Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en antisocial personlighetsstörning definierad som:

A. Ett mönster av beteenden som visar brist på tillit och omsorg för andras rättigheter särskilt när det gäller planera eller genomföra handlingar som kan skada andra. Detta mönster är stabilt och varaktigt, börjar i ungdomsåldern eller tidigare och förekommer i olika sammanhang.

B. Personen visar minst tre av följande beteenden:

1. Utnyttjar andra ofta till egen fördel eller skada.
2. Ljuger ofta till att få sig själv eller andra i en fördelaktig position, eller åtar sig inte ansvar för sina handlingar.
3. Har ofta brist på hänsyn till andras känslor.
4. Visar ofta brist på skam, känsla av skuld eller ånger.
5. Har ofta ett hotfullt, aggressivt eller våldsamt beteende.
6. Är ofta osympatiskt och cynisk.
7. Ignorerar eller bryter mot andra människors rättigheter på en impulsiv eller planerad basis (till exempel stjäl, våldtäkter, misshandlar barn eller äldre).
8. Visar ofta brist på tillförlitlighet i arbete, skola och andra betydelsefulla områden.
9. Är ofta irriterande eller störande för andra.

C. Personen är minst 18 år gammal.

D. Personens mönster av beteende inte kan förklaras bättre av en annan psykiatrisk diagnos (till exempel en personsktlighetsstörning, schizofreni eller bipolär sjukdom).

Enligt American Psychiatric Association (APA) i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition (DSM-5), är en personlighetsstörning en inflexibel och bestående mönster av uppfattningar, känslor och beteenden, som avviker markant från de förväntade i den kulturella kontexten. Dessa mönster är så pass omfattande att de orsakar kliniskt signifikanta problem och nedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Personlighetsstörningar tenderar att vara stabila över tid och kan påverka individens förmåga att hantera stress, upprätthålla relationer och ta sig an nya erfarenheter. För att ställa diagnosen måste personliga problem eller beteendemönster vara närvarande i minst ett år.

DSM-5 delar in personlighetsstörningarna i tre kategorier:

1. Cluster A (den udda gruppen): Paranoid, skizoid och schizotyp störningar.
2. Cluster B (den dramatiska, emotionala eller impulsiva gruppen): Antisocial, borderline, histrionisk och narcissistisk störningar.
3. Cluster C (den rädda eller ångestfyllda gruppen): Avhängig, undvikande och obsessiv-kompulsiv störningar.

Det är viktigt att notera att personlighetsstörningar inte är samma sak som utvecklingsstörningar eller intellektuella funktionsnedsättningar, och de ska inte förväxlas med tillfälliga reaktioner på livets svårigheter.

"Gränspsykos" (eller "gränsbetingat psykotiskt beteende") är ett begrepp inom psykiatrin som används för att beskriva en individ som visar tecken på vissa psykotiska symtom, men inte till den grad som uppfyller kriterierna för en fullt utvecklad psykos.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, definieras gränspsykos som:

"Att mötas kriterierna för ett eller flera psykotiska symtom, men inte uppfyller kriterierna för någon annan specifik psykiatrisk störning och inte är tillräckligt allvarliga för att påverka individens funktionsnivå i hög grad."

Exempel på psykotiska symtom som kan förekomma inkluderar: hallucinationer (att uppleva saker som inte finns), paranoia (orimlig misstänksamhet eller förföljelsemani) och andra kognitiva störningar.

Det är värt att notera att gränspsykos kan vara ett tidigt tecken på en fullt utvecklad psykos, så det är viktigt att individen får professionell hjälp och övervakning för att avgöra om symtomen förvärras eller förbättras över tiden.

'Personlighet' er en begrep i psykiatri og psikologi som refererer til et samleord for en persons unike måte å tenke, føle og oppføre seg på. Personligheten utvikles over tid fra barndommen og ungdommen og blir mer stabil i voksen alderen. Den består av en række egenskaper, adferdsmønstre, motiver, emosjonelle reaksjoner og kognitive stilarter som er relativt konstante over tid og situasjoner.

Det finnes mange forskjellige teorier om hvordan personlighet utvikles og hvilke komponenter den består av. En populær teori er de fem store personlighetsfaktorer, også kalt Big Five, som inkluderer:

1. Åpenhet for eksperiens (Openness to experience): Denne faktoren beskriver en persons interesse for nye opplevelser og tanker, fantasi, estetisk vurdering, selvutvikling og spenning i kreativitet.
2. Samvittighet (Conscientiousness): Dette handler om en persons tendanse til at være organisert, pålitelig, planlegge orientert, samt å ha kontroll over impulser og handle ansvarlig.
3. Ekstravertethet (Extraversion): Denne faktoren beskriver en persons tendanse til å være utadvendt, aktiv, oppmerksomhetskrevende, positiv og sociabel.
4. Agreeableness: Dette handler om en persons tendanse til å være samarbeidende, forstående, nådig, pålitelig og ærlig i sine relasjoner med andre mennesker.
5. Neurotisisme (Neuroticism): Dette handler om en persons tendanse til å oppleve negative følelser som angst, vrede, lav selvvurdering og sorg.

Disse fem faktorer brukes ofte i personlighetspsykologi for å beskrive hvordan mennesker skiller seg fra hverandre på en generell måte. De er ikke ment å være et komplett sett av alle aspekter ved en persons personlighet, men de gir en god oversikt over noen grunnleggende træk som kan forklare hvordan vi oppfører oss og relaterer oss til andre.

## Hvorfor er det viktig å kjenne sin egen personlighet?

Kjennes du selv godt med din egen personlighet, kan det hjelpe deg med å forstå hvordan du fungerer i ulike situasjoner og hvilke typer av relasjoner som passer best for deg. Det kan også være nyttig når du skal ta beslutninger om din fremtid, for eksempel ved å velge en utdanning eller karrierevei.

Kjennes du godt med andres personligheter, kan det hjelpe deg med å forstå dem bedre og relatere til dem på en mer effektiv måte. Det kan også være nyttig når du skal jobbe sammen med andre eller bygge et team.

## Hvordan kan jeg kjenne meg selv bedre?

En god måte å kjenne seg selv bedre er å reflektere over sine handlinger og tanker, og forsøke å identifisere mønstre og træk i sin egen personlighet. Det kan også være nyttig å spørre andre om deres syn på deg, fordi de kan se ting som du selv ikke ser.

En annen måte er å ta en personlighetstest, som kan hjelpe deg med å identifisere træk i din personlighet som du ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.

## Hvordan kan jeg kjenne andre bedre?

En god måte å kjenne andre bedre er å observere dem nøye, og forsøke å identifisere mønstre og træk i deres personlighet. Det kan også være nyttig å spørre dem om deres tanker og følelser, fordi det kan gi deg en bedre forståelse av hvordan de ser på verden.

