Proteiner från någon arkeart.
'Arche-RNA' är ett begrepp inom biologi och genetik som refererar till RNA-molekyler hos arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som tillsammans med bakterier och eukaryoter utgör de tre dominerande grenarna av livets stamtree. Arke-RNA kan inkludera olika typer av RNA-molekyler såsom ribosomalt RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA). Dessa RNA-molekyler är viktiga för cellens proteinsyntes och genuttryck. Det bör dock poängteras att termen 'Arche-RNA' inte används i den vetenskapliga litteraturen, utan istället talar man om arkéers specifika RNA-molekyler.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.
Den genetiska massan hos arkéer.
Den kompletta arvsmassan i en arkés DNA.
Tidigare kallade arkebakterier. De utgör en av de tre huvudgrupper (domäner) av alla levande organismer som anses representera olika utvecklingsriktningar. De två övriga är bakterier och eukaryoter. A rkebakterierna har speciellt RNA, saknar peptidoglykan, men har eterbundet fett i cellmembranen, och de lever i speciella miljöer.
"Arkeavirus" är ett samlingsnamn för en grupp av virus som upptäcktes år 2014. Dessa virus har en unik dubbelmembranstruktur och en stor DNA-genom, vilket skiljer dem från andra kända virus. Arkeaviruset infekterar endast arkéer, en grupp enkelt byggda mikroorganismer som lever i extrema miljöer, till exempel mycket heta eller sura förhållanden. Det är fortfarande lite känt om arkeaviruset och dess potentiala inflytande på ekosystemen där arkéerna lever.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.
'Sulfolobus' är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever vanligtvis i heta källor med ett pH runt 2-4 och temperaturer upp till 90°C. 'Sulfolobus' är kända för sin förmåga att använda svavelkomplex som elektronacceptorer under cellandning, vilket gör dem till extremofila organismer. Släktet innehåller flera arter, däribland 'Sulfolobus acidocaldarius' och 'Sulfolobus solfataricus'.
En familj anaeroba, kockoida eller stavformade Methanobacteriales. Cellmembranen består huvudsakligen av polyisoprenoid-kolväten länkade med eter till glycerol. Bakterierna återfinns i anaeroba miljöer överallt i naturen.
En ordning av anaeroba, metanbildande bakterier i riket Euryarchaeota. De är pseudosarcina, kockoida eller höljeförsedda stavformade, och de kataboliserar metylgrupper. Cellväggen består av protein. Ordningen omfattar endast en familj, Methanococcaceae.
Ett rike inom domänen Archaea (arkéer), bestående av termofila, acidofila (dvs sådana som trivs i varma, sura miljöer) och svavelberoende organismer. De två ordningarna är Sulfolobales och Thermoproteales.
Strukturella enheter i kärnan av arkaiska celler, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Ett släkte anaeroba, kockoida Methanococcaceae, som förflyttar sig med hjälp av polära flagelltofsar. Dessa metanbildande bakterier finns i saltsjöar, marina och flodsediment, samt i tarmkanalen hos djur.
'Sulfolobus solfataricus' är en term som används inom mikrobiologin och refererar till en extremofil archaeabakterie som lever under mycket höga temperaturer och sura förhållanden. Den hör till släktet 'Sulfolobus' och finns naturligt i heta källor med svavelhaltig ånga, såsom dem som kan påträffas i områden med geotermisk aktivitet, som exempelvis Solfatara i Italien. Bakterien är termoacidofil, vilket betyder att den trivs bäst vid höga temperaturer (över 80 grader Celsius) och lågt pH (under 3). Den har en unik metabolism som tillåter den att oxidera svavelvätesgaser till svavelsyra för att producera energi. 'Sulfolobus solfataricus' är även känd för sin förmåga att reparera DNA-skador orsakade av höga temperaturer
En art saltälskande arkéer som lever i Döda havet.
'Pyrococcus furiosus' är en extremofil archaeabakterie som lever under höga temperaturer (100°C eller högre) och har potential att producera industriellt användbar termostabilt enzym. Denna mikroorganism hittas vanligtvis i marina hydrotermiska ventar och utgör ett viktigt forskningsobjekt inom områdena bioenergi, extremofil biologi och evolution.
"Archaeal large ribosomal subunit" refers to the larger of the two components that make up the archaeal ribosome, which is the complex molecular machine responsible for protein synthesis in archaea. The large ribosomal subunit plays a crucial role in the elongation phase of translation, where it helps catalyze the formation of peptide bonds between amino acids to build new proteins.
'Pyrococcus abyssi' is a species of archaea that is thermophilic and piezophilic, meaning it thrives in high-temperature and high-pressure environments. It was first isolated from hydrothermal vent deposits in the deep sea. This microorganism's genome has been sequenced and it is known to play a role in biogeochemical cycles due to its ability to metabolize carbohydrates and proteins under extreme conditions.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En art extremt termofila, svavelreducerande arkebakterier. Den växer vid en temperatur på högst 95 grader C i marina, geotermiska områden.
Ett släkte anaeroba, oregelbundet klotformade Methanosarcinales med orörliga medlemmar. De bildar inte endosporer. Dessa arkéer får sin energi genom att bilda metan från acetat, metanol, mono-, di- och trimetylamin, och möjligen kolmonoxid. De påträffas i sötvatten och havsmiljöer.
"Sulfolobus acidocaldarius" är en term inom mikrobiologin och den refererar till en typ av arké, en grupp encelliga organismer som inte är niacinbaserade som bakterier och eukaryoter. Denna art hör till den extremofila undergruppen sulfolobus och lever i mycket heta och sura miljöer, såsom varma källor. "Sulfolobus acidocaldarius" är thermoacidophil, vilket betyder att den trivs vid höga temperaturer (50-80°C) och lågt pH (2-4). Denna art spelar ingen direkt medicinsk roll, men studier av dess extremofila egenskaper har gett insikter inom områden som DNA-replikering, reparation och proteinföldning under extrema förhållanden.
*Pyrococcus horikoshii* är en extremofil archaea som lever under mycket höga temperaturer (upp till 105°C) och har därför fått sitt namn ifrån grekiskans *pyr* (eld) och latinets *coccus* (kula). Den är en obligat anaerob, vilket betyder att den inte kan leva i närvaro av syre. Dess genetiska information har varit värdefullt för forskare då det bland annat har lett till upptäckten av nya enzymer och proteiner som fungerar under extrema förhållanden.
I en enda mening kan 'Acidianus' definieras som ett genus av extremofila arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen sulfurales. Dessa organismer förekommer naturligt i heta källor med lågt pH, ofta över 70°C och vid mycket låga pH-värden, ned till pH 2. De är också autotrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen mat genom att oxidera svavelväte (H2S) till svavel (S) och vatten (H2O).
Det enklaste, mättade kolvätet (CH4).
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Nanoarchaeota er en archaeal domæne som omfatter meget små, termofile arkeriae med en estimated genoms storrelse på 490.000 bp. Den type arkei som gav navn til denne gruppen, Nanoarchaeum equitans, lever som en obligat symbiont på en anden arkei, Ignicoccus hospitalis. Det er fortsatt uklart hvordan medlemmene av denne gruppen interagerer med deres miljø og hvilken slags roller de spiller i de økosystemer de lever i.
Ett rike av Archaea, omfattande metanbildande organismer, Halobacteriales (saltbakterier), Archaeoglobales (sulfatreducerande), samt de termofila Thermococcales och Thermoplasmales.
Pyrococcus är ett släkte av archaea, som tillhör den termofila gruppen hypertermofila arkéer. Dessa encelliga organismer trivs i extrema höga temperaturer, upp till 105 °C, och förekommer naturligt i marina hydrotermiska ventilationssystem (MHVS) på oceanens botten. Pyrococcus-arterna är kemoorganotrofa och får sin energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxisk respiration eller genom fermentation av sockerarter. Släktet Pyrococcus innehåller flera arter, däribland P. furiosus, P. abyssi och P. woesei, som alla är viktiga modellorganismer inom forskningen om arkéers extremofila livsvillkor och deras användning i bioteknologin.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Thermoplasma är ett genus av arkéer som lever under extremt höga temperaturer och syrorikt miljöer, såsom svavelkällor. De saknar cellvägg och har istället en yttre membran skapad av eterlipider. Thermoplasma är termofila, vilket betyder att de trivs vid höga temperaturer upp till 60°C. Dessa arkéer spelar en viktig roll i studiet av extrema livsvillkor och extremofila organismer.
Föreningar där en eller fler hydroxylgrupper av glycerol har eterbindning med en mättad eller omättad alifatisk alkohol. En eller två av glycerolhydroxylgrupperna kan vara förestrade. Dessa ämnen har påträffats i olika typer av djurvävnad.
Thermoproteaceae is a family of archaea within the order Thermoproteales and the phylum Crenarchaeota. These extremophilic organisms are typically found in hot environments such as volcanic vents and hot springs, with optimum growth temperatures ranging from 75 to 105°C. They are characterized by their rod-shaped or filamentous morphology and the presence of a unique type of flagella called archaellum, which they use for movement. Thermoproteaceae species obtain energy through either chemolithotrophic or organotrophic metabolism, with some being sulfur-dependent. They play important roles in global carbon and sulfur cycling in extreme environments.
Avlagringar på land eller i vatten av fragmenterat, fast, oorganiskt material, som lösgörs genom vittring eller nötning av berggrunden eller genom vulkanisk verksamhet, och som transporteras av luft, vatten eller is.
Ett släkte anaeroba, stavformade metanbakterier (Methanobacteriaceae). Bakterierna är orörliga och nyttjar ammoniak som enda kvävekälla. Dessa metanbildande bakterier finns i sjösediment, jord, avloppsvatten och i djurs tarmflora.
En ordning anaeroba metanproducerande organismer i riket Euryarchaeota. Det finns två familjer: Methanosarcinaceae och Methanosaetaceae.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En ordning anaeroba, kockoida eller stavformade metanbildande bakterier inom riket Euryarchaeota. De är orörliga, katabolyserar inte kolhydrater, proteinämnen eller organiska föreningar andra än formiater eller kolmonoxid, och har stor utbredning i naturen.
"Small archaeal ribosomal subunit" refers to the smaller of the two components that make up the archaeal ribosome, a complex molecular machine responsible for protein synthesis in archaea. The small subunit is primarily involved in decoding the mRNA (messenger RNA) sequence and positioning tRNAs (transfer RNAs) during translation. Its structure includes the binding site for the tRNA and the key functional components, such as the 16S rRNA and associated proteins, necessary for accurate decoding of genetic information during protein synthesis in archaea.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
En familj inom Thermoproteales, bestående av anaeroba kocker, som fakultativt utnyttjar peptider, proteiner eller kolhydrater genom svavelomsättning eller jäsning. Det finns fyra släkten: Desulfurococcus, Pyrodictium, Staphylothermus och Thermodiscus.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
I en enkel medicinsk kontext kan "nitrification" definieras som den process där ammonium (AMM) eller ammoniak (NH3) omvandlas till nitrit (NO2-) och sedan till nitrat (NO3-) av specifika bakterier. Denna process är viktig i naturen för att bryta ned organiskt material, men den kan också ha relevans inom medicinen vid behandling av avfallsvatten från exempelvis dialysbehandlingar och för att reducera föroreningar i vattenförsörjning.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Högre organismers celler, vilka innehåller en riktig cellkärna med kärnmembran.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En familj anaeroba Methanococcales, vars medlemmar kan förflytta sig med hjälp av flageller. Dessa metanbildande organismer nyttjar koldioxid som elektronacceptor.
Sulfolobus is a genus of extremophilic archaea belonging to the order Sulfolobales, which are characterized by their ability to thrive in harsh environments with high temperatures (50-90°C) and acidic pH levels (1-6). These organisms are found in various hot and acidic habitats such as volcanic springs, sulfur-rich mudpots, and acid mine drainage sites. They obtain energy through the oxidation of sulfur compounds and can play a significant role in the global sulfur cycle. Sulfolobus species are also known for their unique cell membrane structure and unusual tRNA processing mechanisms.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Ett rike inom domänen Archaea, omfattande termofila organismer från den heta källan Obsidian Pool i Yellowstone nationalpark, vilka tiullhör de mest primitiva livsformer som finns. De har genomgått en mycket liten evolutionsförändring.
"Biologisk mångfald" refererar till den genetiska, arterliga och ekologiska variationen som finns bland levande organismer, inklusive alla deras interaktioner med varandra och deras fysiska omgivning.
En art saltälskande arkéer som återfinns i saltsjöar. Vissa stammar bildar under anaeroba förhållanden en lila hinna.
Ett släkte av Halobacteriaceae som särskiljer sig från övriga släkten i familjen genom närvaro av specifika derivat av TGD-2-polära lipider. Haloarcula lever i neutrala, salta miljöer, som t ex saltsjöar, marina saltgårdar och salta jordar.
En familj anaeroba Methanosarcinales, vars celler är mesofila eller termofila och uppträder som oregelbundet klotformade eller som höljeförsedda stavar. Dessa metanproducerande organismer återfinns i alla anaeroba miljöer, som t ex sjösediment, anaeroba reningsanläggningar och mag-tarmkanaler. Det finns fyra släkten: Methanosarcina, Methanolobus, Methanothrix och Methanococcoides.
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
Halorubrum är ett släkte av archaeer inom domänen Eukaryota som tillhör klassen Halobacteria och fylumet Euryarchaeota. Dessa organismer är extremofila, vilket betyder att de trivs i mycket saltrika miljöer, såsom saltsjöar och saltrika sjöbottnar. De flesta arter av Halorubrum kräver minst 15% salt för att kunna växa och reproduceras. Dessa archaeer har en speciell typ av cellmembran som består av unika lipider, etersyror, vilket gör dem anpassade till att leva i höga saltkoncentrationer. Halorubrum-arterna är också kända för sin förmåga att producera bakteriorodopsin, ett protein som möjliggör direkt solenergiomvandling till kemisk energi i cellen.
Vattenflöden, uppvärmda genom geotermisk påverkan. Varma källor i dagen har använts för balneoterapi.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
Thermosomes are large protein complexes found in eukaryotic cells that play a role in the regulation of intracellular protein homeostasis by assisting in the folding and assembly of newly synthesized proteins, as well as helping to refold and degrade misfolded proteins. They are composed of several chaperone proteins, including heat shock proteins (HSPs), and are thought to function as part of a larger network of protein quality control systems within the cell. Thermosomes are also known to be involved in various cellular processes such as signal transduction, protein trafficking, and the regulation of the cell cycle.
"Microbial Consortia" refererar till en grupp eller en samling av olika mikroorganismer, som normalt förekommer tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang och har potentialen att interagera och påverka varandra och sin gemensamma miljö. Dessa mikroorganismer kan vara bakterier, archaeer, svampar, protozoer eller virus, och de kan leva i en symbiotisk, kommensalistisk eller patogenisk relation med varandra. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika miljöer, inklusive jord, vatten, luft, djursamhällen och människokroppen. De har potentialen att spela en viktig roll i närings Cykler, biogeokemi, sjukdomsutveckling och bioteknologi.
Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl bär en specifik aminosyra, och under proteinsyntesen matchas varje tRNA med en komplementär mRNA-sekvens (ett kodon) i ribosomen för att korrekt infoga den rätta aminosyran i den nya peptidkedjan som byggs upp.
Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.
En ordning anaeroba, högt specialiserade, metanbildande bakterier i riket Euryarchaeota. Bakterierna är icke-rörliga eller rörliga, med kockoida, pseudosarkina eller stavformade celler. Bland familjerna märks Methanomicrobiaceae, Methanocorpusculaceae och Methanospirillaceae.
Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
Ribonuclease P (RNase P) är ett ribozym, det vill säga ett enzym som består av en RNA-molekyl snarare än en proteinmolekyl, och som katalyserar klipningen av pre-tRNA till att bilda den mognade tRNA-molekylen. Detta är en nödvändig process för syntesen av proteiner i celler. Ribonuclease P finns hos de flesta levande organismer, inklusive bakterier, arkéer och eukaryoter.
Naturlig överföring av genetisk information mellan organismer, besläktade eller obesläktade, varvid överföring från föräldrar till avkomma kringgås. Horisontell genöverföring kan ske via ett antal olika naturligt förekommande förlopp, som t ex genetisk konjugation, genetisk transduktion och transfektion. Resultatet kan bli ändrad gensammansättning hos mottagarorganismen (genetisk transformering).
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
Pyrobaculum är ett släkte av archaeer inom den termofila och extremt alkalitoleranta ordningen Sulfolobales. Dessa archaeer förekommer naturligt i hypertermiska områden som varma källor och har en optimal tillväxttemperatur på över 100°C, vilket gör dem till några av de termofilaste organismerna som är kända. Pyrobaculum-arterna är stavformade och kan reducera svavel till svaveldioxid. De är också kända för sin förmåga att använda kolmonoxid som energikälla.
En ordning ytterst termofila, sulfatreducerande arkebakterier i Euryarchaeotariket. Den enda familjen Archaeoglobaceae har ett släkte, Archaeoglobus.
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.
Thermoproteus är ett släkte av arkéer som lever under extremt höga temperaturer, upp till 105°C, och tillhör den termofila gruppen. Dessa organismer förekommer vanligtvis i heta källor med neutral pH och reducerade förhållanden. De är strikt anaeroba och har en speciell typ av cellmembran som gör att de kan tåla höga temperaturer. Släktet innehåller endast två arter, nämligen T. neutrophilus och T. tenax.
Ett släkte ytterst termofila, sulfatreducerande arkebakterier, tillhörande familjen Archaeoglobaceae.
Thermoproteales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Thermococci within domänen Archea. Dessa organismer är extremofila, det vill säga de trivs under mycket extrema miljöförhållanden jämfört med de flesta andra levande varelser. I synnerhet är Thermoproteales termofila, vilket betyder att de trivs vid höga temperaturer, ofta över 80 grader Celsius. De flesta arterna inom denna ordning lever i heta källor eller andra extrema miljöer som till exempel svavelkällor och dylikt. Thermoproteales är anaeroba, det vill säga de saknar syrebehov och trivs bäst i syrefria miljöer. De flesta arterna är också autotrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen näring genom fotosyntes eller kemosyntes.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
I en enkel medicinsk definition kan 'biota' definieras som:
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Prokaryotic initiation factors are a set of proteins required for the accurate and efficient initiation of protein synthesis in prokaryotic organisms, such as bacteria, by facilitating the binding of messenger RNA (mRNA) to the small ribosomal subunit and promoting the formation of the initiation complex.
En ordning extremt saltälskande arkéer, inom riket Euryarchaeota. De förekommer överallt i naturen där salthalten är hög och är kemoorganotrofa, utnyttjande aminosyror eller kolväten som kolkälla.
En klass av sekvensbesläktade molekylära chaperoner i bakterier, mitokondrier och plastider. Chaperoniner är rikligt förekommande, grundläggande proteiner som ökar i mängd i samband med stresstillstån d, såsom värmechock, bakteriell infektion av makrofager och ökad cellulär mängd av oveckade proteiner. Bakteriella chaperoniner verkar som viktiga immunogener vid bakterieinfektioner hos människa pga sin anhopning under infektionsstress. Två av medlemmarna av denna chaperonklass är chaperonin 10 och chaperonin 60.
I en enda mening kan 'gRNA' (guide RNA) definieras som en typ av RNA-molekyl som används inom CRISPR-Cas9-systemet för att guida systemets aktivitet och specificera vilket DNA-segment som ska tas bort eller redigeras. gRNA-molekylen innehåller en specifik sekvens som matchar delen av DNA-molekylen som ska redigeras, och den interagerar med Cas9-enzymet för att skapa en skärande verkan på det angivna stället i DNA-molekylen.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Pseudouridin (Ψ) är en modifierad nukleosid som förekommer naturligt i RNA. Det bildas genom en isomerisering av uridin, där den cykliska sockermolekylen omvandlas från en furanosform till en pyranform. Denna modifikation påverkar RNAs stabilitet, struktur och funktion, och förekommer i alla livsformer.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
I'm sorry for any confusion, but "Wyoming" is a proper noun and refers to a state in the United States, specifically the 44th state to join the union. It doesn't have a medical definition.
En art saltälskande arkéer som utmärker sig genom att producera syra från socker. Arten benämndes tidigare Halobacterium marismortui.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
Transkriptionsfaktor TFIIB är ett protein som spelar en viktig roll i initieringen av transkription, det process där DNA kopieras till mRNA, genom att hjälpa till att rekrytera RNA-polymeras II till promotorregionen vid början av ett genetiskt segment.
Enzymer som känner igen korsformade DNA-strukturer och åstadkommer pariga inskärningar som leder till att strukturen löses upp i två DNA-spiraler. EC 3.1.22.4.
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."
'Protein structural homology' refers to the similarity in the three-dimensional structure of proteins, which can imply a common evolutionary origin and functional relationship between them. This structural similarity is often determined by comparing the folding patterns and spatial arrangements of their constituent elements, such as alpha helices and beta sheets. It is important to note that structural homology does not necessarily mean sequence homology, where proteins share a significant similarity in their amino acid sequences.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
