Aklorhydri
Anemi, perniciös
Vipom
Parietalceller, gastriska
Gastriner
Zollinger-Ellisons syndrom
Magsaft
Mukolipidoser
Magsäck
Magslemhinna
Saltsyra
Encyklopedier, principer
Reumafaktor
Crohns sjukdom
Knölros
Pyoderma gangrenosum
Matsmältningssystemet
Aklorhydri är ett medicinskt begrepp som betyder att en person saknar produktion av saltsyra i magsäcken. Saltsyran produceras normalt av magceller, och den hjälper till att bryta ned maten och döda bakterier. Aklorhydri kan orsaka symptom som sura uppstötningar, illamående och magsmärtor, eftersom magsäcken istället producerar för mycket alkalisk vätska. Detta kan också leda till problem med näringsupptaget och ökad risk för infektioner i mag-tarmkanalen. Aklorhydri kan vara ett tecken på sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar, gastrit eller magcancer.
Pernicious anemia is a specific type of vitamin B12 deficiency anemia that is caused by an autoimmune process leading to poor absorption of vitamin B12 from food. The condition is characterized by the presence of antibodies against intrinsic factor, a protein produced in the stomach that is necessary for vitamin B12 absorption.
The lack of vitamin B12 leads to impaired production of red blood cells, which can result in symptoms such as fatigue, weakness, pale skin, shortness of breath, and neurological problems like numbness or tingling in the hands and feet. If left untreated, pernicious anemia can lead to serious complications, including nerve damage and cognitive impairment.
Treatment typically involves vitamin B12 replacement therapy, either through oral supplements or regular injections of the vitamin. It is important to diagnose and treat pernicious anemia early to prevent long-term complications.
'Vipom' är ett medicinskt förkortat begrepp som står för "vagus nerve stimulation" (VNS), vilket är en behandlingsmetod som används vid vissa neurologiska tillstånd, såsom epilepsi och depression. VNS innebär att en liten neurostimulator placeras under huden i bröstet och kopplas till vagusnerven i halsen. Neurostimulatorn skickar elektriska impulser till vagusnerven, vilket kan hjälpa att reglera aktiviteten i hjärnan och på så sätt minska symtomen hos patienter med epilepsi eller depression.
Den exakta mekanismen bakom hur VNS fungerar är inte fullständigt klarlagd, men man tror att den kan påverka olika delar av det centrala nervsystemet och på så sätt hjälpa till att minska epileptiska anfall eller ställa emot depression. VNS behandlingen är vanligen en återstående behandlingsmetod som används när andra behandlingsalternativ har visat sig vara otillräckliga.
Parietalceller, elleroxyntiska celler, är en typ av cell som finns i den magzinna (fundus och corps) i magsäcken. Dessa celler har en viktig funktion i magsäckens sekretoriska aktivitet genom att producera intrinsic factor och klorgaser, vilket är nödvändigt för absorptionen av vitamin B12 och den kemiska brytningen ner av föda.
Intrinsic factor är ett protein som hjälper till att absorbera vitamin B12 i tunntarmen, medan klorgasen deltar i surhetsregleringen i magsäcken genom att konvertera inert gasen koldioxid till en sur lösning av saltsyra. Detta skapar den sura miljön som behövs för att magenszymaser ska fungera optimalt och bryta ner födan.
Parietalcellerna är polära celler med två typer av membran: basolateralt membran, som gränsar till blodkärlen, och apikalt membran, som gränsar till magsäckslumen. De har en rikultrastruktur med mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum och sekreterande granuler. Dessa strukturer är involverade i syntesen och transporten av intrinsic factor och klorgaser.
I klinisk sammanhang kan parietalceller vara drabbade av sjukdomar som till exempel autoimmuna gastrit, där antikroppar bildas mot parietalcellerna och/eller intrinsic factor, vilket leder till förlust av dess funktion. Detta kan leda till anemi orsakad av vitamin B12-brist och hypokaliemi (låga potasievärden).
'Gastrin' är ett hormon som produceras i mag- och tarmkanalen hos djur, inklusive människor. Det utsöndras främst från G-celler i magmuskelns slemhinna, men även från endokrina celler i tarmens slemhinna.
