"Actinobacillus" är ett släkte av gramnegativa bakterier som kan orsaka infektioner hos människor och djur. De vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är A. actinomycetemcomitans och A. suis.

En Actinobacillus-infektion definieras som en infektion som orsakats av bakterier från släktet Actinobacillus. Dessa infektioner kan vara lokaliserade till olika delar av kroppen, beroende på vilken art av Actinobacillus som orsakat infektionen.

A. actinomycetemcomitans är vanligtvis associerad med parodontal sjukdom och kan orsaka abscesser i munnen, men den kan också orsaka blodförgiftning (sepsis) och andra systemiska infektioner. A. suis däremot är vanligtvis associerad med svin och kan orsaka infektioner hos personer som arbetar med eller har kontakt med infekterade djur, såsom lunginflammation (pneumoni), blodförgiftning (sepsis) och andra systemiska infektioner.

Symptomen på en Actinobacillus-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera smärta, svullnad, rödness och varmhet i det drabbade området, samt allmänna symtom som feber, trötthet och förvirring. Behandlingen av en Actinobacillus-infektion består vanligtvis av antibiotika, men kan också inkludera kirurgiska ingrepp för att dränera abscesser eller avlägsna nekrotiskt vävnad.

'Actinobacillus' är ett släkte av gramnegativa, stavformade bakterier som normalt förekommer i munhålan och tarmbakterien hos djur, inklusive människor. Några arter av Actinobacillus kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt vid immunsuppression. Exempel på sjukdomar som orsakas av Actinobacillus inkluderar aktinobacillos, en kronisk infektion av mjukvävnader i djur, och actinobacillusartärinfektion, en allvarlig blodburna infektion hos människor.

Bence Jones protein är ett tynt protein som består av monoklonala immunoglobulin lättkedjor. Det kan påträffas i urinen hos patienter med multipel myelom, en malign tumör av plasma cells, eller i vissa andra sjukdomar där det bildas klona av plasma cells. Bence Jones protein är uppkallat efter den brittiske läkaren Henry Bence Jones som först beskrev dess förekomst i urinen 1847.

'Aggregatibacter actinomycetemcomitans' är en gramnegativ, anaerob bakterie som normalt kan påträffas i munhålan hos människor. Den är en av de vanligaste bakterierna som orsakar parodontit, en inflammatorisk sjukdom som drabbar tandkött och benvävnad kring tänderna. Bakterien kan också vara associerad med andra infektionssjukdomar som endokardit (hjärtsäckinflammation) och sårinfektioner. 'Aggregatibacter actinomycetemcomitans' är känd för sin förmåga att bilda biofilm och producera toxiner, vilket gör den till en patogen bakterie.

'Actinobacillus suis' är en bakterie som tillhör familjen Pasteurellaceae och förekommer hos grisar. Den kan orsaka infektioner såsom lungsäcksinflammation, meningit, septikemi och artärinflammation hos grisar. Bakterien kan också orsaka infektioner hos människor som har kontakt med infekterade djur eller konsumerat infekterat kött. Infektioner hos människor är dock sällsynta och förekommer främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Symptomen på en infektion kan variera, men inkluderar ofta feber, trötthet, muskelsmärtor och andningssvårigheter. Behandling sker vanligtvis med antibiotika.

Pleuropneumonia är en infektionssjukdom som drabbar både lungan och den omgivande bröstfacket (pleuran). Den orsakas vanligtvis av bakterier, men kan även i sällsynta fall orsakas av virus eller svampar. De bakterier som oftast är involverade är Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae och Staphylococcus aureus.

Sjukdomen kan ge upphov till symtom som hosta, bröstsmärta vid djup inandning, feber, trötthet och andningssvårigheter. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, röntgen av lungorna och laboratorieprov som visar på påvisbar infektion i blodet eller i lungvävnaden.

Behandlingen består oftast av antibiotika för att bekämpa infektionen och symtomlindring med hjälp av syrgas, vätska och smärtstillande läkemedel. I allvarliga fall kan patienten behöva intuberas och placeras på respirator för att underlätta andningen.

