En stor klass organiska föreningar med radikalen -CHO, som oxideras till syror och reduceras till alkoholer. Aldehyder anges med prefixen oxo- eller formyl-, eller med suffixen -al, -dial, -trial osv.
Fosforamidon är ett starkt nervgift som används inom medicinen som lokalbedövningsmedel vid kirurgiska ingrepp. Det verkar genom att störa signalsubstanser i nervceller, vilket orsakar en temporär muskelrelaxering och förlust av känsel i det behandlade området. Användning av fosforamidon är begränsad på grund av dess höga toxicitet och potentialen att orsaka allvarliga biverkningar, inklusive andningsstillestånd och hjärtstopp.
I en enkel medicinsk definition är propanol ett slags alkohol som används inom medicinen, särskilt inom farmaceutisk industri. Propanol är en sekundär alkohol med kemisk formel C3H7OH och förekommer naturligt i vissa växter och djur.
Benämning på föreningar med gruppen CH2=CHCH2-. Finns i bl a vitlök och senapsolja.
'Rök' kan definieras som den luftburna blandningen av partiklar och gaser som produceras när tobak eller andra ämnen förbränns.
Inflammation i urinblåsan. Syn. cystit.
Carbonylering av protein refererar till en kemisk reaktion där ett protein modifieras genom att en karbonylgrupp (ett kol-dubbelbindningsgrupp med en syreatom) introduceras i aminosyraresten eller sidokedjan. Denna typ av modifikation kan orsakas av olika faktorer, inklusive oxidativ stress, glykation och interaktion med aldehyder från exogen källa. Carbonylering av protein har visats påverka proteinstruktur, funktion och stabilitet, och har associerats med åldrande och flera patologiska tillstånd som neurodegenerativa sjukdomar, diabetes och cancer.
Kovalenta anslutningar mellan mutagena kemiska ämnen och DNA. Sådana kopplingar aktiverar reparationsprocesser i DNA och kan, om reparation inte ägt rum före replikation, leda till utbyte eller bortfall av nukleotider och omkastningar i kromosomerna.
En sulfhydrylförening som används för att förhindra urotelial förgiftning genom inaktivering av metaboliter av antitumörmedel, så som ifosfamid eller cyklofosfamid.
Ett vitt, kristallint pulver som används som slemlösande medel vid komplementerande behandling av luftvägssjukdomar för att minska slemmets seghet och underlätta avlägsnandet av det. Det tillförs geno m droppar eller spray. Det har också visat sig ha antiviral verkan hos HIV-patienter genom att med reaktiva syreintermediärer hämma virusstimuleringen.
Peroxiredoxin III är ett antioxidantt protein som skyddar celler från skada orsakad av väteperoxid och andra reaktiva syremolekyler. Det är specifikt lokaliserat till mitokondrien, där det spelar en viktig roll i att reglera oxidativ stress och underhålla celldelning och differentiering.
Har en ovanlig och selektiv cytotoxicitet för vaskulär glatt muskulatur hos hundar och råttor. Används för experimentella studier av kärlskador, hjärtmuskelfibros och dekompensation.
"Luftförorenande ämnen" refererar till föroreningar som består av luftburna partiklar eller gaser som har negativ inverkan på människors hälsa och/eller miljön, vilka ofta produceras av mänsklig aktivitet såsom industriell produktion, transporter och energiproduktion.
En nukleosid bestående av basen guanin och sockret deoxiribos.
Förorenande ämnen i allmänhet i omgivningen.
Norleucin är ett analog av den naturligt förekommande aminosyran methionin, där sidokedjan har ersatts med en icke-polär, alifatisk femtioatomig kolkedja istället för den svavelhaltiga metylgruppen hos methionin. Norleucin används ibland som ett substitutionsmedel inom peptidforskning och proteinkemi för att studera strukturella och funktionella aspekter av proteiners biokemi.
I en enkel medicinsk definition är semikarbazider kemiska föreningar som innehåller en funktionell grupp med strukturen: R-C(=NOH)-NH-CO-R', där R och R' är organiska rester. Semikarbazider kan syntetiseras genom att reagera aldehyder eller ketoner med semikarbazid (H2NC(=O)NHNH2). De används inom organisk syntes, men har också medicinsk relevans eftersom de kan ingå i strukturen hos vissa läkemedel och biologiskt aktiva ämnen. Semikarbazider kan under speciella förhållanden agera som reducerande ämnen och ha potential inom terapeutiska applikationer, till exempel som antioxidanter eller radikalfångare.
Nociceptive pain är smärta som orsakas av skada eller skadepotential i kroppen, och det är den vanligaste formen av smärta. Det uppstår när nociceptorer, speciella nervceller som reagerar på skadande stimuli, aktiveras. Dessa stimuli kan vara temperatur, tryck, eller kemiska ämnen relaterade till inflammation eller skada. Nociceptiv smärta kan vara akut eller kronisk och kan variera i intensitet från lätt smärta till stark smärta. Exempel på nociceptiv smärta inkluderar muskuloskeletala smärtor, postoperativa smärtor och smärta relaterad till inflammation eller sjukdom.
"En substans eller produkt som används för att förebygga, minska eller eliminera exponeringen av en individ eller population för ett skadligt eller potentiellt skadligt ämne eller påverkan."
Medel som dödar sniglar och andra blötdjur.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
I en enstaka medicinsk mening kan "cyklamen" referera till ett växtextrakt som utvinns från Cyclamen europaeum-plantan, även kallad europeisk cyclamen eller vanlig cyklamen. Detta extrakt innehåller bland annat saponiner och fenolglykosider, och har traditionellt använts i homeopatiska preparat för att lindra symptom relaterade till hudproblem, men det saknas vetenskapliga belägg för dess effektivitet och användning av cyklamenextrakt inom medicinen är därför inte allmänt accepterad eller rekommenderad.
Peroxidas-katalyserad oxidation av lipider med väteperoxid som elektronmottagare.
En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.
Ett direktverkande, kärlvidgande medel som används för behandling av högt blodtryck.
Medel som verkar lokalt på hud- eller slemhinnor och framkallar inflammation. De som orsakar hyperemi kallas rodnadsframkallande; andra är blåsbildande; och de som tränger in i talgkörtlar och orsakar varbölder är varbildande. Tårgas och senapsgas räknas också som retmedel.
Butanone, även känt som methyl ethyl ketone (MEK), är en färglös, flytande organisk förening med en skarp, doft. Det är en typ av keton och används ofta som lösningsmedel inom industrin. Butanone är lättflyktig och härdig mot värme, men är också lätt brandbar och kan bilda explosiva blandningar med luft.
En essentiell aminosyra. Den tillsätts ofta djurfoder.
Merkaptoetylaminers är en grupp organiska sulfurhaltiga föreningar som innehåller en thiolgrupp (-SH) och en primär aminogrupp (-NH2). De är kända för deras förmåga att agera som reduktanter, vilket betyder att de kan ge ifrån sig elektroner och hjälpa till att bryta ned disulfidbinder i proteiner. Merkaptoetylaminers har potentialen att användas inom områden såsom medicin, kosmetik och livsmedelsindustri.
Exponering för potentiellt skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska ämnen genom inandning.
En färglös, brandfarlig vätska som används vid framställning av ättiksyra, parfymer och smakämnen. Det är också ett mellanled i alkohlmetabolismen. Det har allmänt narkotisk verkan och irriterar slemh innorna. Höga doser kan leda till döden genom andningsförlamning.
Semikarbazider är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av en karbonylgrupp (en carbonyl är en dubbelbindning mellan kol och syre) kombinerad med en semikarbazidgrupp. Semikarbazider definieras ofta som derivat av hydrazin (där två väteatomers plats i ammoniak har ersatts av varsin karbonylgrupp), där en av karbonylgrupperna har ersatts av en aryl- eller alkylgrupp. Semikarbazider är viktiga reagenser inom organisk kemi och används ofta för att identifiera och isolera karbonylföreningar, såsom aldehyder och ketoner, genom en process som kallas semikarbazidreaktion.
Ersättning av en aktiv vätejon med en alkylgrupp i en organisk förening.
Electrospray Ionization Mass Spectrometry (ESI-MS) är en teknik inom masspektrometri som används för att identifiera och karaktärisera biologiska macromolekyler, såsom proteiner och peptider. Metoden involverar elektrospraying av en lösning av det analoga ämnet i en hög fältstyrka, vilket resulterar i jonisering av molekylerna genom att bilda chargeska graderad aerosol. Dessa joner kan sedan separeras och detekteras baserat på deras mass-till-laddningsförhållande (m/z) med hjälp av en massanalysator, vilket ger information om molekylerens massa och struktur. ESI-MS är en känslig och specificerad teknik som används inom många områden inom biologisk forskning och medicinsk diagnostik.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
Kemiska ämnen som ökar antalet genetiska mutationer genom att störa nukleinsyrornas funktion. Ett klastogen är ett specifikt mutagen som åstadkommer kromosombrott.
Th1-Th2 balance refererar till ett jämviktsförhållande mellan de två huvudsakliga undergrupperna av CD4+ T-celler, Th1 och Th2, som spelar en central roll i regleringen av immunresponsen. Th1-celler producerar cytokiner som främjar cellmedierad immunitet och är effektiva mot intracellulära patogener, medan Th2-celler producerar cytokiner som styr humoral immunitet och är effektiva mot extracellulära parasiter. En störning i Th1-Th2 balansen kan leda till oönskade immunreaktioner och sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar eller allergier.
"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.
Tobak är ett preparat som innehåller blad från plantan Nicotiana tabacum eller Nicotiana rustica, som ofta torkas och rullas till cigarrer, cigaretter eller pipor, eller som krossas till snus eller krut. Tobak innehåller den addiktiva substansen nikotin och används vanligtvis genom rökning, skvalpning eller sugit under kinden. Användandet av tobak kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive lungcancer, hjärtsjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Rose bengal är ett fluorescerande färgmedel som används inom oftalmologi för att undersöka ögonens yta och kornhuset (konjunktivan och cornean epitel). Det gör det möjligt att visualisera skador, infektioner eller andra abnormaliteter på ögats yta. Färgen tas upp av död cellmaterial och kan hjälpa till att identifiera nekrotiska områden eller cellskador. Rose bengal används också inom histologi och forskning för att färga vävnader och celler.
Ett enzym som reversibelt katalyserar oxidation av en aldos till en alditol. Det har specificitet för många aldoser. EC 1.1.1.21.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
Ett starkt cancerframkallande derivat av nitrofuran. Det ger blåstumörer hos alla djur som undersökts och har mutagen effekt på många bakterier.
Kroppens blodbildande organ.
Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion och bidrar till att reducera och oxidera andra molekyler i cellen. De består av två huvudsakliga former: tioredoxinreduktas och tioredoxinperoxidas. Tioredoxiner hjälper till att reglera cellers oxidativa status och är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, signalering och apoptos (programmerad celldöd). De kan också ha en skyddande effekt mot skada från fria radikaler och andra reaktiva syremolekyler.
En syntetisk aminosyra som ger glutationtömning genom att irreversibelt hämma gammaglutamylcysteinsyntetas. Hämmandet av detta enzym är ett kritiskt steg i glutationbiosyntesen. Det har visat sig stop pa det proliferativa svaret hos humana T-lymfocyter och makrofagaktivering.
I medicinen refererer "maleater" til at knuse eller opløse en medicinpille eller andet solidt medicinalformulering til en flydende form, f.eks. for at gøre det lettere at tage den gennem en slange eller for at give den patienten via en enteral sonde. Dette skal altid udføres under oplysning og vejledning fra en autoriseret sundhedsperson, da visse mediciner ikke bør maleates på grund af ændringer i deres farmakologiske egenskaber eller potentiale til at skade patienten.
I en enkel medicinsk definition är Schiff baser kemiska föreningar som innehåller en karboximetylengrupp (-CH=CH-COO-) som binds till två aromatiska ringstrukturer, vanligtvis två benzenringar. Dessa föreningar har fått sitt namn efter den tyske kemisten Hugo Schiff, som först syntetiserade dem under 1800-talets slut.
I medicinen refererer "residualvolym" til det volumen af luft, der forbliver i lungerne efter at en person har udsat sig for en tvungen udånding (et manøvreret eksspirium). Dette er en normal fysiologisk proces, hvor en lille mængde luft altid bliver tilbage i lungerne, også kendt som funktionel residualkapacitet (FRC). Residualvolumenet kan ikke normalt udåndes, da det er omgivet af de mindre luftveje, der ikke kan presses sammen fuldstændigt.
"Tioktacid" är ett handelsnamn för en läkemedelssubstans som kallas "tioklomsod", vilket är en typ av antibiotika som används för att behandla infektioner orsakade av aeroba grampositiva bakterier. Tioklomsod fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bilda cellväggar, vilket leder till dess död.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Transient Receptor Potential (TRP) channels are a type of ion channel proteins that are widely expressed in various tissues and cells in the body, including the nervous system, immune system, and cardiovascular system. They play important roles in sensory perception, such as detecting temperature, pain, touch, and pressure, as well as regulating various physiological functions, such as calcium homeostasis, cell proliferation, and migration.
"Passiv rökning, även kallat involuntär inandning eller andnedsexposur, är inandning av sidostrålarn från tobaksrök som genereras när en person röker och andas ut röken i ett omgivande utrymme. Denna andnedsexponering kan orsaka skada på hälsa och öka risken för lungsjukdomar, cancer och andra hälsoproblem hos den som inte röker."
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Endoplasmic reticulum (ER) stress refers to the condition where the protein folding capacity of the ER is exceeded or disrupted, leading to an accumulation of unfolded or misfolded proteins in the ER lumen. This can be caused by various factors such as genetic mutations, environmental stressors, or disturbances in calcium homeostasis. Prolonged ER stress can trigger cellular responses known as the unfolded protein response (UPR), which aims to restore ER function and protect the cell. However, if the ER stress cannot be resolved, the UPR can also initiate cell death pathways.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Tioredoxin-disulfidreduktas är ett enzym som hjälper till att reducera, eller sänka, nivåerna av oxiderad tioredoxin i celler. Tioredoxin spelar en viktig roll i celldefenssystemet genom att hjälpa till att reglera cellers oxidativa status och underlätta neutraliseringen av skadliga fria radikaler. Tioredoxin-disulfidreduktas är ett väsentligt enzym för att hålla tioredoxinsystemet i balans, och störningar i dess funktion har visats vara relaterade till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Ett gelébildande mucin som framförallt finns på tarmepitelets yta och i andningsvägarna. Ursprungligen identifierades mucin 5AC som två skilda proteiner, men en enda gen kodar för proteinet, vilket kan ge upphov till varianterna mucin 5A och mucin 5C.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Peroxiredoxiner är ett enzym som hjälper till att neutralisera peroxider, vilket är en typ av reaktiva syremolekyler, i kroppen.
Caspase inhibitors are pharmacological agents or proteins that block the activity of caspases, which are a family of cysteine-aspartic proteases playing a central role in the execution of cell apoptosis or programmed cell death. These inhibitors are used in research to study apoptotic pathways and have potential therapeutic applications in diseases with abnormal apoptosis, such as neurodegenerative disorders and cancer.
Akrolein är en farlig, flyktig och luktande organisk kemikalie som är ett naturligt ämne som frisläpps när vegetabiliska oljor eller fetter upphettas till mycket höga temperaturer, såsom vid rökning eller pyrolys. Akrolein är också en biprodukt från vissa industriprocesser och fordonsutslipp. Den kan orsaka irritation i ögon, näsa, hals och andningsvägar och kan vara skadlig för lungor och nervsystemet vid högre koncentrationer. Akrolein är också ett kraftfullt alkyleringsmedel som kan reagera med DNA och proteiner i kroppen och har potentialen att orsaka cancer vid långvarig exponering.
De olika tillförselvägarna för läkemedel eller andra ämnen via kroppsplatser hos människor eller djur, från vilka medlet tas upp i blodet för vidare transport till den vävnad som utgör målområde.
Ett enzym som oxiderar aldehyd i närvaro av NAD+ och vatten till en syra och NADH. EC 1.2.1.3.
Skydd av celler mot skadliga effekter med hjälp av kemiska föreningar.
Peroxider som produceras i närvaro av en fri radikal genom oxidation av omättade fettsyror i cellen med molekylärt syre. Bildandet av lipidperoxider leder till nedbrytning av det ursprungliga fettet och därmed membrandefekter. De förorsakar därför en rad toxiska effekter in vivo, och produktion av lipidperoxider räknas som en patologisk process i biologiska system.
Syn. bensopyren. En starkt mutagen och kancerogen substans i vår miljö. Den utgör bl a en beståndsdel i tobaksrök.
Isomer av cyklofosfamid som har alkylerande verkan och används som immunsuppressivt medel.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En fri radikal i en medicinsk kontext refererar till en instabil atom eller molekyl med en obalanserad elektronstruktur, som är kapabelt att oxidera andra molekyler genom att ta elektroner från dem. Fria radicaler produceras naturligt i kroppen under celldygnets gång, men ökade nivåer av fria radicaler orsakade av faktorer som exponering för tobaksrök, ultraviolett strålning och miljögifter kan leda till cellskada och oxidativ stress, vilket kan bidra till sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och neurodegenerativa störningar. "Renhållare" är ett samlingsnamn för substanser som neutraliserar eller minskar nivåerna av fria radicaler i kroppen, vanligtvis genom att ge upp elektroner till dem, och inkluderar antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Ett protein (p36) i annexinfamiljen som verkar som substrat för tyrosinkinaset onkogenprotein PP60(V-SRC) och för cellproteinet p11.
Tandem-masspektrometri, även kallat MS/MS eller dual mass spectrometry (DMS), är en teknik inom masspektrometri där ett joniserat molekylärt jonförband sönderdelas i två steg för att identifiera och karakterisera dess komponenter. I första steget separeras jonen av sin massa till charge-förhållande (m/z) och det resulterande jonspektrumet används för att välja en specifik jon som sedan fragmenteras i andra steget. Denna process ger ett fragmentjonspektrum som kan hjälpa till att bestämma strukturen av den ursprungliga molekylen genom att identifiera dess unika fragmentationsmönster.