Gastrin har som funktion att stimulera sekretionen av saltsyra (HCl) och enzymer från magsäckens slemhinnsdrüser (de så kallade chiefcellerna). Det gör detta genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet hos de drüsscellerna, vilket leder till en ökad aktivitet av protonpumpen i dessa celler och därmed en ökad sekretion av saltsyra.
Gastrin spelar också en viktig roll för att reglera magsäckens muskelkontraktioner (motilitet) och kan påverka aptiten genom att stimulera släppning av hungerhormonet ghrelin.
Överskott av gastrin i kroppen kan leda till överproduktion av saltsyra, vilket kan orsaka magbesvär som exempelvis magsår.
Zollinger-Ellison-syndromet (ZES) är ett sällsynt endokrint tillstånd som kännetecknas av gastrinom, en neuroendokrin tumör (NET) som producerar höga nivåer av hormonet gastrin. Tumören kan vara belägen i bukspottkörteln eller annorstädes i kroppen, till exempel i tarmen eller levern.
Då gastrinet cirkulerar i kroppen stimulerar det magcellernas sekretion av magsyra, vilket leder till överproduktion av magsyra (hyperklorhydri). Den överskottet magsyran kan orsaka ulcerationer och inflammation i mag-tarmkanalen, särskilt i duodenum och jejunum.
Symptomen på ZES innefattar ofta buksmärtor, diarré, illamående och kräkningar. Till följd av den ökade magsyran kan patienter också utveckla symptom orsakade av malabsorption, såsom viktminskning, näringsbrist och osteoporos.
ZES behandlas vanligen med protonpumpshämmare (PPIs) som minskar magsyrasekretionen. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna tumören eller reducera dess storlek.
'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.
Medicinskt talat betyder "magsyra" vanligtvis för lågt pH-värde i maginnehållet. Magensaft är normalt mycket surt med ett pH på mellan 1 och 3, vilket orsakas av produktionen av saltsyra (HCl) i magcellerna. Nedsatt magfunktion eller vissa mediciner kan påverka denna syraproduktion och leda till ökad pH i maginnehållet, även kallat hypokaliemi. För lågt pH i magen kan orsaka symptom som illamående, kräkningar och smärta. Långvarig höjd pH kan också leda till allvarliga komplikationer som magitillväxt eller malabsorption av näringsämnen.
Mukolipidoser är en grupp genetiska sjukdomar som orsakas av brist på vissa enzymer som behövs för att bryta ned specifika proteiner och lipider (fett) i kroppen. Detta leder till en ansamling av dessa ämnen i olika delar av kroppen, inklusive levern, benmärgen, hjärnan och andra organ.
Det finns flera olika typer av mukolipidoser, men de vanligaste är:
1. I-cellsjukan (MLI): Denna typ karaktäriseras av en brist i enzymet N-acetylglukosamin-1-fosfotransferas, vilket leder till ansamlingar av glykosaminoglykaner och lipider i cellerna.
2. II-cellsjukan (MLII): Denna typ karaktäriseras av en brist i enzymet hexosaminidase-A och B, vilket leder till ansamlingar av glykosaminoglykaner och lipider i cellerna.
3. III-cellsjukan (MLIII): Denna typ karaktäriseras av en brist i enzymet sulfatid-alfa-glukosidas, vilket leder till ansamlingar av glykosaminoglykaner och lipider i cellerna.
Symptomen på mukolipidoser kan variera beroende på typen och allvarlighetsgraden av sjukdomen, men de vanligaste symptomen inkluderar skelettförändringar, hjärnskador, lever- och njurproblem samt andningssvårigheter.
Mukolipidoser är ärftliga sjukdomar som orsakas av defekta gener och kan diagnostiseras genom genetisk tester och enzymatiska analys. Behandlingen inkluderar ofta stödjande vård för att hantera symtomen, men det finns inga kända botemedel för sjukdomarna.
Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.
'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.
