Utbuktning på någon del av bukaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går nedåt från mellangärdet.
Utbuktning på kroppspulsådern.
Blåsa eller säckliknande utbuktning på en artär(artärbråck), ven(åderbråck, venbråck, varicer) eller hjärtat pga utvidgning av kärlväggen.
Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).
Utbuktning på någon del av bröstaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går från aortabågen till mellangärdet.
Bristning i aortavävnaden. Kan vara aneurysmbristning eller bristning till följd av fysiskt våld.
Aneurysm uppkommet till följd av förekomst av mikroorganismer i kärlväggen, eller infektion i redan befintliga arteriosklerotiska aneurysm.
Kirurgisk infällning av syntetiskt eller biologiskt material som ersättning för eller reparation av skadade eller sjuka blodkärl.
Den del av kroppspulsådern som går mellan diafragman och delningen i de två ljumskartärerna.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
Radiologisk undersökning av kroppspulsådern och dess förgreningar med hjälp av kontrastmedel.
Särande av artärväggen pga blödning igenom kärlväggens inre hinnor och ut mellan kärlväggens olika skikt. Vanligast i aortan.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.
Aneurysmbildning i de gemensamma, inre eller yttre höftartärerna.
Utvidgning av en del av hjärtkammarens vägg, oftast den vänstra, eller, sällan, en säckformad utbuktning genom väggen (falskt hjärtbråck). Tillståndet följer vanligtvis på en hjärtinfarkt, men även andra orsaker, som t ex bakteriell endokardit eller fysisk skada, har beskrivits.
Endovascular procedures are minimally invasive medical treatments that involve accessing and repairing blood vessels or other internal structures through small incisions or punctures, typically in the groin area. A thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessel and guided to the treatment site using imaging technology such as X-ray or ultrasound. Once in place, various devices such as stents, coils, or balloons can be deployed through the catheter to repair or block off damaged vessels, restore blood flow, or remove clots. Endovascular procedures are commonly used to treat conditions such as aneurysms, stroke, peripheral artery disease, and tumors.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.
I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.
Bråck på ett av hjärtats kranskärl. Kranskärlsartärbråck är sällan medfödda, utan uppkommer som regel till följd av ateroskleros (åderförkalkning), inflammationer eller förekomst av fistel.
Inflammation i kroppspulsåderns vägg.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Ett aneurysm där hela kärlväggen är skadad och blödningen begränsas av omgivande vävnad, eventuellt med bildande av en säck som står i förbindelse med artär eller hjärta.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
I prosthetics, a "prosthetic construction" typically refers to the artificial limb or body part that is created to replace a missing or damaged one. This construction is designed to replicate the function and, in some cases, the appearance of the original body part as closely as possible. It is usually composed of various materials such as plastics, carbon fiber, and metal, and is custom-made to fit the individual's specific needs and anatomy. The prosthetic construction may include components like joints, hinges, or motors to help restore mobility and independence for the person.
En endoleak definieras som kontinuerlig blodflöde inom lumen (hålan) av en endoprotes, en typ av medicinsk implantat använt för behandling av abdominal aortaaneurysm (dilatering eller utbulning av den del av aortan som går genom buken). Endoleaken orsakas vanligtvis av en defekt eller skada i protesen, vilket kan leda till att blod fortsätter att strömma in i aneurysmsäckens omgivande vävnad. Detta kan öka risken för att aneurysman kommer att expandera eller rappa, och därmed ökar risken för allvarliga komplikationer som ruptur (spricka) av aneurysman.
Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.
Kirurgiska operationer som kan senareläggas eller inte genomföras alls utan fara för patienten. Hit hör ingrepp för att avhjälpa icke livshotande medicinska problem eller tillstånd som ger psykisk stress eller leder till ev. annan risk för patienten, som t ex kosmetisk kirurgi eller sterilisering.
Någon av de båda, stora artärer som utgår från bukaortan. De försörjer höftpartiet, bukväggen och benen med blod.
Metod att avbilda blodkärl genom att från en bild av vävnad med kärlkontrastmedel subtrahera en bakgrundsbild av vävnaden. Bakgrunden utgörs av en digitaliserad bild gjord strax innan kontrastmedel tillförs. Det slutliga angiogrammet blir en högkontrastbild av kärlet, beroende på varierande absorption av röntgenstrålar i olika vävnader.
Polyethylene terephthalate (PET) is a type of polyester that is widely used in the manufacturing of plastic products, including bottles for beverages and food containers. It is known for its strength, durability, and resistance to heat. PET is also recyclable and has the number "1" inside the triangular recycling symbol molded into the bottom or side of the container. In a medical context, PET may also refer to a type of imaging study called positron emission tomography (PET scan), which uses a radioactive tracer that is often bound to a type of PET, such as fluorodeoxyglucose (FDG), to produce detailed images of the body's internal structures and functions.
Endovaskulär rekonstruktion av en artär, vilket kan innebära avlägsnande av ateromatösa plack och/eller endotelhinnor, samt enkel vidgning. Detta förfarande med kateterteknik skall skiljas från endart erektomi, som är kirurgisk rekonstruktion.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.
En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen, och transporterar bort avfallsprodukter såsom urinämnen från njuren tillbaka till hjärtat.
Tillstånd hos en anatomisk struktur, kännetecknat av onormal utvidgning.
"Pancreatic elastase" refers to an enzyme that is produced and released by the pancreas, one of several digestive enzymes that help break down food in the small intestine. Specifically, pancreatic elastase helps digest proteins by breaking down the elastic fibers that are found in connective tissue. It is often measured in stool samples as a way to assess exocrine pancreatic function, since low levels of pancreatic elastase in the stool can indicate impaired digestion and possible pancreatic disease.
I en enkel medicinsk definition, betyder "proteslossning" (engelska: prosthesis evacuation) att ta bort en protes, som är en konstgjord ersättning för en kroppsdel eller -funktion. Detta kan till exempel ske om en protes blir infekterad, inte fungerar korrekt eller orsakar obehag.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
Bristning eller bråck i den försvagade, utbuktande kärlväggen vid ett aneurysm.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
En onormal förbindelse mellan två eller fler artärer, eller mellan en artär och en ven.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den stora blodkärlen som löper från hjärtat och förser kroppen med syresatt blod. Detta kan inkludera aortaaneurysm (en utbuktning eller förstoring av aortaväggen), aortadissektion (en rätt avskiljande skada på aortaväggens innersta lager) och aortit (inflammation i aortaväggen). Aortasjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt.
Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.
Ett främmande föremåls vandring från ursprungsplatsen till annan plats i kroppen.
Den artär som försörjer nästan hela vänstra hälften av tjocktarmens tvärgående del, hela nedåtgående delen, sigmoideus och större delen av ändtarmen. Den är mindre än den övre tarmkäxartären och utgår från en punkt på aortan ovanför dennes delning i de stora höftartärerna.
Kirurgiskt anlagd förbindelse eller shunt mellan kanaler, rör eller kärl. Den kan göras ända mot ända, ända mot sida, sida mot ända, eller sida mot sida.
'Dubbelsidig förlamning' (eng. 'bilateral paralysis') är en medicinsk term som betecknar fullständig eller delvis muskelfunktionsförlust på båda sidor av kroppen, vanligtvis i extremiteter som armar och ben, men kan även drabba andra muskelgrupper.
Ryggmärgsischemi (transsection or transaction of the spinal cord) är en skada eller snitt som delar spinal corden i två delar, vilket kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under den nivå där skadan inträffat.
Onormal förbindelse med matstrupen.
Den pulsåder som utgår från bukaortan och efter en kort sträcka delar sig i vänstra magsäcksartären och lever- och mjältartärerna.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Patientval, eller patientvald, refererar till den process där patienten aktivt deltar och har inflytande över de vård- och behandlingsbeslut som rör deras eget hälsotillstånd och välbefinnande. Det innebär att patienten får information, stöd och möjlighet att uttrycka sina preferenser, önskemål och behov, samt att dessa tas i beaktande när vårdpersonalen utformar en personligad vård- och behandlingsplan. Patientval är en central del av patientcentrerad vård och en grundläggande rättighet för varje patient, som strävar efter att främja autonomi, aktiv deltagande och individuell anpassning i sjukvården.
Ett stort blodkärl som försörjer hela tunntarmen utom den övre delen av tolvfingertarmen. Det förser även blindtarmen, den uppåtgående tjocktarmen och halva tvärgående tjocktarmen med blod. Artären utgår från aortans främre yta, under bukartären, i nivå med den första ländryggskotan.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att radiologiska procedurer används för att behandla sjukdomar och skador i kroppen, istället för att endast göra diagnoser. Detta kan involvera att läkare injicerar kontrasteringsmedel eller läkemedel, placerar stents eller katetrar, eller använder termisk ablation (till exempel radiofrekvensablation) för att behandla patienter under fluoroskopi, CT eller MRI-guide. Syftet är att ge patienter minnläkarvård och förebygga, lindra eller bota sjukdomar och skador på ett säkert och effektivt sätt.
Ett endopeptidas som strukturellt liknar gelatinas A. Det bryter ned gelatin typ I och V och kollagen typ IV och V. EC 3.4.24.35.
Statistiskt mått på frekvens av och orsak till dödsfall bland sjukhuspatienter.
"Ballontilltäpning är en invasiv medicinsk procedur där en slapp, inflad ballong kopplas till en kateter och införs in i ett blodkärl för att stänga av blodflödet till ett specifikt område, antingen för att kontrollera blödning eller för att underlätta suturering under operation."
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Parapares är en medicinsk term som betyder oförmåga att fullt ut kontrollera och röra benen, vanligen på grund av en skada eller sjukdom i ryggmärgen eller nerverna i ländryggraden. Parapares är ofta symmetrisk, vilket innebär att båda benen är drabbade i ungefär lika hög grad. Termen är relaterad till, men skiljer sig från, paraplegi, där det saknas all känsel och rörelseförmåga i benen.
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som är känt för sin extrema slitagesvårighet, låga friktion och goda isolerande egenskaper. Det används ofta inom medicinsk teknik som beläggning på katetrar och andra medicinska instrument samt i till exempel ortopedisk kirurgi för att reducera friktionen mellan implantat och benvävnad.
Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.
Den tid en patient är inlagd på sjukhus eller annan vårdinrättning.
"Skinkor är en grupp av kräldjur som kännetecknas byggnadsvis av ett långsträckt, strömlinjeformat, och smalt kroppsformat, med fyra extremiteter beväpnade med klor, och ett tungmönster som består av en rad av ögonlika sköldar som löper längs kroppens mittlinje."
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
"Spiraltomografi, även känt som helix-CT eller spiralcomputert tomografi (SCT), är en typ av datortomografi (CT) där patienten rör sig kontinuerligt genom den röntgenstrålande tuben medan det sker en kontinuerlig uppsättning av skiktvisa avbildningar. Detta möjliggör en snabb, kontinuerlig och detaljerad visualisering av kroppsstrukturer, vanligtvis använd för att undersöka lungsjukdomar, abdominella sjukdomar och trauma."
Anatomisk missbildning i form av passage mellan olika delar av tarmen eller mellan tarm och annat organ. Yttre tarmfistel har förbindelse med huden (enterokutan fistel). Inre tarmfistel kan utgöra förbindelse med ett antall olika organ, som t ex magsäcken (gastrokolisk fistel), gallgångarna (kolecystoduodenal fistel), eller urinblåsan (kolovesikal fistel). Till riskfaktorerna hör inflammatoriska förlopp, cancer, strålbehandling och misslyckade kirurgiska ingrepp (behandlingsfel).
"Elastisk vävnad är en typ av bindväv som består av speciella proteiner, såsom elastin och kolagen, vilka ger vävnaden förmågan att sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form efter deformation."
'Survival Rate' refererer til sandsynligheden for, at patienter overlever en bestemt sygdom eller tilstand over en given periode. Den kan beregnes på forskellige måder alt efter konteksten, men oftest angives den som den procentuelle andel af patienter, der er i live et år (eller flere) efter diagnosen. Survival rate kan være et vigtigt mål for effektiviteten af behandlinger og for at forstå udfaldet for forskellige sygdomme.
Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.
'Sammandragning' är inom medicinen ett tillstånd där lungorna inte fullständigt expanderar, vilket orsakas av en abnorm contraction eller förkortning av musklerna och vävnaderna i thoraxväggen och/eller diafragen.
Arteria cerebri anterior. Artär som utgörs av den inre halspulsåderns förgrening och försörjer svanskärnan (nucleus caudatus), den inre kapseln (capsula interna), putamen, de septala kärnorna, gördelv indlingen (gyrus cinguli), frontallobens och parietallobens ytor.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Ett utsöndrat endopeptidas som är homologt med interstitiellt kollagenas, men med en extra, fibronektinliknande domän. EC 3.4.24.24.
Strukturerade samlingar av dokument, med standardiserade format och innehåll, som lagras i någon maskinläsbar form.
Onormal förbindelse mellan en artär och en ven.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
Operationsmetoder för undvikande av invasiv kirurgi till förmån för sluten eller lokal kirurgi. De innebär bruk av laparoskopiska instrument och fjärrkontrollerade instrument med direktobservation av operationsområdet genom ett endoskop eller liknande anordning. Tack vare minskad skadeomfattning med minimalt invasiv kirurgi kan långa sjukhusvistelser undvikas.
En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.
Kirurgiskt ingrepp via snitt genom bukväggen.
Sjukdomstillstånd med helt eller delvis tilltäppta artärer, så att blodflödet genom dem hindras.
Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.
Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.
Graden av öppenhet i blodkärl.
CaCl2. Kalciumsalt i form av vita, hårda korn. Det ges intravenöst som kalciumkomplement, har använts som urindrivande och försurnande medel, och för att kontrollera blödningen vid tillstånd som purpu ra, tarmblödning och mindrer, spridda blödningar. Det används också som motgift vid magnesiumförgiftning, då det ges intravenöst.
I medicinsk kontext, refererar "platina" vanligtvis till användning av platinacomplex inom cancerbehandling. Ett exempel är Cisplatin, som är ett känt cytostatiskt läkemedel som används för att behandla flera olika typer av cancer, såsom livmoderhalscancer, testikelcancer och äldre former av lungcancer. Platina-baserade läkemedel fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och kan leda till cellsdöd.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Loeys-Dietz Syndrome (LDS) is a genetic connective tissue disorder characterized by the malformation of blood vessels and skeletal system abnormalities. It is caused by mutations in genes involved in the transforming growth factor beta (TGF-β) pathway, leading to an increased risk of arterial aneurysms and dissections, as well as other features such as hypertelorism, cleft palate, bifid uvula, and joint laxity. The syndrome is often associated with a high mortality rate due to the complications related to vascular problems. Early diagnosis and management of the condition are crucial for improving patient outcomes.
Reimplantation är en medicinsk procedur där ett kroppsdel, oftast en lem, återförs och fästs tillbaka på sin ursprungliga plats efter att ha blivit avlägsnad eller skiljt från kroppen. Detta kan ske som en del av behandlingen för olika medicinska tillstånd, såsom trauma, tumörer eller medfött missbildningar. Reimplantationen utförs vanligtvis av en kirurg specialiserad på transplantationskirurgi och kan involvera att återansluta blodkärl, nerver, muskler och senor för att återställa funktionen i den drabbade lemmen.
Retroperitoneal fibrosis is a rare and progressive condition characterized by the abnormal growth of fibrous tissue in the retroperitoneal space, which is the area behind the peritoneum (the lining that covers the abdominal cavity). This fibrous tissue can encase and compress vital structures such as the ureters, blood vessels, and nerves, leading to various symptoms. The cause of retroperitoneal fibrosis is often idiopathic, but it can also be associated with certain medical conditions or medications. Treatment typically involves a combination of medication (such as corticosteroids and immunosuppressants) and surgical intervention to relieve the compression on affected structures.
I en enda mening kan "retreatment" inom medicinen definieras som en återkommande behandling eller omförvaring av en patient som redan har genomgått en tidigare behandling för samma sjukdom eller tillstånd. Detta kan ske när den initiala behandlingen inte har gett önskad effekt, om sjukdomen har återvänt eller förvärrats, eller om det uppstår nya komplikationer. Retreatment kan involvera samma typ av behandling som den första gången eller en annan behandlingsmetod beroende på individuella omständigheter och rekommendationer från vårdpersonal och specialistexperter.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Första hjälpen eller annat omedelbart ingripande vid olycksfall eller medicinska tillstånd som kräver akut behandling innan adekvat medicinsk eller kirurgisk vård finns att tillgå.
Den nyckelbenartären (latin: Arteria subclavia) är en stor blodkärl som försörjer huvud och övre extremiteter med syre- och näringsriktig blod från hjärtat.
Den största grenen av bukartärstammen, med spridning till mjälten, bukspottkörteln, magen och det större bukhinnenätet.
I medicine är en trycktransducer ett enhet som konverterar mekanisk tryckkraft till en elektrisk signal, används vanligtvis för att mäta blodtryck eller andra vätskepressurer inom kroppen.
"Tolvfingertarmens sjukdomar" refererar till ett brett spektrum av medfödda eller förvärvade tillstånd som drabbar tolvfingertarmen (duodenum), den första delen av tunntarmen. Dessa sjukdomar kan variera från strukturella abnormaliteter, funktionella störningar, till inflammatoriska eller infektionsrelaterade tillstånd. Exempel på tolvfingertarmens sjukdomar inkluderar Crohns sjukdom, celiaki, duodenit, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), Zöllinger-Ellison-syndrom och Meckels divertikel, samt anatomiska avvikelser som duodenalstenos och duodenalulcus.
Situationer eller tillstånd där det föreligger stor risk för invalidiserande eller omedelbart livshotande följder, eller som kräver första hjälpeninsats eller annat omedelbart ingripande.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
"Preoperativa vård" refererar till den systematiska och omfattande utvärderingen, diagnostiken och behandlingen av en patient inför en planerad operation, med syfte att uppnå optimal kroppslig status och minska perioperativa komplikationer.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Fortsättningen på den subklavikulära (under nyckelbenet belägna) artären; den är fördelad över armen, armhålan, bröstet och skuldran.
"Sinus aortae" är en medicinsk term som refererar till den utbuktning (sinus) på ascendenta aortan, den initiala delen av aortan som löper uppifrån och ut från vänster kammare i hjärtat. Denna sinus innehåller pacemakerceller som kan bidra till hjärtats elektriska aktivitet.
Ett syntetiskt tetracyklinderivat med liknande antimikrobiell verkan. Djurförsök visar att det ger mindre missfärgning av tänderna än andra tetracykliner. I vissa områden används det för behandling av klorokinresistent falciparummalaria.
'Vascular grafting' är ett medicinskt ingrepp där man ersätter en defekt eller skadad blodkärl med ett konstgjort eller biologiskt material, för att återställa blodflödet och underlätta läketillståndet. Detta används ofta vid operationer för att behandla sjukdomar som arterioskleros, endocardit, aneurysm eller trauma till blodkärlen. Vid ett vascular grafting-ingrepp kan både artärer och vener ersättas, beroende på patientens behov.
Förlust av blod i samband med kirurgiska ingrepp.
De stora inre organen i någon av kroppens tre stora kroppshålor, särskilt i bukhålan.
Den första grenen av nyckelbensartären, med utbredning till nackmusklerna, ryggkotorna, ryggmärgen, lillhjärnan och inre delarna av hjärnan.
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
Hämmat blodflöde genom ett organ eller en vävnad till följd av sjuklig sammandragning eller blockering av blodkärlen, eller avsaknad av blodcirkulation.
Kaplan-Meier estimate is a statistical method used to calculate the survival probability over time in medical research, taking into account censoring and the occurrence of events. It provides a graphical representation of the survival function, which illustrates the proportion of subjects in a study cohort who are still alive or free from a specific event (such as disease progression or recurrence) at different time points. The Kaplan-Meier estimate is particularly useful when analyzing time-to-event data and helps researchers evaluate the effectiveness of treatments, interventions, or prognostic factors in patient outcomes.
"Radiobildtolkning, datorstödd" refererar till användandet av datorbaserad teknik för att tolka och analysera medicinska bilder, såsom röntgen, CT-scanning eller MRI, med syfte att underlätta diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador. Detta kan involvera automatiserade algoritmer för att identifiera och markera anatomiska strukturer, läsa av signaler och avbilda information, eller datorstödd assistans för radiodiagnostiker att tolka bilddata mer effektivt och precisely.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
De artärer som förser hjärnbarken med blod.
Retroperitonealt rum är en anatomisk term som refererar till det område bakom bukhinnan (peritoneum) där också flera vitala organsystem finns placerade, såsom levern, magsäcken, nedre delen av tarmarna, urinblåsan och bägge njurarna. Det retroperitoneala rummet kan delas in i flera kompartment eller fascier, inklusive parietal fascia, visceral fascia och prevertebralt fascia, vilka hjälper till att hålla organen på plats och skydda dem.
Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.
En familj zinkberoende metalloendopeptidaser som medverkar till nedbrytningen av komponenter i den extracellulära matrisen. EC 3.4.24.-.
Kirurgiska ingrepp i hjärta eller blodkärl.
Onormal förbindelse mellan två inre organ eller mellan ett organ och kroppsytan.
Kampanjer organiserade i tidsinternvall för undersökning av stora folkgrupper i syfte att upptäcka sjukdom.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Borttagning av implantat eller protes.
Kirurgiska specialiteter är inom sjukvården områden av expertis och träning som fokuserar på specifika delar av kroppen eller typer av sjukdomar, där specialistläkare utför kirurgiska ingrepp för att behandla eller reparera skador, korrigera missbildningar eller förhindra, lindra eller bota sjukdomar.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Den bakre hjärnartären, även känd som vertebralartären eller basilarartären, är en blodkärl som förser hjärnbarken och hjärnan med syre- och näringsriktig blod, främst till den bakre delen av hjärnan inklusive cerebellum och brainstem.
Survival analysis är en statistisk metod för att analysera och förutsäga tiden till ett specifikt händelseutfall, vanligtvis relaterat till dödlighet eller rekurrens av en sjukdom, baserat på tidskorrelerade data.
Sammandragning eller åtsnörpning av kroppspulsådern mellan bågen och den nedstigande delen (descendens).
Fortsättningen på lårbensartären som genomkorsar knävecksgropen. Den delar sig i den främre och den bakre skenbensartären.
Ultraljudsteknik som utnyttjar Dopplereffekten i kombination med realtidsbildanalys. Realtidsbilden fås fram genom snabb förflyttning av ultraljudsstrålen. Fördelen med denna teknik är att Dopplerförändringen (frekvensskillnaden mellan utsänd och reflekterad ljudstråle) möjliggör mätning av flödeshastighet.
Insättande av kateter i en perifer artär eller ven eller luftväg fäör diagnostiska eller terapeutiska ändamål.
Syfilis, kardiovaskulär, refererar till de skadliga effekterna på det kardiovaskulära systemet som kan uppstå som en komplikation av den sexuellt överförbara infektionen syfilis, orsakad av bacterien Treponema pallidum, om den lämnas obehandlad under ett längre tid.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Vårdinsatser under pågående kirurgiskt ingrepp. Häri ingår övervakning, vätsketerapi, medicinering, transfusioner, narkos, röntgen och laboratorietester.
En nedsatt njurfunktion definieras som när njurarnas förmåga att filtrera blod, absorbera vatten och elektrolyter, sekretion av ämnen och producera urin är nedsatt, vilket kan leda till påverkan på vätske- och elektrolytbalansen samt elimineringen av avfallsprodukter i kroppen.
Den artär som bildas där högra och vänstra ryggradsartärerna förenar sig. Den sträcker sig från den nedre till den övre avgränsningen av pons, där den förgrenar sig i de båda bakre hjärnartärerna.
Arteriosklerose är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på påväxt av fett, kalk och fibros material i medial lagret av arterioväggen, vilket orsakar hårdning och förträngning av arterierna.
Sällsynt kronisk inflammation som omfattar de små blodkärlen. Orsaken är okänd, och den kännetecknas av slemhinne- och hudsår i munnen och på könsorganen och uveit med hypopyon (varbildning). Den neur ookulära formen kan leda till blindhet och döden. Också synovit, tromboflebit, magsår, näthinnevaskulit och optisk atrofi kan uppträda.
Blockering av flödet i biologiska eller konstgjorda kärltransplantat.
Undersökning av insidan av blodkärl med mikrooptiska metoder (fiberoptik).
I medicinen refererer oddsquot (odds ratio) til et mål for den relative forekomstforskjellen av et utfall mellom to grupper. Det er beregnes ved å dividere sannsynligheten for at et utfall skjer i den ene gruppen med sannsynligheten for at det samme utfallet skjer i den andre gruppen. Dette gir en kvot som kan tolkes som den relative økningen eller minskingen av risikoen for et utfall i den ene gruppen i forhold til den andre.
Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.
En kärlkrans vid skallbasen, bestående av den inre halsartären (arteria carotis interna), de proximala delarna av den främre, mittersta och bakre hjärnartären (arteria basilaris), den främre kommunice rande artären och de bakre kommunicerande artärerna.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
Kirurgiska ingrepp utförda med hjälp av mikroskop.
Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.
Avledning av blodflödet från lungvenerna direkt till kroppspulsådern, varvid vänster förmak och vänster kammare kringgås. Detta är en tillfällig åtgärd som normalt vidtas för att underlätta andra kirurgiska ingrepp.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Eliminering av existerande eller tänkbara risker förknippade med bruk av utrustning.
Tuberkulos i hjärtat, perikardiet eller blodkärlen.
Blandningar av olika metaller i varierande proportioner.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
De kostnader ett sjukhus har för sin vårdgivande verksamhet. Kostnaden per patientfall baseras dels på direkta vårdkostnader plus en andel av de fastra kostnaderna för administration, personal, lokaler, utrustning osv. Sjukhuskostnaderna är en avgörande faktor vid fastställande av sjukhus-/patientavgifter.
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Den första och största artären att grena av från aortabågen. Den försörjer huvudets och halsens högersida samt högerarmen med blod.
Mikrokirurgisk revaskularisering (återställande av blodkärl) i syfte att förbättra den intrakraniella cirkulationen. Det innebär vanligen att det yttre blodomloppet kopplas ihop med det innanför skall benet, men också eventuell extrakraniell revaskularisering (dvs subklavikulär-vertebralartärbypass; subklavikulär-carotis externa bypass). Detta görs genom sammankoppling av två artärer (direkt anasto mos) eller genom autolog transplantation av kärlrik vävnad till hjärnans yta.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Ett utsöndrat matrixmetalloproteinas (metalloelastas; makrofagelastas; MMP-12) som produceras i höga halter av makrofager och kan ha betydelse i samband med inflammation och sårläkning. EC 3.4.24.65.
Ett akut, mukokutant febertillstånd med svullna halskörtlar hos barn. De viktigaste symtomen är feber, stas i ögats bindhinna, mörkröda läppar och munhåla, utstående tungpapiller och ödem eller rodnad på extremiteterna.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Torakotomi är ett chirurgiskt ingrepp där man öppnar thorax (brösthålan) genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av bröstet. Detta görs vanligen för att tillgängliggöra lungan eller andra strukturer inne i thorax för operation. Torakotomin kan användas för att behandla en rad olika patologiska tillstånd, såsom lungcancer, emfysem, pneumotorax, kirurgisk dränering av pleurahråvan och andra lungsjukdomar som kräver direkt tillgång till strukturerna inne i thorax. Efter torakotomin placeras ofta en dränerage tub inne i thorax för att förebygga komplikationer såsom pneumothorax eller hemotorax (luft- eller blodinsamlingar i pleurahråvan). Torakotomin utförs vanligen under allmänbedövning och kan
Medicinskt kan 'protesrelaterade infektioner' definieras som infektioner som utvecklas som en komplikation till användandet av en protes, såsom en ortopedisk protes eller en kateter. Dessa infektioner kan orsakas av bakterier, virus eller svampar och kan drabba olika delar av kroppen beroende på vilken typ av protes som används. Exempel på protesrelaterade infektioner inkluderar lunginfektioner orsakade av andningsmaskproteser, blasinfectioner orsakade av urinkateter och infektioner i ben- eller kärlproteser. Symptomen på protesrelaterade infektioner kan variera beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera feber, trötthet, smärta och sår vid protesens ingång. Behandlingen av protesrelaterade infektioner består ofta av antibiot
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Aortaklaffinsufficiens är ett hjärtklaffsrelaterat sjukdomstillstånd där aortaklappen, som är belägen mellan det övre kammaren (vänster förmak) och det nedre kammaren (vänstra kammar) i hjärtat, inte sluter tätt under slagningar, vilket orsakar en oregelbunden bakflöde av blod från vänstra kammar till vänster förmak. Detta kan leda till symtom som trötthet, andfåddhet och ödem.
Inflammation i tjocktarmen till följd av akuta, ischemiska förändringar.
Tredimensionella avbildniingar av anatomiska strukturer. Modeller kan användas i stället för hela djur eller organismer för undervisning, övningar och studier.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Systemische inflammatoriska responssyndrom (SIRS) är ett tillstånd som kännetecknas av systemisk inflammation orsakad av en infektion eller annan skada på kroppen, såsom trauma, operationskomplikationer eller immunologiska sjukdomar. SIRS definieras som när minst två av följande kriterier är uppfyllda:
En vertebralisdissektion är en sällsynt medicinsk tillstånd där det uppstår en skada eller en tearing (dissektion) i arterien som förser halsryggen med blod, nämligen den vänstra och/eller högra vertebralartérien. Denna skada kan orsaka att blod samlas in under artärväggen, vilket kan komprimerar artären och leda till en minskad blodflöde till hjärnan. Vertebralisdissektion kan vara associerad med stark smärta i halsen, huvudvärk, svårigheter att svälja, sluddrighet eller svaghet i ansiktet, armarna eller benen, och i värsta fall till stroke. Det kan vara orsakat av trauma, men i många fall är orsaken okänd.
Den postoperativa perioden är tiden direkt efter en operation när patienten är under övervakning och behandling för att underlätta gen Recovery, minska smärta och minska komplikationer. Den kan variera i längd beroende på typ av operation och individuell hälsotillstånd.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
Blödning ut i karotis kärlvägg, varvid innerhinnan skiljs från de yttre skikten och ett aneurysm uppstår. Detta förlopp kan leda till komplikationer av tromboembolism, som t ex hjärninfarkt. Dissekere ande aneurysm kan uppkomma spontant eller efter skallskada, halsskada eller i sällsynta fall i samband med våldsam hosta.
I en medicinsk kontext kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt och ordnat register över viktig information, ofta relaterad till en specifik patient, forskningsstudie eller population. Exempel på medicinska register inkluderar:
Manlighet eller kvinnlighet som en bidragande faktor för erhållande av ett resultat. Könsfaktorn kan ha samband med orsaken till eller effekten av en omständighet. Begreppet används för förhållanden avseende såväl människor som djur, men måste särskiljas från könskarakteristika, som är anatomiska eller fysiologiska könsmanifestationer, och från könsfördelning, som är antalet individer av han- och honkön under givna omständigheter.
De två pulsådror som försörjer huvud och hals med blod. De leder uppåt i halsen, en på varje sida, och i nivå med sköldbrosket delar var och en av dem sig i två grenar, den yttre (arteria carotis exte rna) och den inre (arteria carotis interna) halspulsådern.
'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Mechanical thrombosis är en procedur där blodpropp (thrombus) tas bort med hjälp av mekaniska metoder, istället för att använda mediciner som t.ex. trombolytika. Detta kan göras med hjälp av speciella instrument som exempelvis en sond (kateter) med en liten spiralformad skruv (till exempel AngioJet eller Possis) som vrids runt i blodproppen för att fragmentera och suga upp den. Andra metoder inkluderar användning av ultraljudsvibration (EKOSonic), trombassistent (FlowTriever) eller manuell aspiration (Penumbra).
Perifera kärlsjukdomar (PKS) är en samlingsbegrepp för sjukdomar som primärt beror på skada eller funktionsnedsättning i de små och medelstora blodkärlen utanför hjärtat och hjärnan.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
En psoasabscess är en abscess, det vill säga en encapsulering av infektionsmassor och vätska, som bildats i muskeln iliopsoas, vilket är en muskel i bukhålan som hjälper till att flexera höften. Psoasabscesser kan vara primära eller sekundära, beroende på om de orsakas av en direkt infektion i muskeln eller om de uppstår som en komplikation till en annan infektion någonstans i kroppen. Symptomen på en psoasabscess kan inkludera smärta i låret eller magen, feber och svullnad i buken. Behandlingen består vanligen av antibiotika och dränering av abscessen.
Glattmuskelceller, också kända som glatta muskelceller, är en typ av muskelceller som kontrolleras involuntärt och har en cylindrisk form med tapper, sammandragna nucleus. De består av ett enda lag av muskelfibriller som är indelade i myofilament av aktin och myosin, vilket gör att de kan kontraheras utan korsstavar som finns i skelettmuskulatur. Glattmuskelceller hittas i väggarna på rörformade strukturer som blodkärl, luftrör, matstrupe och urinvägar.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
I medicinen, refererar adventitia till den yttre, lösa bindvävslagret som omger en blodkärl eller annan hålighet i kroppen, såsom en hjärtklaff eller en lymfkörtel. Detta lag består av oregelbundet arrangerade kolagen- och elastinfibrer, som ger strukturen styrka och flexibilitet. Adventitia hjälper också till att fästa kärlet till omgivande vävnader och underlättar närings- och syretransport till cellerna i kärlets väggar. I allmänhet är adventitia mindre tjockt än de inre lagren, intima och media, som utgör huvuddelen av kärlets vägg.

Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

Aortadilatation eller aortabristning är en medicinsk term som refererar till en ovanlig och ofta allvarlig medicinsk tillstånd där aortan, den stora blodkärlen som leder utblottad blod från hjärtat, är utvidgad eller saknar sin normala elasticitet. Detta kan orsaka att aortaväggen blir svag och tenderar att spricka eller skilja sig ifrån varandra, vilket kallas aortaruptur. Aortadilatation kan vara congenital (född med tillståndet) eller aquired (utvecklas under livet). Den kan orsakas av högt blodtryck, åldrande, arterioskleros, Marfans syndrom och andra genetiska tillstånd. Aortadilatation kan vara livshotande om det inte behandlas i tid, ofta med kirurgi eller endovaskulär terapi.

Ett infekterat aneurysm är en sällsynt komplikation till en bakterieell infektion som sprider sig från en närliggande infektionsfokus, såsom endokardit (hjärtklaffsinfektion), lunginfektion eller osteomyelit (beninfektion). Infekterade aneurysm kallas också för mykotiska aneurysm. De flesta infekterade aneurysmen utvecklas i abdominala aortaanevrysm (AAA), men de kan också drabba andra stora och medelstora artärer, inklusive halsartärerna, huvudartärerna, mesenterialartärerna och benartärerna.

Infekterade aneurysm uppstår när patogena bakterier eller svamp koloniserar och invaderar artärens vägg, vilket orsakar en inflammatorisk respons som leder till sönderfall och utvidgning av artären. De vanligaste orsakande bakterierna är Staphylococcus aureus, Salmonella enterica och Streptococcus viridans.

Symtom på infekterade aneurysm kan inkludera feber, värk i magen eller ryggen, pulsation i magen, svullnad i benen eller andra kroppsdelar, förvirring och sepsis. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av blodprover, bilddiagnostik som CT-scan, MRI eller ultraljud, samt eventuellt en angiografisk undersökning.

Behandlingen av infekterade aneurysm innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av aneurysmet och omgivande infekterad vävnad, följt av långtidslång antibiotisk behandling. I vissa fall kan en endovaskulär behandling med stentgrafts vara möjlig.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:

1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.

Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

En medicinsk definition är en iliakal aneurysm ett utbuktande eller svullnad i den del av den stora buken's blodkärl (ilialartären) som förser benen med blod. Aneurysmen uppstår när en del av artärens vägg blir suddig och utvidgas till en säckformad struktur. Iliakala aneurysmer kan vara farliga eftersom de har potentialen att brista (rupturera), vilket kan leda till livshotande inre blödningar. De orsakas ofta av åldrande, ateroskleros och andra sjukdomar som skadar artärväggarna. Rökning är också en välkänd riskfaktor för iliakala aneurysmer. Symptomen på en iliakal aneurysm kan inkludera smärta, tryck eller känsla av tryck i buken, ryggsmärta och svullnad eller smärta i benen. I vissa fall kan iliakala aneurysmer vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinmässig undersökning. Behandlingen för iliakala aneurysmer inkluderar ofta kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade artären.

En hjärtaneurysm, även kallat kardiovaskulärt aneurysm, är en ovanlig medicinsk tillstånd där det uppstår en utbulning eller en svullnad i väggen på ett hjärtkamra eller en blodkärl som förser hjärtat med blod. Detta kan orsakas av svaghet eller skada i kärlväggen.

Hjärtaneurysmen kan vara asymptomatisk, men om den ökar i storlek eller spricker, kan det leda till allvarliga komplikationer som blodproppar, stroke eller hjärtinfarkt. Behandlingen för hjärtaneurysm beror på dess storlek, lokalisering och symtom, men den kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra invasiva procedurer.

'Endovascular procedures' refer to minimally invasive medical treatments that are performed inside blood vessels, typically through a small incision in the skin. These procedures are often used to treat various conditions affecting the cardiovascular system, such as aneurysms, blockages, and narrowings of blood vessels.

During an endovascular procedure, a doctor inserts a thin, flexible tube called a catheter into a blood vessel, usually through a groin puncture. The catheter is then guided to the site of the problem using imaging techniques such as X-ray or ultrasound. Once the catheter is in place, various devices and tools can be passed through it to perform the necessary treatment.

