Adenosylmethionine decarboxylase (AMD) er ein nyrking (EC 4.1.1.57) av amino sauren metionin, som spiller en viktig rolle i den biokjemiske syntesen av polyaminer i kroppen. AMD konverterer adenosylmetionin til decarboxylasert adenosylmetionin (decarboxy-SAM), som er en aktiv form av SAM (S-adenosylmethionine) og brukes som en metylgruppedonor i olika biokjemiske reaksjoner.

Denne nyrkingsreaksjonen er viktig for syntesen av flere biologisk aktive forbindelser, inkludert polyaminer som putrescin, spermidin og spermin. Disse polyaminene er involvert i reguleringen av cellulær vekst, differentiering og apoptose (programmert celledød). Feilfunksjoner i AMD-aktiviteten kan føre til forstyrrelser i polyaminemetabolismen og være involvert i ulike patofysiologiske tilstander, inkludert kreft.

Mitoguazon är ett läkemedel som används inom cancerbehandling. Det är en typ av cytostatika, som fungerar genom att hämma celldelning och celldifferentiering i snabbt delande celler, såsom cancerceller. Mitoguazon verkar specifikt genom att skada DNA i cancerceller, vilket orsakar celldöd (apoptos). Det används vanligtvis som en del av kombinerad behandling tillsammans med andra cytostatika och/eller strålbehandling.

'Karboxylas' är ett enzym som katalyserar nedbrytandet av aminosyror genom att avlägsna deras karboxylgrupper. Detta process kallas deaminering och resulterar i produktionen av en karboxylsyra och en ammoniakmolekyl. Karboxylaser är viktiga för att bryta ned ämnen i kroppen och för att frigöra energi från näringsämnen. Det finns olika typer av karboxylaser som verkar på olika aminosyror, och de kan vara specialiserade för att verka i olika delar av kroppen.

Polyamer er en betegnelse for en gruppe neurotransmittere i hjernen, der spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores fysiologi og adfærd. Navnet "polyaminer" referer til, at disse stoffers kemiske struktur indeholder flere aminosyredele. De mest velkendte polyaminer er serotonin, noradrenalin (også kaldet norepinefrin) og dopamin. Disse stoffer er involveret i en række forskellige funktioner, herunder søvn, stemning, opmærksomhed, læring, hukommelse og regulering af smertefølelse. I modificeret oversættelse:

Polyaminer er en betegnelse for en gruppe neurotransmittere i hjernen, som spiller en vigtig rolle for mange aspekter af vores fysiologi og adfærd. Navnet "polyaminer" referer til, at disse stoffers kemiske struktur indeholder flere aminosyredele. De mest velkendte polyaminer er serotonin, noradrenalin (også kaldet norepinefrin) og dopamin. Disse stoffer er involveret i en række forskellige funktioner, herunder søvn, stemning, opmærksomhed, læring, hukommelse og regulering af smertefølelse.

Putrescin är en organisk förening som är ett naturligt förekommande avfallprodukt då proteiner bryts ned. Det är en typ av polyamin och har kemisk formel (H2N)(CH2)4NH2. Putrescin produceras av decarboxylering av arginin och kan även bildas under födointag, till exempel från livsmedel som fisk, kött och grönsaker. På grund av sin lukt används putrescin ofta i försök att simulera illaluktande dofter. I högre koncentrationer kan putrescin vara skadligt för levande vävnader, eftersom det kan orsaka celldöd och nekros.

S-adenosylmetionin (SAMe, även stavat Ademsil) är ett koenzym som förekommer naturligt i kroppen och deltar i flera viktiga biokemiska reaktioner. Det produceras i levern av aminosyran metionin och ATP (adenosintrifosfat). SAMe fungerar som en donator av grupper av kol, svavel och metyl till olika substrat i kroppen, vilket leder till produktion av olika biologiskt aktiva ämnen. Det används inom medicinen för behandling av depression, ledvärk, leverpatologi och andra sjukdomar, men dess effektivitet är fortfarande under forskning.

Ornitindekarboxylas är ett enzym som katalyserar en reaktion där ornitin, en så kallad alpha-aminosyra, omvandlas till putrescin. Putrescin är en polyamin med fyra kolatomer i sin kedja. Reaktionen involverar avkoppling av en karboxylgrupp från ornitin, varav namnet "dekarboxylas". Detta enzym finns naturligt i bakterier och däggdjur, inklusive människor.

Det är värt att notera att ornitindekarboxylas även kan katalysera omvandlingen av arginin till agmatin, en annan polyamin med fyra kolatomer i sin kedja. Denna reaktion sker dock inte hos människor och andra däggdjur, utan är istället vanligare hos växter och vissa bakterier.

