Aktomyosin
Myosiner
Myosin typ II
Aktiner
Myosin subfragment
Tropomyosin
Adenosintrifosfataser
Ca(2+)-Mg(2+)-ATPas
Sackader
Kaniner
Heterocycliska föreningar med 4 eller flera ringar
Actin Cytoskeleton
Myosin IIA
Myofibriller
Cytoskelett
Kalmodulinbindande proteiner
Muskelsammandragning
Muskelmage, fågel
Myosin, lätt kedja
Adenosintrifosfat
Muskelproteiner
Adenosindifosfat
Molekylära motorproteiner
Chemical Precipitation
Kycklingar
Myosin, tung kedja
Stressfibrer
Kalcium
Cytoplasmaströmning
rho-Associated Kinases
Schizosaccharomyces
Schizosaccharomyces pombe-proteiner
Faloidin
Saccharomycer
Myosin IIB
Mikrofilamentproteiner
Cellpolaritet
Troponin C
Glatt muskulatur
Myosinkinas
Kontraktila proteiner
Time-Lapse Imaging
Gastrulation
Proteinbindning
Skelettmuskulatur
Ländmuskler
Modeller, biologiska
Diacetyl
Myosin typ V
Physarum
Aktomyosin är en proteinkomplex bestående av två huvudsakliga komponenter: aktin och myosin. Detta proteinpar spelar en central roll inom muskelkontraktion, där de interagerar med varandra för att generera kraft och rörelse.
Aktin är ett globulärt protein som bildar långa filamentstrukturer, medan myosin är ett motorprotein som kan binda till aktinfilamenten och glida längs dem. När myosinmolekyler binder till aktinfilamenten och därefter förkortas, orsakar detta en kontraktion av muskelcellen.
Aktomyosin-interaktionen är också involverad i andra cellulära processer som celldelning, cellrörelse och cytoplasmaflöde. Dessutom har forskare upptäckt att aktomyosin kan spela en roll i cellsignalering och reglering av cellulär struktur och form.
'Myosin' er ein proteinklasse som spiller en viktig rolle i muskelkontraksjonen i levande organismer. Myosiner er motorproteiner som kan binde seg til aktinfilamentet og hydrolyse ATP for å generere bevegelse, hvilket resulterer i kortslting av aktin-myosin-kompleksene og dermed muskelkontraksjonen. Myosiner finnes i ulike typer og variasjerer mellom organismer, men de deler likevel en same oppbygging og funksjon på grunnleggende nivå. De er viktige for mange cellulære prosesser, ikke bare muskelkontraksjonen, men også for transport av intracellulære partikler og endocytosen.
'Myosin typ II' er en type av myosin, ein proteinkompleks som spiller en viktig rolle i muskelkontraksjonen og relaterte cellulære prosesser. Myosin typ II består av to typer kjettinger: tungkjettene og lettekjettene. Tungkjettene har en struktur som minder om et hank, med hodet delen bærende aktivmotoren og svansdelen feste til aktinfilamentet. Lettkjettene inneholder regulatoriske domener som kontrollerer myosin II aktiviteten.
I muskelcellene finnes myosin typ II i form av tverrstavende filamenter, myofibriller, der spiller en sentral rolle i kontraksjonen ved å skape kraft og bevegelse ved interaksjon med aktinfilamentet. Myosin typ II er også involvert i andre cellulære prosesser som celldeling, endocytosis og cellebevegelse.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
'Myosin subfragment' är en medicinsk term som refererar till de två huvudsakliga delarna av myosinmolekylen, ett protein som spelar en viktig roll i muskelkontraktion. Dessa två delar kallas H- och S1-subframgenten.
H-subfragmentet är den större delen av myosinmolekylen och innehåller en helixstruktur med flera repeateringar av en viss sekvens, som kallas "helical repeat". Denna del av molekylen är ansvarig för att ge myosin sin fiberstruktur.
S1-subfragmentet är den mindre delen av myosinmolekylen och innehåller en globulär struktur, som kallas "myosin huvud". Denna del av molekylen är ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskelceller och hydrolysera ATP (adenosintrifosfat) för att generera kraft och rörelse under muskelkontraktion.
