Amputation är en medicinsk term som refererar till den process where en extremitet, såsom en arm eller en ben, amputeras eller skiljs från kroppen. Det kan vara ett planerat ingrepp som utförs av medicinska skäl, till exempel för att behandla en allvarlig infektion eller en cancersjukdom i extremiteten. Amputation kan också ske akut som en följd av en olycka eller trauma där lemmen inte kan räddas på grund av svår skada.

Den exakta typen och omfattningen av amputationen beror på flera faktorer, inklusive den ursprungliga skadan eller sjukdomen, patientens allmänna hälsotillstånd och eventuella komplikationer under operationen. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning för att lära sig hantera sitt nya liv som amputerad person, inklusive användande av proteser om det är möjligt.

Traumatisk amputation är en plötslig och oftast oväntad bortförande av en kroppsdel på grund av ett trauma, till exempel en olycka eller våld. Det kan röra sig om att en extremitet, som en arm eller ben, amputeras under olycksartade förhållanden. Denna typ av amputation kan vara partial, där en del av kroppsdelen fortfarande är kvar, eller total, där hela kroppsdelen har separerats från kroppen. Traumatisk amputation kan leda till allvarliga blödningar och skador på blodkärlen, musklerna, senorna och nerverna i den drabbade kroppsdelen. Den behandling som ges efter en traumatisk amputation innefattar ofta akut vård för att kontrollera blödningarna, repositionering av kroppsdelen om det är möjligt och eventuell fortsatt vård för att återställa funktionen i den drabbade kroppsdelen.

Amputationsstump är den kvarvarande delen av extremiteten efter en amputation. Den kan vara öppen eller stängd (sluten), beroende på om det finns någon direkt kontakt mellan huden och benmärgen eller inte. Stumpen behandlas ofta med olika typer av proteser för att underlätta rörelse och funktion efter amputationen.

'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.

"Diabetesfoot" är ett samlingsbegrepp för de komplikationer som kan uppstå i foten hos personer med diabetes. Detta kan innebära allt ifrån små sår (ulcus) till allvarligare problem som infektion, nekros (död vävnad) och i värsta fall amputation. Orsaken är ofta perifer neuropati (nervskada) och/eller perifer arteriell sjukdom (kranskärlssjukdom), som kan leda till sänkt känsel, förändrad blodförsörjning och sämre wound healing i foten. Det är viktigt att personer med diabetes har rutinmässiga kontroller av fötterna och tar behandling om tecken på problem uppträder, för att undvika allvarliga komplikationer.

'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.

"Amputerad" betyder på medicinska terminologi att en eller flera kroppsdelar, som exempelvis armar, ben eller fingrar, har blivit avlägsnade genom ett kirurgiskt ingrepp. Det kan vara orsakat av olika skäl, till exempel på grund av skador, sjukdomar som angriper blodkärlen i lemmarna eller cancertumörer. Amputationen utförs ofta för att förhindra smärta, infektion eller för att rädda patientens liv. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning till sitt nya liv med funktionsnedsättningar som följd av amputationen.

I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.

En fantomkänsla är en perceptionsupplevelse av en kroppsdel som inte längre existerar eller är kraftigt skadad. Detta fenomen är vanligast efter amputationer, men kan också uppstå efter andra skador på nervsystemet. Personer med fantomkänslor kan uppleva smärta, kittlingar, värme, kyla eller tryck i den amputerade kroppsdelen. Fenomenet beror på förändringar i centrala nervsystemet, där hjärnan fortfarande tolkar information från nerver som en gång var kopplade till den bortopererade kroppsdelen. Fantomkänslor kan behandlas med mediciner, neurostimulering och psykologisk terapi.

"Extremitetsbevarande" är en medicinsk term som direkt översatt från engelska kan betyda "extremity salvage". Det refererar till behandlingsmetoder och operationer som utförs för att rädda eller bevara extremiteter, ofta ben eller armar, som annars skulle behöva amputeras på grund av allvarliga skador, infektioner, tumörer eller andra medicinska tillstånd.

Exempel på extremitetsbevarande behandlingar kan inkludera:

* Mikrokirurgi för att återansluta blodkärl och nerver efter en skada
* Kostnadseffektiv behandling av beninfektioner för att undvika amputation
* Limb längningsoperationer för att korrigera benstumpens längd efter en amputation
* Behandlingar för att stävja ben- eller armtumörers tillväxt och behålla extremiteten

Extremitetsbevarande behandlingar kan vara komplexa, kräva specialiserad vård och efterbehandling, och är inte alltid möjliga beroende på skadans art och omfattning. Men när det går att rädda en extremitet, kan extremitetsbevarande behandlingar förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och självständighet.