Examples of endovascular procedures include:

* Angioplasty and stenting: A balloon is inflated inside a narrowed blood vessel to widen it, and a stent may be placed to keep it open.
* Endovascular aneurysm repair (EVAR): A stent graft is inserted into an aneurysm to reinforce the weakened vessel wall and prevent rupture.
* Thrombectomy: Clots are removed from blood vessels using various devices, such as suction or mechanical thrombectomy.
* Embolization: Blood flow to a specific area is blocked by injecting particles or coils through a catheter.

Endovascular procedures offer several advantages over traditional open surgery, including smaller incisions, reduced blood loss, shorter hospital stays, and faster recovery times. However, they also carry some risks, such as infection, bleeding, and damage to surrounding tissues. As with any medical procedure, the benefits and risks should be carefully weighed before deciding whether an endovascular procedure is appropriate.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.

En kranskärlsaneurysm är en utbuktning eller en svag punkt i en av de stora artärerna som förser hjärtat med syrerik blod. Detta orsakas vanligtvis av slitage och åldrande i kärlet, men kan även bero på högt blodtryck, rökning eller genetiska faktorer. Om aneurysmen blir för stor eller spricker kan det leda till allvarliga komplikationer som stroke eller inre blödningar.

Aortitis er en betegnelse for inflammation i aortaen, den største blodkar i kroppen. Aortaen transporterer oxygenrigt blod fra hjertet til resten af kroppen. Aortitis kan have mange årsager, herunder infektioner eller autoimmune sygdomme som rheumatoid artrit og ankyloserende spondylitis. Symptomerne på aortitis kan inkludere feber, abdominal smerter, højt blodtryk og neurologiske symptomer som svaghed i arme eller ben. Behandlingen af aortitis består typisk af antibiotika for infektionsrelateret aortitis og immunsupressive medicin for autoimmun relateret aortitis. I sjældne tilfælde kan en kirurgisk behandling være nødvendig for at fjerne inflammerede dele af aortaen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Ett falskt aneurysm (även kallat en pseudoaneurysm) är en oregelbunden utbuktning av blodkärlsväggen, vanligtvis orsakad av en skada eller svaghet i arterialväggen. I kontrast till ett sann aneurysm, där alla lagren av kärlväggen är inblandade, består falskt aneurysm endast av ett lager av blodomslutet fibrin och blodceller som bildar en pseudo-kapsel runt den aktiva blödningen. Detta kan leda till en hög risk för ruptur och allvarliga komplikationer om det inte behandlas i tid. Falska aneurysm kan uppstå som en komplikation efter invasiva medicinska procedurer, trauma eller infektion.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

"Endoleak" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där blod läcker ut från en sluten endovaskulär aorta repair (EVAR) till den omgivande falska lumen eller omgivande vävnad. Detta kan orsaka fortsatt expansion av den oskyddade aorta aneurysmatiska sacken och ökar risken för ruptur. Endoleaker klassificeras vanligtvis i flera typer baserat på ursprunget och mönstret på blodflödet. Regelbunden övervakning med bilddiagnostik, ofta genom CT-angiografi, rekommenderas för att tidigt upptäcka och behandla eventuella endoleaker.

En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.

Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:

"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."

Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.

Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).

En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.

Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.

DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.

Polyethylene terephthalate (PET) är ett syntetiskt polymer, mer specifikt en termoplast, som används i en mängd olika tillämpningar, inklusive för tillverkning av plastflaskor, fibrer för kläder och tapeter, samt isolering för kablage. PET är transparent, lätt, starkt, motståndskraftigt mot fukt och smaklöst. Det är också en termoplast, vilket betyder att det kan formas när det hettas upp och härdas till en fast form när det svalns ned, och denna process kan upprepas om och om igen.

PET tillveras genom polykondensation av etylenglykol och tereftalsyra eller dess dimetylester, dimetyltereftalat. När PET kristalliserar bildar det en speciell form av kristaller som kallas för "reaktiv kristallinitet", vilket gör att materialet blir mycket starkt och hållbart.

PET är också ett miljövänligt alternativ jämfört med andra plaster, eftersom det kan återvinnas och recyclas på ett enkelt sätt. Det är ett av de mest vanliga materialen för att tillverka flaskor för drycker som läggs ut till återvinning, och PET-flaskor som återvinns kan användas för att tillverka nya flaskor eller andra produkter gjorda av recycleat PET.

Angioplasti är en medicinsk procedur där en smal eller bortsprängd artär eller ven vidgars med hjälp av ett kateter och ofta även en liten ballong. Proceduren kallas också perkutan transluminal angioplastik (PTA).

Under angioplastikledning inser läkaren en tunn, böjlig rörformad tub som kallas kateter i blodkärlen genom ett blodkärlsystem, ofta i armen eller låret. Katetern leds sedan genom kroppen till det trånga eller blockerade blodkärlet. När katetern når den trånga eller blockerade delen av blodkärlet inflateras en liten ballong på katetern, vilket pressar plack eller annan vävnad som orsakar stenos (trängsel) utåt mot kärlväggarna och vidgar artären eller venen.

Efter angioplastiken kan en liten metallnät, kallat en stent, placeras i det vidgade området för att hålla blodkärlet öppet och förebygga ytterligare sammandragning eller återblockering.

Angioplastik används ofta för att behandla aterosklerotiska förträngningar i koronarartärerna (de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre), men den kan också användas för att behandla andra typer av blodkärlsförträngningar i kroppen, till exempel i benen eller hjärnan.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).

Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).

Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk term som betecknar en typ av blödning i hjärnan. Det sker när det blodfyllta rummet mellan hjärnhinnorna, den subaraknoida rymden, fylls med blod på grund av ett rupturat blodkärl.

Detta kan orsaka en plötslig och stark huvudvärk, ofta jämförd med att bli slagen i bakhuvudet, samt andra symtom som yrsel, kräkningar, förändrad medvetandenivå, synproblem och i värsta fall koma eller död. SAB är en allvarlig medicinsk nödsituation och behandlas vanligtvis på sjukhus, ofta på en neurointensiv vårdavdelning. Behandlingen kan innebära operation för att stoppa blödningen, läkarbehandling för att kontrollera ökat tryck i hjärnan och rehabilitering för att hantera eventuella varaktiga skador.

En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen. Det finns två typer av njurartärer: den yttre och den inre. Den yttre njurartären, även kallad renals arteria, är en gren från buken som delar sig i flera mindre artärer som förser olika delar av njuren med blod. Den inre njurartären, eller arteria renalis profunda, är en gren som går in i njuren och delar sig i kapillärnätverket, glomerulus, där blodet filtreras för att producera urin.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

Pankreatisk elastas är ett enzym som produceras i bukspottsdrüsen (pancreas) och har en viktig roll i den proteolytiska nedbrytningen av proteiner i mag-tarmsystemet. Det är ett av de huvudsakliga enzymerna i bukspottsvätskan, tillsammans med amylas, lipas och trypsin.

Pankreatisk elastas bryter ned specifika proteiner som innehåller elastin, ett protein som finns i bindväv och hjälper till att ge struktur åt olika vävnader i kroppen. Dessutom används pankreatisk elastas ofta som en markör för bukspottsinflammation (pancreatit) eftersom nivåerna av detta enzym ökar i blodet när bukspottsdrüsen är skadad eller inflammerad.

"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Aortaaneurisme er en utvidelse i den største hovedblodåren, aorta. Aneurismet oppstår som følge av svækkelse i arteriens vægge, og kan være inneboende (kongenital) eller aquired (f.eks. som følge av årsaker som høyt blodtrykk, emboli, infeksjoner eller traumer).

En ubrukt aortaaneurisme kan være asymptomatisk og oppdages ved tilfeldighet under en rutinemedisinsk undersøkelse. I noen tilfeller kan det være akutt, med pludselige, sterke buksensmerter som følge av en aneurysmabrutning (dissektion).

Hvis aortaaneurismet blir ikke behandlet, øker risikoen for at det brister og fører til innenblødning i bukhulen. Dette kan være livstruende og krever akutt medisinsk behandling. Behandlingsmuligheter inkluderer åpne kirurgiske operasjoner eller endovaskulær reparasjon, avhengig av størrelsen og lokaliseringen av aneurismet.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

En kärlfistel är en abnorm förbindelse (fistel) mellan två blodkärl. Den kan uppstå som komplikation till olika sjukdomar eller behandlingar, exempelvis efter operationer eller vid allvarlig infektion i området. Fistlar orsakar ofta besvär som svullnad, smärta och inflammation. I vissa fall kan de vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen av kärlfistlar kan bestå av mediciner, dränering eller ytterligare operationer för att stänga av fisteln.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.

I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.

Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.

"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.

Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.

Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.

Den undre tarmkäxartären (latin: arteria mesenterica inferior) är en gren av buktärarten (aorta addominalis) som förser blod till den nedre delen av tunntarmen, kolsäcken och stora delar av tjocktarmen med syre och näringsämnen. Den delar sig sedan i två grenar, vänster kolartär (arteria colica sinistra) som förser den övre tredjedelen av tjocktarmen (colon sigmoideum och colon descendens) och en underkäxartär (arteria rectalis superior) som förser den nedre två tredjedelarna av rektum.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

'Dubbelsidig förlamning' kan definieras som en medicinsk tillstånd där individen har förlorat känsel och rörelseförmåga på båda sidor av kroppen. Detta orsakas vanligtvis av skada på den del av centrala nervsystemet som kontrollerar rörelse och känsel, till exempel hjärnan eller ryggmärgen. Dubbelsidig förlamning kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar som stroke, multipel skleros eller traumatisk skada. Symtomen kan variera beroende på typen och svårheten på skadan, men kan inkludera muskelsvaghet, spasticitet, sängliggande, smärta och förlust av känsel. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan omfatta mediciner, terapi, operation eller livslång vård.

'Ryggmärgsischemi' är en medicinsk term som refererar till skada eller skador på ryggmärgen, vanligtvis orsakade av ett trauma eller en olycka. Det kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under skadan eller lägre ned. Orsaken är ofta en trubbig tryckkraft som krossar, klipper av eller skadar ryggmärgen. Symptomen på ryggmärgsischemi kan variera beroende på var på ryggmärgen skadan har inträffat och hur allvarlig den är. Det kan inkludera smärta, kramper, svaghet, känselbortfall, problem med blåsbubblan eller avföringen, och i vissa fall paralys. Behandlingen för ryggmärgsischemi kan omfatta medicinsk behandling, operation, rehabilitering och livslång vård.

En esofagusfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan matstrupen (esofagus) och ett annat organ eller yttre yta. Den kan uppstå till följd av sjukdom eller skada, exempelvis efter en operation eller som komplikation till svår kronisk refluxsjukdom. Fisteln kan orsaka symptom som smärta, hosta, feber och infektion. Behandlingen kan omfatta mediciner, dränering och i vissa fall ytterligare operationer.

Den medicinska termen för 'bukartär' är *arteria mesenterica superior*. Denna artär försörjer blod till den övre delen av tarmsystemet, inklusive tunntarmen och levern med dess gallgångar. Arterien delar sig vanligen i tre grenar som var och en förser olika delar av tarmarna med syre- och näringsriktigt blod.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.

'Tarmkäxartär, övre' refererar till den översta delen av mesenteriala kärlen som försörjer tjocktarmen (colon) med blod. Denna artär kallas också för ileokolisk artär och är en gren av ileocoliska arterien, som i sin tur är en gren av slagöresartären (aorta). Övre tarmkäxartären delar sig vanligen i två grenar: en gren till den övre delen av tjocktarmen och en gren till ileocecala valven, där tunntarmen (ileum) möter tjocktarmen.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.

Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:

* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.

Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.

Matrix metalloproteinase 9 (MMP-9) är ett enzym som tillhör en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matrix, det vill säga det stödjeväv som finns mellan celler. MMP-9 är specifikt inblandat i nedbrytningen av typ IV collagen, ett protein som utgör en viktig del av basalmembranet, en tunn yttre skikt av extracellulär matrix som fungerar som en barriär och stödjeväv runt blodkärl och andra strukturer. MMP-9 produceras främst av celler i det immunsystemet, såsom neutrofila granulocyter (en typ av vit blodcell), men kan också produceras av andra celltyper som till exempel cancerceller. Enzymets aktivitet är nödvändig för normal fetal utveckling och vuxen homeostas, men ökad aktivitet av MMP-9 har associerats med flera sjukdomstillstånd, till exempel cancer, autoimmuna sjukdomar och neurologiska sjukdomar.

"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.

Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.

Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.

"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.

Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.

Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.

En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

'Parapares' är ett medicinskt begrepp som betecknar ofullständig förlamning i båda benen. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ryggmärgen, till exempel multipel skleros (MS), tumörer eller trauma. Parapares kan variera från mild till allvarlig och kan leda till svårigheter att gå, balansera och utföra vardagliga aktiviteter. Behandlingen beror på orsaken till parapares och kan innefatta mediciner, fysioterapi eller kirurgi.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.

PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.

PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

'Skinkor' (Scincoidea) är en överfamilj i underordningen ödleartade kräldjur (Sauria). Skinkorna kännetecknas bland annat av att de saknar öronöppningar och har ett långsträckt, smalt huvud. De flesta arterna är marklevande och lever i varmare delar av världen. Flera arter förekommer även i Sverige som tillfälliga besökare. Exempel på skinkor är tvåtåig skink och glasögonskink.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.

Elastic connective tissue, också känt som elastisk vävnad, är en typ av bindväv som har en hög andel elastin, ett protein som ger vävnaden den förmågan att sträckas ut och sedan återta sin ursprungliga form. Denna typ av vävnad finns i kroppen på platser där flexibilitet och rörlighet är viktiga, till exempel i lungornas luftvägar, artärernas väggar, huden och ligamenten. Elastisk vävnad kan jämföras med en gummiband som sträcks ut när det utsätts för ett stretchande kraft men sedan snabbt återgår till sin ursprungliga längd när kraften tas bort.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:

1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.

Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.

"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Den främre hjärnartären (anterior cerebral artery (ACA)) är en av de stora artärerna som förser hjärnan med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den inre halspulsådern (carotis interna) på var sida om halsen och går sedan fram till hjässan, där den delar upp sig i två grenar som förser främre delen av storhjärnan med blod. ACA försörjer bland annat de motoriska och sensoriska barkområdena i hjärnbarken samt delar av det limbiska systemet.

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

Matrix metalloproteinase 2 (MMP-2), även känd som gelatinas A, är ett enzym som tillhör familjen matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matris, det vill säga det stödjande skiktet av proteiner och andra molekyler som omger celler.

MMP-2 har specifika substrat, till exempel typ IV collagen, som är en huvudkomponent i basalmembranet, och gelatin, ett nedbrytningsprodukt av kollagen. Dess funktion är att bryta ner extracellulär matris, vilket möjliggör cellytorers migration och invasion under normala fysiologiska förhållanden, såsom embryonal utveckling, vaskulär remodelering och reproduktiv biologi.

Dessutom har forskning visat att överaktivering av MMP-2 kan vara associerad med patologiska tillstånd som cancer, ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar. Kontrollen av MMP-2-aktiviteten är därför en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.

Enligt medicinska encyklopedier och respektabla hälsorelaterade webbplatser kan databas definieras som en samling organiserade data som lagras, hanteras och söks i elektroniskt skick. Databaser används inom många aspekter av medicinen, till exempel för att lagra patientinformation, kliniska resultat, forskningsdata och läkemedelsinformation.

I en medicinsk kontext kan databaserna vara specialiserade för att hantera specifika typer av information, till exempel:

1. Elektroniska patientjournaler (EPJ): En databas som innehåller patientens personliga information, medicinska historik, diagnostisering, behandling och follow-up.
2. Genetiska databaser: En databas som innehåller genetisk information, till exempel sekvensering av DNA, mutationer och polymorfism. Dessa databaser används ofta för att stödja forskning och diagnostisering inom genetik och ärftliga sjukdomar.
3. Bilddatabaser: En databas som lagrar medicinska bilder, till exempel röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Dessa databaser används ofta för att underlätta diagnostisering, planera behandlingar och övervaka patienternas framsteg.
4. Farmakologiska databaser: En databas som innehåller information om läkemedel, till exempel deras verkningsmekanism, biverkningar, kontraindikationer och dosering. Dessa databaser används ofta för att underlätta farmacologisk behandling och förhindra interaktioner mellan läkemedel.
5. Kliniska prövningsdatabaser: En databas som lagrar information om kliniska prövningar, deras design, resultat och publicering. Dessa databaser används ofta för att underlätta forskning och utveckling av nya behandlingsmetoder.

Det finns många andra typer av medicinska databaser som stöder olika aspekter av vården, forskningen och undervisningen inom området.

En arteriovenös fistel (AV-fistel) är en abnorm connection mellan en artär och en ven. Denna anormala förbindelse orsakar blod att flöda direkt från artären till venen, istället för att gå genom kapillärsystemet som normalt. Detta kan leda till att hjärtats arbete ökar, blodtrycket stiger och blodflödet i de drabbade kroppsdelarna minskar.

AV-fistlar kan vara inneboende (kongenitala) eller aquired, och de kan uppstå som en komplikation till medicinska ingrepp, trauma eller som ett resultat av en sjukdom, såsom slagfall eller jämviktsrubbningar. I vissa fall kan AV-fistlar behöva behandlas med operation eller minimalinvasiva tekniker för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).

Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.

Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

Kalciumklorid är ett salt av kalcium och saltsyra med den kemiska formeln CaCl2. Det används inom medicinen som en del av behandlingen för hypokalcemi (låga nivåer av kalcium i blodet) eller magnesiumförgiftning, då det hjälper till att höja koncentrationerna av kalcium i kroppen. Kalciumklorid kan också användas som en del av lösningar för intravenös infusion för att behandla dehydrering och elektrolytbrist.

Läkemedelsformuleringar av kalciumklorid finns vanligtvis som ett vattenlösligt pulver eller en färglös, klar lösning. Det kan injiceras intravenöst, intraossärt (in i benmärgen) eller subkutant (under huden). Vissa biverkningar kan förekomma vid användning av kalciumklorid, såsom irritation och smärta vid injektionsstället, muskelspasmer, yrsel, illamående och i sällsynta fall hjärtarytmier. Det är viktigt att följa den specifika behandlingsplanen som fastställs av en läkare under användning av kalciumklorid.

In medicine, the term 'platinum' is often used in reference to platinum-based chemotherapy drugs. The most common of these drugs are cisplatin, carboplatin, and oxaliplatin. These agents work by binding to the DNA of cancer cells, causing cross-links that disrupt DNA replication and transcription, leading to cell death. They are used in the treatment of various types of cancer, including testicular, ovarian, lung, head and neck, bladder, and colorectal cancers. It is important to note that these drugs can also affect normal cells, leading to side effects such as nausea, vomiting, and damage to the kidneys, nerves, and hearing.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Loeys-Dietz Syndrome (LDS) er en ärftlig sjukdom som berör bindväv och blodkärl. Den orsakas av mutationer i generna TGFBR1 eller TGFBR2, vilka kodar för proteiner som spelar en viktig roll i signaltransduktionen av transforming growth factor β (TGF-β), ett protein som reglerar celldelning, celltillväxt och cell Differentiering.

