Angiostatiska proteiner är proteinmolekyler som hämstar angiogenes, det vill säga tillväxten och formationen av nya blodkärl. De gör detta genom att hämma vaskulär endotelial growth factor (VEGF), ett protein som stimulerar angiogenes. Angiostatiska proteiner används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, till exempel cancer och ögoninflammationer, då tumörer och andra sjukdomar ofta är beroende av nya blodkärl för sin tillväxt och överlevnad.

Angiogeneshämmare är en grupp läkemedel som hindrar angiogenes, det vill säga bildandet av nya blodkärl. De används bland annat inom cancerbehandling för att förhindra att tumörer får tillgång till ett rikare blodförsörjning, vilket skulle underlätta deras tillväxt och spridning. Angiogeneshämmare kan också användas i behandlingen av ögon sjukdomar som åderbrist (retinopati) och diabetesrelaterade ögonsjukdomar, där de hjälper att förhindra ökad blodkärlsväxt i ögat som kan leda till synnedsättning eller synförlust.

Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.

CXCL10, även känt som IP-10 (Interferon gamma-inducerad protein 10), är en liten proteinkemokin som tillhör CXC-kemokinfamiljen. Den produceras och utsöndras av olika celltyper, inklusive fibroblaster, endotelceller och leukocyter, i respons på inflammatoriska signaler såsom interferon gamma (IFN-γ).

CXCL10 binder till sin specifika receptor, CXCR3, som finns på aktiverade T-lymfocyter, naturliga killer (NK) celler och andra immunceller. När CXCL10 binds till CXCR3 utlöses en signalkaskad som leder till att immuncellerna reagerar och migrerar till inflammationsområdet.

CXCL10 har visat sig spela en viktig roll i reguleringen av immunresponsen, speciellt vid Th1-typ av inflammatoriska sjukdomar som exempelvis multipel skleros (MS), rheumatoid artrit och virusinfektioner. Vidare har forskning visat att höga nivåer av CXCL10 korrelerar med allvarligare sjukdomsaktivitet och sämre prognoser inom vissa sjukdomsaljor.

"Angiostatin" er en naturlig forekommende peptid som har vært identifisert for å ha en inhibitorisk effekt på angiogenese, det vil si dannelse av nye blodkjøtt. Angiostatin antas å utløses fra store proteiner, såkalte proteolytiske forløp under normal og patologisk situasjoner i kroppen.

Angiostatin består av flere forskjellige fragmenter av proteinet plasminogen, som deles opp i mindre peptider ved degradering fra proteaser. Disse fragmentene har blitt vist å have en inhibitorisk effekt på endotelial cellers proliferasjon og migration, som er nødvendige prosesser for angiogenese.

Angiostatin har vært undersøkt som en mulig behandlingsmetode for flere typer av kraftige tumorer, fordi tumorvækst ofte er avhengig av nytt blodtilførsel gjennom angiogenese. Studier viser at angiostatin kan redusere tumorgrovn og forsinke væksten av flere typer av cancer, men det mangler i dag videnskapelige bevis for at denne behandlingen er effektiv hos mennesker.

Endostatin är ett protein som bildas naturligt i kroppen och har visat sig ha potentialen att hämma angiogenes, det vill säga utvecklingen av nya blodkärl. Detta gör att endostatin kan ha en potential roll i behandlingen av olika sjukdomar där angiogenes spelar en viktig roll, till exempel cancer och diabetisk retinopati. Proteinet produceras som ett fragment av collagen typ XVIII, ett strukturprotein som finns i basalmembranet runt blodkärlen.

Trombocytfaktor 4 (TF4) är ett protein som utsöndras från trombocyter (blodplättar) under blodkoagulation och har en viktig roll i hemostasprocessen. TF4 fungerar som en negativ feedbackregulator av koagulationskaskaden genom att binda till och neutralisera det aktiverade proteinet FXa, vilket hjälper att begränsa ytterligare koagulation och undvika överdrivna blodproppar. TF4 är också känt som trombocytfrisättningsfaktor och kan orsaka inflammation när det frisätts i större mängder, till exempel vid skada på endotelceller eller under sjukdomstillstånd.

CXCR3 är en typ av receptor som tillhör superfamiljen av G-proteinkopplade receptorer. Den är specifikt inblandad i immunresponsen och inflammationen. CXCR3 aktiveras av tre olika kemiska signalsubstanser, kända som länkar eller cytokiner: CXCL9, CXCL10 och CXCL11. När dessa ligander binder till CXCR3 på cellens yta utlöses en signaltransduktion som kan leda till celldifferentiering, celldelning, migration och inflammation.

CXCR3-receptorer finns på olika slags immunceller, inklusive T-lymfocyter, naturliga killer (NK)-celler och dendritiska celler. Dessa celler är viktiga i kroppens försvar mot infektioner och cancer. I sjukdomar som kan leda till ökad inflammation, såsom autoimmuna sjukdomar och cancer, kan CXCR3-receptorerna spela en roll i patofysiologiska processer genom att rekrytera immunceller till skadade vävnader eller tumörer.

Pregnanedioler är ett steroidhormon som produceras under graviditeten. Det bildas när progesteron, ett annat steroidhormon, bryts ned i kroppen. Pregnanediol är en av de aktiva metaboliterna av progesteron och kan mätas i urinen för att undersöka graviditeten eller avsluta en graviditet med hjälp av abortmedel som innehåller syntetiska pregnandioler.

Under graviditeten ökar nivåerna av pregnanediol gradvis och når sitt peak under den tredje trimestern. Efter förlossningen sjunker nivåerna snabbt. Pregnanediol kan också produceras i mindre mängder vid andra tillstånd som inte är relaterade till graviditet, såsom vid premenstruella spänningar eller vid vissa typer av tumörer.

CXCL11, även känt som interferon-inducerat T-cell alpha chemoattraktant (I-TAC), är ett litet protein som tillhör superfamiljen av cytokiner och specifikt kemokinerna. Det produceras främst av T-celler och fibroblaster i respons på interferon-gamma. CXCL11 fungerar som en kemotaxisk faktor, vilket innebär att det attraherar och rekryterar specifika vita blodkroppar till en inflammatorisk säte eller skada.

CXCL11 binder till och aktiverar CXCR3-receptorn på T-hjälparceller, cytotoxiska T-celler och naturliga mördareceller (NK-celler), vilket leder till cellulär migration och aktivering av dessa immunförsvarsceller. Detta gör att CXCL11 spelar en viktig roll i inflammatoriska processer, autoimmuna sjukdomar och cancer.

Trombospondin-1 (TSP-1) är ett glykoprotein som uttrycks av flera olika celltyper, inklusive endotelceller och fibroblaster. Det är en stor multiplykrositelliknande molekyl som består av tre domäner: en N-terminal heparanbindningsdomän, en central procollagen-, von Willebrand factor type A- och kollagendomän samt en C-terminal calciumbindandedomän.

TSP-1 har flera funktioner, men det är mest känt för sin roll i blodkoagulering och celladhesion. Det fungerar som en brygga mellan celler och extracellulär matrix (ECM) och kan påverka celldifferentiering, migration och proliferation. TSP-1 är också en aktivator av transformeringsfaktor beta (TGF-β), ett cytokin som spelar en viktig roll i vävnadens remodellering och fibros.

I patofysiologiska sammanhang har TSP-1 visat sig vara involverat i flera sjukdomar, inklusive ateroskleros, cancer och fibros. Höga nivåer av TSP-1 korrelerar ofta med sämre prognos i cancer, vilket kan bero på dess förmåga att undertrycka immunförsvaret och främja tumörväxten.