Xenobiotika är en beteckning inom farmakologi och toxikologi för ämnen eller substanser som inte naturligt förekommer i ett levande organisms kropp eller är främmande för dess normala biokemi. Det kan exempelvis vara läkemedel, droger, giftiga kemikalier eller polluter som tas upp via andning, huden eller näringsupptaget. Organismens kropp behandlar xenobiotika som främmande ämnen och söker att neutralisera och eliminera dem genom diverse metabola processer, till exempel oxidation, reduktion och hydrolys, följt av utschelningsprocesser som urinering eller avskiljning via gallan.
Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Rökning är inhalering och exhalering av rök från bränd tobacco, vanligtvis genom cigaretter, cigarrer eller pipor.
Spermin är ett polyaminertt ämne som fungerar som en biologisk amin och spelar en viktig roll i cellers livscykel, särskilt vid celldelning och differentiering. Det förekommer naturligt i höga koncentrationer i högre djurs testiklar, där det stabiliserar DNA-molekyler under spermiernas bildningsprocess (spermatogenes). Spermin bidrar också till att reglera cellers pH och fungerar som en antioxidant. Det bör inte förväxlas med spermidin eller spermine, två andra polyaminer som också förekommer i levande organismer.
En klass läkemedel som skiljer sig från andra alkylerande medel genom att ha en enda funktion, vilket hindrar dem från att korsbinda cellulära makromolekyler. De kräver metabolisk aktivering till en p rodukt med antitumörverkan och närvaro av N-metylgrupper i strukturen, vilka efter metabolisering kan modifiera cell-DNA kovalent. De enskilda preparatens verkningsmekanismer är inte helt klarlagda.
Spermidin är ett polyaminer som förekommer naturligt i alla levande celler och har en viktig roll i celldelningen och DNA-emballagen. Det produceras inne i kroppen, främst i delegerade celler, men kan också tas in genom dieten från livsmedel som sojabönor, svart vin och ost. Spermidin är också ett ämne som har visat sig förlänga livslängden hos flera modellorganismer genom att reducera cellulär åldrande och minska risken för åldersrelaterade sjukdomar, men det finns fortfarande mycket att lära om dess roll och mekanism i människokroppen.
Ett enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till 5-hydroperoxiarakidonat (5-HPETE), som genom peroxidas snabbt omvandlas till 5-hydroxi-6,8,11,14-eikosatetraenoat (5-HETE). 5-hydroperoxidern a bildas framförallt i leukocyterna. EC 1.13.11.34.
Sjukdomstillstånd till följd av onormala mitokondriefunktioner. De kan bero på mutationer, förvärvade eller medfödda, i mitokondrie-DNA eller i cellkärnegener som kodar för mitokondriekomponenter. De kan också bero på förvärvad dysfunktion hos mitokondrierna till följd av biverkningar av läkemedel, infektioner eller andra miljöfaktorer.
"Toxicity testing refers to the scientific study and evaluation of the harmful effects of chemicals or drugs on living organisms, typically performed in a controlled laboratory setting. These tests aim to determine the dose at which a substance becomes toxic, as well as the nature and severity of the adverse effects. The data obtained from toxicity testing is essential for assessing potential health risks associated with exposure to various substances and guiding regulatory decision-making, product development, and safety guidelines."
I medicinsk kontext är "Synechocystis" ett specifikt slags blågröna cyanobakterier, som kan användas inom forskning och medicin. Det exakta sättet Synechocystis används på kan variera, men ofta används den som en modellorganism för att studera fotosyntes, metabolism, cellcykel och andra biologiska processer. Den kan också användas i utvecklingen av bioenergiteknologier, såsom solceller och hydrogenproduktion.
Test av kemiska eller fysikaliska medels mutagena förmåga. Hit hör bl a tester på mikroorganismer, insekter, djurceller och djur.
The Electron Transport Chain (ETC) is a series of complexes in the inner mitochondrial membrane that facilitates the transfer of electrons from electron donors to electron acceptors during cellular respiration, driving the generation of a proton gradient used for ATP synthesis. The ETC Complex Proteins include: Complex I (NADH-Q oxidoreductase), Complex II (Succinate-Q oxidoreductase), Complex III (Cytochrome bc1 complex or CoQ:cytochrome c oxidoreductase), and Complex IV (Cytochrome c oxidase). These protein complexes work together to catalyze redox reactions, contributing to the production of energy in the form of ATP.
Treonin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att det måste införas genom kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner och har beteckningen Thr eller T i treställiga kodonsekvensen TTT, TTC, TCT och TCC. Treonin har en hydroxylgrupp (–OH) som kan fosforyleras, vilket är viktigt för cellsignalering och reglering av proteinkinaser.
Enkla sockerarter som inte kan brytas ned genom hydrolys. De utgörs av färglösa, kristallina ämnen med söt smak och den allmänna formeln CnH2nOn.
En familj biologiskt aktiva föreningar som bildas av arakidonsyra genom oxidativ metabolism i 5-lipoxygenasprocessen. De medverkar i skyddsreaktioner och i fysiopatologiska tillstånd, så som akuta överkänslighetsreaktioner och inflammation. De har kraftfull verkan på många livsviktiga organ och system, inklusive hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, det centrala nervsystemet, mag-tarmkanalen och immunsystemet..
De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).
Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.
En starkt reaktiv, gasformig aldehyd som bildas genom oxidation eller ofullständig förbränning av kolväten. I lösning har ämnet många användningsområden, t ex för framställning av plaster och syntettextilier, som desinfektionsmedel och som fixerings- och konserveringsmedel. Formaldehyd och dess lösningar är slemhinneretande och giftiga, och anses cancerframkallande.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).
Föreningar eller aktiva ämnen som binder till lipoxigenas och därmed hindrar dess substrat-enzymkoppling till arakidonsyra och bildandet av hydroxieikosatetraensyra och olika leukotriener.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
'Trombocytfaktor 4' (TF4 eller CXCL4) är ett protein som huvudsakligen produceras och utsöndras av trombocyter (blodplättar) under aktivering, och fungerar som en kemotaxisk attraktant för granulocytyper, monocytyter och T-celler till skadeområdet. TF4 har också förmåga att påverka blodkoagulationen genom att interagera med fibrinogen och hämma fibrinolysen.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En essentiell aminosyra som är nödvändig för produktion av histamin.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Föreningar med två reaktiva grupper, oftast i motsatta ändar av molekylen, som förmår reagera med och bilda bryggor mellan aminosyrasidokedjor i proteiner. Därmed kan lägena för naturligt förekommande reaktiva områden i proteiner identifieras. Korsbindinde ämnen kan även användas för andra makromolekyler, som t ex glykoproteiner, nukleinsyror osv.
NF-E2-related factor 2 (NRF2) is a transcription factor that plays a crucial role in the regulation of cellular resistance to oxidative stress and inflammation. It binds to the antioxidant response element (ARE) in the promoter region of various genes, inducing the expression of cytoprotective and detoxifying enzymes, such as NAD(P)H quinone dehydrogenase 1 (NQO1), heme oxygenase-1 (HO-1), glutathione S-transferases (GSTs), and UDP-glucuronosyltransferases (UGTs). Under normal conditions, NRF2 is kept in check by its negative regulator, Kelch-like ECH-associated protein 1 (KEAP1), which targets NRF2 for proteasomal degradation. However, under oxidative or electrophilic stress, KEAP1 function is inhibited, allowing NRF2 to accumulate, translocate to the nucleus, and induce the expression of its target genes, thereby promoting cellular defense mechanisms and maintaining redox home
'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Läckage av blod från blodkärl.
Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.
Ett skikt av bukhinnan som fäster bukorganen vid bukväggen och bär deras blodkärl och nerver.
Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).
Inom medicinen, är indikatorer mätvärden eller symtom som används för att bedöma ett patients hälsotillstånd och behandlingsbehov, medan reagens är substanser som används i laboratorietester för att upptäcka eller mäta specifika molekyler eller ämnen i kroppen, som kan vara ett tecken på en viss sjukdom eller tillstånd.
Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.
Fettsyror, vars kolkedjor innehåller en eller flera dubbel- eller trippelbindningar mellan kolen.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.
'Lungsjukdomar' refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar lungorna och andningssystemet. Dessa kan vara akuta eller kroniska, med symptom som hosta, andnöd, bröstsmärta, slemproduktion och andfåddhet. Exempel på lungsjukdomar inkluderar astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), lungemboli, lungcancer, fibros och pneumoni.
"Cancerframkallande ämnen, eller karcinogener, är substance som kan orsaka cancer genom att skada cellers DNA och störa celldelningen, vilket kan leda till ocontrollerad celldelning och tumörbildning."
Ateroskleros är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på ansamlingar av fett, kolesterol och calcifiering i vaskulära väggar, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i blodkärlen och öka risken för allvarliga hälsoeffekter som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Uracil är en av de nucleotider som förekommer i RNA, där det ersätter tymin som en beståndsdel i en del av RNA:s building block, ribonukleotider. Uracil är en pyrimidinbas och har en liknande struktur som tymin, men saknar en metylgrupp som tymin innehåller. Det spelar en viktig roll i kopiering och syntes av RNA under cellens normala funktioner.
Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.
Matrix-Assisted Laser Desorption-Ionization Mass Spectrometry (MALDI-MS) is a technique used for the analysis of biomolecules, such as proteins and peptides, as well as small molecules. This method combines matrix-assisted laser desorption/ionization (MALDI) with mass spectrometry (MS) to ionize and separate analytes based on their mass-to-charge ratio.
Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.
I en enkel medicinsk kontext kan 'kemi' definieras som studiet och användandet av kemiska substance och deras reaktioner för att förstå, behandla eller förebygga sjukdomar. Detta inkluderar bland annat utvecklingen av läkemedel, toxikologi och farmakokinetik. Kemi är en grundläggande vetenskap som är intimt förknippad med många aspekter av medicinen.
Ansamling av vätska i intercellulära utrymmen, oftast i underhudsvävnad. Syn. ödem.
"Kemiska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker när materia bestående av atomer och molekyler interagerar på ett sätt som resulterar i förändringar orsakade av kemiska reaktioner, inklusive bildning och brytande av kemiska bindningar, förskjutningar i elektronfördelning och energiflyt.
En elektroforesmetod där en andra elektrofores på en vinkelrät bana görs på de komponenter som separerats vid den första elektroforesen. Det vanliga mediet vid denna teknik är polyakrylamidgel.
Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.
Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre och har en ockuperat elektronpar-orbital. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andning, men deras koncentration kan öka avsevärt vid oxidativ stress, till exempel orsakad av exponering för toxiner eller strålning. Reaktiva syre radicaler kan reagera med cellmembraner, proteiner och DNA, vilket kan leda till celldamage och potentialen att bidra till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, ofta genom överföringen av ett hydroxyl- (-OH) grupp till ett substrat. Denna reaktion producerar vatten och ett oxiderat substrat. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer och har en roll i celldefens, metabolism och signalkemi.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Bensenringar med två ketondelar i någon position. Substitutioner kan förekomma i alla positioner utom där ketongrupperna sitter.
NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykeln. I vila finns NF-κB komplexat med dess inhibitor IκB och hålls inaktiverat i cytoplasman. När cellen aktiveras genom olika signaltransduktionsvägar får IκB en signalserie av fosforyleringar som leder till att det degraderas, vilket frigör NF-κB att transloeras in i kärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av målgener.
Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska tillstånd som karaktäriseras av progressiv och ofta irreversibel nedbrytning av struktur och funktion i nervceller (neuron) och neurala nätverk i hjärnan och ryggmärgen. Denna degeneration leder till förlust av kognitiva, motoriska och andra neurologiska funktioner, vilket kan resultera i allvarliga kognitiva svårigheter, rörelsehandikapp och försämrad livskvalitet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Multipel skleros (MS).
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.
Protein array analysis är en teknik inom proteomik som används för att simultant undersöka interaktioner, aktivitet och koncentration av stora mängder proteinmolekyler i biologiska system. Detta görs genom att fastspänna tusentals olika proteiner på en solid yta, såsom en glasslid eller en mikrochip, och sedan exponera dem för ett prov innehållande målproteiner. Genom att använda fluorescerande markörer eller andra detekteringsmetoder kan forskaren sedan mäta och jämföra hur mycket av varje målprotein som binds till de olika fastspända proteinskaparna. Protein array-analys kan användas för att studera allt från protein-proteinbindningar, posttranslatoriska modifieringar och signaltransduktionsvägar till att identifiera nya biomarkörer och molekylära mekanismer bakom sjukdomar.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.
Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
Exponering för tänkbart skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska medel i omgivningen, eller för omgivningsfaktorer som kan medföra joniserande strålning, patogena organismer eller giftiga ämnen.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
Proteomik är ett område inom biomedicin som handlar om studien av proteomer, det vill säga den totala mängden proteiner och deras interaktioner, funktioner och reglering i ett levande system, såsom en cell, vävnad eller organism. Proteomiken inkluderar identifiering och karakterisering av proteiner, deras struktur, funktion och interaktion med andra molekyler, samt förändringar i proteinuttryck och aktivitet under olika fysiologiska och patologiska tillstånd. Proteomiken använder sig ofta av högthroughput-tekniker såsom masspektrometri och proteinkromatografi.
L-laktatdehydrogenas (LDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-laktat till pyruvat under anaeroba glykolys, samt tvärtom från pyruvat till L-laktat under återoxidationen. Det finns i många olika vävnader i kroppen och kan öka i serum vid celldöd eller skada på cellmembranet, vilket gör att det används som ett allmänt tumör- och skademarkör.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Ett mitogenaktiverat proteinkinaskinas med specificitet för JNK-mitogenaktiverade proteinkinaser, P38-mitogenaktiverade proteinkinaser och retinoid X-receptorerna. Det ingår i ett signalöverföringsförlopp som aktiveras som svar på cellulär stress. EC 2.7.12.2.
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
En undergrupp mitogenaktiverade proteinkinaser som aktiverar transkriptionsfaktor AP-1via fosforylering av c-junproteiner. De ingår i de intracellulära signalsystem som reglerar celltillväxt, celldöd och celldifferentiering. EC 2.7.11.24 (EC-förslag 2005).
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Ett enzym som katalyserar oxidationen av två mol glutation i närvaro av väteperoxid, varvid ges oxiderat glutation och vatten. EC 1.11.1.9.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Specialiserade vävnader som utgör delar av det lymfatiska systemet. De är belägna på bestämda platser i kroppen där en rad olika lymfocyter kan bildas, mogna och mångfaldigas. Lymfvävnaderna är förbundna med ett nätverk av lymfkärl.
I-kappa B-proteiner är proteiner som binds till transkriptionsfaktorn NF-kB (nukleär faktor kappa B) och håller den inaktiv i cytoplasman. När I-kappa B-proteinet fosforyleras och degraderas frigörs NF-kB, som kan transloceras till cellkärnan där det binder till DNA och aktiverar transkriptionen av målgener som är involverade i immunresponser, inflammation och celldelning.
EC 2.7.1.37.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
En ganska stor grupp enzymer, omfattande inte bara dem som omvandlar fosfat, utan även difosfat,nukeotidylrester och andra. Dessa har indelats efter acceptorgrupp. EC 2.7.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.
En peroxidas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av väteperoxid till vatten och syrgas, vilket hjälper att skydda celler från oxidativ skada. (10 ord)
Ett sjukdomstillstånd med diffusa och irreversibla luftflödeshinder. Underordnade typer av KOL är kronisk bronkit och lungemfysem.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Mitokondrier i leverceller. Dessa har, som hos alla mitokondrier, ett yttre och ett inre membran som tillsammans bildar två separata mitokondriefack: ett inre, substansfyllt utrymme och ett smalt utrymme mellan membranen. I levermitokondrien finns uppskattningsvis 67% av mitokondrieproteinerna i den inre matrisen.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
En kalciumberoende, grundläggande form av kväveoxidsyntas som främst finns i endotelceller. EC 1.14.13.39.
En kalciumberoende undertyp av kväveoxidsyntas som möjligen spelar en roll i immunsystemet. Det är ett tillfälligt enzym, som kommer till uttryck genom transkriptiv reglering från olika cytokiner. EC 1.14.13.39.
Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.
Cancersjukdom i lungorna.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
En essentiell aminosyra som är fysiologiskt aktiv i L-formen. Den har haft diagnostisk användning som indikering på hypofysfunktion.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.
Kaspas-3 är ett enzym som tillhör en grupp av proteaser, kallas kaspaser, och spelar en central roll i apoptos, det programmerade cellsdöendet. Det aktiveras under olika stress- eller skadeprocesser och bryter ned strukturella proteiner i cellen, vilket leder till att cellen fragmenteras och avlägsnas på ett kontrollerat sätt.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.