Pyrodictiaceae är en familj av arkéer inom den termofila och acidofila ordningen Thermoproteales. Dessa extremofila organismers cellmembran består av eterlipider istället för esterlipider, och de kan gro under mycket höga temperaturer, upp till 105-110°C, i samband med varma svavelkällor eller djuphavs hydrotermiska ventilationssystem. Pyrodictiaceae innehåller släktena Pyrodictium, Pyrococcus och Hyperthermus.
Hydrothermal vents are fissures on the ocean floor that release geothermally heated water into the ocean. They are often found near volcanically active areas, where seawater seeps into the ocean crust and is heated by magma, causing it to rise back to the surface due to its lower density. The water emerging from these vents can reach temperatures up to 400°C (752°F), although it cools rapidly upon contact with the cold ocean water. Hydrothermal vents create unique ecosystems that are home to various extremophile organisms, many of which rely on chemosynthesis rather than photosynthesis for energy production.
Denaturing Gradient Gel Electrophoresis (DGGE) är en molekylärbiologisk metod använd för att separera och jämföra DNA-fragment med samma längd men olika bassekvens, till exempel PCR-amplifierade genregioner. I DGGE-metoden appliceras ett gradient av denatureringsmedel (till exempel formamid och varierande temperatur) över en polyakrylamidgel, vilket leder till att dubbelstrupet DNA delvis denatureras och separeras baserat på dess melting behavior. När temperaturen eller koncentrationen av denatureringsmedlet ökar når det en punkt där en specifik baspar match delvis förlorar sin sekundärstruktur, vilket resulterar i en saktare migration genom gelen under elektrofores. På så sätt möjliggör DGGE separation av DNA-fragment med endast en eller ett fåtal baspar skillnad, och kan användas för att upptäcka genet
"Salthalt" refererer til mængden af opløst salt, typisk natriumklorid (NaCl), i et vandløb, havvand eller i kroppen hos levende organismer. Salthalten angives som regel i enheden ppm (parts per million) eller i promille (%o). I medicinsk sammenhæng er saltholdigheden af kroppens væskebalance vigtig, da for store ændringer kan have negativ indvirkning på cellerne og føre til forstyrrelser i kroppen.
Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.
Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.
"Kvartära proteinstrukturen refererar till den rumsliga organisationen hos komplexa proteinmolekyler, vilket inkluderar både den enskilda proteinkedjans sekundära och tertiära struktur samt positionen och orienteringen av eventuella subuniteter eller ligander i ett multiomeriskt proteinprotein."
Reaktionen när två kemiskt lika molekyler förenas.
tRNA-metyltransferaser är en typ av enzym som metylerar, det vill säga överför en metylgrupp till, specifika baser i transfer RNA (tRNA)-molekyler. Dessa modifieringar hjälper till att stabilisera tRNAs tredimensionella struktur och är viktiga för korrekt proteintranslering.
En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.
Ett släkte ytterst saltälskande Halobacteriaceae som är kemoheterotropa och strikt aeroba. De återfinns i neutrala salta miljöer, som t ex saltsjöar (särskilt Döda havet) och marina saltgårdar.
Transfer RNA (tRNA) for tryptophan (Trp) är ett specifikt RNA-molekyl som transporterar aminosyran tryptofan från den genetiska koden i mRNA till ribosomen under processen av proteintranslering.
Ett enzym som aktiverar leucin med sitt specifika tRNA. EC 6.1.1.4.
Den genetiska massan hos bakterier.
Ett växtsläkte (måror) i familjen Rubiaceae. Bland kända arter i Sverige kan nämnas gulmåra (G. verum), vitmåra (G. boreale) och backmåra (G. suecicum).
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
"Smått nukleolära RNA (snRNA) är en typ av icke-kodande RNA som deltar i posttranskriptionell modifiering av andra RNA-molekyler, främst medan de är lokaliserade till det små nukleolära domänerna inom kärnan."
I en enkel medicinsk kontext, kan autotrofa processer definieras som metaboliska processer där organismer producerar sin egen föda med hjälp av kemiska eller solenergi. Detta innebär att de kan syntetisera organiska molekyler från antingen oorganiska källor (som i kemiautotrofi) eller genom fotosyntes, där de använder solljus som energikälla för att omvandla koldioxid och vatten till syre och glukos. Autotrofa processer är av central betydelse för primärproduktionen i ekosystem, eftersom de autotrofa organismerna, som huvudsakligen utgörs av växter, alger och visst batterium, bildar grunden för näringskedjan.
"Oil and gas fields" refer to geographical areas containing significant subterranean accumulations of hydrocarbons, including crude oil and natural gas, that are economically viable for extraction and exploitation through drilling and well completion operations. These fields can vary in size, depth, and complexity, and their exploration and production require a combination of geological, engineering, and technological expertise to ensure sustainable and safe resource management.
Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.
Någon av de ligaser som katalyserar den ATP-förmedlade bindningen mellan en aminosyra och en tRNA och därmed aktiverar ett steg i proteinsyntesen. De enskilda enzymen är starkt specifika för en viss a minosyra och dess motsvarande tRNA.
Fysiologisk aktivitet hos bakterier.
I en medicinsk kontext kan "Stilla havet" referera till den stilla, lugna och ofta används som ett jämförelse med en del av människokroppen, nämligen bukhålan (abdomen). Termen "Stilla havet" används för att beskriva en situation där det inte finns någon synlig eller påträffad patologisk aktivitet i ett organ eller ett område inne i kroppen, särskilt inre organ. Det kan användas i bilddiagnostiska rapporter som ultraljud, CT-scan eller MRI för att beskriva en situation där inga avvikande fynd har konstaterats.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.
tRNA-aminoacyling, eller tRNA-syrebaseret aminosyreesterifikation, er en biokemisk reaktion, hvor en specifik aminosyre kovalent forbindes med sit tilhørende transfer RNA (tRNA) molekyle. Denne proces katalyseres af enzymer kaldet aminoacyl-tRNAsynthetaser og spiller en essentiel rolle i den centrale dogme for molekylærbiologi, idet den forbinder genetisk information fra DNA og RNA med de relevante aminosyrer under proteinsyntesen. Hvert tRNA-molekyle har et specifikt anticodon, der kan parre sig med en komplementært kodon på mRNA, hvilket sikrer at den korrekte aminosyre bliver indlemmet i det voksende peptidkæde under proteinsyntesen.
En familj anaeroba Methanomicrobiales med kockoida till raka eller något krokiga, stavformade medlemmar. Det finns sex släkten.
Group II chaperonins are large, barrel-shaped protein complexes that assist in the folding of other proteins within the cell. They are found in eukaryotic cells, including those of humans, as well as in archaea. In eukaryotes, the major group II chaperonin is known as CCT (Chaperonin Containing TCP-1), and it is composed of eight different subunits that form a double-ring structure. The protein substrates are bound inside the central cavity of the barrel and undergo folding with the help of ATP hydrolysis. Group II chaperonins play crucial roles in various cellular processes, such as protein quality control, assembly of protein complexes, and regulation of cell cycle progression.
Antigena substanser från arkebakterier.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
Immunglobuliner som inducerats av antigena komponenter hos arkebakterier (archaea).
En uppsättning statistiska metoder för gruppering av variabler eller observationer i undergrupper med starkt inbördes förhållande. Inom epidemiologin kan metodiken användas till at analysera en serie av nära sammanhörande händelser eller sjukdomsfall eller andra hälsorelaterade fenomen i förhållande till tid eller plats eller båda.
I medicinsk kontext, refererar "lesions" till skador eller skadliga förändringar av vävnader eller organ i kroppen. Dessa kan vara orsakade av olika faktorer som trauma, infektion, cancer, genetiska störningar eller åldrande. Lesions kan variera i storlek, djup och svårighetsgrad och de kan ha lokaliserats till en viss plats i kroppen eller spridas över flera områden. De kan orsaka symtom beroende på deras storlek, plats och funktionell påverkan på omgivande vävnader. Vissa lesions kan behandlas med mediciner, operationer eller strålbehandling, medan andra kan vara icke-curabla och kräva livslång övervakning och vård.
Combretaceae är en familj av blommande växter, även känd som släktgruppen kombretacea, som innehåller cirka 600 arter fördelade över omkring 15-30 släkten. De flesta av dessa växter finns i tropiska och subtropiska regioner världen över. Familjen består av träd, buskar och klättrande växter med enklare blommor arrangerade i ax eller klaseartade inflorescenser. Många arter inom Combretaceae har medicinsk användning, exempelvis kvercitrin som utvinns från barken av Terminalia ferdinandiana och har antioxidativa egenskaper.
Plankton är en samlingsbeteckning för de organismar som lever i ett suspended state och drifts med vattnets strömningar i sjöar, hav och andra vattenmiljöer. Plankton består av både vegetativt plankton (fitoplankton) och djurplankton (zooplankton) och kan variera i storlek från mycket små encelleda alger och bakterier till större djursamhällen som kräftdjur och blötdjur. Plankton utgör en viktig del av näringskedjan i vattenmiljöer, då de bildar föda för många andra marina djur, inklusive fiskar och valar.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Elektronmikroskopering av prov som snabbt fryses ned. Avbildning av djupfrysta, hydrerade molekyler och organeller återger objektet på ett sätt som bäst överenstämmer med en bild av den levande materian, utan kemisk fixering eller färgning.
A 'TATA-box binding protein' (TBP) is a crucial transcription factor that recognizes and binds to the TATA box, a specific DNA sequence located in the promoter region of many genes. This protein plays a critical role in initiating gene transcription by appropriately positioning the RNA polymerase II complex for accurate and efficient transcription.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
CRISPR-associated proteins (Cas) refer to a family of proteins that are involved in the CRISPR-Cas system, which is a defense mechanism used by bacteria and archaea to protect themselves against foreign genetic elements such as viruses and plasmids. The most well-known Cas protein is Cas9, which is used in gene editing technologies due to its ability to cleave DNA at specific sequences defined by a guide RNA. However, there are many other Cas proteins that have different functions and mechanisms of action in the CRISPR-Cas system. In general, Cas proteins play a crucial role in recognizing and processing foreign DNA or RNA, and targeting it for destruction.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Bakteriofagen PRD1 är ett virus som infekterar och replicerar i gramnegativa bakterier, särskilt inom arten *Salmonella*. Viruset har en dubbelsträngat DNA-genom och en icosahedral symmetrisk kapsid. PRD1 är välstuderad som ett exempel på en grupp av bakteriofager med liknande egenskaper, kända som "PRD1-lika virus", och har använts som ett modellsystem för att undersöka grundläggande aspekter av bakteriovirusstruktur, genombildning och livscykel.
En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.
En hydrogensulfitreduktas är ett enzym som katalyserar reduktionen av hydrogenioner (protoner) och svaveldioxid till sulfiter i levande celler. Detta enzym spelar en viktig roll i det biologiska svavelföreningskretsloppet hos vissa bakterier, där det hjälper till att regenerera svavelkomponenter som kan användas för syntes av organisk svavel. Hydrogensulfitreduktaser innehåller ofta kobolt eller nickel i sin aktiva sida och är vanligt förekommande i sulfidoxiderande bakterier, vilka utnyttjar svavel som energikälla under anaeroba förhållanden.
Det systematiska studiet av organismers kompletta uppsättning av DNA-sekvenser.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
Metagenom är studiet och analysen av samtliga genomer innehållna i ett specifikt miljöprover, vilket kan innefatta allt från jord, vatten och luft till levande organismer så som mikroorganismer. Detta inkluderar kända arter, tidigare okända arter samt virus, plasmider och andra genetiska element. Metagenomik ger forskarna en unik möjlighet att undersöka mikrobiella gemenskaper i sin naturliga miljö utan behov av isolering och kultivering av renar kulturer, vilket kan ge en mer representativ bild av den biologiska mångfalden i ett visst ekosystem.
En art icke-rörliga, halofila arkéer. Deras livsmiljöer utgörs av sötvatten- och havssediment, laguner med spillning och vommen hos klövdjur.
En livsmiljö utan syrgas.
Vanliga proteinstrukturer, sammansatta av enkla kombinationer av angränsande, sekundära strukturer.
DNA-beroende DNA-polymeras i bakterier, djur- och växtceller. Under replikationsförloppet katalyserar dessa enzymer anslutningen av deoxiribonukleotidrester till änden av en DNA-sträng i närvaro av DNA som mallprimer. De har även exonukleasverkan och spelar därför en roll vid DNA-reparation. EC 2.7.7.7.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Ett släkte av Halobacteriaceae som kräver hög salthalt för sin tillväxt. Tvådelning sker genom hopsnörning.
En familj enzymer som katalyserar endonukleolytisk klyvning av RNA. Hit hör EC 3.1.26.-, EC 3.1.27.-, EC 3.1.30.- och EC 3.1.31.-.
Serin-tRNA-ligase, även känt som Seryl-tRNAsynthetas, är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av serin-tRNA, vilket är en nödvändig komponent i den genetiska koden för proteintranslering. Detta enzym katalyserar kopplingen av aminosyran serin till dess specifika transfer-RNA (tRNA) via en esterbindning. Denna reaktion är viktig för att säkerställa korrekt dekodning och syntes av proteiner i cellen.
Den kontinent som täcker jordens sydpol. Antarktis är ett fastlandsområde med en yta på drygt 14 milj km2 och omfattande Västantarktis,
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Ribosomproteiner är proteiner som har en strukturell roll i ribosomen, den organell som syntetiserar protein i cellen. De hjälper till att bilda ribosomens centrala region där translationen av RNA till protein sker. Ribosomproteinerna bidrar också till att stabilisera ribosomens tertiära struktur och underlättar kopplingen mellan transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA) under proteinsyntesen.
En grupp proteobakterier bestående av morfologiskt olika, anaeroba sulfidbildare. Vissa av dessa har bakteriolytiska egenskaper och tros livnära sig på bakterier.
Transfer RNA (tRNA) för glutamin (Gln) är ett specifikt RNA-molekyl som transporterar aminosyran glutamin till ribosomen under processen av proteintranslering. Detta sker genom att tRNAMolekylen kopplas till glutamin via en speciell bindning, känd som peptidbindning, i enlighet med den genetiska koden specificerad i mRNA (messenger RNA).
"Sekvenshomologi" refererar till den grad av likhet mellan två eller flera DNA-, RNA- eller proteinsekvenser som indikerar ett evolutionärt relaterat ursprung. Högre sekvenshomologi antyder närmare evolutionär släktskap mellan de jämförda biomolekylerna.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
"Protein multimerization" refererar till processen där ett protein eller ett subenhet av ett protein interagerar och sammanlänkar med identiska proteiner eller subenheter för att bilda en större, komplex struktur som består av flera likadana monomera enheter. Denna process kan involvera icke-kovalenta interaktioner såsom vätebindningar, saltbrobryggor och hydrofoba effekter, eller kovalenta bindningar som disulfidbindningar. Multimerization av proteiner är viktigt för deras funktionella aktivitet, stabilitet, sammansättning och reglering inom celler.
Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.
Sensoriska rodopsiner är ljuskänsliga proteiner som involverade i regleringen av vissa djurs beteende i samband med ljusexponering, exempelvis hos ryggradslösa djur och hos groddjur, där de fungerar som ljusteknisk receptorer i den så kallade känsliga cellen.
Transfer RNA (tRNA) Tyr refererar till ett specifikt transfer RNA molekyl som transporterar och assimilerar tyrosin (Tyr), en av de 20 standard aminosyra building blocks, till ribosomen under processen av protein syntes i celler.
Mångfaldigande av en DNA-molekyl.
Genernas ordningsföljd på en kromosom.
Enzymer av isomersklass som katalyserar överföringen av acyl-, fosfo-, amin- eller andra grupper från en position inom en molekyl till en annan. EC 5.4.
Transfer RNA (tRNA) för asparagin (Asn) är ett specifikt RNA-molekyl som transporterar aminosyran asparagin till ribosomen under processen av proteintranslering. Tillsammans med andra tRNA-molekyler och ribosomerna hjälper asparagins tRNA till att bygga upp en peptidkedja genom att koppla asparagin till rätt sekvens av baser i mRNA, vilket är den molekyl som leder proteinet som ska syntetiseras.
Kemoautotrofi är en typ av autotroft metabolism hos levande organismer, där de tillverkar sin egen organiska materia från anorganiska källor med hjälp av kemiska reaktioner. Detta skiljer sig från fototrofi, där organismer använder ljus som energikälla istället för kemi.
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
Små nukleolära ribonukleoproteiner (snRNPs) är komplexe molekyler bestående av proteiner och en typ av RNA-molekyler kallade små nukleära RNA (snRNA), som spelar en viktig roll i processandet av rRNA (ribosomalt RNA) under transkriptionen och deltagande i splicingen av pre-mRNA (förbearbetad messenger RNA) i eukaryota celler.
*Thermotoga maritima* är en termofil, anaerob och strikt heterotrof arkae-bakterie som lever i extrema höga temperaturer upp till 90°C, ofta hittad i marina hydrotermiska ventar. Den har en unik cellmembranstruktur med en yttre lipidmonoschicht och en inre peptidoglykanlagrad membran som skyddar den från höga temperaturer och högt tryck. *Thermotoga maritima* använder sig av ett bredt spektrum av organiska ämnen som kolkälla genom att oxidera dem till koldioxid och acetat, vilket gör den till en potentialt intressant producent av bioenergi.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Ett enzym som aktiverar lysin med dess specifika tRNA. EC 6.1.1.6.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Proteobacteria är en fylum (division) av gramnegativa bakterier, inklusive en mångfald artar med olika egenskaper och former. De flesta proteobakterier lever som frisättande individer eller i symbiotiska associationer med andra organismer. Flera är viktiga patogener hos människor, djur och växter. Proteobacteria innehåller även en stor andel artar som spelar nyckelroller i naturens närings- och energicykler, till exempel syrefixerande bakterier och fotosyntetiserande cyanobakterier.
I medicinsk kontext används begreppet "rhizosfär" sällan, men inom områden som jordbruk, miljövetenskap och mikrobiologi refererar det till den speciella miljön runt och i direkt kontakt med rothårsregionen hos växter. Rhizosfären är ett aktivt ekosystem där växtrotar, mikroorganismer, djur, näringsämnen och jordpartiklar interagerar. Denna miljö påverkas av utsöndringen av organiska ämnen från växtrötarna som skapar näringsriktiga förhållanden som stödjer en hög mikrobiell diversitet och aktivitet.
Tyrosyl-tRNA synthetase (Tyr-tRNA ligase) is an enzyme that catalyzes the attachment of tyrosine to its corresponding transfer RNA (tRNA) molecule during protein biosynthesis, ensuring the fidelity of the genetic code.
Enzymer som underlättar upptvinning av duplex-DNA under replikationsfasen genom att binda till enkelsträngade DNA-områden eller till korta sträckor av duplex-DNA som tillfälligt är öppna. EC 5.99.-.
Peptidylglycine alpha-amidating monooxygenase (PAM), även känt som peptidförlängningsfaktor 1, är ett enzymkomplex involverat i posttranslationell modifiering av peptider genom att katalysera konverteringen av peptidylglycin till den aktiva peptidhormonformen genom alpha-amidering, vilket ökar stabiliteten och biologisk aktiviteten hos peptiden.
En biokatalys, även känd som ett enzym, är ett protein som accelererar en biokemisk reaktion genom att sänka aktiveringsenergibehovet för reaktionen. Denna minskning av energi krav gör det möjligt för reaktionen att fortgå under mildare betingelser, såsom fysiologiska temperaturer och pH-värden, jämfört med obehindrade reaktioner. Biokatalysörer är specifika för de reaktioner de katalyserar och ökar ofta reaktionshastigheten av många magnituder. De spelar en avgörande roll i alla levande system genom att underlätta metabolismen och andra biokemiska processer.
I molekylærbiologi, refererer "replikationsorigin" specifikt til den position på en delt genetisk materiale (såsom en DNA-molekyle) hvor replikationen begynder under celledelingen. Det er typisk et kort sekvensområde, der indeholder nøglesequencer, som rekrutterer og aktiverer enzymer, der udfører processen med at skabe to identiske kopier af originalmaterialet. Replikationsoriginen er essentiel for cellens evne til at fordoble sit genetiske materiale korrekt og sikre arvemassens overførsel fra modercellen til dattercellerne under celldelingen.
Natronobacterium är ett släkte av archaeer inom domänen Eukaryota. Dessa archaeer är extremofiler, vilket betyder att de trivs i mycket extrema miljöer som är fientliga för de flesta andra levande organismer. Natronobacterium-arkeerna är halofila, vilket innebär att de föredrar höga saltkoncentrationer och är alkalitoleranta, vilket betyder att de trivs i basiska miljöer med pH-värden upp till 10. De flesta arter inom släktet Natronobacterium har kräver en saltkoncentration på minst 20% för att kunna växa och reproduceras. Dessa archaeer förekommer naturligt i salthaltiga sjöar, som till exempel den saltsjön Magadi i Kenya, och i saltrika sediment i gruvor. De spelar möjligen en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material under anaeroba förhå
Anläggningar för framställning av produkter genom utnyttjande av syntesförmågan eller den kemiska omvandlingsförmågan hos biologiska system. Det kan röra sig om vanliga fermentorer, cellkulturperfusio n eller enzymbioreaktorer. För framställning av proteiner och enzymer används oftast rekombinanta mikroorganismer, däggdjursceller, insektceller eller växtceller.
"Biosynthetic pathways refer to the series of biochemical reactions in cells that lead to the production of specific molecules, such as proteins, lipids, or carbohydrates, from simpler precursors."
Marinbiologi är ett forskningsfält som handlar om studiet av organismer och ekosystem som lever i marina (havs) miljöer.