'Kallbrand' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva en allvarlig infektion i munnen eller svalget, som orsakas av beta-hemolysinerande streptokocker. Den kliniska bilden kännetecknas av smärta, svullnad och rödhet i drabbade området, ofta med grå/vita pseudomembranös beläggningar på slemhinnorna. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer som sepsis, toxisk chock och nekros (död) av vävnaden i munnen och strupen. Idag använder man sig istället av mer specifika diagnoser som exempelvis streptokockfasciit eller nekrotiserande angina.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

En ledamputation innebär att en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, amputeras (avskiljs) från kroppen på grund av allvarlig skada eller sjukdom. Det kan vara orsakat av olyckor, infektioner, tumörer eller cirkulationsrubbningar. Amputationsoperationen innebär att benet eller armen avskiljs ovanför leden, till exempel handleden eller knäet, för att underlätta läkning och minska smärtan. Efter operationen kan patienten behöva rehabilitering och anpassade proteser för att återfå funktion och rörlighet i den amputerade extremiteten.

Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.

Här är några exempel på olika typer av fingerskador:

1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.

Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.

"Benskador" er en alvorlig skade på benet som kan forårsake bl.a. frakturer (benbrud), ledskader, muskel- og senerskader. Begrepet brukes også om komplikasjoner relatert til heling av disse skadene, såsom infeksjoner, tromboser og pseudarthrosis (usammensvøying av frakturer). Benskador kan ha mange årsaker, inkludert traumer, sykdomme som osteoporose eller cancer, og virkninger av medisinske behandlinger. Behandlingen av benskador varierer basert på art og alvorlighetsgrad av skaden, men kan inneholde operasjon, immobilisering, fysisk terapi og/eller medisinsk behandling.

'Tår' er en fysiologisk v likfluid som produseres i øynene til å holde dem fukt og rense bort forunnetar. De dannes i tårløyper eller tårduser, små kjæringer av slimhinde som ligger i hjørnene av øynene, og inneholder tre typer celler: produksjonsceller, transportceller og klargjøringsceller. Tårfluidet består av vann, salt, fedtstoffer, proteiner, vitaminer og mineraler. Det hjelper også til å beskytte øynene mot skader og infeksjoner ved å vaske bort bakterier og andre fremmedlegemer som kommer i kontakt med øyet.

Medicinskt sett definieras ett fotsår som en skada eller sår på foten, ofta hos äldre eller diabetespatienter. Fotsår kan vara mycket små till att börja med, men om de inte behandlas korrekt kan de leda till allvarliga komplikationer som infektioner, celulit (vävnadsinflammation) och i värsta fall amputation. Fotsår orsakas ofta av dålig cirkulation, neuropati (nervskada), deformitet eller skador på foten.

"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.

Perifer vaskulär sjukdom (PVD) eller perifera kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på ett spektrum av sjukdomar som beror på skada eller funktionsnedsättning i de blodkärl som försörjer kroppens extremiteter, vanligtvis benen. Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), entära blodproppar (tromboser) eller inflammation i kärlen.

PVD innefattar en rad olika tillstånd, däribland:

1. Sklerotiska rangliga artärsjukdom (SRA): En progressiv åderförkalkning som orsakar smalning och hårdnad av de stora benartärerna, vilket kan leda till klåfingrighet, smärta under vila och i vissa fall gangrän om inte behandling ges.

2. Sklerotiska artärsjukdom i mindre kärl (LSAS): En åderförkalkning som drabbar de mindre arteriolerna, vilket kan orsaka smärta under vila, sårbildning och i vissa fall ulcerationer.

3. Venös insufficiens: En funktionsnedsättning eller skada på de venösa kärlen som förhindrar att blodet returneras till hjärtat effektivt, vilket kan leda till symtom som svullnad, smärta och klåfingrighet i benen.

4. Raynauds fenomen: En vasospasm (konstriktion) av de små digitala artärerna i händer och fötter, ofta utlöst av kyla eller stress, vilket kan orsaka smärta, klåfingrighet och blekning följt av cyanos (blåfärgad eller lila nyans) i fingrar och tår.

5. Akrocyanos: En kronisk vasospasm av de små digitala artärerna som orsakar permanent blåfärgning, svullnad och sårbildning i fingrar och tår.

6. Livedo reticularis: En förändring i hudfärgen som visar sig som ett nätverk av röda eller blåa linjer på huden, ofta orsakat av en skada eller funktionsnedsättning i de små kärlen.

Behandling för dessa tillstånd kan innefatta medicinering, livsstilsförändringar, kompression och i vissa fall kirurgi. Det är viktigt att söka specialistvård om man upplever symtom som kan vara relaterade till dessa tillstånd.