Tillsammans bildar H- och S1-subframgentena den funktionella enheten hos myosinmolekylen, som är involverad i muskelkontraktion och andra cellulära processer som kräver mekanisk rörelse.
Tropomyosin är ett protein som förekommer i muskelceller och spelar en viktig roll vid muskelkontraktion. Det bildar tillsammans med aktin och myosin de tunna filamenten i muskelsystemet, där det reglerar samverkan mellan aktin och myosin. Tropomyosin ligger som ett skikt över aktinfilamentet och underlättar koordinerad rörelse av myosinmolekyler längs aktinfibrerna, vilket orsakar muskelkontraktion.
Det finns två huvudtyper av tropomyosin: strikt typ (Tm1 och Tm2) som återfinns i skelett- och hjärtmuskulatur, samt en icke-strikt typ (Tm3) som förekommer i glatt muskulatur. Mutationer i generna för tropomyosin kan leda till olika arvsmassasjukdomar såsom kardiomyopati och skelettmuskeldystrofi.
Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler i immunsystemet och andra celler i kroppen. De spelar en viktig roll i celldelning, tillväxt, differentiering, migration och apoptos (programmerad celldöd). Cytokiner kan vara både proteiner och peptider och de verkar genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet. De kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och är involverade i regleringen av immunresponsen, blodkoaguleringen och ämnesomsättningen. Exempel på cytokiner inkluderar interleukiner (IL), interferoner (IFN), tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) och transforming growth factor beta (TGF-β).
Adenosintriphosphataser (ATPas) er ein type enzym som kan omdanne kjemisk energi til mekanisk arbeid. Disse enzymane aktivitetene foregår i alle levande celler og er nødvendig for flere cellulære prosesser, blant annet transport av ioner over cellemembraner, muskelkontraksjon og fotosyntese.
ATPasen består av to deler: F-delen (fra det engelske ord "folde") som er beliggende inni cellen, og A-delen (fra det engelske ord "arm") som er beliggende på cellens overflate. F-delen inneholder et aktivt sted der ATP omdannes til ADP og en fosfatgruppe, samtidig som energi frigjores. Denne energien brukes deretter av A-delen for å pumpe ioner over cellemembranen mot ein gradient.
Det finst flere typer av ATPaser, men de to mest viktige er:
1. F-type ATPase (F-ATPase): Dette er den type ATPase som forekommer i mitokondrien og kloroplasten. I mitokondrien brukes den til å generere elektrisk potentiale over mitokondriens indre membran, noe som igjen brukes for å produsere ATP. I kloroplasten brukes den til å pumpe protoner (H+) ut av thylakoidmembranet under fotosyntesen.
2. P-type ATPase: Dette er en type ATPase som forekommer i cellemembranen og pumper likevel ioner over membranen, men den gjør dette ved å bruke energi fra ATP for å endre konformasjonen sitt. Den mest viktige P-type ATPasen er Na+/K+-ATPase som pumper natrium (Na+) ut og potassium (K+) inn over cellemembranen, noe som er viktig for å holde cellefluida i balanse.
I tillegg til disse to typene finst det også andre typer av ATPasar, som V-type ATPase og A-type ATPase, men de er mindre viktige enn de to overnævnte.
"Sackader" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där det förekommer onormalt stora utbuktningar eller cystor i hjärnans membran, kallat hårda och mjuka hjärnhinnan (dura mater och pia mater). Dessa cystor innehåller ofta vätska och kan vara förknippade med olika sjukdomar eller skador som till exempel trauma, infektion, inflammation eller tumörer.
Sackader kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats i hjärnan, såsom huvudvärk, yrsel, synproblem, kräkningar, balansstörningar och i vissa fall till och med epileptiska anfall. Diagnosen ställs vanligtvis genom hjälp av avancerade bildgivande undersökningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan variera från att observera till mediciner, dränering eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande beroende på allvarlighetsgraden och typen av sackader.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
Heterocykliska föreningar med 4 eller flera ringar är en klass av organiska föreningar som innehåller minst ett heterocykliskt system, det vill säga en cyklick molekylär struktur där minst en atom i ringen inte är en kolatom. I denna definition specificeras att föreningen måste innehålla minst fyra eller flera sammanlänkade heterocykliska system.
