Arter av släktet Mastadenovirus som orskar en rad sjukdomar hos människa. Infektionerna är mestadels symtomfria, men kan kopplas till sjukdomar i luftvägarna, ögonen och matsmältningssystemet.
En familj av icke-höljeförsedda virus som infekterar däggdjur (Mastadenovirus) och fåglar (Aviadenovirus). Infektionerna kan vara symtomfria eller ge upphov till en rad sjukdomar.
Luftvägs- och bindhinneinfektioner orsakade av 33 kända serotyper av humana andenovirus.
Proteiner som transkriberas från E1A-regionen hos adenovirus, och som ingår i den positiva regleringen av transkription av tidiga gener.
Virussjukdomar orsakade av Adenoviridae.
Adenovirusproteiner som syntetiseras före och i frånvaro av DNA-replikation. Proteinerna deltar i både positivt och negativt uttryckande av virus- och cellgener, och påverkar stabliteten hos virus-mRN A. Några ingår också i onkogen omvandling.
Proteiner som transkriberas från E1B-regionen hos adenovirus, och som ingår i regleringen av tidig och sen genexpression.
Proteiner som transkriberas från E3-regionen hos adenovirus, men som inte är nödvändiga för virusreplikation. E3 19K-proteinet bidrar till virusets fortbestånd genom att reducera infekterade cellers u ttryck av klass I-MHC-ytantigen.
Proteiner som transkriberas från E4-regionen hos adenovirus. E4 19K-proteinet transaktiverar transkription av adenovirus E2F-protein.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
De allra första virusgenprodukterna som syntetiseras sedan celler infekterats med adenovirus. Genomets E1-region har delats i två huvudtranskriptionsenheter, E1A och E1B, som vardera uttrycker protein er med motsvarande namn (adenovirus E1A-proteiner och adenovirus E1B-proteiner).
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.
Arter av släktet Mastadenovirus som orsakar feber, ödem, kräkningar och diarre hos hundar, samt encefalit hos rävar.
Proteiner som transkriberas från E2-regionen hos adenovirus. Flera av dessa behövs för virusets DNA-replikation.
Ett släkte av Adenoviridae som infekterar däggdjur, inklusive människor, och ger upphov till en rad sjukdomar. Typarten är humant adenovirus C.
Genetic therapy, also known as gene therapy, is a medical discipline that involves the use of genetic material, such as DNA or RNA, to treat or prevent diseases. It typically involves introducing functional genes into cells in order to correct genetic defects or to provide a therapeutic benefit. This can be accomplished through various methods, including the use of viral vectors, naked DNA, or RNA interference techniques. The goal of genetic therapy is to restore normal function to cells or tissues that have been affected by genetic disorders or diseases, offering the potential to treat or cure conditions that are currently considered incurable.
"Svinadenovirus" refererer til en type virus fra familien *Parvoviridae*, som infekterer svin og kan forårsage sygdomme som diarré, opkast og vægt tab.
En art av Morbillivirus som orsakar valpsjuka hos hundar, vargar, rävar, tvättbjörnar och illrar. Också sälar har drabbats av valpsjuka genom kontakt med hundar.
Ett släkte av Adenoviridae som infekterar fåglar. Typarten är hönsadenovirus 1, även kallat CELO-virus (chick embryo lethal orphan virus).
Typarten för släktet Aviadenovirus, familjen Adenoviridae, ett tumörvirus hos fåglar. Viruset kallas även CELO-virus (chick embryo lethal orphan virus).
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Införande av funktionella (vanligen klonade) gener i celler. Olika sorters teknik och naturliga processer används för genöverföringen, som t ex cellhybridisering, liposomer eller mikrocellförmedlad genöverföring, elektroporering, kromosomförmedlad överföring, transfektion och genetisk transduktion. Genöverföring kan leda till såväl ombildade celler som organismer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Proteiner som bildar viruskapsider.
En art av släktet Parvovirus och variant av kattparvovirus. Viruset ger upphov till häftig enterit hos hundar, med hög dödlighet. Viruset skiljer sig från hundparvovirus typ 1, ett annat parvovirus hos hund.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Oncolytic viral therapy is a form of cancer treatment that uses genetically modified viruses to selectively infect and destroy cancer cells, while leaving healthy cells unharmed. The virus used in this therapy can replicate inside the cancer cells, causing them to rupture and die, and subsequently releasing new viruses that can infect nearby cancer cells. This process creates a chain reaction leading to the elimination of tumor cells. Additionally, oncolytic viral therapy can stimulate an immune response against cancer cells, further enhancing its therapeutic effect.
Onkolytiska viruses är virus som kan infektera och dödar cancerceller, vilket orsakar en nedbrytning (lys) av tumören, utan att skada normalt vävnad.
Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Samtidig inflammation i hornhinnan och bindhinnan.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Onkogenproteiner av viral orgin är proteiner kodade av onkogener som initialt varit en del av virusgenomet. När sådana virus infectar värddjuret kan de integrera sitt genom med värddjurscellernas DNA, vilket i vissa fall kan leda till att cellens kontrollsystem för celldelning och apoptos påverkas. Detta kan i sin tur öka risken för onkogenesis, dvs. den process där normala celler transformeras till cancerceller. Ibland kan virus onkogener även överföras till värddjurets genetiska material och därmed bidra till utvecklingen av cancer hos värddjuret. Ett exempel på ett sådant onkovirus är humant papillomavirus (HPV), som kan orsaka livmoderhalscancer hos människor.
Oftast lindrig inflammation av ögats bindhinna orsakad av olika virusarter. Konjunktiviten kan utgöra en del av en systemisk infektion.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
"Adenovirus vaccines are a type of vaccine that uses a weakened or modified form of adenovirus, a common type of virus that can cause cold-like symptoms, as a vector to deliver genetic material from another virus (such as the SARS-CoV-2 virus) into human cells. The delivered genetic material contains instructions for making a specific viral protein, which then triggers an immune response in the body, preparing it to recognize and fight off the actual virus if exposed in the future."
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
En art av Coronavirus som infekterar hundar. Sjukdom inträder plötsligt, med kräkningar, diarré och uttorkning. Syn. Coronavirus hos hund.
"Cell transformation, viral" refererer til den proces hvor et virus inficerer en celle og forårsager ændringer i cellens genetiske makeup og opførsel, fremme cells overvækst eller udvikling af cancer. Dette sker når virale oncogener eller andre gener der påvirker cellcyklussen aktiveres og/eller regulerende gener støjes. Eksempler på virusser der kan forårsage celtransformation inkluderer humane papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og Epstein-Barr virus (EBV).
I medicinsk kontext, betyder "transgener" att en persons genderidentitet eller genderuttryck inte stämmer överens med deras biologiska kön vid födseln. Termen används ofta för att beskriva personer som är transsexuella eller transgendera. Det är viktigt att notera att det finns en mängd olika sätt att vara transgender och att alla transpersoner inte identifierar sig som transsexuella.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Virus som hjälper defekta virus att replikera eller bilda ett proteinhölje genom att tillhandahålla den felande genfunktionen hos det ofullständiga (satellit-) viruset. Hjälpvirus och satellitvirus kan vara av samma släkte eller olika.
Virus, som pga att de saknar ett komplett genom inte kan replikera fullständigt eller bilda proteinhölje. Vissa är värdberoende, i den mening att de kan föröka sig endast i sådana cellsystem som tillhandahåller den genetiska funktion de själva saknar. Andra, så kallade satellitvirus, kan endast föröka sig när deras genetiska defekt kompenseras av hjälparvirus.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Benämning på flera mycket smittsamma virussjukdomar hos djur, särskilt hundar, hos vilka infektionen orsakas av valpsjukeviruset. Den kännetecknas av tvåfasfeber, leukopeni, inflammation i tarmar och luftvägar, och ibland neurologiska komplikationer. Hos katter är infektionen känd som felin panleukopeni.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
Betagalaktosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockerstrukturer, så kallade betagalaktosider, genom att hydrolysera (splittra) deras glykosidbindningar. Det används inom forskning och diagnoser av olika medicinska tillstånd, exempelvis visar ökat aktivitet av betagalaktosidas på förekomsten av certaina genetiska sjukdomar som Gaucher sjukan och Parkinson's disease.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
Höftdysplasi (HD) hos hund är en utvecklingssjukdom i höftleden som orsakas av en abnormalitet i ledens morfologi och biomekanik, vilket leder till degenerativ ledskada och eventuell motionseinskränkning.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Mångfaldigande av en DNA-molekyl.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Ett släkte inom Adenoviridae som omfattar ett flertal virusarter hos däggdjur och fåglar. Typarten är fåradenovirus D.
Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
"Simian Virus 40 (SV40) is a DNA tumor virus that is found in some species of monkeys and is known to cause cancerous and noncancerous transformations in human cells in vitro. It has been studied extensively as a model for viral oncogenesis."
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Virusprodukter som har antigen effekt.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Områden med avvikande färgning i kärnan eller cytoplasman hos en virusinfekterad cell. En del inklusionskroppar utgör "virusfabriker", där virusnukleinsyra eller virusprotein syntetiseras. Andra är enbart artefakter till följd av fixering och färgning. En typ av inklusionskroppar, Negrikroppar, påträffas i nervcellers cytoplasma eller utskott hos djur som dött av rabies.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna, inklusive näsa, svalg, bronker och lungor, orsakade av olika patogener som bakterier, virus eller svampar.
En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.
En medicinsk definiering av 'virus' är: "Ett smittagent som består av genetisk material, DNA eller RNA, inneslutet i ett proteinhölje och är beroende av värdcellens mekanismer för att kunna reproducera sig."
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Lunginflammation orsakad av virus.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Ett släkte av familjen Parvoviridae, underfamiljen Parvovirinae, vars virus är beroende av dubbellinfektion med adenovirus eller herpesvirus för att kunna föröka sig. Typarten är Adenoassocierat virus 2.
Ett ektopiskt tandframbrott är when a tooth develops and erupts in an abnormal location, not its usual position in the dental arch, which can potentially cause complications such as damage to nearby structures or difficulty with oral functions like chewing and speaking.
Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.
Proteiner som känns igen av antikroppar från serum hos djur som har virusinducerade tumörer. Dessa proteiner antas härröra från samma virus som orsakade canceromvandlingen.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Eukaryotisk cellinje framtagen under en stabil fas, som vid odling övergår i en fas av ohämmad tillväxt, påminnande om en in vitro-tumör. Förändringen sker spontant eller genom inverkan av virus, onko gener, strålning eller kemiska substanser.
CD46-antigen, även känt som membran cofactor protein (MCP), är ett transmembrant protein som finns på alla kärnceller i mänskliga kroppen. Det spelar en viktig roll inom immunsystemet genom att reglera komplementaktiviteten och bidra till cellprotektion. CD46-antigenet är en ligand för komplementkomponent C3b/C4b och fungerar som en kofaktor för faktor I-medierad degradering av dessa komponenter, vilket hjälper till att begränsa överaktivering av komplementsystemet och undvika skada på kroppens egna celler.
Inflammation i något segment av mag-tarmsystemet, från matstrupen till ändtarmen. Orsakerna kan vara många: genetiska, infektioner, överkänslighet, läkemedelseffekter eller cancer.
I medicinen refererar "tropism" till ett fenomen där levande celler, virus eller bakterier attraheras och binder till specifika typer av vävnader eller celler i en organism. Detta beteende är ofta driven av kemiska signaler eller strukturer på cellytan som attraherar den aktiva agenten. Tropism kan ses hos olika patogener, såsom virus och bakterier, och även hos vissa terapeutiska agenter, till exempel celler som används i cellterapi. I en endande mening kan medicinsk definition av 'tropism' vara: "den förmågan hos en patogen eller terapeutisk agent att attraheras och bindas till specifika typer av vävnader eller celler i en organism, ofta driven av kemiska signaler eller strukturer på cellytan."
En adenovirusinfektion som ger feber, ödem, kräkningar och diarré hos hundar, särskilt valpar. Hos rävar orsakar infektionen akut hjärninflammation med kramper, förlamning, koma och död.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
Biologiskt aktivt DNA som sammansatts in vitro av DNA-segment från olika källor. Det innehåller sammanfogningspunkten för en heteroduplexregion, där två olika DNA-molekyler är förenade.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.
KB-celler utgör en sidolinje till den utbredda, keratinbildande tumörcellinjen HeLa. KB-linjen troddes ursprungligen härröra från ett epidermiskarcinom i munhålan, men befanns såsmåningom, mha isoenzymanalys, HeLa-markörkromosomer och DNA-fingeravtryck, ha uppkommit genom kontaminering med HeLa-celler. Cellerna är keratinpositiva vid immunperoxidasfärgning. KB-celler har rapporterats innehålla sekvenser av humant papillomvirus 18 (HPV-18).
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Ett onkogenvirus är ett virus som kan integrera sitt genmaterial i värddjurets DNA och därmed påverka cellcykeln och leda till oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på onkogenvirus inkluderar human papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och humant T-lymphotropiskt virus 1 (HTLV-1).
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Tumörer i bröstkörtlarna (mammarcancer) hos djur.
Injicering direkt i områden med skadad vävnad.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Xenograft model antitumor assays refer to a type of preclinical cancer research study in which human tumor tissue or cell lines are implanted into an immunodeficient animal, typically a mouse, to form a tumor. This allows researchers to test the effectiveness of potential anti-cancer therapies in a living organism. The assay measures the ability of the therapy to inhibit or reduce the growth of the xenografted human tumor, providing valuable information about its safety and efficacy before proceeding to clinical trials in humans.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Tymidinkinase (TS) är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av tymidin till tymidinmonofosfat (dTMP) i nukleotidsyntesen, en viktig biokemisk process för celldelning och tillväxt.
Tumörer eller cancer i munnen.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
Genetisk enhet bestående av tre strukturella gener, en operator och en reglergen. Reglergenen styr syntesen av de tre strukturella generna för beta-galaktosidas, beta-galaktosidpermeas (som medverkar till laktosomsättningen) och beta-tiogalaktosidacetyltransferas.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
En underfamilj (Nya världens råttor) till familjen Muridae, bestående av 69 släkten.
En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus, vilket är en mycket liten obligat parasitisk partikel som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. Virus kan inte reproducera sig själva utan behöver invadera en värdcell för att kunna föröka sig, vilket ofta orsakar skada på värdorganismen. Symptomen på en virussjukdom varierar beroende på vilken typ av virus som orsakar sjukdomen och kan inkludera feber, hosta, diarré, sår i munhörnen eller utslag. Exempel på vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattkoppor och HIV/AIDS.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
En art av Varicellovirus som orsakar sjukdom hos hundvalpar.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Cellförändringar som visar tecken på att kontrollmekanismer satts ur spel, ökad tillväxt, ändringar på cellytan, karyotypa abnormaliteter, morfologiska och biokemiska avvikelser och andra egenskaper s om medför förmåga att invadera, metastasera och döda.
Genetisk korsning mellan genetiskt olika föräldraindivider i syfte att erhålla en hybrid.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
'Experimentelle Tumoren' refererer til forskningsmodeller av voksende, abnormale celler, designet for å afterforske mekanismer og behandlingsmuligheter for kraftige, livstruende værtscellereguleringsovergrepene kreft. Disse modellene kan inkludere to-dimensjonale cellagre, tre-dimensjonale organoider eller levende dyr (f.eks. musmus) med inducerte tumorer.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Neurofibromin 1 (NF1) transcription factors are proteins that regulate the expression of the NF1 gene by binding to its DNA regulatory regions, thereby playing a crucial role in the development and maintenance of the nervous system and other tissues by controlling cell growth, differentiation, and survival.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en central roll i cellcykeln och DNA-reparationen, och som undertrycker oregelbunden celldelning och neoplasi (abnorm tumörväxt). Det gör detta genom att initiera apoptos eller celldelningsstopp vid skadad DNA eller påträngande onkogena signaler.
En venereell tumör hos djur, även känd som transmissionsrelaterad genital tumör (TGCT), är en typ av cancer som primärt påverkar könsorganen hos både han- och honhundar och kan överföras mellan individer genom kontakt med infektiös cancerceller.
Proteiner som är delaktiga i ljusalstringsfenomen hos livsformer, vari ingår bl a enzymatiska och icke-enzymatiska system, med eller utan närvaro av syre eller kofaktorer.
Parvovirusinfectioner är infektioner orsakade av virus appartenande till familjen Parvoviridae, som är små, DNA-baserade virus. De kan infectera både djur och människor, och de flesta typer av parvovirus är värdbound, vilket betyder att de endast kan infektera en viss art eller grupp av arter.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
A satellite virus is a type of defective virus that depends on a helper virus for its replication. It lacks certain genetic material needed for complete replication and must use the helper virus’s machinery to produce new viral particles. Satellite viruses can either be satellite RNA (svRNA) or satellite DNA (sdDNA) and are often associated with plant viruses, but some have been found in animals and humans as well. They can affect the severity of the disease caused by the helper virus, either increasing or decreasing it.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Gener som uttrycker sig på ett lätt påvisbart sätt och därför används för att studera promotoraktivitet på många platser i ett målgenom. Inom rekombinant DNA-teknik kan dessa gener kopplas till ett promotorområde av intresse.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that were derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel dog. These cells are widely used in scientific research, particularly in the fields of cell biology, virology, and toxicology, due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers. MDCK cells are also permissive to many viruses, making them useful for studying virus-host interactions and developing vaccines.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Y-box binding protein 1 (YB-1) is a multifunctional protein that binds to the Y-box DNA sequence and functions as a transcriptional regulator, involved in various cellular processes such as DNA repair, transcription, splicing, and translation.
Ett alfa-integrin med molekylvikten 160 kD som förekommer i en rad olika celltyper. Det genomgår posttranslationsspjälkning till en tung och en lätt kedja som är förbundna med disulfidbindningar. Alfa5-integrin kan ingå förening med ett flertal olika betaunderenheter till att bilda heterodimerer som vanligtvis binder till extracellulära proteiner med RGD-sekvenser.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.
Enzym som oxiderar vissa luminiscerande ämnen så att de avger ljus (fysisk luminiscens). Luciferaser från olika organismer har utvecklats olika under evolutionen. EC 1.13.12 (?).
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Deoxicytidindihydrogenfosfat. En deoxicytosinnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats till deoxiribosdelen i 2'-, 3'- och 5'-positionerna.
"Virusbinding" refererar till den initiala fasen av en virusinfektion, under vilken viruset binder sig till specifika receptorer på värddjurets celler med hjälp av sina yttre proteiner. Detta möjliggör för viruset att tränga in i cellen och använda dess mekanismer för att replikera sin egen genetiska information, vilket kan leda till sjukdom eller skada på värddjuret.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus, för att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Detta skapar en standardiserad modell för att undersöka cancerbiologi och kan ge insikter om tumörväxternas beteende på cellulär nivå.
En cells förökning genom delning.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.
En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som infekterar människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Hos människa är det nästan uteslutande barn som infekteras. Smitta ses ofta hos hundar och andra hunddjur och piggsvin. Människan är endast undantagsvis värd för parasiten.
Elakartad tumör, bestående av epitelceller som infiltrerar omkringliggande vävnader och som ger upphov till metastaser. Det är en neoplasm av specifik vävnadstyp (histologisk typ), men betraktas ofta felaktigt som en synonym till begreppet "cancer".
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.
Retinoblastomproteinet (Rb-proteinet) är ett tumörsuppressorprotein som spelar en viktig roll i cellcykeln och celldifferentieringen, särskilt i ögats retinalceller. Det produceras av RB1-genen och hjälper till att kontrollera celldelningen genom att binda till transkriptionsfaktorer som E2F och förhindra deras aktivitet. När Rb-proteinet är inaktiverat frigörs E2F, vilket leder till cellcykelprogression och eventuellt oreglerad celldelning och cancertillväxt. Mutationer i RB1-genen kan orsaka avsaknaden eller funktionsnedsättningen av Rb-proteinet, vilket kan leda till Retinoblastom, en typ av ögontumör som ofta drabbar barn under 5 års ålder.
Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Virologi är en biomedicinsk specialitet som handlar om studiet av virus, inklusive deras struktur, klassificering, genetik, förekomst, patogenesi, diagnostik, prevention och behandling. Virus är små infektiösa partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. De kan orsaka sjukdom hos både djur och växter, och deras studie är viktig för att förstå och möta utmaningarna kopplade till infektionssjukdomar.
Parvoviridae är en familj av små, enkelsträngade DNA-virus som infekterar både djur och människor. Virusen i denna familj är kända för att vara mycket resistanta mot höga temperaturer och vanliga desinfektionsmedel. De orsakar ofta milda till allvarliga sjukdomar, beroende på vilken värdart de infekterar. Exempel på sjukdomar som kan orsakas av Parvoviridae-virus inkluderar feline panleukopenia hos katter och humana bocavirusinfektioner hos barn.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
En acykloviranalog som har kraftigt hämmande verkan på herpesvirusarter, inklusive cytomegalovirus. Ganciklovir används för att behandla cytomegalovirusinfektioner hos AIDS-patienter.
Riktad modifiering av genuppsättningen hos en levande organism genom ändring av DNA, utbyte av genetiskt material med hjälp av t ex virus, transplantation av cellkärnor, transplantation av cellhybrider osv.
Viral eye infections refer to conditions caused by viruses that infect and multiply within various parts of the eye, leading to symptoms such as redness, watery eyes, light sensitivity, discharge, and blurry vision. Common types include conjunctivitis (pink eye), keratitis, and uveitis. These infections often resolve on their own, but may require medical treatment depending on the severity and specific virus involved.
Vitronectin receptors, also known as integrin αvβ3 or integrin avb3, are a type of cell surface receptor that bind to the protein vitronectin and other extracellular matrix components. They play important roles in various cellular processes such as cell adhesion, migration, proliferation, and survival. These receptors are also involved in the regulation of angiogenesis, blood clotting, and tissue repair.
Siadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Siadenovirus skiljer sig från andra adenovirus genom att ha en gen som kodar för en speciell proteinkapsidprotein.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.