En annen måte er å ta en personlighetstest sammen med andre, som kan hjelpe dere med å identifisere træk i deres personligheter som dere ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det hjelpe deg med å kommunisere mer effektivt med dem. Du kan for eksempel forsøke å formulere dine tanker og følelser på en måte som de kan forstå, og du kan også forsøke å forstå hvordan de vil reagere på ulike situasjoner.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å forbedre dine egne relasjoner ved å reflektere over hvordan du selv ser på verden, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med andre. Du kan for eksempel forsøke å være mer oppmerksom på dine egne reaksjoner, og reflektere over hvorfor du reagerer på en bestemt måte.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne verdier og overbevisninger. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner med andre?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv og mine relasjoner med andre?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for ek

In medical terms, the label "criminal" is not a clinical diagnosis or condition. Instead, it refers to an individual who has been convicted of committing a crime, which is a violation of laws established by society and enforced by police and courts. It's important to note that being labeled as a criminal does not necessarily reflect on the individual's health status. However, research has shown that people involved in the criminal justice system often have higher rates of mental illness, substance use disorders, and other health problems compared to the general population.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

'Avvikande beteende' kan definieras som ett beteende som avviker från det som vanligtvis anses vara normalt eller acceptabelt inom en given social, kulturell eller kontextuell ram. Detta innebär att det kan variera mycket beroende på sammanhang och att vad som betraktas som avvikande i en situation kan vara fullständigt normalt i en annan.

I en medicinsk kontext kan avvikande beteende vara ett tecken på olika former av psykiatriska eller neurologiska störningar, men det kan också bero på faktorer som läkemedelsbiverkningar, droger, alkoholmissbruk eller andra substansrelaterade problem.

Det är viktigt att notera att ett avvikande beteende inte alltid innebär en medicinsk störning och att en fullständig bedömning bör göras av en kvalificerad hälsovårdspersonell för att fastställa orsaken till det avvikande beteendet.

En personlighetsprofilformulär är ett verktyg som används inom psykologin och psykiatrin för att bedöma och beskriva en persons personlighet. Det kan vara en frågeformulär eller intervju som mäter olika aspekter av personligheten, till exempel personlighetsdrag, kognitiva stilar, värderingar, intressen och emotionella reaktioner.

Formuläret kan innehålla frågor om hur individen upplever sig själv och hur han eller hon uppfattas av andra, som till exempel "Jag blir ofta irriterad över småsaker" eller "Vännerna ser mig som någon som är mycket social". Responsen på dessa frågor kan kategoriseras och jämföras med normgruppen för att få en beskrivning av personligheten.

Personlighetsprofilformuläret används ofta inom klinisk praktik, men även inom arbetslivet för att matcha personer med lämpliga jobb och miljöer. Det är viktigt att notera att en personlighetsprofil inte är ett stelstansande eller definitivt beskrivning av en persons personlighet, utan snarare en ögonblicksbild som kan förändras över tiden och i olika situationer.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizotyp personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett mönster av sociala och interpersonella brister, distansering från sociala relationer och kognitiva ovanligheter.

För att ställa diagnosen schizotyp personlighetsstörning måste en individ uppfylla följande kriterier:

A. Fyra eller fler av följande kännetecken ska vara närvarande och ha varit påtagliga under minst två år:

1. Otillräcklig affektiv respons: En individ som har svårt att uttrycka emotionella svar som är normalt för olika sociala situationer och tenderar att uppfatta känslor på ett sätt som andra kan uppleva som egendomligt eller långt framskriden.
2. Överdrivna tankar om betydelsen av tillfälliga händelser (serindipitet): En individ som ser en överdriven koppling mellan tillfälliga händelser och sina egna tankar eller handlingar, vilket kan leda till onormala slutsatser.
3. Magisk tänkande och övertygelse om att harmlösa händelser har betydelse för ones personliga öden (magisk tankeföreställning): En individ som tror på eller upplever magiska företeelser, till exempel att tankar kan inflyta på fysiska ting eller händelser.
4. Uöverträffade sociala relationer med få intima vänner eller några nära relationer utanför familjen: En individ som har svårt att etablera och underhålla nära och betydande relationer på grund av brist på förmåga att uppleva empati, förstå andra människors känslor eller behov.
5. Överdrivet självmedvetenhet: En individ som är överdrivet medveten om sig själv och sina handlingar i sociala situationer, vilket kan leda till ångest eller förvirring.
6. Egendomliga beteenden eller företeelser: En individ som uppför sig på ett egendomligt sätt eller har egendomliga vanor, till exempel att tala med sig själv, skratta utan anledning eller ha en fixering av vissa objekt.

Det är viktigt att notera att alla människor kan uppvisa några av dessa drag ibland, men det är när de blir så vanliga och påverkar ens liv negativt som det kan vara ett tecken på en personlighetsstörning. Det finns också andra orsaker till att människor uppför sig på ett egendomligt sätt, såsom psykiska sjukdomar eller drogmissbruk. Om du är orolig över ditt eget beteende eller någon annans, kan det vara bra att prata med en läkare eller terapeut för att få mer information och hjälp.

'Brott' är ett juridiskt begrepp som vanligtvis definieras i varje länds lagstiftning. I straffrätten betecknar brott en handling som är förbjuden och bestraffas med påföljder som fängelse, böter eller andra former av sanktioner. Brott kan vara av olika sorter, till exempel:

1. Brott mot person och sexualitet: sådana brott innefattar mord, dråp, våldtäkt, misshandel, hot och andra former av övergrepp som sker mot en persons kropp eller integritet.
2. Ekonomiska brott: dessa brott omfattar bedrägeri, förskingring, penningtvätt, mutbrott och andra handlingar som innebär att någon missbrukar sin ekonomiska position på ett olagligt sätt.
3. Brott mot äganderätten: sådana brott omfattar stöld, rån, skadegörelse, sabotage och andra handlingar som innebär att någon tar eller förstör andras egendom utan deras samtycke.
4. Brott mot allmän ordning: dessa brott omfattar bland annat olaga hot, olaga tvång, vapenbrott och andra handlingar som stör den allmänna ordningen eller hotar samhällets säkerhet.
5. Brott mot miljön: sådana brott innebär att någon skadar eller förstör miljön på ett olagligt sätt, till exempel genom att släppa ut giftiga ämnen i naturen eller avsiktligt orsaka bränder.

