'Alpha-synuclein' är ett protein som naturligt förekommer i hjärnan och är involverat i neurotransmission, särskilt vid releasen av signalsubstanser ifrån de neuronala vesiklarna.
Synucleins are a group of small, intrinsically disordered proteins that are primarily expressed in neurons and are involved in the regulation of neurotransmitter release and synaptic plasticity. The most well-known member of this family is alpha-synuclein, which can form aggregates known as Lewy bodies and Lewy neurites that are associated with several neurodegenerative disorders, including Parkinson's disease and dementia with Lewy bodies.
Eosinofila, rundade till avlånga inneslutningar i vakuoler i cytoplasman hos skadade eller splittrade nervceller. Förekomst av Lewykroppar är det histologiska tecknet på de degenerativa förändringarna vid Lewykropp-sjukdom och Parkinsons sjukdom, men också vid andra neurologiska tillstånd. De ses typiskt i substantia nigra och locus caeruleus, men förekommer även i framhjärnans bas, hypotalamuskärnorna och neocortex.
Beta-synuclein är ett protein som förekommer naturligt i nervceller (neuron) och är associerat med deras struktur och funktion. Det är ett av flera proteiner i en grupp som kallas synucleiner, vilka har visat sig spela en viktig roll vid neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinson's disease. I kontrast till det närbesläktade proteinet alpha-synuclein, som är känt för att aggregera och bilda klumpar i samband med Parkinson's disease, har beta-synuclein inte visat sig ha tendens att aggregera på så sätt under normala förhållanden.
Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.
En degenerativ nervsjukdom kännetecknad av demens, lindrig parkinsonism och variationer i uppmärksamhetsförmågan. De neuropsykiatriska uttrycken har en tendens att föregå inträdandet av bradykinesi, muskelstelhet och andra extrapyramidala tecken. Vanföreställningar och synvillor är förhållandevis vanligt förekommande vid detta tillstånd. Histologisk undersökning avslöjar Lewykroppar i hjärnbarken och hjärnstammen. Senilplack och andra sjukliga särdrag typiska för Alzheimers sjukdom kan också finnas.
Gamma-synuclein är ett protein som uttrycks i centrala nervsystemet hos däggdjur och har visats deltaga i neuronala processer, såsom neurotransmission och underhåll av cellyttor. Det förekommer naturligt i höga nivåer i hjärnan och ryggmärgen, men kan också påträffas i vissa typer av cancerceller, där det kan bidra till cellproliferation och resistens mot kemoterapi.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Sammanfattande benämning på alla avgränsade inneslutningar av främmande (t ex bly eller virus) eller metaboliskt inaktiva ämnen (t ex ceroid- eller Mallorykroppar) i cellers cytoplasma eller kärnor. Inklusionskroppar i ffa nerv-, epitel- och endotelceller kan vara infekterade med vissa filtrerbara virus.
Multisystem Atrophy (MSA) är en ovanlig neurologisk sjukdom som drabbar flera kroppssystem, inklusive hjärnan och ryggraden. Sjukdomen orsakas av degeneration och död av nervceller i dessa områden, vilket leder till en progressiv nedsättning av funktioner som balans, muskelkontroll, automatiska kroppsfunktioner som hjärtslag och andning, samt kontrollen över andra kroppsliga system.
Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska tillstånd som karaktäriseras av progressiv och ofta irreversibel nedbrytning av struktur och funktion i nervceller (neuron) och neurala nätverk i hjärnan och ryggmärgen. Denna degeneration leder till förlust av kognitiva, motoriska och andra neurologiska funktioner, vilket kan resultera i allvarliga kognitiva svårigheter, rörelsehandikapp och försämrad livskvalitet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Multipel skleros (MS).
"Substantia nigra" är ett område i hjärnan som består av cellkroppar som producerar neurotransmittorn dopamin. Det är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i rörelsekontroll, motivation och belöningssystemet i hjärnan. En degeneration av dessa celler leder till Parkinson's sjukdom.
Benämning på flera, sinsemellan strukturellt likartade och extracellulärt ansamlade proteiner i form av 7-10 nm långa fibriller. De återfinns i olika vävnader och färgas av kongorött och tioflavin.
'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produce and release dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in many important functions in the brain, including movement, motivation, reward, and mood regulation. These neurons are located in several areas of the brain, with the largest concentration found in the substantia nigra pars compacta region of the midbrain. The death or degeneration of dopaminergic neurons is associated with several neurological disorders, such as Parkinson's disease and some forms of dementia.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
Tyrosin 3-monooxygenas, även känt som tyrosin hydroxylas, är ett enzym involverat i katekolaminernas syntes i kroppen. Det katalyserar den första steget i syntesen av katekolaminer, såsom dopamin, noradrenalin och adrenalin, genom att konvertera aminosyran tyrosin till L-DOPA (3,4-dihydroxifenylalanin) med hjälp av syre och NADPH som kofaktorer.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Ubiquitin är ett litet protein som spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas. Det fungerar som en etikett som kan kopplas till andra proteiner, vilket kan leda till en rad olika konsekvenser, såsom att markera proteinerna för nedbrytning eller att påverka deras funktion och lokalisation inom cellen. Processen att addera ubiquitin kallas ubiquitinering, och den regleras av en komplex maskinapparat bestående av flera olika enzymer. Ubiquitinering är involverad i en rad cellulära processer, såsom proteinsyntes, DNA-reparation, signaltransduktion och celldelning.
Tau-proteiner är ett typ av proteiner som förekommer naturligt i nervceller (neuron) i hjärnan och centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. De spelar en viktig roll i stabiliseringen och underhållet av strukturen hos neuronens transportbanor, som används för att transportera näringsämnen och andra vesiklar längs axonen (de långa utskotten på neuronen). Tau-proteinerna kan dock också aggregera och bilda klumpar, särskilt under patologiska tillstånd som exempelvis Alzheimers sjukdom. Dessa aggregat kallas då för neurofibrillära tangler och anses vara en av de patologiska markörerna för Alzheimers sjukdom, även om deras roll i sjukdomens uppkomst och utveckling fortfarande är under forskning.
Ett rikligt förekommande lysosomassocierat membranprotein som pendlar mellan lysosomer, endosomer och plasmamembranet. Uteblivet genuttryck av proteinet är förknippat med glykogenupplagringssjukdom typ IIb.