Aldehyder är en typ av organiska föreningar som innehåller en karbonylgrupp (C=O), bunden till minst en kolatom. Denna kolatom har vanligtvis två väteatomer och kallas för formylgrupp (-CH=O). Aldehyder kan bildas genom oxidation av primära alkoholer. Exempel på en vanlig aldehyd är formaldehyd (H-CHO), som används som desinfektionsmedel och konserveringsmedel. Aldehyder har ofta starka luktar och kan vara irriterande för sinnesorganen.

I'm sorry for any confusion, but "Fosforamidsenap" does not appear to be a recognized medical term in English or in my knowledge of other languages. It is possible that there may be a spelling error or transcription issue with the term. If you have more context or information about what you are looking for, I would be happy to try and help you further.

'Propanol' er en betegnelse for to strukturellt sett beslaettninger: 1-propanol (normalpropanol) og 2-propanol (isopropanol). Disse er primære alkoholer, der har en karbonylgruppe bundet til en kulstofatom i en tre carbontallen linje.

1-Propanol, også kalt normalpropanol eller n-propanol, har denne struktur: CH3CH2CH2OH. Det er en klar, farveløs væske som bruges som opløsningsmiddel og i produkter som desinfektionsmidler og kosmetiske produkter.

Allylföreningar är en grupp organiska föreningar som innehåller en allylgrupp, -CH2-CH=CH2. Allylgruppen är en aktiverad alken med delokaliserad dubbelbindning och är reaktiv i elektrofila additioner. Exempel på allylföreningar inkluderar allylalkohol (CH2=CH-CH2-OH) och allylklorid (CH2=CH-CH2-Cl). Dessa föreningar används ofta som byggstenar inom organisk syntes.

'Röka' är ett verb som oftast refererar till att inandas rök, vanligtvis från cigaretter, cigarrer eller pipor. När man säger att någon röker, menar man att personen intar tobaksrök genom munnen och andningsorganen. Rök innehåller en rad skadliga ämnen som kan orsaka allvarlig skada på kroppen och leda till sjukdomar som lungcancer, hjärtsjukdomar och lungsjukdomar.

I en medicinsk kontext kan 'rök' också referera till att andas in rök från en eldsvåda eller annan källa av rök, vilket kan vara skadligt för lungorna och övriga andningsvägar. Detta kallas ofta passiv rökning och kan orsaka liknande hälsoproblem som aktiv rökning.

"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.

I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.

Karbonylering av protein är ett posttranslationellt enzymatiskt eller icke-enzymatiskt modifieringsprocess där en karbonylgrupp (aldehyd eller keton) introduceras i proteinens sidokedja. Denna reaktion kan initieras av oxidativ stress, åldrande, inflammation och andra faktorer som resulterar i skada på proteinet. Karbonylering av protein anses vara en viktig biomarkör för oxidativ skada och är associerad med flera patologiska tillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes och åldrande.

DNA-adducter är en term inom molekylär biologi och genetik som refererar till kemiska föroreningar eller skadliga ämnen som binder till DNA-molekylen. Detta kan orsaka mutationer i cellens genetisk material, vilket i sin tur kan leda till cellskador, cancers utveckling och andra hälsoproblem.

En DNA-adduktion uppstår när en kemisk substans reagerar med DNA och bildar en kovalent bindning till någon av DNA:s baser (adenin, timin, guanin eller cytosin). Detta kan ske som en direkt reaktion mellan den skadliga substansen och DNA:t, eller genom en tvåstegsprocess där substansen först aktiveras till en reaktiv form innan den binder till DNA.

DNA-addukter kan orsakas av en rad olika ämnen, inklusive luftföroreningar som bensen och polycykliska aromatiska kolväten (PAK), tobaksrök, ultraviolett strålning och vissa läkemedel. För att försvara sig mot DNA-skador har celler utvecklat en rad mekanismer, till exempel reparationsenzymer som kan ta bort eller korrigera DNA-adduktioner innan de orsakar skada. Om dessa mekanismer dock inte fungerar korrekt kan DNA-adduktionerna leda till onormal celltillväxt och cancers utveckling.

Mesna, som också stavas mesna natrium (MSN), är ett läkemedel som används för att skydda njurarna från skada vid behandling med vissa typer av kemoterapi, till exempel ifosfamid och cyklofosfamid.

Mesna fungerar genom att neutralisera akrolein, ett giftigt ämne som bildas som en biprodukt när dessa läkemedel bryts ned i kroppen. Akrolein kan skada celler i njurarna och andra organ, men mesna hjälper till att förhindra detta genom att binda till akroleinet och göra det mindre giftigt.

Mesna ges vanligtvis som en intravenös infusion under behandlingen med ifosfamid eller cyklofosfamid, och kan också ges som en tablettform. Läkemedlet börjar ges innan kemoterapin startar och fortsätter under och efter behandlingen för att säkerställa full skyddseffekt.

"Acetylcysteine", också känt som "N-acetylcysteine" (NAC), är en farmakologisk substans med antioxidativ verkan. Det är en aketylderivat av aminosyran cystein och fungerar som ett prekursor till den kroppsegena antioxidanten glutation. Acetylcysteine används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom lungödem orsakat av akut kvävemonoxidbrist, kronisk broskbristning och som mucolytikum vid behandling av lungsjukdomar med tjockt slem, såsom kronisk bronkit och cystisk fibros. Det kan också användas för att behandla akut eller kroniskt överdos av paracetamol (acetaminofen) genom att skydda levern från skada.

Peroxiredoxin III (PrxIII) är ett enzym som tillhör peroxiredoxinfamiljen och har en viktig roll i cellens oxidativ stressrespons. Det är beläget i mitokondriernas matris och skyddar mot skada från väteperoxid (H2O2), som produceras under celldygnets vanliga metaboliska processer, särskilt under elektrontransportkedjan. PrxIII katalyserar nedbrytningen av H2O2 till vatten och syre med hjälp av en svavel-svavelbindning i dess aktiva centrum. Detta hjälper till att reglera cellens oxidativa status och förhindra oxidativ skada på mitokondriella proteiner, lipider och DNA.

En allyamin är en organisk förening som innehåller en funktionell grupp bestående av en aminbindning (-NH2) och en allylgrupp (-CH2-CH=CH2). Allylaminer används som läkemedel mot svampinfektioner, exempelvis terbinafin. Den allylamingruppen stör funktionen hos enzymet squalensyntas, vilket leder till att svampens celldelning störs och den dör.

Luftförorenande ämnen är en samlande beteckning för olika gaser, partiklar och föroreningar som förekommer i luften och kan ha negativ påverkan på människors hälsa, klimatet och miljön. Detta inkluderar bland annat kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2), partiklar med en diameter mindre än 10 eller 2,5 micrometer (PM10 och PM2,5) samt farliga luftföroreningar som till exempel benzen, formaldehyd och polycykliska aromatiska kolväten (PAK). Luftföroreningarna kan ha akuta effekter på andningsorganen, hjärtat och blodet, men de kan också orsaka långsiktiga hälsoproblem som cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

Deoxyguanosine är en nukleosid som består av den pentosa sockerarten deoxyribose och guanin, en av baserna i DNA. Det saknar ett syreatom jämfört med guanosin, som istället har en ribosgrupp. Deoxyguanosin bildar två vätebindningar med cytidin när DNA parar sig.

'Miljöförorenande medel' är ett samlingsbegrepp för ämnen eller substanser som kan skada eller ha negativ inverkan på miljön. Detta kan ske genom att de orsakar luft-, vatten- eller markföroreningar, skadar levande organismer eller stör ekosystemens balans. Exempel på miljöförorenande medel inkluderar tungmetaller som kvicksilver och bly, klorfluorväten (som används i kyl- och spraymedel), polyklorerade bifenyler (PCB) och andra organiska halogener, växthusgaser som kolmonoxid och metan, samt plastföroreningar som mikroplaster.

Norleucine är ett icke-proteinogen aminosyra, vilket betyder att det inte naturally förekommer i proteiner. Det har kemisk formel C6H13NO2 och är en analog till den proteinogena aminosyran leucin. Norleucine skiljer sig från leucin genom att ha en metylgrupp ersatt med en hydrogenatom vid den side chain-kolv som är bunden till kol atoms β i kolskelettet.

I medicinsk kontext kan norleucine användas inom forskning för att studera proteinkinaser, en typ av enzym som fosforylerar proteiners side chains för att reglera deras funktion. Norleucine kan ersätta specifika leuciner i proteinsekvenser och på så sätt påverka proteinkinasernas aktivitet. Detta kan hjälpa forskare att förstå de underliggande mekanismerna bakom olika cellulära processer och sjukdomar.

"Semikarbazider" är en klass av kemiska föreningar som används inom organisk chemistry, särskilt vid syntes och analys av karbonylgrupper (aldehyder eller ketoner). Semikarbazid är självt en organisk förening med formeln NH2-NH-CO-NH2. En semikarbazon bildas när semikarbazid reagerar med en karbonylgrupp och bildar ett nytt derivat som innehåller en annorlunda funktionell grupp, en semikarbazongrupp (>C=NNH-CO-NH2).

Semikarbazider och semikarbazoner är viktiga vid identifikation av karbonylgrupper i organiska molekyler genom metoden semikarbazidreaktion eller semikarbazontest. När en aldehyd eller keton exponeras för semikarbazid, bildas ett specifikt semikarbazonderivat som kan användas för att bekräfta och identifiera karbonylgruppen i fråga.

Det är värt att notera att det finns en annan grupp kemiska föreningar, kallade "thiosemikarbazider" och "thiosemikarbazoner", som bildas när man använder thiosemikarbazid i stället för semikarbazid. Dessa föreningar har liknande egenskaper och användningsområden som deras respektive motsvarigheter, men innehåller en svavelatom (S) istället för syre (O).

Nociceptive pain är den typ av smärta som orsakas av skada eller skador på kroppens vävnader, och det är den mest vanliga formen av smärta. Det uppstår när nociceptorer, speciella nervceller som reagerar på skadande stimuli som hetta, kyla, tryck eller kemiska ämnen, aktiveras. Nociceptiva smärta kan vara akut eller kronisk. Akut nociceptiv smärta uppstår omedelbart efter en skada och försvinner vanligtvis när skadan läker. Kronisk nociceptiv smärta kvarstår längre än tre till sex månader efter skadan och kan vara svår att behandla. Exempel på nociceptiv smärta är smärtan från en brännskada, en muskelkrampsmärta eller en inflammation i en led.

Som en läkare i Sverige kommer jag att ge dig en definition av "skyddsmedel" på svenska, eftersom det kan vara viktigare för dig att förstå begreppet inom ett medicinskt sammanhang på din modersmål.

Skyddsmedel är produkter eller metoder som används för att förebygga smitta och spridning av infektionssjukdomar. Detta kan omfatta en rad olika tillämpningar, beroende på sammanhanget. Till exempel kan skyddsmedel innebära användandet av kondomer för att minska risken för sexuellt överförbara infektioner (SVI) eller användandet av handskor och desinfektionsmedel för att förebygga smitta vid vård av sjuka eller skadade. Skyddsmedel kan också innefatta vaccinationer som ger immunitet mot specifika sjukdomar.

I allmänhet är syftet med skyddsmedel att minska risken för smitta och infektion, vilket i sin tur bidrar till en bättre allmän folkhälsa.

'Molluskocider' är ett medical term som refererar till substanser eller preparat som dödar snäckor och andra blötdjur, såsom musslor och sniglar. Dessa ämnen används ofta för att kontrollera skadedjurspopulationer inom jordbruk och trädgårdsodling, där vissa blötdjursarter kan orsaka skada på grödor eller landskapsväxter. Ett exempel på ett vanligt molluskocid är metallisk koppar, som kan användas för att behandla ytor där snäckor och sniglar tenderar att samlas, såsom trädgårdsplanteringar eller jordbruksmark. Det är viktigt att notera att användning av molluskocider bör ske varligt och i enlighet med tillverkares rekommendationer, för att undvika negativa effekter på andra djurarter och miljön.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

I'm sorry for any inconvenience, but "Cyklamen" is not a medical term that I am familiar with. Cyclamen is actually a genus of flowering plants in the family Primulaceae, native to Europe and the Mediterranean region. Some species are cultivated as houseplants or garden ornamentals due to their attractive flowers. If you have any medical concerns or questions, I would be happy to try and help if you could provide more information.

Lipidperoxidering är en kemisk reaktion där fria syreradikaler reagerar med och oxiderar lipider, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror i cellmembranen. Denna process skapar lipidperoxider som kan skada cellmembranet och leda till celldöd. Lipidperoxidering har visats vara involverad i flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Antioxidanter kan hjälpa att skydda mot lipidperoxidering genom att neutralisera fria syreradikaler och förhindra skador på cellmembranen.

Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.

Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.

Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.

Hydralazine är ett blodtrycksmedel som verkar vasodilaterande, det vill säga att det orsakar utvidgning av blodkärlen. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt.

När hydralazine ges intravenöst eller oralt leder det till en relaxering av glatt muskulatur i blodkärlen, särskilt de som förser hjärtat med blod (koronararteriolarerna). Detta resulterar i en minskad efterload på hjärtat och en ökad koronarblodflöde.

Hydralazine är vanligen inte förstahandsvalet för behandling av högt blodtryck, men kan användas som ett komplement till andra läkemedel vid svårbehandlad eller resistent högt bllodtryck. Vid hjärtsvikt används hydralazine ofta i kombination med en ACE-hämmare och/eller en ARB (angiotensinreceptorblockerare) för att minska belastningen på hjärtat och förbättra symtomen.

'Retande ämnen' (irritanter) är en samlingsbeteckning för substanser som kan orsaka irritation eller skada på kroppens vävnader när de kommer i kontakt med huden, ögon, slemhinnor eller luftvägar. Irriterande ämnen kan vara gaser, damm, vätskor eller fasta partiklar. Symptomen på irritation kan variera beroende på vilket irritanter det rör sig om och hur länge exponeringen varat. Vanliga symptom inkluderar rodnad, klåda, sveda, irritation i ögon, hosta, nässelfeber och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering för vissa irriterande ämnen kan orsaka allvarligare skador på huden, lungorna eller andra vävnader. Exempel på vanliga irriterande ämnen är kemikalier som ammoniak, klorgas och syror, men även fysisk irritation som kan orsakas av exempelvis värme, kyla eller hög ljudnivå räknas hit.

Butanone, även känt som methyl ethyl ketone (MEK), är en organisk förening med formeln C4H8O. Det är en färglös, flytande och mycket lättantändlig substans med en karakteristisk, svag doft som påminner om aceton.

Butanone används ofta som lösningsmedel inom industrin, till exempel för lacker, fernissa och lim. Det är också ett vanligt solvent i laboratorier. Butanone är lättlöslig i vatten och de flesta organiska lösningsmedel.

Butanone kan bildas naturligt i små mängder under nedbrytningen av fetter i djur och människor, men det produceras också syntetiskt på kommersiell basis. Vissa studier har visat att butanone kan ha en narkotisk effekt vid höga koncentrationer, men det anses inte vara ett missbruksdangeröst ämne i normal användning.

'Lysin' er en type aminosyre som er essensiell for mennesker, det betyr at kroppen ikke kan produsere den selv og den må derfor tilføres gjennom kosten. Lysin spiller en viktig rolle i produksjonen av kollagen, en strukturell proteinskjemakke som er viktig for styrken og integriteten til huden, knoklene, blodkarrene og andre bindivisjevev. Det er også involvert i absorbsjonen av calcium, noe som er viktig for helse og styrke i knoklene. Lysin er en polar, alifatisk aminosyre med en lengre hydrokarbonkjede og en positivt ladet amino-gruppe. Den finnes naturligvis i mange matvarer som kjøtt, fisk, egg, bærtanter, ost og visse grønnsaker.

Merkaptoetylaminer (også kendt som Mercaptopurin eller 6-Mercaptopurin) er et immunsupressivt lægemiddel, der anvendes til behandling af visse former for kræft og autoimmune sygdomme. Det virker ved at hæmme celledelingen i de aktive immunceller, herunder hvidblodskræftceller (leukocytter) og andre typer af vævsceller, der er involveret i inflammation og immunrespons.

Merkaptoetylaminer bliver omdannet til en aktiv form i kroppen, hvorpå det hæmmer enzymet hypoxantin-guanin fosforibosyltransferase (HGPRT), der er nødvendig for celledelingen. Dette fører til en akkumulering af substrater, som er skadelige for cellerne, og dermed hæmmer celledelingen og reducerer immunresponsen.

Merkaptoetylaminer anvendes ofte i kombination med andre lægemidler til behandling af akut lymfatisk leukæmi (ALL) og visse former for kræft, der har spredt sig til andre dele af kroppen. Det anvendes også til behandling af autoimmune sygdomme som Crohns sygdom og kolitis ulcerosa.

Lige som alle lægemidler bør merkaptoetylaminer anvendes under opfølgning af en læge, da det kan have bivirkninger og interagere med andre lægemidler.

