Aquaporin-1 (AQP1) is a type of aquaporin, which is a family of water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP1 is specifically expressed in various tissues, including the kidney tubules, red blood cells, and the gastrointestinal tract. It plays a crucial role in maintaining water homeostasis by allowing water to move rapidly and selectively through the cell membrane in response to osmotic gradients. Additionally, AQP1 has been shown to have a role in the transport of gases such as carbon dioxide and nitric oxide.
Aquaporin-5 (AQP5) is a water channel protein that facilitates the rapid and selective transport of water molecules across cell membranes, primarily in epithelial cells of various tissues, including the lungs, eyes, and salivary glands. It plays a crucial role in maintaining fluid homeostasis and regulating processes such as tear production, respiratory function, and saliva secretion.
Aquaporin-3 (AQP3) is a type of aquaglyceroporin, which is a subclass of aquaporins, water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP3 is primarily expressed in the epithelial cells of various tissues, including the skin, kidneys, and eyes. It plays a crucial role in osmoregulation, epidermal hydration, and wound healing by allowing the passage of water, glycerol, and other small molecules. Dysregulation of AQP3 has been implicated in several pathological conditions, such as skin disorders and cancer.
Aquaporin-4 (AQP4) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos glatta muskelceller, röda blodkroppar och hjärnans gliaceller. Det är den dominerande vattenkanalen i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) och spelar en viktig roll för vattentransport över glialcellernas yttre membran. AQP4 bidrar till att reglera cerebral vätskors volym och sammansättning, samt understödjer hjärnans homeostasis och funktion. Dysfunktion eller abnormalt uttryck av AQP4 har visats vara involverat i patologiska tillstånd som exempelvis neuroinflammation, hjärnödem och neurologiska sjukdomar som multipel skleros.
Membranproteiner som möjliggör vattentransport. De ingår i den grupp av membrankanalproteiner som inkluderar linsproteinet och bakteriella glycerolbärare.
Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin
Aquaporin 6 (AQP6) is a protein that functions as a water channel, facilitating the movement of water molecules across membranes in certain types of cells. It is one of several aquaporins found in the human body and is primarily expressed in the kidney, where it plays a role in urine concentration and acid-base balance. AQP6 is also unique among aquaporins because it can conduct both water and anions, such as chloride ions. Additionally, it may be involved in regulating intracellular pH and responding to changes in osmotic pressure.
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
Ett mycket giftigt ämne med kemisk formel HgCl2 som förångas svagt vid normala temperaturer, men starkt vid 100 grader Celsius. Det fräter på slemhinnorna och används som lokalt antiseptikum och desinfektionsmedel.
Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.
'Aquaglyceroporins' refererar till en specifik typ av vattenkanaler (aquaporiner) som också transporterar glycerol och små läkemedel över cellmembranet. De är proteinkanaler som förekommer hos många levande organismer, inklusive människor, och spelar en viktig roll i regleringen av vattenbalansen och transporten av glycerol i kroppen.
Genetiskt betingade erytrocyttyper (allotyper eller fenotyper), som definieras av en eller flera grupper av cellulära antigenstrukturer (agglutinogener el. blodsgruppsantigener). Blodgrupperna klassif iceras dels utifrån dessa antigener, dels utifrån förekomsten av specifika antikroppar i plasma, riktade mot dessa antigener. Exempel på välkända blodgrupper är de som ingår i ABO-systemet och i Rh-sy stemet. Andra system är t ex Duffy, Kell, Kidd, Lewis, MNS.
"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."
En söt trihydroxialkohol som utgör ett mellanled i omsättningen av kolväten och fett. Den används som lösningsmedel, mjukgörare, beståndsdel i läkemedel, sötningsmedel, och vid framställning av sprängämnen. Kemisk formel är HOCH2CH(OH)CH2OH.
Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
Växttranspiration definieras som den vattenmängd som en växt avdunstar genom bladen under normala förhållanden. Det är en naturlig process där växter absorberar vatten från jorden via rötterna och transporterar det upp till bladen, där en del av vattnet avdunstar som fukt i luften. Denna process hjälper växten att kyla ner sig, transportera näringsämnen och upprätthålla struktur.
Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.
Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.
Sjukdom med onormalt stor urinutsöndring, kännetecknad av normala njurfiltreringsnivåer och normala mängder av lösliga ämnen, men med konstant hypoton urin. Tillståndet beror på njurkanalernas oförmåga att reagera på urinhämmande (antidiuretiska) hormoner, som t ex vasopressin. Kanalernas okänslighet för vasopressin kan vara resultatet av genetiska defekter, sjukdomar, läkemedelsverkningar, eller graviditet.
'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Neuromyelitis optica (NMO) är en autoimmun neurologisk sjukdom som primärt attackerar optiska nerven och ryggradens myelon, vilket kan leda till synnedsättning och förlamningar. Sjukdomen orsakas av att antikroppar reagerar mot ett protein som kallas aquaporin-4 (AQP4), som finns i hjärnan och ryggmärgen. Detta leder till inflammation, demyelinisering och skada på nervceller. NMO kan vara en isolerad sjukdom eller förekomma tillsammans med andra autoimmuna sjukdomar som systemisk lupus erythematosus (SLE) eller sclerosis multiplex (MS).
Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.
Osmotiskt tryck är ett kolloidosmotiskt tryck som uppstår över ett semipermeabelt membran mellan en lösning med högre koncentration av osmotiskt aktiva partiklar och en lösning med lägre koncentration, på grund av diffusionskrafter som strävar efter att utjämna koncentrationsskillnaden. Detta orsakar vattenmolekyler att diffundera från den lägre koncentrerade sidan till den högre koncentrerade sidan för att nå jämvikt, vilket kan leda till volymförändringar i de berörda kompartmenten.
En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.
"Antidiuretika är ett samlingsnamn för substanser som minskar urinproduktionen i njurarna genom att påverka det antidiuretiska hormonet (ADH) eller dess receptorer, vilket resulterar i mer vatten som absorberas tillbaka in i kroppen och mindre urin som produceras."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
'Tulipa' är ett botaniskt namn på ett släkte av ensljudvecklingsväxter, mer specifikt tulpaner. Detta inkluderar en mängd olika arter och hybrider som är kända för sina vackra blommor med uppstående kalkar. Tulpaner är mycket populära prydnadsväxter över hela världen, särskilt i trädgårdar och som snittblommor.
Vapor pressure, eller ångtryck, är ett mått på den partialtryck som en vätska har när den är i jämvikt med sin gasfas under givena temperaturförhållanden. Det uttrycker koncentrationen av gasmolekyler ovanpå vätskans yta och ökar med ökande temperatur, eftersom det blir mer energityckligt för molekyler att övergå från den flytande till den gasformiga fasen. Vid en given temperatur kan varje rena ämne ha ett specifikt vapor pressure som kan användas i uträkningar av destillation, fuktighetsbalans och termodynamiska processer.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Solvändeväxter, eller Solanaceae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter som kännetecknas av att deras blommor ofta har en typisk, trattformad, "solvändeliknande" krona med fem sammanväxta kronblad och en central kolpi. Exempel på bekanta solvändeväxter inkluderar potatis, tomater, paprika och aubergine.
"En vegetabilisk röt som används som livsmedel, exempelvis morot, potatis och palsternacka."
Hjärnödem är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas överskottligt vätska i hjärnbarken, orsakat av olika patologiska processer som kan innefatta trauma, tumörer, infektioner eller störningar i blodflödet till hjärnan.
Oorganiska föreningar, i vilka kvicksilver utgör en fast del av molekylen.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos växter.
Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.
"Kroppsvatten" refererar till det totala vattentrycket inom ett levande organismers kropp, inklusive alla fluider såsom blodplasma, extracellulärt vätska och intracellulärt vätska. Det utgör en stor del av kroppsvikten hos människor och djur, och håller celler och vävnader fuktiga, transporterar näringsämnen, hormoner och andra substanser, och hjälper till att reglera kroppstemperatur.
"Renala medel" refererar till ett laboratorievärde som mäter nivåerna av kreatinin i blodet, vilket kan användas för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR). GFR är ett mått på njurfunktionen och anger hur mycket urin producerar en individ per tidsenhet. Ett lägre värde på GFR kan indikera nedsatt njurfunktion eller renalt skada. "Renala medel" används ofta som en kortform för att beskriva detta laboratorievärde och dess betydelse för bedömningen av njurfunktionen.
Liten, långsträckt korallö i östra Karibiska havet, lydande under England. Ytan är 91 km2.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Glomeromycota är ett förslagat fylum av svampar som bildar en mutualistisk symbios med växter genom att bilda en mykorrhiza, vilket innebär att svampens mycel växer in i och sammanlänkar sig med växtens rötter. Denna relation hjälper till att underlätta näringsupptagandet för både svampen och växten. Svamparna i Glomeromycota saknar fruktkroppar och har en mycel som består av smala, trådliknande hyfer. De flesta arter inom detta fylum är symbiotiska med landväxter, men några lever också i symbios med vissa alger.
En typ av transmissionselektronmikroskopi, förkortat STEM, där preparatet läses av punkt för punkt av en ytterst tunn elektronstråle och avbildas med hjälp av de reaktioner elektronerna ger upphov till vid passagen genom preparatet. Genom punkt för punkt-svepet kan även preparatets kemiska sammansättning bestämmas.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är en typ av exokrin körtlar som producerar och sekreterer saliv in i munhålan för att underlätta sväljning, smakperception och skydd mot infektion.
"Mycel" refererer til det samlede netværk af trådformede hyfer, der udgør kroppen hos svampe. Dette filamentøse væv er dannet af mange små, cylindriske celler, der vokser og deler sig for at danne et komplekst system af tråde, som kan strække sig over store områder i jorden eller på andre underlag. Myceliet udgør den vegetative del af svampen og er ansvarlig for optagelsen af næring og vand fra miljøet.
En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.
Propylenglykol är ett syntetiskt, färglöst och luktfri vätska som ofta används som lösningsmedel och konserveringsmedel inom medicinsk sammanhang. Det är bland annat en viktig komponent i vissa läkemedelslösningar, inhalationsmedel och hudpreparat, då det underlättar att aktiva substanser fördelas jämnt i lösningen och kan hjälpa till att förhindra bakterie- och svampinfektioner. Propylenglykol anses vara säker i de flesta medicinska tillämpningar, men i mycket höga koncentrationer eller vid långvarig exponering kan det orsaka irriterande effekter på hud och slemhinnor.