'Actinobacillus equuli' är en gramnegativ, stavformad bakterie som tillhör familjen Pasteurellaceae. Den förekommer hos hästar och andra djur, inklusive människor, och kan orsaka infektioner såsom sepsis, meningit, pneumoni och ledinflammationer. Bakterien kan finnas i både friska djurs och sjuka djurs övre luftvägar och tar ofta sig in i kroppen via sår eller andningsvägar. För att ställa en diagnos krävs vanligtvis bakteriekultur och identifiering med biokemiska tester eller genetisk analys. Behandling sker vanligen med antibiotika.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

Haemophilus är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba kocker som normalt koloniserar människans övre luftvägar. Släktet innehåller flera patogena arter, varav den mest välkända är Haemophilus influenzae, en vanlig orsak till respirationsinfektioner och meningit hos barn. Andra patogena arter inkluderar Haemophilus ducreyi, orsaken till köttkoppor, och Haemophilus aphrophilus/paraphrophilus, som kan orsaka infektioner i hjärtat och blodkärlen.

Haemophilus-arter är kännetecknade av deras behov av speciella näringsämnen för att kunna växa på laboratoriemedier. H. influenzae kräver till exempel både hemin (X-faktor) och NAD (V-faktor) för att kunna gro, medan H. ducreyi kräver hemin och niacinamid (NAD-prekursor). Dessa näringsämnen måste tillhandahållas i speciella kulturmedier för att Haemophilus-arter ska kunna identifieras korrekt.

Aggressiv tandlossning (aggressive periodontitis) är en allvarlig form av tandlossning som karaktäriseras av snabb progression, djupa fickor mellan tanden och käkbenet samt inflammation. Den kan leda till att tänderna lossnar ifrån käkbenet på relativt kort tid. Detta orsakas ofta av en överdriven immunreaktion mot bakterier i tandplacken, vilket leder till destruktion av käkbensvävnaden. Andra faktorer som kan bidra till utvecklingen av aggressiv tandlossning är genetiska faktorer och vissa systemiska sjukdomar som diabetes.

'Tandlossning' betyder i medicinsk terminologi att en eller flera tänder lossnar från sin normala position i käkmuskulaturen. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel parodontit (inflammation i tandkött och benvävnad), karies, trauma eller åldersrelaterade förändringar. Tandlossning kan leda till smärta, sänkt självkänsla och svårigheter med att tugga och tala. I vissa fall behöver tandlossning behandlas av en odontolog eller tandläkare för att förebygga ytterligare komplikationer.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

'Aggregatibacter' är ett släkte av gramnegativa bakterier som tillhör familjen Pasteurellaceae. Dessa bakterier är kända för att orsaka infektioner hos människor, ofta associerade med sår eller andningsvägsinfektioner. Exempel på infektioner som kan orsakas av 'Aggregatibacter' innefattar lunginflammation, halsfluss, tandköttsinflammation och blodförgiftning. Släktet innehåller flera arter, däribland 'A. actinomycetemcomitans', som är associerad med parodontit (tandköttssjukdom), och 'A. aphrophilus', som kan orsaka hjärnhinneinflammation.

Exotoxiner är en typ av toxin som produceras och utsöndras av bakterier och kan skada eller döda celler i den organism de infekterar. Exotoxiner består av två huvuddelar: A-delen, som är den aktiva toxiciteten, och B-delen, som binder till specifika receptorer på målcellernas yta och hjälper till att transportera A-delen in i cellen. Exotoxiner kan orsaka en rad symtom och sjukdomar beroende på vilka celler de infekterar och vilken typ av skada de orsakar.

Pasteurellaceae är en familj av gramnegativa, icke sporbildande kocker i fylumet Proteobacteria. De flesta arterna inom denna familj är fakultativt anaeroba och kan förekomma som normoflora i slemhinnor hos däggdjur, inklusive människor. Några exempel på släkten inom Pasteurellaceae är Pasteurella, Haemophilus och Mannheimia. Många arter inom denna familj kan orsaka infektioner hos däggdjur, såsom lunginflammation, meningit och septikemi. Infektionerna uppstår ofta som komplikationer till trauma eller andra infektioner, men kan även vara en följd av direkt kontakt med infektiös material från djur.