'Inhalationsexponering' refererer til å inhale, eller ande inn, stoffer som kan være skadelige for lungene og/eller hele kroppen. Dette kan forekomme ved uventet eksponering for luftforurening, røyk, giftstoffer eller andre skadelijke partikler i arbeidsmiljøet eller i hverdagen.

Sådanne stoffer kan føre til en rekke helseproblemer, blant annet lungesvikt, astma, allergi, kreft og andre respiratoriske lidelser. Personennes sårbarhet for disse skadene varierer, og det kan være vanskelig å måle eksakt hvor mye som er nok til å føre til skade. Derfor er forebygging av inhalationsesposering viktig for å beskytte helsen.

Acetaldehyd, eller etanol metabolit, är en organisk förening med formeln CH3CHO. Det är den huvudsakliga metaboliten av alkohol under nedbrytningen i kroppen och bildas när alkohol dehoxaseras till acetat av enzymet alkoholdehydrogenas (ADH) i levern. Acetaldehyd är ett toxiskt ämne som kan orsaka symtom som rödflammighet, yrsel och illamående, särskilt vid högre koncentrationer. Det har också visat sig vara cancerogent och bidra till skador på levern vid långvarig exponering.

Semikarbazider är en typ av kemisk förening som används inom organic chemistry. Den är en hydrazinderivat av karbonsyra och har formeln NH2-NH-CO-R, där R är en organisk rest. Semikarbazider kan bilda kristaller och är vanligen lättlösliga i vatten. De används ofta som reagens för att identifiera aldehyder eller ketoner genom att forma semikarbazoner, vilket är en typ av derivat. Semikarbazider kan också användas för att stabilisera karbonylgrupper i organiska molekyler.

Alkylering är en kemisk reaktion där ett kolvätemolekyl substitueras med en alkylgrupp, som består av en kolatom och en eller flera väteatomer. I biokemi och medicin refererar alkylering ofta till en process där en cellulär molekyl, särskilt DNA, modifieras genom att addera en alkylgrupp.

Alkylering av DNA kan orsaka mutationer och skada cellens förmåga att reproducera sig korrekt. Detta gör att alkyleringsprocessen ofta är skadlig för levande celler och kan användas som ett verktyg för att bekämpa cancer, eftersom cancerceller tenderar att dela sig snabbare än normala celler. Mediciner som använder sig av alkylering kallas ofta alkylanteringsmedel och inkluderar ämnen som cyklofosfamid och ifosfamid. Dessa läkemedel kan dock också orsaka skada på normala celler, vilket kan leda till biverkningar som diarré, illamående, och ökad risk för infektioner.

Electrospray Ionization (ESI) Mass Spectrometry is a type of mass spectrometry that uses electrospray ionization to ionize analyte molecules before they are introduced into the mass analyzer. In this technique, a solution of the analyte is introduced through a narrow capillary tube and a high voltage is applied, which creates an aerosol of charged droplets. As the solvent evaporates, the analyte molecules become charged and are then introduced into the mass analyzer for separation based on their mass-to-charge ratio.

ESI Mass Spectrometry is widely used in analytical chemistry and biochemistry due to its ability to gently ionize large biomolecules such as proteins, peptides, and nucleic acids without causing fragmentation. This makes it possible to determine the molecular weight of these molecules with high accuracy, which is important for identification and characterization. Additionally, ESI can be used in tandem with other mass analysis techniques, such as collision-induced dissociation (CID) or higher-energy collisional dissociation (HCD), to generate structural information about the analyte molecules.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

En medicinsk definition är "mutagen" någonting som orsakar genetisk mutation, det vill säga en permanent förändring i DNA-sekvensen hos celler. Mutationer kan resultera i celldöd, cancer eller andra skadliga effekter på en organisms hälsa. Mutagener kan vara kemiska ämnen, joniserande strålning eller andra faktorer som interagerar med DNA och orsakar dessa permanenta förändringar.

Th1-Th2 balance refererar till ett jämviktsförhållande mellan två olika typer av CD4+ T-celler, som kallas Th1 och Th2. Dessa celler har vardera en specifik roll i att koordinera immunresponser mot infektioner.

Th1-celler producerar cytokiner som främjar celldelning och aktivering av cellmedierade immunitet, såsom interferon-gamma (IFN-γ) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α). De är viktiga för att bekämpa intracellulära patogener som virus och intracellulära bakterier.

Th2-celler producerar cytokiner som främjar humorala immunitet, såsom interleukin-4 (IL-4), IL-5 och IL-13. De är viktiga för att bekämpa extracellulära patogener som parasiter och bakterier.

En Th1-Th2 balance innebär att det finns en jämvikt mellan de två typerna av immunresponser, så att kroppen kan effektivt bekämpa olika sorters infektioner utan att överreagera och orsaka autoimmuna sjukdomar.

I vissa fall kan denna balans störas, till exempel på grund av en infektion eller en autoimmun sjukdom, vilket kan leda till en överdriven Th1- eller Th2-respons och symtom relaterade till den specifika typen av immunrespons.

Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

'Tobak' definieras inom medicinen som ett växtprodukt som innehåller nicotin och är känt för att vara beroendeframkallande. Tobak används vanligtvis genom rökning, men kan också användas oralt eller snusas. Rökning av tobak är associerad med en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Andra former av tobaksanvändning, såsom oralt bruk och snus, kan också öka risken för cancer i munhålan, strupen och urinvägar.

Nicotin i tobak är en mycket beroendeframkallande substans som påverkar hjärnan och kroppen på flera sätt. Det stimulerar sympatiska nervsystemet, ökar hjärtslaget och blodtrycket, och orsakar små pupiller. Nicotin kan också försämra blodflödet till hjärtat och andra delar av kroppen.

Tobaksrök innehåller också tusentals kemikalier, varav många är skadliga eller cancerframkallande. Bland de skadliga ämnena i tobaksrök återfinns kolmonoxid, cyanidy, kväveoxider och tungmetaller som bly och kadmium. Dessa kemikalier kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, blodkärlen, huden och ögonen.

Sammanfattningsvis är tobak en växtprodukt som innehåller nicotin och tusentals andra skadliga kemikalier. Användning av tobak kan leda till beroende och öka risken för allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och lungskador.

Rose bengal är ett fluorescerande, rödviolett färgämne som används inom oftalmologi (ögonläkekonst) för att diagnostisera sårbarhet eller skada av ögonens yta, korneans epitel. Det gör det genom att färga död cellmaterial på ögonytan, vilket kan ses under slitlampsexamination. Färgämnet absorberas inte av levande celler. Rose bengal används också som en histologisk färgningsmetod för att markera nekrotiska områden i vävnader.

En aldehydreduktas är ett enzym som katalyserar reduktionen av aldehyder till primära alkoholer. Detta enzym kan också katalysera omvandlingen av ketoner till sekundära alkoholer. Aldehydreduktaserna är vanligtvis specifika för vissa substrat och kan hittas i olika organismer, inklusive människor. De kan vara involverade i olika biologiska processer, till exempel metabolismen av alkohol och andra kemikalier.

Sulfhydrylgrupper, även kända som tioler, är en organisk funktionell grupp med formeln -SH. En sulfhydrylförening är en molekyl som innehåller en sådan grupp. De förekommer naturligt i proteiner och några vitaminer, och har viktiga roller i biokemi, till exempel som kofaktorer i enzymer eller som antioxidanter.

Exempel på sulfhydrylföreningar inkluderar aminosyran cystein och det reducerade formerna av glutation och lipoinsyra. Dessa föreningar kan delta i reaktioner som involverar oxidation-reduktion, där de kan ge upp ett elektronpar och bli oxiderade till disulfidbryggor (-S-S-) eller andra former av svavelhaltiga föreningar.

FANFT (N-[4-(5-nitro-2-furyl)-2-thiazolyl]formamide) er en kjemisk forbindelse som brukes i forskning. Det er blitt vist at FANFT kan føre til abnormal vækst og skader på urinblåsen når det gives til dyr i eksperimentelle studier. På grunn av denne forbindelsens potentiale å skade urinblåsen, er det blitt brukt som et modellsystem for å forske om mekanismer og behandlinger for blæreskader og kreft.

I medisinsk sammenheng kan FANFT være en del av en diskusjon eller rapport om eksperimentell forskning, men det er ikke en begrep som normalt vil være i bruk i klinisk praksis.

Hematopoetiskt system (eller blodbildande system) är ett samlingsbegrepp för de celler, organ och vävnader som är involverade i produktionen av blodceller och blodplättar i kroppen. Detta inkluderar benmärgen, milt, thymus, mjälte och lymfkörtlar. Hematopoetiska celler utvecklas från stamceller som har kapaciteten att differensiera till olika typer av blodceller, såsom röda blodceller (erytrocyter), vita blodceller (leukocyter) och trombocyter. Hematopoetiska systemet är viktigt för att underhålla homeostasen i kroppen genom att producera nödvändiga celler för immunförsvar, syretransportsystem, hemostas och andra fysiologiska processer.

Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion i levande celler. De hjälper till att reglera oxidativ stress genom att reducera peroxider och andra reaktiva syrespecies. Tioredoxiner innehåller en aktivt centrum med två cysteinrestaur som kan reduceras av tioredoxinreduktas, ett enzym som tillhandahåller elektroner till tioredoxinet för att regenerera dess reducerade form. Tioredoxiner deltar också i andra cellulära processer, inklusive DNA-syntes, transkription och apoptos.

Butioninsulfoximin (BSO) är ett läkemedel som blockerar enzymet gamma-glutamylcysteinsyntas, vilket leder till att kroppens förmåga att producera det antioxidativa ämnet glutation minskar. Det används i forskning för att studera effekterna av ett reducerat glutationsnälla tillstånd, men är inte godkänt för kliniskt bruk hos människor.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the term "malinger," here it is:

Malinger: To pretend to be sick or injured in order to avoid work or other responsibilities; to feign illness or disability. Malingering should not be confused with factitious disorders, such as Munchausen syndrome, where individuals intentionally produce or exaggerate symptoms of physical or psychological illness for various reasons, often including a desire for attention or sympathy.

In contrast, malingerers are typically motivated by external factors like avoiding work, jail time, or military duty rather than internal motivations related to their personal identity or emotional needs.

'Schiff's bases' er kemiske forbindelser som dannes når en primær amin (R-NH2) reagerer med en karbonylgrupp (R'-CO-R'') i en såkalt nucleofil additionsreaktion. Det resulterende produktet er en kemisk forbindelse der inneholder en fungional gruppe bestående av en imin (RC=NR') eller en enamin (R-CR''=NR') funktion. Schiff's bases har ofte interesse i organisk syntese, farmakologi og andre kemiske områder på grunn av deres varierte egenskaper og anvendelser. De kan for eksempel være fluorescente, fargeendringsfølsomme eller ha metalbindingskapasitet, som gjør dem aktive i katalytiske reaksjoner.

'Residualvolym' refererer til det volumen af luft, der forbliver i lungerne etter udånding under normale respirationsforhold. Dette er altså den del af luften i lungerne, som ikke kan udåndes, og som vil blive tilbage, selvom en person prøver at udslette så meget luft som muligt.

Residualvolymen er en vigtig parameter inden for respirationsfysiologi, da den hjælper med at bestemme totale lungevolumen og andre relaterede parametre. Normalværdier for residualvolumen varierer alt efter alder, køn og størrelse på individet, men ligger typisk i området mellem 1-3 liter.

Det er vigtigt at bemærke, at residualvolumen ikke bør forveksles med dead space, som også er en respirationsfysiologisk parameter. Dead space refererer til den del af luften i lungerne, der ikke deltager i gasudvekslingen mellem luft og blod, da den ikke når ned til de alveolære membraner, hvor gasudvekslingen finder sted. Residualvolumen er imidlertid en del af den totale lungevolumen, der altid forbliver i lungerne, uanset om personen er i proces med at indånde eller udånde.

Tioktacid är ett läkemedel som tillhör gruppen tussiva hemma Preparat. Det används vanligtvis för att lindra hosta och andra symptom relaterade till lungsjukdomar, såsom kronisk bronkit och astma. Tioktacid fungerar genom att reducera inflammation i luftvägarna och underlätta avskiljning av slem.

Den aktiva substansen i Tioktacid är guaifenesin, som är en expectorant. Det hjälper till att öka produktionen av slem i lungorna och underlättar avhuggningsprocessen för att rensa luftvägarna från smuts och flegma.

Tioktacid finns vanligtvis som en sirap eller en läsk, men det kan också finnas i form av tabletter eller kapslar. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna på produktet och inte överskrida den rekommenderade dosen utan att först konsultera en läkare.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Liquid chromatography (VC) är en typ av kromatografisk metod inom analytisk kemi där ett lösningsmedel (den mobila fasen) används för att transportera ett analytdosage genom en stationär fas. Stationära fasen kan bestå av olika material, såsom kol, silika eller polymerer, beroende på vilken typ av ämnen som ska separeras.

I vätskekromatografi delas den stationära fasen vanligen upp i små partiklar, för att öka ytan och därmed också effektiviteten hos separationen. Denna metod kallas då högprestationsvätskekromatografi (HPLC).

Under processen kommer olika ämnen i analytdosaget att interagera olika starkt med den stationära fasen, beroende på deras kemiska och fysiska egenskaper. Ämen som har en starkare interaktion kommer att förflytta sig långsammare genom kolonnen jämfört med ämnen som har en svagare interaktion. På så sätt kan olika ämnen skiljas åt och detekteras separat när de lämnar kolonnen.

Vätskekromatografi används ofta för att analysera komplexa blandningar av organiska och oorganiska ämnen, till exempel i farmaceutisk forskning, miljöanalys, livsmedelsanalys och kvalitetskontroll inom industrin.

Biotransformering är en process där ett kemiskt ämne, till exempel en läkemedelssubstans, omvandlas till ett nytt ämne inom en levande organism, vanligen genom en biokemisk reaktion. Denna process katalyseras ofta av enzymer och sker i cellernas cytoplasma, mitokondrier eller i andra subcellulära kompartment. Biotransformeringen kan resultera i att ämnet blir mer vattenlösligt och därmed lättare utsöndras från kroppen, eller också kan det bildas nya aktiva metaboliter med egna farmakologiska effekter. Processen är viktig för att reglera läkemedelskoncentrationen i kroppen och minska toxiciteten av främmande ämnen.

Transient Receptor Potential (TRP) channels are a type of ion channel proteins that are widely expressed in various types of cells, including sensory neurons, epithelial cells, and immune cells. These channels play important roles in various physiological processes, such as sensing temperature, pain, pressure, taste, and chemical stimuli.

TRP channels are named after their ability to be transiently activated by a wide range of physical and chemical stimuli, leading to the influx of cations, particularly calcium (Ca2+) and sodium (Na+) ions, into the cells. There are several subfamilies of TRP channels, including TRPC (canonical), TRPV (vanilloid), TRPM (melastatin), TRPA (ankyrin), TRPP (polycystin), and TRPML (mucolipin).

Each subfamily of TRP channels has distinct activation mechanisms and functions. For example, TRPV1 is a well-known channel that can be activated by heat, capsaicin (the active component in chili peppers), and low pH, and plays important roles in pain sensation and inflammation. TRPM8, on the other hand, is a cold receptor that can be activated by menthol and icilin, and is involved in temperature perception and cold-induced pain.

Dysfunction of TRP channels has been implicated in various pathological conditions, such as chronic pain, neurodegenerative diseases, and cancer. Therefore, TRP channels have become important targets for the development of new therapeutic strategies for these conditions.

Passiv rökning, även känt som involuntär inandning av andnedsarter eller andra luftburna substanser, är en form av exponering för tobaksrök som sker när en individ andas in rök från cigaretter, pipor, cigarrer eller vattenpipor som används av en annan person. Detta händer ofta i miljöer där rökning är tillåtet, såsom hem, arbetsplatser, restauranger och barer.

Passiv rökning innebär att en individ exponeras för de skadliga ämnen som finns i tobaksrök, inklusive tusentals kemiska substanser, varav många är cancerogena eller skadliga för hjärtat och blodkärlen. Bland de skadliga ämnena återfinns bland annat kolmonoxid, formaldehyd, bensen, ammoniak och tungmetaller som arsenik, krom och kadmium.

Passiv rökning kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, särskilt hos barn, äldre, gravida kvinnor och personer med redan existerande hälsoproblem som astma eller hjärt-kärlsjukdomar. Hälsoeffekterna kan variera från irritation av ögon, näsa och svalg till allvarligare sjukdomar som lungcancer, hjärtsjukdomar och lunginflammation. Passiv rökning har också visat sig minska lungfunktionen hos barn och öka risken för astma och andra luftvägsproblem.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

'Endoplasmic Reticulum (ER) stress' refererar till ett tillstånd där det endoplasmatiska nätverket, en membranbundet retikel inuti eukaryota celler, inte kan utföra sina normala funktioner på grund av akumulering av missfoldade proteiner. Detta orsakar ett svar från cellen som kallas unfolded protein response (UPR), vilket är en koordinerad process med målet att återställa homeostasen i ER genom att minska syntesen av nya proteiner, öka uppfolding och degradering av missfoldade proteiner samt aktivera cellens apoptotiska mekanismer om homeostasen inte kan återställas. ER-stress är associerad med flera patologiska tillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes och cancer.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Tioredoxin-disulfidreduktas (TDR) är ett enzym som hjälper till att reducera, eller sänka, oxidationsgraden på proteiner i celler. Det gör detta genom att överföra elektroner från NADPH till disulfidbryggor i proteinerna, vilket bryter dem ned och reducerar proteinet. TDR är viktigt för att hålla cellens reduktiva potential i balans och för att skydda cellen mot oxidativ stress. Det spelar också en roll i celldelning, signaltransduktion och andra cellulära processer.