Mesophyll cells are photosynthetic cells found in the interior tissue (mesophyll) of a leaf, which is responsible for most of the leaf's photosynthesis. These cells can be divided into two types: palisade mesophyll cells and spongy mesophyll cells.
Ett växtsläkte av familjen Aizoaceae. Växterna är hemmahörande i Afrika och används i stor utsträckning mot erosion för att binda marken längs vägar och stränder.
Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Den underkäksspottkörteln, eller submandibularglandet, är en av de två större spottkörtlarna i munhålan, belägen under underkäken och producerar cirka 60% av all saliv i vila.
Vasopressinreceptorer är proteiner som finns på cellytan och binder till hormonet vasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH). När vasopressin binds till sina receptorer aktiveras olika signaltransduktionsvägar inne i cellen, vilket leder till kontrahering av glatt muskulatur och ökat vattenreabsorption i njurarna. Detta hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Vasopressinreceptorerna delas in i två huvudgrupper: V1-receptorer, som orsakar kontrahering av glatt muskulatur, och V2-receptorer, som främjar vattenreabsorption i njurarna.
'Törst' är ett symptom som kännetecknas av en starkt ökad önskan att dricka, ofta orsakad av en volym- eller koncentrationsavvikelse av kroppsvätskor.
De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.
Ett metalliskt grundämne i flytande fas vid rumstemperatur. Kemiskt tecken är Hg, atomnummer 80 och atomvikt 200,59. Kvicksilver har många industriella tillämpningar, och dess salter har använts terapeutiskt. Det kan absorberas genom hud och slemhinnor och ge kvicksilverförgiftning. Pga av toxiciteten har den kliniska användningen av kvicksilver och dess derivat minskat.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Ett Nobelpris är ett prestigefyllt internationellt pris inom olika vetenskapliga och litterära kategorier, instiftat genom den svenske industrielle magnaten Alfred Nobels testamente efter hans död 1895. Prisen delas ut årligen i följande kategorier: fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fred, samt ett ekonomipris tillägnat Alfred Nobel. Priset innebär en stor heder och erkännande för de mottagares insatser som bidragit till mänsklighetens välfärd och framsteg inom sina respektive områden.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
'Spinacia oleracea' är den botaniska termen för grönsaken spinat, som är känd för sitt höga näringsvärde och används ofta inom matlagning och medicinska tillämpningar.
Ett enzym som katalyserar bildandet av glycerol-3-fosfat ur ATP och glycerol.
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
'Pichia' är ett släkte av jästsvampar som tillhör divisionen Ascomycota. Dessa encelliga eller koloniformade svampar förekommer naturligt i olika miljöer, inklusive mark, frukt, grönsaker och däggdjurskroppar. Några arter av Pichia kan vara opportunistiska patogener hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer.
Ett växtsläkte med ätliga frukter (smultron), tillhörande familjen Rosaceae.
Brattleboro rats, also known as HIFI (hypertensive inherited Fawn hooded) rats, are a strain of laboratory rats that exhibit a genetic disorder causing an impairment in the reabsorption of salt and water in the kidneys, leading to an elevated levels of urine production and hypotension (low blood pressure).
Stomata (singular: stoma) are tiny pores found in the epidermis of plant leaves, stems, and other organs. They are essential for gas exchange between the plant and the environment, allowing carbon dioxide to enter for photosynthesis while releasing oxygen and water vapor during transpiration. Each stoma is surrounded by a pair of specialized cells called guard cells, which regulate its opening and closing in response to environmental factors such as light, humidity, and temperature.
Proteolipids are a type of complex lipid molecule that contain both fatty acid chains and proteins. They are found in various biological membranes, including the brain, where they play important roles in cell signaling and communication. Proteolipids are unique because their protein and lipid components are tightly associated and function together as a single unit. They are also known to be involved in several neurological disorders, such as Alzheimer's disease and multiple sclerosis.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
En hyperton saltlösning är en lösning med högre salthalt än den normalt förekommande i kroppsvätskor, vilket kan störa elektrolytbalansen och leda till dehydrering om intaget överstiger kroppens förmåga att utsöndra salt.
Bis(mu-(2,3-dihydroxybutandioato(4-)-0(1),0(2):0(3),0(4)))diantimonat(2-)-dikaliumtrihydrat, stereoisomer. Ett gift mot schistosomer som möjligen kan ha effekt på andra parasiter. Bland andra biverkni ngar kan det ge dödlig hjärttoxicitet.
En växtblad är ett blad som hör till en växt, och är en flata, ofta brett utbredd struktur som har en viktig funktion för fotosyntesen genom att utgöra en stor yta för att ta emot solljus. Växtbladet innehåller också klorofyll och andra pigment, som gör att det kan absorbera ljusenergi och använda den till att producera näringsämnen genom fotosyntes. Dessutom har växtblad ofta en skyddande funktion för växten, och kan även ha en roll i växtens vattenförlustreglering. Slutligen kan växtblad ha en attraktiv funktion för att attrahera pollinerare till blommande växter.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Smala, rör- eller hårlikande avföringsstrukturer hos insekter. De utgår från tarmkanalen mellan mittkroppen (mesenteron) och bakkroppen (proctodeum).
Ett intermediärt filamentprotein som endast förekommer i gliaceller eller celler av gliaursprung. Molekylvikten är 51 000.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
"Complementary RNA" refers to a single-stranded RNA molecule that is complementary in sequence to another RNA or DNA strand, meaning it can bind to it through base pairing (A-U and G-C), forming a double-stranded structure. This concept is fundamental in molecular biology, particularly in the processes of transcription and translation, where complementary RNA molecules play crucial roles as templates or regulatory elements.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
En proteinkinas C-hämmare och kompetitiv hämmare av glukostransporten över erytrocytmembranet. Kemisk formel är C15H14O5.
Undersökning i elektronmikroskop av prover som först färgats på immunocytokemisk väg. Tekniken används i stor utsträckning vid virologisk diagnostik som en del av mycket känsliga immunologiska tester.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Nedfrysning, även känt som fixation eller konservering, är ett medicinskt förfarande där ett kroppsdel eller ett helt lik bevaras genom att ersätta vatten och fett i celler och vävnader med en konserveringsvätska, ofta formeldahydrat (formaldehyd). Detta hjälper till att förhindra nedbrytning och förminskar risken för smitta.
Solute Carrier Family 12, Member 1 (SLC12A1) is a protein that functions as a sodium-potassium-chloride cotransporter, also known as NKCC1. It is primarily expressed in the kidney and brain, where it plays crucial roles in regulating electrolyte balance, fluid homeostasis, and cell volume. In the kidney, NKCC1 helps to reabsorb ions and water in the loop of Henle, while in the brain, it is involved in neuronal excitability and neurotransmitter release. Dysfunction in SLC12A1 has been implicated in various diseases, including hypertension, epilepsy, and hearing loss.
Väteklor(4-sulfonatfenyl)mercurat(1-). Ett cytotoxiskt sulfhydrylreagens som hämmar flera subcellulära metaboliska system och används som ett redskap i cellfysiologi.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
"Urinämne" refererar till det sammanfattade medicinska begreppet för alla de substanser som ingår och kan påträffas i urinen, inklusive vatten, salter, hormoner, proteiner, glukos, pigment, läkemedel och avfallsprodukter från kroppens cellulära metabolism.
Lösningar med högre osmotiskt tryck än referenslösning av t ex blod, plasma eller interstitiell vätska.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Cellers volym eller ytmått.
Ett tidigt embryo i form av en kompakt massa av ca 16 blastomerer. Det liknar ett mullbär, med två typer av celler, yttre och inre. Morula utgör stadiet före blastula hos andra djur än däggdjur eller blastocyst hos däggdjur.
En natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein som fungerar som en transportör i cellmembranet och aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Denna transport sker i en specifik ratio där två kloridjoner, en natriumjon och en kaliumjon transporteras in i cellen per cykel. NKCC hjälper till att reglera osmotisk jämvikt och fluidbalans i kroppen, och är viktig för funktionen hos flera olika typer av celler, däribland nervceller och celler i innerörat.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
'Quercus' är ett botaniskt släkte inom ekar-familjen (Fagaceae) som innehåller cirka 400 arter av träd och buskar, vanligtvis kända som ekar. De flesta arterna förekommer i den tempererade norra halvklotet, men några arter finns också i tropiska områden. Ekar är kända för sina distinkta blad med lobbar och deras hårda, segdragna träslag som har använts inom byggnads- och möbelsindustrierna. Många ekarter lever i symbios med svampar genom mykorrhiza, vilket underlättar näringsupptaget från jorden. Släktet 'Quercus' har också medicinsk relevans eftersom vissa arter innehåller bioaktiva ämnen som kan ha hälsopromoverande effekter, såsom gallsyra och tanniner, vilka används i traditionell medicin för beh
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Ett högväxande sädesslag av släktet Zea och familjen Poaceae (Gramineae), som odlas som födoämne och djurfoder. Det har sitt ursprung i Amerika. Syn. majs.
"Molecular Dynamics Simulation" är en beräkningsmetod inom molekylär modellering där man studerar system av atomar partiklar och deras rörelser över tiden. Metoden bygger på att lösa Newtons rörelselagar för varje partikel i simulerade volymer, vilket möjliggör en detaljerad analys av systemets dynamiska egenskaper, inklusive struktur, konformation och termodynamisk beteende. Detta används ofta för att undersöka biokemiska processer på molekylär nivå, till exempel proteiners flexibilitet, ligandbindning och kemiska reaktioner.
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Hydroxyethyl starch (HES) derivatives are modified starches that are used as plasma expanders in medical treatment. They are created by chemically modifying a starch source, typically from potatoes or corn, with hydroxyethyl groups. The modification process changes the properties of the starch, making it more stable and longer-acting in the bloodstream compared to unmodified starches. HES derivatives can be used to treat hypovolemia (low blood volume) due to trauma, surgery, or other conditions that cause fluid loss. However, their use has become somewhat controversial due to concerns about potential side effects such as kidney injury and coagulopathy.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.