Ett proteasom-endopeptidaskomplex är ett intracellulärt enzymkomplex som spelar en central roll i nedbrytningen av proteiner inne i cellen. Det består av flera underenheter, varav de flesta är proteaser (enzym som bryter ner proteiner) med olika specificitet för olika peptidbindningar. Proteasomkomplexet klyver proteinerna i små peptidfragment innan de transporteras ut från cellkärnan och presenteras för immunsystemet av MHC-klasse I-molekyler. Detta system är viktigt för celldifferentiering, cellcykelreglering, signaltransduktion och eliminering av skadade eller felaktiga proteiner. Dysfunktion i proteasomkomplexet har blivit associerat med flera sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Rotenone är ett starkt neurotoxin och naturligt förekommande pesticid som utvinns från rötterna av flera olika växtarter, främst inom släktena *Lonchocarpus* och *Derris*. Rotenone har historiskt använts som traditionell fiskgift av bland annat ursprungsbefolkningar i Sydamerika och Asien. I medicinsk kontext kan rotenone användas inom forskning för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom, då ämnet är specifikt skadligt för dopaminproducerande nervceller i hjärnan, liknande de skador som ses vid Parkinson's. Rotenone är dock inte godkänt för medicinskt bruk hos människor på grund av dess höga toxicitet och potentiala att orsaka allvarliga hälsoproblem, inklusive parkinsonism, neurodegenerativ skada och cancer.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."
"Protein multimerization" refererar till processen där ett protein eller ett subenhet av ett protein interagerar och sammanlänkar med identiska proteiner eller subenheter för att bilda en större, komplex struktur som består av flera likadana monomera enheter. Denna process kan involvera icke-kovalenta interaktioner såsom vätebindningar, saltbrobryggor och hydrofoba effekter, eller kovalenta bindningar som disulfidbindningar. Multimerization av proteiner är viktigt för deras funktionella aktivitet, stabilitet, sammansättning och reglering inom celler.
En typ av svepmikrosond där en sond systematiskt åker över ytan på ett preparat i ett rastermönster. Den verikala rörelsen registreras då en fjäder på sonden stiger och faller med toppar och gropar på ytan. Dessa utslag ger upphov till en topografisk bild av preparatet.
En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.
Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.
Cellers egenskap att kunna skilja ut och bryta ned skadade eller överflödiga beståndsdelar genom autofaga vakuoler (cytolysosomer). Autofagocytos spelar en stor roll i kräldjurens omvandlingsprocess o ch i samband med osteoklasters nedbrytning av benvävnad. Sy. autofagi.
En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av keratin och andra proteiner med subtilisinliknande specificitet. Det hydrolyserar peptidamider. Endopeptidas K kommer från mögelarten Tritirachium album Limber. EC 3.4.21.64.
1-metyl-4-fenylpyridinium (MPP+). En aktiv neurotoxisk metabolit av 1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin (MPTP). Substansen sänker dopaminnivåer, hämmar katekolaminbiosyntesen, förbrukar kardiono repinefrin och inaktiverar tyrosinhydroxylas.Dessa och andra toxiska effekter leder till att oxidativ fosforilering upphör, till ATP-tömning och celldöd. Substansen, som är besläktad med paraquat, har också använts som ett växtgift.
I en enkel mening är PC12-celler en typ av celllinje som originallyt isolerades från ett tumörscancer i den kromaffin cellen i ganglionet (en sorts nervcell) hos en rat. Dessa celler har blivit väl använda inom forskningen, särskilt för studier av neuronala system och neuroendokrina system, eftersom de kan differensieras till likna neuronala fenotyp under rätt kulturella villkor. När PC12-celler differensieras visar de en typisk nervcells morfologi med långa utskott och kan även producera och sekretera neurotransmittorer, som dopamin och acetylkolin.
Paraquat är ett starkt och kontroversiellt herbicid som används för att kontrollera ogräs på kommersiella jordbruksmarker. Det är en mycket giftig substans som kan orsaka allvarliga skador på lungor, lever, njurar och hjärta vid exponering, och kan vara dödligt om det sväljs, andas in eller kommer i kontakt med huden i högre koncentrationer. Paraquat är förbjudet i flera länder, inklusive Europa, men används fortfarande i vissa delar av världen.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Sjukdom i någon del av hjärnan eller ryggmärgen.
Ett antibiotiskt ämne besläktat med tetracyklin som produceras av Streptomyces aureofaciens. Eftersom det utsöndras långsammare än tetracyklin upprätthålls effektiva blodnivåer under en längre tidsperiod.
En på silbenet belägen äggformad struktur där luktnerven slutar. Luktloben innehåller olika typer av nervceller, inklusive mitralcellerrna, på vars dendriter luktnervens synapser bildar luktnystan. Till luktloben hör även den accessoriska luktloben, som tar emot intrycken från vomero-nasale genom vomero-nasalisnerven.
Religion baserad på den lära som förkunnades av Jesus Kristus, på hans livsgärning och död; en religion som tror på Gud som den Allsmäktige, som genom den Helige anden verkar för människans frälsning, och som betraktar förkunnaren Jesus Kristus som Herre och Frälsare.
Veterinärkirurgi är en gren inom veterinärmedicinen som fokuserar på diagnostisering, behandling och prevention av djursjukdomar och skador genom kirurgiska ingrepp. Det innefattar bland annat kirurgi av skelett- och muskelsystemet, hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, urinvägsystemet och reproduktionsorganen, samt kirurgisk behandling av trauma och cancer.
Samlingar av handlingar.
En växtart (Kejsarvinda) av släktet Ipomoea (praktvindor) och familjen Convolvulaceae. Ett överflöd av spontana mutanter gör växten användbar vid studier av växt-DNA och genetik.
En monoteistisk religion förkunnad av profeten Mohammed, med Allah som gud.
I en endalig mening kan "teologi" definieras som den akademiska disciplinen som studerar och reflekterar över religionella frågor och fenomen, särskilt de som rör Gud och det gudomliga. Teologin inkluderar analyser av skrifter, traditioner, filosofi och religiös praktik för att försöka förstå och tolka teologiska koncept och frågeställningar. Den kan också omfatta reflektion över etik, moral och människans relation till det gudomliga. Teologin är inte enbart inriktad på en viss religion utan kan omfatta studier av flera olika religioner och deras teologier.
'Religion och medicin' kan definieras som det interdiciplinära studiet av hur religion, spiritualitet och andliga praktiker influerar individers hälsa, sjukdom och vårdprocesser, inklusive deras tro på behandlingar, läkemedelsanvändning, smärtlindring och livskvalitet.