'Reimplantation' er en medicinsk betegnelse for en procedure, hvor en amputeret kropsdel genopføres og forbindes igen med den resterende del af kroppen. Dette kan involvere at genoprette blodforsyningen, nerveforbindelserne og andre forbindelser mellem de to dele for at genoprette funktionen og/eller æstetikken hos patienten.

Reimplantation kan udføres på mange forskellige kropsdele, herunder lemmer, fingre, tæer, ører, og andre dele af kroppen. Proceduren kræver ofte specialiseret kirurgisk kompetence og er undertiden en kompleks operation, der kan involvere flere forskellige faggrupper indenfor medicinen.

Målet med reimplantation er typisk at genoprette så meget funktion og æstetik som muligt for patienten, men resultatet kan variere alt efter graden af skade på den amputerede kropsdel og andre faktorer, herunder patientens alder, sundhedstilstand og evne til at gennemgå rehabilitering.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

Foot care, eller fotvård på svenska, är en preventiv och kurativ behandling av fötterna för att främja hälsa, funktion och välbefinnande. Det inkluderar aktiviteter som att rengöra, klippa naglar, mjukga huden, behandla svullnader, sår och andra skador, samt att upptäcka och behandla fotrelaterade tillstånd såsom fotskada, diabetesfot, flatfot och bäckenfot. Syftet med foot care är att förebygga komplikationer och sjukdomar, lindra smärta och förbättra kvaliteten på livet för individer med fotrelaterade problem.

I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.

Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.

Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.

'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.

'Knävecksartär' är ett vanligt begrepp för den artär som försörjer knäet med blod. Den medicinska benämningen på denna artär är *poplitealartären*. Poplitealartären är en av de stora arterierna i kroppen och förser benen med syre- och näringsriktigt blod.

Poplitealartären går genom knävecket (*popliteafossan*), ett område bakom knät där lårsenan och vaden möts. Artären är belägen djupt i detta område, vilket kan göra den svår att känna eller se. Poplitealartären delar sig sedan vanligtvis upp i två mindre artärer, *knäböjartärerna* (*genuartärerna*), som fortsätter ner längs benen till foten.

Poplitealartären kan drabbas av flera olika sjukdomar, bland annat åderförkalkning (*arterioskleros*) och artärinflammation (*artrit*). Dessa sjukdomar kan leda till symtom som smärta, klåda eller sårbildning i benen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att operera poplitealartären för att återställa blodflödet till benen.

'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

Sprängskada är en term inom traumatologi och betecknar skador som orsakats av explosioner eller sprängmedel. Sprängskador kan vara mycket allvarliga och komplexa, eftersom de ofta orsakar skador på flera olika kroppsdelar samtidigt.

Typiska skadeorsaker inkluderar tryckvågor, fragment av sprängmedlet eller andra föremål som skjuts ut med hög hastighet, och bränder eller kemikalier som frigörs vid explosionen. Skadorna kan vara både yttliga, såsom sår och brännskador, och inre, såsom skador på organ och blodkärl.

Sprängskador kan vara livshotande och kräver ofta akut sjukvård och intensiv vård. Behandlingen kan omfatta kirurgi, läkemedel, rehabilitering och psykologisk stöd.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

I'm sorry for any confusion, but the term "Animal Fins" is not a medical term. It is a general term used to describe the fins of aquatic animals such as fish, whales, and dolphins. These appendages help the animals swim, steer, and stabilize themselves in water. If you have any questions about animal anatomy or physiology, I'd be happy to try to help answer those!

Skenbensartärer, även kända som perforanta artärer, är små blodkärl som försörjer benen med blod. De är belägna längs med ytan av skenbenet (tibia) och förenas med de djupare benartärerna i benet. Skenbensartärerna spelar en viktig roll i att förse benvävnaden, senorna och huden med näring och syre.

Dessa artärer kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till påträngning eller blockering av blodflödet genom dem. När detta händer kan smärtor i benet uppstå under träning eller vila, kyla i fötterna och sår som läker långsamt vara tecken på en sjukdom som kallas perifera artärbristning (PAD). I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation om behandlingen inte ges i tid.

I medicinsk terminologi, betyder "framför foten" (framfot) den regionen av kroppen som befinner sig framför underbenet och anklarna. Den inkluderar tår, tåben, metatarsalbenen, sesambens, falanger och tarser. Framfoten är viktig för stånd, gång och balans hos människor.

'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.

"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

'Framben' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den främre (ventrala) sidan av kroppen, särskilt i samband med beskrivningar av positioner och rörelser hos djur, inklusive människor. På motsvarande sätt kan 'bakben' användas för att referera till den bakre (dorsala) sidan av kroppen.

Exempel: När en person går på alla fyrar, stöder de frambenen framför sig och bakbenen bakom sig.