Mucin 5AC är ett glykoprotein som är en viktig komponent i den mukösa sekretet som produceras av luftvägarnas slemhinnor. Det hjälper till att fuktighålla, skydda och försvara de respiratoriska epitelet mot skador från främmande partiklar, mikroorganismer och aggressiva enzym. Mucin 5AC har också visat sig ha en viktig roll i patogenesprocessen hos vissa lungsjukdomar, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cancer.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

Peroxiredoxiner (PRX) är en typ av antioxidant enzym som hjälper till att bryta ned peroxider, som är molekyler som innehåller syre och väte. Peroxider kan vara skadliga för celler eftersom de kan reagera med andra molekyler i kroppen och orsaka oxidativ stress. PRX-enzymen gör detta genom att katalysera en kemisk reaktion som omvandlar peroxiderna till vatten och syre, vilket hjälper att skydda celler från skada. Det finns sex olika typer av PRX-enzym i människokroppen, och de kan hittas i olika kompartment inne i cellen. De är viktiga för att underhålla cellers redoxbalans och skydda dem från skada orsakad av fria radikaler och andra reaktiva syremolekyler.

Caspase inhibitors are substances that block the activity of caspases, which are a family of enzymes involved in programmed cell death, also known as apoptosis. Caspases play a crucial role in the initiation and execution of apoptosis, and their activation leads to the breakdown of cellular structures and proteins, ultimately resulting in cell death.

Caspase inhibitors can be divided into two main categories: synthetic inhibitors and endogenous inhibitors. Synthetic inhibors are designed to specifically target and inhibit caspases, while endogenous inhibitors are naturally occurring molecules that regulate caspase activity within the cell.

Synthetic caspase inhibitors are often used in research to study the role of apoptosis in various biological processes and diseases. They can also be used as potential therapeutic agents for conditions associated with excessive apoptosis, such as neurodegenerative disorders and ischemia-reperfusion injury.

Endogenous caspase inhibitors include proteins like X-linked inhibitor of apoptosis (XIAP), cellular FLICE-inhibitory protein (cFLIP) and survivin, which regulates the activity of caspases and prevent unwanted cell death. Dysregulation of these endogenous inhibitors can lead to uncontrolled cell growth and cancer.

It's important to note that while caspase inhibitors may have potential therapeutic benefits, they may also have unintended consequences such as interfering with normal apoptotic processes and promoting tumor growth. Therefore, more research is needed to fully understand the risks and benefits of using caspase inhibitors in a clinical setting.

Akrolein, med den kemiska formeln C3H4O, är en färglös, mycket reaktiv och giftig flyktig vätska med en stark, irriterande lukt. Den är en aldehyd som naturligt förekommer i rök från bränder, och kan även produceras av vissa industriprocesser och transporteringsmedel. Akrolein kan orsaka irritation i ögon, näsa, hals och lungor, och långvarig eller intensiv exponering kan leda till allvarliga skador på luftvägar och centrala nervsystemet.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsmetod eller medicinering, är den metod som används för att ge patienten ett läkemedel på rätt dos, vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Detta kan ske på olika sätt beroende på vilket läkemedel som ska ges och vem som ska få det. Exempel på olika typer av läkemedelstillförsel är oral (genom munnen), intravenös (direkt in i en ven), intramuskulär (in i en muskel) eller topisk (på huden).

Läkemedelstillförselsätt kan också avse den plan som utformas för att ge patienten rätt behandling med läkemedel under en längre tidsperiod. Denna plan inkluderar valet av läkemedel, doseringen, hur ofta medicinen ska ges och hur länge behandlingen ska pågå. Syftet med en sådan plan är att säkerställa att patienten får rätt typ och mängd läkemedel för att behandla sin sjukdom eller symptom på ett effektivt och tryggt sätt.

Aldehyddehydrogenas (ALDH) er en klasse enzymer som spiller en viktig rolle i metabolismen av aldehyder, som er et slags kjemisk forbindelse. Aldehydene kan oppstå som et biprodukt under normal metabolisme eller kan være tilstede i høye koncentrasjoner som en følge av ekstern eksponering, for eksempel ved alkoholforbruk eller rygning.

ALDH-enzymer katalyserer reaksjonen hvor ein aldehyd omdannes til en karboxylsyre, som er en mer stabil og mindre skadelig forbindelse. Dette er en viktig funksjon for å beskytte kroppen mot skade av aldehyder, som kan være skadelige for celler og for økt risiko for slike sykdommer som kraftig aldring (aging), kreft og neurodegenerative lidelser.

Det finnes flere typer ALDH-enzymer i kroppen, og de er spredt utover ulike organiske vesener og i blodet. De mest velkjente er ALDH1 og ALDH2, som har høy aktivitet mot aldehyder som oppstår under alkoholmetabolismen. Variasjoner i gener for disse enzymer kan påvirke evnen til å metabolisere aldehyder effektivt og kan være forbundet med forhøyet risiko for alkoholrelaterte skader og andre helseproblemer.

"Cell protection" refers to the various mechanisms and processes that protect cells from damage or stress that can lead to disease, aging, or cell death. This can include:

* Antioxidant defense systems that neutralize reactive oxygen species (ROS) and other free radicals.
* DNA repair mechanisms that fix damaged DNA and prevent mutations.
* Heat shock response, which protects cells from protein misfolding and aggregation caused by heat or other stressors.
* Autophagy, a process by which cells recycle and degrade damaged organelles and proteins to maintain cellular homeostasis.
* Apoptosis, programmed cell death, which eliminates severely damaged or abnormal cells to prevent the spread of disease.

These mechanisms can be activated in response to various stressors such as radiation, chemicals, heat, oxidative stress, and inflammation. A failure in these protective mechanisms can lead to diseases such as cancer, neurodegenerative disorders, and aging-related diseases.

Lipidperoxidering är en kemisk reaktion där fria syreradikaler reagerar med och oxiderar lipider, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror i cellmembranen. Denna process skapar lipidperoxider som är instabila och kan leda till ytterligare skada genom att bilda nya fria syreradikaler i en kedjereaktion. Lipidperoxidering har visats påverka cellfunktioner negativt, vilket kan leda till celldöd och är associerat med flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer. Antioxidanter kan hjälpa att förhindra lipidperoxidering genom att neutralisera fria syreradikaler och stoppa kedjereaktionerna.

Benspyren är en polycyklisk aromatisk kolväte (PAH) som består av fyra benzeningrupper konjugerade till varandra i en planär form. Det är ett av de mest förekommande PAH-föreningarna och kan bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material, såsom fossila bränslen, tobak och grillat kött. Benspyren är känd för att vara cancerogent och har visats orsaka skador på DNA och cellcykeln. Det kan också ha negativa effekter på reproduktionen och utvecklingen.

Ifosfamid är ett cellgift som används vid behandling av olika sorters cancer, till exempel sarcomer och lymfom. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa. Ifosfamid ges vanligen som en intravenös infusion över en period av timmar.

Som med alla cellgifter har ifosfamid en rad biverkningar, inklusive risk för blodbrist (nedsatt rödblodskörtlarfunktion), infektioner (nedsatt vitblodskörtlarfunktion) och blekning av håret. Andra biverkningar kan vara illamående, kräkningar, diarré, blåmärken och blödningar. I vissa fall kan ifosfamid orsaka skada på njurarna, lungorna eller centrala nervsystemet.

Patienter som behandlas med ifosfamid bör övervakas noga för att upptäcka tidigt tecken på biverkningar och komplikationer. Läkare kan anpassa dosen och behandlingsplanen baserat på patientens respons och biverkningar.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Fria radicaler är en term inom medicinen och biokemi som refererar till molekyler eller joner med en ospärrad elektron i sin yttersta skal. På grund av den ospärrade elektronen är de mycket reaktiva och kan attackera och oxidera andra molekyler, vilket kan leda till cellskador och sjukdomar. Fria radicaler produceras naturligt i kroppen under processer som andning och nedbrytning av näringsämnen, men deras koncentration kan öka på grund av externa faktorer som luftföroreningar, tobaksrök, ultraviolett strålning och vissa läkemedel. Renhållare, eller antioxidanter, är substanser som skyddar cellerna från skador orsakade av fria radicaler genom att neutralisera dem.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Annexin A2 är ett protein som hör till annexinfamiljen och består av 32 kilo Dalton. Det uttrycks i höga nivåer i endotelceller, epitelceller och inflammatoriska celler. Annexin A2 har en viktig roll i celldelning, migration, adhesion och vesikeltrafik. Det är också involverat i koagulering och angiogenes.

Proteinet bildar en heterotetramer med två identiska annexin A2-dimrar som binder till fosfolipider på cellytan och till andra proteiner, såsom S100A10 och plasminogen. Denna komplex kan aktivera plasminogen till plasmin, vilket är en viktig process i fibrinolysen (förstörelsen av blodkoagel). Annexin A2 har också visat sig ha en roll i cancerutveckling och metastasering.

Tandem-masspektrometri (MS/MS) är en typ av masspektrometri som innebär att ett joniserat molekyler genomgår två steg av massanalys. Det första steget består av att jonerna separeras baserat på deras massa-till-laddning (m/z) värden, och i det andra steget kolliderar de selekterade jonerna med ett inert gas, vilket resulterar i fragmentering av jonerna. Dessa fragment joner analyseras sedan i det tredje masspektrometriska steget för att generera en fragmentationsspektrum som kan användas för att identifiera och bestämma strukturen på den ursprungliga molekylen.

Denna teknik är mycket kraftfull när det gäller att analysera komplexa blandningar av molekyler, till exempel i proteomik och metabolomik studier, eftersom den möjliggör en hög grad av specifitet och känslighet vid identifiering och karakterisering av olika typer av biologiska molekyler.

'Xenobiotika' är ett medicinskt begrepp som refererar till kemiska ämnen eller substanser som inte naturligt förekommer i eller produceras av levande organismer, däribland människor. I stället utsätts vi för xenobiotika genom externt intag, inandning eller kontakt med till exempel läkemedel, kemikalier, föroreningar och droger.

När ett xenobiotikum kommer in i en organism aktiveras det kroppseget nedbrytningssystemet, kallat xenobiotiska metabolism, för att neutralisera och eliminera substansen från kroppen. Detta sker främst i levern men även i lungor, tarmar och hud. Xenobiotikas metabolism kan involvera flera olika enzymkomplex som bryter ner ämnet till mindre och mer vattenlösliga produkter för att underlätta utschelningsprocessen via urin eller avföring.

Ibland kan metabolismen av xenobiotika leda till toxiska biprodukter som kan skada celler och vävnader, vilket kan orsaka allvarliga hälsoproblem eller sjukdomar. Därför är det viktigt att begränsa exponeringen för skadliga xenobiotika genom att undvika riskfyllda beteenden och miljöer samt att följa anvisningarna när man använder läkemedel eller andra kemiska produkter.

Antioxidanter är en beteckning för ämnen som kan hämma eller förhindra oxidation av andra ämnen. Oxidation är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre, vilket kan leda till skada på celler och vävnader i kroppen.

Antioxidanter fungerar genom att ge upp sina elektroner för att neutralisera fria radikaler, som är instabila molekyler som saknar en elektron och letar efter en annan att stjäla. Genom att ge bort en egen elektron till en fri radikal kan antioxidanter stabilisera den och förhindra skada på celler och vävnader.

Exempel på antioxidanter inkluderar vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen och flavonoider. Dessa kan hittas i många livsmedel som frukt, grönsaker, nötter och frön. Många studier har visat att en hög konsumtion av antioxidantrika livsmedel kan vara förknippat med lägre risk för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Rökning definieras som inhalering och exhalering av rök från brända tobaksprodukter eller annan bränt material, vanligtvis genom en cigarett, cigarr, pipa eller vaper (elektronisk cigarett). Den aktiva ingrediensen i tobaksrök är nikotin, en mycket beroendeframkallande substans. Andra skadliga ämnen i röken innefattar kolmonoxid, tungmetaller och cancerframkallande ämnen som återfinns i tobaksrök. Rökning kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar.

Spermin är ett polyaminertt komponent i spermier och andra celler, som spelar en roll i celldelning och DNA-emballage. Det produceras i kroppen, speciellt i testiklarna, och har också antioxidativa egenskaper. I högre koncentrationer kan spermin påträffas hos människor med vissa sjukdomar eller förhöjda nivåer av cellandning.

Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.

Spermidin är ett polyamin som förekommer naturligt i många olika levande organismer, inklusive människor. Det produceras i kroppen och har en viktig roll i cellers DNA-emballage och celldelning. Spermidin är också involverat i andra cellulära processer som exempelvis autofagi, ett mekanism där cellen bryter ner och återanvänder skadade eller överflödiga proteiner och organeller.

Förutom att vara en naturligt förekommande substans i kroppen, kan spermidin också hittas i vissa livsmedel som till exempel sojabönor, ger sprötfrukter och ost. Det har visat sig att en högre dietär intag av spermidin korrelerar med lägre risk för flera åldersrelaterade sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Även om det finns en växande forskning kring spermidins roll i cellulära processer och hälsobefrämjande effekter, behövs mer forskning för att fullt ut förstå dess mekanismer och möjliga användningsområden inom medicinen.

Arachidonate 5-lipoxygenase, ofta förkortat 5-LOX eller ALOX5, är ett enzym som spelar en viktig roll i ämnesomsättningen och inflammationen i kroppen. Det katalyserar en reaktion där det oxiderar arakidonsyra till 5-Hydroperoxyeicosatetraenoic acid (5-HPETE), som är en förstadieprodukt till leukotriener, som är kända för att vara proinflammatoriska mediatorer.

5-LOX finns främst i vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och mastceller, och aktiveras av olika signalsubstanser som till exempel cytokiner och growth factors. Dessutom kan det aktiveras av calciumjoner (Ca2+) och fosforylering.

Överaktivitet eller överproduktion av 5-LOX har visats vara involverat i flera sjukdomar, särskilt relaterade till inflammation och immunförsvaret, såsom astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer.

Mitokondriella sjukdomar är en grupp med genetiska tillstånd som beror på fel i mitokondrierna, de små energiproducerande organellerna inuti våra celler. Mitochondrier producerar den energi som cellen behöver för att fungera korrekt. När mitokondrierna inte fungerar korrekt kan det leda till en brist på energi i cellen, vilket kan orsaka en mängd olika symtom beroende på vilka celler som drabbas.

Mitokondriella sjukdomar kan drabba alla åldersgrupper, men de är vanligare hos barn och äldre vuxna. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera muskelsvaghet, trötthet, hjärt- och kärlsjukdomar, neurologiska symtom som svårigheter med balans och koordination, syn- och hörselnedsättningar, lever- och njurssjukdomar, diabetes och i vissa fall cancersjukdomar.

Mitokondriella sjukdomar kan orsakas av mutationer i både mitokondrie-DNA (mtDNA) och kärn-DNA (nDNA). Mutationer i mtDNA är ofta ärftliga från modern, medan mutationer i nDNA kan ärvas från båda föräldrarna.

Det finns inget botemedel för mitokondriella sjukdomar, men vissa behandlingar och terapier kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen beror på vilka symtom som uppstår och hur allvarliga de är.

Toxicitetstester (eller toxicologiska tester) är metoder för att utvärdera hur skadliga eller farliga kemikalier, läkemedel, livsmedelsadditiv och andra ämnen kan vara för levande organismer, inklusive människor. Detta görs genom att utsätta levande celler, djur eller andra modellorganismer för olika koncentrationer av substansen under kontrollerade förhållanden och sedan observera och mäta effekterna på deras funktion och överlevnad.

Det finns olika typer av toxicitetstester, inklusive akut toxicitetstestning (som mäter effekterna av en enda exponering), subakut toxicitetstestning (som mäter effekterna av flera exponeringar över en kort period) och kronisk toxicitetstestning (som mäter effekterna av långvarig exponering). Toxicitetstester används ofta för att uppfylla regleringar och lagar som kräver att företag testar sina produkter för att se till att de är säkra för användning.

Det är värt att notera att det finns en allmän trend inom toxicologin att minska användningen av djur i toxicitetstester och istället använda alternativa metoder som cellodlingar, datorsimuleringar och studier av mänskliga celler. Dessa metoder kan vara mer etiska, kostnadseffektiva och relevanta för mänsklig toxicitet än traditionella djurtestningar.

'Synechocystis' er en slags blågrønne cyanobakterier (tidligere kjent som blågrønnalger), og den er ofte brukt som ein modelorganisme i forsking. Det er en enokellig art av slik at den ikke har noen undervisningsarter, og den tilhører klassen Synechococcaceae. Synechocystis-cellar kan være både autotrofe (som bruker lys for å produsere kulhydrater gjennom fotosyntese) og heterotrofe (som bruker organiske forstoffer som energikilde), avhengig av tilgjengelige næringsstoffer.