LDS kännetecknas av olika symtom, däribland:

* Anomalier i huden, skelettet och ögonen (ofta associerade med syndromet Apert)
* Arterieanevrism och dissektion (förtida utvidgning och skada på blodkärl)
* Kardiovaskulära missbildningar, såsom mitralis- eller aortaklaffbrist
* Ökat risk för intracraniala blödningar (blödningar i hjärnan)
* Ökad känslighet för infektioner

LDS är en sällsynt sjukdom och berör ungefär 1 av 50 000 personer. Den kan vara svår att diagnostisera på grund av dess varierande symtom, men genetisk testing kan bekräfta diagnosen. Behandlingen inkluderar kirurgi för att reparera aneurysmer och dissektioner, samt medicinsk behandling för att kontrollera TGF-β-signaleringsvägen.

'Reimplantation' er en medicinsk betegnelse for en procedure, hvor en amputeret kropsdel genopføres og forbindes igen med den resterende del af kroppen. Dette kan involvere at genoprette blodforsyningen, nerveforbindelserne og andre forbindelser mellem de to dele for at genoprette funktionen og/eller æstetikken hos patienten.

Reimplantation kan udføres på mange forskellige kropsdele, herunder lemmer, fingre, tæer, ører, og andre dele af kroppen. Proceduren kræver ofte specialiseret kirurgisk kompetence og er undertiden en kompleks operation, der kan involvere flere forskellige faggrupper indenfor medicinen.

Målet med reimplantation er typisk at genoprette så meget funktion og æstetik som muligt for patienten, men resultatet kan variere alt efter graden af skade på den amputerede kropsdel og andre faktorer, herunder patientens alder, sundhedstilstand og evne til at gennemgå rehabilitering.

Retroperitoneal fibrosa (RPF) är en sällsynt och kronisk autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation och bildning av fibrös vävnad i retroperitoneala rummet, det vill säga det bakre bukhinnan. Denna process kan leda till kompression och obstruktion av de omgivande strukturerna som blodkärl, urinledare och nerver.

Typiska symtom inkluderar smärta i ländryggen eller buken, trötthet, viktminskning och symptom relaterade till nedsatt njurfunktion som proteinuri (proteiner i urinen) och edem (vätskeansamlingar). I vissa fall kan RPF leda till renala komplikationer såsom kronisk njursvikt.

Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av symtom, bilddiagnostiska metoder som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och laboratorieprov som visar på förhöjda värden av inflammationsmarkörer. Biopsi kan ibland vara aktuell för att bekräfta diagnosen.

Behandlingen av RPF består ofta av kortikosteroider eller immunosuppressiva läkemedel som syftar till att reducera inflammation och fibros. I vissa fall kan kirurgiskt avlägsnande av den fibrösa vävnaden vara aktuellt om obstruktionen inte kan lindras med medicinsk behandling.

'Retreatment' er en medicinsk betegnelse for en gentaget behandling af en sygdom eller et lægemiddelreaktion, typisk efter at den oprindelige behandling har vist sig at være utilstrækkelig eller mislykkedes. Dette kan eksempelvis forekomme ved gentagne forsøg på at kontrollere en infektion, der er blevet resistent overfor det oprindelige antibiotikum, eller ved yderligere behandling af en kræfttype efter en initial behandlingsperiode. Retreatment kan involvere brug af alternative lægemidler, ændring af dosis, frekvens eller rute af administration, eller andre terapeutiske strategier alt efter den specifikke medicinske situation.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

"Akut omhändertagande" är en medicinsk term som refererar till den initiala, nöjefallna vården och behandlingen av en patient med akut sjukdom eller skada. Syftet är att snabbt bedöma, stabilisera och behandla patienten för att förhindra komplikationer och minska risken för permanent skada eller död.

Den akuta omhändertagningen inkluderar vanligen följande steg:

1. **Triage:** En snabb bedömning av patientens allmänna tillstånd och prioritering av vården baserat på behov och allvarlighetsgraden av sjukdomen eller skadan.
2. **Luftvägs-, andnings- och cirkulationsstöd (LAR):** Snabb insats för att säkerställa patientens andning och cirkulation, inklusive syrgastillförsel, hjärt-lungräddning och blodtryckskontroll.
3. **Behandling av livshotande skador eller sjukdom:** Snabb behandling för att korrigera livshotande tillstånd, såsom blödningar, chock, hjärtstopp eller andningssvårigheter.
4. **Diagnostik:** Snabb och effektiv diagnostik med hjälp av klinisk bedömning, laboratoriemässiga tester och bilddiagnostik för att fastställa underliggande orsak till patientens tillstånd.
5. **Planering av fortsatt vård:** Beslut om fortsatt vård, inklusive eventuell överflyttning till en specialistklinik eller operationssal, och kommunikation av information till andra vårdpersonal som kommer att vara involverad i patientens vård.

Den akuta omhändertagningen är en kritisk del av den medicinska vården och kräver snabb bedömning, beslutsfattande och handling för att rädda liv och minska skador.

Den subklaviäre arterien (eller nyckelbensartären) är en av de stora artärerna som förser överkroppen med syre- och näringsriktig blod. Den avgår från den axillära artären (underaxillarartären) på nivå med nyckelbenets laterala utskjutning (processus coracoideus). Därefter fortsätter den genom nedre delen av nyckelbenet och delar sig vanligen i två grenar, som är thoracica interna arteria och thoracoacromialis arteria.

Den subklaviäre arterien kan variera mellan individer, men dess huvudfunktion är att förse blod till överkroppen, inklusive hjärtat, lungorna, halsen och övre extremiteterna.

Medicinskt talat, är mjältartär (även känd som aorta) den största blodkärlen i kroppen. Den originerar från vänster ventrikel i hjärtat och förser nästan alla kroppsdelar med syresatt blod undantaget lungorna, som har sina egna blodkärl (lungartärer). Mjältartären delar upp sig i tre huvudgrenar: mellangärdesartärerna, bukgrenarna och benartärerna. Mjältartärsjukdom orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artären och bildar plack, vilket kan leda till att artären stelnar och förträngs. Detta kan i sin tur orsaka högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke eller klaffmissfunktion.

Transductorer, tryck, är en apparat eller enhet som konverterar mekanisktryck till ett elektriskt signal. Det gör det möjligt för oss att mäta och registrera olika typer av tryck, till exempel blodtryck eller lufttryck. Transduceren består ofta av en sensor som reagerar på tryckförändringar och en elektronisk krets som omvandlar sensorns respons till ett elektriskt signal. Det elektriska signalet kan sedan visas på en display, lagras i en dator eller överföras till annan utrustning för vidare bearbetning och analys.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

'Akuta situationer' kan definieras som medicinska tillstånd eller händelser som kräver omedelbar utvärdering, behandling och/eller övervakning för att undvika allvarliga skador eller dödsfall. Dessa situationer kan vara livshotande eller inte, men de kräver i alla fall snabb medicinsk respons på grund av deras potential att orsaka fortsatt skada om de inte behandlas omedelbart.

Exempel på akuta situationer inkluderar, men är inte begränsade till:

* Akut coronarsyndrom (ACS), inklusive hjärtinfarkt och instabil angina pectoris
* Akut respiratorisk distress (ARDS)
* Sepsis och septisk chock
* Anafylaxi
* Krampanfall
* Höga blodtryckskriser
* Diabeteskriser, inklusive hypoglykemi och hyperglykemi
* Akut njursvikt
* Hjärnblödningar och subaraknoidalblödningar
* Trauma, inklusive skalltrauma och andra allvarliga skador

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av 'akuta situationer' kan variera beroende på kontext och specialitet inom medicinen.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

I den medicinska terminologin kallas armhålans artär för "axillära artären". Den är en av de större artärerna i kroppen och förser blod till överarmen. Axillära artären går från axelhöjdens blodkärl, axygosvenen, och fortsätter genom armhålan ner i överarmen. Den delas ofta upp i tre grenar som heter:

1. Truncus superior: Den övre grenen som förser blod till axeln och skulderbladet.
2. Truncus medius: Den mellersta grenen som förser blod till överarmens muskler.
3. Truncus inferior: Den nedre grenen som förser blod till underarmen.

Ett problem med axillära artären kan leda till symtom som kyla, smärta eller sårbarhet i armen, samt vara ett tecken på allvarligare sjukdomar som hjärtsjukdomar eller blodproppar.

'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.

Doxycycline är ett antibiotikum som tillhör tetracyklingruppen. Det används vanligen för att behandla en rad olika infektioner orsakade av bakterier, såsom andningsvägsinfektioner, hudinfektioner och könsburen klamydia. Doxycyklin kan även användas för att förebygga malaria vid resor till områden där sjukdomen är vanlig.

Läkemedlet fungerar genom att stoppa bakteriers förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras överlevnad och multiplikation. Doxycyklin tar i allmänhet effekt inom ett par timmar efter intag, men det kan ta upp till 48 timmar innan den fulla effekten uppnås.

Vanliga biverkningar av doxycyklin inkluderar mag- och tarmrubbningar, huvudvärk, yrsel och ljuskänslighet. I sällsynta fall kan doxycyklin orsaka allvarligare biverkningar som leverpåverkan, njurskador eller överkänslighetsreaktioner.

Det är viktigt att undvika direkt exponering av doxycyklin för solljus, eftersom det kan orsaka permanent missfärgning av tänder och ben under uppväxten hos barn. Doxycyklin bör inte användas under graviditet eller amning, om det är möjligt, på grund av risk för skador på barnets skelettutveckling.

'Vascular grafting' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där man ersätter en skadad eller förträngd blodkärl med ett friskt, konstgjort eller biologiskt material. Detta används ofta vid operationer för att behandla sjukdomar som arterioskleros, endocardit och aneurysm.

I vascular grafting-proceduren skapas en inkision i det skadade blodkärlet och konstgjorda eller biologiska materialet fästs över öppningarna för att skapa en ny, fungerande blodkärl. Det kan vara nödvändigt att ta bort den skadade delen av blodkärlet innan graften placeras.

Det finns olika typer av material som används för vascular grafting, inklusive syntetiska material som polyester och polytetrafluoreten (PTFE), samt biologiska material som djurhud eller mänskliga blodkärl. Valet av material beror på flera faktorer, såsom patientens medicinska historia, läge och storlek på den skadade blodkärlen, samt kirurgens preferenser.

Efter operationen kan det vara nödvändigt att undergå rehabilitering för att stärka de nya blodkärlen och förebygga komplikationer som blodproppar eller infektioner.

'Blodförlust under operation' refererar till mängden blod som en patient tappar bort under ett kirurgiskt ingrepp. Normalvärdet för blodvolym hos en vuxen person är ungefär 5-6 liter, och en typisk rekommenderad gräns för acceptabel blodförlust under en operation är vanligtvis 10-15% av den totala blodvolymen.

Blodförlust kan klassificeras som mild (2000 ml). För hög blodförlust kan leda till komplikationer såsom hypovolemi, hypotension, akut blodbristanemi och i värsta fall dödsfall.

För att förhindra eller behandla överdrivna blodförluster under operationer kan olika metoder användas, såsom blödningsförebyggande medel, blodtransfusioner och kirurgiska tekniker som minskar blodförlusten.

'Inälvor' är ett samlingsbegrepp för de organ som finns inuti kroppen och har hand om bland annat digestion, absorption, excretion och immunförsvar. Detta inkluderar ofta, men kan variera beroende på definition, mag-tarmsystemet (mag, tarmleder, lever, gallblåsa, bukspottkörtel), urinvägar (njurar, urinblåsa, urinrör) och de sexuella och reproduktiva organen (ovario/testikel, äggledare/spermierör, livmoder/prostata, vagina/penis, klitoris/klitorisvorhänge). Även hjärtat och lungorna kan räknas till inälvorna efter vissa definitioner.

'Cotarteri' är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderförändring i halsartären (carotis), vilket kan leda till sämre blodflöde till hjärnan. Detta kan orsaka symtom som yrsel, huvudvärk, svimningar och i värsta fall stroke. Cotarterier delas vanligen in i två kategorier: intern (inre) och extern (yttre) cotarteri, beroende på var i halsartären förträngningen eller förändringen uppstår.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

Computer-aided radiologic diagnosis (CAD) är en teknik där datorprogram används för att hjälpa radiodiagnostiker i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-systemen är utformade för att identifiera potentiala skadliga eller abnorma formationer, som till exempel tumörer, bristningar eller andra patologiska förändringar i kroppen.

Genom att använda avancerade algoritmer och maskininlärningsmetoder kan CAD-system automatiskt analysera bilddata och markera områden som kan behöva ytterligare undersökning eller behandling. Dessa system ger ofta underlag i form av färgkodade markeringar, kurvor eller andra visuella indikatorer direkt på bilderna, så att radiodiagnostikern kan se var potentiala skador finns och vilka strukturer som är involverade.

Det är viktigt att notera att CAD-system inte ersätter mänskliga tolkare, utan snarare fungerar som ett komplement till deras arbete. Radiodiagnostikern granskar fortfarande alla bilder och fattar slutsatser baserat på både sitt kliniska omdöme och de informationer som ges av CAD-systemet. Genom att kombinera mänsklig kompetens med datorstöd kan man uppnå högre noggrannhet och tillförlitlighet i diagnosprocessen.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

Hjärnartärer, även kända som cerebrala artärer, är blodkärl som förser hjärnan med syre och näringsämnen. Det finns fyra huvudsakliga hjärnartärer – de två halvdelarna av den inre halsartären (carotis interna) och de båda vertebrala artärerna – som sedan delar upp sig i mindre grenar för att nå olika delar av hjärnan. Hjärnartärernas funktion är att transportera syresatt blod till neuronerna (hjärnb cells) och ta bort koldioxid och andra avfallsprodukter från hjärnan.

'Retroperitoneal' är ett begrepp inom anatomi och betyder 'bakom peritoneum'. Peritoneum är den tunnare membranartade vävnad som omsluter de flesta av bukhinnans inre organ.

En retroperitoneal plats eller struktur är en som befinner sig bakom detta membran, dvs. i bukens bakre del. Det innebär att dessa strukturer inte ligger inneslutna av peritoneum och därför kan röra sig fritt inom den retroperitoneala rummet.

Exempel på retroperitoneala strukturer är levern, njurarna, urinvägarna, bukspottkörteln och delar av tarmen som tarmsäckarna (cecum) och colon sigmoideum.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

Matrix metalloproteinaser (MMP)er är en grupp av enzymer som bryter ner proteiner i den extracellulära matrisen, det vill säga det stödjeväv som omger cellerna. De spelar därför en viktig roll i cellers förmåga att migrera och växa, och är involverade i en rad fysiologiska processer såsom embryonal utveckling, värvning av immunceller, ämnesomsättning och ägglossning. Dessa enzymer kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och neurologiska sjukdomar. MMPer är zinkberoende endopeptidaser och kategoriseras efter deras substratspecifitet. De aktiveras ofta genom att proteolytiskt klippa bort en propeptid som håller dem i en inaktiv form inuti cellen, och de regleras på transkriptionell nivå av olika signalsubstanser och tillväxtfaktorer. Deras aktivitet kan också moduleras av endogen inhibitorer kallade TIMPer (tissue inhibitors of metalloproteinases).

Hjärt-kärlkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under operationer och ingrepp på hjärtat och kärlen. Dessa tekniker utförs vanligtvis av speciellt utbildade kirurger inom området, hjärt-kärlkirurger.

Exempel på hjärt-kärlkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Koronar bypass: En operation där en ny blodflödesväg skapas till ett hjärta som har förträngda eller skadade kärl (koronarartärer). Det kan göras med hjälp av en egen blodkärl från patienten eller med en syntetisk graft.
2. Aortakorrektur: En operation där defekter i aortan, den huvudsakliga artären som leder utblottat blod ifrån hjärtat, korrigeras. Det kan handla om att reparera eller ersätta en skadad aortavägg eller att reparera en aortaklaff som inte fungerar korrekt.
3. Hjärtklaffreparation eller -ersättning: En operation där en defekt eller skada i hjärtklaffarna (mitralisklaffen, tricuspidalklaffen, pulmonalisklaffen och aortaklaffen) korrigeras. Det kan göras genom att reparera den befintliga klaffen eller genom att ersätta den med en konstgjord klaff eller en klaff från ett djur eller människa.
4. Hjärttransplantation: En operation där ett skadat eller sjukligt hjärta ersätts med ett friskt och fungerande hjärta från en givare.
5. Ventrikulär assistansdevice (VAD) implantering: En operation där en mekanisk pump implanteras för att stödja hjärtats funktion, ofta vid svår hjärtsvikt när andra behandlingar har misslyckats.
6. Endovaskulära procedurer: Minimalt invasiva procedurer som utförs genom små snitt i kroppen och innebär att katetrar placeras in i kärlen för att korrigera problem med hjärtklaffar, blodkärl eller andra strukturer i hjärtat.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla möjliga operationer och procedurer som utförs på hjärtat. Behandlingsalternativet beror på patientens specifika tillstånd, allvarlighetsgrad och andra faktorer.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

En massundersökning är en systematisk undersökning av en stor grupp människor i en viss population med avsikt att upptäcka eller förhindra sjukdomar, bevara hälsa eller samla information om hälsan inom populationen. Detta kan involvera screening-test som undersöker individerna för specifika sjukdomar eller riskfaktorer, ofta utan att det finns några symptom eller tecken på sjukdom. Exempel på massundersökningar inkluderar mammografi för att upptäcka bröstcancer hos äldre kvinnor och kolonoskopiering för att upptäcka tarmsjukdomar hos vuxna. Massundersökningar kan också involvera en mer omfattande undersökning av hela populationen för att samla information om deras hälsostatus, livsstil och andra faktorer som kan påverka deras hälsorisken.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

Kirurgiska specialiteter är områden inom medicinen där specialistkompetens innefattar bedömning, diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador som primärt kräver kirurgisk behandling. Kirurger utför ofta ingrepp som involverar att öppna kroppen och direkt manipulera vävnader, organ eller skelettdelar för att åtgärda problem såsom sjukdom, skada eller deformitet.