Det är viktigt att notera att definitionen och kategoriseringen av brott kan variera mellan olika länder och jurisdiktioner.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

En personlighetsbedömning är en utvärdering av en persons kognitiva, emotionella och sociala egenskaper som tillsammans bildar den persons unika sätt att tänka, känna och bete sig. Den inkluderar bedömning av personlighetsdrag, intressen, värderingar, styrkor och svagheter, sociala förmågor och emotionell reglering. Personlighetsbedömningar kan användas inom olika områden, till exempel inom psykiatrin, klinisk psychologi, arbetslivet och utbildningsväsendet, för att förstå en persons funktionsnivå, behov och potential. Bedömningen kan bygga på intervjuer, observationer, självrapporteringar och standardiserade tester.

"Alkoholskada" er en overordnet betegnelse for de skader på kroppen som kan oppstå som følge av alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Alkohol kan skade mange forskjellige organismer i kroppen, inkludert hjernen, leveren, hjertet, immunsystemet og fortsetningen.

Her er noen eksempler på spesifikke alkoholskader:

* **Alkoholisk demens:** Alkohol kan skade hjernen og føre til kognitive forfedringer, minneseforringer og svingende humør.
* **Alkoholisk lever sykdom (ALD):** Alkoholkonsum kan føre til skader på leveren, inkludert steatohepatitt (fedtlever), hepatitt (leverskade) og levercirrhose (narveskade).
* **Alkoholisk kardiomyopati:** Alkoholkonsum kan føre til skader på hjertet, inkludert forsvakket muskulatur i hjertet og svingende hjerterytme.
* **Alkoholrelatert immunfeber:** Alkoholkonsum kan svækkje immunsystemet og føre til infeksjoner og feber.
* **Alkoholrelatert muntsykdom (ARMD):** Alkoholkonsum kan skade munden og spiserøret, føre til smerter i munn og tann, og øke risikoen for mundkraft.

Det er viktig å understreke at alkoholskader kan forebygges ved å unngå alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Hvis du er bekymret for din egen alkoholkonsum eller den av en nær ven eller familie, bør du søke medisinsk veiledning.

Aggression kan definieras som en handlingsprocess eller ett beteende som är riktat mot att skada, skrämma eller på något annat sätt ha negativ inverkan på en individ eller en grupp. Från ett medicinskt perspektiv kan aggression vara ett symptom på olika psykiatriska tillstånd, såsom personlighetsstörningar, neuropsykiatriska störningar, affektiva störningar och neurologiska sjukdomar. Aggression kan också vara en bieffekt av vissa mediciner eller substanstyrelse. Det finns två huvudsakliga typer av aggression: impulsiv aggression och planerad aggression. Impulsiv aggression är ofta kopplat till känslomässiga reaktioner, medan planerad aggression är mer förutsägbar och kontrollerad.

Impulsivt beteende kan definieras som handlingar eller beslut som tas hastigt och ofta utan full påtanke om konsekvenserna. Det innebär att en individ agerar på en impuls snarare än efter en välvägd övervägande. Impulsivt beteende kan vara ett tecken på vissa psykiska störningar, som till exempel ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), personlighetsstörningar eller affektiva störningar. Det kan också vara en del av normalt beteende, särskilt hos barn och ungdomar, men i högre grad än vad som är normalt kan det orsaka problem i sociala sammanhang, skola eller arbete.

'Fångar' är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett juridiskt eller kriminologiskt. Det kan dock i vissa fall användas inom psykiatrin för att beskriva en person som befinner sig under tvångsvård, till exempel inlagd på en psykiatrisk avdelning mot sin vilja. I sådana fall kallas det ofta "tvångsinläggning" eller "administrativt intag".

I medicinsk kontext kan 'fångar' också användas för att beskriva mikroorganismer, virus eller bakterier som fångats in och hålls i laboratorium för forskningsändamål.

Alkoholism, också känt som alkoholtillvänjan, är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ett oförmögenhet att kontrollera alkoholkonsumtionen, trots negativa konsekvenser för individens hälsa, sociala relationer och livsstil. Det finns olika diagnoskriterier för alkoholism, men en vanlig definition är den som används av American Psychiatric Association i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5).

Enligt DSM-5 kallas alkoholrelaterade störningar för Alkoholstörningar och innefattar två huvudgrupper: Alkoholmissbruk och Alkoholberoende. För att diagnostisera Alkoholism (Alkoholberoende) måste individen uppfylla minst två av följande kriterier under ett år:
- Alkoholen används i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktet.
- Det finns en starkt förkrossande önskan eller tillbakadragandebesvär när alkoholen inte är tillgänglig (abstinens).
- Alkoholkonsumtionen påverkar arbete, skola eller andra viktiga aktiviteter.
- Individen fortsätter att dricka trots uppenbara sociala eller interpersonella problem som orsakas av alkoholen.
- Betydande tid tillbringas på att skaffa, använda eller återhämta sig från alkoholens effekter.
- Alkoholkonsumtionen fortsätter trots kännedom om riskerna för fysisk skada.
- Toleransutveckling har inträffat, vilket innebär att en ökad mängd alkohol behövs för att uppnå den ursprungliga effekten.
- Återfallserscheinningar uppstår vid ett avbrott i eller minskningen av alkoholkonsumtionen, till exempel rastlöshet, irritabilitet, depression, sömnsvårigheter, ökad puls, svettningar, ångest och tremor.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla symptom eller kriterier för alkoholberoende. Om du eller någon du känner har problem med alkohol kan det vara lämpligt att söka professionell hjälp från en läkare, terapeut eller en sjukvårdsinrättning som specialiserar sig på behandling av alkoholberoende.

'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.

Kriterier för en SUD inkluderar:

1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.

En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).

'Psykologsamtal' är ett samtalsinnehåll som sker mellan en klient och en auktoriserad psykolog. Syftet med samtalet är att hjälpa den sökande individen att reflektera över och förstå sina tankar, känslor och beteenden bättre, för att på så sätt kunna hantera livets utmaningar och problem effektivare. Under samtalet använder sig psykologen av sin professionella kompetens inom områdena klinisk psykologi och/eller psykoterapi för att stödja, behandla och främja den klientens mentala hälsa och personliga utveckling. Det är viktigt att understryka att en auktoriserad psykolog har genomgått relevant utbildning, praktik och examen för att kunna erbjuda psykologsamtal som en del av sitt yrkesmässiga arbete.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Medicinskt sett definieras våld ofta som den aktiva handlingen att skada eller utsätta någon för skada, fysiskt eller psykiskt, oavsett om det är med avsikt eller inte. Det kan inkludera allt från slag och sparkar till verbalt trakasseri och psykisk misshandel. Våld kan också vara förknippat med andra brott som sexualbrott, misshandel och mord.