Aquaporin 1, ofta förkortat till AQP1, är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet. Det tillhör en familj av proteiner som kallas aquaporiner och hjälper till att reglera vattentransport över celldelningen.

Aquaporin 1 förekommer naturligt i röda blodkroppar, njurarnas tubuli, tårkörtlarna, lungorna och flera andra vävnader i kroppen. Det är viktigt för att hålla en balans mellan vattenin- och utflöde i kroppen och för att underlätta absorptionen av vatten i tarmen.

I medicinsk kontext kan mutationer eller abnormaliteter i AQP1-genen leda till olika sjukdomar, såsom nedsatt njurfunktion, diabetes insipidus och andra vätske- och elektrolytbalansstörningar.

Aquaporin 5 (AQP5) er en slags vannkanalprotein som fungerer som en selektiv transportør for vannmolekyler gjennom cellevæggene i visse typer av celler, inkludert de i lungene og speisemåken. AQP5 er bel localisert i de type av epitellceller som lager overflatefluida i lungsirkulasjonen og i spytkjettlene. Dess hovedfunksjon er å regulere vanntransporten gjennom disse cellene, hvilket er viktig for å holde en balanse mellom vann og elektrolyter i kroppen. Videre kan AQP5 spille en rolle i reguleringen av slemhinnenes fugtighet og immunforsvar i lungene og i speisemåken.

Aquaporin 3 (AQP3) er en slags vannkanalprotein som fungerer som en viktig komponent i hudens vanntransport. Det er bel localisert i cellmembranet til keratinocyttene, de primære cellene i hudens overflate lag, og spiller en sentral rolle i reguleringen av hudens vannbalance, fugtighet og elasticitet. AQP3 er også involvert i andre fysiologiske prosesser som celleproliferasjon, differensiasjon og migrasjon. Mutasjoner i AQP3-genet har vært forbundet med forskjellige hudforstyrrelser, inkludert tør hud (xerosis) og psoriasis.

Aquaporin-4 (AQP4) er en vannkanalprotein som primært forekommer i hjernens og ryggmärkens gliale celler, særskilt astrocyter. AQP4 spiller en viktig rolle i reguleringen av vanntransport og homeostasisk balanse i centralnervøstem systemet (CNS). Det er involvert i glympatiske mekanismer, som hjelper til å fjerne avfall fra CNS, og er også assosiert med patofysiologiske tilstander som cerebral edema og neuroinflammatoriske forhold. AQP4 har også vært studert i forbindelse med reguleringen av excitatorene overledninger i hjernen, selv om dette er en omstridt spørsmål.

'Vattenporiner' er en uofficiel betegnelse for små huller eller porer i huden, der tillader vandmolekyler fra ydre miljø at trænge ind under huden. Den medicinske betegnelse for denne tilstand kaldes ødem, som er et patologisk tilstand karakteriseret ved en abnorm accumulering af væske i væv og celler.

Vandporiner kan opstå på grund af mange forskellige faktorer, herunder alder, genetiske faktorer, hormonelle ændringer, køn, sundhedsproblemer og miljømæssige påvirkninger. Nogle af de mest almindelige årsager til opståen af vandporiner inkluderer:

1. Aldring: Som huden ældes, bliver den mindre elastisk og mere tynd, hvilket kan føre til at porestrukturen forvrides og resultere i opståen af vandporiner.
2. Genetiske faktorer: Nogle individer er genetisk disposerede til at udvikle vandporiner, især hvis de har en historik med akne eller andre hudskadelige tilstande.
3. Hormonelle ændringer: Hormonelle ændringer, som f.eks. under graviditet eller menopause, kan føre til øget produktion af olie i huden, hvilket kan blokere porerne og resultere i opståen af vandporiner.
4. Køn: Kvinder er mere sårlige for at udvikle vandporiner end mænd, især under hormonelle ændringer som f.eks. menstruation eller graviditet.
5. Sundhedsproblemer: Bestemte sundhedsproblemer, herunder hudsygdomme som f.eks. akne, rosacea og eksem, kan føre til opståen af vandporiner.
6. Miljøfaktorer: Miljøfaktorer, herunder solskin, luftforurening og tør hud, kan også føre til opståen af vandporiner.

## Behandling

Der findes forskellige behandlingsmuligheder for at reducere eller fjerne vandporiner. Disse omfatter:

1. Hjemmemasker: Hjemmemasker med ingredienser som f.eks. teeblad, honning og citronsaft kan hjælpe til at reducere størrelsen på porerne og mindske olieproduktionen i huden.
2. Topiske produkter: Topiske produkter med ingredienser som f.eks. salicylsyre, benzoylperoxid og retinol kan hjælpe til at reducere størrelsen på porerne og mindske olieproduktionen i huden.
3. Mikrodermabrasion: Mikrodermabrasion er en behandling, der fjerner døde hudceller og stimulerer produktionen af nyt collagen, hvilket kan reducere størrelsen på porerne.
4. Kyndelig kemisk peeling: Kyndelig kemisk peeling er en behandling, der fjerner de øverste lag af huden og stimulerer produktionen af nyt collagen, hvilket kan reducere størrelsen på porerne.
5. Laserbehandling: Laserbehandling er en behandling, der kan reducere størrelsen på porerne ved at stimulere produktionen af nyt collagen og forbedre teksturen på huden.
6. Radiofrekvensbehandling: Radiofrekvensbehandling er en behandling, der kan reducere størrelsen på porerne ved at stimulere produktionen af nyt collagen og forbedre teksturen på huden.
7. Injektioner med botulinumtoxin: Injektioner med botulinumtoxin kan reducere størrelsen på porerne ved at mindske overaktiviteten i de muskler, der får huden til at synke sammen og blive mindre slappet.
8. Hvidløgskur: En hvidløgskur kan reducere størrelsen på porerne ved at mindske olieproduktionen i huden og have en antibakteriel effekt.

Aquaporin-2 (AQP2) er en vannkanalprotein som primært finnes i cellermembranen til samlingstubene i nefronet, den grundlæggende enhet i nyrene. AQP2-kanaler regulerer vanntransporten i de collecting tubules og er involvert i reguleringen av vannholdigheten i kroppen gjennom å kontrollere urinproduksjonen.

Specielt er AQP2-nivåene i cellermembranen endringsbar i respons på vasopressin, et hormon som frisetts i blodet når kroppen mangler vann. Når vasopressin binder til sine reseptorer på cellene i collecting tubules, fører dette til en forskyving av AQP2-kanalene fra intracellulære vesikler til cellermembranen, noe som øker vannpermeabiliteten og fremmer osmotisk reabsorbsjon av vann. Dette resulterer i mindre urinvolum og mer vann i kroppen for å hjelpe med å korrigere den økte tørstfølelsen som oppstår når kroppen mangler vann.

Mutasjoner i AQP2-genen kan føre til sykdommer som Nephrogenic Diabetes Insipidus, en tilstand karakterisert av økt urinproduksjon og tørst.

Aquaporin 6, också känt som AQP6, är en typ av vattenkanaler som finns i cellmembranet hos levande organismer. Det är en proteinmolekyl som bildar porer eller kanaler genom celldelarna och tillåter selektiv transport av vattenmolekyler och små joner.

Aquaporin 6 är specifikt utformad för att transportera både vatten och kloridjoner (Cl-). Det har också visat sig ha förmågan att transportera bärare av vätejoner (H+) under speciella omständigheter.

Aquaporin 6 är vanligtvis uttryckt i njurarnas samt i vissa delar av hjärnan och mag-tarmkanalen. Dess funktion är fortfarande under forskning, men det anses ha en roll i regleringen av vatten- och saltbalansen i kroppen, neurotransmission och möjligen i syrabasregleringen.

'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.

I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).

I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.

Kvicksilverklorid (HgCl2) är ett vitaktigt, giftigt och luktfri pulver som lätt löser sig i vatten. Det bildas när kvicksilver reagerar med saltsyra och används inom medicinen som starkt desinfektionsmedel och som behandling mot akut svampinfektion i huden. Det är även ett vanligt laboratorireagens. På grund av sitt höga toxicitet och miljöpåverkan så används det alltmer sällan inom medicinen idag.

Osmose är en biologisk och fysikalisk process som involverar diffusion av vattenmolekyler genom en semipermeabel membran, från ett område med lägre salthalt eller sötningsgrad till ett område med högre salthalt eller sötningsgrad, tills jämvikt uppnås. Detta sker på grund av osmotisk tryck som skapas av olika koncentrationer av partiklar på varside om membranen. Osmos spelar en viktig roll inom cellernas homeostasis och vätskebalans i levande organismer.

Aquaglyceroporins are a subgroup of aquaporins, which are membrane proteins that facilitate the movement of water and small solutes across biological membranes. Specifically, aquaglyceroporins are aquaporins that also allow for the passage of glycerol and other small neutral solutes, in addition to water. They play important roles in various physiological processes, including skin hydration, fat metabolism, and cell volume regulation. Examples of aquaglyceroporins include AQP3, AQP7, and AQP9.