Exempel på heterocykliska föreningar med 4 eller flera ringar innefattar komplexa molekyler som antibiotika, hormoner och andra bioaktiva ämnen. Dessa föreningar kan ha biologisk betydelse eftersom deras struktur och egenskaper gör dem användbara som läkemedel, toxiner, signalmolekyler eller en del av cellstrukturer hos levande organismer.
The actin cytoskeleton is a network of filamentous (threadlike) proteins, primarily made up of actin, that provides structural support and enables movement within eukaryotic cells. This complex and dynamic structure plays a crucial role in various cellular processes such as cell division, maintenance of cell shape, intracellular transport, and cell motility.
Actin exists in two main forms: globular actin (G-actin) monomers and filamentous actin (F-actin) polymers. The polymerization of G-actin into F-actin results in the formation of actin filaments, which can further assemble into higher-order structures like bundles or networks. These actin filaments are associated with various accessory proteins that regulate their assembly, disassembly, and interaction with other cellular components.
The dynamic nature of the actin cytoskeleton allows cells to adapt to changing environmental conditions and respond to different stimuli. This constant remodeling is essential for many fundamental biological processes, including muscle contraction, cell migration, and maintenance of cell-cell junctions. Dysregulation of the actin cytoskeleton has been implicated in various diseases, such as cancer, cardiovascular disorders, and neurological conditions.
Myosin IIa är ett protein som tillhör den muskelartade familjen av myosiner (myosin II). Det är en viktig komponent i den kontraktile maskineri som gör att muskler kan kona ut och generera kraft. Myosin IIa finns i flera olika typer av muskler, inklusive skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. I skelettmuskulaturen spelar myosin IIa en viktig roll i den kontraktile processen genom att interagera med aktinfilament och bilda korsbryggor som genererar kraft för muskelkontraktion. Mutationer i genen för Myosin IIa kan leda till olika muskuloskeletala sjukdomar, såsom navelstringsyndrom och distal arbetsskada.
Myofibriller är en typ av struktur inne i muskelceller (striata muskelceller) som är ansvariga för kontraktion och rörelse. De är långa, trådformade proteinstrukturer som sträcker sig parallellt med varandra längs med muskelcellen och bildar de så kallade sarcomer som är de grundläggande kontraktila enheterna i musklerna.
Myofibriller består av två huvudsakliga proteiner, aktin och miozin, som är arrangerade i repetitiva enheter som kallas sarkomerer. Varje sarkomere innehåller två typer av band, A-bandet och I-bandet, som är indelade av ett Z-band.
Aktinfilamenten ligger nära varandra i det ljusa I-bandet, medan miozinfilamenten överlappar aktinfilamenterna i det mörka A-bandet. När muskeln kontraheras förkortas sarkomern och aktinfilamenten glider över miozinfilamenten genom en process som kallas slirning.
Myofibriller är därför väsentliga komponenter i den mekanism som gör att musklerna kan kontrahera och generera kraft för rörelse och andra funktioner i kroppen.
The cytoskeleton is a complex network of various protein filaments that provides structural support, shape, and stability to the cell. It plays a crucial role in several cellular processes, including cell division, intracellular transport, and maintenance of cell shape. The cytoskeleton is composed of three major types of protein filaments: microfilaments, intermediate filaments, and microtubules.
1. Microfilaments: These are thin, flexible filaments made up of actin proteins. They are involved in muscle contraction, cell motility, and maintenance of cell shape.
2. Intermediate Filaments: These are thicker than microfilaments and less rigid than microtubules. They provide structural support and stability to the cell and are composed of various proteins such as keratin, vimentin, and neurofilaments.
3. Microtubules: These are hollow, tube-like structures made up of tubulin proteins. They play a crucial role in intracellular transport, maintenance of cell shape, and cell division (mitosis).
The cytoskeleton is dynamic and constantly undergoes reorganization to adapt to changing cellular needs. It interacts with various organelles and structures within the cell, such as the plasma membrane, nucleus, and centrosomes, to maintain proper cell function and organization.
Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:
1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.
2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.
3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.
Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.