Exempel på kirurgiska specialiteter inkluderar:

1. Allmänkirurgi: Innefattar behandling av sjukdomar och skador i mag-tarmsystemet, bröstet, buken, halsen och extremiteterna.
2. Neurokirurgi: Koncentrerar sig på diagnostisering och behandling av skador, sjukdomar och andra avvikelser i centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden.
3. Ortopedisk kirurgi: Inriktad på behandling av muskuloskelettala problem som ben-, led- och muskelsjukdomar samt skador.
4. Kardiovaskulär kirurgi: Koncentrerar sig på operationer relaterade till hjärtat och de stora blodkärlen, inklusive hjärtklaffreparationer och bypassoperationer.
5. Thoraxkirurgi: Innefattar behandling av sjukdomar i bröstkorgen, såsom lungcancer, emfysem och andra lungsjukdomar samt struphuvudsproblem.
6. Ögonsjukvård/ögonkirurgi: Koncentrerar sig på diagnostisering och behandling av ögonsjukdomar och skador, inklusive kataraktoperationer, glaukombehandling och lasik-korrektion.
7. Plastisk kirurgi: Innefattar återställande operationer för att korrigera missbildningar, brännskador eller andra skador samt kosmetiska ingrepp.
8. Otorhinolaryngologi/näsa-, hals- och öronkirurgi: Koncentrerar sig på behandling av sjukdomar i huvudet och halsen, inklusive näsa, öron och struphuvud.
9. Urologisk kirurgi: Inriktad på behandling av urinvägs- och manlig reproduktionssystemsjukdomar samt skador.
10. Radiologisk intervention: Koncentrerar sig på minimalinvasiva procedurer som använder bildguidning för att behandla sjukdomar, till exempel radiologisk interventionell onkologi och interventionsradiologi.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Den bakre hjärnartären (posterior cerebral artery, PCA) är en gren av den bakre delen av huvudets stora slaggrova (basilar artery). Den delar sig vanligen i två grenar som förser blod till olika delar av hjärnbarken i tinningloben och occipitalloben, inklusive synbarken. Skador eller sjukdomar i den bakre hjärnartären kan orsaka symtom som synstörningar, minnesförlust, förvirring och svårigheter med att planera och koordinera rörelser.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Aortakompression eller aortaförträngning (aortic compression/compression or aortic stenosis) är ett tillstånd där aortklaffen i hjärtat inte öppnas normalt, vilket resulterar i en förträngning som förhindrar att blod flödar ut från vänster ventrikel (kammaren i hjärtat) och till kroppen. Detta kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i allvarliga fall hjärtsvikt. Orsaken kan vara medfödd eller bero på åldersrelaterad slitage av aortaklaffen.

'Knävecksartär' är ett vanligt begrepp för den artär som försörjer knäet med blod. Den medicinska benämningen på denna artär är *poplitealartären*. Poplitealartären är en av de stora arterierna i kroppen och förser benen med syre- och näringsriktigt blod.

Poplitealartären går genom knävecket (*popliteafossan*), ett område bakom knät där lårsenan och vaden möts. Artären är belägen djupt i detta område, vilket kan göra den svår att känna eller se. Poplitealartären delar sig sedan vanligtvis upp i två mindre artärer, *knäböjartärerna* (*genuartärerna*), som fortsätter ner längs benen till foten.

Poplitealartären kan drabbas av flera olika sjukdomar, bland annat åderförkalkning (*arterioskleros*) och artärinflammation (*artrit*). Dessa sjukdomar kan leda till symtom som smärta, klåda eller sårbildning i benen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att operera poplitealartären för att återställa blodflödet till benen.

Duplexultraljud, även kallat duplexsonografi, är en typ av ultraljudsundersökning som kombinerar två olika tekniker för att producera detaljerade bilder av blodflödet och strukturen hos ett specifikt område i kroppen.

Den första tekniken är den vanliga ultraljudsmetoden, där högfrekventa ljudvågor reflekteras av vävnader och tolkas som bilder på en skärm. Den andra tekniken är dopplersonografi, vilket innebär att man mäter hastigheten och riktningen av blodflödet genom att analysera hur ljudvågor förändras när de passerar genom rörliga partiklar i blodet.

Genom att kombinera dessa två tekniker kan duplexultraljud ge en visuell representation av strukturen och funktionen hos ett område, till exempel en artär eller en vena. Detta gör det möjligt för läkare att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador, såsom blodproppar, artärskleros, inflammationer och cancersjukdomar.

Perifer kateterisering är en medicinsk procedur där en smal, böjlig tub (kateter) införs in i en artär eller ven i ett extremitet (t.ex. arm eller ben), vanligtvis för att administrera läkemedel, fluider eller för att genomföra diagnostiska tester. Detta skiljer sig från central kateterisering, där katetern placeras in i en stor vena nära hjärtat, till exempel subklaviakateterisering eller jukstakanalerar kateterisering. Perifer kateterisering används ofta för kortvarig behandling och är vanligt förekommande inom både akut- och planerad vård.

Syfilis är en sexuellt överförbar infektion (SVI) som orsakas av bakterien Treponema pallidum. "Syfilis, kardiovaskulär" refererar till komplikationer relaterade till kardiovaskulära systemet, såsom hjärta och blodkärl, som kan uppstå i samband med obehandlad syfilis under en längre period.

I ett sent stadium av sjukdomen, efter flera års frånställsamhet, kan syfilis leda till aortit - inflammation och skada av aortan (den största blodkärlen i kroppen som förser hjärtat med syrerik blod). Detta kan orsaka aneurysm (utbuktningar eller svagheter i blodkärlens väggar) och aortadissektion (skador på aortaväggen), samt leda till allvarliga komplikationer som hjärtsvikt, stroke eller död.

Det är viktigt att notera att syfilis behandlas effektivt med antibiotika, såsom penicillin, när den upptäcks i ett tidigt stadium. Om du misstänker att du kan ha syfilis bör du genast söka medicinsk hjälp och få dig testad.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

Den basilära artären (latin: arteria basilaris) är en hjärtartär som förser blod till hjärnbryggan och bakre delarna av hjärnan. Den bildas genom sammanflödet av två vertebrala artärer i nacken, och går sedan uppåt längs med ryggradens baksida (medulla oblongata) till hjärnbryggan där den delar sig och blir till de bakre cerebellära artärerna samt den kloakala artären.

Den basilära artären är en viktig artär eftersom den förser blod till viktiga strukturer i hjärnan, inklusive hjärnbryggan som är involverad i reguleringen av andningen och kardiovaskulära funktioner.

Arteriosklerose är en medicinsk term som refererar till en progressiv och degenerativ sjukdom där det uppstår skador på och förändringar i stora och medelstora artärer ( blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader). Denna sjukdom kännetecknas av att arteriens inre väggar blir förtjockade, hårda och sklerotiska (förkalkade) på grund av uppbyggnaden av fett, kolesterol, calcium, cellulärt material och andra substanser i och på artärväggen.

Arterioskleros kan vara asymptomatisk under en lång tid, men när den fortschrittligare blir kan den orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, perifer arteriell sjukdom (PAD) och njursvikt. Faktorer som ökar risken för att utveckla arterioskleros inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol), diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

Det är värt att notera att arterioskleros inte är samma sak som ateroskleros, även om de två termerna ofta används synonymt. Ateroskleros är en speciell form av arterioskleros som kännetecknas av att det bildas plack (avlagringar) i artärväggen.

Behçet's syndrome is a rare autoimmune disorder characterized by the inflammation of blood vessels throughout the body. The condition typically causes mouth sores, genital sores, eye inflammation, and skin lesions. In some cases, it may also affect the joints, digestive system, and central nervous system.

The exact cause of Behçet's syndrome is not known, but it is believed to be related to an abnormal response of the immune system. It is more commonly found in people from Mediterranean countries, the Middle East, and Asia. The diagnosis of Behçet's syndrome is based on a combination of clinical symptoms, medical history, and laboratory tests.

Treatment for Behçet's syndrome typically involves medications to reduce inflammation and suppress the immune system. These may include corticosteroids, immunosuppressive drugs, and biologic agents. The specific treatment plan will depend on the severity and location of the symptoms.

Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.

Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.

Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.

Angioskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett slags endoskop, kallat angioskop, för att direkt kunna titta på blodkärlen (även andra rörformiga strukturer kan undersökas med vissa typer av angioskop). Angioskopet är utrustat med en liten kamera och/eller ljuskälla som möjliggör att man kan se in i kroppens blodkärl och titta på deras struktur, funktion och eventuella skador eller sjukdomar.

Denna metod används ofta vid diagnostisering och behandling av olika sorters kärlsjukdomar, såsom åderbrist, blodproppar, artieriell fibrillation och andra hjärtsjukdomar. Angioskopi kan utföras på olika sätt beroende på vilket område som ska undersökas, exempelvis genom att man går in via en liten snitt i huden eller via naturliga kroppsöppningar såsom munnen eller urinröret.

I'm happy to help! However, I noticed that your question is in Swedish and asks for a medical definition of "oddsquot." To provide an accurate answer, I want to confirm that you are asking for the definition of "odds ratio," which is a term commonly used in medical research and epidemiology.

An odds ratio (OR) is a statistical measure used to compare the strength of association or relative risk between two groups for a specific outcome or event. It represents the ratio of the odds of an event occurring in one group to the odds of the same event occurring in another group, while controlling for other variables that could affect the outcome.

For example, if we want to investigate the relationship between smoking and lung cancer, we can compare the odds of developing lung cancer among smokers to those who have never smoked. If the OR is 5, it means that smokers are five times more likely to develop lung cancer than non-smokers, after controlling for other factors such as age, gender, and family history.

It's important to note that an odds ratio is not the same as a relative risk or risk ratio, although they are sometimes used interchangeably in popular media. While both measures estimate the strength of association between two variables, they differ in their calculation and interpretation. Therefore, it's crucial to understand the specific statistical methods used in medical research to accurately interpret the results.

Apolipoprotein E (ApoE) er en type apolipoprotein som transporterer lipider, såsom kolesterol og triglycerider, i kroppen. Det finnes tre forskjellige varianter av ApoE-generen hos mennesker, betegnet E2, E3 og E4. Disse variantene har forskjellig evne til å transporterte lipider, og de kan være forknippet med forskjellige risikoer for å utvikle sykdommer som aldringsrelatert demens og kardiovaskulære sykdommer. For eksempel er forekomsten av ApoE4-varianten forbundet med en økt risiko for å utvikle alzheimer, mens forekomsten av ApoE2-varianten kan være forbundet med en lavere risiko.

'Willis ring' är en medicinsk term som refererar till den cirkulära formationen av blodkärl i hjärnan där de inre och yttre halspulsåderna (carotis internas och carotis externas) och den bakre halspulsådern (vertebralis) möts och formar ett nätverk av artärer som förser hjärnbarken med syresatt blod. Denna anastomos bildar en ringformad struktur som kallas Willis ring, uppkallad efter den engelske läkaren Thomas Willis (1621-1675) som beskrev den första.

Denna formation är viktig eftersom den möjliggör en kollektiv blodförsörjning till hjärnbarken och fungerar som en slags reservnätverk om en av artärerna skulle blockeras eller stängas av på grund av sjukdom eller skada. På så sätt kan denna konfiguration hjälpa till att förhindra ett stort område av hjärnbarken från att bli undernärd och undvika en stroke.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

Mikrokirurgi är en typ av kirurgi där operationer utförs under ett operationsmikroskop med mycket hög förstoring och med specialdesignade, extremt små instrument. Mikrokirurgin används ofta inom områden som plastik- och rekonstruktiv kirurgi, ögonkirurgi och nervkirurgi. Den möjliggör att kirurgerna kan operera mycket små strukturer som blodkärl och nerver med stor precision.

"Biokompatibel belagd material" refererar till ett material som har en yta som är belagd med en biokompatibel substans, med andra ord en substans som inte orsakar skada eller reaktion när den kommer i kontakt med levande vävnad eller biologiska fluid.

Den biokompatibla beläggningen gör att materialet blir mer anpassat för användning inom medicinsk teknik, till exempel som en del av en protes eller ett medicinskt instrument som kommer i kontakt med kroppen. Beläggningen kan bestå av en polymer, ett hydrogel, ett keramiskt material eller en kombination av dessa.

Den biokompatibla beläggningen ska reducera risken för infektion, reaktioner som inflammation och fibros, samt förhindra adherens och korrosion av materialet. Det är viktigt att materialet är non-toxic, har god kemisk stabilitet och en långvarig livslängd.

En hjärt-bypassoperation är ett kirurgiskt ingrepp där man skapar en ny blodflödesväg till hjärtat för att öka syresättningen och flödet av syrerik blod till hjärtmuskulaturen. Vid en vänsterhjärt-bypassoperation skapas den nya blodflödesvägen med hjälp av ett blodkärl (vanligtvis ett blodkärl från benet) som används för att leda blodet runt en blockerad eller kraftigt förminskad vänster hjärtkammare (koronarkarien).

Den vanligaste typen av vänsterhjärt-bypassoperation är en trippelbypass, där tre separata blodkärl ersätter de blockerade eller förminskade koronarkarierna. Detta görs för att förbättra syresättningen och flödet av syrerik blod till hjärtmuskulaturen i vänster ventrikel, som är den kammare som pumpar syresatt blod ut till kroppen.

Denna operation utförs ofta när en koronarvaskulär sjukdom har orsakat så stor skada på hjärtmuskulaturen att andra behandlingsmetoder, som mediciner eller angioplasti, inte längre är tillräckliga för att förbättra patientens hälsotillstånd.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

'Utrustningssäkerhet' (engelska: equipment safety) är ett begrepp inom medicinsk teknik som handlar om att säkerställa att medicinsk utrustning används på ett sätt som minimerar riskerna för patienter, personal och användare. Det innefattar att utforma, tillverka, testa, installera, underhålla och använda utrustningen på ett säkert sätt, samt att informera användarna om risker och hur de ska användas korrekt.

En central del av utrustningssäkerheten är att följa relevanta nationella och internationella standarder och lagar, till exempel EU:s medicinteknikdirektiv och maskin direktiv. Dessutom bör en riskanalys genomföras för att identifiera, bedöma och hantera eventuella risker som kan uppstå under användningen av utrustningen.

Utrustningssäkerheten är viktig för att förhindra skador, sjukdomar och dödsfall som orsakas av felaktig användning eller felkonstruktion av medicinsk utrustning.

'Hjärt-kärltuberkulos' (eller 'cardiovaskulär tuberkulos') är en allvarlig komplikation till tuberkulos (TBC) som kan uppstå när sjukdomen sprider sig till hjärtat och kärlen. Detta orsakas vanligtvis av den bakterien Mycobacterium tuberculosis, som angriper lungorna men kan spridas via blodomloppet till andra delar av kroppen.

Hjärt-kärltuberkulos kan leda till flera komplikationer, bland annat:

1. Endocardit (infektion i hjärtkammarens klaffar eller hjärtmuskulaturen)
2. Myokardit (inflammation och skada på hjärtmuskulaturen)
3. Perikardit (inflammation och ansamling av vätska mellan de två yttre hjärthöljena, perikardiet)
4. Koronararteriit (inflammation och skada på kärl som förser hjärtmuskulaturen med syre)

Dessa komplikationer kan orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet, irreguljära hjärtslag, hosta, feber och viktförlust. Hjärt-kärltuberkulos är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Behandlingen innefattar vanligtvis flerläkemedel under en längre tidsperiod för att eliminera bakterien och förhindra komplikationer.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Sjukhuskostnader är de totala utgifterna eller utlägg som en sjukhusbehandling orsakar. Dessa kostnader kan innefatta allt från läkarbesök, operationer, medicinska behandlingar och diagnostiska tester till vårdpersonal, sjukhusinredning och underhåll.

Sjukhuskostnaderna kan också delas upp i direkta kostnader som är relaterade till specifika patienter eller behandlingar, såsom läkemedelskostnader och operationskostnader, samt indirekta kostnader som inte är direkt relaterade till en viss patient eller behandling, såsom personal- och infrastrukturkostnader.

Det är värt att notera att sjukhuskostnaderna kan variera mycket beroende på faktorer som sjukhusets storlek, lokalisering, typ av behandlingar som erbjuds och hur komplexa patienternas tillstånd är.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Den arm-huvudartären, även känd som axillära artären, är en stor blodkärl som förser armens extremiteter med syre- och näringsriktad blod. Den börjar i axillarregionen, där den fortsätter från övergången av den undre halspulsådern (subklaviakalt arterium) till den skulderbladartären (skulderbladsloppet).

Den arm-huvudartären delar sig sedan i två grenar:

1. Den främre cirkumflexartären, som förser blod till överarmen och skulderbladet.
2. Den bakre cirkumflexartären, som förser blod till skulderbladet och muskler i baksidan av överarmen.

Det är viktigt att notera att den arm-huvudartären kan variera mellan individer, såsom positionering och grenarnas utformning.

'Hjärnrevaskularisering' refererar till blodförsörjningen till hjärnan och den process där nya blodkärl växer fram för att ersätta skadade eller blockerade artärer. Denna process är viktig för att underhålla hjärtats och hjärnblandets funktion och förhindra komplikationer som stroke. Hjärnrevaskularisering kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av tekniker som stamcellstransplantation.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Matrix metalloproteinase 12 (MMP-12) är ett enzym som tillhör en grupp av zinkberoende endopeptidaser, kända som matrix metalloproteinaser (MMP). MMP-12 är specifikt känt som en metalloproteinas med förmåga att bryta ner extracellulära matrisproteiner, såsom elastin och collagen. Det har också visat sig ha förmågan att degraderar proteiner i blodkärlsväggar och är involverat i inflammation och immunförsvar. MMP-12 produceras främst av makrofager och kan spela en roll i patogenesen av flera sjukdomar, till exempel lungsjukdomar, ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar.

Mukokutan lymfkörtelsyndrom (MCLS) är ett sällsynt tillstånd där det finns en överdriven respons hos kroppens immunsystem, vilket leder till att lymfkörtlarna i munhålan och på huden blir inflammerade och ömmar. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakas av en medfödd defekt i immunsystemet, eller sekundärt, till exempel som en komplikation till en infektion eller ett trauma.

Symptomen på MCLS inkluderar ofta små, hårda knutor i munhålan och på kinderna, svullnad av slemhinnorna i munnen och näsa, trötthet, feber och viktminskning. Tillståndet kan vara kroniskt eller rekurrent, det vill säga det kan komma och gå över tiden.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av klinisk undersökning, blodprover och ibland även biopsi av lymfknutorna. Behandlingen av MCLS beror på orsaken till tillståndet, men kan innebära mediciner som dämpar immunsystemet, antibiotika för att behandla infektioner och smärtstillande medel för att lindra smärtan.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.

Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.

Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

Ischemisk kolit är en medicinsk term som refererar till inflammation i tjocktarmen orsakad av minskad blodförsörjning till tarmslemhinnan. Orsaken är ofta en obstruktion eller ett thrombos i de mindre artärerna (de så kallade arteriola) som förser tarmen med blod. Detta leder till att slemhinnan inte får tillräckligt med syre och näringsämnen, vilket kan orsaka celldöd och inflammation. Symptomen på ischemisk kolit kan inkludera buksmärtor, diarré, blod i avföringen och feber. Behandlingen kan bestå av läkemedel som lindrar symtomen, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna nekrotisk tarmslemhinnA.