Det är värt att notera att det finns olika typer av våld, till exempel:

1. Fysiskt våld: innebär att en person använder sin kropp eller ett föremål för att skada eller hota att skada någon annan.
2. Psykiskt våld: innebär att en person använder sig av ord, blickar, gestikulerande eller andra medel för att kontrollera, skrämma, trakassera eller på annat sätt skada någon psykiskt.
3. Sexuellt våld: innebär att en person tvingar eller övertalar någon annan att delta i sexuella handlingar mot deras vilja.
4. Strukturellt våld: innebär att sociala, ekonomiska och politiska strukturer orsakar skada eller underordning för en grupp eller individ.

Våld kan ha allvarliga konsekvenser för offrets fysiska och mentala hälsa och är därför ett viktigt samhällsproblem som kräver uppmärksamhet och åtgärder.

TVÅNGSNEUROS (ICD-10: F63.2) är en persistenter och upphävd beteendestörning som kännetecknas av att en person upprepade gånger utför specifika handlingar på ett onödigt sätt, oavsett om de vill det eller inte. Dessa handlingar ger ofta en känsla av tillfredsställelse eller lindring när de utförs, men följande ångest och skam kan uppstå efteråt.

Exempel på beteenden som kan ingå i en tvångsbeteendestörning är:

* TVÅNGSANKNYTNINGAR (excessiv rengöring, desinfektion eller ordning)
* TVÅNGSTANKAR (tanka om att skada sig själv eller andra, tveksamhet och tvivel)
* TVÅNGSHANDLINGAR (kontrollera saker och ting upprepade gånger, räkna, upprepa vissa ord eller fraser)

För att diagnosen ska ställas måste beteendena vara svåra att kontrollera, leda till kraftig ångest eller påverka personens vardagliga liv negativt. Dessutom får de inte bero på någon annan psykiatrisk störning, som exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man tror sig ha en tvångsbeteendestörning, eftersom det finns effektiva behandlingsmetoder tillgängliga som terapi och mediciner.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Personlighetstestar är en typ av psykologisk test som används för att mäta och undersöka individens personlighetsdrag, beteenden, attityder och kognitiva processer. De kan vara standardiserade, strukturerade procedurer som innefattar frågor, uttalanden eller situationer som respondenten ska reagera på. Resultaten tolkas vanligtvis genom jämförelse med normgrupper och används ofta inom klinisk kontext för att hjälpa till att ställa diagnoser, planera behandlingar eller utvärdera effekterna av interventioner. Vissa personlighetstestar kan också användas inom arbets- och utbildningssammanhang för att matcha individers kompetenser och personlighetsdrag med specifika roller eller miljöer. Exempel på vanligt använda personlighetstestar är MMPI-2 (Minnesota Multiphasic Personality Inventory), 16PF ( sixteen Personality Factors) och Big Five Inventory.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en paranoid personlighetsstörning en bestående mönster av distansering, misstrohet och beteenden som visar på överdrivet känslomässigt skärpa. Detta innebär följande kriterier:

A. En bestående mönster av:

1. Distansering i relationer, där individen tenderar att uppfatta andra personers handlingar eller intentioner som hotfulla eller utnyttjande.
2. Överdrivet misstroget till andras lojalitet och är ofta svartsjuk eller arg på grund av sina misstankar.
3. Har en tendens att tolka icke-hotfulla händelser som hotfulla.
4. Har en förhöjd känslighet för kritik eller insinuationer.
5. Tvivel på andras lojalitet, är ofta väldigt misstrogen och kan ha en tendens att förebrå andra personer.

B. Detta mönster visar sig i flera av följande områden:

1. Interpersonella relationer
2. Arbete eller skola
3. Övriga viktiga områden av funktionalitet

C. Mönstret är stabil och består under en längre tid, vanligtvis från ungdomen eller tidig vuxen ålder.

D. Detta mönster orsakar kliniskt signifikant lidande eller nedsatt funktionalitet i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.

E. Mönstret är inte bättre förklarat av en annan psykiatrisk störning (till exempel skizofreni, schizoaffektiv störning eller annan personlighetsstörning).

I vissa fall kan det vara svårt att skilja mellan en personlighetsstörning och ett normalt beteende. Det är därför viktigt att en professionell utvärdering görs för att fastställa om en diagnos av en personlighetsstörning verkligen stämmer.

Det saknas en universell medicinsk definition av begreppet "barn till funktionshindrade föräldrar", eftersom det kan variera beroende på kulturell, social och individuell kontext. Men i allmänhet kan man säga att ett barn som har en eller två föräldrar med funktionsnedsättningar kan möta unika utmaningar och behöva extra stöd och resurser för att uppnå sin fulla potential.

Det är viktigt att poängtera att funktionsnedsättning inte på nåt sätt reflekterar en förälders förmåga att älska, ta hand om eller fostra sitt barn. I stället kan det vara relaterat till fysiska, kognitiva, sensoriska eller psykiatriska begränsningar som påverkar deras vardagliga liv och funktion.

Exempel på funktionsnedsättningar hos föräldrar kan inkludera rörelsehinder, syn- eller hörselnedsättningar, kognitiva funktionsnedsättningar, autism, mentala sjukdom eller annan typ av psykiatrisk funktionsnedsättning.

I en medicinsk kontext kan barn till funktionshindrade föräldrar definieras som barn som har en förhöjd risk för utvecklingsmässiga, emotionella, sociala eller skolrelaterade problem på grund av sina föräldrars funktionsnedsättningar. Detta kan bero på en kombination av faktorer såsom sämre tillgång till resurser, större stress i hemmet, sämre kommunikation och interaktion med föräldrarna eller andra sociala nätverk, samt en ökad risk för negativ diskriminering och stigmatisering.

Hashish (hash) är ett koncentrerat preparat av den högst aktiva substansen i cannabis, THC (tetrahydrocannabinol). Hashish används ofta genom att röka det, men kan också inandas eller konsumeras oralt.

Haschmissbruk definieras som att använda hashish på ett regelbundet och ofta missbruksmässigt sätt, vilket kan leda till beroende och skada både fysiskt och psykiskt. Missbruk av hashish kan orsaka symptom som försämrad minneskapacitet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, humörsvängningar, rastlöshetsstörningar och i värsta fall psykoser. Långvarigt missbruk kan också leda till skador på lungorna, hjärtat och reproduktionssystemet.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizoid personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett livslångt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivhet. Personen med denna störning har ofta svårt att upprätthålla intima vänskapsrelationer eller nära familjeband, tenderar att vara ensamvillig och föredrar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra. De kan också ha svårigheter med att uttrycka känslor och är ofta indifferenta inför beröm eller kritik.