Medicinskt talar man om saltsyra när man referring to hydroklorisk syra (HCl), som är en stark mineralacid som bildas naturligt i kroppen och ingår bland annat i magsaften. Den hjälper till att bryta ned maten och aktivera enzymer under matsmältningen.
I medicinska sammanhang kan saltsyra användas för att behandla exempelvis magkatarr, då det hjälper att neutralisera den överskott av magsyra som orsakar besvären. Det sker vanligtvis genom att inta en lösning med saltsyra i vatten före maten.
Det är viktigt att notera att för höga nivåer av saltsyra kan vara skadliga för kroppen, och därför bör användningen av saltsyra under medicinsk behandling alltid övervakas av en läkare.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Reumatoidfaktorn (RF, Reumafaktor) är ett antikroppstyp som produceras av vissa individer och kan vara förhöjt i blodet. Det är vanligtvis kopplat till reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar smärta, inflammation och skada i lederna. Reumatoidfaktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan påträffas hos en liten andel friska individer eller hos personer med andra autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Dess funktion är att aktivera komplementproteiner, vilket kan leda till inflammation och skada i kroppen. Det är värt att notera att endast en minoritet av de som har ett förhöjt RF utvecklar reumatoid artrit.
Duodenoskopi är en endoskopisk undersökningsmetod där man använder ett flexibelt, böjligt teleskop, duodenoskopet, för att undersöka tolvfingertarmen (duodenum) och papillan som leder in till gallgången och bukspottkörtelns utförsgång.
Duodenoskopet är ungefär 1 meter långt och har en diameter på cirka 1 cm. På den yttre spetsen finns det en liten kamera som sänder bilder till ett monitor, så läkaren kan se strukturerna inne i kroppen. Duodenoskopet har också verktyg som gör det möjligt att ta biopsier (små prov), avlägsna polypers och utföra andra terapeutiska procedurer.
Duodenoskopi används ofta för att undersöka symptom såsom magsmärtor, illamående, kräkningar, blod i avföringen eller för att diagnostisera och behandla sjukdomar som gallsten, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), pankreatit och cancer.
Crohn's disease is a type of inflammatory bowel disease (IBD) that can affect any part of the gastrointestinal tract, from the mouth to the anus. It is a chronic condition characterized by inflammation, which can lead to symptoms such as abdominal pain, diarrhea, fatigue, weight loss, and malnutrition.
The exact cause of Crohn's disease is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and immune system factors. The condition often presents with skip lesions, which means that areas of normal tissue are interspersed between areas of inflammation. This can make the diagnosis and treatment of Crohn's disease challenging.
There is currently no cure for Crohn's disease, but various treatments can help manage symptoms and reduce the frequency and severity of flare-ups. Treatment options may include medications such as anti-inflammatory drugs, immunosuppressants, and biologic therapies, as well as surgery in some cases.
If you suspect that you or someone you know may have Crohn's disease, it is important to seek medical attention from a healthcare professional for proper diagnosis and treatment.
Knölros (medicinsk beteckning: Osteochondrosis dissecans, OCD) är en sjukdom som drabbar broskflor på leder och kan orsaka små bräckliga benbitar att lossna från ledytan. Detta sker oftast hos ungdomar under tillväxtperioden och kan ge upphov till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan knölros behöva opereras för att förebygga fortsatt skada eller artrit.
Pyoderma gangrenosum (PG) är en sällsynt, icke infektiös hudsjukdom som karaktäriseras av plötslig uppkomst av små blåsor eller sår (ulcerationer) som snabbt ökar i storlek och kan bli mycket stora. Sårerna tenderar att vara extremt smärtsamma, djupa och kan innehålla gula, nekrotiska (döda) vävnader. De flesta fallen av PG uppstår spontant, men det finns också fall där sjukdomen utvecklas som en komplikation till en underliggande sjukdom eller behandling.
PG är ofta associerad med systemiska sjukdomar såsom inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), rheumatoid arthritis, hepatit, diabetes och blodcancer. Den kan också uppkomma som en komplikation till vissa mediciner eller kirurgiska ingrepp.