Human adenovirus is a type of virus that commonly causes respiratory infections such as bronchitis, pneumonia, and sore throat. It can also cause conjunctivitis (pink eye), cystitis (bladder infection), and gastroenteritis (stomach flu). There are more than 50 different types of human adenoviruses, which can affect people of all ages but are most commonly found in children and young adults. The virus is spread through close personal contact, respiratory droplets, or contaminated surfaces. It can also be spread through fecal-oral transmission. Infections with human adenovirus are usually mild and self-limiting, but severe cases can occur, particularly in people with weakened immune systems.

Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.

Adenovirusinfektioner hos människor är en infektionssjukdom orsakad av adenoviruses. Adenoviruset är ett DNA- virus som kan infektera olika typer av celler i kroppen, inklusive slemhinnor i ögon, näsa, hals och lungor. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, och de kan orsaka en bred varierande symptombild, beroende på vilken typ av cell som infekteras.

Några vanliga symtom på en adenovirusinfektion inkluderar:

* Förkylningsliknande symtom, såsom hosta, snuva näsa, halsont och feber
* Konjunktivit (ögoninflammation)
* Diarré
* Mag- tarmloppor
* Andningsproblem, särskilt hos barn och personer med nedsatt immunförsvar

I allmänhet är adenovirusinfektioner milda och leder inte till komplikationer. Men i vissa fall kan de orsaka allvarligare sjukdomar, särskilt hos barn, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar. Behandlingen av adenovirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symtomen.

Adenovirusinfektioner sprids ofta via droppburen smitta, när en smittad person hostar eller nysar, men de kan också spridas via direkt kontakt med infekterade personer eller genom kontaminierade ytor och födoämnen. För att förebygga spridningen av adenovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, att undvika nära kontakt med sjuka personer och att städa kontaminerade ytor regelbundet.

Adenovirus E1A-proteiner är två tidigt exprimereda proteiner som kodas för av den föregående fasen (E1) i adenovirus’ genomet. Dessa proteiner, E1A 12S och E1A 13S, spelar en central roll i aktiveringen av virusets tidiga transkription och regleringen av cellcykeln hos den infekterade värdcellen.

E1A-proteinerna interagerar med flera värdcellulära proteiner, inklusive tumörsuppressorproteinet p53 och retinoblastomproteinet (pRb), vilket leder till oreglerad celldelning och eventuell onkogen transformatio. Dessa interaktioner gör E1A-proteinerna av intresse för studier relaterade till cancerutveckling och terapi.

Adenovirusinfektioner är en infektionssjukdom orsakad av adenovirus, ett DNA- virus som kan infektera människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika sjukdomar, beroende på vilken serotyp som orsakar infektionen och värdens immunstatus.

Adenovirusinfektioner är vanligast hos barn, men kan drabba personer av alla åldrar. Infektionen sprids ofta via droppborna från sjukt persons andning eller via kontaminert vatten eller ytor.

De flesta adenovirusinfektionerna ger milda symptom som förkylningsliknande, hosta, halsont och feber. Vissa serotyper kan dock orsaka allvarligare sjukdomar som lunginflammation, ögoninflammation (konjunktivit), diarré och hjärtinflammation (myokardit). I sällsynta fall kan adenovirusinfektioner leda till livshotande komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot adenovirusinfektioner, men symptomen kan behandlas med vanliga smittskyddsmedel som sömn, vila, vätskeintag och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan antivirala läkemedel ges, men de är ofta ineffektiva mot adenovirusinfektioner.

Adenoviruses är en typ av virus som kan orsaka olika typer av infektionssjukdomar, till exempel förkylning, diarré och ögoninflammation. "Tidiga adenovirusproteiner" refererar till de proteiner som syntetiseras av adenoviruset under det tidiga skedet av virusets infektionscykel i en värdcell.

Det tidiga proteinsyntesmomentet innefattar produktionen av proteiner som är involverade i virusets replikation och förökningsprocess. Dessa proteiner kallas tidiga adenovirusproteiner och de hjälper till att underlätta virusets förmåga att ta över cellens maskineri och producera nya viruspartiklar.

Exempel på tidiga adenovirusproteiner inkluderar E1A, E1B, E2, E3 och E4 proteiner, som alla har specifika funktioner i regleringen av viral genuttryck, replikation och modulering av cellcykeln. Dessa proteiner är viktiga för virusets förmåga att etablera en infektion och replikera sig effektivt inne i värdcellen.

Adenovirus E1B-proteinerna är två proteiner som kodas för av adenoviruses tidig exprimering av gen 1B (E1B). Dessa proteiner kallas E1B-19K och E1B-55K, baserat på deras molekylära vikter.

E1B-19K är ett litet protein som hjälper till att blockera apoptos (programmerad celldöd) i den infekterade cellen, vilket gör det möjligt för viruset att fortsätta replikera sig. Det gör detta genom att binda och inaktivera proteinet p53, som annars skulle aktiveras under celldödscykeln och orsaka apoptos.

E1B-55K är ett stort protein som hjälper till att transportera virala genomer från cellkärnan till cytoplasman, där de kan användas för att producera nya viruspartiklar. Det gör detta genom att interagera med mikrotubuli och andra cytoskeletala proteiner i cellen.

Sammantaget är E1B-proteinerna viktiga för adenovirusets förmåga att replikera sig och orsaka infektion i målceller.

Adenovirus E3-proteiner är proteiner som kodas av adenovirus’ E3-genomregion. Det finns flera olika E3-proteiner, men de har alla till uppgift att hjälpa viruset att undvika värdcellens immunförsvar och på så sätt möjliggöra en effektivare infektion. Exempel på E3-proteiner inkluderar E3-10.4K, E3-14.5K, E3-19K och E3-gp19K. Dessa proteiner kan ha olika funktioner, såsom att hämma värdcellens apoptos eller att förhindra presentationen av virala antigen till immunsystemet.

Adenovirus E4-proteiner är proteiner som kodas av adenovirus’ E4-genomregion. Detta omfattar vanligtvis fyra olika proteiner (E4orf1, E4orf2, E4orf3 och E4ORF6/7), vilka spelar viktiga roller i virusets replikationscykel genom att modulera cellcykeln, undertrycka värdcellens immunförsvar och främja syntesen av virala proteiner. Dessa proteiner är kända för att variera mellan olika adenovirusserotype och kan påverka patogenes och sjukdomsmönstret hos infekterade individer.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Adenovirus E1-proteiner är två tidigt exprimereda proteiner, E1A och E1B, som kodas av adenovirusets tidiga E1-genomregion. Dessa proteiner spelar en central roll i regleringen av virusets replikation och hostcellscykeln.

E1A-proteinet är involverat i aktiveringen av andra adenovirusgener som behövs för virusreplikationen, samt i moduleringen av cellcykeln så att cellen går in i S-fas där virusreplikationen sker.

E1B-proteinet har två funktioner: det hjälper till att neutralisera den antivirala responsen hos värden genom att binda till och inaktivera p53, en tumörsuppressorprotein; och det bidrar till stabiliseringen av virala mRNA.

I medicinsk kontext kan mutationer i E1A- eller E1B-genen leda till onkogen transformation av värdcellerna och är associerade med vissa typer av cancer, särskilt hos immunosupprimereda individer.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

Adenovirus, canine, er en type virus som infekterer hunde og kan forårsage forskellige sygdomstilstande, heriblandt øjeninfektioner (koniunktivit), luftvejssygdomme (tracheobronchitis) og gastroenteritis (maver/tarmsygdom). Der findes mange forskellige serotyper af caninen adenovirus, hvoraf de mest almindelige er canine adenovirus type 1 (CAV-1), der oftest forbindes med infektioner i øjne og luftveje, og canine adenovirus type 2 (CAV-2), der primært forårsager gastroenteritis. Imidlertid kan nogle CAV-2 stammer også være associeret med respiratoris sygdom.

Caninen adenovirus er en non-enveloped, dobbeltstrenget DNA virus, der tilhører Adenoviridae familien. Disse virussen har en icosohedral symmetri og en diameter på omkring 70-90 nanometer. De kan overleve uden værtscelle for flere dage og er modstandsdygtige overfor almindelig desinfektion, hvilket gør dem svære at inaktivere udenfor en vært.

Caninen adenovirus overføres normalt via direkte kontakt med inficerede hunde eller indirekte via kontaminerede genstande eller fødevarer. Inkubationstiden for sygdommen varierer alt efter serotyp og kan være fra få dage til over to uger.

Der findes vacciner mod caninen adenovirus, der oftest gives som en del af en kombinationvaccine mod flere hundesygdomme. Disse vacciner er effektive til at forebygge alvorlige sygdomstilfælde og dødelige udfald af caninen adenovirusinfektioner.

Adenovirus E2-proteiner är proteiner som kodas av adenovirusets gen E2. Detta inkluderar två huvudsakliga proteiner: E2a och E2b. E2a är ett DNA-bindande protein som spelar en viktig roll i replikationen av adenoviruset, medan E2b är ett proteinkinas som fosforylerar andra proteiner involverade i viral replication. Dessa proteiner är viktiga för den effektiva reproduktionen och överlevnaden av adenoviruset inom värden.

Mastadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som orsakar infektioner hos däggdjur, inklusive människor. Det finns över 50 olika serotyper av humana mastadenovirus, och de kan orsaka en bred väg av symptom, från milda respiratoriska infektioner till allvarligare sjukdomar som exempelvis ögoninflammation (konjunktivit), halsfluss, diarré och i sällsynta fall lunginflammation eller hjärtsvikt. Mastadenovirus överförs ofta via droppburen smitta eller direktkontakt med en infekterad person. Vissa typer av mastadenovirus kan också spridas via kontaminerade födoämnen eller vatten.

Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.

Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.

Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.