För att ställa diagnosen schizoid personlighetsstörning måste individen uppfylla följande kriterier:

A. En pervasivt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivitet, som börjar under ungdomen och är stabil över tid, inom olika sammanhang.

B. Fyra eller flera av följande kriterier måste vara närvarande:

1. Inte uppskattar nära och intim kontakt, inklusive sexuella relationer, med någon annan.
2. Har vanligtvis inga vänner eller är ensamvillig.
3. Prefererar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra.
4. Har svårigheter att uttrycka känslor till andra.
5. Ingen avvikande affektiv respons i interpersonella situationer.
6. Ingen tendens att reagera på sociala smädelser eller anklagelser och inte visar någon egentlig skam, ilska, känslomässig sårbarhet eller behov av uppskattning.
7. Ingen tydlig njutning i att vara tillsammans med andra och inget intresse för sociala aktiviteter.
8. Visar ofta en likgiltighet inför goda eller dåliga händelser som annars skulle väcka starka känslor.

C. Kriterierna A och B orsakar kliniskt signifikanta funktionsnedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet.

D. Det finns inga andra psykiatriska störningar som kan förklara kriterierna A och B bättre än PDN.

E. Kriterierna är inte till följd av en annan medicinsk, neurologisk eller neuropsykiatrisk störning (till exempel skador på hjärnan, demens, autism).

En beroende personlighetsstörning (eng. dependent personality disorder) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), som används av mentalhälsofacken i USA och många andra länder för att diagnostisera och klassificera mentala störningar.

Enligt DSM-5 definieras en beroende personlighetsstörning som ett mönster av underordnande, rädsla för att bli övergiven eller skiljas från viktiga personer, och överdrivet behov av att få trygghet och stöd från andra. Detta mönster bör vara stabil och varaktigt och påverka flera områden av individens liv.

För att uppfylla kriterierna för en beroende personlighetsstörning måste en person ha minst fem av följande symptom:

1. Har svårighet att ta beslut utan råd eller vägledning från andra.
2. Tillkännager sig oförmögen att klara av vardagliga livsuppgifter utan stor hjälp från andra.
3. Har en överdrivet känsla av skyldighet att uppfylla andra människors önskemål eller behov.
4. Föreslår sig själv som lösning på små konflikter mellan andra, även om detta innebär en betydande egen bekymring eller förlust.
5. Har svårighet att uttrycka en åsikt som kan vara i konflikt med andras åsikter.
6. Förebrås sig själv för minsta misstag.
7. Tar illa vid sig över kritik eller uppmärksamhet på sina brister och har svårighet att korrigera dem objektivt.
8. Visar ökad rädsamhet när han eller hon är ensam utan den vanliga stödjande personen.
9. Följer ofta andra i sociala situationer, även om det innebär en betydande egen bekymring.

Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa några av dessa symtom från tid till annan, men om de flesta av dem förekommer och orsakar stor lidande eller funktionsnedsättning kan det vara tecken på en personlighetsstörning. Om du eller någon du känner har dessa symptom rekommenderas du att söka professionell hjälp från en psykiater, psykolog eller terapeut.

Histrionisk personlighetsstörning (HPD) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostiskt och statistiskt manual för mentala störningar (DSM-5). Det är en typ av dramatisk och känslomässigt överdrivet beteende som påverkar personens tankar, känslor och relationer.

Enligt DSM-5 måste en person uppfylla följande kriterier för att diagnostiseras med HPD:

A. En pervasivt sedvanligt överdrivet och självcentrerat beteende, som visar sig i flera situationer, inklusive en stark behov av uppmärksamhet och en tendens till teatraliskt, smickrande eller provocerande beteende.

B. Ändringar i sinnesstämning eller känslor som är snabba och dramatiska. Känslorna kan vara extremt intensiva men också ytliga eller plötsligt avta.

C. En tendens att överdriva känslomässiga reaktioner till situationer, exempelvis att gråta lätt eller bli upprörd.

D. En tendens att vara självupptagen och ha en förhöjd självkänsla, som kan visa sig i ett överdrivet behov av att vara i centrum och få beröm.

E. Att använda sitt utseende och sexuella attraktionskraft för att attrahera uppmärksamhet.

F. Att ha en stiliserad och teatralisk sätt att kommunicera, som kan inkludera ett överdrivet eller påtagligt kroppsspråk.

G. Att vara lätt influenserbar av andra personers åsikter och känslor.

H. Att ha en ökad sannolikhet för att uppleva känslor av tomhet eller leda efter emotionellt intensiva relationer.

I. Att inte ta ansvar för sina egna handlingar eller att inte kunna hantera kritik.

Det är viktigt att notera att det finns en stor variation i hur människor kan uppföra sig och att detta beskrivet beteende inte nödvändigtvis innebär att en person har en specifik diagnos eller behandlingsbehov. Om du är orolig över ditt eget beteende eller ett anhöriges beteende kan du söka professionell hjälp från en psykiatriker, psykolog eller terapeut.

'Septum pellucidum' er en membranøs struktur i hjernen som skiller de to hemisfærene i hjernens limbiske system fra hinanden. Det består af to tynde, glatte lag av vitt hjernevæv og indeholder en lille mængde vedvarende cerebrospinalvæske. 'Septum pellucidum' har en vigtig funktion i at støtte den integritet og struktur af de forreste delene af hjernen, herunder corpus callosum, og spiller også en rolle i reguleringen af visse neuropsykiatriske processer.

"Longitudinella studier" är en typ av forskningsdesign där forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod, från början till slut av studien. Detta ger möjlighet att undersöka förändringar och utveckling hos de enskilda individer som deltar i studien över tid.

Exempel på longitudinella studier är de som följer en grupp barn från födseln och sedan regelbundet kontrollerar deras utveckling, intelligensnivå, hälsa och sociala färdigheter under flera år eller decennier. På det viset kan forskaren se hur olika faktorer som miljö, arv, livsförhållanden och sjukdomar påverkar individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan vara antingen prospektiva eller retrospektiva. I en prospektiv longitudinell studie börjar forskaren med att välja en grupp individer och sedan följer dem under en längre tidsperiod, medan i en retrospektiv longitudinell studie använder sig forskaren av redan existerande data från till exempel medicinska journaler eller register för att undersöka hur olika faktorer har påverkat individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan ge värdefull information om orsaker och konsekvenser till olika hälsoproblem, men de är ofta tidskrävande och dyra att genomföra. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera för alla möjliga störfaktorer som kan påverka resultaten av studien.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

'Socialization' er et begreb inden for sociologi og psykologi, der refererer til den proces, hvor individet lærer at opfatte, forstå og følge de normer, værdier, holdninger og adfærdsmønstre, som er almindelige i den kultur, de lever i. Socializationen foregår gennem en række sociale interaktioner med andre mennesker, herunder forældre, lærere, venner og andre samfundsmedlemmer. Denne proces hjælper individet til at udvikle sin identitet, sociale færdigheder og evnen til at kommunikere effektivt med andre. Socializationen fortsætter gennem hele livet, idet vi altid lærer af vores oplevelser og interaktioner med andre.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är passiv-aggressiv personlighetsstörning inte längre en officiell diagnos. Istället har de symptomen som tidigare ingick i denna diagnos infogats under "negativistisk, undvikande och passiv-aggressiv personlighetsstil" inom den nya kategorin "anderen specifierade personlighetsstörningar".