Sjukdomen är kännetecknad av en överdriven immunrespons och inflammation i huden, men dess exakta orsaker är fortfarande okända. Behandlingen av PG innefattar ofta systemiska mediciner som steroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier för att kontrollera inflammationen och underlätta läkningen av sårerna.
'Matsmältningssystemet' är ett samlingsbegrepp för de organ och processer som bryter ner föda till näringsämnen, som kan absorberas och användas av kroppen. Detta inkluderar mun, tunga, svalg, magsäck, tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (jejunum och ileum) och tjocktarm (colon och rectum). Även levern, bukspottkörteln och gallblåsan är viktiga delar av matsmältningssystemet eftersom de hjälper till med att bearbeta och fördela näringsämnena.
I matsmältningssystemet bryts födan ner mekaniskt genom käkarnas, tarmarnas och musklerna i mag-tarmkanalen samt kemiskt genom enzymer som produceras av bukspottkörteln och gallblåsan. När födan är tillräckligt finfördelad kan näringsämnena absorberas genom tjocka tarms epitelceller och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen för att användas som energi eller byggmaterial.
Översatt från engelska:
'The digestive system' is a collective term for the organs and processes that break down food into nutrients that can be absorbed and used by the body. This includes the mouth, tongue, esophagus, stomach, small intestine (duodenum, jejunum and ileum) and large intestine (colon and rectum). The liver, pancreas and gallbladder are also important parts of the digestive system because they help process and distribute nutrients.
In the digestive system, food is mechanically broken down by the jaws, muscles in the gastrointestinal tract, and enzymes produced by the pancreas and gallbladder. Once the food is adequately broken down, nutrients can be absorbed through the epithelial cells of the small intestine and transported via the bloodstream to different parts of the body for use as energy or building materials.
'Mag-tarmsystemet' er en betegnelse for det samlede digestive system, der inkluderer munden, spiserøret, maven, tarme, leveren, galdeblæren og bugspytkirtlen. Dette system har ansvaret for at fordøje maden, absorbere næringsstofferne og udskille affaldsstoffer.
Maven er en muskelholdig sak, der modtager maden fra spiserøret og indleder fordøjelsesprocessen ved at sekretere mavesaft, som indeholder enzymer, der bryder ned proteiner. Maven også gemme maden i en periode, så den kan fordøjes bedre.
Tarme er et system af hulrum og rør, der strækker sig fra mavesækkens udgang til anus. De fleste af tarmerne har en indvendig overflade, der er dækket med små fold, som øger overfladen, så organismen kan absorbere næringsstofferne bedre. I tarmene findes også mange forskellige typer af bakterier, som hjælper til at fordøje maden yderligere.
Leveren og galdeblæren er to vigtige organer, der hjælper med at fordøje fedtstoffer. Leveren producerer galdesaft, som indeholder salte og stoffer, der hjælper med at opløse fedtstofferne, så de kan absorberes i tarmene. Galdeblæren lagrer galdesaften og udskiller den ind i tolvfingertarmen, når organismen spiser.
Bugspytkirtlen er et andet vigtigt organ, der producerer enzymer, som hjælper med at fordøje kulhydrater, proteiner og fedtstoffer. Bugspytkirtlen udskiller også insulin, et hormon, der regulerer blodsukkeret i organismen.
Sammen arbejder disse organer for at fordøje maden og absorbere næringsstofferne, så organismen kan vokse og fungere korrekt. Hvis der er problemer med et af disse organer, kan det have en betydelig indvirkning på organismens helbred og livskvalitet.
Aklorhydri
Magsäck
Aklorhydri - Wikipedia
Tyreoideasjukdomar | Läkemedelsboken
Crohns sjukdom - Wikipedia
Irritabel tarm - Wikipedia
Köp Japol Myntaolja, orala droppar 10 ml på apotea.se
Brist2
- Aklorhydri är brist på saltsyra i magsäcken. (wikipedia.org)
- [ 2 ] Brist på saltsyra kallas aklorhydri . (wikipedia.org)
Saltsyra1
- Aklorhydri innebär i sig själv alldeles bestämda risker då en magsaft utan saltsyra inte, eller endast ofullständigt, kan bearbeta födan. (wikipedia.org)