Calmodulin-binding proteins are a group of proteins that have the ability to bind to calmodulin, a ubiquitous calcium-binding messenger protein. Calmodulin plays a crucial role in various cellular processes, including signal transduction, gene regulation, and cytoskeleton dynamics, by binding to and modulating the activity of its target proteins in a calcium-dependent manner.
Calmodulin-binding proteins contain calmodulin-binding domains (CBDs) that are responsible for their interaction with calmodulin. The CBDs can be located in various regions of the protein, and their sequences and structures can vary significantly among different proteins. Calmodulin binding typically involves the formation of a complex between the CBD and the calcium-bound form of calmodulin, leading to conformational changes in the target protein that modulate its activity.
The interaction between calmodulin and its target proteins is highly dynamic and can be regulated by various factors, including calcium concentration, phosphorylation, and subcellular localization. Dysregulation of calmodulin-binding proteins has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and cardiovascular diseases. Therefore, understanding the molecular mechanisms underlying calmodulin-protein interactions is essential for developing novel therapeutic strategies for these diseases.
Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.
'Muskelmage, fågel' refererer til den hvide, bløde og fastte muskulature som findes under huden på fugle. Denne muskulatur består af striated muscle tissue, der er ansvarlig for bevægelse i kroppen. Muskelmagen er især vigtig for at fuglene kan flyve, da den udgør en stor del af de muskler som er involveret i vingernes bevægelser. Denne type muskulatur kræver en konstant strøm af ilt og næring til at fungere korrekt, hvilket gør at fuglene har et højt behov for iltindtag og dermed også et højt antal indåndinger pr. minut under aktivitet.
'Myosin, lätt kedja' refererar till en specifik typ av myosinprotein som består av en lång, flexibel stav med två huvuden. Detta protein är en viktig komponent inom muskelkontraktion och hör till den grupp av proteiner som kallas för aktin-myosin-komplexet.
Lättkedjemyosinet har en molekylär vikt på ungefär 17 kilodalton (kDa) och består av cirka 150 aminosyror. Det är ett viktigt protein inom muskelkontraktion eftersom det interagerar med aktinfilamenten i musklerna, vilket orsakar muskelkontraktion när muskeln får signaler från nervsystemet.
Lättkedjemyosinet är också involverat i andra cellulära processer som celldelning och transport av vesiklar inom cellen.
I'm sorry for the confusion, but "Cellform" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be some confusion with the term. If you are referring to a specific concept or structure related to cells in biology or medicine, could you please provide more context or clarify what you mean by "Cellform"? That would help me to give you a more accurate and helpful response.
Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.
Muskelproteiner är proteiner som har en funktionell roll i muskler. De kan delas in i olika kategorier beroende på deras specifika funktioner, men de viktigaste grupperna av muskelproteiner är strukturproteiner och kontraktile proteiner.
1. Strukturproteiner: Dessa proteiner ger musklerna sin form och stöd. De inkluderar titin, nebulin och myosin. Titin är det största protein som finns i kroppen och sträcker sig över hela sarkomern (den grundläggande kontraktile enheten i muskeln). Nebulin är ett långt slankt protein som hjälper till att stabilisera aktinfilamenten. Myosin är också ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten i sarkomern.
2. Kontraktile proteiner: Dessa proteiner är involverade i muskelkontraktioner och inkluderar aktin och myosin. Aktin är ett globulärt protein som bildar de tunt filamenten i sarkomern, medan myosin är ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten. När muskeln kontraheras förflyttar sig myosinfilamenten längs aktinfilamenten och drar ihop muskeln.
Muskelproteiner kan också inkludera enzymer som är involverade i energiproduktion, såsom mitokondriella proteiner, samt signalproteiner som reglerar muskelaktiviteten.
Etanoadenosintrifosfat, ofta förkortat till ETP eller ATP (där A står för adenin), är ett av de viktigaste energibärarna inom celler. Det består av en ribosemolekyl som är kovalent bundet till en adeninbase och tre fosfatgrupper. När dessa fosfatgrupper hydrolyseras friges energi, vilket gör att ETP kan fungera som energikälla i cellens olika processer, till exempel muskelfiberkontraktioner och nervimpulsers transmission. ETP syntetiseras kontinuerligt inne i cellen genom olika metaboliska vägar, bland annat under glykolys, oxidativ fosforylering och fotosyntes.