'Pasteurella' är ett släkte av gramnegativa, aerotoleranta kocker inom familjen Pasteurellaceae. De är kända för att orsaka infektioner hos både människor och djur. De flesta arterna lever som kommensaler i slemhinnan hos ryggradsdjur, framför allt i övre luftvägarna hos fåglar och i munnen hos andra djur, inklusive människor. Vissa arter kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner när de kommer in i vävnader eller blodomloppet, ofta som en följd av djursbett eller skrapningar.

Det mest välkända arten är Pasteurella multocida, som orsakar en rad olika infektioner hos både människor och djur, inklusive lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner. Andra kända arter inom släktet Pasteurella är Pasteurella haemolytica, som orsakar lunginflammation hos nötkreatur och får, och Pasteurella pneumotropica, som orsakar lunginfektioner hos möss.

"Cytotoxin" er en betegnelse for et stof som beskadiger eller ødelægger celler i organismen. Cytotoxiner produceres ofte af bakterier og andre mikroorganismer, men de kan også opstå på andre måder, fx som resultat af skade på cellerne. Når cytotoxinerne kommer i kontakt med celler, kan de forårsage en række forskellige effekter, herunder indirekte skader på DNA og proteiner, opbrud af cellemembranen og aktivering af apoptose (programmeret celledød). Cytotoxiner har potentiale til at være meget skadelige for levende organismer, herunder mennesker, og de spiller derfor en vigtig rolle i patogenesen af mange infektionssygdomme.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

"Actinobacillus" är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som normalt förekommer hos djur och kan orsaka infektioner hos både djur och människor. Exempel på sjukdomar orsakade av Actinobacillus inkluderar aktinobacillos, en infektion som främst drabbar nötkreatur, men kan även förekomma hos andra djurslag och sällsynt hos människor. Infektionen orsakas av Actinobacillus lignieresii och karaktäriseras av abscesser i bland annat lever, lungor och lymfkörtlar.

Det är värt att notera att det finns andra släkten av bakterier som också kan ha namnet Actinobacillus, såsom Actinobacillus suis och Actinobacillus equuli, vilka kan orsaka infektioner hos grisar respektive hästar. Dessa bakterier är inte alltid relaterade till Actinobacillus lignieresii och orsakar därför andra typer av infektioner.

Hemolysinproteiner är proteiner som orsakar hemolys, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar. Detta sker genom att hemolysinproteinet får membranen hos röda blodkroppar att bli permeabel för joner och andra små molekyler, vilket leder till att cellen spricker. Hemolysiner produceras av vissa bakterier, svampar och djur som ett försvar mot konkurrerande mikroorganismer eller som en del i sitt angrepp på värden. Exempel på hemolysinproteiner är staphylococcal alpha-hemolysin från Staphylococcus aureus och komplementkomponenten C9.

I'm sorry for any inconvenience, but a search of several medical and scientific databases does not yield any clear or widely accepted definition or description of a microorganism called "Actinobacillus seminis." It is possible that there may be some confusion with the name or classification of this organism.

The genus Actinobacillus contains several species of gram-negative, facultatively anaerobic bacteria that are known to cause various infections in animals and occasionally in humans. However, I could not find any specific information on a species named "seminis" within this genus.

It's possible that there may be some confusion with the name or classification of this organism, or that it may be a relatively obscure or rarely studied species. In any case, I would recommend consulting primary scientific literature or experts in the field for more accurate and reliable information on this topic.

Bakteriegifter, också kända som bakterietoxiner, är skadliga substanser som produceras och utsöndras av bakterier. De kan orsaka sjukdomar och skador på celler och vävnader hos människor och djur. Bakteriegifter kan vara exotoxiner eller endotoxiner. Exotoxiner är proteiner som produceras av bakterier och kan diffundera ut från bakteriecellen och orsaka skada på näraliggande celler. Endotoxiner däremot är en del av bakteriens yttre membran och frisätts när bakterien dör eller delas.