Alpha-synuclein (α-synuclein) er en liten, intracellulær proteinmolekyl som naturlig forekommer i hjernen. Det er en del av de proteiner som heter presennsile proteiner og har vært særlig interessant for forskere på grunn av sin rolle i neurodegenerative lidelser, især Parkinson's sykdom.

Alpha-synuclein er en naturlig bestanddel av de små strukturer som kalleres presennsinler, som finnes i synapser (de områder der informasjonen overføres mellom nerveceller). Denne proteinet har en viktig rolle i reguleringen av neurotransmitter-utslipp og -recycling.

I sykdommer som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi (MSA) kan alpha-synuclein aggregere og danne klaser, kjent som Lewy-legemer eller gliane intranerkulære akumuleringer. Disse aggregatene kan være skadelige for nerveceller og føre til deres død.

I sum: Alpha-synuclein er et lite protein som forekommer naturlig i hjernen, men dets aggregering kan være involvert i uviklingen av neurodegenerative lidelser som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi.

'Synuclein' er en type av protein som forekommer naturlig i menneskelegemer. Det finnes tre hovedtyper av synuclein-proteiner: α-synuclein, β-synuclein og γ-synuclein. Af disse er α-synuclein den mest velkjente og har blitt studert grunnliggende i forbindelse med flere neurodegenerative sykdommer, som Parkinson's sykdom og demensialt med Lewy kropp-sykdom (DLB).

I en healthy hjerne er α-synuclein-proteinet næsten udelukkende lokalisert i synapser, de områder i nervecellene der overfører impulser til andre nerveceller. Men i syke hjernene med Parkinson's eller DLB, kan α-synuclein klumpe sammen og danne aggresive aggregater kalt Lewy kroppar og Lewy neuropilets. Disse aggregater forstyrrer normal funksjon av nervecellene og kan føre til deres død, resulterende i de neurodegenerative symptomer som er typiske for disse sykdommer.

Så en medisinsk definisjon av 'synuclein' vil være: "En type protein som forekommer naturlig i menneskelegemer, og som kan klumpes sammen og danne aggresive aggregater i syke hjerner, forbindet med Parkinson's sykdom og demensialt med Lewy kropp-sykdom."

"Lewy bodies" är inkluderade i medicinska definitionen av vissa neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Parkinson's disease och Lewy body dementia. De är abnorma proteinaggregat som bildas inne i nervceller (neuron) i hjärnan.

Lewy bodies består huvudsakligen av ett protein vid namn alfa-synuklein, som är involverat i signaleringen mellan nervceller. När alfa-synukleinet aggreggerar och bildar Lewy bodies orsakar det skada på de drabbade nervcellerna, vilket leder till deras död.

Dessa proteinaggregat kan påverka olika delar av hjärnan beroende på sjukdomstypen, vilket kan leda till olika symtom som rörelsekoordinationsproblem, kognitiva svårigheter, hallucinationer och sömnstörningar.

Beta-synuclein är ett protein som förekommer naturligt i nervceller (neuron) hos människor och andra däggdjur. Det är strukturellt relaterat till det välkända proteinet alpha-synuclein, som har visat sig spela en central roll i neurodegenerativa sjukdomar såsom Parkinson's disease.

Beta-synuclein förekommer huvudsakligen i synapser, de platser där nervceller kommunicerar med varandra. Det antas ha en funktion som skyddar nervceller genom att förhindra aggregation av proteiner och att stabilisera membranstrukturer.

I vissa fall kan beta-synuclein dock också bilda aggregat, men detta är sällsynt och förekommer huvudsakligen i neurodegenerativa sjukdomar. I Parkinson's disease har man funnit att beta-synuclein kan ingå i de aggregat av alpha-synuclein som kallas Lewy bodies, men det är fortfarande oklart vilken roll beta-synuclein spelar i patofysiologin bakom sjukdomen.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

En Lewy kropps sjukdom (LBD) är en neurodegenerativ sjukdom, vilket innebär att nervceller i hjärnan bryts ned och orsakar demens. Sjukdomen karaktäriseras av aggregationer av alfa-synukleinproteinet, som bildar så kallade Lewy kroppar inne i nervcellerna. Dessa aggregationer kan påverka och störa cellernas funktion och till slut orsaka deras död.

LBD delas ofta upp i två undergrupper: Parkinson's disease dementia (PDD) och Dementia with Lewy bodies (DLB). Skillnaden mellan dem är främst kronologisk, det vill säga när symtomen visar sig. Vid PDD utvecklas demensen sent i sjukdomsförloppet, medan den hos DLB ofta visar sig tidigare och kan vara en del av diagnosen från början.