Anatomical models are three-dimensional representations of the structures and components of the human body or its parts. These models can be created in various forms such as physical models made of materials like plastic or wax, or digital models used in computer simulations. Anatomical models serve as educational tools for students, healthcare professionals, and researchers to visualize and understand complex anatomical structures and relationships that may be difficult to appreciate through two-dimensional images alone. They can also be useful for planning and practicing surgical procedures, studying pathologies, and developing medical devices or treatments.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

'Systemisk inflammatorisk responssyndrom' (SIRS) är ett tillstånd som kännetecknas av en systemisk inflammation orsakad av en infektion eller annan skada på kroppen. Det definieras av American College of Chest Physicians/Society of Critical Care Medicine som följer:

1. Kroppstemperatur under 36°C eller över 38°C (96,8°F eller över 100,4°F)
2. Puls över 90 slag per minut
3. Andningsfrekvens över 20 andetag per minut eller partialtrycket av koldioxid under 32 mmHg
4. Leukocyt (vitt blodkroppar) över 12 000/mm3 eller under 4 000/mm3, eller mer än 10% bandceller (en form av vita blodkroppar)

Dessa kriterier används för att diagnostisera SIRS, men det är viktigt att notera att tillståndet kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada och behandlas därför genom att behandla orsaken.

Vertebralisdissektion är en medicinsk term som refererar till en skada eller ett sönderfall i den blodförsörjande artären till halskotorna (vertebralartären). Detta orsakas vanligtvis av en tinyrning eller en skada på halsen, även om det kan uppstå spontant hos vissa individer. När vertebralisdissektionen sker, kan blodflödet till hjärnan störas, vilket kan leda till symtom som svår huvudvärk, yrsel, synproblem och i värsta fall stroke. Behandlingen för vertebralisdissektion kan innebära mediciner för att thinna ut blodet, operation eller en kombination av båda.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

En dissection av den inre halsartären (internal carotid artery) är när det sker en skada eller en separation av lagren i väggen på artären, vilket kan orsaka blödning och potentialen för att bilda en blodpropp. Detta kan vara congenitalt (medfött), traumatiskt orsakat (exempelvis vid trauma under halsoperationer eller bilolyckor) eller spontant (utan uppenbar orsak). En dissection av den inre halsartären kan leda till ett ökat risk för stroke.

I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:

1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.

I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

Medicinskt talat, refererar "halsartär, gemensam" till den stora blodkärlen i halsen som förser huvudet och halsen med syre- och näringsriktad blodflöde. Den gemensamma halsartären (latin: Arteria carotis communis) är en fortsättning av aortabågen och delar sig sedan i två grenar: den yttre halsartären (Arteria carotis externa) och den inre halsartären (Arteria carotis interna). Den gemensamma halsartären förser därmed både det yttre och inre huvudet med blod.

Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Mechanical thrombolysis' är en term inom medicinen som refererar till användandet av mekaniska metoder för att bryta upp och avlägsna blodproppar (tromboser) i kroppen. Detta skiljer sig från den mer traditionella formen av trombolys, där läkemedel som trombolytiska medel används för att upplösa proppen.

Mekanisk thrombolys kan involvera olika tekniker beroende på var i kroppen proppen finns och hur stor den är. Några exempel på metoder inkluderar:

1. **Trombektomi:** Detta innebär att en liten, cylindrisk instrument används för att fånga upp och avlägsna proppen från ett blodkärl.
2. **Ultraljudsbrott:** Ultraljud kan användas för att bryta sönder en propp i ett blodkärl, vilket underlättar dess avlägsnande.
3. **Aspirationsmetoder:** Speciella katetrar (tunn, böjliga rör) kan användas för att suga upp proppen från det drabbade kärlet.
4. **Mekaniska trombectomipumpar:** Dessa är speciella enheter som kombinerar aspiration och mekanisk borttagning av proppar.

Mekanisk thrombolys kan vara ett alternativ till den traditionella medicinska behandlingen när tromboser orsakar allvarliga komplikationer, såsom extrem smärta, svullnad eller skada på omgivande vävnader. Denna typ av behandling kan också användas i kombination med medicinsk thrombolys för att öka effektiviteten och minska risken för komplikationer.

Perifer vaskulär sjukdom (PVD) eller perifera kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på ett spektrum av sjukdomar som beror på skada eller funktionsnedsättning i de blodkärl som försörjer kroppens extremiteter, vanligtvis benen. Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), entära blodproppar (tromboser) eller inflammation i kärlen.

PVD innefattar en rad olika tillstånd, däribland:

1. Sklerotiska rangliga artärsjukdom (SRA): En progressiv åderförkalkning som orsakar smalning och hårdnad av de stora benartärerna, vilket kan leda till klåfingrighet, smärta under vila och i vissa fall gangrän om inte behandling ges.

2. Sklerotiska artärsjukdom i mindre kärl (LSAS): En åderförkalkning som drabbar de mindre arteriolerna, vilket kan orsaka smärta under vila, sårbildning och i vissa fall ulcerationer.

3. Venös insufficiens: En funktionsnedsättning eller skada på de venösa kärlen som förhindrar att blodet returneras till hjärtat effektivt, vilket kan leda till symtom som svullnad, smärta och klåfingrighet i benen.

4. Raynauds fenomen: En vasospasm (konstriktion) av de små digitala artärerna i händer och fötter, ofta utlöst av kyla eller stress, vilket kan orsaka smärta, klåfingrighet och blekning följt av cyanos (blåfärgad eller lila nyans) i fingrar och tår.

5. Akrocyanos: En kronisk vasospasm av de små digitala artärerna som orsakar permanent blåfärgning, svullnad och sårbildning i fingrar och tår.

6. Livedo reticularis: En förändring i hudfärgen som visar sig som ett nätverk av röda eller blåa linjer på huden, ofta orsakat av en skada eller funktionsnedsättning i de små kärlen.

Behandling för dessa tillstånd kan innefatta medicinering, livsstilsförändringar, kompression och i vissa fall kirurgi. Det är viktigt att söka specialistvård om man upplever symtom som kan vara relaterade till dessa tillstånd.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras en psoasabscess som en abscess (en encapsulerad samling av smittsamma vätskor) i muskeln iliopsoas, som består av två muskler, iliacus och psoas major. Abscessen kan vara bakteriell eller mykotisk (svamp) och orsakas av infektion från närliggande strukturer, blodburen infektion eller direkt spridning från en trauma. Symptomen på en psoasabscess kan inkludera smärta i låret eller flanken, feber, trötthet och minskad rörlighet. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och dränering av abscessen.

Glatt muskelceller, også kendt som glatte muskulaturceller, er en type muskelceller som kontrolleres involuntarily og har en vislende (ikoniske) udseende under mikroskopi. De består af en enkel cellekerne og et stort antal myofibriller, der er mindre organeller som hjælper med at generere muskelkontraktioner.

Glatte muskulaturceller findes i visse typer af væv i kroppen, herunder blodkarre, lunger, fordøjelsessystemet og reproduktive organer. De hjælper med at kontrollere en række fysiologiske processer, såsom blodtryksregulering, søvn, madoptagelse og reproduktion.

Contractions i glatte muskulaturceller reguleres af nervesignaler fra det autonome nervesystem og hormonelle signaler fra kroppen. De kan også kontrahere uafhængigt af nervesignaler, hvilket gør dem egnet til at kontrollere passive processer som blodcirkulation og fordøjelse.

Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.

"Adventitia" er en anatomisk term som refererer til det ytre lag av bindvevsommanting (tunica) som omger mange typer av kroppsstrukturer, så som blodkar, lymfekar, nerver og ledbånd. Adventitia er et fleksibelt, støttende lag som hjelper å beskytte strukturen under og regulerer dess diameter. Det skiller seg fra de andre tunika-lagene (media og intima) ved at det ikke inneholder muskler eller elastiske fibre i like grad. Adventitiens funksjon kan variere alt etter hvilken type struktur den omgir, men den inkluderer typisk noen av følgende: støtte, beskyttelse, næringsforsyning og regulering av diameter.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

Takayasu's arteritis är en ovanlig inflammatorisk sjukdom som drabbar de stora till medelstora artärerna, främst aortan och dess grenar. Sjukdomen påverkar ofta kvinnor i åldersgruppen 15-40 år, men kan även förekomma hos män och barn.

Takayasu's arteritis kännetecknas av inflammation i väggarna på artärerna, vilket kan leda till förträngningar (stenoser) eller uppblåsningar (aneurysm). Dessa förändringar kan orsaka symtom som höjd blodtryck, hjärtklappning, svaghet, andfåddhet och smärtor i bröstet. Andra symtom kan innefatta feber, viktminskning, trötthet och muskel- och ledsmärtor.

Diagnosen ställs vanligen genom kombinationen av kliniska symtom, bilddiagnostik som MR-angiografi eller datortomografi (CT), samt laboratoriemässiga tester som blodprover för att mäta inflammationsmarkörer som ESR och CRP.

Behandlingen av Takayasu's arteritis består vanligen av kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel och ibland biologiska läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra komplikationer. Vid allvarliga förträngningar eller uppblåsningar kan kirurgi vara aktuell.

"Bröstkorgsartärer" (Thoracic aorta) är den del av huvudartären (aorta) som går från hjärtat och ned genom brösthålan. Den förser kroppen med syresatt blod via ett system av artärer som grenar ut sig ifrån den.

'Spontanbristning' är ett medicinskt begrepp som refererar till att en vävnad eller en organs mekaniska integritet plötsligt förloras utan någon uppenbar orsak. Detta kan inträffa på grund av en underliggande sjukdom eller störning i kroppens normala funktioner, såsom nedsatt kollagennivå, vaskulär skada eller infektion.

Ett exempel på spontanbristning är när huden eller slemhinnor bryts samman och bildar ett sår utan att det har varit någon yttre trauma. Spontanbristning kan också inträffa i hjärtklaffar, blodkärl eller andra organ, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som blödning, infektion eller organskada.

'Njurartärhinder' (renal artery stenosis) är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning eller blockering i den artäriella blodflödet till en eller båda njurarna. Detta orsakas oftast av åderförkalkning (ateroskleros) eller fibromuskulär dysplasi, en bindvävsväxt som kan påverka det glatta muskelvävnätet i artären.

Njurartärhinder kan leda till högt blodtryck (hypertension), njursvikt och underlivsinfarkt. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta svårigheter att kontrollera blodtrycket, återkommande besvär med huvudvärk, yrsel eller andningssvårigheter samt edem i benen och annan vätskaansamling i kroppen.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och kan bekräftas med en angiografisk undersökning av njurartären. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kolesterolet, men i vissa fall kan en operation eller en mindre invasiv procedur som ballongdilatation eller stentplacering behövas för att öppna upp den förträngda artären.

Den medicinska termen för "blodpropp, vandrande" är "emboli." Det är ett material, vanligtvis ett blodkoagel eller en luftbubbla, som färdas genom blodomloppet och kan blockera en artär eller en artärväg. Detta kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, beroende på var i kroppen embolin blockerar blodflödet.

En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.

I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:

1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).

Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.

'Kompartmentsyndrom' är ett tillstånd där trycket inne i en muskelkompartment (en tätt omgiven struktur som innehåller muskler, nerver och blodkärl) ökar kraftigt. Detta orsakas oftast av en skada eller edem (vätskeansamling) i kompartmentet, vilket gör att det blir svårt för blod och syre att nå musklerna och nerverna inne i kompartmentet.

Om inte behandlas akut kan kompartmentsyndrom leda till allvarliga skador på muskler och nerver, inklusive nekros (död av vävnad) och permanent skada. Behandlingen för kompartmentsyndrom innebär ofta kirurgiskt ingrepp för att avlasta trycket i kompartmentet, till exempel genom att skära upp muskelväggarna och släppa ut vätskan.

Glasgow Outcome Scale (GOS) är ett enkelt och väl etablerat sätt att bedöma funktionell utgång hos patienter som har drabbats av allvarliga skallskador eller andra neurologiska sjukdomar. Skalan består av fem kategorier som beskriver patientens funktionella nivå:

1. Död (Death, D)
2. Vegetativ tillstånd (Vegetative State, VS) - Patienten saknar medvetande och har mycket begränsad interaktion med sin omgivning.
3. Svårtänkt kommunikation (Severe Disability, SD) - Patienten har kvar någon form av medvetande men är beroende av kontinuerlig vård och stöd för grundläggande livsfunktioner. De kan ha begränsad förmåga att kommunicera och ta hand om sig själva.
4. Besvärande men måttlig funktionsnedsättning (Moderate Disability, MD) - Patienten har någon form av kognitiv eller fysisk funktionsnedsättning som påverkar deras vardagliga liv och arbetsförmåga. De kan ha behov av stöd för vissa aktiviteter men är i huvudsak självständiga.
5. Normal, icke-behinderad (Good Recovery, GR) - Patienten har återhämtat sig nästan fullt ut och har inga eller minimala begränsningar i sin vardagliga livsföring och arbetsförmåga.

GOS används ofta för att bedöma patienters framsteg över tiden efter en allvarlig händelse och för att utvärdera effekterna av olika behandlingsmetoder.

Disseminerad intravasal koagulation (DIK) är en blodsjukdom där koagulationskaskaden aktiveras systemiskt, vilket leder till att blodet koagulerar och bildar blodproppar i små kapillärer över hela kroppen. Detta kan orsaka ischemisk skada (dvs. syrebrist) i olika organ, såsom lungor, njurar, hjärta och hjärnvävnad. Samtidigt som koagulationen pågår, tar aktiveringen av koagulationskaskaden också bort de faktorer som förhindrar normal blodkoagulering, vilket leder till att det bildas blödningar i andra delar av kroppen.

DIK kan orsakas av en rad olika sjukdomstillstånd, inklusive svår infektion, trauma, cancer och komplikationer under graviditet. Behandlingen av DIK består ofta av att behandla den underliggande orsaken samt att ge antikoagulanter för att förhindra fortsatt koagulation och blodproppsbildning, samtidigt som man ger substitutionsbehandling med blodprodukter för att ersätta de faktorer som förlorats under den systemiska koagulationsprocessen.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.

En hjärntrombos är en blodpropp (torr klump av koagulerat blod) som bildas i ett hjärnblodkärl. Detta kan leda till olika typer av stroke beroende på var proppen sitter och hur stor den är. Om proppen blockerar blodflödet till en del av hjärnan kommer den delen inte längre att få syre och näringsämnen, vilket kan orsaka cellsdöd i det området.

Hjärntromboser kan orsakas av olika faktorer som exempelvis hög ålder, rökning, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden, förekomst av särskilda typer av hjärtfel (t.ex. fibrillation av mitralisklaffen), vaskulit (inflammation i blodkärlen) eller som komplikation till vissa medicinska behandlingar (t.ex. oralt antikoagulationsbehandling).

Symptomen på en hjärntrombos kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men exempelvis kan patienten uppleva plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen, synförluster, yrsel, huvudvärk eller besvärlighet att svälja. Om du anar att du eller någon annan har drabbats av en hjärntrombos behöver ni söka akut medicinsk vård omedelbart.

Intrakraniella arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärl i hjärnan eller nära hjärnan är felanslutna. Normalt sett separeras artärer och vener av ett kapillärnätverk, men vid en AVM går artärerna direkt över till venerna utan mellanliggande kapillärer. Detta resulterar i en snabb blodflödesökning (arteriell hyperflöde) genom de drabbade venerna, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, stroke och epilepsi. AVM:er kan variera mycket i storlek och lokalisation, och deras symptom kan variera beroende på var de befinner sig i hjärnan och hur stor de är. Behandlingen av intrakraniella arteriovenösa missbildningar kan innebära operation, strålbehandling eller kombinationer av dessa metoder.

En medicinsk definition av "infarkt" är dödsfall eller skada i ett område av kroppen på grund av ett plötsligt och ofta totalt stopp av blodflödet till området, vanligtvis orsakat av en blodpropp. Det mest vanliga typerna av infarkt är hjärtinfarkt (myokardieinfarkt) och cerebral infarkt (slaganfall). Hjärtinfarkt inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen stoppas, medan cerebral infarkt orsakas av att blodflödet till en del av hjärnan stoppas. Båda dessa tillstånd kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Aminopropionitril är en organisk förening med formeln CH3CH2CH2CN. Det är en färglös, flytande substans som är lättlöslig i vatten och polära organiska lösningsmedel. Aminopropionitril används kommersiellt för att producera polymerer och andra kemikalier. Det kan också förekomma naturligt i små mängder i vissa växter, till exempel i sockerbetor.

Aminopropionitril är en amidin, vilket betyder att det innehåller en funktionell grupp med formeln -CN, som består av en kolatom bundet till en kväveatom och en trippelbindning mellan dem. Denna grupp gör att aminopropionitril har egenskaper som är typiska för både aminer (kol-kväve-komplex) och nitriler (cyanogrupper).

Aminopropionitril kan vara skadligt om det kommer i kontakt med huden eller andas in, och kan orsaka allvarliga hälsoproblem om det sväljs. Det är också giftigt för vattenlevande djur och kan orsaka skada för miljön om det släpps ut i naturen.

En bronkialfistel är en abnormal, tunn tunnel (förbindelse) mellan en luftstrupe (bronkus) och det omgivande vävnadsskalet (pleura) eller andra strukturer i brösthålan. Den kan orsaka luftläckage från luftstrupen till omgivande vävnader, vilket kan leda till symtom som hosta, andningsbesvär och lunginflammation. Bronkialfistlar kan uppstå som komplikationer efter lungsjukdomar, operationer eller trauma.

"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).

Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.

Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.

Duodenal stenosis refers to a narrowing or stricture of the duodenum, which is the first part of the small intestine. This condition can be congenital or acquired and can lead to various symptoms such as abdominal pain, vomiting, and difficulty with digestion. The narrowing can be caused by various factors including scar tissue from inflammation or injury, tumors, or structural abnormalities present at birth. Treatment options depend on the underlying cause and severity of the stenosis and may include endoscopic dilation, surgery, or medication.

Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.

CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.

Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

"Hemostas, kirurgisk" refererar till den aktiva processen att kontrollera och stoppa blödning under eller efter ett kirurgiskt ingrepp. Det innebär att använda sig av olika tekniker och metoder för att mekaniskt stänga av blodkärlen, såsom att använda klipp, knopar, ligaturer eller elektrisk ström (elektrokauterisering), för att stoppa blodflödet.

Ibland kan läkemedel som verkar hemostatiska användas för att underlätta blodstillningen, till exempel med hjälp av trombin, absorbabla hemostatiska material eller andra hemostatiska preparat.

Således är syftet med kirurgisk hemostas att minimera blodförlusten under och efter operationer, förhindra komplikationer som blödningar och underlätta patientens återhämtning.

Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.

Cineradiografi är en medicinsk undersökningsmetod där röntgenstrålar används för att skapa en serie av bilder som visar hur ett organ eller en kroppsdel fungerar i rörelse. Bilderna tas upp till 30 gånger per sekund och sammanställs sedan till en film eller en digital video.

Cineradiografi används ofta för att undersöka rörliga strukturer som matstrupen, leverns gallgångar, lungorna, hjärtat och tarmarna. Den kan hjälpa läkare att diagnostisera problem som svårigheter med sväljning, ledbesvär, muskelrelaterade smärtor eller avvikande hjärtfunktioner.