'Knä' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen där lårbenet och skenbenet möts. Det består av benet's två översta ledstycken, knäleden (articulatio genus) och knäskålen (femurkondylen). Knäleden är en synovial joint som tillåter flexion, extension, rotation och lateral/medial böjning av benet.

Knät har också ett antal ligament och muskler som stödjer och ger stabilitet till leden, inklusive quadriceps femoris (framför), hamstrings (bakom) och knäskålsligamenten (på insidan och utsidan av knät).

Knäleden kan vara utsatt för skador som meniskskador, patellofemoral smärta, med mera. Även sjukdomar som artros (degenerativ ledsjukdom) kan påverka knät och orsaka smärta och funktionsnedsättning.

Peripheral Arterial Disease (PAD) är en medisk tillstånd där artärerna utanför hjärtat och hjärnan, oftast i benen, blir stela och förträngda på grund av atheroskleros. Atheroskleros är en process där fett, kolesterol och andra substanser ansamlas sig som plack på insidan av artärväggarna. Detta kan orsaka smalning och hårdning av artärerna, vilket kan leda till att blodflödet till benen minskar.

Symptomen på PAD kan inkludera smärta eller obehag i benen under vila eller aktivitet, särskilt vid gång eller stigning. Andra symtom kan vara kalla fötter eller händer, svullnad i benen eller fötterna, sår som läker långsamt eller inte alls, och förändringar i hudfärgen på benen. I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation.

För att diagnostisera PAD används ofta en kombination av fysiska undersökningar, anamnes, laboratorieprov och bilddiagnostik som ultraljud, magnetresonansangiografi (MRA) eller datortomografisk angiografi (CTA). Behandlingen av PAD kan innebära livsstilsförändringar som rökstopp, ökad motion och kostförändringar. Medicinering kan vara aktuellt för att lindra symtom och förebygga komplikationer. I vissa fall kan operation eller angioplasti behövas för att öppna upp förträngda artärer.

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

Den motsvarande medicinska termen för "bensår" är "ulcus cruris." Det handlar om en sårbildning i benet, ofta på underbenet eller skinkan, som har svårt att läka. Orsakerna kan vara flera, men de vanligaste är diabetes, perifer arteriell sjukdom (tidigare kallad "rökarsjuka"), och tryckskador orsakade av långvarigt ligga eller sitta i samma position. Även infektioner kan vara en orsak till bensår. Symptomen inkluderar rodnad, smärta, värme och svullnad i det drabbade området, samt eventuellt utströmning av vätska eller slem. Behandlingen kan bestå av lokal vård med desinfektionsmedel och bandage, läkemedelsbehandling för att motverka infektioner, och i vissa fall operation.

"Fotsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och tillstånd som kan drabba fötterna. Detta kan inkludera infektioner, hud- och nagelsjukdomar, muskuloskelettala problem och neurologiska störningar. Exempel på fotsjukdomar är athlets foot (svamp i skinnet mellan tår), ollonentzündning (plantarfasciit), hällristningsfot, diabetesrelaterade fotproblem och klumpfot. Många av dessa tillstånd kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och behandlas korrekt.

Transcutaneous blood gas measurement (TcBG) är en non-invasiv metod för att bestämma partialtrycket av syre (pO2) och kolsyra (pCO2) i blodet. Metoden bygger på att man mäter gashalten i blodet genom huden, vanligen på ytan av ett extremitet (t.ex. en arm eller en ben).

TcBG använder sig av en sensor som värms upp huden till en viss temperatur för att öka permeabiliteten i huden och på så sätt möjliggöra diffusionen av gaser genom huden. Gaserna mäts sedan med hjälp av elektroder, och värdena för pO2 och pCO2 beräknas därefter.

Denna metod används ofta inom intensivvården och annan akutvård för att kontinuerligt övervaka patienters andningsfunktion och syresättning. Den är särskilt användbar för patienter som inte kan andas på egen hand eller som har instabila vävnader, såsom brännskador.

Hemipelvectomi är en extremt omfattande och invasiv kirurgisk procedur som innebär att man entydigt tar bort ena halvan av bäckenet, inklusive alla relaterade muskler, ben, blodkärl och nerver. Detta görs vanligtvis för att behandla aggressivt cancerartad tillväxt eller allvarliga traumatiska skador som inte kan lindras på något annat sätt.

Denna operation delas in i två typer: extraartikulär och intrartikulär hemipelvektomi. Extraartikulär hemipelvektomi innebär att man tar bort ena benet ovanför leden mellan lårbenet och höftleden, medan intrartikulär hemipelvektomi innebär att man tar bort ena benet tillsammans med den drabbade delen av bäckenet.

Hemipelvektomi är en mycket sällsynt procedur och kräver ett mycket erfaret kirurgteam och intensiv eftervård för att patienten ska ha en möjlighet att återhämta sig. Trots det kan operationen leda till livslång funktionsnedsättning och komplikationer, inklusive smärta, infektion, blödningar och problem med läkningen av sår.

Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.

Thromboangiitis obliterans (TAO), även känd som Buerger's disease, är en inflammatorisk vaskulit som primärt drabbar de små och medelstora arterierna i extremiteterna. Den orsakas av ett immunologiskt svar mot komponenter i blodkärlen hos rökare. TAO är ovanlig, men förekommer oftare hos män i åldersgruppen 20-40 år och bland dem som använder tobak i någon form.

Symptomen inkluderar klåda, smärta, kyla eller sårbarhet i fingrar eller tår, vilket kan utvecklas till ischemisk smärta under vila och/eller ulcerationer. Symptomen tenderar att vara asymmetriska och kan förvärras av exponering för kyla. Diagnosen ställs vanligtvis genom kliniska kriterier, angiografi och histopatologisk undersökning. Behandlingen innefattar rökavvänjande, symtomatisk behandling och i vissa fall operationellt ingrepp eller amputation.

"Provocative testing" eller "proving" är inte en etablerad medicinsk term, men det refererar ofta till en process där man medvetet utsätter en patient för ett stimuli eller en belastning för att undersöka om det orsakar symtom. Det används ibland inom smärtmedicin och rehabilitering, men metoden är kontroversiell och används inte allmänt. Den bör aldrig användas utan patientens informerade samtycke och under övervakning av en kvalificerad medicinsk professionell.

'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?

En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Vadben' är ett medicinskt begrepp som refererar till smärta eller obehag i lårbensfogens område, där lårets två ben (femur och tibia) möts. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel trauma, artrit, infektion eller inflammation. Vadban kan också vara relaterat till problem med muskler, senor eller nerver i området. I vissa fall kan vadben vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersöka orsaken till smärtan och behandla den tillräckligt. Behandlingen av vadben kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel eller i vissa fall operation.

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela). Den innehåller omkring 150 arter, företrädesvis i Europa och Asien, men även i Nordafrika och Nordamerika. Familjen kännetecknas av att ha en långsträckt kropp med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och ofta hudkörtlar som producerar giftiga sekreter. Många arter i familjen har en delvis aquatisk livsstil och kan andas både genom lungor och hud. Salamandridae innehåller bland annat släktena salamander, trollsländor och vattensalamandrar.

En veteransklinik eller ett veteranskillnhsus är en hälsovårdsinrättning som specialiserar sig på att ge vård och behandling till veteraner, det vill säga personer som tjänstgjort i militären. Dessa kliniker och sjukhus erbjuder ofta speciell expertis och specialiserade program för att hantera de unika hälso- och sjukvårdsbehoven hos veteraner, inklusive behandling av traumatiska händelser och skador som kan vara relaterade till deras militära tjänstgöring. Veteranskliniker och veteranskillnhsus kan erbjuda en rad olika tjänster, såsom psykiatrisk vård, medicinsk behandling, rehabilitering och andra stödjande tjänster för att hjälpa veteraner att hantera fysiska skador, psykiska sjukdomar och andra hälsoproblem.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Handskador är en övergripande benämning på skador som drabbar händer och fingrar. Det kan vara allt från små skråmärken och småbena till allvarligare skador som frakturer (brott i benen), luxationer (ledbandutslag), tendonskador (skador på senorna) eller nervskador.

Händerna är en viktig del av vår kropp och används ofta, vilket gör dem särskilt känsliga för skador. Handskador kan vara svåra att behandla och rehabilitera, eftersom händer har många små ben, muskler, senor och nerver som måste fungera tillsammans för att ge oss full kontroll över vår handrörelse. I allvarliga fall kan en handskada kräva specialiserad vård av en handkirurg eller en erfaren ortopedisk kirurg.

Diabeteskomplikationer är en sammanfattande beteckning för de olika sjukdomstillstånd och skador som kan uppstå till följd av långvarig diabetes. Diabeteskomplikationer kan delas in i makrovaskulära komplikationer, som berör de stora blodkärlen, och mikrovasculära komplikationer, som berör de små blodkärlen.

Makrovaskulära komplikationer innefattar bland annat kärlkramp i benen (perifera artäriskleros), hjärtinfarkt, stroke och nedsatt njurfunktion (diabetes nefropati). Dessa komplikationer kan leda till smärta, sängliggande, amputation, blindhet, nedsatt kognitiv förmåga och död.

Mikrovasculära komplikationer innefattar bland annat ögonsjukdomar (diabetes retinopati), njursjukdomar (diabetes nefropati) och nervskador (diabetes neuropati). Dessa komplikationer kan leda till blindhet, nedsatt njurfunktion och sänkt känsel- och smärtsensibilitet.