Spermidin är ett polyamin som förekommer naturligt i många olika levande organismer, inklusive människor. Det produceras i kroppen och har en viktig roll i cellers DNA-emballage och celldelning. Spermidin är också involverat i andra cellulära processer som exempelvis autofagi, ett mekanism där cellen bryter ner och återanvänder skadade eller överflödiga proteiner och organeller.

Förutom att vara en naturligt förekommande substans i kroppen, kan spermidin också hittas i vissa livsmedel som till exempel sojabönor, ger sprötfrukter och ost. Det har visat sig att en högre dietär intag av spermidin korrelerar med lägre risk för flera åldersrelaterade sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Även om det finns en växande forskning kring spermidins roll i cellulära processer och hälsobefrämjande effekter, behövs mer forskning för att fullt ut förstå dess mekanismer och möjliga användningsområden inom medicinen.

In medical terms, "diamines" do not have a specific definition related to medicine or the human body. The term "di" means two, and "amine" is a functional group in chemistry consisting of a nitrogen atom bonded to one or more alkyl or aryl groups. Therefore, a diamine is a chemical compound containing two amino groups.

However, there are some medical compounds that contain diamines, such as putrescine and cadaverine, which are produced during the decay of animal tissues. These compounds can have an unpleasant odor and are associated with the decomposition process. In certain medical contexts, "diamine" may refer to a compound containing two amino groups, but it is not a commonly used term in medicine.

S-Adenosylmethionine (SAMe) er ein koenzym som deltar i flere biokjemiske reaksjoner i kroppen, særlig i den transmethyleringsprosess hvor en metylgruppe overføres fra ein donor til ein akseptor. SAMe kan også konverteres til S-adenosylhomocysteine (SAH), som er involvert i transsulfuryseringsreaksjoner og syntesen av glutation, en viktig antioxidant i kroppen.

S-Adenosylcysteine (SAC) er et sluttprodukt av den transmethyleringsprosessen som involverer SAMe og SAH. Det kan også bli syntetisert direkte fra homocystein og cystein i en reaksjon som inneholder betaklasen av metalloenzymene kalla betamerkaptopyrvinsyntasen (BPS). SAC er involvert i antioxidativt forsvar og detaljert beskytelse av celler mot oxidativ stress. Det kan også spille en rolle i reguleringen av apoptose, inflammasjon og immunrespons.

Glutamatdekarboxylas (GAD) är ett enzym som katalyserar bildandet av neurotransmittorn gamma-aminobutyrisäure (GABA) från den excitatoriska aminosyran glutaminsyra. Detta enzym finns i både centrala nervsystemet (CNS) och i vissa delar av det perifera nervsystemet hos djur, inklusive människor. I CNS spelar GAD en viktig roll i regleringen av excitation och inhibition av neuroner genom att konvertera den excitatoriska signalsubstansen glutaminsyra till den inhibitoriska signalsubstansen GABA. Det finns två isoformer av GAD, GAD65 och GAD67, som skiljer sig åt i molekylär storlek och subcellulära lokaliseringsmönster. Dessa isoformer har också olika funktioner i regleringen av neurotransmissionen. Mutationer i GAD-generna har associerats med flera neurologiska sjukdomar, inklusive autism och epilepsi.

Dopamindekarboxylas, även känt som dopadecarboxylase eller DDC, är ett enzym som spjälkar av aminosyran dopamin till neurotransmittorn dopamin. Detta enzym finns i både nerv- och celler i andra delar av kroppen, inklusive levern och njurarna.

Dopamindekarboxylas är också involverat i spjälkningen av andra aminosyror till sina respektive neurotransmittorer, såsom serotonin (5-hydroxytryptofan), histamin (histidin) och noradrenalin (noradrenalina).

Ett felaktigt fungerande dopamindekarboxylas kan leda till sjukdomar som Parkinsons sjukdom, där dopaminnivåerna i hjärnan är för låga.

Histidine decarboxylase är ett enzym som katalyserar omvandlingen av aminosyran histidin till histamin. Histamin är en biologiskt aktiv substans som bland annat deltar i immunförsvaret, allergiska reaktioner och sömnregleringen. Histidindekarboxylas finns naturligt i olika djur- och växtceller, men kan även produceras syntetiskt.

