Det är en viktig komponent i N-glykosylering, ett posttranslationellt modifieringsprocess där sockermolekyler fogas till proteinmolekyler. Denna process är av stor betydelse för proteinkvalitetskontroll och proteinfunktioner, inklusive cellsignalering, cellytiska processer och immunförsvar.

Mannos kan också användas som en funktionell ingrediens i närings- och hälsoprodukter, där det har visat sig ha potentiala hälsoeffekter, såsom att stödja immunsystemet och minska inflammation.

An eye infection, also known as ocular infection, occurs when pathogens such as bacteria, viruses, fungi, or parasites invade any part of the eye or its surrounding structures. The severity and symptoms of an eye infection can vary depending on the type and location of the infection. Common types of eye infections include:

1. Conjunctivitis (pink eye): Inflammation or infection of the conjunctiva, the thin membrane that covers the white part of the eye and the inner surface of the eyelids. It can be caused by bacteria, viruses, or allergies. Symptoms may include redness, itching, discharge, and watery eyes.
2. Blepharitis: Inflammation of the eyelid margins, often caused by an overgrowth of bacteria or a skin condition like seborrheic dermatitis. Symptoms include crusty eyelashes, redness, swelling, and a gritty sensation in the eyes.
3. Keratitis: Inflammation or infection of the cornea, the clear front part of the eye. It can be caused by bacteria, viruses, fungi, or parasites. Symptoms may include pain, redness, sensitivity to light, tearing, and blurred vision.
4. Dacryocystitis: Infection of the tear sac, usually caused by a blockage in the tear drainage system. It can lead to swelling, redness, and pain in the inner corner of the eye, along with tears draining from the wrong place (usually the inner corner of the eyelid).
5. Endophthalmitis: A severe infection inside the eye, often caused by bacteria or fungi entering the eye after trauma, surgery, or an external infection. Symptoms may include sudden loss of vision, pain, redness, and increased sensitivity to light.

It is essential to consult an ophthalmologist or healthcare professional if you suspect an eye infection, as some infections can lead to severe complications and even blindness if not treated promptly and appropriately.