Diabeteskomplikationer kan förhindas eller fördröjas genom effektiv behandling av diabetes, blodtryck och kolesterol, rökfrihet, motion och hälsosam kosthållning. Det är viktigt att ha regelbundna kontroller och besöka läkare och specialister för att tidigt upptäcka och behandla eventuella komplikationer.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

Diabetic vasculopathy, eller diabetiska kärlsjukdomar, är en samling av komplikationer som beror på att blodkärlen skadas av diabetes. Detta kan drabba både små och stora kärl i kroppen.

1. Diabetisk microvasculopathy:
Diabetes kan skada de små blodkärlen (mikrovaskulatur) som förser nerver, ögon och nedsätta njurfunktionen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk nefropati: Skador på de små kärlen i njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion eller njur failure.
- Diabetisk retinopati: Skador på de små blodkärlen i ögat som kan leda till synnedsättning, blindhet eller andra ögonproblem.
- Diabetic neuropathy: Skador på nerverna som orsakas av skadade små kärl som förser nerverna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, sömnsörja eller muskelsvaghet.

2. Diabetic macrovasculopathy:
Diabetes kan också skada de stora blodkärlen (makrovaskulatur) som förser hjärtat, hjärnan och extremiteter med syre och näringsämnen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk kardiovaskulär sjukdom: Skador på de stora blodkärlen i hjärtat som kan leda till hjärtinfarkt, stroke eller andra hjärtsjukdomar.
- Diabetisk perifera artropati: Skador på de stora blodkärlen i arterien som förser benen och fötterna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till smärta, sårbildning, infektion eller i värsta fall amputation av en extremitet.

Sammantaget är det viktigt att kontrollera blodsockret, livsstil och medicinering för att förebygga komplikationer till följd av diabetes.

Arteriosklerose, oblitererande, är en medicinsk term som refererar till en progressiv och ofta skadlig förändring i de stora och medelstora artärernas väggar. Denna sjukdom kännetecknas av påträngande av fett, kalk och fibros material som orsakar hårdning och förstoring (förkalkning) av artärens väggar. I takt med att sjukdomen fortskrider kan det leda till en alltmer störd blodflöde och sämre syresättning av kroppens vävnader.

Oblitererande arterioskleros kan drabba alla stora och medelstora artärer i kroppen, men den är speciellt vanlig i benen och hjärtartärerna. I de fallen kan det leda till symptom som klåfingrar, smärta under vila eller rörelse (klaudikation), svullnad och i värsta fall amputation av lemmar. Om arteriosklerosen drabbar hjärtartärerna kan det leda till angina pectoris, hjärtinfarkt eller stroke.

För att diagnostisera oblitererande arterioskleros används ofta ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan bestå av livsföringsanpassningar, mediciner för att sänka blodtrycket och kolesterolet, operationer eller andra invasiva procedurer.

Osteosarcoma är en malign (cancerartad) ben tumör som karaktäriseras av abnormalt celldelning och celldifferentiering, vilket leder till att osteoid (benvävnad i ett tidigt stadium av utvecklingen) bildas inuti tumören. Detta ger upphov till benliknande vävnad som är ovanlig och fungerar inte på samma sätt som normalt ben. Osteosarkom tenderar att drabba snabbväxande benvävnader, oftast i områden nära tillväxtplattorna hos unga individer under puberteten eller äldre vuxna med skelettrelaterade sjukdomar som Pagets sjukdom. Tumören kan vara extremt smärtsam och leda till svullnad, rodnad och varmhet i det drabbade området. Osteosarkom metastaserar ofta tidigt till lungorna eller andra ben, vilket gör att den kan vara svår att behandla och har en relativt hög dödlighetsgrad. Behandlingen innefattar vanligen kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella resterande cancerceller.

'Mellanfot' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den tredje tån från tummen på foten hos människor. Denna tå befinner sig mellan stortån och lilltån, därav namnet 'mellanfot'. Det är också känt som den fjärde tån eftersom detta är den fjärde tån räknat från centrum av kroppen. Mellanfoten spelar en viktig roll i att stödja kroppsvikten och hjälper till att ge stabilitet under gång och stånd.

'Fotskada' är ett samlingsbegrepp för skador eller skador på foten. Det kan vara allt från små snitt och slitage till allvarliga skador som frakturer (benbrott), luxationer (ledbandsslitningar) eller amputationer (avskiljande av en kroppsdel). Fotskador kan orsakas av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsskador eller sjukdomar som påverkar blodförsörjningen till foten. Symtomen varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad av skadan, men kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken, besvärlighet att gå eller stå och förlorad känsel i foten.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

Neurogenerell ledsjukdom (NL) är en medicinsk term som används för att beskriva en grupp sjukdomar som orsakas av skada eller degeneration av neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (perifera nerver).

