En mollusk av underklassen Opisthobranchia (gastropoder) av ordningen Anaspidea. Den används ofta för studier av nervsystemets utveckling pga sina stora och lätt igenkännbara nervceller.
Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.
Anhopningar (nervknutor) av flerpolära nervceller, omgivna av svagt strukturerat bindväv, placerade utanför det centrala nervsystemet.
Hormoner producerade av ryggradslösa djur, som insekter, blötdjur och maskar.
En nervpåverkande peptid från blötdjur som väcker en snabb depolariserande reaktion, tack vare direkt aktivering av amiloridkänsliga natriumkanaler.
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.
Ett fylum i riket Metazoa. Mollusker har mjuka, osegmenterade kroppar, med ett främre huvud, en massa av inre organ på ryggsidan och en fot på undersidan. De flesta har ett skyddande kalkskal. Fylet omfattar klasserna Gastropoda, Bivalvia, Cephalopoda, Aplacophora, Scaphopoda, Polyplacophora och Monoplacophora.
Nervceller som aktiverar muskelceller.
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. De bildas som en del av posttranslatorisk modifiering av proteiner och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, inklusive smärtperception, hunger, sömn, minne och emotionella respons. Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som påverkar cellens funktion och aktivitet.
I medicinsk kontext, betyder "kind" normalt sett en persons genetisk bakgrunn eller arv, inkludert deres gener og kromosomer. Det kan også referere til en specifik sykdom som er assosiiert med bestemte gener eller genetiske faktorer.
I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.
I en enda mening: 'Gälar' är ett medicinskt terminologi som refererar till de två strukturerna i halsen hos ryggradsdjur, inklusive människor, som spelar en central roll i andningsprocessen genom att tillåta syre- och kolmonoxidutbyte. De två gälarna hos människor kallas lungornas blodkärlsystem, där syrerik blod från kroppen cirkulerar för att fyllas på med syre och avge kolmonoxid innan det återförs tillbaka till hjärtat och cirkulerar i resten av kroppen.
I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
Uteblivna reaktioner till följd av vana vid viss stimulans. Hit hör inte läkemedelstillvänjning.
I medicinsk kontext, refererar "svans" vanligtvis till coccyx, även känd som lilltå eller stjärtbenet. Detta är den nedre, triangulära delen av ryggraden som består av en till fem sammanvuxna ryggkotor och hittas hos de flesta däggdjur, inklusive människan. Även om svansen hos många djur har en funktionell roll i balans och rörelse, är coccyx hos människor oftast stillasittande och utgör endast ett mindre antal muskler och ligament. I vissa fall kan coccyx skada eller dislokera, vilket kan orsaka smärta eller obekvämlighet.
Den fysiologiska nervsystemet är ett komplext nätverk av nervceller och signaler som kontrollerar och koordinerar kroppens funktioner. Det består av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen). Nervcellerna, eller neuronerna, kommunicerar med varandra genom att skicka elektriska impulser längs sina axoner. Dessa signaler kan sedan tolkas och leda till en fysisk respons, som muskelrörelse eller hormonutsöndring. Det fysiologiska nervsystemet styr allt ifrån sensoriska upplevelser, kognition, rörelse, andning, hjärtslag, till digestion och reproduktion.
Neurosekretion är ett biologiskt fenomen där hormoner som produceras i nervceller (neuroendokrina celler) i hjärnan eller centrala nerverna, transporteras genom axonet och får sin release från neurohypofysen direkt in i blodomloppet istället för att släppas ut i synapser som vanliga signalsubstanser. Detta möjliggör en snabb och effektiv kommunikation mellan nervsystemet och endokrina systemet, vilket har stor betydelse för regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom homeostas, stressrespons, tillväxt och reproduktion.
Ett givet reaktionsbeteende hos en specifik art, som präglats av en nedärvt anpassning till en viss situation.
En underklass av glykosfingolipider som innehåller stora polära utskott bestående av ett flertal sockerenheter. En eller flera av deras yttersta sockerenheter binds till en negativt laddad molekyl vid pH 7. Till denna klass hör: gangliosider, uronoglykosfingolipider, sulfoglykosfingolipider, fosfoglykosfingolipider och fosfonoglykosfingolipider.
En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
"Nervsystemet är det komplexa nätverket av nervceller och signalvägar som styr, koordinerar och kontrollerar kroppens funktioner, såsom känsel, rörelse, tankeprocesser, minne, emotioner och homeostas. Det består av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bearbetar informationen och perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier) som förmedlar informationen mellan centrala nervsystemet och resten av kroppen."
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
(2-aminoetyl)-fosfonsyra. En organisk fosforförening som identifierats i vävnader från människor och djur.

