OrganismerKemikalier och läkemedel
AmarantväxterAmaranthusChenopodiaceaeBetalainer
Amarantväxter
"Amarantväxter, eller Amaranthaceae, är en familj av enhjärtbladiga växter som inkluderar både örter, buskar och träd, kända för sina ofta färgstarka blommor och förekommer världen över."
Amaranthus
I en enkel medicinsk kontext kan 'Amaranthus' definieras som ett släkte av ettåriga örter och små träd inom familjen Amaranthaceae, som är kända för sina näringsrika frön. Vissa arter av Amaranthus används i traditionell medicin för att behandla olika hälsotillstånd, såsom hosta, diarré och inflammation. Dessutom kan vissa Amaranthus-arter vara kärnhaltiga och användas som en källa till näringsrikt matvara. Det är viktigt att notera att användning av växter i medicinska sammanhang bör diskuteras med en läkare eller annan medicinsk expert, eftersom de kan interagera med andra behandlingar och ha biverkningar.
Chenopodiaceae
Familjen mållväxter, som omfattar bl a betor, mangold och spenat.
Betalainer
Betalainer är ett samlingsnamn för vattenlösliga, röd- till gulaktigt färgade pigment som huvudsakligen förekommer hos växter från Caryophyllales ordningen, såsom betsmarker och amarantväxter. De utgör en del av växternas naturliga försvar mot skadedjur och har också visat sig ha potential som antioxidativt och antiinflammatoriskt hälsomineral. Betalainer bör inte förväxlas med anthocyaniner, som är ett annat slags växtfärgämne men som tillhör en annan kemisk grupp.
"Amarantväxter, eller Amaranthaceae, är en familj av enhjärtbladiga växter som inkluderar både örter, buskar och träd, kända för sina ofta färgstarka blommor och förekommer världen över."

Amaranthus L., också känd som amarantväxter, är ett släkte inom familjen Amaranthaceae. Släktet innehåller ungefär 60–80 arter av ettåriga till fleråriga örter och små träd. De flesta arterna förekommer i varmare klimatzoner, men några arter kan hittas i tempererade områden.

Amarantväxter är ofta uppskattade som prydnadsväxter på grund av deras dekorativa blomställningar och lövverk. Några arter, såsom Amaranthus caudatus (taggamara), används också som livsmedel i vissa delar av världen.

Släktet kännetecknas bland annat av sina små, ofta gröna till rödaktiga blommor som sitter i täta ax eller klaseartade ställningar. Blommorna saknar ofta kronblad och har istället en enkel perianth bestående av fyra till sex smala, grönaktiga hylleblad.

Det vetenskapliga namnet Amaranthus kommer från grekiskan och betyder "odödlighet" eller "evighet", vilket troligen refererar till de örtsläktets långa livslängd och dess eviga gröna blad.

I en enkel medicinsk kontext kan 'Amaranthus' definieras som ett släkte av ettåriga örter och små träd inom familjen Amaranthaceae, som är kända för sina näringsrika frön. Vissa arter av Amaranthus används i traditionell medicin för att behandla olika hälsotillstånd, såsom hosta, diarré och inflammation. Dessutom kan vissa Amaranthus-arter vara kärnhaltiga och användas som en källa till näringsrikt matvara. Det är viktigt att notera att användning av växter i medicinska sammanhang bör diskuteras med en läkare eller annan medicinsk expert, eftersom de kan interagera med andra behandlingar och ha biverkningar.

'Amaranthus' är ett släkte i familjen amarantväxter (Amaranthaceae). Det innehåller omkring 60–75 arter som förekommer över stora delar av världen, främst i tropiska och subtropiska områden. Några kända arter är glödande amarant (Amaranthus retroflexus), grön amarant (Amaranthus hybridus) och guld amarant (Amaranthus hypochondriacus).

Många av arterna inom släktet 'Amaranthus' är ursprungligen vildväxande, men de odlas också som grönsaker, sädesslag och prydnadsväxter. Amarantfrön är rika på protein, fiber och mineraler och används i många kök runt om i världen.

Det finns inget medicinskt specifikt till amarant som växt, men den kan ha en positiv inverkan på hälsan genom att vara en källa till näringsrikt mat.

Chenopodiaceae är en nu föråldrad beteckning på en familj av tvåhjärtbladiga växter, som idag är integrerad i Amaranthaceae. Denna familj inkluderade arter såsom saltörter (*Salsola*), gåsört (*Artiplex*) och spinat (*Spinacia*). Dessa växter kännetecknas bland annat av sina ofta köttiga, fukt- eller salthalten höga blad, små enkla blommor och frön som är indelade i flera rum. Idag placeras dessa arter istället i underfamiljen Chenopodioideae inom familjen Amaranthaceae.

Chenopodiaceae er en nu forældet betegnelse for en plantefamilie, der i det moderne system indgår som en del af Amaranthaceae. Chenopodiaceae bestod af planter, der ofte har kødfulde blade og spredte frø i bladhjørnerne eller i små klaser. Mange arter er salt tolerante og vokser gerne på saltp lettede jorder.

Nogle af de mest kendte arter i den tidligere Chenopodiaceae-familie inkluderer:

* Spinat (Spinacia oleracea)
* Sukkerroe (Beta vulgaris)
* Gulerod (Beta vulgaris var. rapa)
* Markarbejder (Atriplex patula)
* Salturt (Salsola kali)
* Quinoa (Chenopodium quinoa)

I det moderne system er disse arter nu inddelt i forskellige underfamilier af Amaranthaceae, såsom Chenopodioideae og Betoideae.

Betalainer är ett samlingsnamn för vattenlösliga, röd- till gulaktigt färgade pigment som huvudsakligen förekommer hos växter från Caryophyllales ordningen, såsom betsmarker och amarantväxter. De utgör en del av växternas naturliga försvar mot skadedjur och har också visat sig ha potential som antioxidativt och antiinflammatoriskt hälsomineral. Betalainer bör inte förväxlas med anthocyaniner, som är ett annat slags växtfärgämne men som tillhör en annan kemisk grupp.

Betalainer är en typ av pigment som förekommer hos vissa växter och djur. De är relaterade till, men skiljer sig från, flavonoider, som också är en typ av pigment som finns hos växter. Betalainer är i huvudsak begränsade till färgrika växtfamiljer som Betydsväxter (Beta vulgaris), Portlakväxter (Amaranthus spp.) och Kaktusväxter (Cactaceae spp.).

Betalainer delas in i två huvudkategorier: betacyaniner, som ger röda, blåa och violetta färger, och betaxantiner, som ger gula och orange färger. Dessa pigment har visat sig ha potential som antioxidanter och antiinflammatoriska medel, men forskningen pågår fortfarande för att fastställa deras eventuella hälsoeffekter hos människor.

Det är värt att notera att betalainer inte förekommer hos alla växter som producerar röda, blåa eller gula färger. I stället producerar vissa växter antingen betalainer eller flavonoider, men inte båda. Detta beror på genetiska skillnader mellan olika arter och kan ha utvecklats som en evolutionär anpassning till olika miljöer och ekologiska nischer.