Svinadenovirus är ett samlingsnamn för gruppen enteriska virus som orsakar diarré hos grisar. De tillhör serotyperna F4, F5, F6 och F7 inom adenovirussläktet i Adenoviridae-familjen. Dessa virussorter är specifika för grisar och kan orsaka mag-tarminfektioner som leder till diarré och mag-tarmsymtom hos unga grisar, vilket kan leda till allvarliga ekonomiska skador inom grisnäringen. Svinadenovirus överförs främst via fekalt-oral route och kan spridas genom kontaminerad mat, vatten eller direkt djur-till-djurskontakt. Det finns inga behandlingar specifikt för svinadenovirusinfektioner, men stödjande behandling som vätskeersättning kan ges för att förebygga dehydrering och elektrolytbrist.

'Valpsjuka' är ett samlingsnamn för olika infektionssjukdomar hos hundar som orsakas av olika virusstammar inom släktet *Crotalus*. Valpsjukan kan ge upphov till en rad symtom, däribland diarré, illamående, feber och viktminskning. Det finns dock inget specifikt medicinskt definitivt beskrivet 'Valpsjukevirus', utan det är istället en benämning på de olika virusstammarna som kan orsaka sjukdomen. De vanligaste virussorterna som förknippas med valpsjuka är canin parvovirus typ 2 (CPV-2) och canin distempervirus (CDV).

Aviadenovirus är ett släkte inom familjen virus som kallas Adnoviridae. Aviadenovirus-släktet innefattar virus som infekterar fåglar, främst hönsfåglar (Gallus gallus) och änder (Anatidae). Dessa virus är kända för att orsaka respiratoriska sjukdomar hos fågelungar, men kan också orsaka systemiska infektioner. Aviadenovirus-infektioner kan leda till en minskad tillväxt och ökade dödligheter bland fåglar, vilket kan ha stora konsekvenser för den kommersiella fågelhållningen.

Fågeladenovirus A, även känt som Avian Adenovirus A, är en typ av adenovirus som infekterar fåglar. Det tillhör serotyperna 1-8 och orsakar olika sjukdomar beroende på vilken serotyp det är. Exempelvis kan serotyp 4 orsaka en respiratorisk sjukdom med symtom som andnöd, slemhalsinflammation och hosta hos kycklingar. Andra serotyper kan orsaka lever- eller tarmsjukdomar. Fågeladenovirus A sprids främst via direkt kontakt mellan infekterade fåglar, men kan även spridas via förorenat vatten och föda.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

I medically related context, a "genetic transfer technician" is not a commonly used job title or well-defined role. However, based on the individual terms, one could infer that this position might involve working with techniques to transfer genetic material between organisms or cells. This could include methods such as gene cloning, transfection, or transformation.

A more common job title in this field is "Molecular Biologist" or "Genetic Engineer," which typically involves conducting research and experiments that require knowledge of genetics, molecular biology, and biochemistry to manipulate the genetic material of cells or organisms.

It's important to note that specific job duties and requirements may vary depending on the organization and the particular role.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

Hundparvovirus (CPV) är ett singelsträngat DNA-virus som tillhör Parvoviridae familjen. Det finns fyra huvudsakliga varianter av CPV: CPV-2a, CPV-2b, CPV-2c och CPV-2d, alla tre orsakar akut enterit hos hundar över 16 veckors ålder. CPV är mycket smittsamt och sprids genom direkt kontakt med infekterade hundars avföring eller indirekt via kontaminierad miljö.

CPV-infektion kan också orsaka myokardit (inflammation i hjärtmuskulaturen) hos valpar under 8 veckors ålder, vilket kan leda till dödlighet på upp till 50%. Symptomen på CPV-infektion inkluderar bland annat diarré (ofta blodig), feber, anorexi, apati och dehydrering.

För att förebygga CPV-infektion rekommenderas vaccination av hundvalpar vid 6-8 veckors ålder, med efterföljande boosters. Även vuxna hundar bör vaccineras regelbundet för att upprätthålla immuniteten.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

'Virusreceptorer' är en term som används för att beskriva de cellvävnadskomponenter, oftast proteinmolekyler, som en virus kan binda sig till för att få möjlighet att infectera och tränga in i värdcellen. Genom att känna igen och binda till specifika receptorer på värdcellens yta kan viruset utnyttja den cellulära maskineriet för sin egen replikation, vilket leder till sjukdom hos individen.

Det är viktigt att notera att olika virusar använder sig av olika typer av receptorer, beroende på vilken celltyp de infekterar och deras egen struktur. Studier av virusreceptorerna kan hjälpa forskare att förstå hur viruset infekterar celler och möjligen utveckla terapeutiska strategier för att förhindra eller behandla virusinfektioner.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Onkolytisk virusterapi (også kjent som oncolytisk viroterapi) er en form for cancerbehandling der man bruker levende, genetisk modifiserede eller specialutvalgte virus for å eliminere kræftceller. Disse virusene er selektive og infiserer og dræber kun kræftceller uten å skade normale, sunde celler. Når de infiserer kræftcellene, starter de en immunrespons som også hjelper til å eliminere resten av kræftcellene. Dette kan føre til en reduksjon i kræftens størrelse og spredning, og eventuelt til en helbredelse. Onkolytisk virusterapi er fortsatt under utvikling og undersøkelse, men tidlige kliniske prøver har vist lovende resultater for noen typer av kræft.

Onkolytiska viruses är virustyper som kan infektera och döda cancerceller utan att skada normala, friska celler. Processen kallas onkolys, där viruset infekterar och förökar sig inne i cancercellen, vilket får cellen att bursta och dör. Detta kan leda till en kedjareaktion där närbelägna cancerceller också infekteras och dödas.

Onkolytiska virus behandlingar är under utveckling inom cancerbehandling, då de har potentialen att eliminera cancerceller med minimal påverkan på kroppens normalt fungerande celler. Dessa virus kan också modifieras genetiskt för att öka deras onkolytiska effektivitet och minska deras patogenicitet hos friska celler.

Gentransduktion är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där genetisk information överförs från ett bakteriofag (bakterievirus) till en bacteriecell. Detta sker genom att bakterioviruset infekterar bakterien och inslussar en del av sitt eget genetiska material i den bakteriella cellen under reproduktionen. Denna process kan leda till förändringar i bakteriens genetiska makeup, inklusive potentialen att få nya egenskaper eller bli resistent mot vissa typer av antibiotika.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Keratokonjunctivitis är en ögonsjukdom som kombinerar både inflammation i hornhinnan (keratit) och i bindehinnan (konjunktivit). Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar eller allergier. Symptomen på keratokonjunctivitis kan variera, men de kan inkludera rodnad, irriterade ögon, sveda, klåda, känslighet för ljus och nedsatt syn. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men den kan omfatta läkemedel som avvaktar inflammation eller behandla infektioner. I allvarliga fall kan en ögonläka behöva undersöka patienten för att fastställa diagnosen och rekommendera lämplig behandling.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Onkogenproteiner av viralt ursprung är proteiner som kodas av onkogener som initialt kommer från virus. Onkogener är gener som har förmågan att orsaka cancer genom att störa normal cellcykelkontroll och leda till oregelbunden celldelning och cellexpansion. När ett virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt eget genmaterial med värdcellens DNA, inklusive onkogenerna. När dessa onkogena gener aktiveras producerar de onkogenproteiner som kan störa den normala cellfunktionen och leda till cancerutveckling. Ett exempel på ett sådant oncovirus är humant papillomavirus (HPV), vilket är känt för att orsaka livmoderhalscancer.

Viral bindhinnesinflammation, også kjent som viral konjunktivitis, er en infeksjon i øynesløyfen (bindhinnen) som forårsakes av ein virus. Symptomene kan inkludere røde, kløende eller smertefull øyelokk, vannfylt øye, og lysoverfølighet. Andre tegn på ein viral infeksjon, som f.eks. hoste, snuflen og feber, kan også være tilstede.

Viral bindhinnesinflammation er oftest smitteferdig og kan spredes gjennom direkte kontakt med øynene eller med sekret som kommer fra øynene. Den kan også være en del av ein generell viral infeksjon, som f.eks. en oppkjøringsvirusinfeksjon.

Som regel vil den virale bindhinnesinflammassen gå over på eige og treng ikke behandling. Ikke selvsagt kan antibiotika brukes for å behandle bakterielle infeksjoner som kan oppstå samtidig med eller etter ein viral infeksjon. For å lindre symptomene kan det være nyttig å holde øyene rente og unngå å røre ved øynelokkene.

I en medicinsk kontext är en kapsid den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos ett virus. Kapsiden är ofta skapad av flera kopior av samma proteiner, som arrangerar sig i en specifik form som kan liknas vid en symmetrisk skal eller yta. Denna struktur hjälper till att stabilisera viruset och underlättar dess infektion av värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellens yta. Kapsiden är en viktig del av virusets struktur och spelar en central roll i dess livscykel och patogenesis.

Adenovirus vaccines are a type of vaccine that uses adenoviruses as vectors to deliver genetic material from another virus, such as the SARS-CoV-2 virus that causes COVID-19, into human cells. The genetic material contains instructions for making one or more viral proteins, which then stimulate an immune response in the body.

The adenoviruses used in these vaccines are weakened or modified so that they cannot cause disease themselves. They are also chosen because they can infect human cells but do not integrate their genetic material into the host's chromosomes. This means that they do not have the potential to cause cancer or other long-term effects.

Adenovirus vaccines have been studied for many years and have been shown to be safe and effective in inducing strong immune responses. They are being developed as a promising approach for preventing infectious diseases, including COVID-19.

Two examples of adenovirus vaccines for COVID-19 that have been authorized for emergency use in some countries are the Johnson & Johnson/Janssen vaccine and the Oxford-AstraZeneca vaccine. Both vaccines use different adenoviruses as vectors to deliver the genetic material encoding the SARS-CoV-2 spike protein, which is a key target of the immune response.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

'Hundcoronavirus' (Canine Coronavirus, CCoV) är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör coronaviridae-familjen och är associerat med enterit (tarmsjukdom) hos hundar. Det finns två huvudtyper av Hundcoronavirus: den ursprungliga typen som orsakar en mild form av diarré, och en varianter typ, CCoV-II, som kan orsaka mer allvarlig sjukdom. CCoV-II kan också mutera och kombineras med turistturistan (TGEV) för att bilda ett nytt virus, Canine respiratory coronavirus (CRCoV), som orsakar luftvägsinfektioner hos hundar.

'Cell transformation, viral' refers to the process by which a virus causes normal cells to become cancerous or malignant. This occurs when the genetic material of the virus integrates into the DNA of the host cell and alters its regulation and function, leading to uncontrolled cell growth and division. Examples of viruses that can cause cell transformation include human papillomavirus (HPV), hepatitis B virus (HBV), and Epstein-Barr virus (EBV). These viral infections are associated with various types of cancer such as cervical, liver, and nasopharyngeal carcinomas.

Transgender är ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det biologiska könet de blev födda med. Termen inkluderar en mängd olika könsupplevelser och uttrycksformer, och kan omfatta transpersoner som har genomgått hormonbehandling eller kirurgi för att ändra sitt könsuttryck, såväl som de som inte gjort några fysiska förändringar. Det är viktigt att notera att vara transgender är inte en psykiatrisk störning, utan snarare en naturlig variation av mänsklig könsuttryck och identitet.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Cytopatisk effekt (CPE) är en patologisk förändring av celler som orsakas av ett infekterande virus. CPE kan vara sådant som cellklyvning, cellstorleksförändringar, kärnförändringar och celldöd. Den cytopatiska effekten kan ses under mikroskopi och används ofta för att diagnostisera virusinfektioner i laboratoriemiljö. Vid virala infektioner kan CPE variera beroende på vilket virus som orsakar infektionen, celltyp som är värd för viruset och vilken del av livscykeln viruset befinner sig i.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

'Hjälpvirus' är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva ett virus som hjälper till att underlätta infektion eller replikation av ett annat virus. Detta sker genom att det primära viruset behöver den assisterande virus' hjälp för att fullborda sin livscykel eller öka sin patogenicitet. Det finns dock inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt begrepp som exakt matchar termen 'hjälpvirus'. I vissa fall kan detta fenomen kallas för viral interaktion, mutualism eller samverkan.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.

I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.

Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.

Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

"Valpsjuka", även känt som parvovirusinfektion, är en virussjukdom som drabbar hundar, särskilt unga valpar. Viruset angriper snabbt den snabbväxande tarmbarken och kan orsaka allvarliga symptom som blodig diarré, illamående, feber och i vissa fall död. Symptomen uppstår vanligtvis 3-7 dagar efter att valpen smittats och kan vara mycket allvarliga. Behandlingen av valpsjuka kräver ofta intensiv veterinärvård, inklusive intravenös vätskebehandling för att förebygga defferentiation. Valpar under 20 veckors ålder och oskyddade hundar är särskilt känsliga för denna sjukdom. Preventiva åtgärder inkluderar vaccination och god hygien för att förebygga smittspridning.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

Beta-galaktosidase, också känt som beta-D-galaktosidase, är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter, så kallade glykosider, i kroppen. Detta enzym är specifikt involverat i nedbrytningen av galaktos, ett socker som finns i mjölk och visst växtmaterial.

Beta-galaktosidase bryter ned komplexare sockermolekyler till enklare sockerarter genom att klyva en specifik bindning mellan två sockermolekyler, vilket gör det möjligt för kroppen att absorbera och använda dem som näringsresurser.

Detta enzym är viktigt för nedbrytningen av laktos, ett disackarid som består av glukos och galaktos, i mjölkprodukter. Vissa individer saknar tillräckligt med aktivt beta-galaktosidas enzym, vilket orsakar en förhöjd koncentration av laktos i mag-tarmsystemet och kan leda till symptom som diarré, buksmärtor och flatulens. Detta tillstånd kallas ofta laktosintolerans.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

Höftdysplasi (HD) hos hund är ett skelettrelaterat sjukdomstillstånd som berör höftleden och är speciellt vanligt hos stora och gigantiska hundraser. HD uppstår när bäckenet och lårbenet inte utvecklas korrekt under den tidiga ungdomsutvecklingen, vilket resulterar i en oregelbunden kontakt mellan höftkulan (femurhuvudet) och ledpannan (acetabulum). Denna oregelbunda kontakt kan orsaka artrit i höftleden och ge upphov till smärta, lammhet och svårigheter att röra sig.

Symptomen på höftdysplasi kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera:

* Lätthet eller tveksamhet när den drabbade hunden stiger upp eller klättrar uppför trappor
* Klumpig gång eller svårigheter att hoppa eller springa
* Glidning eller skakning i bakbenen
* Tydlig lammhet efter motion eller på morgonen
* Ökad trötthet under eller efter aktivitet
* Irritabilitet eller aggression när man rör vid berörda områden

Det är värt att notera att höftdysplasi hos hundar kan vara asymmetrisk, vilket innebär att den kan påverka ena höften mer än den andra. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen av båda höfterna, och det finns olika skalor som används för att bedöma svårighetsgraden av sjukdomstillståndet.

Även om höftdysplasi delvis är ärftligt, kan miljöfaktorer som övervikt, felaktig kost och brist på motion under uppväxten bidra till att öka risken för att utveckla sjukdomstillståndet. För att minska riskerna rekommenderas en hälsosam kosthållning, viktuppföljning och regelbunden motion under uppväxten samt tidigt upptäckande och behandling av eventuella problem med rörelseapparaten.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Enterovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och innehåller ett ensträngat RNA-genom. Det finns över 100 olika enterovirusserotyper, varav de flesta orsakar milda sjukdomar hos människor. Några exempel på enterovirusserotyper är coxsackievirus A och B, echovirus och poliovirus.

Enterovirus kan sprida sig via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser. Det kan också spridas via kontaminierade födoämnen och vattenkällor.

Många människor som blir infekterade av enterovirus visar inga symtom alls, medan andra kan utveckla en varierande grad av sjukdom. Symptomen på en enterovirusinfektion kan inkludera feber, hosta, ont i halsen, trötthet, muskelvärk, halsont och mag-tarmproblem som diarré och buksmärtor. I vissa fall kan enterovirus orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtmuskelinflammation (myokardit) och lunginflammation (pneumonit).