'Aplysia' är ett släkte av marina snäckor som tillhör klassen blötdjur och fylumet maskmaskar. Den mest välkända arten inom släktet är Aplysia californica, även känd som sjöharen eller havstulpanen. Dessa djur är hermafroditer och lever i varmare vatten nära kuster. De har en stor och mjuk kropp utan skal och lever på att beta alger. Aplysia-arter används ofta inom forskning, särskilt inom neurovetenskapen, eftersom de har en enkel nervsystemuppbyggnad som underlättar studier av lära- och minnesprocesser.

Enligt Medicin.com är ett ganglion i zoologi definierat som en samling nervceller utanför centrala nervsystemet hos ryggradslösa djur. Ganglier fungerar som en slags "mini-hjärna" och hanterar information från olika delar av djuret's kropp. De är ofta ansvariga för att koordinera rörelser och andra reflexiva respons. Varje ryggradslöst djur har ett unikt ganglionsystem beroende på deras art och behov.

"Ganglier" är ett adjektiv som används för att beskriva något som har formen eller liknar ett ganglion. I en medicinsk kontext refererar "ganglion" vanligtvis till en grupp av nervceller utanför centrala nervsystemet, som fungerar som en smärtcentral och bearbetar sensoriska signaler. Ganglier innehåller ofta cellkropparna för afferenta neuron (sensoriska nervceller) och kan ingå i det autonoma nervsystemet eller vara en del av det perifera nervsystemet.

Exempel på olika typer av ganglier inkluderar:

1. Dorsalrotsganglion: En typ av ganglion som innehåller cellkropparna för de afferenta neuron som transporterar smärta, temperatur och kvalitetssinne till ryggmärgen.
2. Sympatiskt ganglion: En del av det sympatiska nervsystemet som hjälper till att reglera kroppens involuntära funktioner, såsom hjärtslag, andning och blodtryck.
3. Parasympatiskt ganglion: Även en del av det autonoma nervsystemet, men denna gång i det parasympatiska nervsystemet, som hjälper till att reglera kroppens vila och ämnesomsättning.

Det är värt att notera att "ganglion" kan också användas för att beskriva en sorts vätskefylld cysta som ofta bildas i hand- eller fotleden, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen av ett nervganglion.

Hormoni hos ryggradslösa djur är signalmolekyler som produceras och secreteras av endokrina celler i endokrina organ eller glandulae, och som transporteras via kroppsvätskor till målceller där de binder till specifika receptorer och utövar en biologisk effekt. Hormonerna hos ryggradslösa djur kan ha strukturella och funktionella likheter med hormoner hos ryggradsdjur, men deras produktion, reglering och mekanismer för signalering kan variera.

Exempel på hormonsystem hos ryggradslösa djur inkluderar juvenilhormonet och ecdysonet hos leddjur som reglerar utveckling, tillväxt och metamorfos, och diuretiska hormonet hos insekter som reglerar vatten- och saltbalansen. Även om det finns en stor mångfald av hormonsystem hos ryggradslösa djur, så är det fortfarande mycket att lära om deras specifika funktioner och mekanismer för reglering.

FMRFamid är ett neuropeptid som först isolerades från bläckfisken (Sepia officinalis) och består av aminosyrasekvensen Phe-Met-Arg-Phe-NH2. Det upptäcktes ursprungligen i hjärnan på bläckfiskar, men har sedan dess visat sig förekomma hos många djur, inklusive ryggradsdjur som människor. FMRFamid är involverad i en rad olika fysiologiska processer, till exempel reglering av hjärtats frekvens och blodtryck, smärta, hunger och minnesbildning. Det binder till specifika receptorer på cellmembranet och utlöser en signaltransduktion som får effekter på cellens funktion. FMRFamid är ett exempel på en neuropeptidfamilj där flera närbesläktade peptider delar den gemensamma aminosyrasekvensen Arg-Phe-NH2.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

Mollusca är ett zoologiskt fylum, eller större grupp av djur, som innehåller bl.a. snäckor, blötdjur och bläckfiskar. Det medicinska intresset för mollusker handlar främst om att vissa arter kan vara vektorer för parasitiska sjukdomar som kan överföras till människor. Exempel på sådana sjukdomar är anisakiasis, som orsakas av roundworm-maskar som lever i bläckfiskar och blötdjur, och fascioliasis, som orsakas av leverflundror som kan påträffas i vissa sötvattenssnäckor.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.

Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.

I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.