Symptomen på LBD kan variera, men de vanligaste inkluderar kognitiva svårigheter som minnesförlust, förvirring, uppmärksamhetssvårigheter och nedsatt förmåga till planera och ta initiativ. Motoriska symtom som rörelsekoordinationssvårigheter, rigiditet och tremor kan också förekomma, särskilt vid PDD. Andra vanliga symtom inkluderar hallucinationer, sömnstörningar, stora fluktuationer i vakenhet och sömnsätt, och autonoma nervsystemsstörningar som blodtrycksfall, svettningar och salivbrist.

LBD är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen tenderar att förvärras över tiden. Behandlingen fokuserar vanligtvis på att lindra specifika symtom och kan innefatta mediciner, kognitiv träning, fysisk terapi och stödjande vård.

Gamma-synuclein (GS) är ett protein som tillhör synucleinfamiljen och uttrycks främst i nervsystemet. Proteinet är involverat i olika cellulära processer, såsom vesikeltrafik, neuroplasticititet och neuronal överlevnad.

I patologiska sammanhang har gamma-synuclein visats vara involverat i flera neurodegenerativa sjukdomar, framförallt Parkinson's disease (PD) och dementia with Lewy bodies (DLB). I dessa sjukdomar aggregerar gamma-synuclein tillsammans med andra proteiner, såsom alfa-synuclein, i intraneuronala inklusionskroppar som kallas Lewy bodies och Lewy neuriter. Dessa aggregat är patognomonoma för PD och DLB och anses vara en viktig markör för neurodegeneration.

Även om gamma-synuclein inte är lika välstuderat som alfa-synuclein, har det visats sig ha potential som ett diagnostiskt och terapeutiskt mål i neurodegenerativa sjukdomar.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

'Inklusionskroppar' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva strukturer i hjärnan som bildas när axoner (nervtrådar) från en neuron (hjärtcell) växer och integreras med andra nervceller under embryonal utveckling. Detta process skapar en kontinuerlig nervbana mellan två områden i hjärnan, vilket möjliggör kommunikation och signalering mellan dem. Inklusionskroppar kan ses som ett tecken på att nervceller har etablerat funktionella förbindelser med varandra, och de är viktiga för normal hjärnfunktion och utveckling.

'Multisystem Atrophy' (MSA) är en ovanlig neurologisk sjukdom som drabbar flera olika system i kroppen. Det karakteriseras av degeneration och nedbrytning av nervceller i hjärnan och ryggmärgen, vilket leder till en rad symtom beroende på vilka områden i centrala nervsystemet som är drabbade.

Det finns två huvudtyper av MSA:

1. MSA med Parkinsonism (MSA-P): Denna typ kännetecknas av rörelsesymtom som liknar Parkinsons sjukdom, såsom stelhet, rigidity, tremor och långsamhet i rörelserna. Andra symtom kan inkludera instabilitet när man står eller går, sväljningssvårigheter, problem med talsvårigheter och urinoärenden.

2. MSA med cerebellär ataxi (MSA-C): Denna typ kännetecknas av koordinationsproblem, såsom olbalanser, ostadiga rörelser och talproblem. Andra symtom kan inkludera ögonrörelseproblem, muskelsvaghet och urinoärendeproblem.

MSA är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen tenderar att förvärras över tiden. Det finns idag ingen bot mot MSA, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen och underlätta aktiviteter i vardagslivet.

Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska störningar som kännetecknas av progressiv neurodegeneration, det vill säga nedbrytning och förlust av neuroner och deras sammanhang i hjärnan. Denna degeneration leder till en gradvis försämring av den neurologiska funktionen, vilket kan påverka kognition, rörelse, balans, tal, minne, perception och andra sensoriska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Spinal muskelatrofi (SMA). Dessa sjukdomar är ofta förknippade med åldrande, men kan även drabba yngre individer. De orsakas vanligtvis av en kombination av genetiska, miljömässiga och livsförloppsfaktorer och saknar ofta botemedel eller effektiva behandlingsalternativ.

'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.

Amyloid är en patologisk aggregation av proteiner eller peptider som bildar insolubla fibriller med beta-plikformad sekundär struktur. Dessa amyloida fibriller kan accumulera i vävnader och orsaka skada, vilket kan leda till olika sjukdomszustånd. Exempel på sådana sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och systemisk amyloidos.

'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakar rörelseproblem liknande de som ses vid Parkinson's disease. Dessa symptom inkluderar tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabilitet i kroppsställningen. Det finns olika orsaker till parkinsonism, exempelvis andra neurologiska sjukdomar, vissa mediciner eller toxiner, eller degenerativa hjärnsjukdomar som Parkinson's disease.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produces and releases the neurotransmitter dopamine. These neurons are located in several regions of the brain, including the substantia nigra pars compacta and the ventral tegmental area. They play important roles in various cognitive and behavioral processes, such as motivation, reward, movement, and memory.

Dopaminergic neurons have a distinctive morphology, characterized by a large cell body and several long, branching dendrites that receive input from other neurons. Their axons project to various target areas in the brain, where they release dopamine to modulate the activity of other neurons.

Dysfunction of dopaminergic neurons has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as Parkinson's disease, schizophrenia, and drug addiction. In Parkinson's disease, for example, the loss of dopaminergic neurons in the substantia nigra pars compacta leads to motor symptoms such as tremors, rigidity, and bradykinesia.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.

Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.

Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Ubiquitin' är ett litet protein som spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas. Det kovalent binder till andra proteiner, vilket kan leda till att de transporteras till olika cellytor för nedbrytning eller förändras på annat sätt för att reglera deras funktioner. Ubiquitinering är en reversibel process som involverar flera enzymer och kan ha olika konsekvenser beroende på hur många ubiquitiner som adderas till proteinet och var de adderas.

Denna mekanism används av cellen för att reglera en rad olika processer, inklusive proteintransport, signalering, DNA-reparation och proteinförstörelse. Dysfunktionella ubiquitinering kan leda till flera sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och inflammatoriska tillstånd.