"Archaeal proteins" refer to the proteins that are expressed in archaea, which are a domain of single-celled organisms lacking a nucleus and membrane-bound organelles. Archaeal proteins are often adapted to extreme environments, such as high temperatures, acidic or alkaline conditions, or high salt concentrations. They share structural and functional similarities with both bacterial and eukaryotic proteins, but also have unique features that reflect the distinct evolutionary history and adaptations of archaea. Some archaeal proteins are of particular interest for biotechnological applications due to their stability and catalytic properties under harsh conditions.

'Arche-RNA' är ett begrepp inom molekylärbiologi och betecknar RNA (riktad vätebindningar) som hittats i arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som lever under extrema förhållanden. Arke-RNA har visat sig ha viktiga funktioner i olika cellulära processer, till exempel translation (proteinsyntes) och metabolism. Studier av arke-RNA kan ge insikter om de molekylära mekanismerna bakom livets ursprung och evolution.

"Arke-DNA" refererer til DNA (desoxyribonukleinsyre) som har overlevet i fossiler eller andre historiske prøver over tusinder eller millioner år. Ordet "arke" kommer fra græsk og betyder "gammel". Arke-DNA kan give forskere unik innsikt i evolutionen og historien til levende organismer, herunder planter, dyr og mennesker.

Arke-DNA-analyser gjennomføres ved å utvinne DNA fra en fossil eller en annen historisk prøve, og deretter sekvensere det for å identifisere de individuelle baser (A, T, C og G) som utgjør DNA-strengen. Dette kan sammenlignes med DNA-sekvenser fra moderne organismer for å avdekke slående likheter eller forskjeller.

Det er viktig å nevne at arbeidet med arke-DNA kan være kompleks og kravene til rekkefølgen og analyse er strenge for å unngå forurening og feilaktige resultater.

"Arkegener" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en persons allmänna kroppskondition eller fysik, ofta i samband med åldrande eller sjukdom. Termen kommer från de grekiska orden "arkhos" (börja) och "geras" (gå), vilket tillsammans betyder "den som börjar bli äldre".

En arkegener person anses ha en nedsatt fysisk förmåga, ofta på grund av ålder eller sjukdom, och kan ha svårigheter med att utföra vardagliga aktiviteter utan hjälp. Detta kan inkludera saker som gå upp för trappor, bära tunga föremål eller ens klä sig själv. Arkegeneri är ofta associerat med en nedsatt muskelstyrka, balans och koordination, vilket kan öka risken för fall och skador.

Det är värt att notera att arkegeneri inte är en diagnos i sig, utan snarare ett beskrivande tillstånd som kan vara relaterat till många olika sjukdomar eller tillstånd. Exempelvis kan en person med kronisk lungsjukdom bli arkegener på grund av sitt nedsatta andningsförmåga, medan en annan person med rheumatoid artrit kan bli arkegener på grund av sin smärta och stelhet i lederna. Även åldrande i sig självt kan leda till arkegeneri, eftersom många äldre vuxna upplever en nedgång i fysisk förmåga över tiden.

"Arkeogenomik" är ett begrepp inom genetisk forskning och arkeologi som refererar till studiet av DNA-sekvenser från antika organismer, såsom fossil, mumifierade kroppar eller subfossila lämningar. Arkeogenomik använder sig av molekylärgenetiska metoder för att rekonstruera och analysera det genetiska materialet hos utdöda arter, populationer eller historiska individer. Detta kan ge viktig information om deras evolutionära historia, levnadssätt, migrationer och släktskap. Arkeogenomik har potentialen att förändra vårt förstånd av människans ursprung och utveckling, liksom andra djurarters.

I'm sorry for any inconvenience, but the term "arkeer" does not have a medical definition in English. It is possible that there may be some confusion with the term, or it could be a typo. If you have more context or information about where this term came from, I would be happy to help you try to figure out what it might mean.

I'm sorry for the confusion, but there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for the medical definition of "archeovirus." However, I must clarify that "archeovirus" is not a term used in virology or medicine. Instead, the term you may be looking for is "archaeavirus," which refers to a group of viruses that infect archaea, a type of single-celled microorganism. Archaea and their viruses are studied within the field of microbiology rather than medical virology. If you have any other questions or need further clarification, please let me know.

"Arkeisk regulering av genuttryck" (engelska: "Archaeological regulation of gene expression") är ett begrepp som saknar en etablerad medicinsk definition. Detta eftersom det kombinerar två olika områden, arkeologi och genetik, på ett sätt som inte har någon direkt motsvarighet inom den medicinska forskningen eller terminologin.

Arkeologi handlar om studiet av människans förflutna genom undersökningar av materiella fynd och historiska källor, medan genetik är en vetenskap som undersöker arvsfordringarna och variationerna hos levande organismer på molekylär nivå.

Om man skulle försöka tolka begreppet i ett vidare sammanhang, kunde det eventuellt syfta på att studera hur historiska miljö- och livsförhållanden hos våra förfäder kan ha påverkat deras genuttryck och hur detta kan ha lett till varierande fenotyper (kroppsliga egenskaper) över tid. Men detta är enbart en spekulation, eftersom begreppet inte finns definierat inom någon etablerad vetenskaplig kontext.

'Sulfolobus' är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever vanligtvis i heta källor med temperaturer på upp till 80-90°C och pH-värden runt 2-4. Släktet innehåller flera arter, däribland Sulfolobus acidocaldarius och Sulfolobus solfataricus. Dessa organismer har en stor betydelse inom forskningen eftersom de tros ha utvecklats under extremt höga temperaturer och sura förhållanden, något som gör dem till intressanta modeller för att studera evolutionära processer och extrema livsvillkor.

Methanobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanobacteriales. Arkéer är en grupp encelliga mikroorganismer som tillsammans med bakterier utgör den dominerande livsformen på jorden. Methanobacteriaceae består av strikt anaeroba arter, vilket betyder att de inte kan tolerera syre. De flesta arterna i denna familj producerar metan som en slutprodukt i sin ämnesomsättning, och de är därför kända som metanogena arkéer.

Methanobacteriaceae innefattar ett antal släkten, däribland Methanobacterium, Methanobrevibacter, Methanosphaera och Methanothermus. Dessa arter förekommer i en mängd olika miljöer, såsom sediment i sjöar och hav, jord, tarmar hos djur och även i avloppssystem. De spelar en viktig roll i globala kolcykler genom att bidra till bildandet av metan, ett starkt växthusgas.

Det är värt att notera att Methanobacteriaceae kan vara patogena för människor och djur, särskilt när de koloniserar tarmsystemet. Detta kan leda till diverse sjukdomstillstånd, såsom tarminflammationer och diarré.

Methanococcales är en ordning inom domänen archaea, som tillhör klassen Methanococci. Denna grupp archaea kännetecknas av att de är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Methanococcales innehåller arter som lever under anaeroba förhållanden och som förekommer främst i marina miljöer, men kan även påträffas i sötvatten och termala källor. Exempel på släkten inom Methanococcales är Methanococcus, Methanothermococcus och Methanopyrus.

Crenarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som tillsammans med eukaryoter och bakterier utgör de tre domänerna livet kan delas in i. Crenarchaeota består huvudsakligen av extremofila organismer, det vill säga arter som lever under mycket extrema förhållanden vad gäller temperatur, pH och salthalt. Många crenarchaeoter lever i heta källor och undervattens vulkaner, men några arter har också hittats i mer normala miljöer som mark och hav.

Crenarchaeota karaktäriseras bland annat av att de saknar cellkärna (som eukaryoter) och att deras celldelning sker genom binär fission, till skillnad från många andra arkeer som delar sig genom knoppning. De har också en unik typ av proteinkomplex som kallas ATP-synthase, som används för att producera energriktat ATP.

Crenarchaeota innehåller många olika släkten och arter, bland annat Sulfolobus, Pyrobaculum, Acidianus och Ignicoccus. Dessa organismer är ofta svåra att odla i laboratoriemiljö, men de har blivit allt mer intressanta för forskare på grund av deras extremofila livsmiljöer och deras unika biokemi och fysiologi.

"Arkekromosomer" refererar till de kromosomer som innehåller arvsmassa i en cell, och som inte delas upp under meiosen, en typ av celldelning som producerar könsceller. Arkekromosomerna består av DNA-molekyler som bär på genetisk information och ärvs intakta från föräldracellen till dottercellerna. Många livsformer, inklusive människor, har två arkekromosomer, som kallas "gonosomer" eller könskromosomer. Hos människor är de vanligtvis markerade med X och Y, där kvinnan har två X-kromosomer (XX) och mannen har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY).

'Methanococcus' är ett släkte av encelliga archaeer, som lever i anaeroba (syrefria) miljöer och producerar metan som en del av deras näringsintag. Dessa mikroorganismer förekommer naturligt i marina och sötvattenmiljöer, samt i djurmagar och tarmar. De är kända för sin förmåga att metabolisera enbart enkla kolväten som till exempel kolmonoxid och väte till metan (biogas).

'Sulfolobus solfataricus' er en art av arkéer, som tilhører klassen Thermoprotei og fosforiserbare gruppen. Denne mikroorganismen lever i særlig høye temperaturer (typisk over 80°C) og har et optimal voksle temperature på omkring 85-90°C. Dens naturlige habitat inkluderer varme kilder med svovlholdig damp, som for eksempel fundet i termiske felt i Yellowstone National Park i USA og Sulfatarasjøen i Italien.

'Sulfolobus solfataricus' er en acidotolerant organisme, det vil si at den kan overleve og vokse ved meget lav pH-verdi, typisk mellom 2 og 4. Denne art har også evnen til å utnytte både organiske kulstoffkilder og redusert svovl for å produsere energi gjennom sine celler.

Denne organismen er en viktig modelorganisme i studiene av arkéer, og har blitt brukt i undersøkelser av tempearatur- og pH-toleranse, metabolisme, DNA-reparasjon, og andre biologiske prosesser.

'Haloferax volcanii' er en art av archaea, som tilhører klassen Halobacteria og er også kjent som søttolerante archaea. Denne organisasjonen er gramm-negativ og har en optimal vokse temperatur på om lag 45°C. 'Haloferax volcanii' kan overleve i høye saltkonsetrasjoner, opp til 3 M NaCl, og foretrekker å vokse i alkaliske miljøer med en pH mellom 7 og 8. Dess celleverdier er typisk kuleformede eller irregulære, og den kan danne endosporer for å overleve under ugunstige forhold. Denne organisasjonen har vært brukt i mange forskningsprosjekter på grunn av sin evne til å overleve under ekstreme forhold og sine unike biologiske egenskaper.

'Pyrococcus furiosus' är en term inom medicinsk mikrobiologi och refererar till en extremofil art av archaea (en domän av levande organismer) som lever under mycket höga temperaturer, upp till 100 grader Celsius. Denna mikrob är thermofil, det vill säga den trivs bäst vid höga temperaturer, och har hittats i heta källor och hydrotermiska ventilationssystem under oceanernas botten.

'Pyrococcus furiosus' har en speciell betydelse inom forskningen eftersom den har en exceptionellt snabb celldelningstid och en hög nivå av termostabila enzymer, vilket gör den användbar som ett modellorganismer för att studera molekylära mekanismer under extrema förhållanden. Dess genetiska material är också mycket stabilt vid höga temperaturer, och dessa egenskaper gör den till en värdefull resurs inom områden som bioteknologi, bioenergi och astrobiologi.

Ribosomen är komplexa ribonukleoproteinpartiklar som spelar en central roll i syntesen av proteiner i alla levande celler. De består av två subuniteter: en stor och en liten. Den stora subuniteten kan delas upp ytterligare i två delar: en huvuddel och en mindre del, även känd som den "skaftade delen".

"Ribosome Subunits, Large, Archaeal" refererar till den stora arkeiska ribosomsubuniteten. Arkéer är en domän av levande organismer som inkluderar en rad extremofila arter som trivs i extrema miljöer, såsom varma källor och saltrika sjöar. Den stora arkeiska ribosomsubuniteten är strukturellt och funktionellt lika den motsvarande subuniteten hos bakterier, men skiljer sig från den eukaryota motsvarigheten.

Den stora arkeiska ribosomsubuniteten består av tre RNA-molekyler (23S, 5S och 5.8S rRNA) samt ett stort antal proteiner. Den har en molekylvikt på omkring 1,4 MDa och är involverad i peptidbindningssyntesen under proteintranslationsprocessen.

I jämförelse med den bakteriella motsvarigheten saknas vissa proteiner i den arkeiska subuniteten, medan andra är unika för arkéer. Dessutom har den arkeiska subuniteten en annorlunda organisation av de olika rRNA-molekylerna jämfört med bakterierna.

Det är värt att notera att ribosomen och deras subuniteter är viktiga terapeutiska mål inom flera områden av medicinen, inklusive infektionssjukdomar och cancer.

'Pyrococcus abyssi' er en art av arkeabakterie som tilhører kongen familie Thermococcaceae. Denne mikroorganismen lever i høye temperaturer og høytrykk, og er også kjent for å være termofil og piezofil. 'Pyrococcus abyssi' er en av de mest studerte arkebakteriene, og har blitt funnet i dyptliggende hydrotermiske venter i Stillehavet. Denne organisasjonen er også interessant for bioteknologi på grunn av sin evne til å produksere enzymer som kan fungere under høye temperaturer og trykk.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Archaeoglobus fulgidus' er en art av archaea, som tilhører den mest basale gren av Euryarchaeota. Den er termofil og anaerob, og lever vanligvis i dypt vann i oceaner med temperaturer på om lag 80°C og trykk på over 200 atm. Dette organismaet kan oksidere svovel til svovelsyre og redukere sulfat til svovel, slik at det kan bruke organiske stoffer som energikilde. 'Archaeoglobus fulgidus' har også vist seg å ha potentiale som et modellorganisme for studier av archaea-spesifikke prosesser på grunn av sin enkle cellestruktur og sin evne til å gro i laboratoriemiljø.

'Methanosarcina' är ett släkte av arkéer som tillhör gruppen metanogener, vilka är organismer som producerar metan som en del av sitt metaboliska ämnesomsättning. Dessa arkéer förekommer naturligt i våtmarker, tjälesjöar, tarmar hos djur och i avloppssystem. De kan också påträffas i anoxiska miljöer som sediment i sjöar och hav.

'Methanosarcina'-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna, eftersom de kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylaminer samt väte. Deras förmåga att metabolisera en mångfald av substrat gör dem viktiga i naturen och också användbara inom bioteknik för exempelvis behandling av avloppsvatten och biogasproduktion.

'Sulfolobus acidocaldarius' er en art av arkebakterie som tilhører kongenet Thermoprotei. Denne mikroorganismen lever i særdeles sure (pH 2-4) og varme (80-90°C) miljøer, for eksempel i heta kilder og svovelfungisjoner. 'Sulfolobus acidocaldarius' er en aerob organisisme som bruker svovel og svoveldioksid i sin energiproduksjon. Denne arten har også interesse for bioteknologi på grunn av sin evne til å tolerere høye temperaturer, syrer og oxidative forhold.

'Pyrococcus horikoshii' er en art av arkeabakterie som tilhører kongen familie Thermococcaceae. Denne mikroorganismen er termofil, og kan overleve og vokse ved høye temperaturer, opp til 100°C. Pyrococcus horikoshii ble først isolert fra en varm kilde i et havbasseng i Japan. Denne bakterien er interessant for biologisk forskning på grunn av sin evne til å produksere enzymer som fungerer optimalt ved høye temperaturer, og kan være anvendelige innen områdene like som industriell prosessering og bioteknologi.

"Acidianus" er ein genus i bakterieklassen Thermoprotei. Disse extremofile organismer lever i særdeles sure miljøer, som kan ha ein pH-verdi på så lavt som 0 og temperaturar på opp til 95°C. "Acidianus"-arter er sulfatereduserende arkæer som bruker svovel som elektronacceptor under respirasjonen. De fleste av disse organismerne lever i heta kilder og andre ekstreme miljøer, for eksempel i søffuer og geotermiske områder.

Metan är ett enatomigt, färglöst gasmolekyl som består av en kolatom och fyra väteatomer (CH4). Det är den enklaste hydrokarbonen och är ett naturligt förekommande gas som bildas genom anaerob bakteriell nedbrytning av organiskt material, såsom djurspillning eller vegetabiliskt material, i sumpmarker, träsk och tarmar hos djur, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan metan vara av intresse på grund av dess roll som en del av den normala mikrobiella floran i människans tarm. En ökning av tarmmetangasnivåer kan dock vara ett tecken på en underliggande mag-tarmsjukdom, till exempel irritabel tarmsyndrom eller malabsorption. Dessutom kan metan i andningsluften vara ett tecken på en bakteriell överväxt i lungorna eller i blodbanan (bakteriemi).

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

Nanoarchaeota är en archaeal fylum (eller domän) som innehåller extremt små arkéer. Dessa organismer upptäcktes först 2002 och har sedan dess varit ett ämne för forskning på grund av deras unika egenskaper och oklara evolutionära relationer till andra arkéer.

En typisk Nanoarchaeota-cell är mycket liten, med en diameter på endast 400 nanometer eller mindre. Dessa celler saknar vanliga cellytor och har i stället en membranomantel som omger deras cellkärna.

Nanoarchaeota-arkéerna lever ofta som parasiter eller symbionter på andra arkéer, främst inom fylumet Ignicoccus. De är anaeroba och tros livnära sig på aminosyror och peptider från värdcellen.

Trots att Nanoarchaeota har studerats intensivt under de senaste två decennierna, finns det fortfarande mycket som är okänt om deras biologi, evolution och ekologi.

Euryarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som är en domän av encelliga mikroorganismer. De flesta medlemmar i Euryarchaeota lever under anaeroba förhållanden och använder metan eller svavel som elektronacceptorer under sin ämnesomsättning.

Exempel på arter inom Euryarchaeota är:

* Metanogener: dessa organismers cellandning producerar metan som ett biprodukt, och de återfinns ofta i våtmarker, tarmar hos djur och i sediment i havet.
* Halofiler: dessa organismer föredrar höga saltkoncentrationer och återfinns ofta i saltsjöar och andra salthaltiga miljöer.
* Svavelreducerande arkeer: dessa organismers cellandning inkluderar reduktion av svavel till svaveldioxid eller sulfider, och de återfinns ofta i heta källor och andra extrema miljöer.

Det är värt att notera att den taxonomiska klassificeringen av arkeer har varit ett omdiskuterat ämne, och det finns olika uppfattningar om hur de ska delas in i grupper. Euryarchaeota är en av de mest etablerade grupperingarna, men det finns också andra alternativ som föreslagits.

'Pyrococcus' är ett släkte av encelliga archaea (en domän av liv som är evolutionärt skild från både eukaryoter och bakterier) som lever under extremt höga temperaturer, upp till 105°C. De flesta arterna i släktet 'Pyrococcus' lever nämligen i heta hydrotermiska källor med hög aktivitet av svavelkomponenter. Dessa archaea är kända för sin termofila natur (d.v.s. förmåga att växa och reproducera sig vid höga temperaturer) och har potential att producera enzymer som kan användas inom industriella processer under höga temperaturer. Släktet 'Pyrococcus' tillhör den övergripande gruppen extremofila archaea, vilka lever under extrema förhållanden av temperatur, pH, saltkoncentration eller tryck.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Thermoplasma är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever i extrema miljöer med höga temperaturer och lågt pH, ofta nära varma källor eller svavelkällor. Thermoplasma saknar cellvägg och har istället en yttre membranskapsel som ger skydd mot de extrema förhållandena. Släktet innehåller flera arter, bland annat T. acidophilum och T. volcanium. Thermoplasma är intressanta för forskningen eftersom de kan producera enzymer som fungerar under extrema förhållanden, vilket kan vara användbart inom bioteknik och industriella processer.

'Glycerol trinitrate' (GTN) er ein legeartet medikament som brukes for å slapp av blodkärler og redusere blodtrykk. Det er også kjent under navnene 'nitroglycerin' og 'glyceryltrinitrat'. GTN virker ved å relaksere de glatte musklene i blodkärlene, derved forbedrer det blodfløyet og reduserer trykket i vener og arterier.

GTN brukes ofte som akutt behandling av angina pectoris (sviket hjerte) og for å forebygge anginaangrep under fysisk aktivitet eller stress. Det kan også brukes som behandling for kronisk halsvenerdistensjon, hypertension (høyt blodtrykk), akut myokardieinfarkt (hjerteinfarkt) og andre tilstander der det er behov for å vasodilatera blodkärlene.

GTN kan administreres på ulike måter, inkludert som sublinguale tabletter (som lazes under tungen), sprøytetranche (som spreies under tungen) eller som en salve eller plaster som limes til huden.

Thermoproteaceae är en familj av arkéer som tillhör den termofila och extremt termofila ordningen Thermoproteales. Dessa organismer är strikt anaeroba och lever i mycket heta miljöer, ofta nära varma källor eller hydrotermiska ventilationssystem där temperaturen kan nå upp till 95°C. De flesta arterna inom Thermoproteaceae är stavformade och rörliga med hjälp av flageller. Exempel på släkten inom familjen är Theroproteus, Pyrobaculum och Desulfurococcus.