Det är värt att notera att poliovirus, en speciell typ av enterovirus, har nästan utrotats globalt tack vare vaccinationsprogram.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

DNA-replikation är en biologisk process där den dubbela helixstrukturen av DNA kopieras till två identiska dubbla helixer före celldelning. Denna process sker genom att enzymkomplex katalyserar separationen av de två DNA-strängarna och syntetiserar nya komplementära strängar med hjälp av fria nukleotider som matchar originalsträngarnas baspar. Replikationen är en nödvändig process för att säkerställa att genetisk information passeras korrekt från en cell till dess avkomma under celldelning och tillväxt.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

"Bindhinnesinflammation" er en direkte oversatt betegnelse for "middle ear inflammation", som igen er den medicinske betegnelse for inflammation i mellemøret. Denne type inflammation kan være forårsaket af infektioner, allergi eller andre faktorer og kan medføre symptomer som smerte, høreløshed og opkast. Hvis inflammationen ikke behandles, kan den i sjeldne tilfeller føre til permanente skader på hørelæssystemet.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Atadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som orsakar infektionssjukdomar hos djur. Det finns flera olika arter av atadenovirus som kan påverka olika djurslag, till exempel fåglar, gnagare och nötkreatur. Viruset är en dubbelsträngad DNA-virus och sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infekterade individer eller via förorenat vatten eller föda. Symptomen på en atadenovirusinfektion kan variera beroende på vilket djur som är värd, men kan inkludera diarré, andningssvårigheter och neurologiska symtom.

Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.

Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.

Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Simian Virus 40 (SV40) är ett polyomavirus som ursprungligen isolerades från rhesusmarkatta (Macaca mulatta) celler. Det upptäcktes första gången på 1960-talet och har sedan dess studerats intensivt. SV40 är en liten, dubbelsträngad DNA- virus som kan orsaka infektion hos både apor och människor.

Viruset är känt för att vara onkogen, vilket betyder att det har förmågan att transformera normala celler till cancerceller under vissa omständigheter. SV40 kan orsaka tumörer hos apor och det finns också epidemiologiska studier som antyder en möjlig koppling mellan SV40-infektion och vissa typer av mänskliga cancerer, såsom mesoteliom och non-Hodgkins lymfom. Dock är det inte fastställt om viruset orsakar cancer hos människor eller om det bara finns i cancercellerna som en slump.

SV40 kan infektera många olika typer av celler, inklusive lung-, njure- och immunceller. Det kan spridas via respiratoriska sekreter, blod eller urin från infekterade individer. Många människor har utsatts för SV40 genom vaccination med levande poliovacciner som var kontaminerade med viruset under 1950- och 1960-talen. Sedan dess har vaccinerna renats från viruset, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker för de människor som fick kontaminerade vaccin under den tiden.

I medicinsk kontext är SV40 en viktig forskningsmodell för att studera polyomavirusinfektion och cancerutveckling. Det används också som ett verktyg för att undersöka interaktioner mellan virus och värdceller, samt för att utveckla antivirala behandlingsstrategier.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Inklusionskroppar, eller integrated virus-like particles (iVLPS), är en typ av viruspartikel som innehåller både värdcellens DNA och virusets genetiska material. I motsats till fullständigt infektiösa viruspartiklar saknar iVLPs den kapsidprotein som behövs för att infektionscykeln ska kunna påbörjas. Istället kan de inkluderas i värdcellens kromosomer och replikeras tillsammans med dem under celldelningen.

I vissa fall kan inklusionskroppar vara ett tecken på en aktiv viral infektion, men de kan också förekomma i värdceller som är latent infekterade, det vill säga celler som bär på virusets genetiska material utan att producera några fullständiga viruspartiklar. I vissa fall kan inklusionskroppar också ha en skyddande effekt på värdcellen genom att minska viruset förmåga att producera infektiösa partiklar.

Exempel på virus som är kända för att bilda inklusionskroppar är herpesvirus, adenovirus och pockenvirus.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

Luftvägsinfektioner är en övergripande term för infektioner som drabbar luftvägarna, vilket inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Det kan orsakas av olika mikroorganismer såsom bakterier, virus eller svamp.

Luftvägsinfektioner kan delas upp i olika kategorier baserat på vilken del av luftvägarna som är drabbad:

1. Övre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar näsa, svalg och bihålor (sinusiter). De flesta övre luftvägsinfektioner orsakas av virus, men ibland kan de också orsakas av bakterier.
2. Nedre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar bronker och lungor (bronkit och pneumoni). De flesta nedre luftvägsinfektionerna orsakas av bakterier, men de kan också orsakas av virus eller svamp.
3. Komplikationer: I vissa fall kan luftvägsinfektioner leda till komplikationer såsom abscessbildning, sepsis och lunginflammation (empyem).

Symptomen på luftvägsinfektioner kan variera beroende på vilken del av luftvägarna som är drabbad. Vanliga symtom inkluderar hosta, sveda i halsen, nästäppa, huvudvärk, feber och trötthet. I allvarliga fall kan andningen bli snabb eller hemskt, och det kan uppstå bröstsmärta vid andning.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

'Lunginflammation, viral' refererer til en infektion i lungene som orsakas av et virus. Den medicinske betegnelsen for denne type lungeinfeksjon er ofte 'viral pneumoni'. Ved en viral pneumoni angriper et virus de små luftveier og/eller lungblærer (alveoler) i lungene, hvilket fører til en inflammatorisk respons som kan medføre symptomer som hoste, produktivt hoste, feber, trang til å ande dybt og smerter i brystet. Andre typer av infeksjoner som bakterier og svamp kan også føre til lungeinfeksjoner, men de betegnes deretter som 'bakteriel pneumoni' eller 'svampelunge'. Det er viktig å søke medisinsk behandling hvis man mener at have en viral pneumoni, da det kan være n toget med andre komplikasjoner og kræve spesifikk antiviral behandling.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

A dependovirus är en typ av bakteriovirus, som är obligatoriskt beroende av att infektera celler som redan är infekterade av ett annat virus, vanligtvis ett adenovirus, för att kunna fullborda sin livscykel. Dependovirus tillhör familjen Parvoviridae och har en enkelsträngad DNA-genom. Det är känt för att orsaka sjukdom hos djur, men det finns inga bevisat samband mellan dependovirus och mänsklig sjukdom.

Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.

DNA-restriktionsenzymers är en typ av enzymer som finns hos bakterier och arkéer. Deras funktion är att skydda cellen från främmande DNA, till exempel virus, genom att skära sönder den i specifika mönster. Restriktionsenzymerna kan användas inom molekylärbiologi för att klippa och klistra ihop DNA-molekyler på ett kontrollerat sätt. Varje restriktionsenzym har en unik sekvens av nukleotider som det känner igen och skär vid, vanligtvis med 4-8 baspar. När enzymerna används i forskning och teknikutveckling kallas de ofta enbart för restriktionsenzymer eller bara restriktorer.

'Virala tumörantigener' är en term som används för att beskriva proteiner eller andra molekyler som produceras av virus, som sedan kan utlösa en immunreaktion mot cancerceller. När vissa virus infekterar celler i kroppen kan de integrera sin egen genetisk information med cellens DNA. Ibland kan detta leda till att cellen börjar producera virusproteiner eller andra molekyler som normalt inte finns där.

När cancerceller utvecklas kan de också ha mutationer i sitt genetiska material som gör att de börjar producera dessa virala proteiner eller molekyler. Dessa kan sedan uppfattas som främmande av immunsystemet, vilket kan leda till att immunförsvaret attackerar och förstör cancercellerna.

Det är värt att notera att inte alla virusutlösta tumörer producerar virala tumörantigener, och inte alla virala tumörantigener leder nödvändigtvis till en effektiv immunreaktion mot cancerceller. Men forskning på området har gett hopp om att utveckla nya typer av cancerbehandlingar som bygger på att stimulera immunsystemet att attackera cancerceller med hjälp av virala tumörantigener.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

"Transformed cell line" er en betegnelse for en cellelinje, der er undergået en artificiel genetisk ændring, ofte gennem anvendelse af virus, retrovirus eller andre typer plasmidvektorer. Denne ændring resulterer i at cellen får en forandret genetisk makeup, der kan give den nye egenskaber, såsom ureguleret vækst, ændret differentiering eller øget sekretion af bestemte proteiner. Transformerede cellelinjer anvendes ofte i forskning, herunder i studier af cellevækst, signaltransduktion, proteinproduktion og cancerbiologi.

CD46 är ett proteiner som finns på ytan av celler i människokroppen. Det är en så kallad kostimulatorisk receptor för komplementproteinet C3b och fungerar som en regulator av komplementsystemet, vilket är en del av vår immunförsvar. CD46 hjälper till att förhindra överaktivering av komplementsystemet och skyddar på så sätt celler från skada. Proteinet spelar också en roll i moduleringen av T-cellernas aktivitet och kan ha en immunosuppressiv effekt. CD46-antigen refererar till just detta protein och dess associerade antikroppar.

Mag-tarmskatarr, også kendt som gastrit eller enteritis, er en betegnelse for inflammation i mavesækkens (gastritis) og/eller tarmløbets (enteritis) slimhinde. Denne tilstand kan have mange årsager, herunder infektioner med bakterier (f.eks. H. pylori), virus eller parasitter, forstyrrelser i mavesækkens fordøjelse og/eller syreregulering, alkohol- og stofforbruk, stress, medicinpåvirkning (f.eks. ved brug af ikke-steroid antiinflammatoriske lægemidler - NSAID) eller andre sygdomme i kroppen.

Symptomer på mag-tarmskatarr kan inkludere opkast, mavesmerter, fordøjelsesproblemer som diarre eller forstoppelse, vægttab og/eller manglende appetit. Behandlingen afhænger af årsagen til sygdommen og kan inkludere ændringer i kosten, antibiotika, syrereducerende medicin eller andre lægemidler for at reducere inflammationen og lindre symptomerne.

'Tropism' är ett medicinskt begrepp som refererar till en organisms inneboende, riktad respons att växa eller röra sig mot eller bort från en stimulus. Detta fenomen kan observeras hos växter, djur och mikroorganismer. I medicinsk kontext används termen ofta för att beskriva den preferentiella riktningen av ett virus eller ett bakterieinfektion mot en viss typ av cell eller vävnad i kroppen, beroende på dess specifika receptorer. Exempelvis kan vi tala om nervtropism när ett virus visar en preferens för att infektera nervceller.

Hundenhepatit, eller infektiös kaninhepatit (ICH), är en viral infektion som primärt drabbar hundar och vissa andra djur, såsom vargar och rävar. Viruset som orsakar sjukdomen tillhör calcivirusfamiljen.

Vid denna infektion angrips levern (hos hunden kallas den ofta för "hundenlever"), vilket kan leda till skada på levercellerna och i vissa fall till leverinflammation, hepatit. Symptomen på sjukdomen kan variera, men kan inkludera trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, gulsot (ikterus) och i vissa fall även neurologiska symptom som förvirring eller desorientering.

Sjukdomen sprids främst via direkt kontakt med infektiösa avföringsavlagringar eller genom droppsmitta från en smittad individ. Det är viktigt att notera att många hundar som blir smittade utvecklar immunitet mot viruset och aldrig uppvisar några symptom, men de kan fortfarande sprida viruset till andra hundar.

Det finns inga specifika behandlingar för hundenhepatit, men symtomatisk behandling kan ges för att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. Dessutom är det viktigt att isolera den smittade individen från andra hundar för att förebygga spridning av viruset.

För att skydda din hund mot hundenhepatit kan du ge den en vaccination som skyddar mot sjukdomen. Det är dock viktigt att notera att inte alla hundar behöver vaccineras, och din veterinär kan hjälpa dig att avgöra om din hund bör vaccineras eller inte, baserat på deras livsstil, ålder och hälsotillstånd.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

"Recombinant DNA" refererer til DNA-molekyler som er skapt i vitro ved å kombinere gener eller sekvencer fra to eller flere organismer på en artificiel måte. Dette gjøres vanligvis ved bruk av enzymet restriktas og ligase for å klippe og lim inn de ønskede genene i en vektor, som kan være en plasmid eller et fag. Recombinant DNA-teknologi er en grunnleggende teknisk metode innen molekylærbiologi og har hatt en enorm betydning for bioteknologien og medisinen, bl.a. ved produksjon av rekombinante proteiner som insulin og vacciner.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

KB-celler är en typ av cancerceller som kommer från en carcinom i munhålan. Namnet "KB" är en akronym för "känslig för King's College-beskedet", eftersom dessa celler ursprungligen var känsliga för ett specifikt läkemedel som utvecklats vid King's College i London. KB-celler används ofta inom forskning, särskilt inom cancerforskning, för att studera cellernas beteende och svar på olika behandlingsmetoder.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

'Onkogenvirus' er ein type av virus som kan føre til at kreftceller utviklas. Disse viruses har evnen til å endre gener i vårt DNA eller RNA, slik at cellene de infiser kan bli kreftceller. Onkogenvirus innefatter for eksempel humane papillomvirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og human immunodeficiency virus 1 (HIV-1).

Det er viktig å merke seg at ikke alle infeksjoner med onkogenvirus fører nødvendigvis til kreft. Faktorer som individets alder, immunforsvar og andre miljø- eller levestilsfaktorer kan spille ein rolle for om en infeksjon vil utvikle seg til kreft eller ikkje.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

En brösttumör hos djur är en abnorm odling av celler i eller runt det kvinnliga däggdjursorganet, mjölken, även känt som bröstkörteln. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga tumörer kan infiltrera och invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och död.

Det är viktigt att notera att bröstcancer hos djur är ovanligare än hos människor, men det kan fortfarande förekomma, särskilt hos äldre djur eller hos vissa raser. De vanligaste tecknen på en brösttumör hos djur innefattar en palpabla massa i bröstet, förändringar i beteende eller aptit, och sårbarhet eller smärta i bröstet. Om du upptäcker några av dessa tecken hos ditt djur bör du genast kontakta din veterinär för att utvärdera tumören och diskutera behandlingsalternativ.

Intralesional injektioner är en typ av injektion där ett läkemedel eller ett terapeutiskt ämne direkt ges in i ett specifikt vävnadsområde eller en läsion i kroppen, till exempel en inflammerad slemhinna, en hudcysta eller en tumör.

Denna metod används ofta när det behandlade ämnet har lokal verkan och ska undvika systemiska biverkningar som kan uppstå om läkemedlet ges via en intravenös (i en ven) eller intramuskulär (i en muskel) injektion.

Ett exempel på ett intralesionellt behandlingsförfarande är när en läkare injicerar kortikosteroider direkt in i en inflammerad slemhinna för att minska inflammationen och lindra symptomen vid till exempel allergisk rhinit eller astma.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Xenograft models are a type of animal model used in preclinical research, particularly in cancer studies. In a xenograft model, human tumor cells or tissues are implanted into an immunodeficient mouse, which allows the tumor to grow and be studied in a living organism.

Xenograft model antitumor assays refer to experiments that use xenograft models to evaluate the effectiveness of potential anti-cancer therapies. In these assays, the implanted tumor cells are allowed to establish and grow for a period of time before treatment with the experimental therapy is initiated. The response of the tumor to the therapy is then monitored over time, and various parameters such as tumor size, survival, and metastasis can be measured to assess the efficacy of the treatment.

Xenograft model antitumor assays can provide valuable information about the safety and effectiveness of new anti-cancer therapies before they are tested in human clinical trials. However, it is important to note that xenograft models have limitations, such as differences in tumor biology between mice and humans, and the absence of an intact immune system in immunodeficient mice, which can affect the translatability of the results to human patients.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Tymidinkinase (TPK eller TK) er ein enzym som spiller en viktig rolle i cellens vekst og deling. Det konverterer nukleotiden tymidinmonofosfat (dTMP) til deoxynukleotiden tymidindifosfat (dTDP), som er ein building block i DNA-molekylet. Tymidinkinas er derfor viktig for produksjonen av ny DNA under cellcyklen.

Det finnes to typer tymidinkinaser, typisk betegnet som tymidinkinase 1 (TK1) og tymidinkinase 2 (TK2). TK1 er hovedsakelig aktiv i S-fasen av cellcyklen og er derfor sterkt forbunden med cellevis reparasjon og vekst. TK2 er tilgjengelig i alle stadier av cellcykelen og er viktig for normal cellefunksjon i alle typer celler, men spesielt i muskel- og nervesystemet.