Adenosindifosfat (ADP) är en nukleotid som spelar en viktig roll inom cellens energimetabolism. Det är en direkt föregångare till adenosintriphosphat (ATP), som är den primära energibäraren i levande organismer.
När ATP hydrolyseras, det vill säga splittras upp i vatten, frigörs energi och en fosfatgrupp avspjälas, vilket resulterar i bildandet av ADP. Vid behov kan ADP omvandlas tillbaka till ATP genom att koppla på en extra fosfatgrupp, ett process som kräver energi. Denna energikälla kan vara syre (i oxidativ metabolism) eller glukos (i glykolys).
Sålunda är ADP en viktig del av cellens energicykel och hjälper till att lagra och frisätta energi när det behövs.
Molekylära motorproteiner är proteiner som konverterar kemisk energi till mekanisk rörelse på molekylär nivå. De är involverade i en rad cellulära processer, såsom celldelning, transport av vesiklar och organeller inne i cellen, och muskelkontraktion.
Det finns tre huvudsakliga familjer av molekylära motorproteiner:
1. Kinesin: Denna familj är involverad i transporten av vesiklar och organeller längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettfilament. Kinesinet rör sig mot plus-änden av mikrotubuliet.
2. Dynein: Denna familj är också involverad i transporten av vesiklar och organeller längs med mikrotubuli, men den rör sig mot minus-änden av mikrotubuliet.
3. Myosin: Denna familj är involverad i muskelkontraktion och transporten av vesiklar och organeller längs med aktinfibriller, en annan typ av cytoskelettfilament.
Molekylära motorproteiner fungerar genom att cycliskt binda och släppa taget om sina respektive filament, vilket orsakar rörelse längs med filamentet. Den kemiska energin som krävs för denna process kommer från hydrolysen av ATP (Adenosintrifosfat).
Chemical precipitation är en process inom kemi där ett lösligt ämne omvandlas till ett olösligt through a chemical reaction. This can occur when two ions in a solution react together to form a solid, which then falls out of solution as a precipitate. The reaction is often initiated by changing the conditions of the solution, such as pH, temperature, or concentration, which allows the previously soluble ions to come together and form an insoluble compound.
In a medical context, chemical precipitation may be used in diagnostic tests or therapeutic interventions. For example, certain chemicals may be added to a patient's urine sample to precipitate out any excess proteins, allowing for the measurement of protein levels in the urine and helping to diagnose kidney disease. Similarly, chemical precipitation may be used in the treatment of poisoning or overdose, where specific chemicals are administered to bind to and precipitate out harmful substances, making them easier to remove from the body through filtration or other means.
I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.
'Myosin, tung kedja' (eller 'heavy chain' på engelska) är en del av myosinmolekylen, som är ett protein involverat i muskelkontraktioner. Myosin består av två tunga kedjor och fyra lätta kedjor. Tunga kedjorna har en molekylvikt på ungefär 200 kDa och innehåller en ATPas-aktivitet som är viktig för muskelkontraktionens mekanism. Den tunga kedjan består av huvuddomäner, en slank domän och en c-terminal del. Huvuddomänen innehåller aktiva platsen där ATP hydrolyseras och energin används för att flytta myosinhuvudet längs med aktinfilamentet under muskelkontraktion. Slank domän är rik på vätebindningar som gör att myosin kan bilda filamentstrukturer i muskelceller. C-terminalen är ansvarig för att koppla ihop tunga kedjor till varandra och bilda hela myosinmolekylen.
Stress fibers are thin, cable-like structures in cells that are made up of bundled actin filaments and myosin motor proteins. They are called "stress" fibers because they tend to form in response to mechanical stress or tension on the cell, helping to maintain cell shape and provide structural support. Stress fibers also play a role in cell motility and adhesion, as well as in the transmission of forces within and between cells. They are dynamic structures that can change in length and organization in response to changes in the cell's environment or mechanical stresses.
Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:
1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.
For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.