'Geologiska sediment' är en benämning på material som accumulerats över tid, ofta under långa geologiska perioder, och består av fragment eller partiklar från olika bergartsorigin. Dessa sediment kan ha transporterats och deponerats genom naturliga processer såsom vatten-, luft- eller isförflyttningar. Exempel på geologiska sediment inkluderar lera, sand, grus, skiffer och kalksten. Sedimenten kan undergå diagenetiska processer som kompaktion och cementering, vilket kan leda till att de omvandlas till sedimentära bergarter.

'Methanobacterium' är ett släkte av arkéer som tillhör klassen Methanobacteria och den lägre taxonomiska rangen methanogener (metanbildare). Dessa encelliga organismer saknar cellkärna och mitokondrier, och de lever i anaeroba (syrefria) miljöer, som exempelvis i tarmen hos djur och i våtmarksområden.

De flesta arterna av 'Methanobacterium' kan producera metan genom reduktion av väte med koldioxid som elektronacceptor, en process som kallas koenzym-F420-beroende metanogenes:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Dessa arkéer spelar en viktig roll i globala kolcykler och bidrar till att bryta ned organiska ämnen i anaeroba miljöer. Deras förekomst kan också ha betydelse för människans tarmflora och hälsa, då de kan påverka fermentationsprocessen i tunntarmen och därmed även näringsupptaget och ämnesomsättningen.

Methanosarcinales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. De flesta arterna inom denna ordning är mixotrofa, det vill säga de kan antingen växa heterotroft (genom nedbrytande av organiska ämnen) eller autotroft ( genom fotosyntes eller kemosyntes).

Methanosarcinales innehåller flera familjer, däribland Methanosarcinaceae och Methanosaetaceae. Dessa familjer innehåller arter som kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte.

Methanosarcinales förekommer i en mängd olika miljöer, däribland marina sediment, sötvattenssjöar, trädfotsdammar och tarmar hos djur. De kan spela en viktig roll i koldioxidcykeln och nitrogenfixeringen i dessa miljöer.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Methanobacteriales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanobacteria. Dessa arkéer är strikt anaeroba och producerar metan som en slutprodukt i sin energiproducerande process, vilket kallas för metanogenes. De flesta arterna inom denna ordning är stavformade (bakterieliknande) och saknar cellväggar, men de har en yttre cellmembransskikt bestående av eterlipider och hopningsrik proteiner. Methanobacteriales förekommer i en rad olika miljöer, inklusive marina sediment, söt- och saltvattensmiljöer, jordbruksmark och tarmar hos djur, inklusive människor.

Ribosomes are complex macromolecular machines that are responsible for protein synthesis in all living organisms. They consist of two subunits, a large and a small subunit, which are composed of ribosomal RNA (rRNA) and ribosomal proteins.

Archaeal ribosomes are similar in structure and function to bacterial ribosomes, but they have some unique features that distinguish them from their bacterial counterparts. The small ribosomal subunit of archaea, also known as the 30S subunit, is composed of a 16S rRNA molecule and approximately 20-30 ribosomal proteins.

The 16S rRNA molecule in the archaeal small ribosomal subunit is responsible for decoding the genetic information carried by messenger RNA (mRNA) and ensuring that the correct amino acids are added to the growing polypeptide chain during protein synthesis. The ribosomal proteins in the small subunit help to stabilize the structure of the rRNA and facilitate its interaction with other components of the translation machinery.

One notable difference between archaeal and bacterial small ribosomal subunits is the presence of a unique protein, called archaeal-specific protein A (aP-A), which is found only in archaea. This protein plays a role in the assembly and stability of the small ribosomal subunit and is thought to be involved in the recognition of transfer RNA (tRNA) molecules during translation.

Overall, the small ribosomal subunit of archaea is a critical component of the protein synthesis machinery in these organisms, and its study has provided important insights into the evolution and function of the ribosome in all living beings.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Desulfurococcaceae är en familj av arkéer inom ordningen Thermoproteales. Dessa arkéer är termofila och acidotoleranta, vilket betyder att de trivs i höga temperaturer och sura miljöer. De flesta arterna inom denna familj har förmågan att oxidera svavel till svaveldioxid (SO2) för att producera energi genom ett process som kallas sulfidoxidation.

Desulfurococcaceae-arterna är vanligen stavformade eller sfäriska och kan vara encelliga eller bilda kolonier. De har en cellvägg som består av protein och polysackarider, men saknar den typiska peptidoglykanlagret som hittas i många bakterier.

Exempel på släkten inom familjen Desulfurococcaceae är Desulfurococcus, Ignicoccus, och Pyrobaculum. Dessa arkéer förekommer ofta i heta källor, svavelkällor och andra extrema miljöer som till exempel djuphavs hydrotermiska ventilationssystem (DHS).

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Medicinskt sett betyder "saltvatten" oftast vatten som har en högre salthalt än vanligt dricksvatten. Detta innebär att saltvatten innehåller mer än 0,5% dissocierade salter, vilket motsvarar ungefär 5 000 milligram/liter (mg/L) eller 5 gram per liter (g/L).

Saltvatten förekommer naturligt i hav och oceaner, där salthalten kan variera beroende på flera faktorer som nederbörd, utflöde av floder och avdunstning. Genomsnittlig salthalt i haven är omkring 3,5%, men det kan variera mellan cirka 3-4%.

Saltvatten har också medicinska tillämpningar, framför allt inom balneoterapi (havsvattsbehandling) och hyperton saltbad. Dessa behandlingsmetoder använder sig av högre koncentrationer än det naturliga havsvattnet för att behandla olika sjukdomar och skador, såsom hudåkommor, muskuloskeletala problem och värkar.

Nitrification är en process inom närings- och kretsloppsbiologin som huvudsakligen sker i jord och vatten. Processen består av två steg där olika grupper av bakterier omvandlar ammonium (NH4+) till nitrit (NO2-) och sedan vidare till nitrat (NO3-). Detta är en del av den naturliga kvävekretsloppet och är viktigt för att underlätta planternas upptag av näring.

Den första steget, ammonium till nitrit, katalyseras av bakterier som tillhör gruppen Nitrosomonas. Den andra steget, från nitrit till nitrat, katalyseras av bakterier i släktet Nitrobacter.

Nitrifiering kan också ha betydelse inom avloppsteknik där det är önskvärt att omvandla ammonium till nitrat innan vattnet släpps ut i naturen, eftersom höga koncentrationer av ammonium kan vara skadliga för vattenlevande djur.

Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.

I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.

rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.

Eukaryota cells, eller eukaryotceller, är de celler som utgör alla levande organismer utom bakterier, arkéer och vissa encelliga organismer som till exempel batterier. De kännetecknas av att de innehåller en definierad cellkärna, bounded by a nuclear membrane, och andra organeller som är omgivna av egna membran. Exempel på eukaryota celler är celler hos djur, växter, svampar och protister.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Methanococcaceae är en familj av archaea (en grupp enkelcelliga organismer som liknar bakterier) som tillhör klassen Methanococci. Dessa archaea är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. De flesta arter inom denna familj lever i anoxiska (syrefria) miljöer, såsom sediment i sjöar och hav, djupseglat dy och termala källor. Exempel på släkten inom familjen Methanococcaceae är Methanococcus, Methanoplanus och Methanosphaera.

Sulfolobus är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila ordningen Sulfolobales. Dessa arkéer trivs i extrema miljöer med höga temperaturer (50-80°C) och lågt pH (1-6). De är kända för sin förmåga att oxidera svavel till svaveldioxid, vilket gör dem användbara inom bioteknik och bioenergi. Sulfolobales har också potentialen att producera en rad industriellt användbara enzymer och metaboliter.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

Korarchaeota är ett fylum (ett taxonomiskt begrepp som motsvarar "division" inom botaniken) av arkéer, små encelliga organismer utan cellkärna. Detta fylum innehåller endast en handfull kända arter och deras ekologi och livscykel är fortfarande dåligt kända. De upptäcktes genom genetisk sekvensering av miljöprover och har hittills inte kunnat odlas i laboratorium.

Korarchaeota har identifierats som en distinkt grupp arkéer baserat på analyser av deras ribosomala RNA-sekvenser (rRNA). De bildar tillsammans med Crenarchaeota och Euryarchaeota den övergripande gruppen av arkéer som kallas TACK-supergruppen.

Korarchaeota har observerats i extremt heta, svavelrika hydrotermiska källor och kan spela en viktig roll i globala kol- och svavelcykler. Deras unika egenskaper och position i arkéernas evolutionära träd gör dem till ett intressant forskningsområde för att förstå den tidiga utvecklingen av cellulärt liv på jorden.

'Biologisk mångfald' refererar till det sammanlagda antalet olika arter, ekosystem och genetiska varianter som finns inom ett visst geografiskt område eller globalt. Det inkluderar allt ifrån mikroorganismer i jorden till stora djurarter och alla växter, svampar och andra livsformer däremellan. Biologisk mångfald är viktig för att underhålla en balanserad och hälsofull ekosystem, eftersom varje art har en unik roll att spela i sin miljö.

En medicinsk definition av biologisk mångfald kan innebära fokus på den genetiska variationen som finns hos olika populationer och arter, och hur detta kan ha betydelse för deras resistens mot sjukdomar och anpassningsförmåga till förändringar i miljön. I en medicinsk kontext kan biologisk mångfald vara av intresse när man studerar smittspridning, epidemiologi och utveckling av nya läkemedel och terapier.

'Halobacterium salinarum' er ein art av archaea, som tilhører klassen Halobacteria og fylket Euryarchaeota. Disse organismene er extremofile, noe betyr at de kan overleve under ekstreme vanninger. 'Halobacterium salinarum' foretrekker å leve i søte eller saltvann med høy koncentrasjon av natriumklorid (NaCl), og kan overleve i opp til 32% NaCl-løsning. De er også termofile, noe betyr at de foretrekker varme temperaturer og kan overleve mellom 15 og 50°C.

Denne bakterien har en unik egenskap kalt "bacteriorhodopsin", som er ein proteinkjempe i bakteriens membran som absorberer lys og konverterer det til energi i form av ATP (adenosintrifosfat). Dette gjør at 'Halobacterium salinarum' kan overleve i lysfattige miljøer.

I tillegg har denne bakterien også en annen unik egenskap kalt "purple membrane", som inneholder store mengder bacteriorhodopsin og gir bakterien sin lilla farge. Disse organismene spiller også en viktig rolle i nedbryting av organiske stoffer i søte og saltvann.

'Haloarcula' är ett släkte av archaea som tillhör den extremofila gruppen halofiler, vilka trivs i mycket saltrika miljöer. Dessa encelliga organismer har en speciell morfologi med runda eller oregelbundna celler och en stor halo (ett skyddande lager) av protein runt cellmembranet som hjälper till att behålla vätskan inne i cellen vid höga saltkoncentrationer.

'Haloarcula'-arter är också kända för sin förmåga att använda ljusenergi genom ett process som kallas fototrofi, och de kan producera energi genom att bryta ned vissa organiska ämnen med hjälp av det ljus de får. Dessa arter förekommer ofta i saltrika sjöar och andra extrema miljöer över hela världen.

Methanosarcinaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanosarcinales. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Familjen innehåller flera olika släkten, däribland Methanosarcina, Methanosaeta och Methanospathidium.

Methanosarcina-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna och kan använda en rad olika elektrondonatorer, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte. De kan även växa på en varierad näringsrik matjämnare som till exempel svartälgar eller slam från avloppsreningsverk.

Methanosaeta-arter är däremot mer specialiserade metanogener och använder endast aketat som elektrondonator. De förekommer ofta i miljöer med låga koncentrationer av aketat, till exempel i mark eller sediment där det organiska materialet är nedbrutet till en hög grad.

Methanospathidium-arter är relativt nyligen upptäckta och deras metabolism och ekologi är fortfarande under forskning.

'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.

Halorubrum är ett släkte av archaea som tillhör klassen Halobacteria och familjen Halobacteriaceae. Dessa organismer är extremt halofila, vilket betyder att de trivs i mycket saltrika miljöer, ofta med salthalter på över 20%. De flesta arterna av Halorubrum har en optimal tillväxttemperatur på mellan 35 och 45°C och är därför termofila.

Halorubrum-arterna har en speciell typ av fotosyntes som kallas bakteriorodopsin-baserad fototrofi, vilket innebär att de använder ett protein som kallas bakteriorodopsin för att absorbera ljus och generera energi. De flesta arterna av Halorubrum är också aeroba, men det finns även en del anaeroba arter.

Släktet Halorubrum innehåller över 30 beskrivna arter, som har isolerats från olika saltrika miljöer världen över, såsom saltsjöar, sjöbottnar och saltrika jordarter. Några exempel på arter inom släktet Halorubrum är H. lacusprofundi, H. sodomense och H. saccharovorum.

I medically, the term "hot springs" refererar till naturliga källor av varmt vatten som uppstår när vatten penetrerar djupt ner i jordskorpan, absorberar geotermisk värme och sedan stiger tillbaka upp till jordytan. Vattnet i varma källor kan ha en temperatur som varierar från varmt till extremt hett och innehålla mineraler och andra substanser som kan ha potentiala hälsobefrämjande egenskaper. Dessa egenskaper har gjort varma källor till populära destinationer för rekreation, relaxation och medicinska behandlingar över tusentals år. Emellertid bör individuella besökare vara medvetna om potentiala risker som höga temperaturer, smitta och andra faror som kan förekomma i vissa orter.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Thermosomes are cellular structures found in eukaryotic cells that are involved in the regulation of protein folding and quality control. They are large, cylindrical complexes composed of several stacked ring-shaped structures, each made up of multiple copies of a protein called chaperonin CCT (cytosolic chaperonin containing TCP-1).

Thermosomes function as a type of molecular "chaperone" by helping other proteins to fold into their correct three-dimensional shapes. This is important because the proper folding of proteins is necessary for their function, and misfolded proteins can aggregate and form toxic clumps that can damage cells.

Thermosomes are named for their ability to maintain a stable temperature, which is thought to be important for their function in protein folding. They are found in the cytosol of the cell, where they help to fold newly synthesized proteins as well as proteins that have been denatured or misfolded due to stress or other factors.

Overall, thermosomes play a critical role in maintaining protein homeostasis within the cell and are essential for normal cellular function.

'Microbial Consortia' refererar till en grupp eller en sammansättning av olika mikroorganismer, som vanligtvis inkluderar bakterier, archaeer, svampar och virus, som lever tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang. Dessa mikroorganismer har ofta en komplex och synergistisk interaktion med varandra och deras gemensamma miljö, vilket kan påverka deras tillväxt, metabolism och förmåga att bryta ned olika substanser. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika ekosystem, inklusive jord, vatten, luft och levande vävnader hos djur och människor. Studiet av microbial consortia är viktigt för att förstå hur mikroorganismer påverkar varandra och deras gemensamma miljö, och har potentialen att användas inom en rad olika industriella och medicinska tillämpningar, såsom bioremediering, bioenergi och human hälsa.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.

tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.

Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

Methanomicrobiales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande process. De flesta arter inom denna ordning använder sig av väte (H2) och koldioxid (CO2) för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiales innehåller flera familjer, däribland Methanocorpusculaceae, Methanogenicaceae och Methanospirillaceae. Dessa arkéer förekommer vanligen i anaeroba miljöer, såsom sediment i sötvatten och marina miljöer, där de spårar näringsrika ämnen som de kan bryta ned till enklare molekyler för sin metanogena aktivitet.

Protein undersyrer, også kjent som proteindefisiens, refererer til et tilstand hvor individet ikke får nok proteiner for å oppfylle sine kroppsbehov. Protein er en viktig byggestoff for kroppen og er involvert i mange funksjoner som muskelforming, immunforsvar, hormonproduksjon og andre essensielle biokjemiske prosesser.

En proteinundersyre kan føre til en rekke negative helsekonsekvenser, herunder vansakhet, svakt muskeltonus, økt risiko for infeksjoner, langsom vekst hos barn og unge, og i alvorlige tilfeller kan det føre til komplikasjoner som lever- og hjertesvikt. Proteinundersyre kan være akutt eller kronisk og kan skyldes en rekke forskjellige faktorer, inkludert mangel på proteinrik mat, økt behov for proteiner pga sykdom eller skade, eller forstyrrelser i absorpsjonen eller bruken av proteiner i kroppen.

Halobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organizmer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom denna familj kräver höga koncentrationer av natriumklorid (koksalt) för att kunna växa och reproduceras. Halobacteriaceae är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Dessa organizmer har också en unik metabolism där de kan generera energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxiska (syrefria) förhållanden.

'Bakteriellt genomi' refererar till det kompletta satta av genetisk information som finns hos en specifik bakterieart. Det består av DNA-molekyler som innehåller all information som behövs för att producera de proteiner och RNA-molekyler som är nödvändiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och reproduktion.

Ett bakteriellt genomi kan vara linjärt eller cirkulärt och kan innehålla tusentals gener som kodar för tusentals olika proteiner. Genomet kan också innehålla icke-kodande DNA som har regulatoriska funktioner, till exempel kontrollerar när och hur mycket av varje gen ska uttryckas.

Genomstudier av bakterier kan ge oss information om deras evolutionära historia, deras patogenicitet, deras resistens mot antibiotika och möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder. Genomsekvensering har blivit en viktig metod inom bakteriell forskning och kan användas för att identifiera och klassificera nya bakteriearter, undersöka deras evolutionära släktskap och utveckla nya vacciner och behandlingsmetoder.

Ribonuclease P (RNase P) er ein biokjemisk enzym som fungerer som en endonkleas, betenningsfullt sett en typpe av kløyving enzym, som kløyer RNA-molekyler. Det er noko som kalles «housekeeping»-enzym, no dass det spiller en viktig rolle i prosessen med å produsere proteiner ved å kløyve overstående regionen av en pre-RNA-molekyl (en RNA-molekyl før den blir fullstendig) for å frigjøre en 5'-endes struktur som kallas tRNA (transfer RNA). Dette er ein viktig prosess fordi tRNA-molekylerne er nødvendige for å oversette generasjonen av aminosyresekvensene i proteiner.

Ribonuclease P finnast i alle levande organismer, inkludert både prokaryoter og eukaryoter (bakterier og organismer med cellekerner). Det er interessant å merke seg at RNase P i prokaryoter består av både en RNA-enhet og en proteinenhet, mens RNase P i eukaryoter kun består av en proteinenhet. Denne forskjellen i sammensetningen har vært ein av de faktorar som har bidratt til å forstå den biokjemiske evolusjonen av levande organismer.

Horisontell genöverföring (eng. horizontal gene transfer) är en biologisk process där gener (arvsmassa) överförs mellan organismer på ett horisontellt plan istället för det vanliga vertikala sättet som sker från föräldrageneration till avkomma. Detta innebär att genar kan sprida sig mellan olika arter och kön, vilket kan leda till en snabbare evolutionär utveckling än vad som annars skulle ha varit möjligt genom mutationer och naturligt urval.

Den horisontella genöverföringen kan ske på olika sätt, exempelvis genom bakterieförflyttning (eng. conjugation), transformation (genom upptagande av fritt DNA från miljön) eller transduktion (genom virusinfektion).

Den horisontella genöverföringen kan ha betydelse för att föra över resistens mot antibiotika och andra skadliga ämnen mellan olika bakterier, vilket kan leda till svårbekämpade infektioner.

Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.

A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.

B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.

RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.

I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.

'Vattenmikrobiologi' är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta kan innefatta studier av deras utbredning, aktivitet, interaktion med varandra och sin omgivning, samt hur de påverkar och influeras av fysiska, kemiska och ekologiska faktorer i vattnet. Vattenmikrobiologi har betydelse inom flera olika områden, till exempel vattenförsörjning, avloppsbehandling, miljöskydd, sjukvård och forskning.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

Pyrobaculum är ett släkte av archaeer inom den termofila och extremt alkalitoleranta ordningen Sulfolobales. Dessa archaeer är strikt anaeroba och kan grova under mycket höga temperaturer, upp till 105°C. De flesta arterna i släktet Pyrobaculum har förmågan att reducera svavel och syntetisera menigsyror som en del av deras metabolism. Släktet innehåller sex officiellt beskrivna arter, däribland P. aerophilum, P. islandicum och P. calidifontis.

"Archaeoglobales" er en ordre i ringen Archaea, som inkluderer enkelte arter av archaea som lever i anaerobe forhold og kan oksidere svovel til svovelsyre. Disse organismer er termofile, noe som betyr at de trives ved høye temperaturer, ofte i varme kilder eller geotermiske områder. De har en unik type cellemembran som inneholder etar-ether lipider i stedet for ester-lipider som er vanligere i bakterier og eukaryoter. På grunn av deres evne til å oxidere svovel, kan de spille en viktig rolle i nedbrytingen av organiske stoffer under høye temperaturer i miljøer som varme kilder og dybe havsbunn.

Ekologi är en gren inom biologin som studerar djurs, växters och mikroorganismernas förhållande till varandra och deras gemensamma miljö. I medicinskt sammanhang kan begreppet "ekosystem" användas för att beskriva de interaktioner som sker mellan olika levande varelser (biota) och deras fysiska omgivning inom en specifik miljö, till exempel i en människokropp.

