En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:

1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.

2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.

3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.

Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

'Vitalkapacitet' er en medicinsk terminologi, der refererer til det maksimale beløb af luft, som et personligt lunge kan udsætte sig for efter en dyb indånding. Dette mål anvendes ofte som en del af en række diagnostiske eller funktionelle prøver, der måles for at evaluere lungefunktion og eventuel lungesygdom. Vitalkapaciteten er et vigtigt mål for at bestemme den totale lungevolumen og kan hjælpe med at diagnosticere forskellige lungepatologier, herunder restriktive og obstruktive lungesygdomme.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

Andningsstörningar (respiratory disorders) är en samlingsbegrepp för ett spektrum av medicinska tillstånd som påverkar andningssystemet och dess förmåga att fungera korrekt. Detta kan orsakas av problem med luftvägarna, lungorna eller muskulaturen involverad i andningen.

Andningsstörningar kan delas in i olika kategorier beroende på vilket problem som orsakar dem. Några exempel är:

1. Obstruktiva andningsstörningar: Detta inträffar när luftvägarna blockeras delvis eller helt, vilket gör det svårt att andas normalt. Exempel på obstruktiva andningsstörningar är astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och sömnapné orsakad av övre luftvägars obstruktion.
2. Restriktiva andningsstörningar: Detta inträffar när lungornas förmåga att expandera sig minskar, vilket begränsar deras förmåga att fyllas med luft. Exempel på restriktiva andningsstörningar är idiopatisk lungs fibros och andra interstitella lungsjukdomar, neuromuskulära sjukdomar och skador på bröstkorgen.
3. Ventilatoriska andningsstörningar: Detta inträffar när det uppstår problem med andningsmuskulaturen eller nervsystemet som styr andningen. Exempel på ventilatoriska andningsstörningar är centrala sömnapnéer, kongenital muskeldystrofi och andra neuromuskulära sjukdomar.
4. Hypoxiska andningsstörningar: Detta inträffar när syrehalten i blodet minskar till en sådan grad att det kan skada organen. Exempel på hypoxiska andningsstörningar är höjda belastningar, lungemboli och andra lungsjukdomar som förhindrar syretillförseln till lungorna.

Det är viktigt att upptäcka och behandla andningsstörningar så snart som möjligt eftersom de kan leda till allvarliga komplikationer, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, lungskador och död.

En sköldkörtelfunktionstest (Thyroid function test, TFT) är en typ av laboratorietest som mäter hur väl sköldkörteln fungerar genom att utvärdera nivåerna av olika hormoner i blodet. Sköldkörteln producerar två typer av hormoner: tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), som är involverade i regleringen av kroppens metabolism. Dessa hormoner påverkar bland annat hjärtfunktion, kroppstemperatur, vikt och humör.

En TFT mäter ofta nivåerna av följande hormoner:

* Tyreoideastimulerande hormon (TSH): ett hormon som produceras i hypofysen och reglerar produktionen av T3 och T4 i sköldkörteln. Om sköldkörteln fungerar korrekt, kommer nivåerna av TSH att vara relativt konstanta.
* Fri fraktioner av T3 och T4: Dessa är de aktiva formerna av hormonerna som inte binder till proteiner i blodet. Nivåerna av fria fraktionerna kan variera om sköldkörteln över- eller underproducerar hormoner.
* Total T3 och T4: Dessa är de totala nivåerna av hormonerna, inklusive både de fria fraktionerna och de som binder till proteiner i blodet.

TFT kan användas för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar, såsom hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion), och för att övervaka behandlingen av dessa tillstånd.

'Forcerad utandningsvolym' är en medicinsk term som refererar till den maximala volymen av luft som en person kan andas ut på kommando. Det mäts vanligtvis under standardiserade förhållanden, där individen tar en djupt inandningsvåg följt av ett maximalt, tvångsmässigt utandningsförsök.

Det är viktigt att notera att forcerad utandningsvolym inte ska förväxlas med vital kapacitet, som är den totala mängden luft en person kan andas ut efter maximal inandning. Forcerad utandningsvolym inkluderar den extra volymen av luft som kan tvingas ut genom att kontrahera muskler i bröstkorgen och magen, vilket gör den till ett mer precist mått på andningskapacitet och lungfunktion.

Även om forcerad utandningsvolym är ett användbart verktyg för att bedöma lungfunktion, bör det inte användas ensamt som diagnosmetod för lungsjukdomar eller andra hälsoproblem. I stället bör det ses som en del av en komplett medicinsk utvärdering.

'Maximalt utandningsflöde' (förkortat MVV, för engelskans "Maximum Voluntary Ventilation") är ett mått på den maximala andningsvolymen som en individ kan producera under maximal ansträngning över en given tidsperiod, vanligtvis under en minut. Det representerar den totala volymen av luft som kan inandas och utandas med maximal voluntär muskulär aktivitet.