Enligt DSM-5 beskrivs en negativistisk och passiv-aggressiv personlighetsstil som följande:

Individen med denna personlighetsstil visar ofta ett mönster av motstridiga, negativa attityder och ständig besvärlighet i sina interpersonella relationer. De kan vara uppenbart tveksamma eller vägra samarbete, vara passivt aggressiva i deras uppförande eller ha en känslomässig distans som gör det svårt för andra att uppmärksamma deras känslor.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte utgör en officiell diagnos och att en professionell psykiatriker eller psykolog bör involveras för en fullständig bedömning och behandling av eventuella personlighetsstörningar.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Narcissism är inom psykiatrin och psykologin ett begrepp som refererar till en personlighetsstil eller ett beteendemönster som kännetecknas av en överdrivet stor självkärlek, en behov av uppmärksamhet och bekräftelse, en tendens att övervärdera sig själv och sina prestationer, och en benägenhet att ta ut sin egen nytta på andra persons bekostnad.

Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), som publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen, är narcissism ett kärnkriterium för en specifik personlighetsstörning som kallas narcissistisk personlighetsstörning. För att uppfylla kriterierna för denna störning måste en individ ha minst fem av följande egenskaper eller beteenden:

1. Har en överdrivet stor självkärlek eller en inflad känsla av egenvärde.
2. Har fantasier om framgång, makt, intelligens, skönhet eller idealisk kärlek.
3. Tror sig vara speciell och unik och kan endast umgås med likasinnade eller högtstående personer.
4. Kräver onödigt mycket uppmärksamhet och bekräftelse.
5. Tar ut sin egen nytta på andras bekostnad.
6. Har en överdriven känsla av egenrätt, är lätt kränkt och har svårt att ta emot kritik.
7. Utövar exploaterande eller manipulativa beteenden för att uppnå sina egna ändamål.
8. Saknar empati och kan inte identifiera sig med andras känslor eller behov.
9. Upptar en konkurrenskraftig, avundsjuk eller överlägsen attityd mot andra.
10. Visar ofta arrogant eller högfärdigt beteende.

Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa en eller flera av dessa egenskaper eller beteenden ibland, men det blir patologiskt när de uppträder i en sådan grad att de stör personens funktion och relationer till andra.

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

Personlighetsutveckling (eng. "personality development") är en term inom psykologin som refererar till den process genom vilken en persons personlighet och beteenden utformas och utvecklas över tid, från barndomen till vuxenlivet. Denna utveckling påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer som upplevelser, relationer och undervisning. Personlighetsutvecklingen innebär att en person utvecklar beständiga mönster av tänkande, känslor och beteenden som påverkar deras sätt att relatera till andra människor och deras sätt att hantera olika situationer. Processen inkluderar också en individuell utveckling av självkännedom, värderingar, mål och preferenser.

Neurotiska störningar är en kategori inom psykiatrisk diagnos som har blivit föråldrad i senare upplagor av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). I DSM-IV, publicerat 1994, definierades neurotiska störningar som en grupp psykiska tillstånd karaktäriserade av frekventa och upprepade symtom på ångest, oro eller depression.

Till neurotiska störningar hörde bland annat:

* Ångeststörningar (till exempel panikattacker, social fobi)
* Angst- och depressiva tillstånd
* Kronisk oro
* Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
* Reaktioner på allvarlig stress
* Somatoforma störningar (till exempel kroppslig oro utan organiska orsaker)
* Dissoziativa störningar (till exempel dissociativ amnesi, dissociativ fugue)
* Personlighetsförändringar som följd av allvarliga psykiska sjukdomar

I den senaste upplagan av DSM, DSM-5 från 2013, har neurotiska störningar ersatts med andra kategorier och diagnoser. Många av de tillstånd som tidigare ingick i kategorin neurotiska störningar ingår numera i kategorierna ångeststörningar, trauma- och stressrelaterade störningar samt somatoforma och dissoziativa störningar.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

"Sjukdomar bland tvillingar" refererar till en situation där en eller båda tvillingsyskonen har en diagnoserad sjukdom. Det kan vara speciellt intressant att studera sjukdomar bland tvillingar eftersom de delar en stor andel av sina genetiska makeup och kan ha utsatts för liknande miljöfaktorer under sin uppväxt, vilket gör dem till ett naturligt experiment för att undersöka hur mycket som är genetiskt betingat och hur mycket som beror på miljön.

Det finns två huvudsakliga typer av tvillingar: enoygotiska (ett ägg) och dicygotiska (två ägg). Enoygotiska tvillingar delar 100% av sina gener, medan dicygotiska tvillingar normalt delar 50% av sina gener. Om en enoygotisk tvilling har en sjukdom, finns det en högre sannolikhet att den andre enoygotiska tvillingen också kommer att utveckla samma sjukdom jämfört med dicygotiska tvillingar.

Genetiska faktorer kan spela in i uppkomsten av många sjukdomar, men miljöfaktorer kan också vara viktiga. Genom att studera sjukdomar bland tvillingar kan forskare få en bättre förståelse för hur genetiska och miljömässiga faktorer interagerar och påverkar risken för att utveckla specifika sjukdomar. Detta kan hjälpa till att utveckla bättre preventiva strategier, diagnostiska metoder och behandlingsalternativ.

'Självdestruktivt beteende' är ett psykiologiskt och medicinskt begrepp som refererar till handlingar eller beteenden som kan skada eller hota en persons fysiska eller mentala välbefinnande. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, såsom att skära sig själv, försöka ta sitt liv (självmord), missbruka droger eller alkohol, äta för lite eller för mycket, och inte ta hand om sin hälsa på ett adekvat sätt.

Självdestruktivt beteende kan vara ett tecken på underliggande psykiatriska problem, såsom depression, bipolär sjukdom, gränsrubbningar eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det kan också vara en coping-strategi för att hantera känslor av frustration, rädsla, vrede eller sorg. I vissa fall kan självdestruktivt beteende även vara en form av självmordsförsök, där personen inte har direkta intentioner att ta sitt liv, men ändå deltar i handlingar som kan vara livshotande.