Det är viktigt att notera att cineradiografi använder joniserande strålning, vilket kan innebära en liten risk för biverkningar som cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelarna med undersökningen.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

'Njurvener' är ett medicinskt begrepp som refererar till strukturerna i njuren som filtrerar blodet och producerar urin. De två huvudsakliga njurvenerna består av varierande delar, inklusive glomerulus, tubuli, kapillärer och kärl. Glomerulus är en samling blodkärl som fungerar som en finfilter för blodet, medan tubuli är små rör som reabsorberar vatten, näringsämnen och elektrolyter från den initiala urinfiltret. Kapillärerna och kärlen i njuren hjälper också till att reglera blodtrycket och balansen av vätska i kroppen. Njurven är viktiga för att hålla kroppens homeostasbalance genom att rena blodet från skadliga ämnen, producera hormoner och hjälpa till att reglera elektrolytbalansen.

"Blodupphostning" (pulmonary embolism) är en medicinsk term som betyder att ett blodbråck (embolus) har färdats från någon annan del av kroppen, oftast ett ben- eller bukblodkärl, och fastnat i en lungartär. Detta kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärta, hosta och ibland även medvetandeförlust. I allvarliga fall kan det leda till livshotande komplikationer som hjärtstopp eller lungsvikt.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

Desmosin är en typ av protein som kallas för intermediär filamentproteiner. Det förekommer naturligt i bindväv och skelettmuskulatur hos däggdjur, där det spelar en viktig roll för att ge struktur och integritet till celler och vävnader.

Desmosin bildas genom korslänkning av fyra α-helixstrukturer i proteinet deputin, som är ett av de huvudsakliga proteiner som byggs upp av intermediär filament i bindväv och skelettmuskulatur. Genom att bilda desmosin blir deputinkedjorna mycket stabila och kan stå emot mekanisk påfrestning, vilket gör att de kan upprätthålla strukturen hos vävnaderna under olika former av belastning.

Mutationer i genen som kodar för deputin kan leda till sjukdomar som Epidermolysis bullosa, en grupp med ärftliga hudsjukdomar som kännetecknas av lätta blåsor och sår på huden efter minimal mekanisk påfrestning.

"Biomedical technology" kan definieras som tillämpningen av tekniska principer och metoder inom biologi och medicin för att utveckla, förbättra och använda system, enheter, produkter och processer som hjälper till att förstå, diagnosera, behandla och förebygga sjukdomar och hälsoproblem. Detta kan inkludera exempelvis utvecklingen av medicinska implantat, diagnostiska instrument, terapeutiska tekniker och datorsimuleringar av biologiska system. Biomedical technology är en multidisciplinär område som kombinerar kunskaper inom bland annat ingenjörsvetenskap, biologi, medicin, fysik och datavetenskap.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

"Serum" er en betegnelse for den flytende, klare del af blodet, der dannes når man fjerner celler og andre faststoffer gennem centrifugering. Serum indeholder proteiner, elektrolyter, hormoner, næringsstoffer og andre organisk og anorganisk stof, men ingen celler. Det bliver ofte brugt i medicinske tests for at måle forskellige stoffers koncentrationer i kroppen, herunder kolesterol, glucose, elektrolytbalancer, leverfunktionstest og andre specifikke proteiner. Serum er også et vigtigt væv i immunforsvarets respons, da det indeholder antistoffer og andre immune proteiner.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

"Pulsatilt flöde" är ett medicinskt begrepp som refererar till den periodiska volymökningen och minskningen av blodflödet i artärer under en hjärtslagscykel. Detta fenomen orsakas av hjärtats kontraktioner och relaxeringar, vilket får blodet att pulsera genom kroppens artärsystem. Under systolen, när hjärtat kontraherar, ökar trycket i artärerna och flödet av blod blir mer intensivt. Under diastolen, när hjärtat relaxerar, minskar trycket i artärerna och flödet av blod blir mindre intensivt. Den pulsatila karaktären av detta flöde kan kännas som en puls i olika delar av kroppen, till exempel i halsen eller i handleden.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.

Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

Färgultraljud, även känt som dopplersonografi eller färgdopplar, är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflödet i kroppens artärer och vener. Denna metod kombinerar traditionell gråskaleultraljud med färgkodad dopplersonografi, vilket gör det möjligt att se hur blodet rör sig genom de undersökta blodkärlen i realtid.

Färgen visar riktningen och hastigheten av blodflödet: rött representerar flöde mot ultraljudskällan, medan blått representerar flöde bort från ultraljudskällan. Detta hjälper läkaren att identifiera eventuella problem med blodflödet, som exempelvis förträngningar (stenoser), klaff- eller ventilproblem, blodkoagulationer eller andra patologiska tillstånd. Färgultraljud är en icke-invasiv och smärtfritt metod, och det finns minimala risker relaterade till undersökningen.

En sternotomi är ett ingrepp där man skär igenom bröstbenet (sternum) för att kunna komma åt hjärtat och de stora blodkärlen i området. Detta görs ofta under öppen hjärtkirurgi. Sternotomin är en vanlig ingreppsväg då den ger operatören god tillgång till hjärtat och de stora kärlen, men det innebär också en viss risk för komplikationer som infektioner, blödningar och skador på bröstbenet. Efter operationen behöver patienten ofta ha ett stort bandage eller en dräkt för att stabilisera bröstbenet under läkningen.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.

'Sjuklighet' kan i medicinsk kontext definieras som ett tillstånd av betydande nedsatt fysisk, psykisk eller social funktion hos en individ, orsakat av en sjukdom eller skada. Sjukligheten kan vara akut eller kronisk och innebära symtom som påverkar personens vardag och livskvalitet. Den kan också ha konsekvenser för individens sociala relationer, arbetsliv och deltagande i samhället. I allmänhet krävs en professionell medicinsk bedömning för att fastställa om en person befinner sig i ett tillstånd av sjuklighet eller inte.

Entomophthorales är en ordning av svampar som parasiterar på olika insektsarter. De kan orsaka sjukdomar hos både vuxna insekter och deras larver, och kan leda till döden hos de drabbade individerna. Svamparna sprider sig genom att producera sporer som transporteras av vinden eller via kontakt mellan olika insekter. När en spor kommer i kontakt med ett värddjur börjar svampen gro och penetrerar djurets kropp, där den sedan utvecklas och producerar nya sporer som kan infektera andra insekter.

Det är värt att notera att vissa arter av Entomophthorales också kan infektera människor, men detta är mycket ovanligt. I dessa fall orsakar svampen oftast mildare former av sjukdom som kan behandlas med mediciner.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Matrix metalloproteinase inhibitors (MMPIs) are a class of pharmaceutical compounds that work to reduce the activity of matrix metalloproteinases (MMPs). MMPs are a family of enzymes that play crucial roles in breaking down various types of extracellular matrices, such as collagens, elastins, and proteoglycans. These enzymes are involved in several physiological processes, including tissue remodeling, wound healing, and angiogenesis.

However, abnormal activation or overexpression of MMPs has been implicated in various pathological conditions, such as cancer, arthritis, cardiovascular diseases, and neurological disorders. By inhibiting the activity of MMPs, MMPIs aim to slow down or prevent the progression of these diseases.

MMPIs can be broadly classified into two categories: synthetic and natural. Synthetic MMPIs include compounds like batimastat, marimastat, and prinomastat, while natural MMPIs include substances derived from plants, such as tetracyclines and flavonoids.

It's important to note that the development of MMPIs as therapeutic agents has been challenging due to their lack of specificity for individual MMPs, which can lead to off-target effects and undesirable side effects. Therefore, while some MMPIs have shown promise in preclinical studies, their clinical use remains limited.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Ateroskleros är en chronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar medelstora och stora artärer. Den kännetecknas av att feta depositions i form av lipoproteiner, speciellt LDL (lågdensitets-lipoprotein), kalk och cellulärt material ansamlas under innersta väggen (endotel) i artären. Detta bildar så kallade plack som kan leda till att artärernas lumen (insidan) stängs delvis eller helt, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.

Aterosklerosen utvecklas ofta under en lång period och är vanligast hos äldre personer. Faktorer som ökar risken för ateroskleros inkluderar höga nivåer av LDL-cholesterol, högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

I medicinen kan 'sannolikhet' definieras som graden av överensstämmelse mellan ett visst antal observationer och det förväntade resultatet baserat på en hypotes eller teori. Sannolikheten uttrycks ofta som ett värde mellan 0 och 1, där 0 betyder att det är osannolikt och 1 betyder att det är säkert.

Sannolikheter används ofta i medicinska studier för att bedöma huruvida ett visst resultat är kausalt relaterat till en viss behandling eller exponering, och kan hjälpa till att uppskatta risker och fördelar med olika behandlingsalternativ.

Exempel: Om en studie visar att 50 av 100 personer som använder en viss medicin får en biverkning, så är sannolikheten för att få denna biverkning 0,5 eller 50%.

"Dödsorsak" är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta eller underliggande sjukdomen, skada eller händelse som ledde till en persons död. Det kan också inkludera faktorer som bidrog till dödsfallet, såsom komorbiditeter (flera samtidigt existerande sjukdomar) eller riskfaktorer.

Det är viktigt att skilja på dödsorsaken och dödsomständigheterna. Dödsomständigheterna refererar till de omständigheter som omgav dödsfallet, såsom var det inträffade och hur det upptäcktes.

Det är värt att notera att fastställandet av en dödsorsak kan vara komplex och kräver ofta en genomgående obduktion och utvärdering av kliniska data av en läkare specialiserad inom patologi eller dödlighetsanalys.

Ett bråck, också känt som hernia, är en medicinsk tillstånd där en del av ett organ eller vävnad sticker ut genom en svag punkt eller öppning i musklerna eller bindväven som normalt håller organen på plats. Detta kan orsaka smärta, obehag och i vissa fall allvarliga komplikationer om delar av tarmarna fastnar i bråckspringan.

Det vanligaste typerna av bråck är:

1. Navelbråck (Umbilical hernia): Detta uppstår när en del av tarmsystemet sticker ut genom naveln, ofta hos spädbarn men kan också drabba vuxna.
2. Inguinal hernia: Den vanligaste typen av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom inguinalkanalen, en naturlig öppning i bukmuskulaturen. Det kan finnas två varianter: indirekt (sidlig) och direkt (medial).
3. Femoral hernia: Detta är också en typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom femoraliskanalen, belägen under inguinala kanalen.
4. Incisional hernia: Det uppstår när en del av organen eller vävnaden sticker ut genom en svag punkt i ett äldre operationssitt, där det förr varit en sömm.
5. Epigastrisk hernia: Detta är en ovanlig typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom ett smalt område mellan naveln och bröstbenet.

Behandlingen för bråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken, symtomen och komplikationerna. I de flesta fall rekommenderas dock en operation för att förebygga komplikationer som stranguleringshernia eller obstruktion.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

'Vävnadslim' (latin: *Stroma*) är ett begrepp inom histologi och används för att beskriva det underliggande stödjevävnaden i en vävnad. Det består av olika celler, extracellulär matrix och fibrösa proteiner som ger struktur och stöd till de funktionella cellerna inom en vävnad. Stroma kan variera mycket mellan olika typer av vävnader och kan innehålla blodkärl, lymfkärl, nervfibrer och immunceller. I vissa fall kan stroma även spela en aktiv roll i sjukdomsprocesser som cancer och autoimmuna tillstånd.

"Bröstben" refererar till det par benartade strukturer som sträcker sig över bröstkorgen, också kända som sternum eller bröstbenet på latin. Det består av tre delar: manubrium, corpus och extremitas. Bröstbenet skyddar hjärtat och lungorna, och är anslutningspunkt för revbenen och musklerna i thoraxväggen.

I'm sorry for the confusion, but "enbukrilat" does not appear to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

'Röntgenbildsförstärkning' (eng. 'Image Intensification') är en teknik som används inom röntgidiagnostik för att öka kontrasten och skärpan på ett röntgenbild, särskilt vid fluoroskopi, det vill säga när man studerar rörliga strukturer i realtid.

Den grundläggande principen bakom tekniken är att en fotokatod ger ifrån sig elektroner när den exponeras för röntgenstrålning. Dessa elektroner accelereras sedan mot en skärm som kallas en fluorescensskärm, där de får i sin tur ifrån sig ljus när de träffar skärmen. Detta ljus kan sedan omvandlas till ett elektroniskt signal som visas på en bildskärm eller som sparas som en digital bild.

Den första förstärkningsprocessen sker genom att accelerera elektronerna, vilket ökar deras energi och därmed också deras förmåga att producera ljus när de träffar fluorescensskärmen. Den andra förstärkningsprocessen sker genom att använda en så kallad microkanalplatta (MCP), som är en typ av elektronmultiplikator som kan öka signalstyrkan ytterligare.

Genom att använda sig av röntgenbildsförstärkning kan man få till stånd en mycket snabb bilduppdatering, vilket är viktigt när man studerar rörliga strukturer. Det gör också att man kan reducera stråldosen som patienten utsätts för, eftersom man kan använda lägre strålnivåer och ändå få till stånd en acceptabel bildkvalitet.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

'Chlamydophila pneumoniae' är en obligat intracellulär bakterie som orsakar lunginflammation (pneumoni) hos människor. Den tillhör släktet Chlamydophila inom familjen Chlamydiaceae och är en av de tre huvudsakliga orsakerna till bakteriell lunginflammation, tillsammans med Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae.

Chlamydophila pneumoniae smittar ofta via droppburen överföring från en infekterad person som andas ut bakterierna när de hostar eller torkar sig i näsan. Bakterien kan också spridas via kontaminerade ytor och föremål, men det är sällsynt.

Infektionen med Chlamydophila pneumoniae kan vara mild till måttlig och orsaka symptom som hosta, halsont, feber, trötthet och bröstsmärta. I vissa fall kan den leda till komplikationer som lungabsCESS eller bronkit. Behandlingen består vanligen av antibiotika, oftast i form av makrolider eller tetracykliner.

Det søger jeg gerne at hjælpe Dem med, men der er ikke tale om en medicinsk definition af "Holland" eller "Nederlandene", da det er et geografisk navn for et land i Europa. Jeg kan dog fortælle Dem, at Nederlandene består af to deler: den vestlige del, som kaldes Holland, og en østlig del. Holland er delt ind i to provinser, Noord-Holland og Zuid-Holland, og det er kendt for sine store byer Amsterdam, Rotterdam og Haag.

Hvis De ledsager deres spørgsmål med mere kontekst eller information, kan jeg måske hjælpe Dem bedre.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), kan ett självvalt eller orsakat hjärtstopp definieras som:

I46.0: Självvalt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest, unspecified (engelska)

I46.1: Förgiftningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Poisoning, cause of, cardiac arrest (engelska)

I46.2: Strömkvalitetssjukdomar och andra elektriska rubbningar, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to disorders of cardiac rhythm and conduction (engelska)

I46.3: Andningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to respiratory failure and ventricular fibrillation (engelska)

I46.4: Hypoxi, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to hypoxia and anoxia (engelska)

I46.5: Andra och obestämda yttre orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other and unspecified external causes of cardiac arrest (engelska)

I46.6: Postoperativt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest following a procedure (engelska)

I46.8: Övriga orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other specified causes of cardiac arrest (engelska)

I46.9: Hjärtstopp, oklar på vilket sätt det uppstått (svenska) / Cardiac arrest, cause unspecified (engelska)

Källa: ICD-10 Version: 2019, sidan 186. https://www.who.int/classifications/icd/en/

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

Hjärt-kärlmissbildningar, även kända som congenitala hjärtdefekter, är en grupp av medfötta avvikelser i hjärtat eller de stora blodkärlen. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hur blodet flödar genom hjärtat och kroppen. Hjärt-kärlmissbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten eller exponering för vissa läkemedel under den kritiska fosterdifferentieringsperioden. Symptomen på hjärt-kärlmissbildningar kan variera beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan inkludera andnöd, blåfärgad hud eller syrgasbrist. Behandlingen kan omfatta mediciner, kateterinterventioner eller kirurgi beroende på typ och svårighetsgrad av missbildningen.

Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.

När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.

Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).

Jättcellsarterit (Giant Cell Arteritis, GCA) är en inflammatorisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i de stora och medelstora arterierna i kroppen, främst i huvudet och halsen. Den vanligaste symptomen är starka och plötsliga huvudvärkar, ofta i tinningarna, och feber. Andra symtom kan inkludera trötthet, muskelsmärtor, viktminskning och sjukdom i ögats blodkärl som kan leda till synförlust.

Jättcellsarterit kännetecknas av inflammation i arteriens väggar, vilket orsakar förändringar i de cellulära komponenterna och bildandet av jätteceller (multinukleära celler). Den vanligaste platsen för inflammation är i temporalartärien, som förser hjärnan med blod.

Diagnosen ställs ofta genom en kombination av symtom, laboratorieprov och bilddiagnostik, såsom dopplersonografi eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen består vanligen av höga doser av glukokortikoidsteroider för att reducera inflammationen.

'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).

Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.

Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.

Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.

Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp genetiska sjukdomar som påverkar bindväv och kollagen, ett protein som ger styrka och elasticitet till huden, senorna och leder. Det finns flera olika typer av EDS, men de flesta har symptom som inkluderar:

* Lätt utslitlighet på huden, som kan vara mycket lätt förletlig och ha en silkig textur
* Översträckliga leder och slappa ligament, vilket kan resultera i subluxationer (delvis avknäppta leder) eller luxationer (fullständigt avknäppta leder)
* Kronisk smärta i muskler och leder
* Svaghet i musklerna, särskilt i ansiktet, halsen och extremiteterna
* Överkänslighet för smärta
* Funktionshinder av olika grader beroende på typ av EDS

Det är viktigt att notera att symptomen kan variera mycket mellan olika individer, även inom samma typ av EDS. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av genetisk tester, fysiska undersökningar och familjehistoria.

Intraoperativ övervakning är den process där patientens vitala funktioner, såsom hjärtslag, blodtryck, syrehalt i blodet och andning, övervakas under en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av medicinska instrument och tekniker för att säkerställa patientens säkerhet och att snabbt upptäcka och behandla eventuella komplikationer under eller strax efter operationen. Intraoperativ övervakning kan också inkludera neurologisk övervakning för att kontrollera nervfunktionen under operationer som påverkar nervsystemet.

I en medicinsk kontext kan lineära modeller vara statistiska modeller som används för att analysera relationer mellan variabler. I en linear modell antas sambandet mellan variablerna vara linjär, det vill säga att förändringar i en variabel är proportionella med förändringar i en annan variabel.

Ett exempel på en enkel lineär modell är regressionsanalys, där man undersöker sambandet mellan en dependent variabel (den variabel som ska förutsägas) och en eller flera independent variabler (de variabler som används för att förutspå den dependenta variabeln). I regressionsanalysen beräknas en linjär funktion som beskriver sambandet mellan de olika variablerna, och denna funktion kan sedan användas för att göra förutsägelser om värdet på den dependenta variabeln baserat på värdena på de independenta variablerna.