Blood group antigens are proteins or carbohydrates found on the surface of red blood cells that can stimulate an immune response when introduced into the body of a person who does not have those same antigens on their own red blood cells. These antigens are also known as "blood group antigen systems" and include well-known examples such as the ABO and Rh systems.

The ABO system includes two antigens, A and B, and four corresponding blood types (A, B, AB, and O). The presence or absence of these antigens determines a person's blood type. If a person has Type A blood, for example, their red blood cells will have the A antigen on their surface.

The Rh system includes several antigens, with the most important being the D antigen. People who have this antigen are considered Rh-positive, while those who do not are considered Rh-negative.

Blood group antigens can cause an immune response when they are introduced into the body of a person who does not have them because the immune system recognizes them as foreign and mounts a defense against them. This is why it's important to match blood types in transfusions and transplants, to avoid triggering an immune response that can cause serious complications or even be life-threatening.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Glycerol, också känt som glycerin, är en organisk förening med formeln C3H5(OH)3. Det är en tjock, söt, klar, odorlös vätska som är starkt hygroskopisk och nästan helt olöslig i etanol men lättlöslig i vatten och aketon.

I medicinsk kontext används glycerol ofta som ett sönderfallsskyddande medel, speciellt för nervsystemet, hjärnan och ögonen under operationer eller skador. Det kan också användas som en laxermedel på grund av dess förmåga att dra vatten till sig i tarmarna och stimulera defekationen. Glycerol är också en del av flera hudpreparat och läkemedelsformuleringar som hjälper till att behålla fuktighet och skydda huden.

"Genomtränglighet" (engelska: "permeability") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till hur lätt eller svårt det är för substanser att passera genom en cellmembran, ett organ eller ett kroppssystem. En hög genomtränglighet betyder att substansen kan diffundera relativt enkelt, medan en låg genomtränglighet innebär att det är svårare för substansen att passera igenom.

I samband med läkemedel kan genomträngligheten vara viktig att ta hänsyn till eftersom den påverkar hur snabbt och i vilken omfattning ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen. En lägre genomtränglighet kan leda till att läkemedlet behöver ges i högre doser eller via andra administrationsvägar för att uppnå den önskade effekten.

Cell membrane permeability refers to the ability of various substances, such as ions, molecules, or drugs, to pass through the cell membrane. The cell membrane is a lipid bilayer that surrounds the cell and regulates the movement of materials in and out of the cell. The permeability of the cell membrane can be influenced by several factors, including the size and charge of the substance, as well as the presence of specialized transport proteins in the membrane.

In general, small, uncharged molecules can pass through the lipid bilayer of the cell membrane by simple diffusion, while larger or charged molecules require the assistance of transport proteins to cross the membrane. Some substances can also disrupt the integrity of the cell membrane and increase its permeability, allowing for the passive diffusion of otherwise impermeable substances.

Abnormalities in cell membrane permeability have been implicated in a variety of diseases and conditions, including cancer, neurodegenerative disorders, and infectious diseases. Understanding the factors that influence cell membrane permeability is an important area of research with potential applications in drug development, diagnostics, and therapeutics.

Växttranspiration är den process där växter absorberar vatten genom rötterna, transporterar det upp till bladen via xylemvävnad och avger det till atmosfären som vattenånga genom hålarna (stomata) i bladens undersida. Denna process hjälper växterna att transportera näringsämnen från jorden till olika delar av växten, kyla bladen och underlätta strukturmässiga funktioner. Växttranspiration påverkas av faktorer som ljusintensitet, temperatur, luftfuktighet och vindhastighet.

I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.

Njurens koncentrationsförmåga är ett mått på njurarnas förmåga att koncentrera urinen, det vill säga att öka mängden av osmotiskt aktiva partiklar i urinen samtidigt som vatten tas upp från urinen och återförs till blodomloppet. Denna process regleras av hormonet antidiuretisk hormon (ADH) som produceras i hypofysen. När ADH-nivåerna i blodet är höga, ökar koncentrationsförmågan hos njurarna och mindre urin produceras med högre salt- och vattenkoncentration. Omvänt, när ADH-nivåerna är låga, minskar koncentrationsförmågan och större mängder urin produceras med lägre salt- och vattenkoncentration. En nedsatt koncentrationsförmåga kan vara ett tecken på njursjukdom eller skada på njurarna.

Nefrogen diabetes insipidus är en ovanlig endokrin sjukdom som orsakas av ett nedsatt svar i njurarna på antidiuretiskt hormon (ADH). ADH är ett hormon som produceras i hypofysen och har till uppgift att reglera vattnets balans i kroppen genom att påverka njurarnas förmåga att koncentrera urinen.

Vid nefrogen diabetes insipidus saknar njurarna förmågan att svara på ADH, vilket leder till att kroppen inte kan hålla kvar vatten och istället utsöndrar mycket urin (polyuri) med låg koncentration av salt och vatten. Detta kan leda till törst (polydipsi) och i allvarliga fall även elektrolytbrist och dehydrering.

Nefrogen diabetes insipidus kan orsakas av flera olika faktorer, bland annat medfödda defekter i njurarnas celler, skador på njurarna som följd av sjukdomar eller läkemedel, eller sjukdomar som drabbar hypofysen och påverkar produktionen av ADH. Behandlingen av nefrogen diabetes insipidus består ofta av ersättning med syntetiskt ADH och en strikt vattenförsörjning för att undvika dehydrering.

'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.

Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.

Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

I medically, "Jonkanaler" refers to a type of connection between the right and left sides of the heart that is present in some newborns. This term is actually an abbreviation for "persistent truncus arteriosus communis," which is a congenital heart defect where a single large vessel comes out of the heart instead of separate pulmonary and aortic arteries.

Normally, during fetal development, the great arteries (the aorta and pulmonary artery) are connected to the heart through separate vessels called the aortic and pulmonary valves. However, in cases of persistent truncus arteriosus communis, these vessels fail to separate completely, resulting in a large vessel that receives blood from both the right and left ventricles and supplies it to the systemic and pulmonary circulations.

This condition can lead to various complications, such as cyanosis (bluish discoloration of the skin), congestive heart failure, and pulmonary hypertension. Treatment typically involves surgical correction, which may include placing a patch to separate the truncus into two vessels or using a conduit to connect the right ventricle to the pulmonary artery.

Neuromyelitis optica (NMO), även känd som Devic's sjukdom, är en sällsynt autoimmun neurologisk störning som primärt påverkar optiska nerven och ryggradens myelin, det vill säga den vita substansen som skyddar nerverna.

Sjukdomen orsakas av antikroppar som attackerar ett protein som kallas aquaporin-4 (AQP4), vilket leder till inflammation och skada på optiska nerven och ryggradens myelinskida. Detta kan resultera i synnedsättning, svaga muskler eller förlamningar, särskilt i benen, samt sveda eller smärtor i ryggen eller extremiteterna.

I allvarliga fall av NMO kan patienter drabbas av andningssvårigheter och andra livshotande komplikationer. Sjukdomen är ofta recidiverande, vilket betyder att den tenderar att uppkomma i skov med perioder av förbättring eller till och med fullständig återhämtning emellan.

Det finns behandlingar som kan hjälpa att hantera akuta skov och förebygga nya skov, men det finns fortfarande inget botemedel för NMO.

Polyuria är ett medicinskt tillstånd där en individ producerar och utsöndrar mycket urin, vanligtvis mer än 2,5-3 liter per dygn. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen, såsom diabetes, njursjukdomar, hjärtsjukdomar och läkemedelsverkan. Om du upplever polyuri rekommenderas du att söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

Osmotiskt tryck är ett begrepp inom fysiologi och biokemi som refererar till den osmosen orsakade diffusionen av vattenmolekyler genom en semipermeabel membran, det vill säga en membran som är permeabel för vatten men inte för de osmotiskt aktiva partiklarna. Osmotiskt tryck uppstår när två vätskor med olika koncentrationer av osmotiskt aktiva partiklar, till exempel salter eller sockermolekyler, separeras av en semipermeabel membran.

Vattenmolekyler diffunderar genom membranen från den vätskan med lägre koncentration av osmotiskt aktiva partiklar till den vätska med högre koncentration, för att nå jämvikt i partikelkoncentrationerna på båda sidor av membranen. Detta resulterar i en ökad hydrostatisk tryckskillnad över membranen, vilket kallas osmotiskt tryck.

Osmotiskt tryck mäts vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller millimeter kvicksilver (mmHg). Det är ett viktigt koncept inom fysiologin, eftersom celler och vävnader i levande organismer ständigt utsätts för osmotiska tryckskillnader som kan påverka deras funktion och överlevn.

En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.

Antidiuretiska mediciner, också kända som ADH-analoger eller vasopressinanaloger, är en typ av läkemedel som mimetiserar hormonet argininvasopressin (ADH), som produceras naturligt i kroppen. Dessa mediciner används vanligen för att behandla sjukdomar där kroppen har svårt att konservera vatten, såsom diabetes insipidus. De fungerar genom att minska urinmängden och öka vattentrycket i kroppen.

ADH är ett hormon som produceras i hypofysen (ett litet endokrint organ beläget i hjärnan) och frisätts när blodtrycket sjunker eller när saltkoncentrationen i blodet ökar. När ADH når njurarna får det dem att återabsorbera mer vatten från urinen tillbaka in i blodomloppet, vilket leder till minskad urinproduktion och högre vattentryck.

Antidiuretiska mediciner efterliknar ADH:s effekter på njurarna och hjälper därmed till att reglera vattenbalansen i kroppen. De används också för att behandla vissa former av migrän, samt för att förebygga blodtrycksfall under operationer eller vid andra tillfällen då patienten är under allmänbedövning.

Exempel på antidiuretiska mediciner inkluderar desmopressin, lypressin och terlipressin.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Jag kan ge dig en botanisk beskrivning av växtsläktet Tulipa, som ofta kallas tulpaner på svenska.