Det är viktigt att notera att självdestruktivt beteende inte är en normell eller hälsosam sätt att hantera känslor eller stress. Om du eller någon annan upplever självdestruktiva tankar eller handlingar, bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt.

Factor analysis is a statistical method used to identify patterns or structures in a dataset by explaining the correlations between variables. It is a technique that allows researchers to reduce the complexity of large datasets and to uncover underlying factors that may explain the relationships among multiple variables.

In factor analysis, a set of observed variables are assumed to be influenced by a smaller number of underlying factors. These factors are not directly observable but are inferred from the patterns of correlations among the observed variables. The goal is to identify these factors and to determine how they relate to the observed variables.

The process involves several steps, including data preparation, factor extraction, and factor rotation. In the factor extraction step, the researcher identifies the underlying factors that explain the most variance in the data. In the factor rotation step, the researcher rotates the factors to achieve a simpler and more interpretable solution.

Factor analysis is commonly used in many fields, including psychology, sociology, education, and business. It can be used to identify underlying dimensions of attitudes, abilities, or behaviors, or to uncover patterns in large datasets with many variables.

'Ungdomsbrottslighet' refererer til lovovertrædelser eller forbrydelser, som unge under en vis aldersgrænse begår. I mange jurisdiktioner defineres ungdomsbrottslighet ofte som lovovertrædelser, der begås af personer under 18 år, men grænsen kan variere fra land til land.

Ungdomsbrottslighed kan omfatte en bred vifte af forbrydelser, herunder mindre overtrædelser som skoletruerr eller graffiti, samt alvorligere forbrydelser som voldelige overfald, indbrud og narkotikamisbrug.

Det er vigtigt at bemærke, at ungdomsbrottslighet ofte behandles forskelligt fra voksenbrottslighed i retssystemet, med en større fokus på rehabilitering og sociale tjenester end på straf. Dette skyldes i høj grad den overvejende opfattelse af, at unge er i en udviklingsfase, hvor de kan være mere sårbare over for negative påvirkninger og have større muligheder for at ændre deres adfærd.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

I medicinen används termen "karaktär" ofta för att beskriva ett symtom eller ett sjukdomstillstånds kvalitativa aspekter, till exempel smärtans intensitet, varaktighet, frekvens och lokalisation. Det kan även användas för att beskriva speciella drag hos en sjukdom eller ett symptom som skiljer det från andra. Exempelvis kan man tala om "den plötsliga onsetten" (karaktären) hos en migränattack. Det är värt att notera att termen inte har någon officiell medicinsk definition och används därför något flytande beroende på kontext.

Temperament är ett begrepp inom psykologin och beteendevetenskapen som refererar till de grundläggande, ärftliga personlighetsdragen hos en individ. Temperamentet utvecklas under de första åren av livet och kan påverka hur en person reagerar på olika stimuli i miljön, såsom ljud, beröring, smak och lukt. Det finns flera olika teorier om temperaments typer, men en vanlig indelning är:

1. Easychild (lättfött barn): En typ av barn som tenderar att vara glad, tillgänglig och lättanpassad. De sover väl, äter bra och har regelbundna sömn- och matvanor.
2. Slow-to-warm-up (långsam på uppvärmning): En typ av barn som tenderar att vara mer reserverade, försiktiga och lite svårare att trösta när de är upprörda. De behöver tid på sig att vänja sig vid nya situationer och personer.
3. Difficult (svårtempererat): En typ av barn som tenderar att vara mer irriterade, besvärliga och svåra att trösta när de är upprörda. De kan ha svårt att sova och äta regelbundet och kan ha starkare reaktioner på negativa stimuli.

Det är värt att notera att temperament inte är detsamma som personlighet, men det kan påverka hur en persons personlighet utvecklas över tid. Temperamentsdrag kan också variera över tid och situationer, så det är inte alltid statiska eller fasta egenskaper hos en individ.

Rättspsykiatri är ett medicinskt specialområde som handlar om att utvärdera, behandla och försöka förebygga psykiatriska sjukdomar eller beteendeproblem hos personer som begått brott eller har risk att göra det. Rättspsykiatrin arbetar ofta i samarbete med rättsväsendet och socialtjänsten för att bedöma en persons psykiska hälsotillstånd och vad det innebär för deras brottslighet eller risk för brott. Rättspsykiatrin kan också vara involverad i att ge rättspsykiatriska utlåtanden till domstolar som behövs för att ta ställning till en persons skyldighetsfråga, straffmått eller behandlingsbehov.

'Psykoterapi' er en behandlingsmetode som fokuserer på å hjelpe personer med å forstå, håndtere og løse sine psykiske vanskeligheter og problemer. Det inkluderer ofte samtaler mellom terapeuten og den enkelte klienten, men kan også involvere andre teknikker som skriving, kroppsbevegelser eller arbeid med å endre oppførselshabitater.

Målet med psykoterapi er ofte å forbedre den enkeltes mentale helse og velbefindende, styrke selvopplevelsen og forbedre relasjonene til andre. Det kan hjelpe med å behandle en rekke forskjellige problemer som angst, depressjon, trauma, spisevansker, relasjonsproblemer og mer.

Det finnes mange forskjellige typer av psykoterapi, noen fokuserer mer på å forstå og bearbeide unbewusste konflikter (som psykoanalytisk terapi), mens andre fokuserer mer på å lære nye ferdigheter og endre oppførsel (som kognitiv-bhavningsterapi).

I all felleshet er psykoterapi en prosess som foregår over tid, og det kan være forskjellige antall sesjoner alt etter hvilken type terapi som blir brukt og hvor alvorlige problemerne er som blir behandlet.

Psykologiska modeller är teoretiska beskrivningar eller förklaringar av olika aspekter av mänskligt beteende och psyke. De utgör ett sätt att föreställa sig och förstå hur olika psykologiska processer, mekanismer och strukturer fungerar och interagerar med varandra samt med den omgivande miljön.