MVV mäts ofta i litrar per minut (L/min) och används som ett kliniskt verktyg för att bedöma andningskapaciteten hos en patient, vilket kan vara viktigt vid diagnostisering och övervakning av lungsjukdomar. Det är värt att notera att MVV inte ska förväxlas med FEV1 (Forced Expiratory Volume in 1 second), som mäter den maximala andningsvolymen under en snabb exhalation under en sekund.

Spirometri är en vanlig andningsprovning som mäter lungfunktionen. Den mäter hur mycket luft du kan andas ut och hur snabbt du kan andas ut den. Detta görs genom att du blåser in och ut i ett instrument som kallas ett spirometer. Spirometrin används ofta för att hjälpa läkare att diagnostisera och övervaka lungrelaterade sjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra andningsproblem. Med hjälp av spirometri kan läkaren avgöra om din luftvägsfunktion är normal, förbättrad eller försämrad jämfört med tidigare tester.

Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

'Maximalt mellanrumsflöde' (engelska: Maximum flow rate) är inom fysiologin och medicinen ett mått på den maximala volymen av en fluid, till exempel blod eller luft, som kan passera genom ett organ eller en kärlväg under en given tidsperiod. Det kan användas för att bedöma hur väl ett organ fungerar eller hur effektivt ett kärlvägarverk är.

I samband med hjärtat, kan maximalt mellanrumsflöde exempelvis definieras som den maximala volymen blod som hjärtat kan pumpa ut under en minut (minutvolym). Detta kan användas för att bedöma hjärtats pumpfunktion och om det behövs ytterligare behandling, till exempel mediciner eller operationer.

Det är värt att notera att maximalt mellanrumsflöde inte ska förväxlas med hjärtfrekvens (antalet slag per minut) eller strokevolym (hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag).

"Cellular respiration" refers to the series of metabolic reactions and processes that occur in the cells of organisms to convert biochemical energy from nutrients into adenosine triphosphate (ATP), and then release waste products. The three main stages of cellular respiration are glycolysis, the citric acid cycle (also known as the Krebs cycle or tricarboxylic acid cycle), and the electron transport chain.

During glycolysis, which occurs in the cytoplasm, glucose is broken down into two molecules of pyruvate, producing a small amount of ATP and reducing power in the form of NADH. The citric acid cycle, which takes place in the mitochondria, is a series of chemical reactions that generates additional ATP, NADH, and FADH2 (another form of reducing power) through the oxidation of acetyl-CoA, which is derived from pyruvate.

The electron transport chain is the final stage of cellular respiration and is where the majority of ATP is produced. This process occurs in the inner mitochondrial membrane and involves the transfer of electrons from NADH and FADH2 to oxygen, which is the final electron acceptor. As the electrons are passed along the chain, they release energy that is used to pump protons across the membrane, creating a gradient. The flow of protons back across the membrane through ATP synthase drives the synthesis of ATP.

Overall, cellular respiration is a highly efficient process that allows organisms to extract a significant amount of energy from glucose and other nutrients.

Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.

De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:

1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.

Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.

Den bukspottkörtelns funktionstestare (pancreas function test) är en grupp av tester som används för att utvärdera bukspottkörtelns förmåga att producera och sekretera dess två huvudsakliga ämnen: de digestiva enzymen och hormonet insulin.

De vanligaste typerna av funktionstester inkluderar:

1. Fasting Serum Insulin (FSI): Mäter nivåerna av insulin i blodet efter en snabb påstående.
2. Glukosstimulerad insulinsekretionstest (GST): Mäter bukspottkörtelns respons på en glukostimulus, vanligtvis genom att ge en glukossolution per oral (oralt glukostolerans test, OGTT) eller intravenöst.
3. Funktionsprov med direkt sekretin: Mäter mängden av de digestiva enzymen i bukspottkörtelns sekret efter stimulering med ett hormon som heter secretin.
4. C-peptidnivåer: C-peptid är ett byggblock för insulin och kan användas för att uppskatta hur mycket insulin som producerats av bukspottkörteln.
5. Prov på pankreatisk elastas: Mäter mängden av det digestiva enzymet elastas i blodet, vilket är ett tecken på pankreasfunktion.

Dessa tester används ofta för att diagnostisera och övervaka behandlingen av sjukdomar som berör bukspottkörteln, såsom diabetes, cystisk fibros och akut eller kronisk pankreatit.

Functionell residual kapacitet (FRC) är ett begrepp inom andningsfysiologi och refererar till den luftvolym som finns kvar i lungorna efter normal utandning. Detta är den luft som fortfarande finns kvar i lungorna även efter att de muskler som används vid andningen, såsom diaframman och interkostalmusklerna, har slappnat av. FRC är viktig för att säkerställa en tillräcklig syre-kolmonoxid-utbyte i lungorna, och påverkas av flera faktorer som till exempel kroppsställning, ålder, kön och eventuella lungsjukdomar.