Tulipa är ett släkte i familjen Liliaceae och innehåller cirka 75 arter. De flesta arterna förekommer naturligt i södra Europa, centrala Asien och norra Afrika. Tulpanerna är fleråriga örter med lök som huvudsakligen odlas för sin vackra blommor. Blommorna har vanligtvis tre kronblad och tre hylleblad, men det kan variera beroende på art. Färgerna på blommorna kan vara gula, röda, rosa, vita eller tvåfärgade. Tulpaner är mycket populära prydnadsväxter och det odlas många sorter och hybrider av dessa.

Vapor pressure, eller ångtryck, är ett begrepp inom fysikalisk kemi och termodynamik som refererar till trycket som utövas av en gasfas på en koexistensgräns med sin motsvarande vätskefas under jämvikt. Det kan tolkas som den kraft per areaenhet, som gasmolekyler i gasfasen utövar på vätskeytan. Vid en given temperatur kommer varje rent ämne att ha ett specifikt värde för sitt jämviktstryck när det är i gasfas och koexisterar med sin motsvarande vätskefas.

Ju högre temperaturen, desto högre blir också vaporpresset eftersom molekylerna i vätskan får mer energi och därmed en större sannolikhet att övergå till gasfasen. Vid den temperatur då vaporpresset är lika med det omgivande trycket kommer vätskan att börja koka, eftersom gasbubblor som bildas under ytan inte längre kan upplösas i vätskan.

Vapor pressure har användningsområden inom flera områden, till exempel inom kemi och biologi för att beräkna partitionering av ämnen mellan olika faser samt inom materialvetenskap för att förstå och kontrollera ytbeläggningar och korrosion.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Solvändeväxter, eller Asteraceae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter som innehåller ungefär 32 000 kända arter fördelade över cirka 1 900 släkten. Denna växtfamilj har en världsvid utbredning och är representerad i de flesta vegetationszoner, från arktiska områden till tropiska skogar.

Solvändeväxter kännetecknas av sina blommor som ofta bildar en kompositflock med strålblommor och diskblommor i centrum. Stråblommorna är vanligen sterila och har en dekorativ funktion, medan diskblommorna är fertila och producerar nektar för pollinerande insekter.

Exempel på solvändeväxter är solrosor, prästkrage, margerita, gullris, tistlar och kamomill. Många arter i denna familj har medicinska användningsområden, till exempel kan kamomill användas för att lindra mag- och tarmsymtom, medan artemisinin från sötsyran används som ett antimalariamedel.

I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).

Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.

Hjärnödem definieras som en patologisk tillstånd där hjärnan infiltreras och swäljs upp av vätska eller andra fluidfyllda strukturer. Det kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller störningar i kroppen, såsom förhöjt tryck i kranieventilationssystemet, hjärnblödning, infektion, tumörer eller metabola störningar.

Vid hjärnödem ökar volymen av hjärnbältet, vilket kan leda till ökat intrakraniellt tryck och skada hjärnan genom kompression av nervceller och blodkärl. Symptomen på hjärnödem kan variera beroende på orsaken och svårheten, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, minnesförlust, förvirring, medvetandeförlust och i allvarliga fall till och med koma eller död. Behandlingen av hjärnödem beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

'Kvicksilverföreningar' är en samlande beteckning för oorganiska föreningar som innehåller kvicksilver (Hg) i en eller flera av sina oxidationstillstånd, oftast +1 och +2. Exempel på vanliga kvicksilverföreningar är kvicksilversulfat (HgSO4), kvicksilverklorid (HgCl2) och kalomel (Hg2Cl2). Dessa föreningar används bland annat inom medicinen, men på grund av deras toxicitet och miljöpåverkan har användningen minskat betydligt under de senaste decennierna.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Den kristallina linse (eller "crystalline lens") er en del af øjet som hjælper til at fokusere lyset på nettet (retina) for at danne et skarp billede. Den kristallinske linse er en transparent, bikonveks struktur, der ligger direkte bag pupillen og består af proteiner kaldet krystalliner. Med tiden kan den kristallinske linse miste sin transparente egenskab og udvikle en skade kendt som katarakt, hvilket resulterer i synsnedsættelse eller blinde.

"Genuttrycksväxling, eller epigenetisk reglering, refererar till förändringar i uttrycket av gener som inte involverar någon ändring i den underliggande DNA-sekvensen. Istället kan detta ske genom kemiska markeringar av DNA eller histonproteiner, vilka påverkar tillgängligheten och aktiviteten hos gener. Epigenetiska förändringar kan vara reversibla och är ofta dynamiska under en organisms livslopp. I växter har epigenetisk reglering visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer, inklusive embryonal development, celldifferentiering, stressrespons och genombildning. Vissa epigenetiska förändringar kan vara ärftliga över generationsväxlingar, men de kan också vara tillfälliga och reversibla."

Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.

Some examples of eye proteins include:

1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.

2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.

3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.

4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).

5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.

6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.

7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.

These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.

"Kroppsvatten" refererer til det totale antallet liter vann som inneholder i en persons kropp. Det utgjør vanligvis om lag 50-70% av kroppen sin vekt, og kan deles opp i forskjellige kompartmenter i kroppen, såsom intracellulært vann (vann som finnes inni cellene) og extracellulært vann (vann som finnes utenfor cellene).

Intracellulært vann er vannet som er innenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 2/3 av kroppsvannet. Dette vannet er viktig for cellers funksjon, såsom næringsstoffoppteking, avfallsbortskaffing og energiproduksjon.

Extracellulært vann inneholder vann som finnes utenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 1/3 av kroppsvannet. Dette kan deles opp i to underkategorier: intravaskulært vann (vann i blodbanen) og interstisialt vann (vann mellom cellene i våre organer og vesker).

Kroppsvann er livsviktig for alle levende organismer, og forsterkelse av kroppsvann kan føre til væskeansamling i kroppen, mens mangel på kroppsvann kan føre til dehydrering. Derfor er det viktig å holde en god balanse i kroppens vanninnhold gjennom korrekt vannindtag og utskillelse.

Renala medel, även känt som renalt medel eller kreatinin-clearance, är ett laboratoriemedel som används för att uppskatta den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) i njurarna. GFR mäter hur väl njurarna fungerar vid reningsprocessen av blodet från skadliga ämnen och överskottsvätskor.

Renala medel beräknas genom att dividera den totala mängden kreatinin som utsöndras via urinen under en given tidsperiod (vanligtvis 24 timmar) med serumnivåerna av kreatinin i blodet. Resultatet uttrycks vanligen i milliliter per minut och kvadratmeter (ml/min/1,73 m2).

En lägre renala medel-värde indikerar sämre njurfunktion, medan ett högre värde indikerar bättre njurfunktion. Värden under 60 ml/min/1,73 m2 kan vara tecken på nedsatt njurfunktion och kräver ytterligare undersökningar för att fastställa orsaken och behandlingen.

'Anguilla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en smal, ormliknande struktur i kroppen. Ordet kommer från latin och betyder "orrmall". Det kan användas för att beskriva en rad olika tillstånd eller strukturer, inklusive:

1. En typ av muskelspasm som kan drabba tarmen, särskilt colon, och orsaka smärta och besvärligheter med avföringen.
2. En tunn, rörformig struktur som kan bildas i huden eller inre organ som ett resultat av ärrbildning efter en infektion, inflammation eller trauma.
3. En benämning på själva strukturen av en artär eller en ven.

Det är viktigt att specificera vilken betydelse av 'Anguilla' som avses i varje medicinska kontext.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Uttorkning" refererer til en tilstand hvor kroppen mister for meget væske, enten gennem sved, urin eller afføring. Denne tilstand kan føre til en øget koncentration af salte og andre stoffer i blodet, som kan have alvorlige konsekvenser for ens helbred. Uttorkning kan skylles på mange forskellige ting, herunder diarré, opkast, intensiv fysisk aktivitet, varme vejrforhold eller mangel på væskeindtag. Symptomer på uttorkning kan inkludere tør mund, hårdt at svælge, forstyrret søvn, koncentrationsbesvær, hovedpine og forvirring. I alvorlige tilfælde kan det føre til koma eller død.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Glomeromycota är ett förslaget fylum (alternativt kan ses som en klass) av svampar som bildar ektomykorrizor med växter, vilket innebär att de bildar en symbiotisk association med rötterna hos landväxter. Dessa svampar kallas också jordsvampar och de lever i mutualistiska förhållanden med upp till 80 procent av alla landväxtarter, inklusive flera ekonomiskt viktiga grödor som majs, ris, potatis och bönor.

Svamparna i Glomeromycota bildar små, kuddformade strukturer som kallas glomeruli, vilka växter använder sig av för att ta upp näringsämnen från jorden. I gengäld får svampen socker och andra organiska ämnen från växten. Glomeromycota-svamparna saknar fruktkroppar och sporer, men de kan bilda mycel som sträcker sig ut i marken för att leta efter näring.

Det är värt att notera att det fortfarande råder delade meningar om hur Glomeromycota ska klassificeras inom svamparnas systematik, och några forskare förespråkar istället att betrakta dem som en undergrupp till Ascomycota eller Basidiomycota.

Transmission electron microscopy (TEM) är en form av elektronmikroskopi där ett tunnt elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras till en detektor, vilket ger en tvådimensionell bild av preparatet med mycket hög upplösning. TEM används ofta inom biologiska vetenskaper för att studera strukturen hos celler och subcellulära komponenter, men den kan också användas inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper på nanoscale.

Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.

'Mycel' är ett medicinskt begrepp som refererar till det nätverk av trådliknande filament (hyfer) som bildas av svampar under sin vegetativa tillväxtfas. Mycelet utgör den underjordiska delen av en svamp och kan vara mycket omfattande, sträcka sig över stora ytor och växa djupt ned i substratet.