Metyionin (alternativt stavat metionine) är en essentiell aminosyra, vilket betyder att det är en aminosyra som organismen inte kan syntetisera själv och därför måste få i kosten. Metyionin innehåller en svavelatom och är viktig för flera olika biologiska processer, till exempel proteinsyntesen, det metaboliska vägar som leder till produktionen av neurotransmittorer och läkemedelsmetabolism. Det är också en metylgruppdonator i kroppen, vilket betyder att det kan ge bort en metylgrupp (–CH3) till andra molekyler under metabola processer. Födoämnen som är rika på metionin innefattar animaliska proteinrik proteinkällor såsom kött, ägg och fisk.

Metylering är en biokemisk process där en metylgrupp (en enkel kolatom bundet till tre väteatomer, -CH3) adderas till ett molekylärt substrat. Denna reaktion kan katalyseras av olika enzymer och spela en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer, såsom genuttryck och signaltransduktion. Metylering kan även förekomma på olika ställen i ett molekyl, till exempel på DNA, proteiner eller lipider, och kan ha olika effekter beroende på var den sker.

Uroporfyrinogen decarboxylase är ett enzym som deltar i hemgruppsyntesen, ett metaboliskt vägar som leder till bildandet av hemoglobin och andra porfyriner. Detta enzym katalyserar specifikt dekarboxyleringen av uroporfyrinogen till koproporfyrinogen III under tre cykler, varje cykel innebär dekarboxylering av en karboxylgrupp från varje uroporfyrinogen monomer. Genetiska mutationer eller nedsatt funktion hos detta enzym kan leda till olika former av porfyri, en grupp sällsynta men allvarliga genetiska störningar som påverkar ämnesomsättningen av hemgruppen.

Orotidin-5’-fosfatdekarboxylas är ett enzym som katalyserar reaktionen där orotidin-5’-fosfat (Orotidinmonofosfat) dekarboxyleras till bilda Uridinmonofosfat (UMP). Detta är en viktig reaktion i syntesen av pyrimidinnukleotider inom cellens metabolism. Reaktionen katalyseras enligt nedan:

Orotidin-5’-fosfat → Uridinmonofosfat + CO2

Tyrosine decarboxylase er ein enzym som katalyserer reaksjonen der det fritt skiltes en karboxylgrupp fra tyrosin, og et aminosyrlig fedtsyre kalls p-hidroxyphenylpyruvat dannes. Denne typen av enzymer finst i bakterier, planter og dyr, inkludert mennesket. Hos menneskene er det noen formforskjeller av tyrosine decarboxylase som spiller en rolle i produksjonen av neurotransmittere og hormoner, slik som dopamin og serotonin. I bakterier og planter kan tyrosine decarboxylase være involvert i forsvar mot bakterieangrep og fermentering av aminosyrer til å produsere kjemiske forsvarsstoffer eller energi, respektivt.

Eflornithine är ett medikament som används för behandling av sjukdomar orsakade av parasiter, till exempel trypanosomiask feber (som orsakas av protozoerna Trypanosoma brucei gambiense eller Trypanosoma brucei rhodesiense) och hudinfektioner orsakade av bakterien gramnegativ stafylokocker.

Eflornithine är en irreversibel inhibitor av enzymet ornitin decarboxylas, som är nödvändigt för produktionen av polyamin i parasitcellerna. Polyaminer är viktiga för tillväxt och reproduktion hos parasiten, så genom att blockera produktionen av polyaminer kan eflornithine döda eller stoppa tillväxten av parasiten.

Eflornithine ges vanligen som intravenös infusion eller som topisk kräm för behandling av hudinfektioner. Biverkningar av medicinen kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk och yrsel.

Aromatic L-amino acid decarboxylase (AADC) är ett enzym som spelar en viktig roll i produktionen av neurotransmittorer, kemiska signalämnen i hjärnan. Detta enzym är involverat i processen att konvertera aromatiska L-aminosyror till deras respektive neurotransmittorer.

Specifikt decarboxylerar AADC aminosyrorna L-dopa till dopamin, 5-hydroxytryptofan (5-HTP) till serotonin och tyrosine till tyramin. Dessa neurotransmittorers påverkan på nervsystemet är viktiga för reglering av känslor, rörelse, sömn, aptit och andra fysiologiska processer.

Mutationer i genen som kodar för AADC kan leda till ett sjukdomstillstånd som kallas aromatisk L-amino acid decarboxylase deficiency (AADCD). Denna är en sällsynt autosomal recessiv störning som orsakar nedsatt funktion av AADC-enzymet och påverkar produktionen av dopamin, serotonin och andra neurotransmittorer. Detta kan leda till allvarliga neurologiska symtom, såsom rörelsekoordinationsstörningar, muskelspasticitet, autonoma nervsystemsstörningar och utvecklingsstörning.