Aktiviteten til tymidinkinas kan måles i blodprøver og er ein indikator på cellevis aktivitet. Forhøyd aktivitet av TK1 kan være forbundet med forskjellige typer av krankheter, som kreft, infeksjoner og autoimmune sykdommer.

'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.

Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.

Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

'Lac-operonen' är ett operon i bakterien *Escherichia coli* (*E. coli*) som reglerar nedbrytningen och användandet av laktos (en sockerart) som kol- och energikälla när det saknas andra preferensbart näringsämnen. Operonet består av tre strukturella gener, lacZ, lacY och lacA, som kodar för de enzymer som behövs för att bryta ner laktos till galaktos och glukos, samt två regulatoriska gener, lacI och lacO.

LacI-proteinet är en negativ regulator som binds till operonets promotor/operator-region (lacO) och förhindrar transkription av de strukturella generna när laktos inte är tillgänglig. När laktos finns i närvaro, omvandlas det till alliloaltulos, som binder till LacI-proteinet och inaktiverar dess förmåga att binda till DNA, vilket leder till att strukturella generna kan transkriberas och de enzymer som krävs för nedbrytning av laktos kan produceras.

Lac-operonet är ett exempel på ett regulatoriskt system som möjliggör anpassning till olika näringsrika förhållanden och är välstuderat inom molekylärbiologi.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Sigmodontinae är en underfamilj inom råttartade gnagare (Muroidea) som huvudsakligen förekommer i Amerika. Den inkluderar cirka 400 arter fördelade på omkring 70 släkten, vilket gör den till en mycket artrik grupp. Till Sigmodontinae hör bland annat sorkar, hamstrar och många andra små gnagare.

De flesta arterna inom Sigmodontinae är små djur med en kroppslängd på mellan 5 och 20 cm och en vikt mellan 10 och 150 gram. De har oftast en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, delvis muskulös svans. Pälsfärgen varierar beroende på art, men de flesta har en brun eller gråaktig päls.

Sigmodontinae-gnagare lever i olika habitat, från tropiska regnskogar till ökenområden och höga bergstrakter. De är vanligen aktiva under gryningen och natten och livnär sig av olika typer av växtmaterial och smådjur som insekter och snäckor.

Många arter inom Sigmodontinae har en begränsad utbredning och är hotade av habitatförlust och jakt. I vissa fall kan de också vara bärare av sjukdomar som kan överföras till människor, såsom hantavirus.

Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

Medicinskt kan 'Herpesvirus 1 hos hund' definieras som ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och som orsakar infektionssjukdomen känd som hundherpes. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan infekterade hundar, ofta under stressande situationer som t.ex. under dräktighet eller vid unghundars uppväxt.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symtom som slemhinnessvullnad och näsutflöde, men kan även leda till allvarliga sjukdomar som lunginflammation, hjärninflammation och död hos unga valpar. Hundherpes är ett så kallat latent virus, vilket betyder att det kan ligga vilande i kroppen under en längre tid och sedan åter aktiveras vid sänkt immunförsvar.

Det finns inget botemedel mot hundherpes, men symtomen kan behandlas med stödjande vård som t.ex. vätskeersättning och antibiotika för att förebygga sekundära bakterieinfektioner. Preventiva åtgärder som isolering av infekterade hundar och strikt hygien är viktiga för att förhindra spridning av viruset.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

Neoplastic cell transformation refers to the process by which a normal cell undergoes genetic and epigenetic changes that lead to its conversion into a cancerous or malignant cell. This process involves the accumulation of multiple mutations in genes that regulate cell growth, division, and death, leading to uncontrolled cell proliferation and the formation of a neoplasm or tumor.

The genetic changes that occur during neoplastic cell transformation can include point mutations, chromosomal translocations, gene amplifications, and epigenetic modifications such as DNA methylation and histone modification. These changes can affect genes that are involved in various cellular processes, including signal transduction, cell cycle regulation, apoptosis, and DNA repair.

Neoplastic cell transformation is a complex and multistep process that can take place over a period of many years. It often involves the activation of oncogenes and the inactivation of tumor suppressor genes, which can lead to the development of malignant characteristics such as invasiveness and metastasis. Understanding the molecular mechanisms underlying neoplastic cell transformation is critical for the development of effective cancer prevention and treatment strategies.

In molecular biology, hybridization refers to the process of combining DNA or RNA strands from different sources to form a hybrid molecule. This is typically achieved by denaturing the double-stranded nucleic acids (DNA or RNA) to separate them into single strands, followed by controlled re-annealing under conditions that allow complementary sequences to base pair with each other.

There are different types of hybridization techniques used in molecular biology, including:

1. Southern blotting: This technique involves the transfer of DNA fragments from an agarose gel to a nitrocellulose or nylon membrane and their subsequent hybridization with a labeled probe to detect specific sequences.
2. Northern blotting: Similar to Southern blotting, but used for the detection of RNA molecules.
3. Western blotting: This technique involves the transfer of proteins from an SDS-PAGE gel to a nitrocellulose or nylon membrane and their subsequent hybridization with a labeled antibody to detect specific proteins.
4. In situ hybridization: This technique involves the hybridization of labeled probes to nucleic acids in cells or tissues, allowing for the visualization of specific sequences in their native context.
5. Polymerase chain reaction (PCR): Hybridization is also used in PCR to selectively amplify specific DNA sequences using primers that bind to complementary regions on the template DNA.

Hybridization plays a crucial role in various applications, such as gene expression analysis, genotyping, molecular diagnostics, and forensic science.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Neurofibromatosis type 1 (NF1) är en genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF1-genen, som kodar för proteinet neurofibromin. Neurofibromin fungerar som en GTPas-aktiverande protein (GAP), som hjälper till att reglera cellcykeln och celldelningen genom att stänga av RAS-proteinet när det inte längre behövs.

NF1-transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till specifika sekvenser i DNA och hjälper till att reglera transkriptionen av NF1-genen. Dessa faktorer kan påverka mängden neurofibromin som produceras och på så sätt påverka risken för utveckling av neurofibromatosis type 1. Exempel på NF1-transkriptionsfaktorer inkluderar ATF2, CREB1 och STAT1.

Det är värt att notera att NF1-transkriptionsfaktorer inte ska förväxlas med neurofibromin 1-proteinet självt eller den gen som kodar för det proteinet (NF1).

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln och DNA-reparationer. Det kallas även "vaktmannen" eftersom det hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning och cancertillväxt. När p53 detekterar skada på DNA eller andra cellskador aktiveras det och styr cellcykeln in i en fas där cellen kan reparera skadan. Om skadan inte kan repareras, inducerar p53 apoptos, en form av programmerad celldöd, för att undvika cancertillväxt. Mutationer i TP53-genen som kodar för p53-proteinet är vanliga i många olika cancertyper och leder till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan leda till obegränsad celldelning och cancertillväxt.

'Veneriska tumörer hos djur', även kända som transmissibla venereala tumörer (TVT), är en typ av cancer som primärt förekommer hos hundar, men kan också påträffas hos vissa vilda djurarter. Detta är en kontagios sjukdom, vilket betyder att den kan överföras från ett infekterat djur till ett fritt från smitta djur genom direkt kroppskontakt, oftast under parningsprocessen.

TVT-tumörerna kan vara solida eller mångformiga och tenderar att utvecklas runt könsorganen, analsömmen och ibland även på huden över hela kroppen. Även om de flesta TVT-tumörerna är icke-maligna (godartade), kan de fortfarande orsaka obehag, svullnad, blödning och andra besvärliga symtom som påverkar djurets välbefinnande. I sällsynta fall kan dessa tumörer också bli maligna (ongodaartade) och sprida sig till andra delar av kroppen.

Läkemedelsbehandling, kirurgi eller strålterapi är vanliga behandlingsalternativ för att avlägsna tumörerna och förhindra återfallsrisk. I allmänhet har djur med TVT en god prognos om de behandlas tidigt och effektivt, men det är viktigt att säkerställa regelbunden follow-up och kontrollbesök hos veterinär för att övervaka eventuell återkommande tumörväxt eller komplikationer.

Luminiscenerande proteiner är proteiner som kan producera ljus genom ett biokemiskt process. Det mest välkända exemplet på ett luminiscenerande protein är gröna fluorescerande protein (GFP) som originallyt hittades i en marin svampart, Aequorea victoria. När GFP exponeras för blått eller ultraviolett ljus kommer det att emittera grön ljus. Luminiscenerande proteiner används ofta som markörer inom biologisk forskning för att studera olika cellulära processer och interaktioner.

Parvoviridae-infektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av olika arter av parvovirus. Parvovirus är små, DNA-baserade virus som kan infektera både djur och människor.

Den vanligaste formen av parvovirusa infektion hos människor kallas för humana parvovirus B19-infektion, även känd som femte sjukdomen eller erythema infectiosum. Denna infektion orsakar ofta milda symtom som feber, hosta och röda hudutslag, särskilt på kinderna och under armarna. I vissa fall kan den leda till allvarligare komplikationer, som blodbrist (anemi) eller inflammation i lederna (arthrit).

Hos djur, särskilt hundar och katter, kan parvovirusa infektioner orsaka allvarliga mag-tarmproblem och blodförgiftning (sepsis), vilket kan vara livshotande. Det är viktigt att vaccinera djur mot dessa virus för att förebygga sjukdomen.

Behandlingen av parvovirusa infektioner beror på symtomen och allvarlighetsgraden av sjukdomen, men kan inkludera vila, vätskeersättning och smärtlindring. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller blodtransfusion behövas.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

"Satellite virus" är ett samlingsbegrepp för små, enkelstrukturerade virussorter som behöver ett större "hjälpvirus", känt som helpervirus, för att kunna replikera sig. Satellitviruset använder ofta genetisk information och strukturella komponenter från hjälpviruset för att kunna fullborda sin replikationscykel.

Det finns två huvudtyper av satellitvirus: satellitvirus och satellitäter (engelska: satellite RNA). Satellitvirus har en egen encapsidering, medan satellitäter inte gör det och istället använder hjälpviruset som sin kapsid.

Satellitvirus kan orsaka sjukdom hos växter, men de är sällsynta hos djur och människor. De kan dock påverka patogenes hos hjälpviruset och kan i vissa fall förvärra den associated sjukdomen.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that was derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel. These cells were first isolated and cultured in the laboratory back in 1958 by Stanley B. Madin and John D. Darby.

MDCK cells have since become a widely used tool in biomedical research due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers, which makes them a good model for studying the transport of various molecules across cell membranes. They are also commonly used in studies involving viral replication, as well as in toxicology and drug discovery research.

It is important to note that while MDCK cells are derived from canine tissue, they have been extensively cultured and passaged in the laboratory for many generations, and as such, they may no longer behave exactly like normal kidney cells found in a living dog.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

'Y-Box-Binding Protein 1' (YB-1) er en multip funksjonell protein som binder til Y-box elementer i DNA og RNA. Det er involvert i reguleringen av transkripsjon, translasjon, stabilitet og lokalisering av RNA, samt i reparasjon og nedbryting av DNA. YB-1 kan også påvirkes av stressors som UV-stråling og iling, og spiller en rolle i cellens svar på slike skadende faktorer. I tillegg har det vist seg å være involvert i kreftutvikling og progressjon, specielt i hjerne-, bryst- og lungskreft.

Alpha-V integrin, också känt som ITGAV, är en typ av integrinreceptor som spelar en viktig roll i celladhäsion och signaltransduktion. Det består av två subenheter, alpha-V och beta-1, -3, eller -5, som tillsammans bildar en heterodimer. Alpha-V integrin är involverat i en mångfald av cellulära processer, inklusive celldelning, migration, angiogenes och inflammation. Det binder till flera extracellulära matrisproteiner som vitronectin, fibronektin, osteopontin och von Willebrand-faktor, vilket gör att celler kan interagera med sin omgivning. Genen för alpha-V integrin är lokaliserad på kromosom 2q31-32.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

Luciferase är ett enzym som katalyserar bioluminescens, det vill säga ljusproduktion, i vissa levande organismer. Det mest kända exemplet är den blå-gröna lysglansen hos eldflugor och djuphavsdjur som till exempel Kalanmarctis planktonica.

Luciferasreaktionen involverar en substratmolekyl, vanligtvis benämnd luciferin, som oxideras av luciferas i ett tvåstegsprocess där ATP och syre också är nödvändiga reaktanter. Det resulterande ljuskvantumet har en våglängd på omkring 470-560 nanometer, beroende på vilken typ av luciferas som används.

I medicinsk kontext kan luciferas användas som ett reportergen i molekylärbiologiska studier för att mäta och visualisera biologisk aktivitet, till exempel celldelning eller genuttryck, genom att koppla en luciferase-genererande sekvens till en promotor av intresse. När denna promotor aktiveras kommer luciferas att produceras och kan detekteras som ljus med hjälp av ett luminometer eller en CCD-kamera.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Deoxycytidine monophosphate (dCMP) är en nukleotid som består av en deoxycytidinbas och en fosfatgrupp. Det är en byggsten i DNA-molekylen. Deoxycytidin är en derivat av cytosin, där den hydroxylgrupp (-OH) som normalt finns vid den 2'-kolvaterna på ribosen har ersatts med en hydrogenatom (-H). På grund av detta kallas deoxynukleotider ofta för "deoxiribonukleotider".

När flera dCMP-molekyler kopplas samman via fosfatbronterna bildar de en del av den långa DNA-kedjan. I DNA-kedjan är deoxycytidin komplementär till guanin, och tillsammans bildar de en baspar i DNA:ens dubbelstruktur.

'Virusbinding' refererar till den process där ett virus virion (en individuell viruspartikel) binder sig till en specifik cellreceptor på en värdcells yta. Detta är det första steget i virusinfektionsprocessen och sker genom att de proteiner som finns på virionens yta interagerar med komplementära molekyler, vanligtvis proteinreceptorer eller sockelreceptorer, på värdcellens cellmembran.

Denna bindning utlöser en serie händelser som kan leda till att viruset tas upp i cellen och infekterar den. Virusets förmåga att binda specifikt till en viss celltyp beror på dess struktur och de proteiner som finns på ytan av virionet, samt de molekyler som finns på värdcellens yta.

Det är värt att notera att virusbindning kan blockeras av neutraliserande antikroppar som produceras av immunsystemet under en infektion eller efter vaccinering. Dessa antikroppar binder till viruset och förhindrar att det binds till cellreceptorn på värdcellen, vilket stoppar infektionsprocessen.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus eller annat djur, med syfte att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Den mottagande individen är vanligtvis immunbristig, det vill säga har ett undertryckt immunförsvar, för att förhindra avstötning av de transplanterade tumörcellerna. Detta metod kan användas för att skapa en standardiserad modell för cancerforskning och utveckling av nya terapier.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

'Leishmania infantum' är en parasit som orsakar leishmaniasis, en tropisk och subtropisk sjukdom som kan påverka huden, levern, mjälten och benmärgen. Den överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor. Sjukdomen kan vara allvarlig eller till och med dödlig om den inte behandlas korrekt. Symptomen på leishmaniasis kan variera beroende på vilket organsystem som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av levern och mjälten, hudskador och ulcerationer.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

Retinoblastomproteinet (Rb-proteinet) er ein protein som spiller en viktig rolle innenfor cellecyklusregulering og kontrollen av cellevoksing. Det er kjent for å fungere som en tumorsuppressor, det vil si at det hjelper til å forhindre u kontrollert cellevokst og kanine celler som blir skadelige eller kannere. Rb-proteinet fungerer ved å binde seg til andre proteiner i cellekjernen og på denne måten regulere aktiviteten av gener som styrer cellecyklen. Ved mutasjoner i RB1-genet kan Rb-proteinet bli inaktivert, noe som kan føre til u kontrollert cellevokst og kreftutvikling, særskilt retinoblastom, ein type øye cancer som oftest oppdages hos barn i tidleg alder.