Myceliet spelar en viktig roll i svampars näringsupptagning och förmåga att bryta ned organiska material. Det kan också vara en del av symbiosen mellan svampar och växter, där svamparna hjälper till med näringsupptagningen i utbyte mot kolhydrater från växten. I vissa fall kan myceliet orsaka infektioner och skador på vävnader hos människor och andra levande organismer, vilket kan leda till diverse sjukdomar.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

Propyleenglycol (PG) är ett syntetiskt, färglöst, klart och thinnt flytande ämne med låg viskositet och en svag sötaktig smak och doft. Det används som konserveringsmedel, kylmedium, surrogat för flygbränsle, i livsmedelsindustrin som lösningsmedel och fuktbevarande medel, samt inom medicinsk industri som ett vehicle, eller bärare, för läkemedel och vacciner.

I medicinska sammanhang är propylenglykol en relativt säker substans, även om det i mycket höga doser kan orsaka irriterande effekter på huden, ögon och slemhinnor. Det är också möjligt att i mycket sällsynta fall utveckla en allergisk reaktion på substansen.

Propyleenglycol är godkänt av FDA (Food and Drug Administration) som ett livsmedelsadditiv och används ofta i produkter som livsmedel, läkemedel, kosmetika och tobaksersättningsprodukter.

Mesofyllceller är celler i bladet hos växter som utgör det mesta av det interna vävnadsområdet mellan övre och undre epidermis. De är involverade i fotosyntesen och kan delas in i två typer: palissadceller och spongioceller. Palissadcellerna är små, cylindriska celler som är riktade vertikalt och innehåller många kloroplasti. De är specialiserade för att maximera absorbtionsytan för ljus och har därför en stor koncentration av klorofyll. Spongiocellerna däremot, är större och mer oregelbundet formade celler med få kloroplasti. De fungerar som ett reservoar för vatten och gaser och hjälper till att diffundera koloxid in i bladet.

I'm sorry for any confusion, but "Mesembryanthemum" is actually the name of a genus of plants, also known as "fig-maryns" or "ice plants." It is not a medical term or concept. The plants in this genus are primarily found in southern Africa and are known for their succulent leaves and brightly colored flowers. They are not typically used in a medical context.

'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Den underkäksspottkörteln, även känd som submandibulärt gland, är en av de tre parvisa paren spottkörtlarna hos människor. Den underkäksspottkörteln är belägen i underkäken och producerar saliv som hjälper till att smida maten och underlätta sväljningen. Saliven innehåller enzymer som börjar nedbryta kolhydraterna i maten redan i munhålan.

'Vasopressinreceptorer' är en typ av receptor i kroppen som vasopressin, ett hormon som produceras i hypofysen, binder till. Det finns två huvudsakliga typer av vasopressinreceptorer: V1-receptorer och V2-receptorer.

V1-receptorerna finns framförallt i blodkärlen (V1a) och hjärtat (V1b), där de orsakar konstriktion av blodkärl och ökat blodtryck samt frisättning av adrenalin från binjuremärgen.

V2-receptorerna finns framförallt i njurarna, där de orsakar ökad vattenåterupptagning i nefronerna och minskat urinproduktion. Dessa receptorer spelar också en roll för att reglera saltbalansen i kroppen.

Vasopressin är ett viktigt hormon som hjälper till att reglera vatten- och elektrolytbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Dysfunktion eller störningar av vasopressinreceptorerna kan leda till olika sjukdomstillstånd som diabetes insipidus (för låg aktivitet hos V2-receptorerna) och preeklampsi (för hög aktivitet hos V1-receptorerna).

'Torka' er en medisinsk betegnelse for tørre slimhinner i mun og sene. Det kan være et symptom på forskjellige sykdommer eller behandlinger, som f.eks. Sjögrens syndrom, strålebehandling i halsen eller bivirkninger til visse medisiner. Torka kan også føre til smerter, svulst og økt risiko for infeksjoner i mun og sene.

Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).

Astrocyter har många funktioner, inklusive:

1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.

Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

Kvicksilver (mercury) är ett tungmetall som förekommer naturligt i jordskorpan. Det kan också bildas som en biprodukt vid vissa industriella processer. Kvicksilver är flytande vid rumstemperatur och har en silverglans. I sin ren form är kvicksilver mycket giftigt för levande organismer, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan kvicksilver användas i vissa diagnostiska procedurer, till exempel som en del av amalgamfyllningar i tänder eller i termometrar för att mäta kroppstemperatur. Dessa användningsområden har dock minskat på grund av bekymmer över kvicksilvers toxicitet och miljöpåverkan.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Det Nobelpriset är ett antal internationella priser som delas ut varje år till personer som har gjort viktiga bidrag inom olika vetenskapliga och humanitära områden. Prisen instiftades av Alfred Nobel, uppfinnaren av dynamiten, i sitt testamente från 1895. Det delas ut i fem kategorier: fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fred. Priset inom medicin eller fysiologi delas ut av Karolinska Institutet i Stockholm, Sverige.

Det Medicinska Nobelpriset delas ut till den person eller de personer som har gjort "den viktigaste upptäckten inom fysiologi eller medicin". Priset består av en medalj, ett diplom och en cashsumma. Cashbeloppet varierar från år till år, men är alltid minst 9 miljoner svenska kronor (cirka 870 000 euro eller 1,1 miljoner dollar). Priset delas ut i Stockholm under en ceremoni som hålls varje år den 10 december, Alfred Nobels dödsdag.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Spinacia oleracea" er en medisinsk betegnelse for arten spinat, som er en grønnsag og en slags bladgrøntsag. Spinat tilhører amarant-familien (*Amaranthaceae*) og stammer oprindeligt fra Centralasien. Den indeholder blandt andet store mængder af næringsstofferne jern, calcium, magnesium, vitamin A, C og K. Spinat er desuden kendt for at være en god kilde til antioxidanter som beta-karoten og floridermalin.

Glycerolkinase (GK) er enzym som spiller en viktig rolle i cellens stofskifte. Det konverterer glycerol, som kan frigis under nedbrytingen av lipider, til glycerol-3-fosfat. Glycerol-3-fosfat er en viktig building block i syntesen av triglycerider og fosfolipider, som er viktige komponenter i cellmembranene.

GK finnes i to former, A og B, der form A forekommer hovedsakelig i muskler og lever, mens form B forekommer i nyrene og andre organer. Mutasjoner i GK-genet kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert glycerolkinase defisiens, som kan være forbundet med muskelspasmer, svakhet og andre symptomer.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

'Pichia' är ett släkte av jästsvampar som tillhör klassen Saccharomycetes. De flesta arterna i släktet Pichia lever som saprofyter på växter och frukt, men vissa arter kan också vara opportunistiska patogener hos människor och djur.

Pichiasvamparna är vanligen ovala eller cylindriska i formen och kan bilda pseudohyfer under speciella förhållanden. De flesta arter föredrar anaeroba till milt aeroba växthuvudskonditioner och kan fermentera sockerarter till alkohol och kolsyra.

Pichia-svamparna har en betydande roll inom industrin, där de används för att producera alkoholhaltiga drycker, biodiesel, enzymer och andra kemiska produkter.

'Fragaria' är det vetenskapliga namnet på ett släkte i familjen Rosaceae, som innehåller bär som kallas jordgubbar. Det finns flera olika arter och hybrider inom släktet Fragaria, men de mest vanliga kommersiellt odlade jordgubbarna tillhör arten Fragaria × ananassa, även kallad trädgårdsjordgubbe eller äkta jordgubbe.

Jordgubbar är populära bär som ofta ätas råa och används i diverse maträtter som desserter, frukt saladar, drycker och bakverk. De är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter, vilket gör dem hälsobringande.

Brattleboro-råttan är en genetisk mutation i housråtta (Rattus norvegicus). Den specifika genmutationen som kännetecknar Brattleboro-råttan berör ett hormon som kallas för antidiuretiskt hormon (ADH), även känt som vasopressin. Mutationen orsakar en defekt i råttans förmåga att tillverka och/eller släppa ut tillräckligt med ADH, vilket leder till en sjukdomstillstånd som kallas diabetes insipidus.

Diabetes insipidus hos Brattleboro-råttor är karakteriserad av ett överdrivet törstkänsla (polydipsi) och urinproduktion (polyuria). Symptomen uppstår på grund av bristen på ADH, som annars skulle hjälpa till att reglera vattnets balans i kroppen genom att minska urinproduktionen.

Brattleboro-råttor används ofta inom forskning för att studera diabetes insipidus och andra endokrina sjukdomar, eftersom deras genetiska mutation gör dem särskilt känsliga för dessa tillstånd.

Stomata är en typ av struktur på växters blad och stjälkar, som består av två celler runt en liten öppning. Dessa celler kallas stomatceller och öppningen kallas stomataporus. Stomatan tillåter gasutbyte mellan växten och atmosfären, så att växten kan ta upp kol dioxid för fotosyntesen och avge syre som en biprodukt. Vattenånga kan också avges genom stomatan, vilket kan leda till vattenförlust från växten. Stomatans öppning och stängning regleras av turgescensförändringar hos de omgivande cellerna.

Proteolipider är ett slags molekyler som består av en protein- och en lipiddel. De förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer, inklusive människor. Proteolipider har viktiga funktioner för cellernas struktur och funktion, till exempel kan de vara involverade i signaltransduktion och cellytiska processer som energiomsättning och celldelning. Dessutom har proteolipider visat sig ha potential som terapeutiska mål för behandling av olika sjukdomar, till exempel neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

En saltlösning, hyperton, är en lösning med högre salthalt än den normala fysiologiska koncentrationen i kroppen. Det vanligaste saltet som tas hänsyn till när man pratar om osmolaritet och tonicitet i kroppen är natriumklorid (NaCl), alltså vanligt sett sjö salt.

I en hyperton saltlösning kommer vatten att diffundera från celler som befinner sig i denna lösning till den omgivande lösningen på grund av osmosen, eftersom det är ett gradient i salthalt mellan cellen och den hypertona lösningen. Detta kan leda till att cellerna kan skadas eller förlora sin funktion, beroende på hur länge de utsätts för denna miljö.