Lineära modeller används inom många olika områden inom medicinen, till exempel för att analysera effekterna av olika behandlingsalternativ, för att undersöka riskfaktorer för sjukdomar eller för att utvärdera kvaliteten på diagnostiska tester.

Tunica media är en del av en blodkärls vägg och består av glatt muskulatur och elastisk bindväv. Den ligger mellan den inre, tunica intima, och den yttre, tunica adventitia, som tillsammans utgör blodkärlets väggar. Tunica media ger blodkärlet styrka och flexibilitet, vilket möjliggör för blodkärlet att expandera och kontrahera i samband med hjärtats slag. Den glatta muskulaturen i tunica media kan också kontrollera blodflödet genom att justera kärlets diameter.

Perioperativt omhändertagande är den medicinska vården som en patient får innan, under och efter en operation. Det inkluderar utvärdering av patients status och risker före operationen, anestesiplanering, övervakning under operationen, smärtlindring och postoperativ vård för att främja patientens snabbare återhämtning och minska komplikationer. Perioperativt omhändertagande är ett samarbete mellan olika medicinska specialiteter, inklusive kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och andra vårdpersonal.

"Tvärsnittsanatomi" är en term inom anatomisk vetenskap som refererar till studien av korssnitt av olika kroppsdelar och deras struktur. Det innebär att man ser på en tunn skiva av ett organ eller en annan del av kroppen, istället för att titta på det i sin helhet. Genom att analysera dessa tvärsnitt kan man få information om de olika typerna av vävnader och deras proportioner inom den specifika strukturen. Detta kan vara särskilt användbart när man studerar komplexa organ som hjärnan eller lungorna, där det kan vara svårt att få en klar förståelse av deras inre struktur genom att bara titta på dem från utsidan.

In a medicinsk kontext betyder "chock" ofta ett plötsligt och allvarligt tillstånd orsakat av fysisk eller psykisk stress. Det kan vara någon form of shock, som kan vara orsakad av blodförlust, infektion, allergiska reaktioner, skador på organ eller trauma. Symptomen på chock inkluderar bland annat lågt blodtryck, snabb hjärtslag, svag puls, blekhet, fuktig hud, yrsel, andningssvårigheter och medvetslöshet. Behandlingen av chock kan innebära att behandla orsaken till chocken, ge vätskor intravenöst, stödja andningen och i vissa fall använda läkemedel för att stödja hjärt- och cirkulationssystemet.

TIMP-1, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases 1, är ett protein som hör till en grupp av fyra naturligt förekommande proteiner i kroppen. Dessa proteiner har alla till uppgift att reglera nedbrytningen av extracellulär matrix, det vill säga det stödjeväv som finns mellan cellerna i våra vävnader.

TIMP-1 är specifikt känt för sin roll i att hämma metalloproteinaser, en typ av enzymer som bryter ner proteiner i extracellulär matrix. Genom att hejda metalloproteinasernas verksamhet kan TIMP-1 hjälpa till att skydda vävnader från onormalt snabb nedbrytning och försämring, vilket kan vara viktigt vid olika sjukliga tillstånd som inflammation, fibros och cancer.

I medicinsk kontext kan TIMP-1-nivåer mätas i kroppsvätskor som blod för att undersöka om de avviker från det normala, vilket kan ge information om olika sjukdomar eller skador. Förhöjda nivåer av TIMP-1 kan till exempel vara associerade med högre risk för fibros och sämre prognos vid cancer.

Sjukhusavgifter är de kostnader som patienten eller tredje part, till exempel försäkringsföretag, måste betala för vård och behandling som ges på ett sjukhus. Den exakta kostnaden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive vilken typ av vård och behandling som behövs, hur länge patienten måste stanna på sjukhuset och om patienten har någon form av försäkring eller inte.

I allmänhet kan sjukhusavgifter delas upp i två kategorier: fasta avgifter och variabla avgifter. Fasta avgifter är de kostnader som är relaterade till att stanna på sjukhuset, oavsett vilken typ av vård eller behandling patienten får. Detta kan inkludera rumskostnader, mat och viss typ av diagnostisk utrustning. Variabla avgifter är de kostnader som beror på den specifika vården eller behandlingen som patienten får, till exempel läkemedelskostnader, kirurgiska procedurer och andra terapeutiska interventioner.

Det är värt att notera att sjukhusavgifter kan variera mycket mellan olika länder och också inom samma land beroende på vilket sjukhus eller vårdcentrum patienten besöker. I vissa fall kan vissa behandlingar vara heltäckande av offentliga sjukvårdsprogram, medan andra behandlingar kan kräva en delad betald av patienten eller deras försäkringsföretag.

Interventionell radiologi är en subspecialitet inom radiodiagnostisk specialitet som innebär att använda medical imaging (som exempelvis röntgen, fluoroskopi, ultraljud, CT, MRI) för att guidera minimalinvasiva procedurer. Dessa procedurer kan vara diagnostiska eller terapeutiska till naturen och utförs ofta under lokalbedövning eller med mild bedövning.

Exempel på interventionell radiologi inkluderar:

* Angioplasti och stentning av blodkärl i hjärtat, lungorna, levern, buken eller extremiteterna
* Embolisering för att stoppa blödning eller blockera blodflödet till tumörer
* Biopsier och dräneringar av vätskor eller abscesser
* Radiofrekvensablation av tumörer
* Kyfo- och vertebroplasti för behandling av frakturer i ryggraden

Syftet med interventionell radiologi är att behandla sjukdomar och skador på ett säkert, effektivt och minimalinvasivt sätt, vilket kan minska komplikationerna, smärtan och återhämtningstiden jämfört med traditionell kirurgi.

Exsanguination is a medical term that refers to the state of complete loss of blood from the circulatory system. It can be caused by various conditions such as severe trauma, major surgery, or certain medical disorders leading to significant bleeding. Exsanguination can result in hypovolemic shock and ultimately death if not treated promptly with fluid replacement and control of bleeding.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

"Provocative testing" eller "proving" är inte en etablerad medicinsk term, men det refererar ofta till en process där man medvetet utsätter en patient för ett stimuli eller en belastning för att undersöka om det orsakar symtom. Det används ibland inom smärtmedicin och rehabilitering, men metoden är kontroversiell och används inte allmänt. Den bör aldrig användas utan patientens informerade samtycke och under övervakning av en kvalificerad medicinsk professionell.

"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.

Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.

Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.

'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).

Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.

Den oftalmiska artärien är en gren av den internala carotida artären som förser ögat och det omkringliggande vävnaden med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen i två grenar, central retinal artären som förser näthinnan med blod, och den oftalmiska muskelartären som förser ögonmusklerna och andra delar av ögat med blod.

'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.

En kirurgisk avdelning är en avdelning på ett sjukhus som specialiserar sig på att erbjuda kirurgiska vårdtjänster. På en kirurgisk avdelning arbetar specialistutbildade kirurger, anestesiologer, operationspersonal, sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdspersonal tillsammans för att ge vård och behandling till patienter som behöver kirurgiska ingrepp.

Avdelningen kan vara indelad i olika specialiteter, såsom allmänkirurgi, ortopedisk kirurgi, neurokirurgi, hjärtkirurgi, bukkirurgi och plastikkirurgi. Varje specialitet har sin egen grupp specialistutbildade kirurger som är särskilt skolade i att utföra operationer inom deras respektive områden.

På en kirurgisk avdelning kan patienter få både planerade och akuta operationer. Planerade operationer är ingrepp som har planerats på förhand, medan akuta operationer behövs omedelbart för att hantera en livshotande situation eller en allvarlig skada.

Kirurgisk vård kan innefatta förberedelser inför operationen, själva operationen och eftervård efter operationen. Förberedelserna kan inkludera att patienten får en preoperativ bedömning av sin allmänna hälsa, samt att patienten ges instruktioner om hur han eller hon ska förbereda sig inför operationen. Efter operationen kan patienten behöva vila och återhämta sig på avdelningen under en tid, medan personalen övervakar hans eller hennes tillstånd och ger den nödvändiga vården och läkemedlen.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

"Buksmärta" är en svensk term som vanligtvis översätts till "abdominal smärta" på engelska inom medicinskt sammanhang. Abdominal smärta avser obehag eller smärta i buken eller mag-tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, från milda problem som gas eller förstoppning till allvarliga tillstånd som appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom.

Det är viktigt att undersöka orsaken till abdominal smärta och söka medicinsk behandling om den är intensiv, varar länge, är kombinerad med andra symtom som feber eller blod i avföringen, eller om det finns riskfaktorer för allvarliga tillstånd.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

Fibrinfibrinognedbrytningsprodukter (FFP) är en sammanfattande benämning på de fragment som bildas när proteinet fibrin och dess föregångare fibrinogens molekylära struktur bryts ned. Detta sker naturligt i kroppen under blodkoaguleringen, då fibrinogen omvandlas till fibrin som bildar blodets klumpar eller koagulum.

Under vissa patologiska tillstånd, såsom akut inflammation, skada på vävnad eller cancer, kan nedbrytningen av fibrinfibrinogen öka kraftigt. Detta leder till en högre koncentration av FFP i blodet. Många av dessa fragment har proinflammatoriska egenskaper och bidrar därför till ett förhöjt inflammationssvar.

FFP används också som en labormässig indikator på koagulationsaktiviteten i blodet. Höga nivåer av FFP kan vara tecken på ökad koagulation, medan låga nivåer kan vara relaterade till en försämrad koagulationsförmåga.

In a medical context, "high-volume hospitals" often refers to healthcare facilities that treat a large number of patients for a specific procedure or condition on an annual basis. These hospitals typically have more experience and greater resources to handle complex cases, which can lead to better patient outcomes and lower complication rates compared to low-volume hospitals. The volume threshold for defining a high-volume hospital may vary depending on the procedure or condition in question and can be established based on research and clinical evidence.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.

Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

I'm happy to help you understand the medical definition of "elasticity"!

In a medical context, elasticity refers to the ability of tissues in the body to stretch and return to their original shape when the stretching force is removed. This property is due to the presence of elastin fibers in the extracellular matrix of the tissue, which can stretch and recoil like a rubber band.

Elasticity is an important property of many tissues in the body, including blood vessels, lungs, and skin. For example, the elasticity of blood vessels allows them to expand and contract with each heartbeat, helping to regulate blood pressure. Similarly, the elasticity of lung tissue allows the lungs to expand and contract during breathing, while the elasticity of skin helps it to stretch and rebound when we move or grow.

However, the elasticity of tissues can be affected by various factors, such as aging, disease, and injury. For example, emphysema is a lung disease that is characterized by the destruction of elastin fibers in the lungs, leading to decreased elasticity and difficulty breathing. Similarly, injuries that damage the elastin fibers in skin can lead to scarring and loss of elasticity, resulting in wrinkles or other changes in appearance.

Overall, elasticity is a crucial property of many tissues in the body, and its maintenance is essential for proper function and health.

"New England" är egentligen inte en medicinsk term, utan snarare ett geografiskt område i nordöstra USA. New England består av sex delstater: Connecticut, Maine, Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island och Vermont. Termen används sällan inom medicinen, men det kan hänvisa till medicinska institutioner, konferenser eller studier som är baserade i området.

Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:

1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.

3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.

4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.

5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.

6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.

7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.

'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:

* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)

'Fönstertittarsjuka' är ett informellt eller folkligt uttryck för en benskada som kallas "benfraktur i metacarpal II". Detta innebär en fraktur (ett benbrott) i den andra lillfingerbenet, närmast handloven. Namnet 'fönstertittarsjuka' kommer från att personer med denna skada tenderar att hålla handen på ett sätt som påminner om någon som tittar igenom ett fönster när de vilar armen på en yta.

Det är värt att notera att det inte finns någon officiell medicinsk diagnos med namnet 'fönstertittarsjuka', och detta är bara ett vanligt namn för en specifik typ av fraktur.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.

Araknodaktyli är ett medicinskt tillstånd där fingerlederna är böjda och stelna i en flexerad position. Detta orsakas av förkortningar eller förtjockningar av de bindvävssnören (flexor tenosynovit) som omger flexormusklernas tendoner i fingrarna. Araknodaktyli är ofta associerat med autoimmuna sjukdomar, till exempel reumatoid artrit och psoriasisartrit. Tillståndet kan också vara en biverkning av vissa mediciner, såsom bisfosfonater som används för behandling av osteoporos.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

"Cirkulationsstillestånd, djup hypotermi" kan definieras som ett tillstånd där kroppens temperatur har sjunkit under 28°C (82.4°F) och hjärtverksamheten har upphört eller är mycket förminskad. Detta inträffar vanligen vid extremt låga yttemperaturer, till exempel vid utsättning för kyla under en längre period eller vid olyckor som involverar immersion i kallt vatten.

Vid denna temperaturnivå kan hjärtat endast generera mycket svaga kontraktioner, och blodflödet till vitala organ som hjärnan och lungorna minskar kraftigt. Patienten kommer att vara medvetslös och sakna puls och andning.

Det är viktigt att notera att även om patienten befinner sig i cirkulationsstillestånd kan livsuppehållande behandling fortfarande vara möjlig, eftersom hjärnan och andra vitala organ kan överleva under längre perioder vid mycket låga temperaturer. Rätt behandling, inklusive rehydrering, värmeisolering och eventuellt medicinsk varmare vätska, kan i vissa fall rädda patientens liv.

Aortabågsanevrysmer, också känt som aortabågesyndrom, är en medicinsk term som refererar till när det finns en utbulning (anevrysma) eller en laceration (dissektion) av aortabågen. Aortabågen är den övre delen av aortan, den stora blodkärlen som för fortfarande syre- och näringsriktad blod till kroppen.

En aortabågsanevrysma kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom beroende på storleken och platsen på anevrysmansituationen. Symptomen kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, andfåddhet, svimning, yrsel eller medvetandeförlust. I allvarliga fall kan en aortabågsanevrysma leda till livshotande komplikationer såsom aortarruptur eller stroke.

En aortabågsdissektion är ett akut medicinskt tillstånd som uppstår när det skapas ett tear i aortaväggen, vilket orsakar blod att samlas bakom den främre lagret av aortaväggen och bilda en falsk lumen. Detta kan leda till kompression eller avbräck av de artärer som utgår från aortabågen, vilket kan orsaka symtom såsom smärta i bröstet eller ryggen, svimning, yrsel eller medvetandeförlust.

Aortabågsanevrysm och -dissektioner är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling. Behandlingen kan inkludera mediciner för att sänka blodtrycket och reducera hjärtats arbete, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.

'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.

Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

'Stygn' er en medisinsk behandlingsmetode som innebærer å lukke sammen to sårde vevler i kroppen ved hjelp av ein tråd (stygget). Stygget sitser i de to vevløypa og trekker sammen disse løypane når det tirslar seg. Dette hjelper til å stoppe blodet fra å flyte ut og stenger av området for infeksjon. Eit stygn kan også holde de to vevløypa på plass mens de heiler saman.

Ei vanleg metode er å bruke ein nål for å trekke tråden gjennom kroppen og si tråden i de to vevløypa som skal sys. Når stygget sitter fast, klippes tråden av og limas inn mot huden slik at det ikke skal påleggje eller forstyrre heileprosessen. Eit stygn bør fjernast etter at sårn er lukket og har vokst sammen, noe som vanlegvis tar ein til to uker.

'Oculomotor Nerve Diseases' refererer til sygdomme eller forstyrrelser, der påvirker nerven som styrer øjnens bevægelser og andre øjenfunktioner. Den tredje kraniale nerve, også kendt som n. oculomotorius, er ansvarlig for kontrollen af flere indre og ydre øjenmuskler, øjnens pupil dilatation, og den øvre lidets position via det levator palpebrae muscle.

Der findes mange former for oculomotor nerve diseases, herunder infektioner, trauma, tumorer, autoimmune sygdomme, og arvelige tilstande. Nogle af de almindeligste symptomer inkluderer:

1. Diplopi (dobbeltse syn)
2. Ptose (slæbende øjenlåg)
3. Anisokorie (forskellig størrelse på pupillerne)
4. Aniscoria (uens reaktion på lys for pupillerne)
5. Abnorme øjenbevægelser, herunder strabisme (skævhed i øjnene)
6. Ophidselse eller smerte ved bevægelse af øjet
7. Synsnedsættelse eller synsforstyrrelser

Diagnosen af oculomotor nerve diseases involverer en kombination af klinisk undersøgelse, neurologiske tests, og i nogle tilfælde avanceret billeddiagnostik som MRI (magnetresonans tomografi) eller CT (computertomografi) scanning. Behandlingen af disse sygdomme kan variere alt efter årsagen, men den kan inkludere medicinsk behandling, operationsbehandling, og rehabilitering for at hjælpe med at genoprette øjenfunktionen og forebygge yderligere skader.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

Rökning definieras som inhalering och exhalering av rök från brända tobaksprodukter eller annan bränt material, vanligtvis genom en cigarett, cigarr, pipa eller vaper (elektronisk cigarett). Den aktiva ingrediensen i tobaksrök är nikotin, en mycket beroendeframkallande substans. Andra skadliga ämnen i röken innefattar kolmonoxid, tungmetaller och cancerframkallande ämnen som återfinns i tobaksrök. Rökning kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar.

'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.

En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.

'Tantal' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där en patient är nära att dö på grund av en utdragen och ofta komplex sjukdom, men fortsätter att överleva mot alla odds. Termen kommer från myten om Tantalos, en kung i den grekiska mytologin som blev bestraffad av gudarna genom att bli placerad i en sjö under ett träd fylld med frukt. Varje gång Tantalos försökte dricka vattnet drog det sig undan, och varje gång han strävade efter att plocka frukten föll den utanför hans räckhåll.

I medicinsk kontext används 'Tantal' ofta för att beskriva patienter med svårbehandlade sjukdomar, som till exempel cancer, där behandlingarna inte verkar vara effektiva och patienten ändå fortsätter överleva. Det kan också användas för att beskriva en situation där en patient är i livsfara på grund av akut komplikationer, men lyckas övervinna dem mot alla odds.

... dog helt oväntat den 6 april 1969 av en blödning till följd av en icke upptäckt eller behandlad aortabråck. ...
... , aortabråck eller pulsåderbråck avser artärbråck på stora kroppspulsådern, aorta, ett tillstånd där blodkärlen ...
Eduard Strauss II dog helt oväntat den 6 april 1969 av en blödning till följd av en icke upptäckt eller behandlad aortabråck. ...
Opereras de för aortabråck träffar jag dem även innan, för att göra en spirometri, lungfunktionsundersökning. Efter operationen ...
Aortabrack. Begåvningstest. Här finns flera begåvningstest eller som de också kallas, intelligenstest. ...
Aortaaneurysm, aortabråck eller pulsåderbråck avser artärbråck på stora kroppspulsådern, aorta, ett tillstånd där blodkärlen ...