Det finns många olika typer av psykologiska modeller som fokuserar på olika aspekter av psyket, till exempel perception, lärande, minne, motivation, emotioner, personlighet och social interaktion. Några vanliga exempel på psykologiska modeller är:

1. Behaviorism: En radikal empiristisk teori som betonar observationen av objektivt observerbart beteende snarare än subjektiva mentala tillstånd. De viktigaste företrädarna för behaviorismen är John Watson, B.F. Skinner och Clark Hull.
2. Kognitiv psykologi: En teori som fokuserar på inre mentala processer såsom perception, uppmärksamhet, minne, tanke, lärande och problemlösning. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Jean Piaget, Ulric Neisser, George Miller och Herbert A. Simon.
3. Humanistisk psykologi: En teori som betonar individens potential till självförverkligande, fri vilja och personligt ansvar. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Viktor Frankl.
4. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala situationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Stanley Milgram, Muzafer Sherif och Philip Zimbardo.
5. Biopsykologi: En teori som undersöker de biologiska grunderna för beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för biopsykologi är James Gross, Robert Sapolsky och Jaak Panksepp.
6. Evolutionspsykologi: En teori som undersöker hur evolutionen har påverkat människans beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för evolutionspsykologi är Charles Darwin, Robert Trivers, Donald Symons och David Buss.
7. Psykoanalys: En teori som undersöker det omedvetna psyket och dess påverkan på beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för psykoanalys är Sigmund Freud, Carl Jung, Alfred Adler och Melanie Klein.
8. Gestaltpsykologi: En teori som undersöker hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning. De viktigaste företrädarna för gestaltpsykologi är Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka.
9. Humanistisk psykologi: En teori som undersöker människans potential och möjligheter till personlig utveckling. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Rollo May.
10. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker hur människan bearbetar information och lär sig. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, Jean Piaget och Noam Chomsky.
11. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala sammanhang. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
12. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker hur människan utvecklas från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
13. Personlighetspsykologi: En teori som undersöker människans personlighet och karaktär. De viktigaste företrädarna för personlighetspsykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Hans Eysenck.
14. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa och sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Rogers och Aaron Beck.
15. Neuropsykologi: En teori som undersöker hur människans nervsystem påverkar hennes beteende och tankeprocesser. De viktigaste företrädarna för neuropsykologi är Norman Geschwind, Brenda Milner och Antonio Damasio.
16. Socialpsykologi: En teori som undersöker människors sociala interaktioner och relationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
17. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker människans utveckling från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
18. Djurpsykologi: En teori som undersöker djurs beteende, kognition och emotioner. De viktigaste företrädarna för djurpsykologi är Konrad Lorenz, Nikolaas Tinbergen och Jane Goodall.
19. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker människans tankeprocesser, perception, minne och lärande. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, George Miller och Jean Piaget.
20. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa, diagnos och behandling av psykiska sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Aaron T. Beck.

Ett behandlingshem för missbrukare, även kallat ett drog- eller alkoholbehandlingshem, är en typ av medicinskt facilitet som erbjuder professionell vård och behandling för personer som lider av substance use disorder (SUD), även känt som missbruk eller beroende.

Definitionen av ett behandlingshem för missbrukare kan variera något beroende på land och region, men i allmänhet erbjuder de en strukturerad miljö där individerna kan få professionell hjälp att hantera sitt missbruk och lära sig livskvalitet utan droger eller alkohol. Behandlingshem för missbrukare kan erbjuda en rad olika behandlingsmetoder, inklusive medicinsk övervakning, psykiatrisk vård, terapi, gruppsamtal, livsstilsrådgivning och andra stödjande tjänster.

Målet med behandlingen är att hjälpa individerna att uppnå och underhålla en drogfri livsstil, förbättra deras mentala och fysiska hälsa, och återställa funktionella förmågor i samhället. Vårdprogrammen på behandlingshemmet kan variera i längd från kortvariga uppehåll till långsiktiga boenden, beroende på individens specifika behov och situation.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

En impulskontrollstörning (ICD-10: F63) är ett mentalt tillstånd där en person har svårigheter att motstå impulser, drifter eller kortsiktiga begär som är potentiellt skadliga för sig själv eller andra. Personer med impulskontrollstörningar upplever ofta en ökad spänning eller affekt just innan de agerar på ett impulsivt sätt, och efteråt kan känna lättnad, nöje eller tillfredsställelse.

Exempel på impulskontrollstörningar inkluderar:

1. Kleptomaní: en svårighet att motstå stöldimpulser, trots att det inte behövs och/eller det finns inga ekonomiska fördelar med att stjäla.
2. Pyromani: en svårighet att motstå impulsen att tända eld eller orsaka brand.
3. Sexuella impulskontrollstörningar, inklusive exhibitionism och sexuell tvångsmissbruk.
4. Trichotillomani: en svårighet att motstå impulsen att rycka ut hårstrån eller övriga kroppsbehåringar.
5. Patologiskt spelande (spelberoende): en svårighet att kontrollera impulserna att spela och satsa pengar, trots negativa konsekvenser.
6. Intermittent explosiv disorder: upprepade episoder av aggression eller våld som inte är föregånget av provocerande handlingar från andra, och som inte kan förklaras av annan psykiatrisk eller neurologisk störning.

Det är värt att notera att impulskontrollstörningar skiljer sig från tvångssyndrom (ICD-10: F42), där en person upplever tvångsmässiga tankar och handlingar som de inte kan motstå, men som de inte heller njuter av. I impulskontrollstörningarna däremot, upplever personen ofta en viss tillfredsställelse eller lättnad under eller omedelbart efter att ha genomfört handlingen.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

Psykometri (engelska: psychometrics) är en gren inom psykologin som handlar om metoder för att mäta och bedöma olika psykiska fenomen, såsom intelligenstest, personlighetstest och intressegrupperingar. Det inkluderar studiet av pålitligheten (reliabilitet), validiteten och normerna för dessa tester, samt statistiska metoder för att analysera data från dem. Psykometri används ofta inom klinisk psykologi, utbildningspsykologi, arbets- och organisationspsykologi och socialpsykologi.

Självmordsförsök definieras som en handling där någon utför ett beteende med avsikt att dö, men överlever. Det kan innebära olika slags handlingar beroende på individuella förhållanden, men ofta är det kopplat till självskada eller att ta in livsfarliga substanser. Självmordsförsök bör ses som en kris-situation och behöver tas mycket allvarligt, eftersom de ofta är ett tecken på underliggande psykisk ohälsa och ökar risken för framtida fullbordade självmord.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

'Personliga relationer' är ett samlingsbegrepp för de sociala band och kontakter som en individ har med andra individer i sin omgivning. Dessa relationer kan variera i styrka, art och intensitet och kan omfatta allt från familjemedlemmar, vänner och romantiska partners till arbetskollegor och bekanta.

Personliga relationer kan ha en stor inverkan på individens psykiska och fysiska hälsa och välbefinnande. De kan erbjuda stöd, trygghet, meningsfull interaktion och en känsla av tillhörighet. Samtidigt kan negativa personliga relationer leda till stress, isolation och andra hälsoproblem.

Det är viktigt att notera att personliga relationer kan se olika ut beroende på kulturell, social och individuell kontext. Värden, normer och förväntningar kan variera, vilket kan påverka hur relationer upprättas, underhålls och avslutas.