Tau-proteiner är ett slags proteiner som förekommer naturligt i hjärnan och spelar en viktig roll för den normala funktionen hos nervceller, särskilt vid montaget av mikrotubuli – rörformade strukturer som transporterar näringsämnen och andra ämnen längs med nervcellernas utsträckta delar (axoner). Tau-proteinerna har en förmåga att binda till och stabilisera mikrotubuli.

I vissa neurodegenerativa sjukdomar, som Alzheimers sjukdom, framställs tau-proteinerna på ett abnormalt sätt, vilket leder till att de bildar ihop sig och avlagras i hjärnan som så kallade neurofibrillära tangler. Dessa aggregat av tau-proteiner bidrar till skada och död av nervceller, vilket orsakar kognitiva svårigheter och andra symtom relaterade till sjukdomen.

Lysosome-associated membrane protein 2 (LAMP-2) är ett typ II transmembranprotein som är lokaliserat till de inre membranen hos lysosomer och sen vesiklar. Proteinet består av en stort N-terminalt extracellulärt domän, en transmembrandomän och en kort C-terminal cytoplasmisk del. LAMP-2 är en del av ett komplex som skyddar lysosomernas membran från den sura miljön inne i lysosomen. Mutationer i LAMP-2 kan leda till olika arvsmassaburna sjukdomar, såsom Danon syndrom och kardiomyopati. Dessutom har LAMP-2 visat sig ha en viktig roll i avbildning och autofagi.

Proteasom-endopeptidaskomplex är ett intracellulärt enzymkomplex som spelar en central roll i proteinnedbrytningen och proteinrecycling inne i cellen. Det består av flera underenheter, varav de flesta är proteaser med kapacitet att klippa sönder peptidbindningar i proteiner. Proteasomen deltar i kontrollen av cellytan genom att bryta ner skadade eller felaktiga proteiner, reglera proteinernas koncentration och styrka samt delta i immunförsvaret genom presentation av peptider på cellens yta. Proteasom-endopeptidaskomplexet är involverat i en rad cellulära processer som celldelning, signaltransduktion och apoptos.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Proteinveckning, eller proteinföldning, är ett biokemiskt fenomen där en proteinmolekyl får en naturlig, tresidig struktur genom att vecka sig i en specifik konformation. Detta sker genom att de olika delarna av proteinmolekylen, som består av aminosyror, interagerar med varandra och bildar sekundär-, terciär- och kvartärstruktur. Proteinveckning är en nödvändig process för att proteiner ska kunna utföra sina funktioner korrekt inuti eller utanför cellen. Felet i proteinveckningsprocessen kan leda till sjukdomar som exempelvis Alzheimers, Parkinsons och kreft.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Rotenone är ett organisk compound som naturligt förekommer i vissa växter, såsom johannesbrödsträdet. Det har traditionellt använts som ett insektgift och fiskgift av olika kulturer runt om i världen.

I medicinsk kontext kan rotenon användas som en form av experimentell behandling för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I dessa studier har forskare använt rotenon för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom i laboratoriet genom att exponera celler eller djur för ämnet. Rotenon är känt för att inhibera en specifik typ av enzym, komplex I, i mitokondrier, vilket orsakar oxidativ stress och celldöd. Dessa effekter liknar de som ses hos Parkinson's sjukdom, vilket gör rotenon användbart som ett forskningsverktyg för att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsstrategier.

Det är värt att notera att rotenon inte används som en etablerad behandling för Parkinson's sjukdom hos människor på grund av dess toxicitet och brist på tillräcklig information om säkerhet och effektivitet.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Protein multimerization refererar till processen där ett protein eller ett subunit av ett protein interagerar med identiska proteiner eller subenheter för att bilda en multiproteinkomplex struktur, även kallad multimer. Detta kan ske genom olika mekanismer såsom icke-kovalenta interaktioner som vätebindningar, elektrostatiska krafter och vattenuppspännande krafter, eller kovalenta bindningar som disulfidbindningar. Multimerization kan vara en reversibel process och är ofta involverad i regleringen av proteinfunktioner, inklusive signaltransduktion, transport, katabolism och strukturell stabilitet.

Atomkraftmikroskopi, även känt som atomärkraftmikroskopi (AFM) eller skanningstunnelmikroskopi (STM), är en teknik inom ytfysiken som möjliggör direkt visuellt avbildande och mätning av ytor på atomnivå. Den grundläggande principen bakom AFM är att en fin spets, ofta gjord av diamant eller silicium, placeras mycket nära ett provytor och rörs fram och tillbaka över ytan. Spetsen interagerar med atomer på ytan genom krafter som attraktionskrafter, repulsiva krafter och van der Waals-krafter. Genom att mäta denna interaktion kan AFM avbilda ytor med en upplösning på några hundratusendelar av en nanometer, vilket är tillräckligt för att kunna se enskilda atomer.

AFM kan användas för att undersöka olika typer av prov, inklusive ledande och icke-ledande material, biologiska preparat och ytor med komplexa topografier. Den kan även mäta mekaniska egenskaper som styvhet, adhesion och viskositet på atomnivå. AFM är därför ett mycket använt verktyg inom forskning och utveckling inom områden som nanoteknik, materialvetenskap, ytfysik, kemi och biologi.

"Cirkulär dikroism" är en optisk egenskap hos vissa substanser, där de visar olika absorptionsnivåer för höger- och vänstercirkulära polariserat ljus. Detta orsakas av asymmetri i molekyler som innehåller kirala centrum. Cirkulär dikroism används ofta inom spektroskopi för att undersöka kiralitet hos organiska molekyler och biologiska makromolekyler, såsom proteiner och DNA. Det kan också användas för att detektera spårämnen i kriminalteknik och för att studera strukturen hos material i fysikalisk kemi.

Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.

I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.

Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.

"Autofagi" er ein biologisk prosess hvor eget cellmaterial blir brutt ned og fordelt til ny bruk. Dette skjer som en reaksjon på cellestress, slik som nedsatt energileveranse eller skade på cellen. Autofagi-prosessen involverer dannelse av dobbeltskalvete vesikler, autofagosomer, som omgir og transporterer dele av cellmaterialet til lysosomene, organeller som inneholder enzymer som bryter ned andre strukturer. I lysosomen blir cellmaterialet brutt ned til simple building blocks som kan brukes igjen i cellemetabolismen. Autofagi er viktig for normalcellevelføring og er involvert i regulering av cellers livssyklus, inkludert celldeling og celldød. Storeskader eller feilfunksjoner i autofagiprocessen kan være involvert i ulike sykdommer, slik som neurodegenerative lidelser, kreft og infeksjonssjukdomer.

Lysosomer är membranomslutna organeller inne i eukaryota celler, som innehåller en uppsjö av hydrolytiska enzymer. Dessa enzymer är aktiva vid lågt pH och bryter ned biologiskt material, såsom proteiner, kolhydrater, lipider och nucleinsyror, till sina grundläggande byggstenar. Lysosomerna fungerar som cellens recyclingcenter och hjälper till att bryta ned och återanvända skadat eller överflödigt material. De kan också delta i celldöd under vissa patologiska förhållanden, såsom apoptos (programmerad celldöd) och nekros (oönskad celldöd).

Endopeptidase K är ett enzym som bryter ned proteiner genom att spjälka av peptidbindningar inuti proteinmolekylen, istället för att bryta ner de terminala ändarna. Det är specifikt känt för att klista sönder virusproteiner hos vissa typer av herpesvirus. Endopeptidase K tillhör serinproteasklassen och kräver aktivering genom en speciell process innan det kan börja spjälka proteinerna.

1-Methyl-4-phenylpyridinium (MPP+) är en positivt laddad katjon som förekommer i neurotoxinet MTPT (1-methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine). MPP+ är känt för att vara mycket skadligt för dopaminerga nervceller och används ofta som en modell för att studera Parkinson's sjukdom i laboratoriemiljö.

I medicinsk kontext kan termen användas när man diskuterar forskning eller terapi relaterad till Parkinson's sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd.

PC12-celler är en typ av neuroendokrina celler som initialt isolerades från ett tumörväv i en fallohund (Phochoca sinensis) av olfactocellär origin. Dessa celler har sedan blivit ett viktigt verktyg inom neurovetenskapen och cancerforskningen på grund av deras unika egenskaper.

PC12-celler har en dubbelpotential, det vill säga de kan differentieras till antingen en neuronal fenotyp eller en muskel-like fenotyp beroende på vilka signalsubstanser de exponeras för. När de differencieras till en neuronal fenotyp visar de typiska nervcellsegenskaper, såsom utskott och elektrisk excitabilitet, samt bildning av synaptiska kontakter. Dessa egenskaper gör PC12-celler till ett användbart modellsystem för att studera neuronal differentiering, neurotoxicitet, neurodegeneration och neuroplasticitet.

PC12-celler är också känsliga för signalsubstanser som nerveväxtfaktor (NGF), som främjar deras överlevnad, differentiering och neuritbildning. Som ett resultat har PC12-celler använts i studier av NGF-signalering och dess roll i neuronal differentiering och överlevnad.

I cancerforskningen har PC12-celler använts som ett modellsystem för att studera neuroendokrina tumörer, särskilt small cell lung cancer (SCLC), eftersom de delar många gemensamma molekylära egenskaper.

Paraquat är ett starkt herbicid (orsakar död av växter) som används för att kontrollera ogräs i kommersiella jordbrukslandskap och industriella områden. Det är en giftig substans som kan orsaka allvarliga skador på människors lungor, lever, njurar och hjärta vid exponering. Paraquat är inte tillgängligt för vanlig användning av konsumenter i de flesta länder, inklusive Sverige, på grund av dess höga toxicitet.

Det är viktigt att notera att paraquat inte bör förväxlas med glyfosat, som är ett annat herbicid som ofta diskuteras i samband med hälsorisker. Glyfosat är mindre giftigt än paraquat och används mer vanligtvis i hushållsprodukter för trädgårdsunderhåll, såsom Roundup.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

"Diseases of the central nervous system" refer to a group of medical conditions that affect the brain and spinal cord, which together make up the central nervous system (CNS). These diseases can be caused by various factors, including genetics, infections, injuries, tumors, and degenerative processes.

Examples of CNS diseases include:

1. Multiple sclerosis: a chronic autoimmune disease that affects the myelin sheath surrounding nerve fibers in the brain and spinal cord.
2. Alzheimer's disease: a progressive neurodegenerative disorder that causes memory loss, cognitive decline, and behavioral changes.
3. Parkinson's disease: a degenerative disorder of the central nervous system that affects movement and coordination.
4. Epilepsy: a chronic neurological condition characterized by recurrent seizures.
5. Amyotrophic lateral sclerosis (ALS): a progressive neurodegenerative disease that affects nerve cells in the brain and spinal cord, leading to muscle weakness, paralysis, and respiratory failure.
6. Meningitis: an infection of the membranes surrounding the brain and spinal cord.
7. Brain tumors: abnormal growths of cells in the brain that can be benign or malignant.
8. Stroke: a sudden interruption of blood flow to the brain, causing damage to brain tissue.
9. Huntington's disease: a genetic disorder that causes progressive degeneration of nerve cells in the brain, leading to cognitive decline and movement disorders.
10. Spinal cord injuries: damage to the spinal cord caused by trauma or injury, resulting in loss of motor function, sensation, or both.

Demeklocyklin är ett typ av antibiotikum som tillhör gruppen tetracykliner. Det används vanligen för att behandla olika sorters infektioner orsakade av bakterier, till exempel hudinfektioner, lunginflammation och urinvägsinfektioner.

