'Ansiktsmuskler' (eng. "facial muscles") är en grupp av muskel i ansiktet som kontrollerar individens mimika och uttryck. De är specialiserade för att ansluta till huden istället för ben, vilket gör det möjligt för oss att uttrycka känslor genom att röra pannan, ögonbrynen, ögonen, munnen och kinderna. Det finns totalt 43 muskler i ansiktet som alla kontrolleras av de underliga delarna av huvudets nervsystem.

En ansiktsförlamning, eller faciales pares, är en förlust av rörelseförmåga eller nedsatt känsel i ansiktet på grund av skada eller störning i den del av nervsystemet som kontrollerar ansiktsmuskulaturen, vanligtvis den seventh cranial nerve (facial nerve).

Faciales nerverna har två huvudsakliga funktioner: att styra de muskler som kontrollerar ansiktets mimika och att överföra smaksinnet från framtandet. En skada på denna nerv kan orsaka en förlamning av antingen ena eller båda sidor av ansiktet, vilket kan leda till att det blir svårt att blinka, rynka pannan, smiles, tala och äta. I vissa fall kan även smakförlust i framtänderna upplevas.

Ansiktsförlamningar kan ha olika orsaker, till exempel infektioner som mässling eller hjärninflammation, skalltrauma, tumörer, stroke eller cancersjukdomar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan innefatta mediciner, operation eller rehabilitering.

Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.

Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.

Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.

I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.

I medically related context, ‘leende’ refererar till det aktiva, viljfulla eller spontana uttrycket av glädje genom att visa tänder i ett leende. Det kan involvera en lätt knorrning av läpparna och/eller ögonens glimpande. Leenden är ofta ett sätt att kommunicera positiva känslor, men de kan också ha andra betydelser beroende på kulturella eller sociala kontexten.

Det finns olika typer av leenden som kan observeras i medicinska sammanhang:

1. Smygtandade leende: Ett diskret, ofta spontant leende där endast ena sidan av läppen lyfts något.
2. Bredt leende: Ett leende som involverar att båda läpparna lyfts och visar fler tänder. Det kan vara ett tecken på större glädje eller belåtenhet.
3. Socialt leende: Ett leende som uttrycker vänlighet, empati eller acceptans i sociala situationer, även om den personen inte känner någon speciell glädje.
4. Dimmor: En typ av leende där läpparna är lite slappa och tänderna inte visas fullt ut. Det kan vara ett tecken på trötthet eller apati.
5. Svepande leende: Ett leende som involverar ansiktets hela muskulatur, inklusive ögonlocken, kinder och pannan. Det kan vara ett starkt uttryck för glädje eller belåtenhet.

I medicinska sammanhang kan observation av leenden användas som ett sätt att bedöma patienters kognitiva förmåga, emotionella tillstånd och kommunikationsförmåga. Även om leenden är vanligtvis förknippade med positiva känslor, kan de också förekomma i negativa situationer som ett sätt att dölja sorg eller smärta.

'Ansiktsuttryck' kan definieras som de muskulära rörelser och mimiken runt ögonen, munnen och pannan som bildar ett uttryck på ett ansikte. Ansiktsuttryck är en viktig del av icke-verbala kommunikationer hos människor och kan ge information om en persons känslor, tankar eller intentioner. De kan vara medvetna eller omedvetna och påverkas av kulturella, sociala och personliga faktorer.

Exempel på ansiktsuttryck inkluderar att le, skratta, fnissa, sucka, grimasa, bli röd, bli vit som en lilja, etc. Vissa ansiktsuttryck är universella och kan tolkas på samma sätt av människor över hela världen, medan andra kan variera mellan olika kulturer och sammanhang.

Okay, here is a medical definition of the term 'orbital' as it pertains to human anatomy:

The orbit is a bony cavity in the skull that contains and protects the eye and its associated structures. It is also known as the eye socket. The orbit is formed by several bones, including the frontal bone, sphenoid bone, zygomatic bone, maxilla bone, and palatine bone. The optic canal, a small opening in the sphenoid bone, allows for the passage of the optic nerve and ophthalmic artery into the orbit.