Gradientcentrifugering är en laboratorieteknik inom biologi och medicin som används för att separera olika typer av partiklar baserat på deras differens i sedimentationshastighet, som i sin tur beror på partikelns storlek, form och densitet.

Den vanligaste typen av gradientcentrifugering är ultracentrifugering i en gradient av t.ex. sockerlösning eller saltlösning, där den högre densiteten är närmast rotorn och den lägre längst bort. När centrifugeringen sker accelereras partiklarna genom lösningen och sedimenterar därefter i gradienten. Partiklar med högre densitet kommer att sedimentera snabbare än partiklar med lägre densitet, vilket möjliggör en separation av olika partiklar baserat på deras egenskaper.

Gradientcentrifugering används bland annat för att separera olika typer av celler, virus, ribosomer och andra organeller från varandra eller från det medium de befinner sig i. Det är en viktig teknik inom molekylärbiologi, virologi och cellbiologi.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

CHO (Chinese Hamster Ovary) cells are a type of immortalized cell line that are commonly used in scientific research, including biochemistry, molecular biology, and pharmacology. These cells were originally derived from the ovaries of a Chinese hamster and have been adapted to grow indefinitely in culture.

CHO cells are particularly useful for studying protein expression and post-translational modifications because they can be easily manipulated genetically and produce large amounts of recombinant proteins. They are also widely used in the production of therapeutic monoclonal antibodies, vaccines, and other biopharmaceuticals.

In addition to their use in protein expression studies, CHO cells are also used as a model system for studying cellular processes such as signal transduction, gene regulation, and cell cycle control. They have been used to study the effects of various drugs, toxins, and environmental stressors on cell behavior, and to investigate the mechanisms of disease, including cancer and neurodegeneration.

Overall, CHO cells are a versatile and valuable tool in biomedical research, with numerous applications in both basic science and translational medicine.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Virologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på studiet av virus, deras struktur, klassificering, replikationsmekanismer, evolution, patogenes och värdinteraktioner. Virologer undersöker hur virus orsakar sjukdomar hos människor, djur, växter och andra levande organismer, samt utvecklar strategier för att förebygga och behandla virusinfektioner. Disciplinen innefattar också studiet av virus som används i forskning och medicinska tillämpningar, såsom vacciner och gene therapy.

Parvoviridae är en familj av små, enkelsträngade DNA-DNA-virus som infekterar både djur och människor. Familjen delas vanligtvis in i två underfamiljer: Parvovirinae och Densovirinae.

Parvovirinae inkluderar fyra olika släkten som infekterar djur, däribland människor. De fyra släktena är Parvovirus, Erythrovirus, Dependoparvovirus och Bocaparvovirus.

- Parvovirus inkluderar virus som infekterar olika djurarter, såsom hundar (canine parvovirus), katter (feline panleukopenia virus) och människor (parvovirus B19).
- Erythrovirus inkluderar endast ett släkte som infekterar människor, vilket är humant parvovirus B19.
- Dependoparvovirus inkluderar virus som är beroende av andra virus för sin replikation och infekterar främst djur, men kan också infektera människor.
- Bocaparvovirus inkluderar virus som infekterar både djur och människor.

Densovirinae inkluderar virus som infekterar ryggradslösa djur, såsom insekter och kräftdjur.

Parvovirus har en mycket liten genombredd och kan infektera specifika celltyper i värden. De tenderar att vara väldigt motståndskraftiga och kan överleva under extremt ogynnsamma förhållanden, vilket gör dem svåra att inaktivera.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

En AIDS-vaccin är ett potentialt preventivt medel mot HIV-infektioner. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en specifik immunrespons, såsom produktion av antikroppar eller aktivering av T-celler, som kan erkänna och bekämpa HIV-viruset.

Det är värt att notera att det ännu inte finns någon licensierad AIDS-vaccin på marknaden, trots intensiva forskningsansträngningar under många år. Detta beror delvis på den stor variation som finns bland HIV-stammar världen över och dess förmåga att mutera hastigt, vilket gör det svårt att utveckla en effektiv vaccin mot alla former av viruset.

Ganciclovir är ett antivirusmedel som används för att behandla och förebygga cytomegalovirus (CMV) infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare.

Cytomegalovirus är en virusstam som kan orsaka allvarliga komplikationer och sjukdomar hos personer med nedsatt immunförsvar, inklusive infektioner i ögonen (retinit), lungor, lever och centrala nervsystemet.

Ganciclovir fungerar genom att hämma viral DNA-replikation, vilket stoppar virusets förmåga att sprida sig och orsaka skada. Medlet ges vanligen intravenöst (via en blodkärl) eller som ögonläkemedel (i form av en gel).

Det är viktigt att notera att ganciclovir kan ha allvarliga biverkningar och ska endast användas under medicinskt övervakat läge.

Genmanipulation, även känd som genetisk modifiering, är en process där DNA-sekvensen i ett levande organismer ändras genom direkt manipulering av dess genetisk material. Detta kan uppnås genom att antingen ta bort, lägga till eller ersätta specifika gener i organismens arvsmassa. Denna teknik använder ofta en typ av molekyl Kallas en plasmid, som innehåller ett genetiskt material som kallas en gen, som kan kopieras och insattas i målcellen. Genmanipulation används ofta inom forskning för att studera geners funktioner och interaktioner, men den kan också användas inom medicinska sammanhang för att behandla sjukdomar eller förbättra livsvillkor.

Viral eye infections are caused by viruses that invade the tissues of the eye. Some common types of viral eye infections include:

1. Episcleritis and scleritis: These are inflammation of the episclera and sclera, respectively, which can be caused by a variety of viruses, including herpes simplex virus and varicella-zoster virus.
2. Keratoconjunctivitis: This is an infection of both the cornea and conjunctiva, often caused by adenoviruses. It is highly contagious and can cause symptoms such as redness, pain, tearing, and light sensitivity.
3. Herpes simplex keratitis: This is a viral infection of the cornea caused by the herpes simplex virus. It can cause symptoms such as eye redness, pain, tearing, and light sensitivity. In severe cases, it can lead to scarring and vision loss.
4. Varicella-zoster keratitis: This is a viral infection of the cornea caused by the varicella-zoster virus, which also causes chickenpox and shingles. It can cause symptoms such as eye redness, pain, tearing, and light sensitivity. In severe cases, it can lead to scarring and vision loss.
5. Cytomegalovirus (CMV) retinitis: This is a viral infection of the retina caused by the cytomegalovirus. It is most commonly seen in people with weakened immune systems, such as those with HIV/AIDS. It can cause symptoms such as floaters, blurred vision, and blindness.

It's important to note that viral eye infections can be contagious and can spread through contact with infected individuals or contaminated surfaces. It is recommended to practice good hygiene, such as washing hands frequently and avoiding touching the eyes, to reduce the risk of infection. If you suspect that you have a viral eye infection, it's important to seek medical attention from an eye care professional for proper diagnosis and treatment.

Vitronectinreceptorer, även kända som alpha(v)beta(3)-integriner eller CD51/CD61, är en typ av membranproteiner som förekommer på cellytplasmamembranen hos flera olika cellytor, inklusive endotelceller, fibroblaster och tumörceller. Dessa receptorer spelar en viktig roll i celladhäsion, migration och signaltransduktion.

Vitronectinreceptorerna binder till extracellulära matrisproteiner som vitronectin, fibronektin, och osteopontin genom deras arginin-glycin-aspargins (RGD)-sekvenser. När de aktiveras, utlöses en kaskad av intracellulära signaler som reglerar cellproliferation, överlevnad, migration och angiogenes. Dessa receptorer är också involverade i flera patologiska processer, såsom tumörinvasion och metastasering.

Siadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som tillhör familjen Adenoviridae. Siadenovirus-arv viruset är en non-enveloped dsDNA-virus och infekterar främst fåglar, men det har också påträffats hos människor. Det är inte känt att siadenovirus orsakar några specifika sjukdomar hos människor, men det har rapporterats att det kan vara associerat med respiratoriska symptom och infektioner i ögon.

Injektioner, intramuskulära (IM) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att injicera dem direkt in i muskelvävnaden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en spruta.

Intramuskulära injektioner är effektiva eftersom de tillåter substansen att snabbt absorberas in i blodomloppet genom den rika blodförsörjningen i muskler. De kan användas för att ge läkemedel som behöver en snabb biodistribution, och som kan inte ges peroral (dvs. som tabletter eller kapslar).

Vanliga platser för intramuskulära injektioner inkluderar den yttre överarmen, höften, låret och skinkan. Det är viktigt att undvika att injicera substansen i en blodkärl eller en nerv, vilket kan orsaka smärta, blödning eller skada.

Injektionsplatsen bör vara rengjord och desinficerad före injektionen, och nålen bör hållas vinklad i en 90-graders vinkel till huden när den införs. Efter injektionen bör patienten informeras om att de kan känna lite smärta, rodnad eller svullnad på injektionsplatsen, men att de ska söka medicinsk vård om de upplever allvarligare biverkningar.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

"Genetisk målstyrning" (også kendt som "prædiktiv genetisk diagnostik") er en form for genetisk testning, der forudsiger sandsynligheden for at en person udvikler en bestemt sygdom eller reagerer på en bestemt behandling på grundlag af den persons genetiske information.

Den genetiske målstyrning involverer en undersøgelse af ens gener for at finde specifikke varianter, der kan have en indvirkning på sundheden eller sygeløsheden. Disse varianter kan være relaterede til risikoen for at udvikle en arvelig sygdom, som fx brystkræft eller cystisk fibrose, eller de kan have en indvirkning på svaret på en bestemt behandling, som fx kemoterapi.

Resultatet af en genetisk målstyrning kan hjælpe medicinske fagpersoner med at tilpasse behandlingen til den enkelte patients behov og risici, såvel som at give patienten og deres familie bedre indsigt i sygdomsrisikoen.

Det er vigtigt at bemærke, at genetisk målstyrning ikke altid kan give en entydig svar på, om en person vil udvikle en bestemt sygdom eller hvordan de vil svare på en behandling. Resultaterne skal tolkes i sammenhæng med andre faktorer, såsom familiemedicinsk historie, miljøfaktorer og andre sundhedsfaktorer.

Kloramfenikol-O-acetyltransferas (COAT) är ett enzym som katalyserar aketylering av antibiotikummet kloramfenikol till kloramfenikol-O-acetat. Detta orsakar att kloramfenikol blir inaktiverat och kan inte längre utöva sin bakteriestoppverkan.

Detta enzym förekommer naturligt hos vissa bakterier, som har utvecklat resistens mot kloramfenikol genom att modifiera antibiotikumet så att det blir ineffektivt. När kloramfenikol binder till COAT-enzymet överförs en acetylgrupp från acetyl-CoA till kloramfenikol, vilket leder till bildandet av kloramfenikol-O-acetat som inte har någon antibiotisk verkan.

Detta är ett exempel på ett resistensmekaniskt enzym som kan orsaka bakteriernas resistens mot vissa antibiotika, vilket kan leda till svårbehandlade infektioner och komplikationer i kliniska sammanhang.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

A cell-free system är en definierad miljö utanför levande celler där biokemiska reaktioner kan ske med hjälp av extrakterade intracellulära komponenter, till exempel enbart ribosomer, enzymer eller andra proteiner. Detta möjliggör studier och manipulationer av specifika biologiska processer utan att behöva ta hänsyn till komplexiteten hos hela celler.

Exempel på cell-free system är:

1. In vitro translationssystem: Detta system består av extrakterade ribosomer, tRNA, enzymer och andra proteiner som behövs för att syntetisera protein från mRNA in vitro.
2. PCR (Polymerase Chain Reaction): Även om detta inte är ett proteintranslationssystem, använder man en polymeras, enzymet som kopierar DNA, i en cell-free miljö för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
3. Cell-free glykolys: Genom att extrahera glykolytiska enzymer och substrater från celler kan man skapa ett system där man kan studera energiproduktionen i glykolysen utan att behöva oroa sig för andra cellulära processer.

Cell-free system används ofta inom grundläggande forskning, syntetisk biologi och medicinsk forskning för att studera och utveckla nya terapeutiska strategier.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

"Sekundær immunisering", även känt som "anamnestisk respons" eller "bilstämpelsereaktion", är ett ökat svar på en ytterligare exponering för ett antigen hos en individ som redan har utvecklat primär immunitet mot det aktiva antigenet genom en tidigare exponering eller vaccination.

Vid den sekundära immuniseringen produceras en starkare och snabbare immunologisk respons, vilket innebär att kroppen kan bekämpa infektionen mycket effektivare än vid den första exponeringen. Detta beror på att B-lymfocyter och T-lymfocyter som överlevt från den primära immunresponsen snabbt aktiveras och differensieras till antikroppsproducerande plasmaceller och effektiva cytotoxiska T-celler.

Sekundär immunisering är en viktig del av vaccinationsprogram, eftersom det möjliggör långvarig immunitet mot specifika sjukdomar genom att ge skydd under en längre tidsperiod än vad som kan uppnås med en enda dos av ett vaccine.

"Genetiska mallar", även kända som genetiska blueprints eller grundinstruktioner, refererar till den information som är kodad i varje persons DNA. Detta inkluderar instruktionerna för hur kroppen ska utvecklas, fungera och växa under individens livstid. Genetiska mallar består av sekvenser av baspar (A, T, C, G) som bildar gener, som i sin tur kodar för proteiner eller RNA-molekyler med olika funktioner. Dessa instruktioner kan påverka en persons utseende, förmågor, hälsa och predisposition för vissa sjukdomar. Det är värt att notera att miljöfaktorer och epigenetiska faktorer också kan spela in i hur genetiska mallar uttrycks och påverkar en persons fenotyp.

E1A-associated p300 protein, även känt som EP300 eller E1A binding protein p300, är en typ av proteinfaktor som spelar en viktig roll i celldelningen och cellcykeln. Proteinet binder till E1A, ett protein som produceras av adenovirus, och hjälper till att reglera genuttrycket under virusinfektioner. P300-proteinet är också involverat i transkriptionsfaktorers aktivering och rekrytering till specifika gener, vilket gör att det kan påverka celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Dessutom har p300-proteinet histonacetylasaktivitet, vilket innebär att det kan modifiera histoner och på så sätt påverka strukturen och funktionen av kromatin. Genom att göra detta kan p300-proteinet reglera genuttrycket i cellen.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Transformeringsantigen hos polyomavirus är proteiner som produceras av vissa stammar av polyomavirus och som har förmågan att transformera (omvandla) normala celler till cancerceller under vissa förhållanden. De två viktigaste transformeringsantigenen hos polyomavirus är large T-antigen (LTA) och small t-antigen (STA). Dessa protein kodas av två olika gener på viruset och har förmågan att störa cellcykeln, inaktivera tumörsuppressorgener och orsaka genetisk instabilitet i värdcellen. Transformeringsantigen hos polyomavirus är kända för att vara involverade i patogenesen av vissa typer av cancer, särskilt hos immunosupprimereda individer där virusinfektionen inte kan kontrolleras effektivt av det immunsystemet.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

Viriusinaktivering (eller viruskidning) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där man söker förstöra eller inaktivera en virus' förmåga att infektera och replikera sig i värdceller. Detta kan uppnås genom olika metoder, beroende på vilken typ av virus som behandlas. Några exempel på metoder för viriusinaktivering inkluderar:

1. Fysisk inactivation: Den här metoden använder sig av fysikaliska processer, såsom värme, strålning eller filtrering, för att förstöra viruspartiklar direkt. Till exempel kan hög temperatur (exempelvis 90°C eller högre) eller UV-strålning användas för att desinficera och inaktivera många olika typer av virus.
2. Kemisk inactivation: Den här metoden använder kemiska ämnen, såsom desinfektionsmedel eller antivirala läkemedel, för att förstöra viruspartiklars struktur och funktion. Exempel på kemiska desinfektionsmedel inkluderar etanol, fenoler och kvävehalogener (till exempel klorgas eller hypoklorit). Antivirala läkemedel är specifika för olika virusstammar och fungerar genom att blockera specifika steg i virusets livscykel.
3. Immunologisk inactivation: Den här metoden använder immunförsvaret hos en värdorganism för att känna igen och förstöra viruspartiklar. Det kan uppnås genom vaccination, där man exponerar individen för ett icke-infektiöst antigen som liknar det verkliga viruset, vilket stimulerar immunförsvaret att producera specifika antikroppar och T-celler som kan känna igen och eliminera viruspartiklarna.