Ett ekosystem inom en människokropp kan bestå av olika arter som samverkar, såsom bakterier, svampar och celler, tillsammans med deras fysiska miljö, till exempel olika typer av vävnader och kemiska signaler. Exempel på ekosystem inom människokroppen är matsmältningssystemet, andningssystemet och huden. Dessa ekosystem har en viktig roll för att underhålla homeostas, det vill säga att hålla kroppens olika system i balans och funktionsdugliga.

I medicinsk kontext kan studiet av ekosystem inom människokroppen vara viktigt för att förstå hur olika sjukdomar och hälsotillstånd påverkar interaktionerna mellan levande varelser och deras miljö, och hur man kan utveckla terapeutiska strategier för att behandla dessa tillstånd.

Ammoniak, eller kemisk formel NH3, är ett enkelt amin med en frasformel som indikerar att det består av en atom kväve (N) och tre väteatomer (H). På medicinskt område kan ammoniak vara av intresse eftersom det produceras i kroppen som ett slutprodukt när proteiner baksönderställs. Normal koncentration av ammoniak i blodet är mycket låg, men förhöjda nivåer kan orsaka en allvarlig störning i centrala nervsystemet som kallas hyperammonemi. Hyperammonemi kan leda till en rad symtom, inklusive irritabilitet, kräkningar, tremor, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Thermoproteus er en genre av archaea, som lever i extrema höga temperaturer, upp till 105°C. De är anaeroba och lever vanligtvis i heta källor och other extremt hota miljöer. Thermoproteus-arter har stavformade celler och en speciell typ av cellyta medan de saknar cellväggar som vanliga bakterier. Deras namn kommer från två grekiska ord, therme (hetta) och proteios (första), vilket betyder "den första som tål hetta".

"Archaeoglobus" er en genus av archaea, som tilhører den dybevandsfarende gruppen hypertermofile arkea. Disse organismer er termofile (varmeløpende) og når temperaturer på opp til 95°C. De lever oftest i marin miljø, for eksempel i dypt vann eller i varme kilder ved havbunn. "Archaeoglobus"-arkea er også kjent for å bruke svovelforbindelser som energikilde og kan reduksere sulfat til sulfid. De er interessante for biologi og bioteknologi på grunn av deres unike metabolisme og evne til å overleve under ekstreme forhold.

Thermoproteales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Thermococci within domänen Archea. Dessa organismer är extremofila, vilket betyder att de trivs i extrema miljöer. I detta fall är Thermoproteales termofila, vilket innebär att de trivs vid höga temperaturer, oftast mellan 60 och 105 grader Celsius. De flesta arterna inom denna ordning förekommer i heta källor eller andra geotermiska områden. Thermoproteales är anaeroba organismer som utför gäring genom att oxidera svavelväte till svavel och producera väte som ett biprodukt. De har en unik metabolism som involverar enzymer som är resistenta mot höga temperaturer, vilket gör dem anpassade till de extrema förhållandena i deras naturliga miljö.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

"Biota" refererar inom medicin till de levande organismer som normalt förekommer i eller på en viss miljö, särskilt i eller på kroppen hos en människa eller djur. Det kan omfatta bakterier, svampar, virus, protozoer och andra encelliga organismer, liksom flercelliga organismer som exempelvis parasiter. Biotan i kroppen har en viktig roll för vår hälsa och kan bidra till att stärka vårt immunsystem och förhindra sjukdomar.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Prokaryota innebär organismer utan cellkärna, till exempel bakterier och arkéer. Prokaryota initiationsfaktorer är proteiner som spelar en viktig roll i initieringen av translationen (proteinsyntesen) i prokaryota celler. De hjälper till att starta processen genom att aktivera 30S-komplexet, som är en del av den mindre underenheten i prokaryotisk ribosom, och binda initieringscodonet (oftast AUG) på mRNA-molekylen till rRNA i 30S-komplexet.

Det finns flera olika initiationsfaktorer som är involverade i den prokaryota translationen, men de viktigaste är IF1, IF2 och IF3. Dessa faktorer binder till 30S-komplexet och hjälper till att positionera det korrekt på initieringscodonet på mRNA:t. När detta skett kan initiator aminosyratRNA (fMet-tRNA) bindas till 30S-komplexet, vilket markerar början på translationen av ett protein.

Halobacteriales är en ordning av archaea, som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organismer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom Halobacteriales kräver höga saltkoncentrationer (minst 15%) för att kunna växa och reproduceras.

De är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Bacterioruberinet hjälper organismerna att absorbera ljus och producerar energi genom ett process som kallas fototrofi.

Halobacteriales innehåller även arter som har en unik förmåga att pumpa protoner över cellmembranet för att skapa ett elektrokemiskt potential, vilket de kan använda för att producera energi. Denna förmåga gör dem intressanta inom forskningen kring utvecklingen av nya former av solceller och andra energitekniker.

En chaperonin är ett protein som hjälper till att folda andra proteiner korrekt. Chaperoniner finns i både prokaryota och eukaryota celler och de bildar komplexa maskinvaror som hjälper till att stabilisera, skydda och hjälpa till att veckla om nystött proteiner till deras naturliga konformation. Chaperoninerna fungerar genom att omge det nystötta proteinet i en skyddad kavitet och sedan aktivera ATP-hydrolys, vilket orsakar konformationsförändringar hos chaperoninet som i sin tur driver vecklingen av det nystötta proteinet. Ett exempel på en välstuderad chaperonin är den bakteriella proteinkomplexet GroEL/GroES.

'gRNA' står for 'guide RNA', som är ett smalt syra- fosfat-stavelse (RNA)-molekyler som används i CRISPR-Cas-systemet, en teknik för geneditering och genreglering.

Ett gRNA består av två delar: en kort, 20 baspar lång CRISPR RNA (crRNA) och en trans-aktiverad CRISPR RNA (tracrRNA). crRNA binder till komplementärt DNA-molekyler medan tracrRNA hjälper till att rekrytera Cas-proteinet. gRNA leder Cas-proteinet till specifika positioner i DNA-molekylen där en dubbelsträngsklyvning ska ske.

CRISPR-Cas-systemet är ett adaptivt immunförsvar hos vissa bakterier och arkéer som skyddar mot främmande DNA, till exempel virus-DNA. Genom att modifiera CRISPR-Cas-systemet har forskare utvecklat tekniken för att använda det som ett verktyg för att redigera och reglera gener i olika organismer, inklusive människor.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Pseudouridin (5-ribosyluracil) är en modifierad nukleotid som förekommer i RNA. Det bildas genom en isomerisering av uridin, där den cykliska formen av ribosens ring öppnas och sedan stängs igen i en ny position, vilket resulterar i en kemisk struktur som liknar thymidin (dT) i DNA. Pseudouridin förekommer naturligt i många olika typer av RNA, inklusive transfer-RNA (tRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och messenger-RNA (mRNA). Det är involverat i flera viktiga funktioner som stabilisering av RNA-strukturen, ökad livslängd av RNA och modifiering av RNA-interaktioner med andra molekyler.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

I'm sorry for any confusion, but "Wyoming" is a proper noun and refers to a state in the United States, not a medical term or condition. Wyoming is located in the western part of the country and is known for its natural beauty, including Yellowstone National Park, which is partially located within its borders. If you have any questions about geographical locations or other non-medical topics, I'd be happy to try to help answer them!

'Haloarcula marismortui' är en archaeal art som tillhör halofila arkéer, vilket betyder att den trivs i mycket saltrika miljöer. Denna art är speciellt anpassad till liv i extrema förhållanden och har därför utvecklat effektiva mekanismer för att hantera höga nivåer av salt, hög ultrviolett strålning och andra stressfaktorer som finns i dess naturliga habitat.

'Haloarcula marismortui' har isolerats från Döda Havet, en sjö med mycket höga salthalter, och den kan grova upp till 32% salt i sin vätskefas. Denna art är också känd för att ha en av de största arkéellae kromosomerna, med en storlek på cirka 4 Mbp, och har potentialen att vara användbar inom bioteknik och medicinsk forskning.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

Transkriptionsfaktor TFIIB är ett protein som spelar en viktig roll i initieringen av transkription, det process där DNA-sekvensen kopieras till mRNA. TFIIB är en subenhet i den preinitieringskomplex som bildas på promotorregionen av DNA:t innan RNA-polymeraset II kan binda och starta transkriptionen av protein kodande gener. TFIIB fungerar som en brygga mellan DNA:t och RNA-polymeraset II och hjälper till att positionera polymeraset korrekt över promotorregionen för att initiera transkriptionen på rätt ställe.

En medicinsk kontext är en Holliday Junction-resolvas (HJ-resolvas) ett enzym som kan klyva och separera dubbelsträngat DNA vid en så kallad Holliday Junction, vilket är ett korsformigt molekyärkomplex som bildas under homolog rekombination. Homolog rekombination är en process där två identiska eller nära relaterade DNA-molekyler byter information med varandra för att reparera skada på DNA-strängarna.

HJ-resolvaser katalyserar en reversibel reaktion som leder till att de två DNA-strängarna separeras från varandra och resulterar i två identiska dubbelsträngade DNA-molekyler. Det finns två huvudtyper av HJ-resolvaser: resolvaser och topoisomeraser IV. Båda typerna av enzymer spelar en viktig roll i att reparera skador på DNA och underhålla stabiliteten hos genomet.

'Enzymstabilitet' refererer til den grad av motstand enzymet har mod den inaktivering eller denaturering som kan ske under forskjellige vilkår, så som temperatur, pH, saltkoncentrasjon og påvirkning fra håndterings- eller lagringsforhold. Jo mer stabil et enzym er, desto bedre beholder det sin aktivitet under lengre tid, når det utsatt for varierende vilkår. Enzymers stabilitet kan ha betydning for deres effektivitet i biokjemiske prosesser og industrielle anvendelser.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Structural homology in the context of proteins refers to the similarity in the three-dimensional structure of proteins that are not necessarily related by sequence. This means that two or more proteins may have a similar overall fold or specific structural motifs despite having low sequence identity. Structural homology can arise due to convergent evolution, where unrelated proteins evolve similar structures to perform similar functions, or divergent evolution, where related proteins evolve different functions while maintaining a similar structure. The study of structural homology is important in understanding protein function and evolution, as well as in the design of drugs and other therapeutic interventions.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

Pyrodictiaceae är en familj av arkéer inom ordningen Thermococcales. De flesta arterna i denna familj är hypertermofila, vilket betyder att de trivs vid mycket höga temperaturer, upp till 105-110°C. Pyrodictiaceae består av stavformade eller sfäriska celler som saknar cellväggar och istället har en yttre hylsa av protein. Dessa arkéer lever ofta i heta källor eller hydrotermiska ventar vid mellanöknarna. Familjen innehåller ett antal släkten, däribland Pyrodictium, Ironplasma och Thermosphaera.

Hydrothermal vents are not a medical concept, but rather a geological phenomenon. They are cracks on the ocean floor where heated water rich in minerals from the Earth's crust is released. The high temperature and pressure cause the water to become acidic and react with the minerals in the surrounding rocks, leading to the formation of mineral-rich deposits. These vents support unique ecosystems that are able to thrive in extreme conditions, relying on chemosynthetic bacteria for energy instead of sunlight.

Denaturing Gradient Gel Elektroforese (DGGE) är en molekylärbiologisk metod som används för att separera och jämföra DNA-fragment baserat på deras sekvens. Den grundläggande principen bakom DGGE är att denaturering av dubbelsträngat DNA sker vid ett specifikt temperaturintervall eller vid kontakt med en specifik koncentration av ett denatureringsmedel, såsom formamid eller väteklorid. När DNA-fragmenten passerar genom ett gradient av allt högre koncentrationer av detta denatureringsmedel under elektrofores, kommer de att delvis denatureras och bilda en delvis enkelsträngad struktur.

I DGGE används vanligtvis en akrylamidgel som innehåller ett gradient av koncentrationer av formamid och/eller väteklorid. DNA-fragmenten appliceras i gelens topp och separeras under elektrofores, där de snabbare migrerar genom den del av gelen som har låg koncentration av det denaturerande medlet. När fragmenten når en koncentration där deras Td (denatureringstemperatur) är lägre än den aktuella temperaturen, kommer de att delvis denatureras och bilda en delvis enkelsträngad struktur. Denna förändring i laddning och storlek ger upphov till en saktare migration genom gelen, vilket möjliggör separation av fragmenten baserat på deras sekvens.

Efter elektrofores kan gelens innehåll analyseras med hjälp av fluorescens- eller silverfärgning för att identifiera och visualisera de separerade DNA-fragmenten. DGGE är en känslig metod som ofta används för att undersöka mikrobiella communityer, mutationsanalys, genkloning och studier av genreglering.

'Salthalt' refererer til mængden af opløst salt i et vandløb, hav eller andet vandførende system. Det er typisk udtrykt som salinitet, der er en dimensionsløs størrelse som angiver forholdet mellem den masse af opløste stoffer (i gram) og den væskevolume (i liter), hvorpå de er opløst. Saliniteten for havvand ligger typisk på omkring 3,5%, svarende til en salinitet på ca. 35.

I medicinske sammenhænge kan 'salthalt' også referere til saltindholdet i kroppen eller i en bestemt væske i kroppen, såsom blodet. Normal saltholdighed i blodet er typisk på omkring 0,9%, svarende til en salinitet på ca. 9 g/L. For højt saltindhold (også kaldet hypernatremi) eller for lavt saltindhold (hyponatremi) kan have negativ indvirkning på kroppen og føre til forskellige sundhedsproblemer.

I den medicinska kontexten refererar "jord" ofta till ett medicinskt preparat som består av en blandning av naturliga mineraler och jordartade substanser. Det kan användas som en kräm, paste eller puder för att behandla olika hudåkommor som irritationer, inflammationer eller infektioner.

Exempel på substanser som kan ingå i en jordblandning är lera, kaolin, bentonit och fullers earth. Dessa substanser har traditionellt använts inom medicinen på grund av deras absorbanta, adstringerande och antiinflammatoriska egenskaper.

Det är värt att notera att användningen av jord som ett medicinskt preparat inte är lika vanligt förekommande idag som det har varit historiskt sett. I modern medicin finns det ofta syntetiska alternativ som kan ge liknande effekter men med bättre kontrollerade och standardiserade doseringsformer.

I en biokemisk kontext refererar "katalytisk domän" till den del av ett enzym (eller ett annat kataltiskt protein) som innehåller de aktiva sidorna och är ansvarig för den kemiska reaktionen som sker. Den katalytiska domänen består ofta av sekundär-, teritiär- och/eller kvartärstruktur, vilket ger den en specifik form och laddning som möjliggör bindning och omvandling av substratet till produkt. Det är värt att notera att enzym ofta kan innehålla flera olika katalytiska domäner, var och en ansvarig för en specifik reaktion eller steg i en mer komplex biokemisk process.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Ribosomalt RNA (rRNA) är en typ av RNA som är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där proteinsyntesen sker inne i celler. rRNA utgör den strukturella basen för ribosomen och hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Det finns olika typer av rRNA, inklusive 5S, 5.8S, 18S och 28S rRNA hos eukaryota celler, och 16S och 23S rRNA hos prokaryota celler. Dessa olika typer av rRNA har olika funktioner i ribosomen och är viktiga markörer för taxonomisk klassificering inom molekylär systematik.

Quaternary protein structure refers to the arrangement of multiple folded protein molecules (known as subunits) in a multi-subunit complex. These subunits can be identical or different and can interact with each other through non-covalent interactions such as hydrogen bonds, ionic bonds, and van der Waals forces. The quaternary structure provides stability to the overall protein complex and influences its function. It is important to note that not all proteins have a quaternary structure; some are composed of a single polypeptide chain and therefore only have primary, secondary, and tertiary structures.

"Dimerisering" er en begrep i biokjemisk sammenheng og refererer til den proces, hvor to identiske eller ikke-identiske proteiner eller andre molekyler kobles sammen for å forme en større kompleks struktur. Disse parrede enheter kaller man "dimere". Dimeriseringen kan forekomme naturlig i levende organismer, men den kan også oppstå som en følge av eksogene faktorer, for eksempel ved virkning av visse typer medisinsk behandling.

Dimeriseringen kan ha betydning for mange forskjellige biologiske funksjoner, inkludert signalering, regulering og transport av molekyler i cellen. I noen tilfeller kan feilregulering av dimerisering føre til ubalanse i cellefunksjonen og kan være involvert i uviklingen av visse sykdommer, for eksempel kreft.

tRNA-metyltransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar metylering av ribosomalt RNA (tRNA). Dessa enzymer överför metylgrupper från aktiverade donatorer, till exempel S-adenosylmetionin (SAM), till specifika ställen på tRNAn.

Metylering av tRNA är en viktig posttranskriptionell modifikation som bidrar till stabiliteten, strukturen och funktionen hos tRNAn. Det kan också spela roll för kodonspecificitet och translationsprecision.

tRNA-metyltransferaserna kan vara specifika för vissa typer av tRNA eller metyleringsställen, men de flesta är mycket konservativa över olika arter. Mutationer i gener som kodar för dessa enzymer har visats korrelerade med olika sjukdomar och störningar av cellulär proteintranslationsprocessen.

Adenosintriphosphataser (ATPas) er ein type enzym som kan omdanne kjemisk energi til mekanisk arbeid. Disse enzymane aktivitetene foregår i alle levande celler og er nødvendig for flere cellulære prosesser, blant annet transport av ioner over cellemembraner, muskelkontraksjon og fotosyntese.

ATPasen består av to deler: F-delen (fra det engelske ord "folde") som er beliggende inni cellen, og A-delen (fra det engelske ord "arm") som er beliggende på cellens overflate. F-delen inneholder et aktivt sted der ATP omdannes til ADP og en fosfatgruppe, samtidig som energi frigjores. Denne energien brukes deretter av A-delen for å pumpe ioner over cellemembranen mot ein gradient.

Det finst flere typer av ATPaser, men de to mest viktige er:

1. F-type ATPase (F-ATPase): Dette er den type ATPase som forekommer i mitokondrien og kloroplasten. I mitokondrien brukes den til å generere elektrisk potentiale over mitokondriens indre membran, noe som igjen brukes for å produsere ATP. I kloroplasten brukes den til å pumpe protoner (H+) ut av thylakoidmembranet under fotosyntesen.
2. P-type ATPase: Dette er en type ATPase som forekommer i cellemembranen og pumper likevel ioner over membranen, men den gjør dette ved å bruke energi fra ATP for å endre konformasjonen sitt. Den mest viktige P-type ATPasen er Na+/K+-ATPase som pumper natrium (Na+) ut og potassium (K+) inn over cellemembranen, noe som er viktig for å holde cellefluida i balanse.

I tillegg til disse to typene finst det også andre typer av ATPasar, som V-type ATPase og A-type ATPase, men de er mindre viktige enn de to overnævnte.

Haloferax är ett släkte av archaea som tillhör klassen Halobacteria och är halofila, vilket betyder att de trivs i höga saltkoncentrationer. Dessa organismer förekommer ofta i salthaltiga miljöer som saltvatten, saliner och saltrika sjöar. Släktet innehåller flera arter, däribland Haloferax volcanii och Haloferax mediterranei.

Haloferax-celler är oftast runda eller stavformade och kan vara upp till 15 mikrometer i diameter. De har en cellyta som innehåller ett lager av glykoproteiner, vilket ger cellen en stabil struktur i höga saltkoncentrationer. Haloferax-arter har också en speciell typ av flageller, så kallade archaella, som de använder sig av för att röra sig i sin miljö.

Haloferax-arter är kända för sin förmåga att utföra DNA-reparation och horisontell genöverföring, vilket gör dem intressanta inom forskningen om evolution och genetisk variation hos archaea.

"RNA, transfer, Trp" refererar till ett specifikt transfer RNA (tRNA) molekyl som är involverat i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNAMolekylen som bär på aminosyran tryptofan (Trp).

Transfer RNA (tRNA) är en typ av RNA-molekyl som transporterar aminosyror till ribosomen under proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, känd som anticodon, som matchar komplementärt med en specifik mRNA-sekvens, känd som codon. När en tRNA-molekyl binder till ett mRNA-codon transporterar den också en specifik aminosyra som ska ingå i det proteins molekylen som byggs upp.

I detta fall är tRNAMolekylen specificerad för att bära tryptofan (Trp), en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner. Den specifika tRNA-molekylen har ett anticodon som matchar med mRNA-codonet UGG, vilket är det enda codon som kodar för tryptofan i standardgenetiska koden.

Leucin-tRNA-ligase, också känd som leucyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar syntesen av leucin-tRNA, en molekul som spelar en central roll i den genetiska koden och proteintranslationsprocessen.

Specifikt katalyserar leucin-tRNA-ligas den kemiska reaktionen där aminosyran leucin kopplas till sin specifika transfer-RNA (tRNA) molekyl med hjälp av en peptidbindning. Denna reaktion sker i cytosolen hos eukaryota celler och i bakterier, och den är en nödvändig del av processen för att bygga upp proteiner enligt den genetiska koden.