Cytoplasmic streaming, även känt som cytoplasmatisk strömning eller cytoskeletal-assisted transport, är en process där cellens cytoplasma (den vätska som innehåller organellerna) rör sig aktivt. Denna process orsakas av interaktioner mellan olika proteiner i cytoskelettet, framförallt aktinfilament och myosinproteiner. Cytoplasmic streaming kan observeras hos flera levande celltyper, särskilt hos växter, där det bidrar till att transportera näringsämnen, organeller och andra cellulära komponenter över långa avstånd inom cellen. Denna process är viktig för att underhålla celldifferentiering, tillväxt och utveckling hos växter.
Rho-associated kinases (ROCKs) är en typ av serin/treoninproteinkinasör som aktiveras av Rho GTPaser. De är involverade i cellulär processer såsom cellstammens reglering, cytoskelettets omorganisering och celldelning. ROCKs finns i två isoformer hos människor: ROCK1 och ROCK2. Dessa kinaser fyller liknande funktioner men har också unika egenskaper. De aktiveras av Rho GTPaser, som binder till deras Rho-bindande domäner, vilket leder till en konformationsförändring och aktivering av kinaseaktiviteten. ROCKs fosforylerar flera substrat, inklusive myosinlightkedjan, LIM-kinasen och MLC-phosphataset, vilket resulterar i kontraktion av aktin-myosinfilamenten och cellstammens reglering. Dysreglering av ROCK-aktivitet har visats vara involverad i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
'Schizosaccharomyces' er en generisk betegnelse for en slægt af encellede mikroorganismer, der tilhører rigen svampe (Fungi). Disse organismers cellevægge indeholder særlige strukturer kaldet chitin og glukan, som adskiller dem fra andre typer encellede mikroorganismer.
En af de mest velkendte arter inden for denne slægt er Schizosaccharomyces pombe, der ofte anvendes i biologisk forskning som et modelorganisme. S. pombe har en række egenskaber, der gør den til en nyttig model for at studere cellevækst og celledeling, DNA-reparation, cellerets respons til stres, og andre biologiske processer.
Det er vigtigt at understrege, at Schizosaccharomyces-arter ikke har nogen direkte medicinsk relevans i forbindelse med behandling af sygdomme hos mennesker. Deres studium er dog værdifuldt for at forstå grundlæggende biologiske processer, der kan have relevans for mange forskellige aspekter af medicinsk forskning.
'Schizosaccharomyces pombe' er en type mikroskopisk svamp som ofte brukes i forskning. Proteiner fra Schizosaccharomyces pombe refererer derfor til proteiner som produseres av denne organisasjonen. Disse proteineine kan være involvert i ulike cellulære funksjoner og prosesser, så som regulering av celldeling, transkripsjon, translasjon og metabolisme. Mange ganger blir disse proteine studert for å oppnå en bedre forståelse av deres roll i cellen og eventuelle likheter eller forskjeller med homologe proteiner hos andre organismer, inkludert mennesker.
Faloidin är ett giftigt protein som kan hittas i flugsvampar (Amanita phalloides) och andra arter inom släktet Amanita. Proteinet består av tre identiska subenheter och har en molekylvikt på cirka 35 kDa. Faloidin är speciellt känt för sin förmåga att binda till aktinfilament i celler, vilket kan störa celldelningen och leda till celldöd. Det används ofta som en fluorescent markör inom forskning för att studera cytoskelettet hos levande celler.
'Saccharomyces' är ett släkte av jästsvampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Saccharomycetes. Den mest välkända arten inom släktet är Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Denna jästart används bland annat i bryggning av öl och tillverkning av bröd, där den omvandlar socker till kolsyra och alkohol genom fermentering. Saccharomyces-arterna är enekelliga och livnär sig på att bryta ned sockerarter i sin omgivning. De förekommer naturligt i bland annat jord, luft och på växter.
Myosin IIb är ett protein som tillhör den muskelartade myosinfamiljen, som är involverad i kontraktion och rörelse av celler. Myosin IIb är en specifik isoform av myosin II som uttrycks i vuxna skelettmuskler. Det bildar polymerer, så kallade thick filament, tillsammans med andra myosin II-molekyler och är huvudsakligen ansvarigt för den kontraktiva kraften i muskelceller. Myosin IIb kan också spela en roll i celldelning, cellrörelse och andra cellulära processer som kräver mekanisk spänning eller rörelse.