The structures contained within the orbit include the eye (also known as the globe), extraocular muscles that control eye movement, nerves, blood vessels, fat, and lacrimal glands that produce tears. The orbital cavity provides protection for these delicate structures while also allowing for their mobility and function.

'Nervöverföring' är ett begrepp inom neurofysiologin och refererar till processen där nervimpulser (aktionspotentialer) leds över en synaps, det vill säga den punkt där två nerver eller en nervelektrod och en muskel möts. När en nervimpuls når slutet av en axon (den utskjutande del av en nervcell), triggas en kemisk signal i form av neurotransmittorer som korsar det smala gapet (synaptiska spalterna) mellan axonen och målcellen. Dessa signalsubstanser binder till receptorer på målcellens membran, vilket orsakar en ytterligare nervimpuls i målcellen. Denna process är central för kommunikationen inom det nervösa systemet och möjliggör informationsöverföring mellan olika delar av kroppen.

'Ansiktsasymmetri' refererar till en situation där ansiktet är ojämt eller oproportionerligt, vilket kan bero på olika anledningar. Det kan vara genetiskt betingat och förekomma vid födelsen, eller orsakas av en skada, sjukdom eller åldrandeprocessen.

Asymmetri i ansiktet kan vara mild och inte alltid uppenbar, men i vissa fall kan den vara mer uttalad och påverka individens utseende och synfält. I vissa kulturella sammanhang kan en viss grad av symmetri ses som ett tecken på skönhet och harmoni.

Det är värt att notera att små asymmetrier i ansiktet är mycket vanliga och normativa, och att det inte nödvändigtvis behöver vara patologiskt eller orsaka några hälsoproblem. Ändå kan mer uttalade asymmetrier ibland vara relaterade till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, kraniofaciaella avvikelser eller cancer. I dessa fallen bör individen söka medicinsk expertis för att bedöma om det behövs någon behandling.

Tuggmuskler, även kända som ka muscles (masseter muscle) och temporalis muscle, är en typ av skelettmuskler i ansiktet som används när man tuggar mat. De hjälper också till att öppna och stänga munnen. Tuggmusklerna är de starkaste musklerna i ansiktet och sitter på varsin sida av ansiktet, längst bak i kindbenen.

Skallbastumörer (eng: Skull base tumors) är en benämning på olika typer av godartade eller elakartade tumörer som utvecklas i eller nära skallbasen, det vill säga den del av kraniet där hjärnan möter ryggraden. Skallbasen består av flera små benplattor och innehåller många viktiga strukturer såsom nerver, blodkärl och lymfkörtlar.

Det finns olika typer av skallbastumörer som kan variera i storlek, läge och aggressivitet. Några exempel på vanliga skallbastumörer inkluderar meningiomer, akustikushernier, gliomer, neurofibromer och epidermoidcystor.

Meningiomer är godartade tumörer som utvecklas från hjärnans yttre hinna (meningerna) och kan växa inåt mot skallbasen. De är vanliga och tenderar att växa långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer som nerver och blodkärl.

Akustikushernier är tumörer som utvecklas från celler i inneröronet och kan växa in i det närliggande skallbasområdet. De kan orsaka hörsel- och jämviktsproblem, samt andra symptom beroende på deras storlek och läge.

Gliomer är tumörer som utvecklas från celler i hjärnan eller ryggmärgen och kan sprida sig till skallbasen. De tenderar att vara elakartade (maligna) och har ofta en dålig prognos.

Neurofibromer är godartade tumörer som utvecklas från nerverna i skallbasområdet. De kan vara små och icke-symptomatiska, men de kan också bli stora och orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer.

I allmänhet är symtomen för skallbasstumörer beroende på deras storlek, läge och hur snabbt de växer. Symptomen kan inkludera huvudvärk, yrsel, synproblem, hörsel- eller balansproblem, sväljningssvårigheter, smärta i ansiktet eller huvudet, förändringar i ansiktsuttrycket eller ögonrörelserna. Om du upplever några av dessa symtom bör du söka vård och få en undersökning för att fastställa om du har en skallbasstumör eller inte.

Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:

1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.

2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.

3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.

Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.

Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.

Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.

Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.

Muskelproteiner är proteiner som har en funktionell roll i muskler. De kan delas in i olika kategorier beroende på deras specifika funktioner, men de viktigaste grupperna av muskelproteiner är strukturproteiner och kontraktile proteiner.

1. Strukturproteiner: Dessa proteiner ger musklerna sin form och stöd. De inkluderar titin, nebulin och myosin. Titin är det största protein som finns i kroppen och sträcker sig över hela sarkomern (den grundläggande kontraktile enheten i muskeln). Nebulin är ett långt slankt protein som hjälper till att stabilisera aktinfilamenten. Myosin är också ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten i sarkomern.

2. Kontraktile proteiner: Dessa proteiner är involverade i muskelkontraktioner och inkluderar aktin och myosin. Aktin är ett globulärt protein som bildar de tunt filamenten i sarkomern, medan myosin är ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten. När muskeln kontraheras förflyttar sig myosinfilamenten längs aktinfilamenten och drar ihop muskeln.

Muskelproteiner kan också inkludera enzymer som är involverade i energiproduktion, såsom mitokondriella proteiner, samt signalproteiner som reglerar muskelaktiviteten.

"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Muskel fiber, eller muskulære fibre, er i den medicinske terminologi de specielle celler, der udgør det egentlige kontraktile apparat i skeletmusklerne. Hver muskel fiber består af et stort antal myofibriller, som igen er sammensat af de proteiner aktin og miozin, der under normale forhold glider over hinanden og på den måde gør musklen i stand til at kontraheres. Muskel fibre kan inddeles i typer alt efter deres egenskaber, fx langsomt eller hurtigt kontraktile fibre.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).

Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.

Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.

Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.

Muskelutveckling (engelska: muscular development) är ett samlingsbegrepp för de processer som leder till att skelettmusklerna ökar i storlek och styrka. Detta sker genom en kombination av träning, näringsintag och vila. Vid träning utsätts musklerna för mekanisk spänning, vilket ledde till att de skadas på mikroskopisk nivå. Som svar på denna skada aktiveras muskelcellernas cellkärnor för att syntetisera fler proteiner och öka i storlek, en process som kallas muskelhypertrofi. Samtidigt kan också antalet muskelceller (muskelkärnor) öka, ett tillstånd som kallas muskelhyperplasi.

Muskelutveckling är viktig för att uppnå och underhålla optimal fysisk prestation, hälsa och välbefinnande. Det kan också ha estetiska fördelar. För att maximera muskelutveckling rekommenderas regelbunden träning med progressivt ökad belastning, tillräcklig näring och vila.

'Ansiktsskada' er en overordnet betegnelse for skader på ansigtet. Den medicinske definisjonen kan variere, men typiske skader inkluderer ofte:

1. Kontusionsskader (hæmatomer): Blødning under huden som fører til blåmærker og/eller svelling.
2. Skårer og snitt: Skader orsaket av skarpe objekter som fører til åpne sår i huden.
3. Slagsmålsskader: Inkluderer blåmærker, skårer, knuseskader og andre slagsmålsrelaterte skader.
4. Brannskader: Alvorligste type ansiktsskada, som kan forårsage permanente ar og/eller skade strukturer i ansiktet såsom øyene, nesa og munn.
5. Frakturer: Brudd på ansiktsknogler, inkluderende kæbeben, kindben og pandeben.
6. Tandskader: Skader på tennene som følge av en traumatisk hændelse.
7. Muskelskader: Overstrækning eller revning av muskler i ansiktet.
8. Nerveskader: Skader på nerver i ansiktet kan føre til sensorisk forstyrrelse, smerte og/eller svakhet.

Det er viktig å søke medisinsk behandling etter en ansiktsskade for å minimere risikoen for permanente skader eller komplikasjoner.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.