Sammanfattningsvis finns det flera olika metoder för att inaktivera eller döda viruspartiklar, inklusive kemiska, fysiska och immunologiska metoder. Valet av metod beror på flera faktorer, såsom typen av virus, miljön där det finns, tillgängliga resurser och önskad effektivitet.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Medicinsk definieras "virusinternalisering" eller "viralt endocytos" som ett förlopp där ett virus fagocyteras (tar upp) av en värdcell genom endocytos, vilket innebär att cellen aktivt tar in extracellulära partiklar i sig själv genom invaginering av cellmembranet. Detta gör viruset möjligt att komma åt intracellulära kompartment och fortsätta sin infektionscykel.

Processen involverar ofta specifika interaktioner mellan virala proteiner på ytan av viruset och receptorer på cellmembranet, vilket leder till att viruset binder till cellen och internaliseras genom endocytos. Efter internaliseringen kan virusets genetiska material frigöras från kapsiden och fortsätta sin replikation inne i värdcellen.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against viruses and toxins by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific sites on the surface of the virus or toxin, preventing them from attaching to and entering host cells. This binding also marks the virus or toxin for destruction by other immune cells. Neutralizing antibodies are an important component of the body's adaptive immune response and can provide immunity against reinfection with the same pathogen. Vaccines often aim to induce the production of neutralizing antibodies as a means of protecting against infectious diseases.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesviridae familjen. Det är en vanlig orsak till infektioner hos människor världen över och kan drabba individer av alla åldrar. CMV-infektionen sprids främst genom direkt kontakt med speichel, urin, blod, sperma eller vaginalsekret från en infekterad person.

När en individ smittas av CMV kan viruset orsaka asymptomatisk infektion eller milda symptom hos de flesta friska vuxna. Men om en gravid kvinnan blir smittad, kan viruset överföras till fostret och orsaka allvarliga skador, inklusive missbildningar, mentala funktionsnedsättningar och dödfödsel.

Även hos immunosupprimerade individer, såsom HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare, kan CMV-infektionen orsaka allvarliga komplikationer som pneumonitis, hepatit, enterit och retinit. Dessa komplikationer kan vara livshotande om de inte behandlas tillfälligt med antivirala läkemedel.

I allmänhet är CMV-infektionen en livslång infektion, vilket betyder att viruset förblir i kroppen även efter att sjukdomen har lött. Men hos de flesta friska individer orsakar inte CMV några ytterligare komplikationer under deras livstid.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

P53-genen, även känd som TP53, är en tumörsuppressorgen som kodar för proteinp53. Proteinet p53 spelar en central roll i cellcykelregleringen och DNA-reparationen. Det fungerar som en transkriptionsfaktor och aktiveras i respons på celldamage, såsom DNA-skador eller onkogena signaler. När p53 är aktiverat, kan det either orsaka cellcykelarrest, initiera reparation av DNA-skadan eller inducera apoptos (programmerad celldöd) för att förhindra reproduktion av skadade celler och potentiella cancerutveckling. P53-genen är en av de mest frekventa muterade generna i cancer, och dess inaktivering eller mutation kan leda till onkogen transformation och tumörutveckling.

Deoxyribonucleoprotein är en kemisk komplex bestående av DNA (deoxiribonukleotider) som är associerat med proteiner. Proteinerna i komplexet kan vara histoner, som hjälper till att packa DNA:t tätt inom cellkärnan, eller andra typer av proteiner som har roller i regleringen av genuttryck och DNA-replikering.

I vissa fall kan termen användas för att beskriva viruspartiklar, där virusgenomet (vanligtvis RNA eller DNA) är kapsiderat med proteiner. I detta sammanhang kallas komplexet ofta virion.

Xenotransplantation är en medicinsk term som refererar till överföringen av celler, vävnader eller organ från ett individuellt djur till en människa. Detta är en aktivt undersökt behandlingsmetod för att möjliggöra organdonation när det saknas lämpliga organ donerade av människor.

De flesta xenotransplantationsexperiment har använt sig av grisorgan, eftersom deras storlek och funktion är relativt lika mänskliga organ. Men det finns också andra djur som har använts i forskning, såsom apor, fåror och kaniner.

Xenotransplantation är ett mycket komplext område inom transplantationsmedicin på grund av den starka immunreaktionen som uppstår när en människokropp tar emot celler, vävnader eller organ från ett annat djur. För att försöka undvika detta använder forskare tekniker såsom genmodifiering och immunsuppressiva behandlingar.

Även om det har genomförts några framgångsrika xenotransplantationsexperiment på djur, finns det fortfarande inga etablerade behandlingsmetoder för människor. Forskningen fortsätter att utvecklas och det är möjligt att xenotransplantation kommer att bli en viktig del av transplantationsmedicinen i framtiden.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.

Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

Bacteriofag PRD1 är en typ av bakteriofag, vilket är ett virus som infekterar och replicerar inne i bakterier. PRD1 är en icosahedral (polyederformad) dsDNA-bakteriofag ( dubbelsträngat DNA) som primärt infekterar escherichia coli (E.coli). Viruspartikeln har en diameter på ungefär 65 nm och innehåller ett 10 kbp stort dsDNA-genom. PRD1 används ofta som ett modellsystem för att studera morfologi, genetik och replikation hos bakteriofager.

Simplexvirus är ett samlingsnamn för två gruppar av herpesvirus som orsakar sjukdomar hos människor: human herpesvirus 1 (HHV-1), även känt som herpes simplex virus typ 1 (HSV-1), och human herpesvirus 2 (HHV-2), även känt som herpes simplex virus typ 2 (HSV-2).

HSV-1 är vanligtvis associerat med små blåsor eller sår runt munnen, läpparna och ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda virusstammarna kan dock orsaka infektioner på vilken del av kroppen som helst. Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med en smittad persons blåsor, sår eller annan infekterad vätska, såsom slem.

Efter att man har blivit smittad etablerar sig virusen i kroppen och kan orsaka återkommande utbrott av symtom under resten av livet. Många personer som är smittade med HSV-1 eller HSV-2 visar dock aldrig några tydliga symtom, men kan ändå sprida viruset till andra.

'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.

Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.

"Zonal centrifugation" är en teknik inom laboratoriemedicin och biologisk forskning som används för att separera olika komponenter i ett heterogent lösningsmedium baserat på deras densitet och storlek.

I denna teknik placeras ett prov, ofta en suspension av partiklar eller celler, i ett speciellt typ av centrifugtub som innehåller ett gradient av olika densiteter, skapad med hjälp av olika typer av kolloidala lösningar. När tuben sedas i en centrifugmaskin skapas en kraft som driver de lägre densiteterna och mindre partiklarna uppåt, medan de högre densiteterna och större partiklarna dras neråt.

Genom att välja lämpliga gradienter och centrifugationskrafter kan man skapa en zon av relativt ren separation av olika komponenter i provet, beroende på deras densitet och storlek. Detta gör tekniken användbar inom många områden, till exempel för att separera olika organeller inuti celler, viruset från värdcellens komponenter eller för att renodla olika typer av celler i en blandning.

I medicinsk kontext kan zonal centrifugation användas för att rena och koncentrera olika biologiska ämnen, såsom virus, exosomer eller cellfraktioner, inför fortsatta analyser som till exempel molekylärbiologi, strukturell biokemi eller immunologi.

En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.

I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

The cell cycle is the process by which a cell grows, replicates its DNA, and divides into two daughter cells. It consists of four distinct phases: G1 phase, S phase, G2 phase, and M phase.

* G1 phase: This is the first gap phase, where the cell grows in size and synthesizes mRNA and proteins needed for DNA replication.
* S phase: This is the synthesis phase, where the cell replicates its DNA to ensure that each daughter cell will have a complete set of chromosomes.
* G2 phase: This is the second gap phase, where the cell continues to grow and prepares for division by checking for any errors in the DNA and producing more proteins and organelles needed for mitosis.
* M phase: This is the mitosis phase, where the cell divides into two daughter cells through a process called cytokinesis. M phase is further divided into prophase, prometaphase, metaphase, anaphase, and telophase, which are the stages of mitosis.

The cell cycle is regulated by various checkpoints that ensure the accurate replication and segregation of DNA, as well as the proper division of the cytoplasm. If any errors are detected during the cell cycle, the cell may undergo apoptosis or programmed cell death to prevent the propagation of abnormal cells.

Enterovirus B, human is a type of virus that belongs to the family Picornaviridae and genus Enterovirus. This virus is known to infect humans and can cause a variety of illnesses, such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, pleurodynia, and acute hemorrhagic conjunctivitis. In rare cases, it can also lead to more serious conditions like meningitis or encephalitis.

Enterovirus B is typically transmitted through direct contact with infected individuals or contaminated objects. The virus can survive for extended periods on surfaces and in water, making it highly contagious. Once inside the body, the virus replicates in the cells that line the gastrointestinal tract and then spreads to other organs via the bloodstream.

Symptoms of an Enterovirus B infection can vary widely depending on the specific type of virus and the individual's age and overall health. In many cases, the infection is mild and may go unnoticed or cause only minor symptoms like fever, sore throat, or rash. However, in some cases, the infection can be more severe and lead to complications such as dehydration, myocarditis (inflammation of the heart muscle), or neurological damage.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently, avoiding close contact with sick individuals, and disinfecting surfaces that may be contaminated with the virus. There is no specific treatment for Enterovirus B infections, but supportive care can help manage symptoms and prevent complications.

'Poly A' är ett vanligt förekommande begrepp inom molekylärbiologi och refererar till en sekvens av adenin-baserade nukleotider som får en RNA-molekyl att bli "polyA-taggad". Detta är en posttranskriptionell modifikation där ett antal adenin-nukleotider (ofta 50–250) fogas till 3'-slutet av en mRNA-molekyl. PolyA-svansen hjälper till att stabilisera mRNA, underlättar transporten av mRNA från cellkärnan till cytoplasman och bidrar till translationsinitieringen.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

Oligopeptider är en typ av peptidmolekyler som består av mellan 2 och 20 aminosyror. De är kortare än polypeptider och proteiner, som har fler än 20 aminosyror. Oligopeptider kan ha biologisk aktivitet och fungera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av immunförsvaret. Exempel på oligopeptider är bradykinin, som har en roll i smärtreaktioner, och oxytocin, ett hormon som frisätts under förlossning och amning.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question and you are asking for a medical definition of "precipitin test."

A precipitin test is a type of immunological assay used to detect the presence of specific antibodies or antigens in a sample. It works by mixing a patient's serum (or other bodily fluid) with a known antigen or antibody, and then observing whether a visible precipitate forms.

In this test, if the patient's serum contains the specific antibody that recognizes the added antigen, the two will bind together to form an insoluble complex, which is visible as a precipitate. Similarly, if the patient's serum contains the specific antigen that recognizes the added antibody, the two will also bind together to form a precipitate.

Precipitin tests are commonly used in diagnostic medicine to identify various infectious diseases, autoimmune disorders, and allergies. They can help doctors determine the presence or absence of certain antibodies or antigens in a patient's body, which can aid in making an accurate diagnosis and developing an appropriate treatment plan.

"Kattsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för alla de sjukdomar och hälsoproblem som kan drabba katter. Detta kan innefatta allt från infektionssjukdomar, parasitangrepp, allergier, hud- och tandsjukdomar till endokina sjukdomar, cancer och neurologiska störningar.

Exempel på vissa vanliga kattsjukdomar är:

1. Upper Respiratory Infections (URI): Detta är en infektionssjukdom som drabbar katter och orsakas oftast av virus, men kan också orsakas av bakterier. Symptomen inkluderar hosta, snuva, näsaflöde och ögonrodnad.

2. Fleas and Ticks: Katter kan drabbas av parasitangrepp som orsakas av flugor, loppor och fästingar. Dessa parasiter kan orsaka irritation, blodförluster och överföra andra sjukdomar till katten.

3. Flea Allergy Dermatitis (FAD): Detta är en allergisk reaktion på bettet från flugor som orsakar klåda, hudinflammation och hudförändringar.

4. Diabetes Mellitus: Katter kan drabbas av diabetes, vilket orsakas av för höga nivåer socker i blodet. Symptomen inkluderar ökad törst, urinering och aptit, samt viktminskning.

5. Renalt insufficiens: Detta är en sjukdom som drabbar katter och orsakas av nedsatt njurfunktion. Symptomen inkluderar ökad törst och urinering, viktminskning och minskad aptit.

6. Cancer: Katter kan utveckla olika typer av cancer, inklusive lymfom, bröstcancer och leukemi. Symptomen varierar beroende på typen av cancer.

7. Artrit: Äldre katter kan drabbas av artrit, vilket orsakas av inflammation i lederna. Symptomen inkluderar svårigheter att röra sig, stelhet och låga energinivåer.

Det är viktigt att hålla katten frisk genom regelbundna veterinärbesök, en hälsosam kost och motion. Om du upptäcker några av de listade symptomen bör du kontakta din veterinär så snart som möjligt för att få behandling och råd om hur du kan hjälpa din katt att bli frisk igen.

Peptidbiosyntese refererer til den proces, hvor flere aminosyrer kombineres for at danne et peptidbindingsmønster og dermed skabe en peptidkæde eller et protein. Denne proces foregår normalt i cellerne under kontrol af ribosomer, som læser genetisk information fra mRNA-molekyler (messenger RNA).

I denne process samles aminosyrerne ved ribosomen, hvor de forbinder sig med hinanden via deres carboxylgrupper og aminogrupper. Dette skaber en peptidbinding mellem dem, og derved dannes en kort eller lang peptidkæde. Når hele proteinet er syntetiseret, bliver det foldet korrekt for at kunne udføre sine funktioner i cellen.

Det skal bemærkes, at der findes andre typer af peptidbiosyntese, som ikke foregår ved ribosomer, men disse er mere specielle og sjældne.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Ebolavacciner är vacciner som har utvecklats för att förebygga sjukdomen ebolavirusinfektion, som orsakas av ebolavirus. Det finns idag två licensierade Ebolavacciner: rVSV-ZEBOV och Ad26.ZEBOV/MVA-BN-Filo.

rVSV-ZEBOV är en levande, rekombinant vaccin som innehåller ett genetiskt modifierat ebolavirus-protein. När vaccinet ges till en individ producerar deras kropp ett starkt immunsvar mot ebolavirus, vilket ger skydd mot sjukdomen. Denna typ av vaccin har visat sig vara effektiv i kliniska prövningar och har använts under utbrott av ebolavirusinfektion i Afrika.

Ad26.ZEBOV/MVA-BN-Filo är en tvådos vaccinkombination som innehåller två olika virusvektorer som bär på genetiskt modifierade ebolavirus-proteiner. Den första dosen, Ad26.ZEBOV, ger ett initialt immunsvar och den andra dosen, MVA-BN-Filo, ges ungefär åtta veckor senare för att stärka och förlänga immuniteten. Denna typ av vaccin har också visat sig vara effektiv i kliniska prövningar.

Båda vaccinerna har visat sig vara säkra och effektiva i kliniska prövningar, men det kan fortfarande finnas risker och biverkningar som är associerade med deras användning. Det är viktigt att diskutera dessa risker och fördelar med en läkare innan man får vaccinering.

I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

Astrovirusinfektioner definieras som en infektion orsakad av astrovirus, ett virus som tillhör familjen Astroviridae och som är en vanlig orsak till diarré och mag-tarmbesvär, särskilt hos barn. Viruset sprids ofta via kontaminerade födoämnen eller vattenkällor samt direkt mellan människor genom personligt kontakt. Symptomen på en astrovirusinfektion kan inkludera illamående, kräkningar och diarré, och de tenderar att vara mildare än vid andra virala mag-tarminfektioner som till exempel rotavirusinfektioner. Astrovirusinfektioner är vanligtvis självläkande och behöver inte behandlas med antibiotika, men det kan vara viktigt att dricka tillräckligt med vätska för att undvika dehydrering.

Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.

SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).

Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.

Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.

'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.

Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.

Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.

RNA-spjletting (også kalt RNA-splejsning) er en biokjemisk proces, der foregår i celler under transkriptionen af DNA til mRNA. Under denne proces klippes og limes forskellige dele af det originale RNA-molekyle sammen på ny, hvilket resulterer i et modificeret mRNA-molekyle, der kan oversættes til protein.

Under RNA-spjlettingen identificeres og fjerner man specielle sekvenser kaldet introner fra det oprindelige RNA-molekyle, som ikke skal være med i det endelige mRNA-molekyle. De resterende dele af RNA-molekylet, kaldet exoner, klippes og limes sammen på ny for at danne det endelige mRNA-molekyle.

Denne proces er vigtig for at sikre at det rigtige protein bliver syntetiseret fra et givent gen, da intronerne ofte ikke har nogen funktion i proteinsyntesen og kan påvirke proteinet negativt hvis de inkluderes. RNA-spjletting er en kompleks proces, der involverer flere forskellige enzymer og reguleringsmekanismer for at sikre at den foregår korrekt.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.

'TATA-box' er en betegnelse for en specifik sekvens af DNA-baser, der findes i promotorregionen af eukaryotiske gener. Denne sekvens er en cis-aktivator, som spiller en vigtig rolle i initieringen af transkriptionen af genetisk information til RNA. TATA-boksen består af et område med ca. 25 baser, hvoraf de 6 er meget konservative og typisk har sammensætningen TATAA/TATAAG. Denne sekvens dannes som en loop, der kan binde til transskriptionsfaktorer, herunder TBP (TATA-binding protein), hvilket resulterer i at RNA-polymerase II kan binde sig og starte transkriptionen.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

E2F-transkriptionsfaktorer är en grupp av transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i celldelning och cellcykelkontroll hos eukaryota celler. De aktiveras av signalsubstanser och binder till specifika DNA-sekvenser för att reglera genuttrycket av gener involverade i celldelning, DNA-reparation och apoptos (programmerad celldöd). E2F-transkriptionsfaktorerna delas in i två kategorier: aktivatorer och inhibitorer. Aktivatorerna stimulerar genuttrycket medan inhibitorerna dämpar det. Avvikelser i E2F-transkriptionsfaktorsystemet har visats vara involverade i cancersjukdomar.

Visceral leishmaniasis, även känt som kala-azar, är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av parasiten Leishmania donovani eller Leishmania infantum. Den angriper huvudsakligen den retikuloendoteliala systemet, inklusive levern, mjälten och benmärgen.

Typiska symtom innefattar feber, viktminskning, anemi, leversvullnad, mjältinflammation och lymfknutor som ökar i storlek. Utan behandling kan sjukdomen vara dödlig. Behandling innebär vanligen antiparasitära läkemedel som administreras under en längre tidsperiod för att eliminera parasiten fullständigt.

Mamastrovirus är ett släkte inom familjen Astroviridae och omfattar virus som infekterar olika däggdjursarter, inklusive människor. Mamastrovirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polaritet RNA-genom som kodar för strukturella och nötkreaturspecifika proteiner. Viruset sprids främst genom fekalt-oral route och kan orsaka diarré, mag-tarmbesvär och i vissa fall respiratoriska symptom hos drabbade individer.

Osteosarcoma är en malign (cancerartad) ben tumör som karaktäriseras av abnormalt celldelning och celldifferentiering, vilket leder till att osteoid (benvävnad i ett tidigt stadium av utvecklingen) bildas inuti tumören. Detta ger upphov till benliknande vävnad som är ovanlig och fungerar inte på samma sätt som normalt ben. Osteosarkom tenderar att drabba snabbväxande benvävnader, oftast i områden nära tillväxtplattorna hos unga individer under puberteten eller äldre vuxna med skelettrelaterade sjukdomar som Pagets sjukdom. Tumören kan vara extremt smärtsam och leda till svullnad, rodnad och varmhet i det drabbade området. Osteosarkom metastaserar ofta tidigt till lungorna eller andra ben, vilket gör att den kan vara svår att behandla och har en relativt hög dödlighetsgrad. Behandlingen innefattar vanligen kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella resterande cancerceller.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

Transkriptionsfaktor DP, också känd som DP-1 eller E2F dimerization partner, är en typ av transkriptionsfaktor som bildar komplex med andra transkriptionsfaktorer för att reglera genuttryck. DP-1 bildar ofta komplex med E2F-transkriptionsfaktorer och hjälper till att kontrollera celldelning och cellcykelreglering. DP-1 binder till DNA genom sin domän för DNA-bindning, och den kan agera som en aktivator eller repressor av transkription beroende på vilken E2F-transkriptionsfaktor det bildar komplex med. Transkriptionsfaktor DP har också visat sig spela roller i cellulär differentiering och apoptos.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Inom medicinsk kontext, kan "försvarspersonal" referera till personer som är anställda eller tjänstgör inom militära organisationer och som har fått speciell utbildning och träning för att hantera olika former av skador och medicinska situationer i strids- eller kriszoner. Deras uppgifter kan omfatta att ge akut vård, stabilisera patienter med allvarliga skador, administrera läkemedel och genomföra basic life support (BLS) eller advanced cardiac life support (ACLS).

Försvarspersonal kan vara specialiserade inom olika områden som fältmedicin, trauma-vård, sjukvårdslogistik och psykisk hälsa. Deras huvudsakliga mål är att skydda, förhindra och behandla skador och sjukdomar bland soldater och civilbefolkning i konfliktzoner eller under katastrofer.

I'm sorry for the confusion, but "Polylysin" is not a medical term or a commonly used concept in medicine. Polylysine is a synthetic polymer of the amino acid lysine, which is often used in laboratory research and biochemical applications as a linker or anchor molecule. It does not have a specific relevance to human health or disease.

Mikrobiell genetik refererer til studiet af arvemåden hos mikroorganismer, såsom bakterier, svampe og virus. Denne disciplin undersøger de genetiske mekanismer, der styrer mikroorganismernes vækst, reproduktion, metabolisme, patogenese og resistance overfor lægemidler. Mikrobiell genetik har været afgørende for at forstå de molekylære mekanismer, der styrer infektioner og sygdomme, samt udviklingen af nye strategier til forebyggelse, diagnostik og behandling af infektionssygdomme.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för arten som kallas västlig schimpans. Det är en art i familjen hominider och nära släkt med människan (Homo sapiens). Västlig schimpans lever naturligt i regnskogar i Väst- och Centralafrika. De har en hög grad av fysisk likhet med människor, bland annat går de på två ben när de är i uppriktad ställning. Västlig schimpans är hotad på grund av habitatförlust och jakt.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

'Viral tropism' refererar till förmågan hos ett virus att infektera och replikera i specifika celler eller typer av värdkroppar. Detta bestäms av interaktionerna mellan virala proteiner och värddcellens receptorer, som behövs för att virus ska kunna binde till och tränga in i cellen. Viral tropism kan variera mellan olika virusstammar och kan påverka sjukdomens allvar och spridning.

Läs mer om vaccin för hund i Sverige och hur ofta hunden ska vaccineras. ... Vaccination av din hund skyddar mot sjukdomar som kan vara väldigt allvarliga. ... Det är en smittsam leverinflammation som orsakas av hundens adenovirus typ 1. Viruset kan orsaka allvarliga skador i framför ... Vaccinera hund mot rabies Om du ska resa utomlands med din hund utsätts den för helt andra risker än hemma i Sverige. ...
Sjukdomen orsakas av adenovirus typ 1 och det förekommer bland hunddjur i hela världen. Smittan överförs dels genom kontakt med ... Hund-TV-tabl Medverka sj lv. Hundforum. Rastplatsen. Hundannonser. F retagsannons. T vlingar. Hundkalender. Bloggtoppen. Bilder ... Smittsam leverinflammation - L sv rd artikel om hund och hundar p Vovve.net ...
Infektion hos hund med bakterien Anaplasma phagocytophilum är vanligt i Sverige, men infektionen orsakar oftast inga symtom. Om ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ... hund Infektion hos hund med bakterien Anaplasma phagocytophilum är vanligt i Sverige, men infektionen orsakar oftast inga ... Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en ...
Lär dig om symtomen för influensa hos hundar och vad du kan göra för att skydda din hund från denna sjukdom. ... är aldrig roligt att se sin kära hund sjuk. ... vet också att dessa sjukdomar kan vara orsakade av adenovirus ... Titta på din hund och se om den har svårt att andas. Om din hund gör visslande ljud när den andas och hostar så är det troligt ... Skydda din hund mot influensa. Som du ser är symtomen på denna virusinfektion inte alls särskilt trevliga för din hund. Det är ...
Allt för din hund och övriga gästers skull. Örje salming. *öronmärkt eller chippad samt registrerad hos Jordbruksverket. * ... Dog vaccination schedules for puppies generally look like this: *DAP (Distemper, Adenovirus/Hepatitis, Parvovirus. Sometimes ... Vid kan vägra att ta emot hunden om den visar tecken på smittsamma En hund som deltar i olika slags hundevenemang bör ha ett ... Vid kan vägra att ta emot hunden om den visar tecken på smittsamma En hund som deltar i olika slags hundevenemang bör ha ett ...
Endast DU och EN hund vistas i poolen samtidigt.. • Som hundägare är du alltid ytterst ansvarig för din hund!. • I och utanför ... Resterande fall av kennelhosta orsakas av andra virusinfektioner t ex adenovirus, eller av bakterier och mycoplasma. Man kan ... Endast DU och EN hund vistas i poolen samtidigt.. • Som hundägare är du alltid ytterst ansvarig för din hund!. • I och utanför ... Tid i poolen är 45 minuter sim, 15 min torkning av hund, och återställning i poolrummet.. • Hund duschas av innan och efter bad ...
Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
De nya vaccinerna kommer inte att ersätta det nuvarande MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund för barn, säger Ylä- ... Transportviruset är ett adenovirus som är ofarligt för människor och som transporterar koden för ytproteinet i genen in i ...
Köp av hund. *Resa utomlands med hund*Förebyggande åtgärder inför resa med hund ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
Skabb hos hund kan ge tillfällig klåda hos människa, men dessa kvalster förökar sig inte hos människa. ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ... hund och katt. I sällsynta fall ses fall hos häst, men det var vanligare förr. Endast ett nytt fall har rapporterats under de ...
Köp av hund. *Resa utomlands med hund*Förebyggande åtgärder inför resa med hund ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
Rubella (röda hund). *Salmonella. *SARS-CoV-2, Influensa A & B, RSV (luftvägspanel virus) ... Adenovirus (antigen). *ADNasB. *Amöbadysenteri, entamöba-histolytica dispar. *Anaplasma - ehrlichia. *Anti-ds-DNA ...
Adenovirus enterit * Pediatrisk ebolavirussjukdom * Infektiös mononukleos hos barn * tuberkulös pleurit hos barn ...
Smittsam leverinflammation hos hund, HCC, orsakas av ett virus. Infektionen är ovanlig i Sverige tack vare att hundarna här har ... HCC orsakas av ett adenovirus och hundar i alla åldrar kan bli infekterade, men valpar drabbas oftast hårdast. Smittspridningen ... HCC (smittsam leverinflammation hos hund). *Hund. Smittsam leverinflammation hos hund, HCC, orsakas av ett virus. Infektionen ... Hund som inte äter. Medan det är vanligt att olika hundar är olika matglada, är det inte normalt att de inte vill äta alls ...
Resultatet svaras ut som påvisat/ej påvisat Aktuella djurslag Hund, katt Vad ingår i analysen? Stöd och råd vid provtagningen. ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
Renee Nyberg Hund. Renee Nyberg Instagram. Renee Nyberg David Hellenius. Renee Nyberg ålder. Renee Nyberg Sommarstuga. Renee ... Carola Häggkvist Längd; Renee Nyberg Längd; Willy Silberstein Familj; Petra Mede Längd; Adenovirus Rokote; Ihme Ja Kumma Sanat ...
Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ... Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en ... Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en ... Infektion hos hund med A. vasorum förekommer i stora delar av världen. I Europa är infektionen endemisk i ett flertal områden. ...
Dessa vacciner kan antingen använda levande som vaccinet mot påssjuka, mässling och röda hund, försvagat virus eller dödade, ... Sputnik V COVID-19-vaccin ( Ryska tillverkade). Vaccinet består av två komponenter med två olika adenovirus-vektorer, rAd26 ...
Köp av hund. *Resa utomlands med hund*Förebyggande åtgärder inför resa med hund ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
Köp av hund. *Resa utomlands med hund*Förebyggande åtgärder inför resa med hund ... Adenovirus (ekvint adenovirus) hos häst. *Afrikansk hästpest. *Afrikansk svinpest. *Aktinos hos får ...
  • Därefter beror det fortsatta behovet av vaccination på smittläge och hur mycket kontakt din hund har med andra hundar. (trygghansa.se)
  • Lär dig om symtomen för influensa hos hundar och vad du kan göra för att skydda din hund mot denna sjukdom. (myanimals.com)
  • Så om andra hundar i parken, veterinären eller andra platser din hund besöker har influensa, är det mycket troligt att de även smittar din hund. (myanimals.com)
  • När vi promenerar med din hund, aktiverar den utomhus eller sköter om den inne i hotellet, så är din hund aldrig tillsammans med andra hundar. (dromgardenshundhotel.se)
  • Vid inackordering av flera hundar från samma familj i samma rum, betalas fullt pris för hund ett, därefter halva beloppet för hund två. (dromgardenshundhotel.se)
  • Direkt spridning från hund eller katt till människa förväntas inte. (sva.se)
  • Info om Vi vill att man tar med sitt vaccinationsintyg till HD-träffarna, har man redan Om du vill importera en hund, katt eller iller från ett av EU-ländernas I passet för sällskapsdjur eller ett annat vaccinationsintyg skall det finnas Tänk även på att när ni lämnar på pensionat att man skyddar sin hund mot fästingar. (web.app)
  • Sarcoptesskabb (Sarcoptes scabiei) har beskrivits hos över 100 slags däggdjur, till exempel räv, varg, lo och vildsvin, men också gris, hund och katt. (umbraco.io)
  • Det är en smittsam leverinflammation som orsakas av hundens adenovirus typ 1. (trygghansa.se)
  • Sjukdomen orsakas av adenovirus typ 1 och det förekommer bland hunddjur i hela världen. (vovve.net)
  • Infektion hos hund med bakterien Anaplasma phagocytophilum är vanligt i Sverige, men infektionen orsakar oftast inga symtom. (sva.se)
  • Bakterien infekterar neutrofiler och vävnader men patogenesen i de fall A. phagocytophilum orsakar sjukdom i hos hund är inte helt klarlagd. (sva.se)
  • Om du ska resa utomlands med din hund utsätts den för helt andra risker än hemma i Sverige. (trygghansa.se)
  • Om du badar din hund hemma, gör det med varmt vatten och torka den så torr som möjligt. (myanimals.com)
  • Man vet också att dessa sjukdomar kan vara orsakade av adenovirus typ 2, vilket också är orsaken till kennelhosta. (myanimals.com)
  • Det är även mycket viktigt att se över hygienen på de platser som din hund vanligtvis tillbringar tid på, eftersom denna sjukdom är mycket smittsam . (myanimals.com)
  • Smittsam leverinflammation hos hund, HCC, orsakas av ett virus. (anicura.se)
  • En hund som bär på smittan kan urskilja virus i urinen, och viruset kan sedan överleva många månader i skog och mark eller i inomhusmiljön, i exempelvis förorenade filtar och matskålar. (anicura.se)
  • Dessa vacciner kan antingen använda levande som vaccinet mot påssjuka, mässling och röda hund, försvagat virus eller dödade, inaktiverade virus, såsom influensavacciner. (xn--framtidsvrd-58a.se)