Det er viktig å merke seg at Synechocystis sp. PCC 6803 ofte refereres til i forsking og litteratur, som er en kjent strain av Synechocystis-arten som er velstudert og har blitt sekvensiert på generomnivå. Dette gjer det enklere å sammenligne forskingsresultatene mellom ulike studier.

Mutagenicity tests are a type of scientific test used in the field of genetics and toxicology to identify whether a chemical or physical agent has the ability to cause mutations in the DNA of an organism. Mutations are changes in the genetic material that can lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

Mutagenicity tests typically involve exposing cells or whole organisms to varying doses of a test substance and then analyzing their genetic material for any signs of mutation. Commonly used assays include the Ames test, which uses bacteria to detect mutations in their genes; the mouse lymphoma assay, which looks for mutations in mammalian cells; and the fruit fly (Drosophila melanogaster) assay, which examines mutations in whole organisms.

The results of these tests can help researchers and regulatory agencies assess the potential health risks associated with exposure to a particular substance and determine whether it should be classified as a mutagen or not. This information is critical for ensuring the safety of chemicals used in various industries, including pharmaceuticals, agriculture, and consumer products.

The electron transport chain (ETC) is a series of complexes in the inner mitochondrial membrane that are involved in the process of cellular respiration. The ETC complex proteins are a group of membrane-bound protein complexes that play a crucial role in the transfer of electrons from electron donors to electron acceptors, which drives the synthesis of ATP through chemiosmosis.

There are four major complexes in the ETC, labeled as Complex I (NADH dehydrogenase), Complex II (succinate dehydrogenase), Complex III (cytochrome bc1 complex), and Complex IV (cytochrome c oxidase). Each complex contains several proteins that work together to facilitate the transfer of electrons.

Complex I accepts electrons from NADH and transfers them to ubiquinone, reducing it to ubiquinol. Complex II also accepts electrons from succinate and transfers them to ubiquinone, but does not interact with NADH. Complex III receives electrons from ubiquinol and passes them to cytochrome c, which then donates them to Complex IV. Finally, Complex IV accepts electrons from cytochrome c and transfers them to molecular oxygen, reducing it to water.

The transfer of electrons through the ETC complex proteins creates a proton gradient across the inner mitochondrial membrane, which drives the synthesis of ATP by ATP synthase (Complex V). The ETC is a highly efficient system for generating energy in the form of ATP, and it plays a critical role in many physiological processes, including cellular metabolism, growth, and development.

Treonin (Thr eller T) er en essensiel aminosyre, betydning at det ikke kan produseres i kroppen og må tas inn gjennom kosten. Det er viktig for produksjonen av proteiner og har også en viktig rolle som et donor av energirik molekyler i celene. Treonin inneholder en sidekjede med en hydroxylgruppe (-OH), som kan bli fosforylert, noe som er viktig for reguleringen av mange cellulære prosesser.

Medicinskt sett, är monosackarider enklaste formerna av kolhydrater. De kallas också enkla sockerarter eller enkel sugar. Monosackarider består av en molekylär enhet och innehåller en kemisk funktionell grupp som kallas aldehyd- eller ketonfunktion.

Exempel på vanliga monosackarider är glukos (druvsocker), fruktos (fruktsocker) och galaktos (en sockerart som finns i mjölk). Dessa enkla sockerarter kan kombineras för att bilda komplexa kolhydrater, såsom disackarider (två monosackarider som är kemiskt bundna tillsammans) och polysackarider (många monosackarider som är kemiskt bundna tillsammans).

Leukotriener är en typ av lipidmediatorer som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De produceras främst av vita blodkroppar, såsom eosinofiler och neutrofiler, under stimulering av olika immunogena agens som exempelvis allergen, infektion eller skada.

Leukotrienerna är involverade i diverse patologiska processer som bronkospasm, edem och ökad sekretion vid astma, allergisk rhinit, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och andra inflammatoriska tillstånd. De har också en viktig roll i patogenesen av hudsjukdomar som eksem och psoriasis.

Det finns fyra huvudsakliga typer av leukotriener: LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4. Dessa molekyler utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifika receptorer på målceller, vilket leder till en uppsättning cellulära svar som kan variera beroende på typ av leukotrien och typ av målcell.

I medicinsk kontext används ofta läkemedel som blockerar leukotrienreceptorerna eller hämstar leukotrienbiosyntesen för att behandla inflammatoriska sjukdomstillstånd, särskilt astma och allergisk rhinit.

'Luftrör' är ett medicinskt begrepp som refererar till de rörformiga strukturerna i kroppen som andningsluften passerar genom. Det finns två typer av luftrör: det övre och det nedre.

Det övre luftröret, också känt som näsa och svalg, börjar vid näsborrarna och fortsätter ner till struphuvudet. Det består av tre delar: näshålan, svalget och näsöppningarna i svalget (choanae).

Det nedre luftröret är en fortsättning på det övre luftröret och börjar vid struphuvudet och fortsätter ner till lungorna. Det består av två delar: luftstrupen (trachea) och de två bronkerna som delar sig och leder in i vardera lunga.

Luftrörens främsta funktion är att transportera luft till och från lungorna under andningen, så att syre kan tas upp av kroppen och koldioxid kan avges som en biprodukt.

'Mucin' är ett proteinet som produceras av slemkörtlar i kroppen och har en huvudsaklig funktion att hjälpa till med smörjning och skydd av olika ytor, såsom slemhinnor. Muciner består av en proteinbärare och en kolhydratdel som ger dem deras geléartade konsistens. De kan variera i sin sammansättning beroende på var de produceras i kroppen och kan ha olika funktioner, till exempel att hjälpa till med fångande av bakterier eller andra främmande partiklar.

Formaldehid är ett organisk förening med den kemiska formeln CH2O. Det är en färglös, illaluktande gas vid rumstemperatur, men den kan också finnas i flytande form under vissa förhållanden. Formaldehid används inom många industrier, bland annat inom produktionen av konserveringsmedel, lim och harts. Den är även känt för sin bakteriedödande effekt och används därför som desinfektionsmedel inom vården. Långvarig eller upprepad exponering för formaldehid kan dock vara skadlig för människors hälsa och orsaka symptom som irritation av ögon, näsa och svalg samt astmaartade besvär.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

I'm happy to help you with that! In a medical context, the term "buffer" is often used in relation to maintaining a stable pH level in various biological systems. A buffer is a substance or a system that helps prevent significant changes in pH by neutralizing added acids or bases.

Buffers are critical for many physiological processes, including blood chemistry, cellular metabolism, and enzyme function. They work by chemically binding hydrogen ions (H+) or hydroxide ions (OH-) to maintain the balance between acidity and alkalinity in a solution.

For example, in the human body, one common buffer system is the bicarbonate buffer. It consists of bicarbonate ions (HCO3-) and carbonic acid (H2CO3), which can react with added acids or bases to keep the pH within a narrow range. When the pH starts to decrease due to an increase in H+ ions, for instance, the bicarbonate buffer can neutralize some of these excess protons by forming carbonic acid:

HCO3- + H+ -> H2CO3

This reaction reduces the concentration of free H+ ions and helps maintain a stable pH. Similarly, when the pH starts to increase due to an excess of OH-, the bicarbonate buffer can react with these hydroxide ions to form water and carbon dioxide:

HCO3- + OH- -> CO32- + H2O

CO32- + H+ -> HCO3-

H2O + CO2 -> H2CO3

These reactions help neutralize the excess OH- ions and maintain a stable pH. Overall, buffers play a crucial role in maintaining the proper functioning of various biological systems by preventing drastic changes in pH.

Lipoxygenase (LOX) inhibitors, eller lipoxigenashämmare, är en grupp av ämnen som hämmar enzymet lipoxygenas. Lipoxygenaser är en grupp enzymer som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar genom att katalysera oxidationen av polyungrda fettsyror, särskilt arakidonsyra, till lägre omättade hydroperoxider. Dessa ämnen är förstadier till eikosanoider som leukotriener och lipoxiner, vilka är signalmolekyler involverade i inflammation och immunförsvar.

Lipoxygenasehämmare används inom medicinen för att behandla sjukdomar där inflammation och immunreaktioner spelar en viktig roll, till exempel astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer. Genom att hämma lipoxygenasaktiviteten kan man minska produktionen av pro-inflammatoriska eikosanoider och på så sätt reducera inflammationen i kroppen.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Trombocytfaktor 4 (TF4) är ett protein som utsöndras från trombocyter (blodplättar) under blodkoagulation och har en viktig roll i hemostasprocessen. TF4 fungerar som en negativ feedbackregulator av koagulationskaskaden genom att binda till och neutralisera det aktiverade proteinet FXa, vilket hjälper att begränsa ytterligare koagulation och undvika överdrivna blodproppar. TF4 är också känt som trombocytfrisättningsfaktor och kan orsaka inflammation när det frisätts i större mängder, till exempel vid skada på endotelceller eller under sjukdomstillstånd.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Histidin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Histidin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner.

Histidin har också en speciell funktion i kroppen eftersom sidokedjan på histidinmolekylen kan agera som en protonbuffert, vilket betyder att den kan hjälpa till att reglera kroppens pH-värde. Denna egenskap gör histidin viktig för många biologiska processer, särskilt i mag-tarmkanalen och i blodet.

Histidin är också en prekursor till histamin, ett signalsubstans som bland annat har en roll i immunförsvaret och inflammationen.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

I medicska sammanhang är en "korsbindningsreagens" (eller cross-linking reagent) ett ämne som reagerar med två eller flera molekyler och skapar en kemisk länk mellan dem, vilket resulterar i en korsbunden struktur. Detta kan användas för att studera eller manipulera biologiska strukturer, till exempel proteiner, DNA eller cellmembraner.

Ett vanligt exempel på ett korsbindningsreagens är glutaraldehyd, som reagerar med aminogrupper (-NH2) i proteiner och skapar en kovalent länk mellan dem. Andra exempel på korsbindningsreagenter inkluderar formaldehyd, difosfener och disulfigyer.

Det är värt att notera att användningen av korsbindningsreagens kan ha biverkningar och artifakta, så det är viktigt att kontrollera för specificitet och specifikitet i experimenten.

NF-E2-relaterad faktor 2 (NRF2) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i cellens försvar mot oxidativ stress och skada av xenobiotika. Det kodas av genen NFE2L2. NRF2 binder till antioxidant respons element (ARE) i promotorregionen av målgenen och aktiverar deras transkription, vilket leder till syntes av proteiner som skyddar cellen mot skada. Exempel på sådana proteiner är bland annat antioxidanter och enzymer som metaboliserar xenobiotika. I normalt tillstånd finns NRF2 i cytoplasman, men under oxidativ stress transloceras det in i cellkärnan där det binder till ARE och aktiverar målgeners transkription.

Den atmingsorganens slimhinnan (engelska: respiratory mucous membrane) är den del av andningssystemet som är direkt exponerad för luft och innehåller cilierade epitelceller och slemkörtlar. Dess huvudsakliga funktion är att skydda lungorna från skador, infektioner och främmande partiklar genom att producera slem som fångar upp dessa ämnen och transporterar bort dem via ciliernas rörelser. Den atmingsorganens slimhinnan finns i näsa, näsrör, svalg, luftrör, bronker och lungornas mindre luftvägar (bronkioler och alveoler).

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

DNA-skada, eller DNA-mutation, refererar till en förändring i den genetiska informationen som är kodad i DNA-molekylen. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom exponering för strålning, kemikalier eller virus. Skador på DNA:t kan också uppstå spontant under cellens normala verksamhet.

Det finns två huvudtyper av DNA-skador: basskador och strukturella skador. Basskador innebär att en av de fyra grundämnena i DNA, adenin (A), tymin (T), guanin (G) eller cytosin (C), har förändrats på ett sätt som stör kodningen av genetisk information. Strukturella skador innebär att DNA-molekylen har brutits, böjts eller förvrängts på något sätt.

DNA-skador kan ha olika konsekvenser beroende på var de uppstår och hur allvarliga de är. I vissa fall kan skadan repareras av cellens eget reparationssystem, men i andra fall kan den leda till genetiska mutationer som kan öka risken för sjukdomar såsom cancer.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.

Vitamin C, også kjent som askorbinsyre, er en vesentlig næringsstoff for mennesker. Det spiller en viktig rolle i produksjonen av kolagen, et protein som er nødvendig for å holde huden, blodvessene, knorkene og tannene sterk og hele. Vitamin C er også ein antioxidant, det vil si at det hjelper å beskytte kroppens celler fra skade som kan føre til aldring og sykdom.

Mennesker kan ikke selv produsere vitamin C, så det må intakes gjennom kosten eller ved å ta vitaminsupplementer. God kost som inneholder vitamin C omfatter frugter som appelsiner, pærer og jordbær, grønnsaker som brokkoli, brussel sprout og spenat, og andre næringsrike livsmedler som poteter og juice fra appelsin.

Vitamin C er viktig for å holde ein god helse. Mangel på vitamin C kan føre til skørbutt (scorbut), en alvorlig sykdom som kan føre til blødninger, smerter i ledd og tannene, og i sluttene også døden.

'Tarmkäx' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I vardagligt tal kan det användas för att beskriva symptomen vid irritabelt tarmsyndrom (IBS), som innebär krampaktiga smärtor i mag-tarmbågen, förstoppning, diarré eller både och. Andra symtom kan vara flatulens, buksmärta och ont i underlivet. IBS är en funktionell tarmsjukdom, det vill säga att den orsakas av störningar i tarmtarmfunktionen snarare än strukturella skador eller sjukdomar i tarmarna.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

'Indikatorer' och 'reagenser' är två begrepp som ofta används inom klinisk analys och diagnostik för att hjälpa till att fastställa närvaro eller frånvaro av specifika substanser, molekyler eller biologiska processer i ett prov.

En indikator är en substans som ändrar sin färg eller andra egenskaper vid ett visst värde eller förändring i pH, temperatur eller koncentration av specifika joner eller molekyler. Indikatorer används ofta för att övervaka reaktioner och processer inom kemi och biologi. I en medicinsk kontext kan indikatorer användas för att fastställa pH-värdet i blod, urin eller andra kroppsv likvider, vilket kan vara viktigt för att övervaka patienters hälsotillstånd och behandling.

En reagens är en substans som reagerar med ett visst ämne eller molekyl för att producera en synlig eller mätbar effekt, såsom en färgförändring, bildning av en precipitat eller utvecklande av fluorescens. Reagenser används ofta i klinisk analys för att identifiera specifika substanser eller molekyler i ett prov, till exempel glukos, protein, vita blodkroppar eller bakterier.

Exempel på indikatorer och reagenser som används inom klinisk analys är:

* pH-indikatorer: Substanser som ändrar färg vid specifika pH-värden, till exempel litmuspapper, fenolftalein och metylröd.
* Glukosreagenser: Substanser som reagerar med glukos för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel reduktionsreagenser (som ger en färgförändring) och enzymatiska reagenser (som katalyserar en kemisk reaktion).
* Proteinreagenser: Substanser som reagerar med protein för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel Coomassie Brilliant Blue och Bradford-assay.
* Bakteriereagenser: Substanser som reagerar med bakterier för att identifiera dem, till exampel gramfärgning, oxidasreduceringstest (Oxidase) och katalasreaktion.

'Blodcellsantal' refererer til antallet af forskellige typer celler i blodet, inklusive røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Antallet af hver type celler kan være vigtigt at kende for diagnosticering og overvågning af forskellige sygdomme og tilstande. Normalværdierne for blodcellsantal varierer alt efter individets alder, køn, sundhedstilstand og andre faktorer.

Unsaturated fatty acids are a type of fatty acid that contain one or more double bonds in their carbon chain. These double bonds can be either cis or trans configurations, with cis being the most common in naturally occurring unsaturated fatty acids. The presence of these double bonds makes unsaturated fatty acids more liquid at room temperature and less prone to spoilage than saturated fatty acids, which do not have any double bonds.

Unsaturated fatty acids are further classified into monounsaturated fatty acids (MUFAs) and polyunsaturated fatty acids (PUFAs), depending on the number of double bonds they contain. MUFAs contain one double bond, while PUFAs contain two or more.

Examples of unsaturated fatty acids include oleic acid (a MUFA found in olive oil and avocados), linoleic acid (a PUFA found in vegetable oils and nuts), and alpha-linolenic acid (an omega-3 PUFA found in flaxseeds and fish).

It is generally recommended to include more unsaturated fatty acids in the diet and less saturated and trans fats, as unsaturated fats have been shown to have beneficial effects on heart health and may help reduce the risk of chronic diseases.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Cysteine är en svagt luktande sulfhydrylgrupp (SH)-bärande proteinogen aminosyra. Den har den kemiska formeln HO2CCH(NH2)CH2SH. Cystein kan bilda disulfidbindningar (-S-S-) med andra cysteiner, vilket är viktigt för tredimensionell struktur hos vissa proteiner. I enzymer spelar cystein ofta en roll som nukleofil i katalytiska reaktioner.

Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.

Cancerframkallande ämnen, eller cancerogena substanser, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) substance som har förmågan att orsaka cancer hos människor. De kategoriseras baserat på den vetenskapliga bevisningen för deras cancerframkallande potential, från Grupp 1 (bevisat cancerogena) till Grupp 4 (troligen icke-cancerogena).