Medicinskt sett kan "kind" betyda olika saker beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till en specifik sjukdom eller diagnos som en individ har. I vissa fall kan "kind" även användas för att beskriva en typ av symptom eller en grupp av liknande sjukdomar. Exempelvis kan man tala om olika typer av cancer, såsom "bröstcancer-typ" (brastkankers type) eller "leukemi-kind" (leukemitype). Det är viktigt att specificera vilken betydelse av "kind" som avses beroende på sammanhang.

En synaps är en struktur i nervsystemet där nervceller (neuron) kan kommunicera med varandra och utbyta elektriska eller kemiska signaler. En synaps består vanligtvis av en presynaptisk neuron, en synaptisk spalt och en postsynaptisk neuron.

En definition av 'synapser' är:

"Den strukturella och funktionella kontakten mellan två nervceller eller mellan en nervcell och ett effektororgan, där neurotransmittor molekyler frisätts från den presynaptiska neuronen och diffunderar över synaptisk spalt för att binda till receptorer på den postsynaptiska neuronen eller effektororganet, vilket leder till en elektrisk eller kemisk signal som påverkar cellens funktion."

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Feeding behavior kan definieras som de mentala, emotionella och fysiska processer som styr hur individen letar upp, förbereder, konsumerar och tillfredsställs av sin näringsintag. Detta inkluderar instinkter, aptitreglering, smakpreferenser, matval, mättnadskänsla och sociala aspekter som matvanor och tabun. Feeding behavior kan påverkas av en rad faktorer som ålder, kognition, emotionell status, kultur, erfarenheter och fysiska tillstånd som sjukdomar eller skador.

'Gälar' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan dock hänvisa till andningsorganen hos vissa djur, som fiskar och groddjur, som kallas gälar. Gälarna är vävnader som använder sig av diffusion för att ta upp syre från vattnet och avge kolmonoxid.

I medicinskt sammanhang kan 'gäle' även användas i överförd bemärkelse för att beskriva en persons andning eller andningsmönster, till exempel "den sjuke har ett djupt och jämnt gälande". Men detta är inte en officiell medicinsk term.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

"Tillvänjning, psykofysiologisk" refererar till den process där kroppen och sinnessystemet successivt anpassar sig till en ny situation eller stimuli. Denna anpassning sker på både psykologisk och fysiologisk nivå. Psykologiskt kan det innebära en förändring av tankemönster, känslor och beteenden, medan fysiologisk tillvänjning kan innebära en förändring av kroppens funktioner och reaktioner.

Exempel på psykofysiologisk tillvänjning är hur kroppen successivt anpassar sig till att sova på en annan tid än vanligt, eller hur man kan bli van vid att arbeta i ett nytt jobb med nya uppgifter och kollegor. Även längre exponering för en viss stressfaktor kan leda till psykofysiologisk tillvänjning, där kroppen successivt blir mer motståndskraftig mot denna stressfaktor. Detta fenomen kallas även aklimatisering.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

Den fysiologiska nervsystemet kan delas in i två huvudsakliga delar: det centrala nervsystemet (CNS), som består av hjärnan och ryggmärgen, och det perifera nervsystemet (PNS), som består av nerver och ganglier utanför CNS.

Det centrala nervsystemet är ansvarigt för bearbetning och integrering av sensorerad information, generering av motoriska kommandon och reglering av kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Det består av neuroner (nerveceller) och glialceller, som tillsammans bildar komplexa nätverk av kommunikationsvägar.

Det perifera nervsystemet överför information mellan det centrala nervsystemet och resten av kroppen. Det innehåller sensoriska nerver som transporterar känselimpulser till CNS, och motoriska nerver som transporterar kommandon från CNS till muskler och körtlar. PNS innehåller också autonoma nervsystemet, som reglerar involuntära kroppsfunktioner som hjärtslag, blodtryck, kroppstemperatur och digestion.

Nervsystemets fysiologi omfattar även neurotransmission, det vill säga hur nervimpulser överförs mellan neuroner genom att signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från en neurons synapser och binder till receptorer på en annan neurons postsynaptiska membran. Denna process är mycket viktig för nervsystemets funktion, eftersom den möjliggör kommunikation mellan neuroner och koordinerar deras aktivitet.

Neurosekretion är ett biologiskt fenomen där hormoner som produceras i nervceller (neuroendokrina celler) i hjärnan eller centrala nerverna, transporteras genom axonet och sedan frisätts in i blodomloppet istället för att transporteras via synapser till andra nervceller. Detta sker genom specialiserade strukturer som kallas neurohormonala release-ställen eller neurosekretoriska blåsor.