Det finns två olika former av leucin-tRNA-ligas: en cytoplasmatisk form som hittas i cytosolen, och en mitokondriell form som hittas i mitokondrien. Båda formerna är viktiga för att säkerställa att proteinsyntesen fungerar korrekt i cellen.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

'Galium' är ett botaniskt namn på ett släkte av växter som tillhör familjen mållväxter (Rubiaceae). Det finns flera hundra arter av Galium-släktet, och många av dem har medicinska användningsområden.

Exempelvis har det europeiska arten gullruda (Galium verum) använts traditionellt som ett diuretiskt medel för att behandla njur- och urinvägsinfektioner, och som ett mildtt laxativ. Andra arter av Galium har också använts inom folkmedicin för att behandla diverse åkommor som hudutslag, eksem, reumatism, och inflammationer.

Det är värt att notera att många växter i Galium-släktet innehåller irriterande ämnen som kan orsaka mag- eller tarmupsetting, hudirritation eller andningssvårigheter om de används i för höga doser. Det är alltid viktigt att söka medicinsk rådgivning innan man börjar använda någon form av växtbaserad medicin.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

"Smått nukleolära RNA" (snRNA) är en typ av icke-kodande RNA-molekyler som spelar en viktig roll i processeringen och maturationen av rRNA (ribosomalt RNA) i cellkärnan. De är en del av spliceosomen, ett komplext maskineri bestående av flera olika proteiner och snRNA-molekyler som utför splicing av pre-mRNA (primärt kodande RNA).

SnRNA-molekylerna är relativt små, vanligtvis mellan 100 och 300 nukleotider långa, och transkriberas från egna gener som ligger i det smått nukleolära området i cellkärnan. De kemiskt modifieras sedan genom att de till exempel får en metylgrupp (metylering) eller en fosfatgrupp (fosforylering) tillfogad, vilket kan påverka deras funktion.

SnRNA-molekylerna bildar komplexa med proteiner och andra RNA-molekyler för att utgöra smått nukleolära ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). Dessa snRNP är viktiga för att katalysera splicingreaktioner där intronsekvenser tas bort och exonsekvenserna sammanfogas till ett fullständigt mRNA-molekyl som kan översättas till protein.

Autotrofne prosesser er definert som biokjemiske prosesser hvor organismer frembringer organisk materiale fra anorganisk materiale ved bruk av energien fra solen, elektrisitet eller kjemiske reaksjoner. Dette inkluderer fotosyntese hos planter og visse bakterier, og kemosyntese hos visse arter av bakterier. Autotrofe organismer er i stand til å produsere deres eget organisk materiale fra simple building blocks, som kultiverer sin egen energiforsyning og er grunnlaget for livet som vi kjenner det.

'Oil and gas fields' refer to geographical areas with significant deposits of crude oil or natural gas that are recoverable using industrial extraction techniques. These fields can vary in size, from small pockets to vast underground reservoirs, and are typically found several hundred to several thousand feet below the Earth's surface. They can be located both on land and offshore, in various types of geological formations such as sedimentary basins, shale formations, or anticlinal structures. The exploration, development, and production of oil and gas fields require significant investment, infrastructure, and technological expertise.

I medicinsk kontext kan 'sötvatten' definieras som vatten med låga halter av salter och mineraler, till skillnad från saltvatten. Sötvatten är vanligtvis drickbart och utgör huvudsakligen källan till mänsklig vattenförsörjning. Det kan härstamma från ytvattentäcket som floder, sjöar och insjöar, eller det kan vara grundvatten som lagras under jordens yta. Sötvatten kan också innehålla små mängder naturligt förekommande mineraler och organiskt material.

Aminoacyl-tRNA synthetases are a group of enzymes that play a crucial role in protein synthesis. Their function is to join a specific amino acid to its corresponding transfer RNA (tRNA) molecule, creating an aminoacyl-tRNA complex. This complex is then used in the translation process to translate genetic information from messenger RNA (mRNA) into a protein sequence.

Each aminoacyl-tRNA synthetase is specific to one or two particular amino acids and recognizes its tRNA partner through specific sequences and structural features. The enzyme activates the amino acid by forming an aminoacyl-AMP intermediate, which then reacts with the 2'- or 3'-hydroxyl group of the tRNA's terminal adenosine to form the aminoacyl-tRNA.

These enzymes are essential for proper protein synthesis and have been conserved throughout evolution, highlighting their importance in all living organisms. Dysfunction or mutations in aminoacyl-tRNA synthetases can lead to various diseases, including neurodegenerative disorders and cancer.

Bakteriefysiologi är en gren inom mikrobiologi som handlar om studiet av bakteriers funktionella egenskaper och deras fysiologiska processer. Det inkluderar bland annat studier av bakteriers ämnesomsättning, näringsupptag, celldelning, syrebehov, svar på stressfaktorer och produktion av toxiner och andra sekundära metaboliter. Bakteriefysiologin undersöker också hur bakterier kommunicerar med varandra och med sin omgivning, samt hur de interagerar med högre organismer, till exempel människan. Syftet med bakteriefysiologin är att öka kunskapen om bakteriers beteende och roll i naturen, vilket kan användas för att utveckla nya strategier för att bekämpa patogena bakterier eller för att utnyttja bakteriers positiva egenskaper inom industriell produktion och medicinsk behandling.

I'm sorry for any confusion, but "Stilla Havet" is Swedish for the "Pacific Ocean." It is not a medical term or concept. The Pacific Ocean is the largest and deepest of the world's five oceans, covering an area of about 63,800,000 square miles (165,200,000 square kilometers). It stretches from the Arctic in the north to the Antarctic in the south and is bounded by Asia and Australia in the west and the Americas in the east.

If you have any medical questions or terms you would like me to define, please let me know!

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Proteinveckning, eller proteinföldning, är ett biokemiskt fenomen där en proteinmolekyl får en naturlig, tresidig struktur genom att vecka sig i en specifik konformation. Detta sker genom att de olika delarna av proteinmolekylen, som består av aminosyror, interagerar med varandra och bildar sekundär-, terciär- och kvartärstruktur. Proteinveckning är en nödvändig process för att proteiner ska kunna utföra sina funktioner korrekt inuti eller utanför cellen. Felet i proteinveckningsprocessen kan leda till sjukdomar som exempelvis Alzheimers, Parkinsons och kreft.

tRNA-aminoacylering är ett biokemiskt process där specifika aminosyror kopplas till sina respektive transfer RNA (tRNA) molekyler. Detta är en nödvändig steg i den genetiska koden för att syntetisera proteiner korrekt, eftersom varje tRNA bär en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär codon-sekvens på mRNA. Genom att koppla rätt aminosyra till rätt tRNA kan den genetiska informationen i mRNA tolkas korrekt och användas för att bygga upp en peptidkedja under processen av proteintranslering. Aminoacyleringsprocessen katalyseras av en grupp enzymer som kallas aminoacyl-tRNAsyntetaser, var och en specifik för en viss aminosyra.

Methanomicrobiaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanomicrobiales. Dessa arkéer är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande metabolism. De flesta arterna inom denna familj är hydrogenotrofa, vilket betyder att de använder väte (H2) som elektrondonator och koldioxid (CO2) som kolkälla för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiaceae innefattar arter som förekommer i olika miljöer, såsom våtmarker, söt- och saltvatten, sediment och tarmar hos djur. Familjen är mycket artrik och omfattar över 30 beskrivna arter.

Group II chaperonins are a type of molecular chaperone that assists in the proper folding of proteins in the cell. They are found in the cytosol of eukaryotic cells and in some bacteria, and are characterized by their complex structure and ATP-dependent activity.

Group II chaperonins form large, barrel-shaped complexes that consist of two rings, each containing multiple subunits. The resulting central cavity provides a protected space where unfolded proteins can bind and fold into their correct three-dimensional shape with the help of the chaperonin.

The folding process is driven by ATP hydrolysis, which triggers conformational changes in the chaperonin that facilitate protein folding. Once the protein has folded correctly, it is released from the chaperonin and can perform its function in the cell.

Group II chaperonins are essential for the proper functioning of the cell, as they help ensure that proteins are folded correctly and do not form aggregates that can be harmful to the cell. Mutations in genes encoding Group II chaperonins have been linked to various diseases, including neurodegenerative disorders and cancer.

"Arkeantigener" är ett begrepp inom genetiken och reflekterar de gener som härstammar från de allra äldsta gemensamma förfäderna till nu levande arter. Dessa gener har bevarats genom evolutionen och finns idag i olika former hos olika arter. De kan användas för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och hur de har utvecklats över tid. Arkeantigena gener är ofta mycket konservativa, vilket betyder att deras sekvens och funktion har förblivit relativt oförändrad under miljoner år av evolution.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

"Arkeantikroppar" är ett medicinskt begrepp som refererar till ämnen i kroppen som bildats under förhistorisk tid, det vill säga för över 10 000 år sedan. Dessa ämnen kan inkludera rester av föda, jord, luft och andra substanser som har absorberats och sedimenterat i kroppsvävnader under en lång tidsperiod.

Exempel på arkeantikroppar är arkeologiska rester som hittas i mänskliga fossil, såsom tänder och ben, där man kan finna spår av föda, vatten och luft som individen har varit exponerad för under sin levnstid.

Det är värt att notera att begreppet "arkeantikroppar" inte används så ofta inom medicinsk forskning, men det kan hittas i vissa specialiserade områden som paleopatologi och arkeologisk antropologi.

'Klusteranalys' är en typ av statistisk analys som används för att identifiera grupper (kluster) med hög similaritet inom en datauppsättning. Syftet är att hitta naturliga grupperingar eller mönster i data utan att ha några förutfattade idéer om vilka de skulle vara. Varje grupp består av observationer som är mer lika varandra än de är till observationer i andra grupper.

I en medicinsk kontext kan klusteranalys användas för att undersöka olika typer av data, såsom demografiska data, kliniska data eller genetiska data. Exempel på användningsområden inom medicinen är:

1. Identifiering av subtyper av en sjukdom baserat på symptom, genetisk information eller andra relevanta variabler.
2. Studier av epidemiologi och spridning av infektionssjukdomar genom att klustra tillsammans fall med liknande spridningsmönster.
3. Utveckling av personligat vård baserat på individuella patientegenskaper och behandlingsrespons.
4. Farmakogenetik, för att undersöka genetiska variationer som kan påverka effekten eller biverkningarna av läkemedel.
5. Utveckling av riskmodeller för att förutse sjukdomsutveckling, respons på behandling eller andra relevanta utfall.

I allmänhet är klusteranalys ett kraftfullt verktyg inom medicinsk forskning och praktisk vård, då det möjliggör en djupare förståelse av komplexa mönster och relationer i stora datamängder.

'Lakes' är inte en medicinsk term. Det är ett geografiskt begrepp som refererar till naturliga vattensamlingar, ofta större än en pöl men mindre än en sjö. Lakes kan vara sötvatten- eller saltvattensammlanden och kan ha en variation av djup, storlek och ekosystem.

Combretaceae är en familj av blommande växter, även känd som kombretsväxter. Denna familj innehåller ungefär 600 arter fördelade på cirka 15-30 släkten. Combretaceae förekommer världen över, men de flesta arterna finns i tropiska och subtropiska områden, särskilt i Afrika och Asien.

Många av arterna inom Combretaceae är träd eller buskar med en tydlig stam och ett grenigt växtsätt. Bladen är ofta enkla och helbräddade, och blommorna är små och sitter i klasar eller ax. Frukterna är ofta vingade eller har hårda skal.

Exempel på släkten inom Combretaceae är:

* Combretum (ungefär 300 arter)
* Terminalia (ungefär 100 arter)
* Buchenavia (cirka 40 arter)
* Laguncularia (cirka 5 arter)

Combretaceae innehåller flera ekonomiskt viktiga arter, som exempelvis Terminalia catappa, även känd som indisk alm, och Combretum molle, en vanlig trädart i Afrika. Vissa arter används också inom traditionell medicin för att behandla diverse sjukdomar och hälso tillstånd.

'Plankton' är ett samlingsbegrepp för de organism som lever i vatten och har svag eller ingen förmåga att simma mot strömmen. De flöder fritt med vattnets rörelser och kan inte aktivt simma emot strömmen på grund av sin lilla storlek eller brist på utvecklade simmuskler. Plankton kan delas in i två huvudgrupper: vegetabiliskt plankton (phytoplankton) och animaliskt plankton (zooplankton). Phytoplankton består av små alger och cyanobakterier som utför fotosyntes, medan zooplankton består av små djur, såsom kräftdjur, blötdjur och lägre forms av fiskar. Plankton är en viktig del av ekosystemet i alla typer av vattenmiljöer, inklusive hav, sjöar och floder, och bildar grunden för näringskedjan i dessa miljöer.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Kryo-elektronmikroskopi (Cryo-EM) är en form av elektronmikroskopi där man använder mycket låga temperaturer, vanligen flytande kväve eller helium nära absoluta nollpunkten (-196°C eller -273°C), för att konservera biologiska prover i en naturlig och tresidigt fixerad tillstånd. Denna metod möjliggör direkt observation av biologiska makromolekyler och deras komplexa med formationer på molekylär nivå.

Cryo-EM har under de senaste åren blivit en allt vanligare teknik inom strukturbiologin, eftersom den kan användas för att bestämma tredimensionella strukturer av biologiska makromolekyler och deras komplex med hög upplösning, även om de är svåra att kristallisera. Denna teknik har haft en stor inverkan på forskningen inom områden som cellbiologi, strukturbiochemistry, virologi och neurovetenskap.

'TATA-box binding protein' (TBP) er ein proteinkomponent i den generelle transskripsjonsfaktoren (GTF) kompleksen som spiller en viktig rolle i initieringa av eukaryote geners transskripsjon. TATA-boxen er en konservert sekvens innenfor promotoregionen av eukaryote gener som kjennetegnes av sin A-T rikdom (TATA i DNA-sekvensen betyr at det er en serie av alternerende thymin og adenin baser). TBP binder spesifikt til denne TATA-boksen og hjelper med å positionere RNA polymerase II, som er ansvarlig for transskripsjon av protein kodene gener, korrekt på promotoregionen siden dette er et viktig sted i initieringa av transskripsjon.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

CRISPR-associated proteins, ofta förkortat Cas-proteiner, är en grupp enzymer som är involverade i det immunsvar som sker hos bakterier och arkéer mot främmande DNA, såsom virus-DNA. CRISPR står för "Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats", vilket är en typ av genetisk sekvens som finns i dessa mikroorganismer.

Cas-proteinerna har en viktig roll i det adaptiva immunsvaret hos bakterier och arkéer, där de kan klyva och neutralisera främmande DNA genom att använda sig av CRISPR-sekvenser som minnesspår. Dessa sekvenser är korta fragment av främmande DNA som har insatts i bakteriens eller arkéers genetiska material, och de fungerar som en guide när Cas-proteinerna ska klyva liknande sekvenser i framtiden.

Det finns olika typer av Cas-proteiner, men de flesta har enzymatisk aktivitet och kan klyva DNA eller RNA. CRISPR-Cas-systemet används idag även inom forskning som ett effektivt verktyg för att redigera gener, det vill säga att skära isär, lägga till eller korrigera specifika DNA-sekvenser i olika organismer.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Bacteriofag PRD1 är en typ av bakteriofag, vilket är ett virus som infekterar och replicerar inne i bakterier. PRD1 är en icosahedral (polyederformad) dsDNA-bakteriofag ( dubbelsträngat DNA) som primärt infekterar escherichia coli (E.coli). Viruspartikeln har en diameter på ungefär 65 nm och innehåller ett 10 kbp stort dsDNA-genom. PRD1 används ofta som ett modellsystem för att studera morfologi, genetik och replikation hos bakteriofager.

DNA-styrte RNA-polymerase er en viktig molekyl i biologien som spiller en sentral rolle i produksjonen av RNA-molekyler etter DNAs sekvens. RNA-polymerasen er ein enzym som kan lese skrevet informasjon fra DNA-strengen og bruke den til å syntetisere en komplementær RNA-streng.

I prosessen med transskripsjon leser RNA-polymeraset DNA-strengen og starter produksjonen av RNA etter å ha funnet et specifikt startstoff, kalt promotor. RNA-polymerasen beveger seg langs DNA-strengen og samler nukleotider som passer komplementært til DNA-sekvensen for å bygge opp en ny RNA-streng. Produksjonen av RNA stopper når RNA-polymeraset støter på et stoppstoff etterpå.

Denne prosessen er viktig for å produsere forskjellige typer RNA, inkludert mRNA (messenger RNA), tRNA (transfer RNA) og rRNA (ribosomal RNA), som hver har sin egen funksjon i cellen. DNA-styrte RNA-polymerase er derfor en viktig komponent i genuttrykk og proteinsyntese i levende organismer.

Hydrogen sulfite reduktase, också känt som sulfite reductas, är ett enzym som deltar i det biologiska reduceringsprocessen av sulfat till svavelväte (H2S) inom bakterier och archaea. Detta enzym förekommer vanligtvis hos anaeroba organismer och spelar en viktig roll i deras sulfurcykeln.

Specifikt katalyserar hydrogen sulfite reduktas följande reaktion:

SO3^2- + H2 + 2H+ -> H2S + 3H2O

Detta enzym innehåller ofta ett Fe-S-kluster och/eller Ni-Fe-S-kluster, som är involverade i elektronöverföringen under katalysen. Det finns två huvudtyper av hydrogen sulfite reduktas: membranbundna och cytoplasmatiska varianter. Membranbundna enzym har flera subenheter och är direkt kopplade till energiproducerande processer, som elektrontransportkedjan, medan cytoplasmatiska enzym är vanligtvis monomeriska och använder sig av molekylärt väte (H2) som elektrondonator.

Det är värt att notera att hydrogen sulfite reduktas inte förekommer hos djur, inklusive människor, eftersom de vanligtvis saknar nödvändiga genetiska och metaboliska mekanismer för att producera och hantera svavelväte.

'Genomik' (eller 'genomics' på engelska) är ett område inom molekylärbiologi och genetik som handlar om studiet av organismers genom, dvs. deras fullständiga arvsmassa. Genomen innehåller all information som behövs för att bygga och underhålla en levande organism, inklusive gener, regulatoriska sekvenser, icke-kodande DNA och andra strukturella element.

Genomik kan delas upp i flera underområden, såsom komparativ genomik (jämförande studier av genomer mellan olika arter), funktionell genomik (studier av geners funktioner och interaktioner) och strukturell genomik (bestämning av DNA-sekvenser och deras tredimensionella struktur). Genomik använder sig ofta av högthroughput-tekniker, såsom nästgenerationssekvensering och DNA-mikroarrayer, för att samla in stora mängder data om genomer. Dessa data kan sedan analyseras med hjälp av bioinformatiska metoder för att besvara biologiska frågor och få insikt i hur levande organismar fungerar på molekylär nivå.

I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.

Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.

'Metagenom' är ett begrepp inom genomforskning och refererar till det totala genomet hos alla mikroorganismer (bakterier, archaeer, svampar, virus med flera) som finns i en specifik miljö, till exempel jord, vatten eller en organisms kropp. Metagenomen inkluderar alltså inte endast kända arter och deras gener, utan också tidigare okända mikroorganismer och deras genetiska material. Denna metod ger forskarna möjlighet att studera mikrobiella samhällen som helheter istället för att isolera och studera en enda art i taget, vilket kan ge ett mer fullständigt och korrekt förståelse av de interaktioner som sker mellan olika arter och deras roll i ekosystemet.

Methanosarcina barkeri är en methanogenart av archaea, som ingår i fylumet Euryarchaeota och klassen Methanomicrobia. Denna art förekommer globalt i anoxiska miljöer såsom sediment, våtmarker, tarmar hos djur och avloppssystem. M. barkeri är en metanproducerande archaea som kan bryta ned en mångfald organiskt material, inklusive enkla kolväten och aminer, till metan och koldioxid under syrefattiga förhållanden. Denna art är också känd för sin förmåga att bilda cellkluster och producera ett yttre hölje av proteoglykan.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

Aminosyramönster, eller aminoacyl-tRNA-mönstret, refererar till den specifika kombinationen av aminosyror och transfer-RNA (tRNA) som finns i en ribosom under processen att bygga upp ett protein enligt informationen i ett messenger-RNA (mRNA). Varje tRNA har en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär kodon-sekvens på mRNA, och bär därmed en specifik aminosyra. När ribosomen läser av mRNA:t och bygger upp proteinet, binds aminosyran till den växande peptidkedjan genom en reaktion katalyserad av peptidyltransferas-enzymet i ribosomen. På så sätt skapas ett specifikt aminosyramönster som korrelerar med genetisk informationen i mRNA:t.

"DNA-directed DNA polymerase" refers to a type of enzyme that synthesizes new strands of DNA using an existing DNA strand as a template. These enzymes are responsible for replicating DNA in cells, and they add nucleotides one at a time to the growing end of a new DNA strand, pairing each new nucleotide with the corresponding base on the template strand. This process is essential for the reproduction and survival of all living organisms.

DNA polymerases are highly accurate enzymes that have a proofreading function that allows them to correct mistakes made during replication. This helps ensure that the genetic information encoded in DNA is accurately passed on from one generation to the next. There are several different types of DNA polymerases, each with its own specific functions and characteristics. For example, some DNA polymerases are involved in repairing damaged DNA, while others are involved in recombination, the process by which genetic material is exchanged between two DNA molecules.