Exempel på cancerframkallande ämnen inkluderar vissa kemiska föreningar som asbest, bensen, benzidin och tjära, men även vissa virus som humant papillomavirus (HPV) och hepatit B-virus. Även tobaksrök är en starkt cancerframkallande faktor.

Det är viktigt att notera att exponering för höga nivåer av dessa ämnen under lång tid kan öka risken för cancer, men det finns ofta andra faktor som också kan spela in i cancerutvecklingen, såsom genetiska faktorer och livsstilsval.

Ateroskleros är en chronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar medelstora och stora artärer. Den kännetecknas av att feta depositions i form av lipoproteiner, speciellt LDL (lågdensitets-lipoprotein), kalk och cellulärt material ansamlas under innersta väggen (endotel) i artären. Detta bildar så kallade plack som kan leda till att artärernas lumen (insidan) stängs delvis eller helt, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.

Aterosklerosen utvecklas ofta under en lång period och är vanligast hos äldre personer. Faktorer som ökar risken för ateroskleros inkluderar höga nivåer av LDL-cholesterol, högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

'Uracil' är ett deriverat kvävebasförening som förekommer i RNA, där det spelar en viktig roll i kodningen och överföringen av genetisk information. Det motsvaras i DNA av den liknande kvävebasen 'timin'. Uracil är en aromatisk heterocyklisk förening som består av en enkel, sexatomig ring med två dubbla bindningar och två kväveatomer. Det bildas ofta genom spontan deaminering av cytosin i DNA, men det repareras vanligtvis effektivt av cellsens mekanismer för att förhindra mutationer.

'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.

I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:

1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.

Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.

Matrix-assisted laser desorption/ionization mass spectrometry (MALDI-MS) är en metod inom masspektrometri som används för att identifiera och karaktärisera biologiska molekyler, särskilt proteiner och peptider.

I denna teknik desorberas och ioniseras molekylerna med hjälp av en laser, vilket innebär att de får ett elektriskt laddat tillstånd. För att underlätta detta används en matrix, som är ett organisk ämne som absorberar laserenergin och hjälper till att överföra laddningen till molekylen.

Matrix-assistent laserdesorption/ionization (MALDI) är en så kallad "hårda" joniseringsmetod, vilket innebär att den kan användas för att jonisera stora och komplexa molekyler som proteiner. Det gör MALDI-MS till en mycket användbar metod inom proteomik, där man studerar proteiner och deras interaktioner i levande system.

MALDI-MS kan användas för att bestämma molekylvikten hos okända ämnen, vilket är en viktig egenskap när det gäller att identifiera och karakterisera biologiska molekyler. Den kan också användas för att undersöka hur olika molekyler interagerar med varandra, till exempel när proteiner binder till små molekyler som läkemedel eller toxiner.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.

Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).

'Kemi' som ämne inom medicin definieras ofta som läran om de grundläggande principerna för interaktioner mellan kroppens molekyler och substanser från utsidan. Det inkluderar studiet av läkemedelsverkan, farmakokinetik (vad som händer med ett läkemedel i kroppen), toxicitet och farmakodynamik (hur läkemedlet påverkar kroppens funktioner). Kemiska processer är viktiga för att förstå hur olika läkemedel fungerar, hur de bryts ned och elimineras från kroppen, samt hur de kan interagera med varandra eller med kroppens egna molekyler.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

'Kemiska fenomen' refererar till de observationer och händelser som sker när kemiska substance, molekyler eller atomer interagerar med varandra genom kemiska reaktioner. Det kan inkludera bildning av nya kemiska bindningar, ändringar i fysiska egenskaper hos de involverade substanserna och energiflyt. Exempel på kemiska fenomen är syra-basreaktioner, oxidation-reduktion (redox)reaktioner, formation av kolloider och polymerisation.

Tvådimensionell gelelektrofores (2DE) är en teknik inom proteomik som används för att separera och analysera komplexa proteinblandningar. Den bygger på två olika elektroforesmetoder som utförs i två dimensioner.

I den första dimensionen separeras proteiner baserat på deras isoelektriska punkter (pI) genom isoelektrisk fokusering (IEF). Proteinerna appliceras till ett gelmedium bestående av en pH-gradient, varefter ett elektriskt fält appliceras. Proteiner migrerar då mot den elektriska polen med motsatt laddning tills de når en position i gelen där deras laddning är neutraliserad, det vill säga vid deras isoelektriska punkt.

I den andra dimensionen separeras proteiner baserat på deras molekylvikt genom SDS-PAGE (sodiumdodecylsulfat-polyacrylamidgel-elektrofores). Proteinerna behandlas med SDS, ett detergent som ger proteinerna en negativ laddning och standardiserar deras form till en rak stav. Sedan appliceras ett elektriskt fält vinkelrätt mot den första dimensionen, varvid proteiner separeras baserat på deras molekylvikt.

Efter tvådimensionell gelelektrofores kan proteiner detekteras och visualiseras med olika metoder, exempelvis genom färgning eller immunoblotting. Detta möjliggör en högupplöst separation av komplexa proteinblandningar och är därför användbart inom forskning och diagnostik.

Apolipoprotein E (ApoE) er en type apolipoprotein som transporterer lipider, såsom kolesterol og triglycerider, i kroppen. Det finnes tre forskjellige varianter av ApoE-generen hos mennesker, betegnet E2, E3 og E4. Disse variantene har forskjellig evne til å transporterte lipider, og de kan være forknippet med forskjellige risikoer for å utvikle sykdommer som aldringsrelatert demens og kardiovaskulære sykdommer. For eksempel er forekomsten av ApoE4-varianten forbundet med en økt risiko for å utvikle alzheimer, mens forekomsten av ApoE2-varianten kan være forbundet med en lavere risiko.

Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre i ett högt oxidationstillstånd. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andningen, men deras koncentration kan öka avsevärt under vissa patologiska tillstånd, såsom ischemisk skada och inflammation.

Reaktiva syre radicaler har en oskyddad elektron i sin yttre elektronskal, vilket gör dem mycket reaktiva och fähiga att reagera med andra molekyler i kroppen, bland annat med DNA, proteiner och lipider. Denna reaktivitet kan leda till skada på cellmembran, proteiner och DNA, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till cancer.

Exempel på reaktiva syre radicaler inkluderar superoxidradikaler (O2•−), väteperoxidradikaler (HO2•) och hydroxylradikaler (•OH). Kroppen har ett antal mekanismer för att skydda sig mot skador orsakade av reaktiva syre radicaler, bland annat genom att producera antioxidanter som neutraliserar dessa molekyler.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner. Detta sker genom överföringen av elektroner från ett reducerande ämne till väteperoxid, vilket resulterar i vatten och ett oxiderat ämne. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer, inklusive människor, och har en rad funktioner, såsom att hjälpa till att bekämpa infektioner och förstöra skadliga toxiner. I medicinsk kontext kan peroxidaser användas som markörer för olika sjukdomar och tillstånd, samt i vissa terapeutiska strategier.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Bensokinoner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en bensoksring, det vill säga en ringstruktur bestående av en bensenring och en kinonring. Bensokinoner är vanligen gula till bruna kristallina fasta ämnen med stark lukt. De är illaluktande och irriterande för huden och slemhinnorna.

Bensokinoner har starkt oxiderande egenskaper och används kommersiellt som desinfektionsmedel, blekmedel och avfettningsmedel. De är också naturligt förekommande i vissa växter och djur, till exempel i kryddan kaniholt (Cannabis sativa) och i böcklingar (Euphausia superba).

I medicinsk kontext kan bensokinoner användas som läkemedel för behandling av olika hudsjukdomar, till exempel eksem och psoriasis. De fungerar genom att minska inflammationen och öka näringsomsättningen i huden. Exempel på bensokinonderivat som används som läkemedel är tretinoin och adapalen.

NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykelkontroll. Det finns i olika former, men de två vanligaste formererna är p50/p105 (NF-κB1) och p52/p100 (NF-κB2). I vila befinner sig NF-κB som en inaktiv komplex i cytoplasman, bunden till en inhibitorprotein kallad IkB. När cellen aktiveras av olika signaler, exempelvis cytokiner, bakterieprodukter eller stress, får IkB en signalserie som leder till att den degraderas, vilket frigör NF-κB att transporteras in i cellkärnan där det kan binda till DNA och påverka transkriptionen av målgener.

Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska störningar som kännetecknas av progressiv neurodegeneration, det vill säga nedbrytning och förlust av neuroner och deras sammanhang i hjärnan. Denna degeneration leder till en gradvis försämring av den neurologiska funktionen, vilket kan påverka kognition, rörelse, balans, tal, minne, perception och andra sensoriska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Spinal muskelatrofi (SMA). Dessa sjukdomar är ofta förknippade med åldrande, men kan även drabba yngre individer. De orsakas vanligtvis av en kombination av genetiska, miljömässiga och livsförloppsfaktorer och saknar ofta botemedel eller effektiva behandlingsalternativ.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.

Protein array analysis är en teknik inom proteomik som används för att simultant undersöka interaktioner och aktivitet mellan ett stort antal proteinmolekyler i biologiska system. Denna metod bygger på att ett stort antal kopior av olika proteiner immobiliseras på en solid yta, till exempel en glasslid eller en mikroarraychip. Dessa proteiner kan vara specifika antikroppar, receptorer, kinaser, fosfataser eller andra proteinmolekyler av intresse.

I en protein array-analys tillsätts en biologisk provblandning, till exempel en celllysat, serum eller plasma, på arrayen. Provblandningen innehåller olika proteiner som kommer att binda till de immobiliserade proteinerna om det finns en specifik interaktion mellan dem. Efter inkubation och tvättning av arrayen kan de bundna proteinerna detekteras och identifieras med hjälp av fluorescens- eller radioaktivmarkeringar, kamerabaserad bildanalys och datorsoftvara.

Protein array-analys används för att studera olika aspekter av proteomiken, till exempel protein-proteininteraktioner, posttranslatoriska modifikationer, aktivitetsnivåer och uttryckmönster hos tusentals proteiner samtidigt. Denna teknik är användbar inom forskning och diagnostik inom områden som cancer, autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar och neurovetenskap.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

"Chemical models" är en benämning på de teoretiska beskrivningar och representationer som används för att förutsäga, tolka och förstå kemiska fenomen och processer. Det kan handla om matematiska ekvationer, diagram, grafiska representationer eller datorbaserade simuleringar som förenklar eller efterbildar beteendet hos atomers och molekylers interaktioner.

Exempel på olika typer av kemiska modeller innefattar:

1. Molekylär mekanik (MM): Använder enkla potentialenergi funktioner för att approximera de potentiella energierna hos atomgrupper i molekyler, vilket möjliggör simulering av deras rörelser och interaktioner.
2. Kvantkemi: Använder Schrödingerekvationen för att beräkna elektronstrukturen hos atomer och molekyler, vilket ger information om deras bindningsegenskaper, reaktivitet och spektroskopiska egenskaper.
3. Kinetisk modellering: Använder differentialekvationer för att beskriva hur snabbt en kemisk reaktion sker som funktion av temperaturen, trycket och koncentrationen av reaktanter.
4. Statistisk termodynamik: Använder statistiska metoder för att relatera makroskopiska egenskaper hos ett system, såsom temperatur, tryck och volym, till mikroskopiska egenskaper hos dess beståndsdelar, som atomers och molekylers energi- och positionella fördelningar.
5. QSAR (Quantitative Structure-Activity Relationship): Använder matematiska modeller för att korrelera kemiska strukturer med biologisk aktivitet, vilket möjliggör förutsägelser av farmakologiska egenskaper hos nya läkemedelskandidater.

Dessa olika typer av modellering kan användas för att besvara olika frågor inom kemi och relaterade områden, som att förstå hur en reaktion sker, hur ett material beter sig under olika förhållanden eller hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå. Genom att använda dessa modeller kan forskare göra hypoteser om systemens beteende och sedan testa dem genom experimentella observationer, vilket leder till en bättre förståelse av de underliggande mekanismerna och möjligheter att förutse hur systemen kommer att uppföra sig under olika förhållanden.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

'Miljöexponering' refererer til den kontakt eller påvirkning en individ har med miljøfaktorer, som kan have en positiv eller negativ effekt på ens helse. Dette kan omfatte luftforurening, vandforurening, fødevareforurening, brug af kemikalier, støy, ioniserende stråling og andre former for miljøforstyrrelser.

Det er viktig å merke seg at miljøexponering kan ha akutte eller kroniske helseeffekter, både som direkte skader på organer og systemer i kroppen, så vel som som en økt risiko for sykdommer som kræft. Risikoen for negative helseeffekter av miljøexponering kan variere basert på styrken og varigheten av exponeringen, individets sårbarhet og andre faktorer som alder, kjønn og genetisk disposisjon.

For å forbedre helse og forebygge sykdommer er det viktig å identifisere, evaluere og kontrollere miljøfaktorer som kan ha en negativ effekt på helsen. Dette inkluderer å følge retningslinjer for miljøhensynlig praksis i industrien, å regulere bruken av kjemikalier og andre skadegjeldende agensar, å beskytte luft- og vannkvaliteten, og å informere offentligheten om risiko og forholdsregler ved miljøexponering.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

Proteomik är ett forskningsområde inom biomedicin som handlar om studiet av proteomer, det vill säga den totala mängden proteiner och deras interaktioner i ett levande system, till exempel en cell, ett vävnadsprov eller en organism. Proteomiken innefattar identifiering och karakterisering av olika proteiner, deras funktioner, interaktioner med varandra och förändringar i uttryck under olika fysiologiska och patologiska tillstånd.

Proteomik använder sig ofta av högthroughput-tekniker som tvådimensionell gelélektrofores, masspektrometri och proteinkromatografi för att separera och identifiera proteiner. Dessa metoder kombineras ofta med bioinformatiska verktyg för att tolka de genererade data och hitta samband mellan olika proteiner och deras funktioner.

Proteomik har potentialen att ge insikt i komplexa sjukdomar som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och infektionssjukdomar, genom att undersöka förändringar i proteomet och hitta nya mål för terapiutveckling.

L-Laktatdehydrogenas (LDH) er ein forkjølig enzym som finns i mange celler i kroppen, særlig i hjerte, lever, muskler, røde blodceller og hvite blodceller. LDH er involvert i prosessen med celleandning (aerob respisjon) og konverterer L-laktat til pyruvat under denne prosessen. Når celler skader eller dør, frigjores LDH fra cellene og kan måles i blodet. Høye nivåer av LDH i blodet kan være ein indikator på skade på celler eller vesentlig sykdom, som f.eks. hjerteanfall, leversykdom, infeksjoner, kreft og andre tilstander.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

MITOGEN-ACTIVATED PROTEIN KINASE KINASE 4 (MAP2K4) er en del av signaltransduksjonsveien som regulerer cellers vokst, differentiering, apoptose og inflammasjon. MAP2K4 er en serin/treonin-proteinkinase som aktiveres ved stimulering av diverse reseptorer, inkludert reseptorer for faktorer som styrer cellers vekst og differentiering. Aktiviert MAP2K4 fosforylerer og aktiverer i sin tur MAP-kinasen ERK (extracellular signal-regulated kinase), som er involvert i regulering av en rekke cellegrene funksjoner.

MAP2K4 spiller også en viktig rolle i regulering av immunsystemet og inflammasjonen ved å aktivere transskripsjonsfaktorer som kontrollerer ekspressjonen av gener involvert i immunrespons og inflammatoriske prosesser. Dysregulering av MAP2K4-aktiviteten har vært forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig endret cellvokst og kreft.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

JNK (c-Jun N-terminal kinase) är en typ av mitogenaktiverad protein kinas (MAPK) som spelar en viktig roll i signaltransduktionen och regleringen av cellers proliferation, differentiering, apoptos och överlevnad. JNK-mitogenaktiverade proteinkinaser är en grupp enzymer som aktiveras av olika stressfaktorer och signalsubstanser, vilket leder till fosforylering av flera transkriptionsfaktorer och andra proteiner. Denna fosforylering påverkar proteinernas funktion och aktivitet, vilket i sin tur kan leda till olika cellulära responsar som exempelvis inflammation, immunresponser och apoptos (programmerad celldöd). JNK-mitogenaktiverade proteinkinaser är involverade i en rad fysiologiska processer såväl som i patofysiologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och diabetes.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

Glutationperoxidas (GPO) er ein enzym som innehar selvetsyntetisert kobber- eller jern-basert prostgrupp, og som spiller en viktig rolle i cellens forsvar mot oxidativ stress. GPO katalyserer reaksjonen mellom reduktivt glutation (GSH) og hydrogenperoxid (H2O2), resulterende i oksidert glutation (GSSG) og vann. Dette hjelper å hindre skadelige effekter av fri radikaler som kan skape celleskade og sykdom. Det finnes noen forskjellige typer GPO, og de er spesielt viktig i bestemte celler og organer, særlig i leveren.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Lymfvävnad (eller lymfatisk vävnad) är en typ av vävnad som främst består av speciella celler som kallas lymfocyter, som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och sjukdom. Lymfvävnaden inkluderar också blodkärl, små strukturer som kallas lymfnoder (eller lymfknutor) och andra celler som hjälper till att transportera och filtrera lymfafluiden. Lymfanoden finns över hela kroppen, men de flesta av dem finns i armhålor, lårbenshålor och halsen.