Mikrofilamentproteiner är en typ av cytoskelettproteiner som bildar trådlika strukturer i celler. De är smala fibriller med en diameter på omkring 3-7 nanometer och är huvudsakligen uppbyggda av aktin, ett globulärt protein. Mikrofilamentproteiner spelar en viktig roll i celldelning, cellrörelser, celladhesion och cellmekanik. De kan också interagera med andra proteiner för att bilda komplexa strukturer som lamellipodier och filopodier.
Cell polarité refererar till den asymmetriska distributionen av molekyler och organeller inom en cell, vilket ger upphov till olika funktionella domäner. Denna polarisering är viktig för cellens förmåga att interagera med sin omgivning och reglerar processer som celldelning, cellytaresform och transport av molekyler.
I epitelceller, som bildar barriärer mellan olika kroppsdelar, är cellpolariteten särskilt viktig. Dessa celler har ofta en apikal domän, som är orienterad mot lumen (håligheten) i ett organ, och en basolateral domän, som är orienterad mot den underliggande basalmembranet. Mellan dessa två domäner finns ofta en tätt packad proteinkomplex, kallat tight junction, som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellen.
I neuroner är cellpolariteten också viktig för deras funktion. Dessa celler har ofta en axonal domän, som är lång och tunn, och en dendritisk domän, som är kort och grenig. Signaler tenderar att färdas i en riktning från den axonal domänen till den dendritiska domänen, och cellpolariteten hjälper till att reglera denna signalering.
I allmänhet är cellpolariteten ett komplext fenomen som inbegriper en mängd molekylära mekanismer, inklusive cytoskelettet, membranproteiner och signalsubstanser.
Troponin C är ett protein som ingår i det muskelproteinkomplex som reglerar kontraktionen och relaxationen hos skelett- och hjärtmuskulatur. Troponin C finns i tre isoformer, en typ som förekommer i skelettmuskulatur och två typer som förekommer i hjärtmuskel (troponin C1 och troponin C2). I klinisk kontext avses ofta den kardiaka formen när man talar om "troponiner". Troponin C binder calciumjoner, vilket leder till att aktinfilament fäster vid myosinfilament och muskeln kontraheras.
När hjärtmuskulatur skadas, exempelvis vid ett hjärtinfarkt, kommer troponin C (samt även troponin I och T) släppas ut i blodbanan. Mätning av troponinkoncentrationer i blodet används därför som en sensitiv och specifik biomarkör för hjärtskada, särskilt vid akut koronarsyndrom (ACS).
"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.
Myosin kinase, ofta förkortat Myosinkinas, är ett enzym som finns i muskelceller och är involverat i muskelkontraktioner. Det fosforylerar, det vill säga adderar en fosfatgrupp till, myosin, ett annat protein som är viktigt för muskelkontraktioner. Genom att fosforylera myosin påverkar myosinkinas muskelfunktionen och hjälper till att reglera kontraktionshastigheten i musklerna. Myosinkinas aktiveras av kalciumjoner, som frisläpps från sarkoplasmisk retikulum (ett organell inne i muskelcellen) under en muskelkontraktion.
Kontraktila proteiner är proteiner som är involverade i muskelkontraktioner. De två viktigaste typerna av kontraktila proteiner är aktin och myosin, som tillsammans bildar sarcomeren – den grundläggande kontraktila enheten i muskler. När muskelcellen stimuleras elektriskt kommer calciumioner att frisläppas från sitt intracellulära lagringsutrymme, vilket leder till att aktin och myosin kan binda till varandra och bilda korsbundna filament. Dessa bindningar orsakar en konformationsförändring hos myosin, som får muskeln att kortas och därmed dra ihop sig. På detta sätt arbetar kontraktila proteiner tillsammans för att generera mekanisk kraft och rörelse i musklerna.
Time-lapse imaging är en teknik inom mikroskopi där man tar en serie bilder med jämna intervaller över en längre tidsperiod, vilka sedan kan spelas upp i snabb följd för att observera och studera hur ett system eller ett fenomen utvecklas eller förändras över tid. Denna teknik används ofta inom cellbiologi och medicinsk forskning för att exempelvis studera celldelning, cellmigration, angiogenes och andra biologiska processer på cell- och vävnadsnivå.