Overall, DNA-directed DNA polymerases play a critical role in maintaining the integrity of the genome and ensuring the faithful transmission of genetic information.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Halobacterium är ett släkte av archaea, som tillhör den extremofila gruppen halofiler. De lever i mycket saltrika miljöer, såsom saliner och saltvattendammar, och kan tåla koncentrationer upp till 32% natriumklorid (salt). Halobacterium-arterna är också kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Detta pigment fungerar också som en ljuskänslig protein, som används i deras sätt att generera energi genom ett process som kallas fototrofi.

En endoribonuclease är ett enzym som klipper eller klyver en RNA-molekyl (ribonukleinsyra) vid ett intern, icke-terminalt ställe. Detta innebär att en endoribonuclease inte behöver börja klippa från slutet av RNA-molekylen, utan kan börja klippa var som helst på den. Endoribonukleaser deltar i olika cellulära processer såsom RNA-bearbetning, RNA-degradering och reglering av genuttryck.

'Serin-tRNA-ligase' (SERS-tRNAsyntetase) er enzym som katalyserer den siste steget i syntesen av serin-tRNA, et essensielt molekyle for translasjonen av genetisk informasjon til aminosyrer i proteinsyntese.

Specifikt katalyserer Serin-tRNA-ligase esterbindingen av aminosyran serin til sit specifikke transfer RNA (tRNA) molekyle, som koding for serin-kodonet i mRNA-sekvensen. Dette gjør at serin kan identifiseres og brukes korrekt under proteinsyntesen.

Det finnes to typer Serin-tRNA-ligaser i mennesker, som er spesifikke for de to former for tRNA-molekyler som koder for serin: en for alfa-serin og en for beta-serin. Disse enzymer er viktige for korrekt proteinsyntese og feilfunksjon kan føre til ulike sykdommer og skader på cellene.

Antarktis är en kontinent som ligger söder om den geografiska sydpolen och är helt omgiven av Södra Ishavet. Den består till största delen av is och är den minst befolkade kontinenten på jorden. Det finns inga permanenta invånare, men forskare från olika länder övervintrar där under forskningssäsongen. Antarktis inkluderar också ett antal ögrupper och öar i närheten. Kontinentens area uppskattas till cirka 14 miljoner kvadratkilometer, men den täcks till 98 procent av is, vilket gör att den egentliga landarea är mycket mindre.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av flera proteiner och RNA-molekyler, som tillsammans utför proteintranslationsprocessen i celler. Proteinerna i ribosomen kallas för ribosomproteiner. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till att läsa av aminosyrasekvensen från ett messenger RNA-molekyl och bygga upp en polypeptidkedja genom att koppla ihop aminosyror i den rätta ordningen.

Ribosomer finns i två delar: en stor subenhet och en liten subenhet. Varje subenhet innehåller sina egna ribosomproteiner, som tillsammans med RNA-molekylerna bildar ett aktivt komplex. Det finns olika typer av ribosomer i cellen, men de flesta eukaryota celler har cirka 80 olika ribosomproteiner i sin cytoplasma och ytterligare några hundra i mitokondrierna och kloroplasterna.

Ribosomproteinerna är viktiga för att garantera en korrekt proteintranslationsprocess, eftersom de hjälper till att stabilisera ribosomen och underlätta den korrekta positioneringen av aminosyrorna i polypeptidkedjan. Vissa ribosomproteiner har också andra funktioner, såsom att reglera translationsprocessen eller skydda ribosomen från skada.

Deltaproteobacteria er en klass av proteobacterier, som inkluderer en divers gruppe af bakterier. Disse bakterier er typisk gram-negativ og har ofte en stavform eller spiralform. De fleste Deltaproteobacteria lever i anaerobe eller mikroaerofile (begrænset ilttilgang) forhold, og mange af dem er involveret i nedsænkning af svovl- eller jernforbindelser. Nogle arter af Deltaproteobacteria kan også være pathogene, altså sygdomsfremkaldende, for mennesker og dyr.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementära kodon på ett messenger RNA (mRNA)-molekyll under proteinsyntesen.

tRNA-molekyler transporterar också en specifik aminosyra till ribosomen, där proteinsyntesen sker. Glutamin (Gln) är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner.

Därför kan "RNA, transfer, Gln" syfta på den specifika tRNA-molekylen som binder till och transporterar glutamin under proteinsyntesen. Den exakta sekvensen av nukleotider i antikodonet på denna tRNA-molekyl kommer att vara komplementär till kodonen "CAA" eller "CAG" på mRNA, som båda representerar glutamin i genetisk kod.

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.

Protein multimerization refererar till processen där ett protein eller ett subunit av ett protein interagerar med identiska proteiner eller subenheter för att bilda en multiproteinkomplex struktur, även kallad multimer. Detta kan ske genom olika mekanismer såsom icke-kovalenta interaktioner som vätebindningar, elektrostatiska krafter och vattenuppspännande krafter, eller kovalenta bindningar som disulfidbindningar. Multimerization kan vara en reversibel process och är ofta involverad i regleringen av proteinfunktioner, inklusive signaltransduktion, transport, katabolism och strukturell stabilitet.

Själva grundämnet svavel (symbol: S) är inte direkt relaterat till medicin, men vissa svavelhaltiga kemiska föreningar kan ha medicinska användningsområden. Här följer en definition av en sådan svavelhaltig substans som kan användas inom medicinen:

Sulfasalazin: En läkemedelssubstans som används huvudsakligen för behandling av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sulfasalazin är en kombination av två andra substanser, 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin, som tillsammans har antiinflammatoriska egenskaper. När sulfasalazin tas upp i kroppen splittras den upp till 5-ASA och sulfapyridin, där 5-ASA verkar direkt på tarmslemhinnan för att minska inflammationen.

Sensoriska rodopsiner är en typ av G-protein-kopplade receptor (GPCR) som innehåller ett retinalprostetisk grupp i sitt aktiva centrum. De förekommer naturligt i sensoriska celler hos djur, såsom fotoreceptorer i ögat och chemosensoriska celler i olfaktiva organ. Sensoriska rodopsiner är involverade i det sensorylla systemet för att uppfatta ljus, smak, lukt och kemiska signaler från omgivningen. De aktiveras när retinalet isomeriseras till all-trans-retinalsyra efter exponering för ljus av en viss våglängd, vilket orsakar en konformationsförändring i receptorn som initierar en signalkaskad inne i cellen. Detta kan leda till en kemisk signal som påverkar cellens funktion eller aktivitet.

"RNA, transfer, Tyr" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som transporterar tyrosin (Tyr), en av de 20 standardaminosyrorna, till ribosomen under proteintranslationsprocessen. Transfer RNA är ett slags RNA-molekyl som hjälper till att översätta informationen från DNA till proteiner. Varje tRNA har en specifik anticodonsekvens som matchar en komplementär kodonsekvens på mRNA (messenger RNA). När tRNA-molekylen binder till mRNA i ribosomen transporteras den en specifik aminosyra, i det här fallet tyrosin, som sedan används för att bygga upp ett protein.

DNA-replikation är en biologisk process där den dubbela helixstrukturen av DNA kopieras till två identiska dubbla helixer före celldelning. Denna process sker genom att enzymkomplex katalyserar separationen av de två DNA-strängarna och syntetiserar nya komplementära strängar med hjälp av fria nukleotider som matchar originalsträngarnas baspar. Replikationen är en nödvändig process för att säkerställa att genetisk information passeras korrekt från en cell till dess avkomma under celldelning och tillväxt.

"Genomförande" eller "genordning" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den process där en läkare eller annan vårdpersonal justerar en patient's medicinsk behandling eller terapi. Det kan innebära att ändra dosering, läkemedel, behandlingsfrekvensen eller andra aspekter av en patients vårdplan för att optimera behandlingens verkan och minska biverkningar.

Genomförande kan också användas för att beskriva den process där en patient får instruktioner om hur de ska ta sitt medicin, inklusive dosering, tidpunkt och frekvens. Detta är speciellt viktigt för patienter som tar flera läkemedel eller som har komplexa behandlingsplaner.

Syftet med genomförande är att se till att patienten får den mest effektiva och trygga behandlingen möjlig, och att undvika missförstånd eller felanvändning av läkemedel som kan leda till skadliga effekter.

Intramolekylära transferaser är en typ av enzymatiska reaktioner där en funktionell grupp överförs från en del av ett molekyl till en annan del av samma molekyl. Detta sker genom en kemisk process som innebär att en bindning brutits och en ny bindning formas, vilket resulterar i en strukturell förändring av det ursprungliga molekylet. Intramolekylära transferaser spelar en viktig roll inom cellens metabolism, särskilt vid syntesen och nedbrytningen av komplexa biomolekyler som proteiner, kolhydrater och lipider.

"RNA, transfer, Asn" refererar till ett specifikt transfer RNA (tRNA) molekyl i cellens proteinsyntesmaskinari. Detta tRNA-molekylt är involverat i införandet av asparaginsyra (Asn, kodad för av DNA-tripletten AAU och AAC) i den växande polypeptidkedjan under proteinsyntesen.

Transfer RNA (tRNA) är en sorts RNA-molekyl som transporterar aminosyror till ribosomen, där de används för att bygga upp proteiner genom att koppla ihop aminosyrorna i rätt ordning. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av baser som matchar en viss DNA-trippel (eller kodon) och bär på den korresponderande aminosyran.

I detta fallet, "tRNA, transfer, Asn" är relaterat till tRNA-molekylen som har en speciell bassekvens som matchar DNA-tripletten AAU och AAC, och bär på aminosyran asparaginsyra (Asn).

Kemoautotrofi är en typ av närings- och energibehöv som förekommer hos vissa levande organismer. Det innebär att organismen kan använda kemiska reaktioner för att producera sin egen mat (autotrofi), istället för att få den från andra levande väsen eller döda organisk materia. I det här fallet sker det genom att organismen använder oorganiska ämnen som koldioxid och reducerar dem med hjälp av en elektrondonator, ofta i form av en kemisk förening som innehåller svavel eller kväve. Detta skapar organisk materia och ger organismen energi för tillväxt och reproduktion. Exempel på kemoautotrofa organismer är vissa bakterier som lever i extrema miljöer, såsom varma källor eller svavelkällor.

Ferredoxiner är en typ av järn-svavelprotein som deltar i elektrontransportkedjor inom cellens metabolism. De är små proteiner som innehåller två atomgrupper av järn och svavel (2Fe-2S) i sin aktiva sida, vilka kan acceptera och donera en elektron. Ferredoxiner deltar i olika biologiska processer, till exempel i fotosyntesen hos växter där de är involverade i överföringen av elektroner från fotosystem I till NADP+, som är ett viktigt steg för att skapa den reducerade formen av koenzym A (NADPH) som behövs för att producera glukos. De kan också vara involverade i näringsmetabolism, cellandning och andra metabola processer.

Små nukleolära ribonukleoproteiner (snRNP) är en typ av ribonukleoproteiner som förekommer i cellkärnan och är involverade i förarbeteet av messenger RNA (mRNA). De består av små icke-kodande RNA-molekyler, även kända som snRNA, som är bundna till proteiner.

snRNP deltar i processen som kallas splicesosom, där intronsekvenser (icke-kodande sekvenser) klipps bort och exonsekvenser (kodande sekvenser) sammanfogas för att bilda ett fullständigt mRNA. Detta är en nödvändig process för att producera funktionella proteiner i cellen.

De små nukleolära RNA-molekyler som ingår i snRNP har namn som börjar med "U" följt av ett nummer, till exempel U1, U2, U4, U5 och U6. Dessa molekyler är involverade i olika steg av splicesomenprocessen.

'Thermotoga maritima' er en art av bakterie som lever i varme omgivelser, typisk over 65 grader Celsius. Den er namngiven efter dess karaktäristiska "toga"-formade cellmembran och förekomst i marina miljöer. 'Thermotoga maritima' anses vara en av de termofile bakterier som kan groväxa i högsta temperaturer, upp till 90 grader Celsius. Denna art är också känd för sin förmåga att producera enzymer som fungerar effektivt under höga temperaturer och tryck, vilket gör den intressant för bioteknologiska tillämpningar inom industriella processer.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Lysine-tRNA ligase, också känt som lysyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar syntesen av lysyl-tRNA genom att koppla aminosyran lysin till dess specifika transfer-RNA (tRNA). Detta steg är en nödvändig del i den process kallad proteintranslering, där DNA-kodserade genetiska sekvenser translateras till proteiner.

Specifikt katalyserar lysine-tRNA ligas reaktionen mellan lysin och dess tRNA med hjälp av adenosintriфоosphat (ATP) som energikälla. Det resulterande lysyl-tRNA kan sedan transporteras till ribosomen, där det matchar upp sig med den komplementära kodonsekvensen på mRNA och deltar i peptidbindningsreaktioner för att bygga upp ett protein.

Det finns två olika klasser av tRNA-ligaser: klass I och klass II. Lysine-tRNA ligas tillhör klass I enzymer, som kännetecknas av sin aktiva plats med två metalljoner (vanligtvis zinkjoner). Dessa enzymer är viktiga för cellens överlevnad och kan vara potentiala terapeutiska mål vid sjukdomar relaterade till proteintranslering.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Proteobacteria är en fylum (division) inom riket bakterier som inkluderar en mångfald av patogena arter, det vill säga bakterier som kan orsaka sjukdom hos djur, växter och människor. Proteobacteria delas vanligen upp i fem klassgrupper: Alfa-, Beta-, Gamma-, Delta- och Epsilonproteobacteria.

Till de patogena arterna som ingår i proteobakterier hör bland annat Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Vibrio cholerae, Helicobacter pylori och Yersinia pestis. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika sjukdomar som till exempel matförgiftning, magsår, lungsäcksinflammation och pestsjukan.

Proteobakterier är gramnegativa bakterier, vilket betyder att de inte tar upp den färglösning (gramfärgning) som används för att skilja olika grupper av bakterier åt under mikroskopisk undersökning. Istället har de en dubbelmembran, där den inre membranen består av lipopolysackarider och den yttre membranen av fosfolipider.

Proteobacteria är mycket artrika och förekommer i en mängd olika miljöer, som till exempel jord, vatten, luft och på levande organismer. De kan leva antingen fritt eller som symbionter tillsammans med andra organismer.

Rhizosphere är ett begrepp inom lantbruksvetenskap och mikrobiologi som refererar till den direkta omgivningen runt och i marken som påverkas av rötterna hos en växt. Detta område innehåller en högre koncentration av mikroorganismer, såsom bakterier, svampar och andra små djur, än den omgivande jorden på grund av den näringsrika miljön som skapas av rötterna.

Rhizosfären kan ha en stor inverkan på växtens tillväxt och hälsa, eftersom många av de mikroorganismer som lever där kan hjälpa till att bryta ned och frigöra näringsämnen från marken, skydda mot skadliga patogener och producera växthormoner som stimulerar tillväxten. Dessutom kan vissa växter ha en specifik associationsförbindelse med vissa mikroorganismer i rhizosfären, vilket kan förbättra deras förmåga att ta upp näringsämnen och öka deras motståndskraft mot stressfaktorer som torka och sjukdomar.

Tyrosyl-tRNA synthetase, också känt som Tyrosin-tRNA ligas, är ett enzym som aktiverar aminosyran tyrosin och katalyserar dess bindning till sin specifika transfer-RNA (tRNA). Detta steg är en del av den universella processen kallad translation, där DNA-kodering konverteras till proteinsekvens. Tyrosyl-tRNA synthetas säkerställer att tyrosin korrekt kopplas till dess specifika tRNA före infogning i ett proteinsynteskomplex. Genetiska mutationer eller abnormaliteter i tyrosyl-tRNA synthetas kan leda till sjukdomar som neurodegenerativa störningar och kognitiva defekter.

En DNA-helikase är ett enzym som bryter de vätebindningar som håller samman dubbelstängeln i DNA-molekylen, så att den kan öppnas och separeras till två enskilda stänglar. Denna process är nödvändig under celldelningen för att replikera DNA och skapa två identiska kopior av genomet inför cellernas delning. DNA-helikaser använder energibärande molekyler, till exempel ATP, för att kunna bryta de vätebindningar som håller samman baspar i DNA-dubbelstängeln och på så sätt separera dem. Medicinskt sett är DNA-helikaser viktiga för att förstå och behandla sjukdomar orsakade av mutationer eller felaktig funktion hos dessa enzymer.

Peptide Extension Factor 1, också känt som PEFI-1 eller hORF57, är ett protein som kodas för av herpesvirus genom att använda alternativ splicing av ett stort öppet läsram (hORF57). Detta protein spelar en viktig roll i virusreplikationen och transkriptionen. PEFI-1 hjälper till att exportera virala mRNA från cellkärnan till cytoplasman, där de kan översättas till proteiner. Dessutom bidrar PEFI-1 till att stabilisera och förlänga virus-specifika peptider under den tidiga fasen av infektionen.

En biokatalys är ett enzym som accelererar en biokemisk reaktion genom att sänka aktiveringsenergiprocessen. Enzymer är proteiner med en specifik struktur som tillåter dem att binda substrat (reaktanterna) och katalysera en specifik kemisk reaktion. De flesta biologiska reaktioner i levande organismer sker med hjälp av biokatalysatorer, eftersom de gör det möjligt för cellerna att utnyttja den kemiska energin effektivt och snabbt. Biokatalysatorernas verkan regleras ofta av olika faktorer som pH, temperatur och koncentrationer av substrat och produkter.

'Replikationsorigin' er en betegnelse for den specifikke position i et genom, hvor replikationen af DNA starter. Ved replikation kopieres DNA-molekylet fra en originalstrand til en komplementær strand, hvilket resulterer i to identiske kopier af DNA-molekylet.

Replikationsoriginerne er ofte specielle sekvenser af DNA, der er rige på nukleotiderne A (adenin) og T (timin). Disse nukleotider bindes nemt til hinanden via hydrogenbindinger, hvilket gør det lettere for enzymerne at adskille de to DNA-strenger fra hinanden under replikationsprocessen.

Under replikationen dannes en boble af replikation, der indeholder to replikationsoriginer, hvorpå replicationen bevæger sig væk i modsatte retninger langs DNA-molekylet. Dette resulterer i to identiske døtre, der hver især har en af de originale DNA-strenger som template for at danne den nye komplementære strand.

Natronobacterium är ett släkte av archaea som tillhör gruppen halofila, vilket betyder att de trivs i höga saltkoncentrationer. Dessa organizmer förekommer naturligt i salthaltiga miljöer som saltträsk och saltrika sjöar, såsom Wadi Natrun i Egypten där släktet först isolerades och fick sitt namn från.

Natronobacterier är strikt anaeroba, vilket betyder att de inte kan leva i närvaro av syre. De är också extremofila, eftersom de trivs i mycket extrema miljöer med höga pH-värden och höga saltkoncentrationer. Dessa archaea har utvecklat speciella anpassningar för att kunna överleva under dessa hårda livsvillkor, till exempel har de en celldel som kallas halomor, vilket är ett organell som skyddar dem från den höga saltkoncentrationen i deras omgivning.

Natronobacterier spelar också en viktig roll i den globala kolcykeln genom att de kan fånga upp och metanisera koldioxid, vilket är ett grönhousegas. Dessa archaea har därför blivit föremål för forskning som rör bioremediering av miljöproblem relaterade till klimatförändringar.

En bioreaktor är en anordning där levande celler, vävnader eller mikroorganismer kan odlas i kontrollerade förhållanden. Bioreaktorn är designad för att maximera tillväxten och produktionen av det specifika ämnet som produceras av de levande cellerna, som kan vara en protein, en metabolit eller annat biologiskt aktivt molekyl.

I en bioreaktor kan förhållandena i odlingsmiljön kontrolleras och justeras, till exempel pH, temperatur, syrehalt, näringslösning och flöde av medier. Dessa kontrollerade förhållanden gör att bioreaktorn kan användas för att producera en rad olika produkter inom områden som farmaci, kemi, mat- och läkemedelsindustri samt bioteknik.

"Biosynthetic pathways" er en betegnelse for de biokemiske reaktionsveje, som levende celler bruger til at syntetisere organisk stof fra simple byggeblokke. Disse veje involverer ofte flere enzymkatalyserede trin, hvor hvert enzym katalyserer en bestem reaktion i vejen. Biosyntetiske pathways fører til opbygningen af komplekse molekyler som aminosyrer, nukleotider, lipider og carbohydrater, der er nødvendige for cellens overlevelse og funktion. Et eksempel på en biosyntetisk pathway er den, der fører til opbygningen af aminosyren fenylalanin fra prekursor-molekylet prephenat.

Marinbiologi, även känt som havsbiologi, är ett grenområde inom biologi som fokuserar på studiet av levande organismer och deras ekosystem i marina (havsbaserade) miljöer. Detta omfattar en bred skala av forskningsområden, inklusive men inte begränsat till:

1. Studier av marina djurs, växters och mikroorganismernas struktur, funktion, adaptiv evolution och ekologi.
2. Utveckling och förändringar hos marina populationer och samhällen över tid.
3. Interaktioner mellan olika arter (exempelvis predation, symbios, konkurrens) och deras effekter på ekosystemens struktur och funktion.
4. Biogeokemi, eller de kemiska cyklerna som påverkar och formas av levande organismer i marina miljöer.
5. Effekterna av abiotiska faktorer (exempelvis temperatur, ljus, salthalt, tryck) på marina livsformer och deras anpassningar för att överleva i dessa extrema miljöer.
6. Den globala klimatförändringens inverkan på marina ekosystem, inklusive oceanisk uppvärmning, syresvält, havsnivåhöjning och oceanisk acidificering.
7. Konservationsbiologi och förvaltning av marina resurser, inklusive skydd av hotade arter och habitat, hållbar fiskepraktik och miljövänlig navigering.