Liksom andra tetracykliner fungerar demeklocyklin genom att hindra bakteriernas förmåga att producera proteiner, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion. Det är viktigt att notera att demeklocyklin inte ska användas för behandling av svältbränsleinfektioner eller infektioner orsakade av virus, som exempelvis influensa eller vanliga sjukadagar.

Som med alla läkemedel kan demeklocyklin ha biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med en läkare eller apotekstekniker innan man börjar använda det.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Det existerar inga universellt accepterade medicinska diagnoser eller sjukdomsbegrepp relaterade till "kristendom". Kristendomen är en världsbeläggande religion som bygger på läran om Jesus Kristus och de heliga skrifterna Nya Testamentet.

Det kan finnas personer som identifierar sig som kristna och som kan ha olika typer av andliga eller psykiska upplevelser, men dessa upplevelser är subjektiva och kan inte klassificeras som en allmän medicinsk diagnos. Ibland kan vissa individer rapportera att de har religiösa eller andliga erfarenheter i samband med vissa mentala tillstånd, men detta är inte samma sak som att kristendomen i sig är en sjukdom.

Veterinärkirurgi definieras som den gren av veterinärmedicinen som handlar om kirurgiska ingrepp och procedurer på djur. Det innefattar diagnostisering, behandling och rehabilitering av djurs sjukdomar eller skador genom att använda kirurgiska metoder. En veterinärkirurg är en utbildad veterinär med specialistkompetens inom området.

"Arkiv" er en neutral og bred begrepsdefinisjon som kan referere til noen typer organisert samlinger av informasjon, uavhengig av området. I medisinen kan det hentes refleksjoner av denne betydningen, men det finnes ikke en universell anerkjent definisjon av "medisinsk arkiv".

I noen tilfeller kan det referere til en struktureret og permanent lagringsplass for medisinske journaler, bilder, data og andre rellevante informasjoner om en pasient. Disse opplysningene er viktige for å sikre kontinuiteten i pasientomsorgen og kan inkludere historikk over behandlinger, diagnostiske undersøkelser, laboratorietester og andre relevante dokumentasjon.

I annen kontekst kan "medisinsk arkiv" referere til en samling av medisinsk literatur, forskningsartikler, retningslinjer og andre ressurser som er tilgjengelige for lege, sykepleiere og andre helsefaglare. Disse informasjonene kan være viktige for å forbli oppdatert på de siste forskningsinnsiktene og behandlingsmetodene innenfor et bestemt felt i medisinen.

I all hvertfall, er det viktig å understreke at en "medisinsk arkiv" er en struktureret og organisert samling av informasjon som er tilgjengelig for referanse eller bruk i medisinske kontekster.

I'm sorry, I need to clarify that "Ipomoea nil" is a botanical name of a plant species and it doesn't have a medical definition. It is commonly known as Morning Glory or Blue Daileys, which is a fast-growing vine with showy, funnel-shaped flowers that bloom in the morning. The plant belongs to the family Convolvulaceae.

I am not aware of any established medical definitions for the term "Islam." Islam is a major world religion, and it would not be typically considered a medical term. It is the second-largest religion in the world with over 1.8 billion followers, known as Muslims. They follow the teachings of the prophet Muhammad, as recorded in the Quran, one of the holy books of Islam.

If you have any further questions or need information related to a medical topic, please let me know and I would be happy to help.

Teologi är ett akademiskt ämne som studerar religiösa frågor och fenomen, särskilt inom kristendomen. Termen kommer från grekiskans 'theologia' som betyder "gudsuppfattning" eller "tal om gud".

Teologin undersöker bland annat trons innehåll, etik, ritualer, institutioner och religiös erfarenhet. Den kan delas upp i flera underdiscipliner som systematisk teologi, bibelteologi, praktisk teologi och historisk teologi. Systematisk teologi undersöker trons lära och doktriner, medan bibelteologi fokuserar på tolkningen av Bibeln. Praktisk teologi studerar de praktiska aspekterna av religionen, såsom predikan, liturgi och etik. Historisk teologi undersöker den historiska utvecklingen av teologiska idéer och traditioner.

Teologin kan också ha en filosofisk inriktning och kan då handla om att reflektera över frågor som rör till exempel Guds existens, naturen och attribut, människans ställning inför Gud och etiska frågeställningar.

'Religion og Medicin' er to områder, der ofte kan interagere i forskellige kontekster. Der findes ingen ensartet medicinsk definition på begrebet, men det kan generelt defineres som studiet af, hvordan religiøse overbevisninger, praksisser og institutioner har indflydelse på individuel sundhed, sygdom og helbredelse. Dette inkluderer undersøgelser af, hvordan religion kan have en effekt på psykologisk og fysiologisk velbefindende, adfærd ved sygdom, tilgang til sundhedspleje, valg af behandling og medicinske beslutninger.

Religiøse overbevisninger og praksisser kan have både positive og negative virkninger på individuel sundhed. For eksempel kan religiøs tro og deltagelse i fællesskab have en positiv effekt på psykologisk velbefindende, stressniveau og social støtte, hvilket kan føre til forbedret fysiologisk regulering og bedre sundhed. Andre studier har vist, at visse religiøse overbevisninger og praksisser kan have en negativ effekt på individuel sundhed, især når de involverer strenge regler for adfærd eller skamkulturelle holdninger til sygdomme som HIV/AIDS.

I den medicinske kontekst er det vigtigt at have respekt for patienters religiøse overbevisninger og praksisser, da de ofte kan spille en rolle i deres opfattelse af sygdom, behandlingsvalg og livskvalitet. Læger, sygeplejersker og andre sundhedspersonale bør være opmærksomme på at integrere patienters religiøse overbevisninger i deres medicinske behandling, hvis det er relevant for patienten.