Exotoxiner kan delas in i olika kategorier baserat på deras mekanism av verkan, till exempel neurotoxiner som skadar nervceller, cytotoxiner som skadar cellmembranet och enterotoxiner som orsakar mag-tarmsymptom.

Bakteriegifter kan leda till allvarliga sjukdomar som botulism, difteri, stelkramp, matförgiftning och andra infektionssjukdomar. Vissa bakteriegifter kan också orsaka autoimmuna reaktioner och allergier hos människor.

Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv. De två vanligaste formerna av parodontalsjukdomar är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesked). Gingivit orsakas av plack och smittämnen som ansamlas vid tänderna och kan leda till blödande, svullnad och rödaktighet av tandköttet. Om gingivit inte behandlas kan den utvecklas till parodontit, där inflammationen sprider sig till djupare delar av munhålan och orsakar skada på käkbenen och bindväven som håller tänderna på plats. Parodontalsjukdomar kan leda till tandlossning, onormala rörelser i tänderna och i vissa fall även allvarligare systemiska hälsoproblem. Riskfaktorer för parodontalsjukdomar inkluderar tobaksrökning, diabetes, vissa mediciner, ålder, genetik och dålig oral hygien.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

'Tandkött' är ett annat ord för tandfleisch, som är det mjuka vävnadsgemeten som omger tändernas rotsystem. Tandköttet hjälper till att skydda tänderna från skada och infektioner genom att bilda en barriär mot bakterier och andra främmande partiklar i munhålan. Det är viktigt att ha ett hälsosamt tandkött för att undvika problem som parodontit (tandlossning) och andra parodontala sjukdomar.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Transferrinbindande protein (TBP) er ein klasse av plasmaproteiner som binder og transporterer jern i kroppen. Transferrin er det mest viktige av disse proteinetene og kan binde opp til to jern ioner i hvert molekyle. Disse proteinenene spiller en viktig rolle i reguleringen av jernabsorbsjon og -transport, samt i forsvar mot jernoverbelastning og jernbrist. Andra typer av transferrinbindande protein inkluderer lactoferrin og ovotransferrin, som også har antibakterielle egenskaper.

"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.

"Diagnostiske teknikker, kirurgiske" er en samling med metoder og procedurer som brukes under kirurgiske inngreb for å stille en diagnose. Disse teknikkene innebærer ofte direkte observering av kroppsstrukturer eller prøving av væv, og kan omfatte fremgangsmåter som:

1. Biopsi: En liten del av vævet enten fjernes for undersøkelse (som en prostata-biopsi) eller blir inspsert i kroppen etterpå for å undersøke om det er noen abnormaliteter (som en finne-biopsi).
2. Bronkoskopi: En fleksibel, bøyel tube med en lyskilde og en kamera på spidsen settes ned i luftveiene for å inspisere dem og eventuelt ta prøver fra dem.
3. Gastroskopi: En fleksibel, bøyel tube med en lyskilde og en kamera på spidsen settes ned i matstrupen for å inspisere den og eventuelt ta prøver fra den.
4. Kolonoskopi: En fleksibel, bøyel tube med en lyskilde og en kamera på spidsen settes inn i tarmene for å inspisere dem og eventuelt ta prøver eller fjerne polypper.
5. Arteriografi: Et kontrastmedium injiseres i blodbanen for å kunne se hvordan blodet flyter gjennom arteriene, ofte brukt for å avdekke blodproblemer som blodpropper eller skader på arterier.
6. Angiografi: Et kontrastmedium injiseres i kranskirtelen for å kunne se hvordan blodet flyter gjennom de koronarartene, ofte brukt for å avdekke blodproblemer som blodpropper eller skader på kranskirtelen.
7. Myelografi: Et kontrastmedium injiseres i ryggraden for å kunne se hvordan ryggmarven og nervesystemet fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på ryggmargen eller nervesystemet.
8. Pleurafluorografi: Et kontrastmedium injiseres i pleuraen (hullet rundt lungene) for å kunne se hvordan lungene fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på lungene eller pleuraen.
9. Ventrikulografi: Et kontrastmedium injiseres i ventriklerne (hjernens huler) for å kunne se hvordan hjernen fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på hjernen eller ventriklerne.
10. Hysterosalpingografi: Et kontrastmedium injiseres i livmoderen og trompene (livmodersleppene) for å kunne se hvordan livmoderen og trompene fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på livmoderen eller trompene.
11. Ureterografi: Et kontrastmedium injiseres i urinveiene for å kunne se hvordan urinveiene fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på urinveiene.
12. Cystografi: Et kontrastmedium injiseres i blæren for å kunne se hvordan blæren fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på blæren.
13. Prostatografi: Et kontrastmedium injiceres i prostataen (mandlens kønsorgan) for å kunne se hvordan prostataen fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på prostataen.
14. Testikulografi: Et kontrastmedium injiceres i testiklerne (mandens kønsorgan) for å kunne se hvordan testiklerne fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på testiklerne.
15. Ovarografi: Et kontrastmedium injiceres i æggelederne (kvindens kønsorgan) for å kunne se hvordan æggelederne fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på æggelederne.
16. Hysterosalpingografi: Et kontrastmedium injiceres i livmoderen og æggelederne (kvindens kønsorgan) for å kunne se hvordan livmoderen og æggelederne fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på livmoderen og æggelederne.
17. Hysterosonografi: Et kontrastmedium injiceres i livmoderen (kvindens kønsorgan) for å kunne se hvordan livmoderen fungerer, ofte brukt for å avdekke skader på livmoderen.
18. Urethrographi: Et kontrastmedium injiceres i urinrøret for å kunne se hvordan urinrøret fungerer, ofte brugt for at diagnosticere urinvejsforstyrrelser.
19. Vaginografi: Et kontrastmedium injiceres i skeden for å kunne se hvordan skeden fungerer, ofte brugt for at diagnosticere skedeforstyrrelser.
20. Cystografi: Et kontrastmedium injiceres i urinblæren for å kunne se hvordan urinblæren fungerer, ofte brugt for at diagnosticere urinblæreforstyrrelser.
21. Myelografi: Et kontrastmedie injiceres i rygmarven for at kunne se hvordan rygmarven fungerer, ofte brugt for at diagnosticere rygsøjleforstyrrelser.
22. Diskografi: Et kontrastmedie injiceres i diskene i rygsøjlen for at kunne se hvordan diskene fungerer, ofte brugt for at diagnosticere rygsøjleforstyrrelser.
23. Arthrographi: Et kontrastmedie injiceres i en led for at kunne se hvordan leden fungerer, ofte brugt for at diagnosticere ledforstyrrelser.
24. Hysterosalpingografi: Et kontrastmedie injiceres i livmoderen og æggelederne for at kunne se hvordan de fungerer, ofte brugt for at diagnosticere kvindelige reproduktive systemforstyrrelser.
25. Sialografi: Et kontrastmedie injiceres i spytkirtlerne for at kunne se hvordan de fungerer, ofte brugt for at diagnosticere spytkirtelforstyrrelser.
26. Bronkografi: Et kontrastmedie injiceres i bronkierne for at kunne se hvordan de fungerer, ofte brugt for at diagnosticere lungeforstyrrelser.
27. Esophagus-gastro-duodenoscopy (EGD): En slank kamera føres ned gennem munden og ned ad spiserøret for at undersøge æsjestokken, mavesækken og tolvfingertarmen.
28. Colonoscopy: En slank kamera føres ind i endetarmen for at undersøge tyktarmen.
29. Sigmoidoscopy: En slank kamera føres ind i endetarmen for at undersøge sigmoidebogen, den nederste del af tyktarmen.
30. Upper GI series: Et kontrastmedie injiceres i munden og gennem spiserøret for at kunne se hvordan æsjestokken, mavesækken og tolvfingertarmen fungerer.
31. Lower GI series: Et kontrastmedie injiceres i endetarmen for at kunne se hvordan tyktarmen fungerer.
32. Virtual colonoscopy: En CT