Lymfanöden innehåller också speciella celler som heter fagocyter, vilka kan ta upp och förstöra främmande partiklar och bakterier som kommer in i kroppen. Lymfvävnaden hjälper också till att transportera näringsämnen, hormoner och avfall från celler tillbaka till blodomloppet.

I-kappa B (IκB) proteiner är en typ av proteiner som fungerar som inhibitorer av transkriptionsfaktorn NF-kB (nukleär faktor kappa B). IkB-proteinerna binder till och håller NF-kB i ett inaktiverat tillstånd i cytoplasman under normala förhållanden.

När cellen aktiveras av olika signaler, exempelvis inflammatoriska signalsubstanser eller stress, aktiveras enzymet IkB-kinas (IKK), som fosforylerar IkB-proteinerna. Fosforyleringen leder till att IkB-proteinerna degraderas och NF-kB frigörs från komplexet. NF-kB kan sedan transporteras in i cellkärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av gener som är involverade i immunresponsen, inflammationen och celldelningen.

I korthet, I-kappa B-proteiner är viktiga regulatorer av NF-kB-aktiviteten och spelar därför en central roll i cellers svar på olika signalsubstanser och stressorer.

P38 mitogen-activated protein kinaser (p38 MAPK) är ett enzym som tillhör familjen mitogen-aktiverade protein kinaser (MAPK). Det aktiveras i respons på cellulär stress, cytokiner och signalsubstanser utanför cellen. När det aktiveras får det en roll i regulering av celldelning, apoptos (programmerad celldöd), inflammation och immunresponser.

P38 MAPK är involverat i signaltransduktion för att reglera cellulär svar på diverse stressfaktorer som UV-strålning, oxidativ stress, osmotisk chock och infektion. Det aktiveras genom en kaskad av fosforyleringar av uppströms kinaser som MAP2K3/6, vilket leder till att p38 MAPK fosforylerar och aktiverar nedströms substrat såsom transkriptionsfaktorer och andra proteinkinaser.

Dess aktivitet är kopplad till en rad patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar. Som ett resultat har p38 MAPK blivit en intressant måltavla för utveckling av läkemedel mot dessa sjukdomstillstånd.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

Fosfotransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av en fosfatgrupp från en donatormolekyl till en acceptormolekyl. Denna reaktion kallas för fosforylering och är en central mekanism i cellens energihushållning, signaltransduktion och näringsmetabolism.

Det finns olika typer av fosfotransferaser beroende på vilken donator- och acceptormolekyl som är inblandad i reaktionen. Exempel på fosfotransferaser inkluderar:

1. Kinaser: överför fosfatgruppen från ATP till en protein- eller kolhydratmolekyl.
2. Fosfatas: avlägsnar en fosfatgrupp från en molekyl, ofta för att aktivera eller inaktivera en biologisk funktion.
3. Fosfotransferaser som överför fosfatgrupper mellan kolhydrater, lipider och nukleotider.

Fosfotransferasreaktioner är viktiga för cellens homeostas och reglering av olika cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, ämnesomsättning och energiproduktion.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

DNA-reparation (DNA repair) är ett samlingsbegrepp för de cellulära processer som återställer skador på DNA. DNA är kärnan i arvsprocessen och innehåller instruktionerna för alla cellers funktioner, så det är viktigt att den är intakt och fungerar korrekt.

DNA kan skadas av interna (exempelvis under normal metabolism) eller externa faktorer (exempelvis strålning, kemikalier eller virus). DNA-skador kan vara enkelsträngsbrytningar, dubbelsträngsbrytningar, basbyte eller andra modifieringar av baserna.

DNA-reparationsprocesser innefattar flera olika mekanismer som arbetar tillsammans för att korrigera dessa skador och hålla genomet intakt. Det finns fem huvudsakliga typer av DNA-reparation: basexcisionsreparation, nucleotidexcisionsreparation, dubbelsträngsbrytningars reparation, homolog rekombination och non-homolog rekombination.

1. Basexcisionsreparation (BER) är en process där en endast en bas i DNA-molekylen ersätts när den har skadats eller modifierats.
2. Nucleotidexcisionsreparation (NER) är en process där ett stort segment av DNA-sekvensen tas bort och sedan ersätts med korrekt sekvens. Denna typ av reparation används när det finns buler eller skador i DNA:t som orsakar att basparen inte kan bilda en korrekt dubbelhelix.
3. Dubbelsträngsbrytningars reparation (DSBR) är en process där två strängar i DNA-dubbelhelixen bryts samtidigt. Det finns två huvudsakliga typer av DSBR: homolog rekombination och non-homolog rekombination. Homolog rekombination används när cellen är i en delningsfas och har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet. Non-homolog rekombination används när det inte finns någon tillgänglig mall och cellen istället måste använda sig av en annan mekanism för att reparera skadan.
4. Homolog rekombination (HR) är en process där två identiska eller nästan identiska DNA-sekvenser jämförs och korsas över för att korrigera felet i den ena sekvensen. Denna typ av reparation används ofta när cellen är i en delningsfas och har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet.
5. Non-homolog rekombination (NHR) är en process där två icke-identiska DNA-sekvenser jämförs och korsas över för att korrigera felet i den ena sekvensen. Denna typ av reparation används ofta när cellen inte har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet.

DNA-reparationsmekanismer är viktiga för att hålla cellens genetiska information intakt och förhindra mutationer som kan leda till sjukdomar eller cancer. Dessa mekanismer kan också spela en roll i åldrandeprocessen, eftersom skador på DNA-molekylen kan ansamlas över tiden och leda till cellulär senescens eller apoptos (programmerad celldöd).

Peroxiddismutas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av väteperoxid (H2O2) till vatten (H2O) och syrgas (O2). Reaktionen kan skrivas som:

2H2O2 -> 2H2O + O2

Detta enzym är viktigt för att skydda celler från skadan orsakad av väteperoxid, som kan vara toxiskt i höga koncentrationer. Peroxiddismutas förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive människor. Det finns också artificiella peroxiddismutaser som används i industriella tillämpningar, till exempel för att avlägsna väteperoxid från avloppsvatten eller för att skydda material från korrosion orsakad av väteperoxid.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (COPD) är en kronisk andningssjukdom som orsakas av andningsvägar som är trånga och inte öppnas upp fullt ut, vilket gör det svårt att andas. Detta beror vanligtvis på skador på lungornas luftvägar och lungblåsor (alveoler) till följd av exponering för rök från cigaretter eller andra skadliga ämnen i luften. Symptomen inkluderar hosta, utflöde av slem, andfåddhet och hosta vid träning eller aktivitet. COPD är en progressiv sjukdom, vilket betyder att den blir allvarligare över tiden, men det finns behandlingsalternativ som kan hjälpa att fördröja dess framskridande och lindra symtomen.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

Kväveoxidsyntas typ III, även känd som nitrogenase typ 3 eller NifZ, är en hypotetisk variant av kväveoxidsyntas, ett enzymkomplex som reducerar molekylärt kväv till ammoniak. Detta enzymkomplex finns hos vissa kvävefixerande bakterier och består vanligtvis av två proteinkomponenter: dinitrogenaser (Mo-Fe-protein och Fe-protein) som katalyserar den slutliga reduktionen av kväve till ammoniak.

Kväveoxidsyntas typ III är ännu inte identifierad eller karaktäriserad experimentellt, men föreslås vara en tredje komponent i kvävefixeringsprocessen hos vissa bakterier. Denna hypotetiska komponent skulle kunna spela en roll i elektrontransportkedjan och underlätta överföringen av elektroner mellan de två andra proteinkomponenterna.

Det är värt att notera att kväveoxidsyntas typ III fortfarande är en hypotes och det finns inga experimentella bevis som stödjer dess existens eller funktion hittills.

Kväveoxidsyntas typ II (NOX2) är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kända som NADPH-oxidaser. NOX2 är primarily expressed in phagocyter, such as neutrophils and macrophages, and plays a crucial role in the immune system's response to infection.

When activated, NOX2 catalyzes the production of superoxide radicals (O2−) by reducing oxygen to superoxide using NADPH as an electron donor. Superoxide is then dismutated to hydrogen peroxide (H2O2), which can further react to form other reactive oxygen species (ROS). ROS are highly reactive and can damage cellular structures, including proteins, lipids, and DNA, leading to cell death.

In the context of the immune system, ROS produced by NOX2 play an important role in the elimination of pathogens. When phagocytes engulf a pathogen, NOX2 is recruited to the phagosome membrane, where it generates ROS to kill the pathogen. However, excessive or dysregulated activation of NOX2 has been implicated in several inflammatory and degenerative diseases, including atherosclerosis, neurodegeneration, and cancer.

Intracellulära membraner är membran som finns inside cellen och delar in cellens interna kompartment. Dessa membran skapar olika organeller, som mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum (ER) och golgiapparaten. Intracellulära membraner består av en dubbel lipidbilaga med en hydrofil huvuddel och en hydrofob mittdel. Proteiner är inbäddade i membranen och har viktiga funktioner som transport, signalering och katalys av biokemiska reaktioner.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.

Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

Kaspas-3 (Caspase-3) är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kallas caspaser, som spelar en viktig roll i apoptos, också känd som programmerad celldöd. Caspaser aktiveras när cellen ska dö och bryter ned proteiner i cellen så att den kan fragmenteras och fagocyteras av andra celler.

Kaspas-3 är särskilt viktigt eftersom det aktiverar flera enzymer som bryter ner strukturella proteiner i cellkärnan och cytoskelettet, vilket leder till att cellen fragmenteras och kapslar in sig själv i membrankapslar kallade apoptotiska kroppar. Dessa kroppar kan sedan tas upp av andra celler och brytas ned på ett kontrollerat sätt.

Förhöjda nivåer av aktiverad Kaspas-3 har observerats i många sjukdomstillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, cancer och ischemisk skada.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Kolesterol är ett fettylt lipidmolekyll som förekommer naturligt i djurceller. Det är en viktig komponent till cellmembranen och används också för att producera hormoner, vitamin D och gallsyror.

Kroppen behöver kolesterol för att fungera korrekt, men för höga nivåer av kolesterol i blodet kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Det finns två huvudsakliga typer av kolesterol: LDL (lågdensitetslipoprotein), som också kallas "dåligt kolesterol", och HDL (högdensitetslipoprotein), som kallas "gott kolesterol".

Trots att kolesterol är ett viktigt ämne för kroppen, kan för höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet orsaka plackbildningar i artärernas inre väggar, vilket kan leda till åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. HDL-kolesterol hjälper istället till att transportera överskottet av kolesterol från celler till levern, där det bryts ned och utsöndras ur kroppen.

Samtliga människor behöver regelbundna blodprover för att kontrollera sina kolesterolvärden och hålla sig undan riskerna för höga kolesterolnivåer. En läkare kan ge råd om livsstilsförändringar, som träning, hälsosam kost och viktminskning, samt eventuellt medicinering för att hjälpa till att sänka kolesterolnivåerna.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

För akrolein löst i vatten ligger gränsen vid 0,11 mg/l. Genom oxidation av akrolein bildas akrylsyra (C2H3COOH) som luktar på ... Akrolein är löslig i aceton, dietyleter och etanol; något löslig i kloroform. Akrolein är inte nedbrytande på ozon. ... gäller stabiliserad akrolein ZVG-nummer 13480 Akrolein framställs enkelt genom upphettning till 289 °C av 3 viktdelar ... Akrolein är på alla sätt ett farligt ämne. Åtgärder för att förebygga olyckor och medel för att begränsa skador vid inträffad ...
Formaldehyd Akrolein (Aromer, Aldehyder, Hälsovådliga luftföroreningar). ...
Vid denna temperatur bildas också illaluktande akrolein. Rykpunkten är viktig att känna till när man väljer olja för fritering ...
Akrolein Bromaceton Ortoklorbensalmalononitril Pepparspray Rökgranat ^ [a b] "tårgas". www.ne.se. https://www.ne.se/ ...
Då tranet oxideras bildas akrolein, som är den garvande substansen. Fettgarvningen var tidigare den vanligaste tekniken för ...
Isopropanol Akrolein Aceton i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904) (Lösningsmedel, Ketoner). ...
Det bestod till 75 % av akrolein och 25 % av tenntetraklorid eller titantetraklorid. ^ Olajos, Eugene J. (2004-01-27) (på ...
... framställs genom att blanda hydrazin med omättade aldehyder, till exempel akrolein. + → {\displaystyle \rightarrow } + ...
Vattnets kritiska punkt är vid 647 K (374 °C) och 22,064 MPa (218 atm). För till exempel akrolein ligger den kritiska punkten ...
I människan aktiveras cyklofosfamid av CYP 450 i levern genom att metaboliseras till i slutändan akrolein och ...
Han har tillskrivits upptäckterna av akrolein och akrylsyra samt spelade en viktig roll i forskningen om taurinets ...
... dehyd tillsammans med akrolein har upptäckts i molekylmolnet Sagittarius B2 nära centrum av Vintergatans galax, cirka ...
Akrolein Krotonaldehyd Materialsäkerhetsdatablad Alfa Aesar GmbH Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ...
Safety data for acrylonitrile Oxford University Akrolein Vinylacetylen Den här artikeln är helt eller delvis baserad på ...
4-reaktionen mellan malonatsystem och akrolein. Det finns flera patent för framställning av pimelinsyra. Pimelinsyra kan ...
Ättiksyra Propionsyra Akrolein (Artiklar som behöver källor 2020-10, Alla artiklar märkta med mallen källor, Alla artiklar som ...
Akrylharts Polyvinylklorid Akrolein Propansyra Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker Den här artikeln är helt eller ...
Halt 0,78 ppm 1,95 μg/L - 5,00 μg/L Allylalkohol är ett viktigt råmaterial vid framställning av bl a: Akrolein Diallyl, C6H10 ...
Alternativt genom hydrogenering av akrolein (C3H4O) löst i vatten. C 3 H 4 O + H 2 O + H 2 → C 3 H 6 ( O H ) 2 {\displaystyle ...
Akrolein Butanal Material Safety Data Sheet Sciencelab Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ...
För akrolein löst i vatten ligger gränsen vid 0,11 mg/l. Genom oxidation av akrolein bildas akrylsyra (C2H3COOH) som luktar på ... Akrolein är löslig i aceton, dietyleter och etanol; något löslig i kloroform. Akrolein är inte nedbrytande på ozon. ... gäller stabiliserad akrolein ZVG-nummer 13480 Akrolein framställs enkelt genom upphettning till 289 °C av 3 viktdelar ... Akrolein är på alla sätt ett farligt ämne. Åtgärder för att förebygga olyckor och medel för att begränsa skador vid inträffad ...
Biocider: utsettelse av utløpsdatoen for godkjenningen av akrolein til bruk i produkttype 8 - EØS-notat offentliggjort 23.9. ...
Akrolein är en annan närliggande kemisk substans som kan orsaka luktförnimmelse. Här gäller det att ta luktprov på olika ...
Denna intermediär bryts spontant ner till akrolein och fosforamidsenapsgas. Den senare anses reagera med DNA. Denna alkylering ...
När glycerol upphettas uppstår akrolein som används som växtgift. Detta är ett av de ämnen i tobaksrök som förorsakar cancer. ...
Vissa studier tyder på att rökning av e-cigaretter leder till en ökning av innehållet av formaldehyd, akrolein och metylglyoxal ...
EN mer n 15Resistenstid Akrolein C3H40: mer n 100, EN mer n 15Resistenstid Klorv te HCL: mer n 36, EN mer n 15Resistenstid ... EN mer n 15Resistenstid Akrolein C3H40: mer n 100, EN mer n 15Resistenstid Klorv te HCL: mer n 36, EN mer n 15Resistenstid ...
Till exempel innehåller kemikalier i e-cigaretter ofta acetaldehyd, akrolein och formaldehyd. Dessa aldehyder kan orsaka ... Akut lungskada från inandning av akrolein, en herbicid som främst används för att döda ogräs. ...
Formaldehyd, acetaldehyd och akrolein är de aldehydsorter som främst bidrar till dålig hälsa. Varav både formaldehyd och ... Akrolein påverkar människors hälsa vid mycket låga koncentrationer jämfört med andra aldehyder. Akrolin irriterar ögat och ...
De huvudsakliga komponenterna i tobaksrök är kolmonoxid, acetaldehyd, formaldehyd, akrolein, kväveoxider och koldioxid. I ...
... och akrolein. Den största andelen allergiker och överkänsliga. Numera är det förbjudet att Framförallt astmatiker och ...
57 58 De nämner till exempel aldehyder som acetaldehyd och akrolein som direkt släpps ut i blodet och som påverkar både ...
EN mer n 15Resistenstid Akrolein C3H40: mer n 100, EN mer n 15Resistenstid Klorv te HCL: mer n 36, EN mer n 15Resistenstid ... EN mer n 15Resistenstid Akrolein C3H40: mer n 100, EN mer n 15Resistenstid Klorv te HCL: mer n 36, EN mer n 15Resistenstid ...
  • Formaldehyd är ett annat allergiframkallande ämne som frisätts i vissa processer, till exempel då ammoniak, dimetylnitrosamin, formaldehyd, cyanväte (vätecyanid) och akrolein. (firebaseapp.com)