Antimonkaliumtartrat er ikke direkte en medisinsk terminologi, men det er en kjemisk forbindelse som har vært brukt i medisinen. Det består av antimon, kalium og tartrasyre. I medisinen har det vært brukt som et middel mot leishmaniasis, en parasittose som overføres gjennom insektbid. Men på grunn av bivirkninger og mindre effektivitet i forhold til andre behandlingsalternativer, er det ikke lenger i bruk.

Så, selv om Antimonkaliumtartrat ikke er en medisinsk definisjon, kan vi si at det er en kjemisk forbindelse som har vært brukt i medisinen til behandling av leishmaniasis.

I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.

Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Malpighiska kanaler' är en medicinsk term som refererar till de små rörformiga strukturer i njurarna som är involverade i filtrationen av blodet och produktionen av urin. Dessa kanaler är en del av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för att producera urin.

Varje nefron består av ett glomerulus (en samling kapillärer inneslutna i Bowmans kapsel) och en tubulär system, där Malpighiska kanalerna är en del av det senare. De två typerna av Malpighiska kanaler som finns är proximala tubuli och distala tubuli.

Proximala tubuli är de första tubuli i nefron som kontaktar Bowmans kapsel, och de är ansvariga för att reabsorba en stor del av de substanser som filtrerats från blodet genom glomerulus. Distala tubuli är de senare tubuli i nefron som tar emot urinen från proximala tubuli och fortsätter processen med att reglera vattnet, salt och andra elektrolyter innan den slutliga urinen samlas ihop i urinledaren.

Malpighiska kanaler är därför en viktig del av njurens funktion och hälsa, och skador på dem kan leda till olika njursjukdomar som proteinuri, hematuri och nedsatt njurfunktion.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

"Complementary RNA" refererar till en RNA-molekyl som är komplementär till en annan RNA-molekyl eller en DNA-sekvens. Det betyder att deras baspar har perfekt komplementaritet, det vill säga att varje adenin (A) i den ena sekvensen matchar en uracil (U) i den andra sekvensen, och varje guanin (G) matchar en cytosin (C).

Ett exempel på komplementärt RNA är kopiering av DNA till mRNA under transkriptionen. I detta fallet är varje nukleotid i den DNA-molekylen parat med ett komplementärt nukleotid i den resulterande mRNA-molekylen. Ett annat exempel är syntesen av siRNA (small interfering RNA) som är en del av RNAi-mechanismen (RNA-interference), där komplementära RNA-strängar binder till varandra och bildar en dubbelsträngad RNA-struktur som sedan kan leda till nedbrytning av motsvarande mRNA-molekylen.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Floratin är ett flavonoid, ett sorts antioxidanter som förekommer naturligt i växter. Det finns i höga koncentrationer i äpplen och har studerats för sin potential att motverka inflammation, minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och ha cancerförebyggande egenskaper. Floratin kan också ha en positiv inverkan på immunsystemet, blodkärlsfunktionen och cellernas livscykel.

Immunelektronmikroskopi (IEM) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att identifiera och lokalisera specifika proteiner eller antigen i celler eller vävnader. Denna metod kombinerar immunologiska metoder med elektronmikroskopi för att få en högupplöst visuell representation av strukturen hos de undersökta preparaten.

IEM innebär följande steg:

1. Första steget är att preparera ett prov med de celler eller vävnader som ska analyseras. Dessa förbereds sedan genom att frysa, skära och monteras på en elektronmikroskopisk stubbe.
2. Sedan inkuberas provet med specifika antikroppar som är bunden till ett metalliskt markeringspartikel, ofta guld. Dessa antikroppar binder till det sökta protein eller antigenet i preparatet.
3. Efter inkuberingen tvättas överskottet av fria antikroppar bort och provet behandlas med en elektronmikroskopisk kontrasteringslösning som innehåller tunga metaller, till exempel uran eller ledigt järn.
4. Slutligen analyseras preparatet i ett elektronmikroskop där man kan se de markerade strukturerna med mycket hög upplösning. De guldbindande antikropparna ger en kontrastrik bild av det sökta proteinets eller antigens position och struktur inom cellen eller vävnaden.

Immunelektronmikroskopi är användbar inom flera områden, till exempel i forskning för att undersöka subcellulära strukturer och processer, samt i diagnostiska sammanhang för att identifiera olika infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

"Nedfrysning" er en proces where ein død kropp bevarast ved bruk av kjemisker løsningar, ofte basert på formeldahydd (formaldehyd) eller andre konserveringsmidler. Dette gjør at kroppen forblir tilseende uendret i en lang tid etter døden, som kan være nyttig i medisinske sammenhenger slik som undervisning, forsking eller autopsi. Nedfrysning reduserer også risikoen for bakterielle og svampeinfeksjoner som kunnn gå til grunne for dekomposisjon av kroppen.

Solute Carrier Family 12, Member 1 (SLC12A1) er også kjent som bikarbonat-iontransportør 1 (NBCe1). Det er en protein som hører under familien av iontransportører og er involvert i reguleringen av salt- og vannhausholdet i kroppen.

SLC12A1 er plassert i den apikale membranen i nyrernes tubulusceller og er ansvarlig for å transportere bikarbonat-ioner (HCO3-) fra urinen til blodet. Dette hjelper til å regulere pH-verdien i kroppen og er også viktig for nyrernes funksjon, særlig for reabsorbsjonen av natrium og kløridd.

Mutasjoner i SLC12A1-genet kan føre til sykdommer som familialer hyperkalemisk hypertension (FHHt) og Gitelman-syndromet, som er karakterisert av forstyrret salt- og vannhaushold.

4-Chlormercuribenzenesulfonat är en organisk förening som innehåller kvicksilver. Den har den kemiska formeln C6H5ClHgSO3. Föreningen användes historiskt som ett desinfektionsmedel och som en behandling för syfilis, men används inte längre på grund av dess toxicitet och miljöfarlighet.

Själva termen "4-klorkvicksilverbensensulfonat" är egentligen en kemisk beteckning som beskriver strukturen hos föreningen, där "4-klorkvicksilver" refererar till den del av molekylen som innehåller kvicksilver och klor, och "bensen" (eller fenyl) är en aromatisk ring med sex kolatomer, och "sulfonat" är en funktionell grupp som består av en syreatom bundet till två syreatom.

Det är viktigt att notera att användning av kvicksilverbaserade läkemedel i dagens medicin har upphört på grund av deras negativa hälso- och miljöeffekter.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Urinämne, även kallat urin, är ett medicinskt begrepp som refererar till den vätska som produceras och utsöndras av nefron i kroppen. Urinen innehåller olika substanser, såsom salt, urea, kreatinin, hormoner och annat avfall som filtreras bort från blodet. Den vanliga användningen av urinämne är att mäta koncentrationen av specifika substanser för att diagnostisera olika sjukdomar eller störningar i kroppen.

Hypertona lösningar är i medicinsk kontext lösningar med ett högre salthalt än fysiologisk saltkoncentration. Det vill säga att de innehåller mer än 0,9% natriumklorid (NaCl) och kan användas för att behandla specifika medicinska tillstånd där det är nödvändigt att öka fluidbalansen eller påverka vattentransporten över cellmembran. Exempel på hypertona lösningar inkluderar 3% och 5% NaCl-lösningar.

'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

"Cell size" refers to the physical dimensions and volume of a cell, which can vary widely depending on the type of cell and its function. In general, eukaryotic cells (cells with a true nucleus) tend to be larger than prokaryotic cells (bacteria and archaea), ranging from 10-100 micrometers in diameter for animal and plant cells, while prokaryotic cells are typically around 1 micrometer in diameter.

The size of a cell can have significant implications for its function and behavior. For example, larger cells may have more organelles and cytoplasmic volume to carry out complex functions, but they also require more resources to maintain and may be more susceptible to damage or death due to lack of nutrients or waste buildup. Smaller cells, on the other hand, may be more efficient at conserving resources and surviving in harsh environments, but they may have limited capacity for complex functions or growth.

In addition to size, cell shape and structure can also play important roles in cell function and behavior. For example, some cells have specialized structures such as cilia or flagella that allow them to move or interact with their environment, while others have rigid cell walls or extracellular matrices that provide support and protection.

Overall, the size and structure of a cell are critical factors in its ability to carry out its functions and contribute to the overall health and functioning of an organism.

I medicinsk kontext, används begreppet "Mullbärskula" för att beskriva en speciell typ av gallstensymtom. Det kallas också "Mirizzi sjukdom". Detta inträffar när en gallsten i gallblåsan pressar mot och blockerar gallgången, vilket kan leda till smärta, inflammation och skada i levern. I vissa fall kan stenen också komprimerar eller penetrera den gallgång som leder från levern till tolvfingertarmen (cystisk dukt), vilket kan orsaka ytterligare komplikationer.

Natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein i cellmembranet som aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Det gör detta genom att använda energi från ATP för att pumpa tre natriumjoner och två kloridjoner in i cellen samtidigt som två kaliumjoner aktivt transporteras ut. Denna transportprocess hjälper till att reglera osmotisk jämvikt, vätskebalans och nervimpulsers transmission i kroppen. NKCC-transportörerna finns i många olika typer av celler, inklusive njurar, innerörat och hjärnan.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

'Quercus' är ett släkte inom familjen bokväxter (Fagaceae) och består av cirka 400–600 arter, de flesta förekommer i varmare klimat. Släktet kallas vanligen ekar och omfattar bland annat arterna som vi i Sverige känner till som bokar, skogsekar och bergekar.

Ekar är träd eller buskar och de flesta arter har en tydlig uppdelning mellan stammans bark och dess blad. Barken är ofta grov och djupbrun medan bladen är oregelbundet tandade eller lobbiga, och vanligen har de en behåring på undersidan.