Marinbiologi är en viktig vetenskap då havens hälsa och biologiska mångfald har ett direkt samband med den globala ekonomin, matbristen, klimatförändringarna och mänsklig hälsa.

Bioinformatik är en multidisciplinär forskningsgren som kombinerar biologi, datavetenskap och teknologi för att analysera och tolka stor datamängd biologisk information, särskilt inom genetik och genomik. Det inkluderar utvecklingen och användningen av databaser, algoritmer, statistiska metoder och artificiell intelligens för att lösa biologiska problem, såsom att förstå genstruktur och funktion, proteinstruktur och -funktion, genuttryck och reglering, evolutionära relationer mellan organismer och systembiologi.

"Desulfitobacterium" är ett släkte av sulfatreducerande bakterier som tillhör ordningen Desulfovibrionales och klassen Negativicutes. Dessa bakterier förekommer naturligt i anaeroba miljöer, såsom mark och vatten, och kan reducera sulfater till svavelväte (H2S) som en del av deras metabolism. Släktet "Desulfitobacterium" innehåller flera arter, däribland D. dehalogenans, D. frappieri och D. hafniense, vilka alla har förmågan att dehalogenera (avlägsna klora) klororganiska föroreningar i mark och vatten. På grund av denna egenskap har dessa bakterier potentialen att användas i bioremedieringsprocesser för att rensa upp efter miljöföroreningar.

'Guanosin' är ett av de fyra nucleotidbaserna som finns i DNA och RNA. Guanosin består av en pentos sugar (ribos) som är kovalent bundet till en nucleobase, guanin. Dessa nucleotider bildar par med varandra och hålls samman av vätebindningar, där guanin alltid parar sig med cytosin. Guanosin har också en viktig roll som energibärare i cellen i form av GTP (guanosintrifosfat).

En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.

'Våtmarker' är ett begrepp inom ekologi och miljövetenskap som refererar till områden där marken under normala förhållanden under lång tid per år är fuktig eller översvämmad. Detta kan bero på att området har dålig avvattning, ligger nära en vattenkälla eller utsätts för perioder av höga nederbördsmängder.

Enligt Världsnaturfondens (WWF) definition är en våtmark ett landområde som är fuktigt under större delen av året, inklusive odlingsbara marker, sjöar och floder, träsk, sumpskogar, mangroveträsk, översvämningsmarker och kuster med tidvatten.

Det finns också en medicinsk aspekt på våtmarker, då de kan utgöra en förening för vissa sjukdomar, särskilt infektionssjukdomar som exempelvis malaria och schistosomiasesjukan. Dessa sjukdomar sprids ofta genom myggor eller sniglar som lever i våtmarkerna och som biter eller hostar ut parasiter som kan smitta människor.

"Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats" (CRISPR) är ett naturligt förekommande immunsystem hos vissa bakterier och arkéer. Det fungerar som en form av adaptiv immunitet, där cellen kan "minnas" och skydda sig mot infektioner från specifika virus eller plasmider genom att spara korta sekvenser av deras genetiska material (de palindromiska repetitionerna) mellan generna i CRISPR-klustret. När samma virus eller plasmid infekterar cellen igen, används dessa minnessekvenser för att producera en RNA-molekyl som matchar viruset/plasmiden, vilket leder till att ett enzym (Cas) klipper bort och inaktiverar den infekterande DNA-molekylen.

CRISPR-tekniken har blivit mycket använd i forskning och medicin, eftersom den möjliggör för precis redigering av gener genom att ersätta, ta bort eller lägga till specifika DNA-sekvenser. Detta kan vara användbart inom områden som genetisk sjukdomsbehandling, förbättring av grödor och forskning kring cellulär mekanismer.

'TATA-box' er en betegnelse for en specifik sekvens af DNA-baser, der findes i promotorregionen af eukaryotiske gener. Denne sekvens er en cis-aktivator, som spiller en vigtig rolle i initieringen af transkriptionen af genetisk information til RNA. TATA-boksen består af et område med ca. 25 baser, hvoraf de 6 er meget konservative og typisk har sammensætningen TATAA/TATAAG. Denne sekvens dannes som en loop, der kan binde til transskriptionsfaktorer, herunder TBP (TATA-binding protein), hvilket resulterer i at RNA-polymerase II kan binde sig og starte transkriptionen.

RNA-prekursorer, eller RNA-precursor molekyler, refererar till initiala transkriptionsprodukter som består av en längre sekvens än den mognaste, funktionella RNA-molekylen. Dessa prekursorer innehåller ofta intronsekvenser som behöver tas bort genom ett process som kallas splicing innan den funktionella RNA-molekylen kan bildas. RNA-prekursorer kan vara antingen protein kodande, såsom pre-mRNA (prekursor-messenger RNA), eller icke-proteinkodande, som inkluderar pre-rRNA (prekursor-ribosomalt RNA) och pre-tRNA (prekursor-transfer RNA).

Rhizophoraceae er en familie af planter i ordenen Malpighiales. Denne familien omfatter cirka 16 slægter og 120 arter, hovedsageligt træer og buske, der findes i subtropiske og tropiske områder verden over, især langs kysterne.

Mange arter i Rhizophoraceae har specielle rødder, kaldet stiltroed (pneumatoforer), som hjælper med iltoptagelsen under oversvømmelse og stabilisering af planten i mudrede områder. Disse planter er vigtige for at binde mudder og opbygge kystnære økosystemer, såsom mangrovesumpe.

Et velkendt eksempel på en art fra Rhizophoraceae-familien er Rhizophora mangle, også kendt som sort mangle eller rød mangle. Denne art har karakteristiske propellerformede blade og vokser ofte i store grupper sammen med andre mangrovearter.

I medicinsk sammenhæng er nogle arter fra Rhizophoraceae-familien blevet anvendt til at behandle forskellige sygdomme, herunder infektioner og inflammationer. Eksempelvis har ekstrakter af barken og blade fra R. mangle vist potentiale som antiinflammatoriske, antibakterielle og antivirale midler. Der foreligger dog fortsat begrænset videnskabelig evidens for deres effektivitet og sikkerhed i klinisk brug.

"Arktis" er en geografisk betegnelse for den region som ligger rundt om Nordpolen og inkluderer en del af de nordlige dele av Europa, Asia og Nord-Amerika. I medicinsk sammenhenging kan "Arktis" også referere til den arktiske region som et økologisk system med sin egen unike biodiversitet og miljøfaktorer, inkludert klimaforandringer, luft- og vannkvalitet, som kan have en effekt på menneskelig helse.

Restriktionsframgmentlängds polymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken som används för att identifiera skillnader i DNA-sekvensen mellan individer. Den bygger på att man använder restriktionsenzym, ett slags molekylära skissary, för att klippa upp DNA-strängarna vid specifika sekvenser. Dessa restriktionsenzymer binder till och klipper DNA-sekvensen vid en viss sekvensspecifik sequens, vilket ger upphov till fragment av olika längder.

Genom att jämföra mönstret av dessa fragment hos olika individer kan man identifiera polymorfism, det vill säga varianter i DNA-sekvensen. RFLP-analys kan användas för att undersöka genetisk variation mellan individer, familjer eller populationer, och har tidigare använts inom områden som paternitets Testning, sjukdomsgenetik och kriminalteknik.

'Kristallisering' er en begrep i medisinen som refererer til dannelse av fast, regelmessig oppbygd materiale (et kristall) i en væske eller i et legeme. Denne prosessen skjer når stoffer som normalt er opløst i en væske, nås en koncentrasjon der de ikke lenger kan forbli i opløsning under de aktuelle temperatur- og trykkondisjonene. I stedet vil de starte å forme kristaller som sedimenterer ut av løsningen.

I medisinen kan kristallisering forekomme under ugunstige omstendigheter, for eksempel når en væske med høy koncentrasjon av opløste stoffer ikke kan draines fra et legemeområde. Dette kan føre til dannelse av kristaller i det berørte området, som kan være smertefulle eller skade veskelappene. Et eksempel på dette er gikt, en sykdom der karakteriseres av kristallisering av urinsyren (urat) i leddens synovialvæske og leddampe.

Kristallisering kan også forekomme som en bivirkning til behandling med visse lægemidler, for eksempel når et lægemiddel ikke fullstendig løses i kroppen og stoffer derfor begynner å kristallisere. Dette kan føre til bivirkninger som smerte, inflammasjon eller skader på veskelappene.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

Det finns ingen medicinsk definition specifikt för "Medelhavet", eftersom det är ett geografiskt begrepp som refererar till ett hav beläget mellan Europa, Afrika och Asien. Men Medelhavet är välkänt för sin medelhavsdiet, som inkluderar en hög andel frukt, grönsaker, näringsrika oljor (som olivolja), nötter, fisk och fågel, med måttliga mängder av vin och rött kött.

Medelhavsdieten har visat sig ha en positiv inverkan på hälsa och livslängd i flera studier. Den är rik på antioxidanter, fiber, omega-3-fettsyror och polifenoler, som alla tros ha en skyddande effekt mot kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Små nukleäre ribonukleoproteiner (snRNP) är komplexi av RNA och protein som förekommer i cellkärnan hos eukaryota celler. De är involverade i processeringen av nyss transkriberad RNA, särskilt inom splisning av pre-mRNA (primär transkript av mRNA) och kvalitetskontrollen av transkriptionella enheter.

snRNP:n består av små nukleära RNA (snRNA), som är korta, icke-kodande RNA-molekyler, och en uppsättning proteiner. Dessa komplex delas vanligen in i två grupper beroende på deras funktion: de som är involverade i splisningen av pre-mRNA (U1, U2, U4, U5 och U6 snRNP) och de som är involverade i kvalitetskontrollen av transkriptionella enheter (U3, U8 och U12 snRNP).

snRNP:n samlas tillsammans med andra proteiner och RNA-molekyler till stora komplex som kallas spliceosomer. Dessa komplex är ansvariga för att klippa bort icke-kodande intronsekvenser från pre-mRNA och klistra samman exonssekvenserna, vilket resulterar i ett mognat, funktionellt mRNA som kan översättas till protein.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

'Metagenomics' definieras som ett område inom genomik som handlar om att studera genomet från samhällen av mikroorganismer i en specifik miljö, utan att kultivera dem individuellt först. Det innebär att man analyserar DNA-sekvenser direkt hämtade från ett miljöprover, till exempel jord, vatten eller tarmflora, för att få information om de olika mikroorganismernas arter, funktioner och interaktioner. Detta möjliggör en bredare och mer detaljerad undersökning av mikrobiotan i en viss miljö än vad som är möjligt med traditionell kultivationsbaserad metodik.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Halococcus är ett släkte av halofila archaea (små organismer som lever under extrema saltförhållanden) inom familjen Halobacteriaceae. Dessa encelliga organismer har en diameter på ungefär 0,5-2,0 Mikrometer och har en tendens att forma klotformade kolonier. De flesta arterna av Halococcus är strikt anaeroba (kan inte leva i närvaro av syre) och kräver höga koncentrationer av natriumklorid (salt) för att överleva, ofta mellan 15-30%.

Halococcus-arterna har en speciell metabolism som kallas fermentering, där de bryter ned organiska ämnen till enklare sockerarter och fettsyror för att producera energi. De kan också bilda ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg.

Det är värt att notera att några arter av Halococcus kan vara patogena (sjukdomsalstrande) för människor och djur, särskilt i samband med öppna sår eller andra skador på huden.

RNA cleavage refererar till den process där en RNA-molekyl klyvs eller delas itu i två eller flera mindre fragment. Detta kan ske spontant, som i fallet med vissa sekundära strukturer hos icke-kodande RNA, eller under kontrollerade förhållanden av enzymer, till exempel ribonukleaser.

Det finns två huvudsakliga typer av RNA-cleavage: den cisklämning som sker inuti samma RNA-molekyl och den transklämningen som sker mellan två olika RNA-molekyler.

RNA-cleavage är en viktig process i cellulär reglering, till exempel vid mRNA-nedbrytning, intronklippning och RNA-interferens. Det kan även vara involverat i patologiska processer, såsom sjukdom orsakade av virusinfektioner eller genetiska defekter som påverkar RNA-metabolismen.

Chaperonin Containing TCP-1 (CCT) er en type molekylær chaperon, som hjælper med at folde andre proteiner korrekt i cellsen. CCT består af to identiske sousenheder, der dannet en ringformet struktur med to kamre. Denne struktur tillader CCT at assistere i foldningen af aktin- og tubulinmonomere, som er vigtige for opbygningen af cytoskelettet i celler. CCT kaldes også for TCP-1 (T-kompleks protein 1) eller TRiC (TCP-1 ringkompleks).

En exoribonukleas är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler genom att successivt avlägsna nukleotider från deras 3'-slut. Detta sker genom att katalysera hydrolysen av fosfodiesterbindningarna mellan nukleotiderna, vilket resulterar i att en enskild nukleotid eller en oligonukleotidsekvens avlägsnas vid varje reaktionssteg.

Exoribonukleaserer kan indelas i två huvudgrupper beroende på vilken ände av RNA-molekylen de binder till och bryter ned:

1. 3'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 3'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 3'-till-5'-riktning.
2. 5'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 5'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 5'-till-3'-riktning.

Exoribonukleaserer har en rad olika funktioner inom cellen, till exempel kan de delta i att reglera genuttryck genom att bryta ned specifika RNA-molekyler eller vara involverade i kvalitetskontrollen av nyss syntetiserat RNA.

Oxaloacetat är en karboxylsyra som spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt i citronsyracykeln (även känd som Krebs cykel eller Citric acid cycle). Det är en central delkomponent i flera metabola processer, inklusive glukoneogenes och glukosbränning. Oxaloacetat kan också konverteras till aspartat, en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga proteiner.

I citronsyracykeln agerar oxaloacetat som acceptor för acetyl-CoA, en tvåkolvätes syra som produceras från nedbrytningen av kolhydrater, fetter och proteiners aminosyror. Genom en serie reaktioner omvandlas oxaloacetat till citrat, och under cykelns gång regenereras det igen så att cykeln kan fortsätta.

I hälso- och sjukvården kan förändringar i oxaloacetats nivåer vara associerade med olika tillstånd, som diabetes och metaboliska störningar.

Kvävegruppstransferaser är en typ av enzym som katalyserar överföringen av kvävegrupper, till exempel aminogrupper (-NH2) eller ammoniak (NH3), mellan olika molekyler. Dessa enzymer spelar en viktig roll i olika biologiska processer, såsom ämnesomsättning, nukleotidmetabolism och syntesen av aminosyror, nucleotider och andra kvävehaltiga föreningar.

Exempel på kvävegruppstransferaser inkluderar:

1. Glutamin syntetas: katalyserar överföringen av en ammoniakgrupp från glutamat till ATP för att bilda glutamin.
2. Transglutaminaser: katalyserar överföringen av en γ-karboxiamidogrupp från en glutaminresid i ett protein till en lysinresid i ett annat protein eller till en väteatom i en vattenmolekyl.
3. Adenosindesaminaser: katalyserar överföringen av en adenilgrupp (-ADP-ribosyl) från NAD+ till olika acceptorproteiner.
4. Glycin-N-metyltransferaser: katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin (SAM) till glycin för att bilda sarcosin.

Kvävegruppstransferaserna är viktiga för cellens homeostas och kan vara involverade i patologiska processer, såsom cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Iron-sulfur proteiner, eller järn-svavel-klusterproteiner, är en grupp av proteinmolekyler som innehåller ett eller flera järn-svavel-kluster. Dessa kluster består av järnatomer som är bundna till svavelatomer och kan vara i olika oxidationstillstånd, vilket gör dem användbara som kofaktorer i en rad biologiska reaktioner. De flesta järn-svavelproteinerna deltar i elektrontransportkedjor och är involverade i processer som syrereduktion, fotosyntes och nitrogenfixering. Exempel på järn-svavelproteiner inkluderar ferredoxin och rasputin.

Post-transcriptional RNA processing refers to the series of modifications and regulatory processes that occur on an RNA molecule after it has been transcribed from DNA. These processes include:

1. 5' capping: The addition of a 7-methylguanosine cap to the 5' end of the RNA, which protects the RNA from degradation and helps in its transport and translation.
2. 3' polyadenylation: The addition of a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the 3' end of the RNA, which also protects the RNA from degradation and plays a role in its stability and translation.
3. Splicing: The removal of non-coding sequences (introns) from within the RNA transcript and the joining together of the remaining coding sequences (exons) to form a continuous mRNA sequence. This process is critical for generating mature, functional mRNAs.
4. RNA editing: The modification of specific nucleotides within the RNA transcript, which can alter the meaning of the genetic code and lead to the production of different proteins.
5. Chemical modifications: The addition of various chemical groups (e.g., methyl groups) to specific nucleotides within the RNA transcript, which can affect its stability, localization, and function.

These post-transcriptional processing events play a crucial role in regulating gene expression, controlling the quality and fate of RNA molecules, and ensuring the accurate translation of genetic information into functional proteins.

Cytokrom a är ett protein som är involverat i cellandning (celldygnaden eller celldesoxidationen) och tillhör en grupp proteiner som kallas cytochrom b, c, c1, d, e och a/a3. Dessa proteiner innehåller en hemgrupp, som är ett prostetiskt gruppering som deltar i elektronöverföringen under cellandningen. Cytokrom a är en viktig komponent av den sista komplexet (komplex IV) i den elektrontransportkedjan i mitokondrierna, där det accepterar elektroner från cytokrom c och överför dem till syre, vilket resulterar i bildandet av vatten.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Aspartat-tRNA-ligase, även känt som aspartyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av aspartat-tRNA. Detta steg inkluderar att koppla aminosyran aspartat till dess specifika transfer-RNA (tRNA), vilket är en nödvändig komponent för proteintranslationsprocessen. Aspartat-tRNA-ligas hittas hos alla levande organismer och spelar därför en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen.

Den medicinska termen "bassängmassa" (på engelsk: "basement membrane") refererar till den speciella typen av extracellulär matrix (ECM) som ligger under epitelceller och endotelceller i flera typer av vävnader. Denna struktur hjälper till att stödja cellerna, reglera celldelning och migration samt bidrar till selektivt filtrering av molekyler som passerar genom den. Bassängmassan består huvudsakligen av proteiner som kollagen typ IV, laminin, nidogen och heparansulfatproteoglykaner.

Ribonukleoproteiner (RNP) är komplexa molekyler som består av RNA-molekyler som är associerade med proteiner. De har en central roll i cellens biologiska processer, såsom RNA-syntes, transport, lagrande och nedbrytning.

Det finns olika typer av RNP:er, inklusive ribosomer, spliceosomer, snRNP:er (små jämna nucleära RNP:er) och hnRNP:er (heterogena kärnära RNP:er). Varje typ av RNP har en specifik uppsättning proteiner som interagerar med RNA-molekylen för att utföra dess funktion.

Ribosomer är exempel på RNP:er som hjälper till att syntetisera proteinerna i cellen. De består av två subenheter, varav den stora subenheten innehåller tre RNA-molekyler och cirka 50 proteiner, medan den lilla subenheten innehåller en RNA-molekyl och cirka 30 proteiner.

Spliceosomer är andra exempel på RNP:er som hjälper till att bearbeta RNA-molekyler genom att klippa bort icke-kodande sekvenser (introner) och klistra samman de kvarvarande kodande sekvenserna (exonerna). De består av fem snRNP:er, var och en med en unik RNA-molekyl och ett antal proteiner.

I allmänhet är Ribonukleoproteiner viktiga molekyler som hjälper till att reglera genuttryck och underlätta olika cellulära processer i både pro- och eukaryota celler.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteintranslationsprocessen. Varje tRNA-molekyl innehåller en specifik sekvens av nukleotider, kallad anticodon, som kan binda till motsvarande kodon (en sekvens av tre nukleotider) på en mRNA-molekyl under translationen.

Aminoacyl-tRNA är ett komplex bestående av en tRNA-molekyl och en specifik aminosyra som är kovalent bundet till denna tRNA via en reaktion kallad aminoacylering. Denna reaktion katalyseras av enzymer kallade aminoacyl-tRNAsynthaser, där varje enzym är specifikt för att koppla en viss aminosyra till sin tRNA. När detta komplex binder till den rätta mRNA-kodonsekvensen under translationen, kan aminosyran transporteras in i den växande peptidkedjan och därmed bygga upp ett protein enligt den genetiska koden.

På senare år har forskarna fått ännu ett verktyg i form av DNA-analyser, som kan avslöja bland annat hud- och hårfärg. ... Denna bedömning utgår dock i regel från data från bland annat skriftliga källor och ar-ke-o-lo-giska fynd. ... Till exempel justerades en rekonstruktion av en 4250 år gammal skotsk kvin-na år 2018, när DNA visade att hon hade mörkare hud ...