Neurogenerella ledsjukdomar kan delas in i flera kategorier beroende på vilka neuroner som är drabbade, vilken mekanism som orsakar skadan och vilka symtom som uppstår. Exempel på neurogenerella ledsjukdomar inkluderar:

* Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En sjukdom som drabbar både motorneuron i hjärnan och ryggmärgen, vilket leder till progressiv muskelsvaghet, stelhet och eventuell andningssvikt.
* Parkinson's sjukdom: En sjukdom som orsakas av degeneration av dopaminproducerande neuroner i hjärnan, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem, tremor, stelhet och balanssvårigheter.
* Alzheimer's sjukdom: En demenssjukdom som orsakas av degeneration av neuroner i hjärnbarken, vilket leder till minnesförlust, kognitiva svårigheter och förändringar i beteende.
* Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakas av skada på myelin som omger nerverna i centrala nervsystemet, vilket leder till diverse neurologiska symtom som syn- och hörselproblem, muskelsvaghet, smärta och kognitiva svårigheter.

Det finns ingen botad läkning för neurogenerella ledsjukdomar, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten.

En kirurgisk sårinfektion är en infektion som uppstår i samband med ett kirurgiskt ingrepp. Den kan drabba såväl det opererade området som omgivande vävnad och uppstår vanligen inom 30 dagar efter operationen. Symptomen på en kirurgisk sårinfektion kan vara rödhet, svullnad, smärta, varme och utflöde från såret. Andra symtom kan vara feber och allmän sjukdomskänsla. Infektionen kan orsakas av olika bakterier eller andra mikroorganismer som tränger in i såret under operationen eller via blodomloppet. Behandlingen av en kirurgisk sårinfektion består ofta av antibiotika och eventuellt ytterligare kirurgiska ingrepp för att rengöra och dränera infektionen.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.

Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.

Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.

'Ambystoma mexicanum' er en art av salamandrar som også kallas axolotl. Det er en neoten aquatisk salamanderart som lever i Xochimilco-sjøene sør for Mexico City i Mexico. Axolotler er unike blant salamanderene fordi de normalt ikke går gjennom en fullstendig metamorfose og forbliver i deres larverstadie hele livet, med kjennetegn som ytre garneller og en lengre, svevende hale. De kan leve i opp til 15 år og blir vanligvis mellom 20 og 45 cm lange. Axolotler er populære i laboratoriemiljøet på grunn av deres evne til å regenerere sine lemmer, hjerte, nervebaner og andre organiske væv fullstendig etter skade.

En sårinfektion är en infektion som uppstår när patogena mikroorganismer, till exempel bakterier eller virus, invaderar ett sår och multiplicerar sig i det. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive rödhet, svullnad, smärta, varme och utflöde från såret. Sårinfektioner kan vara milda eller allvarliga och behandlas vanligtvis med antibiotika för bakteriella infektioner och antivirala läkemedel för virala infektioner. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera eller rensa såret. Faktorer som ökar risken för sårinfektioner innefattar diabetes, rökning, immunosuppression och dålig blodcirkulation.

Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.

Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.

Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.

Amnionbandsyndrom (ABS) är ett sällsynt medfött syndrom som orsakas av en abnormal utveckling under fostrets tidiga embryonalstadium. Det kännetecknas av rester av amnionslemhinan (den inre membranen som omger fostret) som fäster på fostrets lemmar eller andra strukturer, vilket kan störa deras normala tillväxt och utveckling.

ABS kan variera i allvarlighetsgrad från milda till allvarliga former. De vanligaste symptomen inkluderar konstriktioner (bandliknande försnörningar) eller avskiljningar av fingrar, tår, händer, fötter eller andra lemmar. I vissa fall kan ABS också orsaka andra missbildningar, som till exempel ögonproblem, hörselnedsättning eller neurologiska skador.

Det är fortfarande inte fullständigt klarlagt varför amnionbandssyndrom uppstår, men det antas bero på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen för ABS beror på dess allvarlighetsgrad och kan innefatta kirurgi, protester eller rehabilitering.

'Ljumskkanalen' (latin: Canal lumbalis) är en tunnel i kroppen som löper längs med ryggens nedre del och innehåller nervrötter från ryggraden. Dessa nerver, som bildar det nervträdsliknande strukturen cauda equina, styr muskler och känsel i benen och andra delar av underkroppen. Ljumskkanalen skyddar dessa nerver när de lämnar ryggraden och går vidare ut i kroppen.

Ibland kan en del av en nervrot eller diskusprolaps sticka ut genom ljumskkanalens vägg, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och andra neurologiska symptom i underkroppen och benen. Detta är vad man kallar för ett ljumskhålsyndrom (latin: Cruralgia eller Sciatica).