Gastrulation är ett tidigt stadium i den embryonala utvecklingen hos flertalet djur, inklusive ryggradsdjur (vertebrater), då de tre grundläggande celltyperna (ektoderm, endoderm och mesoderm) bildas genom cellytor som migrerar och differensieras. Detta processen skapar den embryonala layouten av olika cellager och tarplattor som kommer att leda till utvecklingen av olika organ och vävnader i kroppen. Gastrulation innebär en omfattande omorganisering av den ursprungliga enkla cellklumpan (blastula) till en mer komplex struktur med flera cellytor och skikt. Denna process är väsentlig för normal utveckling och olika missbildningar kan uppstå om gastrulationen störs.
Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.
Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:
* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.
Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.
Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.
I svenska medicinska sammanhang används begreppet "ländmuskler" för att referera till två muskelgrupper i lårets baksida: ischiocrurala muskler och triceps surae.
Ischiocrurala muskler består av tre muskler: semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler har sitt ursprung i ischialtuberositeten (sitsbenet) och sträcker sig ner längs baksidan av låret till knäleden och hälbenet. Deras huvudfunktioner är extension av höften, flexion av knäet och rotation av lårets underben.
Triceps surae består av två muskler: gastrocnemius och soleus. Dessa muskler har sitt ursprung i underbenet och sträcker sig ned till hälbenet där de insertar på calcaneus (klacken). Deras huvudfunktion är plantarflexion av foten, det vill säga att peka tånerna nedåt.
Läs mer:
Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.
'Diacetyl' är en kemisk förening med formeln (CH3CO)2. Det är en naturligt förekommande aromatisk komponent i vissa livsmedel och drycker, särskilt öl och smält ost. Diacetyl har en stark, smak av smör eller socker och används ofta som konstgjord arom till livsmedel och e-cigaretter. Emellertid kan höga nivåer av diacetyl vara skadliga för lungorna och orsaka en lungsjukdom som kallas popcornworkers lunga.
Myosin typ V är ett protein som tillhör den stora familjens av motorproteiner, kända som myosiner. Dessa proteiner är ansvariga för mekanisk energiomvandling i celler och spelar en viktig roll i celldelning, cytoplasmatisk transport och muskelkontraktion.
Myosin typ V består av två huvuddelar: ett huvud som innehåller ATPas-domänen, vilket är ansvarigt för dess motoraktivitet, och en större del som kallas svansen, som används för att interagera med andra proteiner.
Myosin typ V är speciellt intressant eftersom det spelar en viktig roll i intracellulär transport av vesiklar och organeller längs aktinfilamenter i cytoplasman. Det gör detta genom att binda till vesiklarna eller organellerna och sedan "gå" längs aktinfilamenten med hjälp av sin motoraktivitet, vilket möjliggör transport av lasten från en plats i cellen till en annan.
Mutationer i genen som kodar för myosin typ V kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive Griscelli syndrom och Elejalde syndrom, vilka är sällsynta arvsmassasjukdomar som påverkar huden, håret och det centrala nervsystemet.
'Physarum' är ett släkte i protozoan gruppen Myxomycetes, även kända som slime molds. Dessa organismers levnadscykel innefattar både en encellig och en flercellig fas. I den flercelliga fasen bildar de plaskliknande strukturer som rör sig runt på underlaget i jakt på föda, ofta bestående av svampar, bakterier och andra små organismer. 'Physarum' är intressant för forskare på grund av dess unika former av lära och minne, trots att det saknar ett centralt nervsystem.
"Isometrisk sammandragning" är en typ av muskelaktivitet där muskeln kontraherar (sammantrycks) utan att det sker någon förändring i muskellängden eller i den synliga kroppsdelens position. Detta innebär att muskeln anstränger sig, men den förblir på samma längd och håller en given position istället för att orsaka rörelse. Isometriska övningar kan användas som en del av träning och rehabilitering för att stärka muskler och förbättra kroppens kontroll över sin muskelaktivitet.