Neurosekretion deltar i regleringen av en rad fysiologiska processer, inklusive homeostas, stressrespons, aptit och reproduktion. Exempel på neurosekretoriska hormoner är vasopressin och oxytocin som produceras i hypotalamus och frisätts från neurohypofysen.

Instinkt är en innat, oföränderlig och automatisk reaktion eller beteende som organismen utför i response på en given stimulus, ofta relaterad till överlevnaden, reproduktionen eller självpreservationen. Instinkter är vanligtvis ärvt och kräver ingen läroprocess eller erfarenhet för att utlösas. De skiljer sig från viljor och lärda beteenden eftersom de inte är medvetna eller kontrollerade av högre kognitiva processer. Instinkter är ofta starkt kopplade till emotionella responsar och kan vara svåra att ändra eller undertrycka.

Sura glykosfingolipider (SGPL) är en typ av lipider som innehåller en sockergrupp och en fettsyra. De är en viktig komponent i cellmembranen och har en rad funktioner, till exempel att hjälpa till med cellytorna och signalering mellan celler. SGPL delas in i olika kategorier baserat på sockergruppens struktur och antalet sockermolekyler.

Sura glykosfingolipider är associerade med vissa genetiska sjukdomar, till exempel Gaucher sjukan och Tay-Sachs sjukan. Dessa sjukdomar orsakas av en defekt i enzym som bryter ner sura glykosfingolipider, vilket leder till en pålagsättning av dessa lipider inne i cellerna och skador på olika organ.

Långtidspotentiering (eng. Long-term potentiation, LTP) är ett fenomen inom neurovetenskapen som beskriver den förlängda ökningen av signalsignalstyrkan mellan två neuron i centrala nervsystemet efter en period av repetitiv stimulering. Detta fenomen anses vara en grundläggande mekanism bakom inlärning och minnesbildning på cellular nivå. LTP kan orsaka enduringa förändringar i synapser genom att öka antalet receptorer eller öka deras effektivitet, vilket resulterar i en ökad neurotransmission och därmed en större respons på framtida stimuli.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

Aminoethylphosphonic acid (AEP) är en organisk förening med formeln HO(CH2)2NHC(=O)PO3H2. Det är en fosfonatförening som innehåller en primär aminogrupp och två kolvätekedjor bundna till fosfatgruppen.

AEP används kommersiellt som en korrosionsinhibitor i kylsystem, vattenbehandlingsprocesser och andra industriella tillämpningar där korrosionsskydd är viktigt. Det har också visat sig ha antibakteriella egenskaper och används inom medicinen som ett läkemedel mot urinvägsinfektioner.

I kroppen kan AEP metaboliseras till fosfoetanolamin, en viktig byggsten i lipidmembranen hos levande organismer.

Aplysia juliana, snäckart. Plectolaimus juliana, rundmaskart. ^ Juliana behindthename.com ^ Juliana thinkbabynames.com ^ ...
... (Aplysia punctata) är en vattenlevande snäckart som beskrevs av Cuvier 1803. Sjöhare ingår i släktet Aplysia och ... Orrell T. (custodian), 2011-04-26 ^ [a b] Dyntaxa Aplysia punctata ^ Carl Magnus Ekbohrn: Förklaringar över 100.000 främmande ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/aplysia+punctata/match/1. Läst 24 september 2012. ^ ITIS: ...
Eric R. Kandel har visat vissa bevis för denna teori genom att studera den vattenlevande snigeln Aplysia californica. ...
Aplysioidea Aplysia (bl.a. den kaliforniska sjöharen) Alfred Kästner, 1993: Lehrbuch der Speziellen Zoologie Band I: Wirbellose ...
Aplysia juliana, snäckart. Plectolaimus juliana, rundmaskart. ^ Juliana behindthename.com ^ Juliana thinkbabynames.com ^ ...
En havssnigel, Aplysia, har ett enkelt nervsystem och en gälskyddsreflex som Eric Kandel utnyttjade för att studera inlärning ... Han övergick därför till att undersöka ett enklare modellsystem, nervsystemet hos en havssnigel, Aplysia. Den har ... hos havssnigeln Aplysia. Bilden visar en synaps som påverkas av en annan synaps. Korttidsminne kan uppkomma när en svag retning ...
Utom Physalian, många maneter och en Aplysia eller hafssnigel från Cap Verdsöarne, säges det i Astrolabes resa, att en Actinia ...
Aplysia punctata. Bakgälade snäckor. Vårtborstnuding. Coryphella verrucosa. Bakgälade snäckor. Ögonfläckig stumpnuding. Aegires ...
... om en längre intervju med Kandel där han berättar om sin forskning om långtidsminnet som han gjort på havssnigeln Aplysia ...