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Mjuka delstumörer' (soft tissue tumors) är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i mjukvävnad i kroppen. Mjukvävnad innefattar allt ifrån muskler, bindväv, fettvävnad till nerver och blodkärl.

Godartade mjuka delstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande vävnader eller genom att de blir så stora att de stör rörelser eller funktioner.

Elakartade mjuka delstumörer däremot kan växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka skada i omgivande vävnader. De behandlas ofta aggressivt med kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla både godartade och elakartade mjuka delstumörer tidigt för att förhindra komplikationer och förbättra prognosen.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

En veterán är en person som har tjänstgjort i militären under en viss period och i vissa fall kan ha varit exponerad för speciella händelser eller omständigheter under sin tid i tjänst. I USA definieras en veteran av Departementet för Veteraners Angelegenheter (VA) som en person som "tjänstgjorde kontinuerligt, eller för ett aktivt turnus på 20 eller fler kalenderår, i den reguljära stående armén eller i reservstyrkorna under fredstid, och blev utskriven med goda hedersbetygelser."

VA definierar också en krigsveteran som en person som har tjänstgjort i den reguljära stående armén eller i reservstyrkorna under krigstid, inklusive under de perioder då USA är officiellt i ett icke-krigstillstånd. Dessa perioder kallas ofta "konflikter" och inkluderar till exempel Koreakriget och Vietnamkriget.

Det bör noteras att definitionen av en veterán kan variera mellan olika länder och kontexter.

Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.

När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.

Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).

En nervtumör är en abnorm growth or mass on or in the nerves or nervous tissue. These tumors can develop in any part of the nervous system, including the brain, spinal cord, and peripheral nerves. Nervtumörer kan vara either benigna eller maligna (cancerous).

Benigna nervtumörer växer långsamt och tenderar att vara mindre invasiva än maligna tumörer. De kan dock orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, särskilt om de pressar på närliggande nervstrukturer.

Maligna nervtumörer, även kända som nervcancer eller neuroendokrina cancer, växer snabbare och är mer invasiva än benigna tumörer. De kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastasera) och orsaka allvarliga skador på nervsystemet.

Det är viktigt att notera att nervtumörer inte behöver vara direkt relaterade till nervesystemet självt - till exempel kan en tumör som startar i ett annat organ, såsom bröstet eller lungorna, spridas till nervsystemet och kallas då för en sekundär nervtumör.

Diabetes neuropathy, also known as diabetic neuropathy, is a type of nerve damage that can occur in people with diabetes. It most commonly affects the nerves in the legs and feet, but it can also affect nerves in other parts of the body. There are several different types of diabetes neuropathy, including:

1. Peripheral neuropathy: This is the most common form of diabetes neuropathy. It affects the nerves in the legs and feet, causing symptoms such as numbness, tingling, burning, or shooting pain. In severe cases, it can lead to foot ulcers, infections, and even amputations.
2. Autonomic neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves that control involuntary functions, such as heart rate, blood pressure, digestion, and sexual function. Symptoms may include dizziness, fainting, digestive problems, and sexual dysfunction.
3. Proximal neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves in the hips, thighs, or buttocks, causing weakness and pain. It is more common in people with type 2 diabetes and can be severe.
4. Focal neuropathy: This type of neuropathy affects a single nerve or group of nerves, causing sudden weakness or pain. It can occur in any part of the body, but it is most common in the face, head, or torso.

The exact cause of diabetes neuropathy is not fully understood, but high blood sugar levels are thought to play a role. Over time, high blood sugar can damage the nerves, leading to neuropathy. Other factors that may contribute to the development of diabetes neuropathy include genetics, age, and lifestyle factors such as smoking and alcohol consumption.

Preventing or delaying the onset of diabetes neuropathy involves good blood sugar control, regular exercise, a healthy diet, and avoiding tobacco and excessive alcohol use. If you have diabetes and are experiencing symptoms of neuropathy, it is important to speak with your healthcare provider for proper diagnosis and treatment.

Embolektomi är en medicinsk procedur där ett embolus, ett blodpropp eller ett främmande partikeltar i blodomloppet, tas bort med hjälp av ett kirurgiskt instrument. Proceduren utförs vanligtvis under akuta omständigheter för att förhindra allvarliga komplikationer som stroke eller ischemisk skada på organ. Det finns olika typer av embolektomi, beroende på var i kroppen proceduren utförs och vilket instrument som används. Till exempel kan en mekanisk embolectomi utföras med hjälp av en sond eller en kattsnöre som får fastna i proppen och sedan dras tillbaka för att ta bort den, medan en thrombektomi innebär att man använder sig av ett kateter-baserat system för att suga upp proppen.

Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:

1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.

3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.

4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.

5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.

6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.

7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.