Ekar producerar ekollon som är en viktig föda för många djurarter. Ekollonen är ett nöt som innehåller en fröskida och ett embryo. De kan variera i storlek, form och smak beroende på art.

I medicinskt hänseende har vissa ekar använts traditionellt för att behandla olika sjukdomar. Till exempel har barken från Quercus robur (vanlig ek) använts som antiinflammatoriskt medel och för att lindra diarré. Quercus infectoria (syriska eken) har använts för att behandla hudproblem, såsom eksem och sår. Det är viktigt att notera att användning av växter i medicinskt syfte bör ske under handledning av en kvalificerad hälsoprovidare.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

'Zea mays' er en botanisk betegnelse for majsarten, som også kendes under det almindelige navn "majs". Det er en ensartet, énårig plante, der tilhører græs-familien (Poaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i Mellemamerika. Majsen dyrkes over det meste af verden for sin næringsrige korn, som anvendes som føde for mennesker og dyr, samt i en række industrielle anvendelser.

Majskernen er en rig kilde til kulhydrater, protein, fiber og en række essentielle vitaminer og mineraler. Majs er også en vigtig kilde til olie, som udvindes af majssædets germ.

Det er værd at notere, at der findes mange forskellige varianter af majs, herunder søde majs, som normalt spises som grøntsag eller udnyttes til produktionen af majsmel, og popcornmajs, som anvendes til at fremstille popcorn.

Molecular Dynamics (MD) simulation är en numerisk metod inom beräkningskemi och biofysik, som används för att simulera rörelserna hos atomer och molekyler över tiden. Den bygger på lösning av Newtons rörelselagar för ett stort antal partiklar, vanligen atomkärnor, under periodiska gränser och krafter som representerar intramolekylära och intermolekylära växelverkningar. Dessa växelverkningar kan vara kovalenta bindningar, Van der Waals-krfter, elektrostatiska krafter eller andra specifika interaktioner som finns mellan atomer och molekyler.

I en MD-simulering beräknas successivt positionen, hastigheten och impulsen för varje atom under en given simuleringsperiod med hjälp av ett time step, vilket är typiskt i fematussekunder till en picosekund (10^-12 s) beroende på systemets komplexitet. De beräknade koordinaterna kan användas för att studera systemets dynamiska egenskaper, inklusive konformationsförändringar, diffusion, reaktionskinetik och termodynamiska egenskaper som temperatur, tryck och entalpi.

MD-simuleringar är värdefulla verktyg för att förstå komplexa fenomen på molekylär nivå inom olika områden, till exempel materialvetenskap, biokemi, farmakologi och nanoteknik.

"Acklimatisering" er en proces hvor et levende væsen tilpasser sig til en ny miljø, oftest i forbindelse med ændringer i temperatur, luftfuktighed eller tryk. I medicinsk sammenhæng refererer acklimatisering ofte til den proces, hvor kroppen tilpasser sig til fysisk aktivitet på højere højder, hvor der er lavere mængder ilt i luften.

Denne proces involverer ændringer i respirations- og cirkulationssystemet for at forbedre leveringen af ilt til musklerne under aktiviteten. Denne proces kan tage tid, og det anbefales derfor at acklimatisere sig gradvis over en periode på flere dage eller uger, alt efter højden og den fysiske aktivitet, man planlægger at udføre.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Hydroxyethyl starch derivatives are a type of medication known as a colloid, which is used as a volume expander in the treatment of hypovolemia or low blood volume. They are made from modified amylopectin, a complex carbohydrate derived from cornstarch, through the addition of hydroxyethyl groups. This modification results in an increase in the molecular weight and osmotic pressure of the solution, allowing it to draw water into the intravascular space and increase blood volume.

Hydroxyethyl starch derivatives are available in different preparations with varying molecular weights, substitution degrees, and branching patterns, which affect their pharmacokinetics and clinical effects. They are used for the treatment of hypovolemia due to bleeding, surgery, or other causes, as well as for the maintenance of intravascular volume during major surgical procedures.

Like all medications, hydroxyethyl starch derivatives have potential risks and side effects, including kidney injury, coagulopathy, and anaphylaxis. Therefore, they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare professional.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

Aquaporin Water Channels:from Atomic Structure to Clinical Medicine (på engelska), University of Dallas, 2006, läs online, läst ... 443, 7113, Nature, 19 oktober 2006, s. 740-5, doi: 10.1038/443740A, PubMed-ID: 17051181.[källa från Wikidata] ^ The Nobel Prize ...
Aquaporin-4 Autoantibody Detection by ELISA: A Retrospective Characterization of a Commonly Used Assay. Mult Scler Int. 2021 ... Evaluation of aquaporin-4 antibody assays. Clin Exp Neuroimmunol. 2014 Oct;5(3):290-303. doi: 10.1111/cen3.12107 ...
Aquaporin Water Channels:from Atomic Structure to Clinical Medicine (på engelska), University of Dallas, 2006, läs online, läst ... 443, 7113, Nature, 19 oktober 2006, s. 740-5, doi: 10.1038/443740A, PubMed-ID: 17051181.[källa från Wikidata] ^ The Nobel Prize ...
Aquaporin AS. 65,20. 68,60. 64,80. -3,80. -5,51%. 4,56K. 25/09. ... Nordea Bank Abp Put ICE x12 Brent Crude Oil 5 31De. *Swedbank ...
Structural and functional analysis of aquaporin-2 mutants involved in nephrogenic diabetes insipidus. Hagströmer, C. J., Hyld ... 5, I: Structure. 31, 10, s. 1174-1183.e4. Forskningsoutput: Tidskriftsbidrag › Artikel i vetenskaplig tidskrift › Peer review ... Externa samarbeten med länder/områden de senaste 5 åren Välj ett land/territorium från listan. ...
En av dem, aquaporin-3, finns i hudens cellväggar. En annan som är Aquaporin-8, bidrar till vattenhalten och rikliga ... När huden får hydrazalinol så innebär det mer aquaporin-8 som produceras och sammanställningen av urea garanteras som är den ...
Intensiv återfuktning är en viktig del i alla Eucerins ansiktsprodukter och i serierna Aquaporin och Hyaluron-Filler finns ...
Increased concentration of extracellular vesicles exposing aquaporin 4 in cerebrospinal fluid in patients with bipolar disorder ...
Om man inte finner aquaporin-4 antikroppar eller anti-MOG antikroppar så kan man ha en slaskdiagnos som kallas NMOSD (…spectrum ... Hostan höll i sig i 4 veckor och sedan efter 5 dagar fick jag torrhostan tillbaka dock mycket mildare, någon enstaka per dag, ... är jag inne på månad 5 med smärta och äter vad jag tycker rätt mycket medicin (20 tabletter om dagen tror jag det är). Jag ...
Nexcare Blood Stop Nasal - 6 st nexcare alla 30 14 st nexcare alla 360 14 st nexcare+aqua+30+14+st aquaporin att * .product- ... GUM Junior Light-up Tandborste 5-12 år, 1 st 30,00 kr ...
Aquaporin-inhibitorer har upptäckts spela en betydande roll för cellsignalering i immunsystemet. ... Portföljbolaget Gedea Biotech har säkrat 16,5 MSEK för att initiera och accelerera det kliniska prövningsprogrammet bakom pHyph ...
Eucerin Aquaporin Active Eye Care 15 ml 104 kr ord. pris: 139 kr ...
Eucerin AQUAporin Active Cream Normal/Combination Skin 50ml. Dagkräm, Nattkräm, BB-cream, Dam, Återfuktande, Parabenfri, Normal ... SOBiO etic 5-in-1 BB Cream SPF10 30ml. Dagkräm, BB-cream, Parabenfri, 30 ml/g ...
Im Falle einer Abrechnung würde der GKV von der Apotheke bei rechtzeitiger Zahlung ein Rabatt von 5% auf diesen ...
Siden ejes og drives af foreningen Verdens Bedste Fødevarer og VBF Medier. Med mindre andet er angivet er indholdet på siden beskyttet af loven om ophavsret.Vi sætter til gengæld pris på omtale, og du er meget velkommen til at henvende dig, hvis du ønsker at gengive materiale efter god citatskik og med link til os. © 2022 ...
Jag brukar ofta ta blodprov med bla ANA/ANCA och AQP-4 (aquaporin-4) för att utesluta autoimmunitet i allmänhet och diagnosen ... Läkaren vill kalla på ny MR 1 g/ år i 5 år för att följa upp. Såg ingen mening i att göra ryggmärgsprov. Är denna bedömningen ...
AquaPorin Hydrating Cream Circadia, Hudvård, 24h kräm, Dagkräm, Nattkräm, Varumärke, Ansiktskräm 893 kr. AquaPorin hjälper till ... En anti-age fuktkräm som kombinerar 8 antioxidanter och 5 peptider, inklusive Matrixyl® 3000 och ris peptider, för att bekämpa ... Subjektiv utvärdering av 30 kvinnor (genomsnittlig ålder: 57,5 ​​år), normal till torr hud. Applicering morgon och kväll efter ... Nålfri biorevitalisering med TCA 33 % Kojic Acid 5 % & Peroxid som tillsammans skapar magi med huden. Fyller ut, revitaliserar ...
Aquaporin-4, anti-Aquaproin-4, a-Aquaproin-4 Klinisk immunologi och transfusionsmedicin ... CRMP-5, CRMP5, anti-CRMP-5, anti-CRMP5 a-CRMP-5, a-CRMP5 ...
  • Intensiv återfuktning är en viktig del i alla Eucerins ansiktsprodukter och i serierna Aquaporin och Hyaluron-Filler finns aktiva ingredienser som hjälper huden att binda fukt för långvarig återfuktning. (kronansapotek.se)
  • När huden får hydrazalinol så innebär det mer aquaporin-8 som produceras och sammanställningen av urea garanteras som är den bästa naturliga fuktighetsgivaren i kroppen! (manilla-sweden.se)