Fettomsättningen deltar i toxicitet av alfasynuklein, men alfasynuklein kan påverka viskositeten och den relativa mängden ... Alfasynuklein är en form av synuklein, ett protein som finns i nervsystemets vävnad, men som också bygger upp Lewykroppar. Hos ... Alfasynuklein interagerar normalt med bl.a. dopamintransportproteiner, tau-proteiner, parkin och fosfolipas D1. Den här ... I lösning är alfasynuklein ett intrinsikalt ostrukturerat protein men vid förekomst av fosfolipider bildar N-terminalen ...
Det kan också finnas ett relevant samband med kopparbindningen till alfasynuklein. Forskning har indikerat att det finns ett ... De kvarvarande nervcellerna innehåller ofta så kallade Lewykroppar, som är inlagringar av ett särskilt protein (alfasynuklein ...
... upptäcktes i slutet av 1980-talet, då forskare hittade proteinansamlingar av alfasynuklein i obducerade ...
Fettomsättningen deltar i toxicitet av alfasynuklein, men alfasynuklein kan påverka viskositeten och den relativa mängden ... Alfasynuklein är en form av synuklein, ett protein som finns i nervsystemets vävnad, men som också bygger upp Lewykroppar. Hos ... Alfasynuklein interagerar normalt med bl.a. dopamintransportproteiner, tau-proteiner, parkin och fosfolipas D1. Den här ... I lösning är alfasynuklein ett intrinsikalt ostrukturerat protein men vid förekomst av fosfolipider bildar N-terminalen ...
Lewykroppssjukdom beror på att proteinet alfa-synuklein felveckas i hjärnan. När detta händer klumpar proteinet ihop sig och ... Lewykroppssjukdom beror på att proteinet alfa-synuklein felveckas i hjärnan. När detta händer klumpar proteinet ihop sig och ...
Alfa-synuklein är ett protein som vi alla har i kroppen. Hos patienter med Parkinsons sjukdom klumpar proteinet ihop sig i ...
Vi undersöker också hur felveckat alfasynuklein från "sjuka" nervceller kan smitta alfa-synuklein i "friska" nervceller och få ... För att kunna ta fram bättre och mer effektiva läkemedel behöver vi få en ökad förståelse för hur felveckade former av alfa-synuklein ... bestående av felveckade former av proteinet alfa-synuklein. Lewykroppar hittas också vid Lewy body-demens, en av de vanligast ... även där tror vi att behandling med antikroppar mot protofibriller av alfa-synuklein, det protein som förefaller orsaka ...
Projekt: Experimentella och mekaniska studier för aggregering av alfasynuklein vid nervceller. Instutition: Linnéuniversitetet ...
... av en ny metod har forskare vid Chalmers visat att membranets sammansättning verkar vara avgörande för hur lite alfasynuklein ( ... Vid Parkinsons sjukdom klumpar proteinet alfasynuklein ihop sig i hjärnan. Detta förstör cellernas membran och cellerna dör. ... Vid Parkinsons sjukdom klumpar proteinet alfasynuklein ihop sig i hjärnan. Detta förstör cellernas membran och cellerna dör. ... av en ny metod har forskare vid Chalmers visat att membranets sammansättning verkar vara avgörande för hur lite alfasynuklein ( ...
Lewykroppssjukdom beror på att proteinet alfa-synuklein felveckas i hjärnan. När detta händer klumpar proteinet ihop sig och ...
Vid Parkinsons sjukdom klumpar proteinet α-synuklein (alfasynuklein) ihop sig i hjärnan. Detta förstör cellernas membran och ...
En likhet är att det förekommer onormala proteinansamlingar i båda fallen, ansamlingar av alfa-synuklein respektive beta- ...
Vid Parkinsons sjukdom handlar det om ett annat ämne som heter alfasynuklein, som aggregerar och bildar Lewykroppar inne i ...
... ramen för samarbetet fortsätter BioArctic att driva två ytterligare projekt i forskningsfas med antikroppar riktade mot alfa-synuklein ...
Alfa-synuklein är ett protein i nervcellernas ändar, som bl a reglerar frisättningen av signalsubstansen dopamin. Proteinet ...
Aggregat av alfa-synuklein i celler i mänsklig hjärnvävnad som färgats in med spårarmolekyl (grön) och antikropp mot alfa- ... I båda sjukdomarna är det dessutom samma protein, alfa-synuklein, som får en felaktig form och ansamlas. MSA kan misstas för ... Det fanns också skillnader i hur skadliga de var för celler som forskarna odlade i laboratoriet, där felveckat alfa-synuklein ... Tidigare forskning har pekat på att aggregaten av alfa-synuklein verkar börja formas flera år eller årtionden innan den ...
Lewy bodies innehåller alfa-synuklein . Bakomliggande patologi Alfa-synuklein skadar …. ...
Vår forskning visar att astrocyter fagocyterar, d.v.s. tar upp, stora mängder aggregerat amyloid-beta och alfa-synuklein. ...
MSA-P orsakas av att alfa-synuklein ansamlas i stödjeceller (främst oligodendrocyter - som bildar ett isolerande och skyddande ... Parkinson och Lewykroppsdemens har mycket gemensamt - vid båda sjukdomarna har man hopklumpningar av proteinet alfa-synuklein, ... än alfa-synuklein. Den stora skillnaden är att ytterligare områden än dem som drabbas vid Parkinsons också påverkas och detta ...
Än så länge finns liga formerna av alfa-synuklein, ett protein som är in- volverat i bland annat Både aktiv och passiv ...
  • I lösning är alfasynuklein ett intrinsikalt ostrukturerat protein men vid förekomst av fosfolipider bildar N-terminalen alfahelix struktur vilket gör att alfasynuklein kan binda membran. (wikipedia.org)
  • Vid Parkinsons sjukdom klumpar proteinet alfasynuklein ihop sig i hjärnan. (neuro.se)